Kategorier
Naturbilder

TIDEN…

 

 

 

 

 

 

…som vi ser det manifesteras .

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

                                                                                             

    Kan du ge en förklaring på vad tid är ?

Du kan mäta begreppet tid, men vad mäter du ?

Att tiden går…det kan vi inte göra något åt.

Men vad vi kan  göra något åt, det är, hur
vi använder densamma.

Att gå runt med kameran och fånga en bråkdel av tiden,
det kan vara ett av mina intressen.

Högsommaren med sin blomning är ju på väg att gå över till
en sensommarens nedtrappning av blommornas färgprakt.

Nu, behöver inte växterna tävla om att dra till sig pollinerande
insekters uppmärksamhet.

Jag var ute och fick några bilder.

Absolut inget konstigt, men de säger, att vi passerat sommarens
höjdpunkt och  att växterna går in i sin nästa växtfas, då de ändrar
karaktär och utseende, för de ska kunna trygga sitt släktes fortbestånd.

Man ser i  överflödet, naturens vilja och förmåga att överleva.

När du betraktar bilderna  fundera på begreppet “Tid”,
hur det är kopplad till aktiviteten, som jag försöker beskriva.

SONY DSC

 

SONY DSC

 Blommorna är i slutet av sin prakt…..de ser lite slitna ut nu…

 

SONY DSC

 …i slutet av sin mest prunkande tid.

 

SONY DSC

 …ser ni den lilla gula ljuspunkten i allt det gröna ?

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

...den som utgör undantaget i konformismen.

SONY DSC

Är man bara 10 mm stor, gäller det att lysa mycket för att få till sig insekter.

 

SONY DSC

Eller så får man bjuda ut en hel bukett…

 

SONY DSC

Vildnyponen utgör ett viktigt kost- och energitillskott för mindre fåglar,
eftersom fruktköttet innehåller mycket socker.
Behövs inför förestående flytt söderöver.

 

SONY DSC

Ett ögonblick i en hussvalas liv i dess jakt på insekter.

 

SONY DSC

 Mångfalden och överflödet märks precis överallt i naturen.

  Mångfalden av arter och överflödet då arten sprider sina frö
för att behålla sin plats i biotopen.

SONY DSC

Viljan att fortplanta sig är stark.

 

 

SONY DSC

Denna revan var 10 m lång och skotten slog rot först,
då den passerat marken, som var kontaminerad med främmande mineral.

Hur kan växten veta och erfara det ? Hur kan den “veta” åt vilket håll,
den ska skicka ut sina skott ?

Tål att tänka på.

 

SONY DSC

Här finns tiden också. Men inte som i naturen.

Produktionen går utan rytm. Det är full fart dygnet runt,
då det finns fartyg inne.

Sen är det stilla.

 

SONY DSC

Uppsikt på fotografen.

Betänk om tiden för människan, var lika intensivt fylld med aktivitet, som sädesärlans är ?

 

SONY DSC

…och i Trönninge brann en bil…

 

SONY DSC

…medan ett feederfartyg låg på redden och bara lät tiden gå  i avvaktan på att få anlöpa sin kajplats.

 

Kategorier
Flyghistoria

EN RIKTIGT BRA FLYGFILM…

 

 

 

 

 

 

 

…som är värd att beskåda !

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

I LÖRDAGS FLÖG JAG J 35 DRAKEN

 

 

 

 

 

 

Jag passerade Hovs Hallar på 50 m höjd och med 800 km/timman.

 

 

 

 

 

SONY DSC

Takeoff

Flygplan 56, en J 35J  Draken stod klargjord och  uppställd
framför 1.Div, Johan Röd på  F 10.

Efter preflightkontroller och motorstart rullades
startaggregatet bort och jag kunde, efter att ha begärt taxi
,
köra ut till banänden för att starta väster.

Efter som checklistan var klar och alla roder kollats under
taxi kunde jag när jag stod i banänden  dra på full motor
och ebk och hålla planet på kurs. Noshjulsstyrningen sitter
till höger och är en kantig ratt. När hastigheten är över 200
km/timmen kan du använda sidoroder.

Eftersom jag inte behövde radarn, sköt jag fram solskyddet
över
instrumentbrädan.
Motorljudet hördes  inte jättestarkt i kabinen, som är
mycket liten.

