Kategorier
Old Timer flyg

NÅGOT SOM ALLTID HAR FASCINERAT MIG…

 

 

 

 

…är begreppet  ”Att flyga”.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ända sen jag började med modellflyg för 65 år sedan,  
är det just,  att man kan flyga i luften med en farkost,
som fångade mitt intresse för flygning..

Jag tyckte,  det var något ofattbart och oförståeligt.
Att ett par vingar kunde få en farkost att glida fram
genom luften…ett mirakel.

Jo, det krävs ju lite mer,  för att något ska flyga, en yta,
anfallsvinkel och hastighet.

Ovanstående ger lyftkraft. Antingen du har en väl
utformad vingprofil,  eller om du använder en masonitskiva,
så skapas lyftkraft,  om ovanstående villkor är uppfyllda.

Jag tycker fortfarande,  att faktumet vi kan flyga, det
är ett mirakel.

Antagligen därför jag är så vanvettigt intresserad av fenomenet

Nåväl, ur mitt stora arkiv med bilder från OldTimer FriFlyg
har jag komponerat ihop ännu ett litet bildspel, som du kan
lägga 5 minuter på att se…om du har lust.

Hoppa ombord, spänn fast dig och dröm…nedan ett bildspel.

Modellflyg är en estetisk upplevelse !

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

DET FANNS MODELLFLYGARE, SOM UTNYTTJADE VINDEN…

 

 

 

 

 

…på Hovs Hallar i helgen.

 

 

 

 

 

 

Det var inte jag, då jag var upptagen, men David Cederwall
var där och knep åt sig fina flygningar i den goda vinden.

Som du kan se,  förunnades David med 5 – 6 m/sek nordväst,
vilket är optimalt för Segeltorpshanget.

Han flög med en modell,  jag gillar skarpt; Alula,
vilken är
en flygande vinge i formpressat material.

Den har mycket goda flygegenskaper tack vare sin låga
vikt, som gör den nästan alltid flygbar.

Davids andra modell kan jag inte identifiera,  men det ser
ut som en 150 cm hangkärra.

Även skärmflygarna utnyttjade dagens vind som synes.

Roligt någon..håller hangfanan högt vid våra hang !

Gör som David:

Ut i naturen hangflygburen !

Här kommer bilder från David, så håll tillgodo !

 

 

På väg till hanget.

Wings over Hovs Hallar

En skärmflygare hänger undre sin trasa

Perfekt vind vid Segeltorp.

Pilot – Himmel – Hav – Modell

Förberedelser inför start…

 

 

Kategorier
Naturbilder

KAN JAG INTE FLYGA SÅ…

 

 

 

 

 

…kan jag ta en promenad ledsagad av min trogna kamera.

 

 

 

 

 

 

Modellflygbetingelserna senaste  tiden har inte varit goda.

Jag har ställt in planerade flygningar på grund av alla
väderrelaterade skäl som finns…

Vi har haft dåliga vindar för hangflyg på HH och Tönnersa.
Vinden har i stor utsträckning varit ost eller sydost.
Inget vidare då man vill vistas på hangen.

Ett par fina termikdagar har vi haft med svaga vindar och
bra adiabatik. Naturligtvis var jag ute och flög då.

Just nu ser det dystert ut med prognostiserat regn de
kommande 8 dagarna !

Bara att bida sin tid.

Vi hoppas på nästa år, då vi också kanske kan leva ut
våra
intressen utan restriktioner med hänsyn tagen
till pandemin.

Dock, häromdagen gick jag en sväng vid Laholmsbukten.

Det är ett av mina vanliga promenadstråk längs havet,
vilket påverkar mig,  så  att jag känner mig vitaliserad
både till
kropp och själ.

Eftersom vi haft kraftiga sydvästliga vindar senaste
veckan, förväntade jag mig,  att naturen hade blivit
förändrad.

Det hade den. Jag vet inget som är så föränderligt
som just Lagaoset och kuststräckan norrut mot Halmstad.

Ett resultat av vinden och vågorna men framför allt av
Lagans utrinning i Laholmsbukten, där den flyttar
stora mängder sand,  beroende på vind- och strömriktning.

Jag tillbringade två timmar där och det enda som bröt
vardagen
 , om jag kallar det så,  var en båt, som gick
på grund
vid Lagans mynning.

Jag såg inga speciella fåglar eller andra djur.

