Kategorier
Hangflyg modell

MODELLFLYG GER DIG VIIINGAR… ÄVEN OM DET ÄR…

 

 

 

…stiltje…

 

 

 

 

Med trycken över norr Europa ganska fast parkerade, räknade jag med stabila vindförhållanden. Ett lågtryck över Baltikum borde pumpa ner arktik/polaluft över södra Sverige. Trodde jag…

Väderutsikterna enligt yr.no förutsåg för måndagen 1-3 m/sek från norr. Låter för en hangflygare som ljuv musik, om man har en lätt modell.

Från mer än 50 års erfarenhet av hangflyg på Hovs Hallar så vet jag, att det är flygbart även vid näst intill noll vind…

Jag åkte dit och möttes förutom av solsken och ett folktomt Hovs Hallar även av ett totalt vindstilla väder…

Inget att göra åt utan bara att montera och förbereda sig.

Jag hade mina aningar, att vinden skulle ta sig ganska snart.

Stående på Platån kände jag att det började dra vid toppen. Mycket svagt men det var dock rörelser i luften.

Min modell har 3 m spv ch den väger mindre än ett kg.
Modellen försedd med elmotor. Bra att ha under marginella förhållanden vid starten.

Jag prövade vid “Fortet”, men det visade sig ogörligt. Det fanns inte lyft så min lätta modell kunde hålla sig flytande. Alltså gick jag upp till toppen av Platån för att pröva där.

Jag kastade ute och klarade av att flyta ett par vändor, innan min höjd var förbrukad och jag måste landa.

Flera försök gjorde jag med samma resultat.

Efter att ha spanat efter vind i 30 minuter såg jag hur havet fick mörka partier, vilket för mig betydde, att vinden håller på att vakna till liv.

Vindstyrkan stabiliserade sig runt 1 m/sekund, vilket inte direkt är styv kuling, men det räcker att kunna flyta på hanget.

Sammantaget fick jag 1.5 timma i luften denna fina solskensdag.

Jag kan inte vara annat än glad …

Lite bilder blev och en videosnutt.

Alla bilder är klippta ur videofilm tagen med min lilla Mobiuskamera. Som med förlov sagt är en makalös kamera. Att en så liten kamera kan åstadkomma så bra bilder, är om inte ofattbart så i alla fall imponerande !

 

Som du ser, havet ligger stilla…platsen är vid “Fortet”

Mitt Hovs Hallar, en av mina favoritflygställen. Min modell vid min vanliga tuva beredd att starta.

Start !

Up and away…

  Loss … Nu är det upp till dig !

Utsikt mot Hallands Väderö från Platån.

Landning och inflygning.

Landning med full klaff och full kontroll.

Min trogna JR, 7 år gammal.

Fungerar perfekt och har alla funktioner jag behöver.  Varför skulle jag byta ?

Jag har som regel; Ändra inte något,  som fungerar !

En gammal hangflygare…fast  ung i sinnet.

 

Kategorier
Okategoriserade

MINNS DU SOMMAREN…?

 

 

Då du kunde gå ut med  din modell vägande 160 gram och njuta av dess rörelser i den ljumma luften…

 

 

Jag längtar till sommaren,därför då är livet lättare att leva.

Det är behagligare att flyga. Inga frusna fingrar, inga droppande näsor och inga vantar impregnerade med dieselsoppa…

Men vi entusiaster vi gör som loppan, vi lever på hoppet.

Det går mot midsommar oundvikligt och då !

Här  är ett litet enkelt bildspel av mina lagrade bilder.

Luta dig bakåt och tänk “Om”!

 

Kategorier
Naturbilder

HAR DU VARIT I BOBERG ?

 

 

 

Ett ögonblick i Boberg…

 

 

 

…men då vi passerat bron, stannade vi och vände, då bron verkade intressant och gammal.

Boberg, mellan Falkenberg och Halmstad, var för mig en fullständigt okänd plats. Jag hade hört, att man hade ett bra fiske i Bobergsån, men vad övrigt var, var okunskap.

Vid bron ligger numera en kraftstation senast ombyggd på 60-talet. Som vid alla kraftverk finns det en fångdamm för att leda in vattnet till turbinen.

Då vattnet strömmar över kanten på dammen, blir det ett mindre vattenfall.