Rakt fram på instrumentbrädan ser jag till vänster
höjdmätaren, sedan
fartmätaren till vänster upp till
850 km/tim, till höger därom en Machmätare

för hastigheter över 850. I mitten radarskärmen och
upp till vänster
det kanske viktigaste instrumentet för
en Drakenpilot, anfallsvinkeln.

När farten passerar  300  lättar jag försiktigt, drar in
stället och stiger i en svag  högersväng ut över Skälderviken.

Farten 800, höjd 1200m. Efter uttrimning minskar jag
höjden till 50 m och flyger mellan Hallands Väderö och
Torekov,
svänger höger
och passerar Hovs Hallar med 60 graders bankning.

Då märkte jag första gången hur snabbt lastfaktorn ökade
och
varningssystemets diskreta tutande i örat, sa jag
skulle minska belastningen,
då det annars kan bli
grey-eller blackout.

Sen in mot Laholmsbukten och i höjd med Båstad tänder
jag full ebk och stiger i en halvroll till 4000 m ut över
södra Kattegatt, vilket gick i ett nafs, där jag
flyger
ett avancerat flygprogram. Looping, roll,
Immelman, gungor och flygning med höga alfa.

Jag kunde inte låta bli att flyga förbi Tylösandsstranden
på 100 m höjd och mitt för hotellet tända full EBK,
svänga ut mot havet med hög lastfaktor för att sen stiga
till 6000 m igen.

Hoppas de badande hörde mig…Då du flyger, använder
du trimmen som finns på ovansidan på spaken för att
flyga. Det är enklast.

Vidare testade jag vad som händer med farten då
jag flyger med en lastfaktor på 7-8 G i en sväng.
Jo farten sjunker
mycket snabbt.

Flyger du med för hög belastning får du en varningssignal
i hörlurarna.
Flyger du på låg höjd fort med för hög anfallsvinkel
händer otrevligheter.
Draken “tål” ca 22 grader alfa. Mer än det och du
är inbjuden till en superstall, vilket är en bra ersättning
för berg-och dalbana…

Tiden går fort, då man har roligt och efter att ha
kollat bränslemätaren,
som sa jag hade knappt 25%
bränsle kvar,var det dags att planera landningen.

Jag kontaktade ATC i Halmstad och begärde att få
göra
  en Straight in Approach, vilket beviljades,
då inga andra plan var i luften.

Ja, jag måste medge, jag var svett i högerhanden
och hjärnan jobbade med att hålla koll på
instrumenten,
så värdena låg innanför strecken.

Eftersom jag begärt att få landa direkt utan trafikvarv,
hade jag tid på mig att få till rätt
hastighet, höjd
och attityd och sjunkhastighet.

Det var ju god sikt och på dagen, varför jag kunde
göra en hel VFR-landning.
Det gjorde allt enklare. Inget behov att landa med
Anita eller Barbro, vilket är elektroniska system som
ger info till piloten.

När banan i Halmstad dök upp och  växte fram,
var det dags att se till, att få ihop hastighet och höjd.

Jag justerade flyghastigheten till rätt planefart,
så  jag höll strax över 300 km/timman.

Samtidigt kunde jag, genom att lyfta nosen lite ,
öka sjunkhastigheten då luftmotståndet
ökade.

Motorn är ju ett mycket viktigt medel, då man
landar en J35J.
Man balanserar
planet med luftmotståndet och
dragkraften.

Jag tyckte, jag hade dålig sikt genom huven,
då man flöt ut över banan med nosen högt…
å andra sidan flyger jag inte J 35 varje vecka…

Bantröskeln passerade jag med 320 med ökande
motorpådrag och det såg bra ut
  inför sättning.

Nu var jag fokusera på  att  ligga rätt i förhållande
till banan, ha rätt nosläge och rätt hastighet
för
att få en bra och säker landning.
Anfallsvinkel vid landning 10 grader och just innan
sättning hade jag 90% motor för att balansera.

En meter innan huvudstället tog mark i ca 290 km/timman,
löste jag bromsskärmen drog ner motorn för att
minska
rullsträckan. Flygplanen rullade med hög nos, för jag
gjorde ju en ADB-landning, för att hjälpa hjulbromsarna.