Men min kamera fann ändå några motiv.
Som kanske kan stimulera fantasin…

Så håll tillgodo med vad jag kan erbjuda.

 

 

 

Lagaoset vid Laholmsbukten

Ett nytt monster vid strandbrynet vakande på rov…

Det jag är förunnad, som bor vid havet: En fri horisont.

Inte speciellt mycket badgäster i dag…i bakgrunden Sveriges längsta hang.

Har du läst Daniel Defoes bok ”Robinson Crusoe” ?
Då minns du,  vad vad han sa,  då han upptäckte fotspåret
på stranden….”Jag stod,  som om träffad utav blixten,
eller som om jag hade sett ett spöke..”.

Ovanstående tallar har …

dött det senaste året…märkligt alla dog samtidigt…

Den gamle skiltvakten vid Lagaoset…

…han blir som vi alla,  äldre och mer medfaren.
Men han är lika stolt som förr.

En belåten strandgalt med ett leende i mjugg njuter av solen.

 

De ständigt närvarande matoppertunisterna, havstrut och storskarv.

En ung skrattmås tar ett snabbt morgondopp.

Hjälp på väg för den grundsatta båten…

Japp, två fots djup….piratflaggan borgade inte för sjömansskap.

Till slut en större båt som drog den grundstötte ut på fritt vatten.

Gulsparvar

”Var är min modell” ?

Kategorier
Modellflygklubbar

LÅT DIG FALLA BAKLÄNGES IN I NOSTALGINS FÖRLOVADE GARDEROB OCH BESÖK…

 

 

 

 

…Kalmar Radioflygklubb i mitten av 70-talet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag fick mig tillställt lite bilder från Kalmar Radioflygklubbs
aktiviteter
cirka 1974-1975 av Pär Lundqvist.

Tillåt mig säga; Tiden har gått…

Personligen kom jag i kontakt med föreningen i slutet
70-talet
via Pär Lundqvist, som var bekant med den starke
mannen i Kalmar,
Erik Olsson.

Erik hade ungefär samma uppfattning,  om hur modellflyg
skulle
bedrivas, som Pär hade. Det skulle vara minimalistiskt
med lätta och
rätt flygande modeller.

Vidare skulle byggtekniken förändras och anpassas.

Vad jag  tänker på, är exempelvis servofastsättning,
landställ
och liknande,  som fabrikanterna inte ägnat
speciellt mycket
uppmärksamhet på.

Låt mig ta ett exempel: Att se en modell taxa p
marken och
förflytta sig fram hoppande, därför att stället
helt saknar
fjädring, det är något,  som stör mitt öga.

Vi hade byggt varsin Junior 200, vilket var en utmärkt
nybörjarmodell och vi hade i enlighet med kalmarklubbens
intentioner beslutat tillämpa deras riktlinjer.

Huvudstället  var i två delar och fästes med ett mässingsrör
i kroppen och en krok vid kroppssidan, så man fick en
väl fungerande torsionsverkan, vilket tog upp ojämnheterna
på marken. Om jag gjorde en dålig landning, trasade inte stället
sönder kroppen,  utan det lossade genom sin enkla fastsättning.

Huvudstället, vilkas hjul var lätta trädito vilka hade pumpbara 
däck, var en enhet,  som möjliggjorde taxning på ojämn mark.

Nosstället var av 2 – 2.5 mm pianotråd utan det groteska
fjädrin
systemet, som fanns på dåtidens nosställ
Minns du hur det
såg ut ?
3 mm pianotråd med en vriden fjäder mitt på…

Fungerade detta fjädersystem ? Nä, det gjorde det inte.
Det som hände,  var att nosen vid en dålig landning började
ett vanvettigt galopperande på grund av ”fjädern”.

Det system vi använde,  var ett nosställ,  som kunde fjädra
ca 3 cm upp och ned. Det som absorberade krafterna, var
en fjäder från en kulspetspenna.

Noshjulets fjädring tillsammans med huvudstället gjorde,
att jag kunde starta på en yta belagd med 8/18 makadam !

Modellen flöt fram på marken,  som en smygande katt,
därför mitt ställ absorberade alla ojämnheter.

Motorn i min Junior var upphängd i ett fjädrande fäste,
vilket medförde att resonansljudet, vilket kunde låta
som om det kom från en flygande gitarr, försvann.
Vidare överfördes inte motorns vibrationer till mottagare
och servon.