Tidigare låg här en kvarn, som borde hetat Bobergs Kvarn, men av den återstår endast ett par kvarnstenar.

Bron är mycket vacker och byggd efter en 2000 år gammal  romersk modell med ett självbärande valv av sten. Åldern på bron har jag ingen aning om, men Tant Google vet säkert.

Platsen är vacker och rofylld med en fin rastplats för den besökande.

Vad som skämmer allt, är den groteska betongklumpen som hyser kraftverket. En gigantisk stenmonolit paraderande  jämte en bro, vilken blev anlagd för flera hundra år sedan…

Det hade aldrig gått att bygga så idag.

För syns skull har man anlagt en laxtrappa,  vars effektivitet jag inte kan bedöma, men jag hoppas, den möjliggör lax och öringfiskars vandring, då de ska upp i ån till sina lekplatser.

Platsen är värd ett besök, om du är ute och irrar på den halländska landsbygden.

Då vi var där, vilket var en disig och regnig tidig förmiddag, skapade vädret en fin ram för att ta lite bilder från gränstrakterna i Halland mellan skogs- och kustbygd.

Jag kan föreställa mig, att bygden är vacker i slutet av maj, då grönskan är som skirast.

Häng med på vårt besök…

 

Den ytterligt fula kraftverksbyggnaden, som står som  ett paradoxalt utropstecken  i medeltidsmiljön.

Här ser du ett byggnadssätt 2000 år gammalt. Romarna byggde sådana självbärande broar. Genialt sätt att uppnå styrka. Kolla valvets kilformade stenar som självlåser och håller upp bron. Allt belastningskraft på bron flyttas till brons fäste vid fundamenten.

Bobergsån. Fångdammen och det lilla fallet.

Att lägga märke till är att bron har en kurvatur, vilket byggarna hade att bemästra, för att ge bron den styrka, den behövde.

…vattnet porlar muntert nedför…

Till vänster en laxtrappa, vilken förhoppningsvis möjliggör laxens vandring vid leken.

Jämför betongklumpen och den stensatta väggen…

Den vackra bron. Jämför den  med våra tiders betongkonstruktioner…Vilken typ behagar ditt öga ?

En rejäl öring har fastnat vid intaget till turbinen…
jag medger min första tanke var, att jag måste fixa en håv…jo den levde,  trots den låg på rygg.

En kvarnsten från den tid då ån producerade mjöl i stället för kilowatt…

Runt bron växte mycket gamla ekar.

Denna ek är fornminnesskyddad och planterades på
1400-talet. Alltså under Gustav Vasas tid. Det har respekt med sig.

Slog rot för ca 14 generationer sen…

Längs ån växer naturligtvis al. Dessa var fulla med kottar.

Halländskt kustlandskap i morgondimma och regn.

Gryningsbild…eller i alla fall kl 1000.

Jag bara undrar lite försynt…

Hur vet man när en höna är glad ?

Ser man, då den drar upp näbbet i ett glatt leende ?

Dansar kanske hönan en glad hönshambo ?

Eller gapskrattar en glad höna ?

Undrar hur det låter ?

Solen börjar anas…

Här dök den upp…

Hemåt på blöt asfalt…

 

 

Kategorier
Naturbilder

HALLÄNDSK VINTER…

 

 

        …vid Lagaoset

                     och

Tönnersa Naturreservat.

 

 

 

Vi som äldre säger ofta,  att nu för tiden är  det inga vintrar.
Men jag undrar,  om vi hade mer snö i Halland förr om åren ?
Hur som helst begav jag mig till stranden för min dagliga promenad, eller låt mig säga planlösa irrande, för jag vet aldrig, var jag hamnar till slut…

Åker jag till stranden,  observerar jag alltid något, som fångar mitt öga.

Fast i dag hade inte mycket nytt skett på stranden. Jag hade önskat en rejäl vinterstorm från väst, vilken hade rört om ordentligt och presenterat nya strandfynd.

Att ströva längs stranden av Kattegatt är rofyllt och laddar mina inre batterier.
Hemkommen efter 8 km promenad känner jag alltid tillfredsställelse,  med det jag upplevt lagrat i hjärnan.

Min väg i naturreservatet börjar vid parkeringen Tönnersa och om du parkerar där, då ska du vara noga att följa parkeringsreglerna. Parkeringsbolaget anställt av Länsstyrelsen kör omkring med sina sheriffer ivrigt spanande efter eventuella felparkerare.