Efter ca 750 m på banan stod jag still, kunde svänga
av för att  taxa in , släppte bromsskärmen och körde
in till min anvisade uppställningplats

framför kompaniet på F 14 där jag kuperade motorn
öppnade huven, fick en stege av markpersonalen
lossade fastbindningsremmarna och steg ur.

Ja, pojkar så gjorde jag…..

Om det var på riktigt ?

Nä, tyvärr, men jag flög passet i en fin flygsimulator på Ängelholms Flygmuseum.

Passa på och kör ett pass, om ni är där. En äldre gentleman som stod bakom mig,
när jag flög sa, att på ett sätt är det lättare att flyga ett “riktigt” plan än ett plan i
denna simulatorn…..han var en gammal veteran på Draken, så han visste, vad han pratade om.

Här kommer lite fler bilder från mitt besök på museet:

SONY DSC
En Goblinmotor

Länk:

http://en.wikipedia.org/wiki/De_Havilland_Goblin

SONY DSC

En Vampire från De Havilland England

SONY DSC

En Vampire från F5, dit det kom efter att ursprungligen funnits hos Schweiziska Flygvapnet.

SONY DSC

Ledskenor som styr upp luften till radialkompressorn i motorn.

SONY DSC

Skevroder, trimroder och klaff  Vampire

SONY DSC

Bromsskärm J 35J

SONY DSC

Användes för att förkorta rullsträckan vid landning
och kunde i nödfall användas vid SuperStall,

som inte kunde hävas med normala åtgärder.

SONY DSC

Hemligheten med Drakens förmåga att kunna flyga både fort och sakta, vingens utformning.

.

SONY DSC

Draken hade många goda egenskaper, men den
hade också negativa egenskaper.

Det som kallades rodermomentbegränsning innebar,
att hydraulsystemet inte orkade manövrera roderna
på grund av för stora aerodynamiska krafter.

Krävde många piloters liv innan man blev uppmärksam
på problemet.

Löstes genom att man aktiverade de övre luftbromsarna.
Uno Andersson, erfaren Drakenpilot sa att då luftbromsarna
var aktiverade kunde, man dra ytterligare 1 G.

Man kunde se då detta aktiverades, på till exempel
flygdagar, då piloten drog aningen för mycket.
planet blev då “oroligt” i svängarna.

Jag glömmer aldrig en uppvisning på F14 Halmstad
1984, då i alla fall den piloten flög med belastning
som hette duga !

Han gjorde också en looping och kom ur den ca
30 m över marken.
Jag trodde aldrig han skulle klara det .

Ett annat problem med Draken var Super-stall
. En superstall skiljer sig från en vanlig G-stall genom
att Super-Stallen är ett stabilt läge.

Superstallen tog många piloters liv, innan man
genom riktad utbildning lärde sig bemästra problemet.

Det fanns en tredje nackdel som heter Rodervinkelbegränsning.
Detta uppstod, om man i överljudsfart flög med större lastfaktor

än 3-5 g i vissa fartintervall.

Begränsningen innebar att stötvågorna
på vingen skuggade roderna. Gick ju ganska enkelt att lösa
om man sänkte farten.

I övrigt kan sägas att J 35 var ett mycket mycket
bra flygplan.
Tänk på att det blev framtaget med räknesticka och
mekaniska räknemaskiner…

“Plattorna” framför roderytan är massabalanser för att
balansera ut rodret inget annat.

SONY DSC

J 35 J

SONY DSC

J 35 J fighting face

SONY DSC

Cockpit på Draken är trång…

SONY DSC

Instrumentpanel J 29 B.

Inte mycket….

Från upp till vänster: G-mätare,  flyghastighet, horisontgyro, kompass, kronometer,

variometer,  höjdmätare, bränsletryck, tror jag, libelle med spade, varvräknare,

bränsle,  motortemp utlopp, motyortemp kalla delen.

SONY DSC

Tidig Drakenpanel.

SONY DSC

SONY DSC

Draken version “F”.

SONY DSC

Hej, det är jag som är Draken !

SONY DSC

En Rolls-Roycemotor bärgad från ett i Kattegatt störtat engelskt bombplan.

Kategorier
Segelflyg

EN FULLÖDIG FLYGDAG IGEN…

 

 

 

 

 

 

 

…upplevde jag i måndags.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

Måndagen infann sig med lika fint väder, som det varit sista veckan.
Det var solsken, cumulus på gång, vilket sa, att det kan bli fint
termikflygväder.