Många fler idéer var implementerade,  men det blir för
långt,  att beskriva det här.

Erik Olsson besökte föreningen i Halmstad och torgförde
sina idéer,  men tyvärr föll de på hälleberget.

Jag besökte Kalmarklubben ett par gånger och blev då
imponerad,  av vad jag såg.

Man disponerade en byggnad, jag tror det varit ett gammal
gasverk som klubblokal. Om jag förstod det rätt,  var
Erik Olsson
anställd som ungdomsledare eller aktivitetsledare
av Röda Korset.

I lokalerna fanns allt vad en förening behövde. Det var
synnerligen
välordnat,  allt styrt och övervakat av Erik Olsson.

Han styrde verksamheten och samordnade med stark hand.
Ska man få en förening att gå framåt krävs en dynamisk
och drivande person vid rodret.

Föreningen var välorganiserad med olika aktiviteter och allt
hölls inom sina ramar av Erik Olsson.

Deras flygfält fanns vid en soptipp i Kalmar, där man hade
en grusbana
med ett par mindre byggnader.

Problemet var, att i banans förlängning fanns infiltrations-
och 
fermenteringsdammar från Kalmars Reningsverk…

Inte roligt att trilla ner där.

Kalmarklubben vill jag säga hade sin storhetstid 1972 till
slutet av 80-talet.

Sedan blev det som det brukar bli, då det finns en stark man
i en
förening, oenighet och opposition.

Så vitt jag förstår avgick Erik Olsson eller tvingades bort
från sin
ledande ställning.

Resultatet blev, tror jag, att klubben så småningom imploderade.

Synd, men allt ändrar sig och tiderna med det.

Här kommer lite av bilderna, som visar hur modellflygvärlden
var ca 1975.

Erik Olsson bytte så småningom till  släktnamnet Blomqvist.
Han avled 2018.

 

 

 

Flygfältet Soplanda. Är det en gammal glasskiosk ?

Vagabond…Minns du ? Kolla bilarna; Opel Kadett, Saab två-takt…

Är det  en Bronco ? Närmsta bilen är i alla fall en Peugot

Kiosken. Kolla radioprylarna. Futaba årsmodell 1972-1973.
1974 kom Futaba med sin IC-förstärkare till servon vilket
möjliggjorde en oöverträffad upplösning i rörelserna.
Futaba sopade banan med de övriga märkenas hackande
servon.

TriPacer ?

En flygdag hos Kalmar Radioflygklubb på Soplanda.

Är inte detta en Cessna Cardinal från Graupner ?
Kolla nosstället med den idiotiska fjädern.

Erik Olsson. Men vad har han på huvudet ?
Den gröna lodenöverrocken var något jag  alltid kommer
att förknippa med Erik Olsson.

Kolla fastsättning av servon. Hålls fast av en vinklad pianotråd,
som man kan justera. Servon ligger löst i skumgummi.
Sättet att montera servona skyddar de mot vibrationer och skador.

Erik instruerar unga piloter. Hans rutiga blazer var ett
välkänt epitet bland modellflygare. Modellen Junior 200.

Jaha, så kan en MFI se ut 1974…

Man byggde inte bara RC-modeller, utan man flög även linkontroll.

Erik Olsson vid sitt kontor/byggplats. På hyllan ovan till vänster
en PR-radio
för att hålla kontakt med medlemmarna.

Erik håller på med sin SK-12:a. Som,  om jag minns rätt, flögs med
en David Andersen 2.5 cc diesel. Erik var
förtjust i dieslar då de
generade vridmoment även
vid låga varv.

Undra vad denna allvarlige  unge byggare flyger idag ?
Medlemmarna,  vilka
hade svårighet att bygga hemma, hade var
sitt bås i klubblokalen
där de kunde utveckla sina projekt och få
hjälp och råd av de
mer erfarna. Ett bra sätt att länka in ungdom
till vår hobby.

Inför provflygning. Det var vid denna tid vi hade utsvängda byxor
och korta jackor, som alltid vinden blåste in under,  så man frös..
I bakgrunden en Rover 1971-1973 ?
De rostade lika snabbt, som tiden det tog att förbruka en full tank bensin.
Fast deras V-8 var en fin motor i aluminium. Jag hade en kompis som
monterade en trimmad version i sin Amazon 64:a…
…han retade gallfeber på andra bilar vid rödljusen.