Det kostar 700 kr att parkera fel…

De enda fåglar som syntes var kråkor, havstrut, gråtrut och fiskmås,  så inget speciellt.

Jag tog som vanligt många bilder i det gråa disiga vädret, vilka kan ge en känsla för, vad jag upplevde.

Häng med mig !

 

Halländsk vinter…grått, disigt.

 

Den nya gårdvaren vid Lagaoset.
Lika bister som den hädangångne gamle.

Stridsropet…

 

Bockfoten vid stranden…

“Kom och hjälp mig”…

Sandreveln som Lagan bygger upp vid mynningen.

En surpuppa.

tja…?

Vågorna bryter då Lagans strömmande vatten möter Kattegatt.

Träulken sätter nosen i vädret bara för han kan.

Den allerstädes närvarande kråkan.
Den ständige matoppertunisten

Ingen trängsel bland badgäster i dag…

En liten valp vilar sig i sanden…

Istäcket Laholmsbukten 2023

En tall svänger om i en virvlande vals…

Man talar ibland om fina horn…detta är inte dåligt,
om man ser på djurets huvudstorlek…

Vinden vänder tallens grenar, som vore den nypermanentad.

Så här elegant blev länsstyrelsen av med alla tyska gratiscampare med sina husbilar.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

PREMIÄR FÖR MITT HANGFLYGANDE 2023 PÅ…

 

 

 

…Hovs Hallar.

 

 

 

Mellan lågtrycken med regn, hårda vindar från sydväst
dök det helt  osannolikt upp en dag, som innebar möjligheter att få flyga hang med en av mina modeller på Hovs Hallar.

Det var utlovat 3-5 m nordlig vind med dragning på väst
under dagens lopp. Dessutom, som grädde på moset, kunde vi förvänta solsken.

Inga dåliga förutsättningar, vilka naturligtvis triggade mig att förbereda min gamla Spirit Elite för flygning.

Vi for iväg ordentligt påklädda vid 1300-tiden och möttes
av ett Hovs Hallar med NNV vind.

Dock var inte vinden 3-5 utan 6-10 m/sek…
Det lovade,  det kunde bli en kylig upplevelse.

Montering och utkast vid “Fortet”. Jag var för lat
att gå upp till toppen av Platån. Med tanke på vinden
var jag övertygad om, att lyftet skulle vara monumentalt,
även där jag startade.

Starten problemfri då jag kommit förbi kantrotorn
och kommit ut i den laminära havsvinden.

Här steg min modell som en raket, precis så högt som jag ville och som det kändes bekvämt.

Jag hade glömt min sele för sändare och jag hade fel vantar. Temperaturen var minus 1 grad, så du kan förstå, att det var aningen kylslaget att flyga under de omständigheterna med bara fingrar…

Själva flygningen var problemlös, men som alltid här så är det vid landningen,  då agnarna sållas från vetet…

Men det menar jag, att  det krävs en del erfarenhet att få ner en modell vid denna vindstyrka, allt med tanke på topprotorns kraft.

Jag gjorde två landningar och båda gick mycket bra med full kontroll trots en infernalisk turbulens. Kanske i någon mån beroende på mina 50 års erfarenhet av modellflyg på Hovs Hallar…

En tid på hanget hade jag sällskap av en ganska närgången ormvråk, vilket är ovanligt. Vråkar brukar vara skygga och hålla sig borta från mina modeller.

Ska jag flyga under dessa kyliga betingelser, drar jag mig efter starten bakåt och ställer mig i lä bakom enebuskarna. Där var det behagligare.

Så behagligt så jag fick sammanlagt 1.5 timma i luften.

Att jag stod ut så länge i kylan…? berodde på att modellflyg är den bästa sysselsättning jag vet och speciellt på Hovs Hallar.

Ett besök på detta hanget ger mig alltid goda upplevelser, vilket gör livet värt att leva.

Alla bilderna är tagna med min lilla Mobiuskamera,  där jag också klippt bilder ur videofilmen.

Videon från mitt flygande tog jag med kameran monterad på min glasögonskalm. Jag har funnit,  att detta är bästa sättet att dokumentera min verksamhet med.

Det du ser, det filmar du.

Prova ska du se.