Enda orosmomentet var ju risken för åska ochvidare var det hög luft-
fuktighet och dis.

Men det hindrar ju inte, den intresserade flygaren att åka ut för att
få en stund på vingarna.

In med Avan i bilen och ner till Tjärby. Kom ner ca kl 0930 och
termiken var i full gång. Så jag monterade och gjorde allt klart
för flygning…..men då jag skulle slå på sändaren, var den redan på…
och acken deaktiverad.

Jag hade glömt slå av, när jag hade justerat en sak på en av mina modeller.

Nu är det inget katastrof, för sändaren har en cutoff-funktion, vilken slår
av sändaren då LiPon kommit ner till 9 Volt.

Eftrsom jag alltid har laddare med, fick jag sätta sändaren på laddning
med 2 C. Efter 30 minuter var det klart och det var att starta.

Termiken mycket stark, men mycket disigt, så redan på 400 m höjd
var modellen svår att se.

Hur som helst, så fick jag 2 timmar i termiken innan jag landade och
då var jag ganska mätt på termikflygning.

På eftermiddagen var jag social och vi åkte till stranden. Varmt.
I vattnet 25 grader…

Pär ringde och ville flyga hang. Så vi träffades klockan 1730 och drog ner till
HH.

Där det blåste 6 m/sek rakt på. Kunde inte bli bättre.

Efter mitt utkast, fick jag då jag passerade kantrotorn en mycket hoppig resa.
Det var att plocka fram sin flygskicklighet, för att reda ut det.

Men allt gick ok och man man kunde njuta de fina förhållandena med andra
aeronauter, skärmflygarna.

Pär, som har ett plan som är lätt och sprött, Lunaken, kastade ut och
fick efter lite äventyr modellen stabiliserad, sen den passerat kanten
och också han upplevde fin flygning.

Som vanligt passerade trevliga människor, som ställde vettiga frågor,
eftersom vår flygning väckte deras intresse.

Så Pär och jag berättade och visade.

Efter lyckligt genomförda landningar för oss båda, för gudarna ska
veta, att det är inte lättlandat på HH, om man inte är ett superproffs
förstås, vilket inte vi är.

Vi har bara var och en mer än 40 års erfarenhet av flygningar på
Hovs Hallar…därför vet vi, vad som kan hända.

Klockan 2200 var jag hemma efter en intensiv upplevelsedag
med modellflyg, natur och möte med olika människor.

Jag visar lite bilder.

DCIM138GOPRO

 Klart den gamble hangflygaren är glad inför flygningen.

 SONY DSC

Vår landningsbana är klippt…

SONY DSC

Pär har kämpat sig uppför backen med sin modell.

SONY DSC

…undrar om….tänker modellflygaren.

SONY DSC

Start 1.

SONY DSC

Start 2.

SONY DSC

Start 3.

SONY DSC

“Flyg”, säger Pär.

SONY DSC

…fast kantrotorns muskler skakar om modellen…

SONY DSC

..nu ok ?

SONY DSC

…nä,  den får en omruskning till…

SONY DSC

…som synes…

SONY DSC

…nu gäller det att få planet i sina händer 100% igen…

SONY DSC

…men modellen är inte ute över kanten än…

SONY DSC

…akta buskarna !!!

SONY DSC

…klarar det sig ?

SONY DSC

…jo…

SONY DSC

…det ska det väl…

SONY DSC

…göra.

SONY DSC

En Lunak och en Alpen Sprintskärm, tror jag det är.

SONY DSC

Pär svänger i solgatan.

SONY DSC

Fler som hangflyger.

SONY DSC

Pär planerar landningen med Lunaken. Man måste planera landningen här.
Speciellt med en sådan modell som denna.

SONY DSC

Landningen gick bra.Betänk vad som kan hända, om man träffar en sten som ses här….
med en kropp uppbyggd av balsa och  tunna lister….

DCIM139GOPRO

 Ett glatt gäng som kom och var nyfikna.

DCIM139GOPRO

 Glada, positiva människor.

DCIM139GOPRO

Familjen hade besök av en student från Kenya,
som var den, som ställde de vettigaste frågorna.