 

 

 

 

 

Det finns mycket mer att skriva om ödet för Kalmar
Radioflygklubb
och jag tar tacksamt emot inlägg
, som jag kan publicera.


Det bör finnas massor av bilder från kalmarklubben
och inte minst mycket smalfilm. Det är ju ett kulturarv
för modellflyget.

Kalmar Radioflygklubb är en viktig del av historien
om modellflygklubbar
under radioflygets gyllene år
under slutet av 70- och början av 80-talet.

Kalmar Radioflygklubb under ledning av Erik Olsson
var ett av försöken
att driva en föreningen för nästan
50 år sedan.

Kategorier
Old Timer flyg

DET HÄNDER INTE SÅ MYCKET…

 

 

 

 

…på modellflygfronten just nu…

 

 

 

 

 

 

 

Fast det är klart, lite bilder kan jag alltid bjuda på.

Här kommer några bilder och ett bildspel före Covid_
oket lade sig över oss.

En tid då vi kunde samlas utan hinder.

Jag undrar,  om allt kan bli som förr ?

Men hur som helst, gläd dig åt hur vi kunde umgås
med våra modeller.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

DET KÄNDES SOM EN BEFRIELSE…

 

 

 

 

 

…att kunna bege sig ut i vackert väder…

 

 

 

 

 

 

 

 

…och få njuta  vindstilla, sol och härlig flygning.

Efter att ha upplevt OT FriFlyg SM i Bollerup med
regn, blåst och 15 C, kändes det mycket förväntansfullt
att få ge sig ut med en segelmodell i fint termikväder
bara en vecka senare.

Om inte annat är det en bekräftelse på vårt omväxlande
skandinaviska väder.

I fredags var det vindstilla…Förutom den lilla vind,
som uppstår
då en termikblåsa släpper och luft sugs in
för att ersätta
den stigande luftmassan.

Det var 24 grader och i skyn hade vi 3/8 Cumulsmoln
med mycket nybildningar.

Kombinerat med i stort sett obefintlig vind startade jag
min Ava Pro 1045 precis.

På 50 m fick jag en anslutning till en stark blåsa.
Den var inte så stor till en början, men sedan…
Det blev hiss rakt upp !

Det  enda jag gjorde,  efter att min variometer glatt
tutade under hela termikvarvet, var att sätta mig i
min flygstol och njuta av mitt flygande och naturen.

Jag har sagt det förut, något  som alla termikflygare
vet; Det är inte svårt att komma upp, det kan vara 
svårt att komma ner,  då termiken är stark. 

Man måste ha aerodynamiska bromsar.

I dag var termiken över 100 m mycket stark och
framför allt utbredd över stora områden.

Kunde inte vara bättre. Vilken tur man är 
modellflygare, så man får njuta av tillfällena
till flygning.

För det är så med mig, att jag flyger eftersom
det är  så roligt i dubbel bemärkelse.

”Rolig” betyder ju på danska ”Lugn” och det är
just vad det är.

Mina inre batterier är i regel fulladdade efter
en dags flygning.

Märkligt nog observerade jag inga migrerande
ormvråkar…Det är ju dags nu för de att flytta
till Spanien eller Nordafrika.

Då klockan var 1400 inträffade något märkligt,
då vinden på 30 sekunder vände 120 grader.

Efter att vinden varit NO drog den snabbt över på
väst. Den ökade till 5-6 m/sek verkligt snabbt och
temperaturen sjönk ett par grader.

Naturligtvis förstod jag som segelflygare,  vad det var.
Det var sjöbrisen, som började pumpa in sval laminär
luft
från havet. 

En vanlig process då inlandet värmts upp och där
luften stiger.

Då sugs sval luft in från Kattegatt för att jämna ut
förhållandet mellan kall respektive varm luft.

Så det var bara att avbryta försöken att flyga termik.
Det fanns ingen adiabatik under  250 m !

Men jag fick flyga från 1045 till 1410 ! Inte dåligt  !

Så en nöjd och glad modellflygare drog sin kosa
hemåt efter en dag med det han helst gör: Flyger  !

 

 

 

 

 

Jag har mer än 1200 timmar i luften sammanlagt på mina Avor nu…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Landningsplats för UFOS vid Haga.