DCIM139GOPRO

 Ett andäktigt lyssnande auditorium…

DCIM139GOPRO

 Undrar vilken skröna den gamble hangflygaren nu drog…

DCIM139GOPRO

…”å så här stora är getingarna på hovs Hallar”…..

DCIM139GOPRO

Pär ger en privatlektion..

SONY DSC

Den gamble med passerande modell. I nosen försedd med en GoPro.

(Alltså modellen).

SONY DSC

Jaha. säger Pär, båda modellerna hela…

SONY DSC

En av de två arter tistlar som växer på Hovs Hallar.

SONY DSC

Den är verkligen taggförsedd.

SONY DSC

..och jämfört med den föregående är denna tistelarten som en bomullsblomma.

SONY DSC

Den gamble och havet…

SONY DSC

Paragliderpiloten flyger in i den nedåtgående solen efter en fin flygning på Hovs Hallar den 28 Juli.

Kategorier
Flyghistoria

ÄNGELHOLMS FLYGMUSEUM…

 

 

 

 

 

…var för mig ganska okänt tills jag läste om det.

 

 

 

 

Den sista flygningen med Viggen från 1. Divisionen F 10, Johan Röd.

Planet målat rött och försett med divisionens märke.

Att det fanns en flygflottilj i Ängelholm, som hette
Kunglig Skånska Flygflottiljen,
även kallad F 10,
det var inget nyhet för oss som fyllt 25…

Jag och mina flygkamrater som flyger hang på Hovs Hallar
har suttit på hangkanten
många gånger väntande på vind
och då kunnat se speciellt  J35J öva jaktstrid på
låg höjd
över havet.

Vi minns också när F 10 innan jul gjorde sin så kallade
“Julgransflygning” över de
omkringliggande städerna.

Det var en elegant formationsflygning av tror jag två
divisioner Draken, som flög lugnt på ca 500 m höjd i
form av en gran och illustrerade
  julgransljusen med
tända landningsstrålkastare.

Likaså minns vi,  som var där, flyguppvisningarna på F 10.
Då var det 50-60000
åskådare som kom.

Men allt det är slut.

Har vi något flygvapen kvar ? 6 divisioner Gripen…..om
man inte fattas för mycket reservdelar förstås.
Tur man är engagerad i Modellflygvapnet nu !

Nåväl, i söndags åkte jag ner till Ängelholm, vädret var
ju inte superbra för
modellflyg, så det passade fint.

Ska ni köra dit och ni kommer norrifrån på E22/E6
kör till vattentornet och där höger.

Ni kan också svänga av vid Hjärnarp, köra mot Torekov
och ta vänster mot Barkåkra.
Fortsätt vägen och ni kommer till gamla F 10 infart
och flottiljvakt. Sen följer ni de
små skyltarna.

När ni ser museet, som har ett ställ robot 68 Bristol
loodhound utanför, sväng höger och parkera.
Nu är ni framme. Inträde 60 spänn, men ta med 120
så kan flyga simulatorn.

Som med de flesta museum drivs det av idealister,
vilket betyder att budgeten är tight.

Mitt intryck av museet är, att det är mycket välordnat
och att det beskriver just det
,

man vill ha reda på. Alltså vilka plantyper F10 har använt,
trustning och historiska
skeenden.

Allt är proffsigt arrangerat. Montrarna är inte överlastade
, utan man kan smälta
synintrycken. Intressant var att
lyssna till jaktstridsledarens arbete.

Har man ett museum och man vill ha besökare, då gäller
den gamla sanningen:

Syns du inte finns du inte “!
Så det gäller för de, som håller i det att vara aktiva.

Deras hemsida gjorde ingen människa glad, så där skulle
de behöva en person med friska ideér.

Man har ju i museet en J 22, vilket alla vet var ett
svenskkonstruerat jaktplan från 40-talet, som är i bra skick.
Jag frågade en initierad: När ska ni flyga ? Han sa,
antagligen lite på skoj, att det hade gått nu, men vi saknar
medel att
  genomföra vissa kontroller.

Men om man har ett flygplan i så gott skick, varför ställer
man det inte på plattan och i alla fall
motorkör nån gång
varje helg ?

Det tror jag skulle dra folk.

En annan sak som skulle öka besöksfrekvensen, hade
varit om de ansvariga hade kunnat
ha “Värdar”, alltså
före detta piloter , tekniker som kunde svara
på frågor och finnas
tillgängliga under öppettid.
Folk som kommer är mycket intresserade att höra
något om den tid, som varit, från de som varit med.

Jag kommer med 2 poster till om museet så håll ut  !

Att fotografera är inte lätt i lokalerna , då det är mörkt.

Men jag satte min systemkamera på auto, så fick
den själv bestämma, när blixt skulle användas.
Man ska tänka på att då den tar utan blixt och det
är dåligt ljus, blir det långa exponeringstider och då
ska man se 
till, att kameran hålls stadigt för att få
så skarpa bilder som möjligt.

Lite kommenterade bilder:

 

SONY DSC
Ja, ni ser själva, vädret i Halmstad vid 1400-tiden…

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

En radialmotor konstruerad och byggd av Enoch Thulins verkstäder.

 

SONY DSC

Ventilmekanismen. En stötstång styr både insug och avgas.

 

SONY DSC

Vipparm kullagrad. Tillverkningsår ? Kanske runt 1914-1915…

 

SONY DSC

Motorn var en kopia av en fransk motor. Läs hela storyn här:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Thulin_Typ_B

 

 

 

 

SONY DSC

http://sv.wikipedia.org/wiki/FFVS_J_22

 

 

SONY DSC

Rejält avgasrör.

 

SONY DSC

Landstället var väl en akilleshäl på J 22. Man ville ha landningsstället så fysiskt litet som möjligt.
Detta för att man inte skulle inkräkta på utrymmet i vingen.

Man var tvungen att ha ett visst utrymme för att få plats med en stark vingbalk.
Därför blev stället som det blev. Jämför också med Me-109.

 

SONY DSC

 

 

Pratt & Whitney STWC-3 producerande 1065 bhp.

SONY DSC

 Bokstaven “K” på landställsbenet torde  betyda: “Röd Kalle” från Första Divisionen F 10

 

SONY DSC

Man kan föreställa sig, hur arbetskrävande det är att bygga ett krigsflygplan.

 

 

 

 

SONY DSC

En på sitt sätt snygg modell av en Me-109 hängande i taket.

 

SONY DSC

Planet byggt i inhemskt material…

 

SONY DSC

Brandskottet skulle hålla mycket.

 

 

SONY DSC

En tidstypisk fena och sidoroder.

 

SONY DSC

Översikt 1.

 

SONY DSC

Översikt 2.

 

 

 

SONY DSC

En bild för heraldikerentusiaisterna.

Kategorier
Old Timer flyg

OT-SM 2014 RINKABY

 

 

 

 

 

Det börjar närma sig Svenska Mästerskap i OldTimerFriflyg 2014.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

Som vanligt avhålls nationella mästerskap i OT-flyg på det militära övningsfältet Rinkaby
utanför Kristianstad 8-9-10 Augusti 2014.

Jag åker alltid dit i spänd förväntan att se nybyggda modeller och fina flygningar.

Som jag skrivit tidigare, så har ni aldrig sett en friflygtävling förut, så har ni
chansen att se friflyg och OT-Friflyg nu. VI tävlar från fredag ca kl 1200 till och med
söndag eftermiddag om inget exceptionellt sker.

Man kör in i Rinkaby och tar inne i samhället vänster mot Åhus. Kör vägen och spana
ut mot fälten, så ser du var vi är.

Så här ser planen ut om ni undrar:

 

SONY DSC

Det är inte näsdropp denna modellen har, det är gummimotorn som luftar sig lite.

 

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

Kategorier
Flyghistoria

HORTEN IV

 

 

 

 

 

 

Ett flygplan före sin tid

 

 

P1090481

 

 

 

 

 

 

I Tyskland under 30-talet fanns två bröder Horten, som experimenterade
med plan konfigurerade som flygande vingar.

Ni kan googla på “Horten Nurfluegel” så finns det oändligt att läsa.

Flygplanet jag fastnat för, är ett segelplan, som heter Horten IV och
som konstruerades och byggdes 1939-1940 som prototyp.

Horten IV var en vidareutveckling av tidigare flygande vingar,
som de båda bröderna konstruerat, byggt och testflugit.