 

 

 

 

”Hinner inte flyga. Plockar svamp”…

 

Kategorier
Old Timer flyg

I ALLA FALL EN…

 

 

 

 

 

 

…modellflygare som uppskattade

vår tävling i Bollerup för OT FriFlyg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Översättning:

Gratulerar till mycket trevliga bilder.

Hängivenheten (hos piloterna) är beundransvärd.

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

SM I OT-FRIFLYG BOLLERUP

 

 

 

 

 

 

En liten summering och ytterligare tre Photostories.

 

 

 

 

 

 

 

Vi var ju inte så många deltagare,  men de som var med
kämpade som vanligt på.

Att det inte var fler deltagare,  beror på Covidpandemin
och usla väderutsikter.

Man har kanske inte så stor lust att åka  100 mil tur
och retur
under sådan betingelser…

Slutat av augusti-september är ju månader, då lågtrycken
passerar
på rad över Sverige. Men vi är av reella skäl
tvingade att ha vår
tävling då, eftersom vi måste vänta,
tills skörden hos jordbruket är bärgad.

Tack vare Bo-Eskils försorg och med hans kontakter
, har vi kunnat vara
på Bollerup Lantbruksgymnasiums
marker.

Förut hölls tävlingen på Rinkaby, vilket är ett stort
militärt
övningsfält.
Men av någon anledning är detta nu omöjligt,
sedan en
byråkrat fattat beslutet, att ingen organiserad verksamhet

får äga rum där.

Vilket inte hindrade, att året efter  hade 6000 scouter
ett meeting
där.

Men det gick väl antagligen, eftersom Hans Majonäs
knugen är
högsta höns för skojteriet.

Vi får välja vår vördade monark till hedersordförande,
kommer det kanske att lösa sig med modellflyg på
Rinkaby
igen.

Då vi disponerade  Rinkaby, kunde vi lägga tävlingen
under tidig sommar,
vilket hade bättre förutsättningar
för bra väder.

Nu är det som det är och vi måste anpassa oss.
Vilket var precis vad vi
gjorde vid Bollerup. Vi anpassade
oss med stövlar, regnkappor och
i övrigt varm klädsel.

Bästa dagen var torsdagen, då det var hyfsat väder med
instrålning och därav
följande adiabatik.

För egen del som sysslade med foto, var det  besvärligt
med dåligt ljus
och regn.

Jag tar ofta bilder på långt avstånd och det ställer krav
på ljuset.

Men det blev,  som det blev.

Min största besvikelse var,  att de videofilmer jag tog
flög sin kos,
då jag formaterade ett minneskort av misstag…

Jo,  jag körde 3 olika recoveryprogram för att få tillbaka
filerna,
men det sket sig rent ut sagt.

Kvar var 3 korta snuttar från lördagens flygningar.
Men nästa gång ska det inte formateras av misstag !

Ett problem SMOS har är bristen på nyrekrytering.

Medelåldern på deltagarna uppskattar jag till 73/75 år
…och
eftersom liemannen kräver sin tribut, blir det
per automatik färre deltagare as time goes by.

Jag är säker på,  att  föreningen gjort allt för att
nyrekrytera, men
det är svårt i dagens  Iphone-Sverige.

Jag vet,  det finns drivor med fina friflygande OT-modeller
i bygderna,  som det  inte flygs med av olika orsaker.

Kunde vi inte tänka oss,  att de som är intresserade
kunde få
använda dessa stillasittande modeller och
prova på under
en tävling ?

Om man propagerade på sociala media för iden,
kanske det
skulle väcka intresse ? Man slipper ju bygga.

Trimma och flyg.

Ja,  bara en förvirrad tanke hos mig.

Vi som håller på, vi har ju framtiden för oss eftersom vi
i alla fall till sinnet är unga med framtidshopp…

Men jag hade en liten sorgsen tanke i huvudet,
som malde
då jag satt i bilen och for  hem;

Håller OT Friflygarna på att dö ut ?

Är vi de sista av de första ?

Som sagt, här är tre bildspel.

Vill någon ha bild med hög upplösning maila, så skickar
jag via E-post eller Dropbox.

 

Bildspel IV

 

Bildspel V

 

Bildspel VI

 

Sugen på mer filmer ? Kolla min YouTubekanal 

 

Klicka HÄR för resultaten från OT-SM 2021