Denna Horton IV såg jag i museet på Wassekuppe i Tyskland, vilket
väckte mitt intresse för dessa genialiska konstruktörers arbete.

Jag tror det har gått program på nån kanal, som handlade om ett av
bröderna Hortens mest avancerade projekt, Ho 229.

http://en.wikipedia.org/wiki/Horten_Ho_229

Detta var ett plan utrustat med två Junkers jetmotorer, som enligt
specifikationen skulle ha en operativ räckvidd på 1000 km och flyga
med hastigheten  1000 km/tim
och kunna bära en vapenlast på 1000 kg.

Förutom att konstruktion vad gäller aerodynamik och flygmekanik
var enastående, så var planet mycket svårt att se på dåtidens radar.

Jämför utseende på Ho 229 och den amerikanska B-2 Spirit…….

Jag är lycklig innehavare av en tidskrift som heter “FlugSport”
utgiven mellan 1908-1944 av det tyska segelflygets fader,
Oskar Ursinus, som var verksam vid Wasserkuppe under pionjärtiden.

I denna tidskrift hittade jag lite bilder och uppgifter på Horten IV.

För övrigt, om du googlar Horten IV och söker bilder, finner du
så mycket du kan behöva.

Men lägg märke till detta plans vackra utformning och kom ihåg
uttrycket: ” Ser det bra ut, flyger det bra.”

Här kommer lite bilder med kommentarer.

 

IMG_2981
En modell av  Horten IV hängande i taket på
museet på Wasserkuppe.

 

IMG_2986

En sprygel till en Horten IV.

Senare versioner hade en profil som var en exakt kopia
på NACA-profilen,
som P-51 Mustang hade.
Vid mätningar hade man i Tyskland förstått,
att denna tunnare profil
  genererade mycket mindre luftmotstånd.

P1090479
Här syns den radikala konstruktionen med sitt stora sidoförhållande.

 

 

 

P1090474

På denna något gryniga bild får man en aning om,
hur piloten hade att ligga på magen , då han flög.

 

 

 

P1090483

Ni ser själva sidoförhållandet; 21 !

Se också det för den tiden ovanligt höga glidtalet 1:37

Jämför glidtalet med exempelvis de vanligaste skol-
flygplanen i Sverige under 60-90-talet ,  Bergfalke .

Glidtal Bergfalke II = 1:28

Glidtal Bergfalke IV= 1:32

 

 

P1090485

Undrar hur det kändes att ligga i nosen…

…om man var tvungen att utelanda i lite
obanad terräng…

P1090491

En tidig version av ett av bröderna Hortens plan.

Flygplanet ansågs av piloterna att vara mycket lättfluget med godmodiga
egenskaper utan överraskningar.

Man hade ett haveri med dödlig utgång på grund av ett mekaniskt fel.
Piloten lämnade planet,
men en felfunktion i skärmen gjorde, att hans
nedfärd gick för fort, varvid han omkom.

Planet var också utmärkt på på vinsch och i flygsläp.

De sista flygningarna gjordes våren 1945. Totalt tillverkades
10 Horten IV och jag tror att minst 2 finns kvar, troligtvis 3
och kanske till och med 4.

 

 

Horten_Ho_IV

 

En  variant av Horten IV i segelflygmuseet Wasserkuppe

 

P1090499

Försättsbladet på en av de bästa flygtidskrifterna “FlugSport”

Utgiven av Oskar Ursinus från 1908 till 1944, då den gick i graven.

Kolla texten:


…”
under medverkan av ledande fackmän, utgiven av Oskar Ursinus civilingenjör Frankfurt am Main“…

…och jag kan lova eventuella läsare av tidskriften att bludder och prat i nattmössan förekommer inte.

Det är ordning och reda och tysk grundlighet. Önskar att  fler flygare,
både modell- och fullskalaflygare
hade läst de utgivna tidskrifterna mellan 1935-1944.

Då hade mycket kunskap om aerodynamik, flygmekanik och teori grundlagts.

Lite video:

         

Kategorier
Hangflyg modell

JAG HADE LITE FLER BILDER…

 

 

 

 

 

…tagna på lite längre avstånd från Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

 

Inget märkvärdigt. 

Det var mycket intensivt ljus då jag plåtade och det gillar jag inte…

Jag föredrar lite mer molnigt och senare på dagen, då blir det mjukare bilder.

Men så här blev det.

Alla bilderna tagna med GoPro 3+.

DCIM137GOPRO

Som sagt, det gäller att skicka ut modellen med power !

 

 

DCIM138GOPRO

landning

 

DCIM138GOPRO

Klart för idag

 

DCIM138GOPRO

Det är mycket torrt i naturen nu.

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

GANSKA VARMT I DAG…

 

 

 

 

 

 

…men efter att ha tagit några dopp i havet och blivit lite avkyld…

 

 

…började jag känna mig sugen på modellflyg. Väderutsikterna enligt yr.no

http://www.yr.no/sted/Sverige/Sk%C3%A5ne/Hovs_Hallar/

hade lovat ostlig vind, som skulle vrida under eftermiddagen till Nord
på Hovs Hallar.

Eftersom jag litar på den norska väderlekstjänsten i motsats till SMHI,
beslöt jag att kvista ner till HH under eftermiddagen.

Jag var där kl 1500 och det var bastuhett. Turisterna satt i skuggan och flämtade
och själv hade jag bunkrat 1.5 l vatten som legat i frysen och var garanterat
kallt efter hand som isen smälte i flaskan.

Då jag efter en varm promenad kom upp på platån var nästan stilla….

Vinden blåste NNO med maximalt 1 m/sek. Men tänkte jag, har jag tagit mig
hit ska jag  ju flyga. Kan jag inte hålla mig uppe går det ju bra att efter en vända
gå in och landa på kanten.

Så jag kastade ut med den kraft jag är mäktig och modellen fick bra höjd.
Det var inga problem att hålla sig flytande om man flög väl.

Mycket turister som föresatt sig att gå till Kattvik, kom snöpligen tillbaka
efter att ha konfronterats med värmen i skogen.

De pustade hos mig och fick en förklaring hur detta med hangflyg
fungerar egentligen…

Efter en timmas flygande kom den utlovade nordnordvästliga vinden.

Vindstyrkan gick snabbt, på 10 minuter, upp till 5 m/sek och det
blåste rakt på kanten, vilket skapade mycket bra lyft.

Jag fick flyga till 1800, sen orkade jag inte mer. Jag var nöjd.

Det kan ju tyckas att det är att späka sig, om man flyger under dessa
förhållanden, men jag tänker då, vänta till höst och vinter…..
plus 3 grader småregn….eller 0 grader blötsnö.

Det gäller att passa på.

Dessutom är det roligt och givande att flyga. Modellflyga har ju
aldrig varit en plåga för mig, tvärtom det bästa jag vet !

 

DCIM133GOPRO
Det gäller att få ut modellen med mycket energi,
så du får tid att stabilisera flygplanet.

Kategorier
Väder och vind

I DAG HAR JAG INTE FLUGIT…….

 

 

 

 

 

…vare sig det ena eller det andra !

 

 

Vi åkte till stranden i stället….

 

Kategorier
Hangflyg modell

HOVS HALLAR….DÄR HAR DET SNÖAT

 

 

 

 

 

… för att komma ihåg hur vintern är på Hovs Hallar…

 

 

 

ströbilder27

 

lägger jag upp några bilder från den delen av året, då man i regel inte lider av värmen
under hangflygandet.

Dessa bilderna togs en söndag med mycket fint väder. Men det var 12 grader kallt
och vinden var nordlig, så lyftet fanns där.

Modellen är min äldsta Arrow, som den heter då Staufenbiel säljer den, men den heter
Fredy när tillverkaren Valenta säljer den.

Denna Arrow, av vilka jag haft tre stycken, var den som låg bortflugen på HH i 18
månader.

Efter en smäll nere i Ystad beslöt jag att skrota den, då kroppen var lappad och lagad
så många gånger.

Jag har ju en splitt ny Arrow bara influgen hängande på väggen.

Min skrotade Arrow hade 9 år på nacken.

Men många roliga minnen har jag av min Arrow.

Ett av de glada minnen var från Kåseberga där en pilot kom med en 15000
kronors modell. Min Arrow kostade, då jag köpte den 1500 spänn och jag flög ifrån
den modellen som kostade 10 gånger mer än …

Här lite svalkande vinterbilder som kan få er att drömma tillbaka, om ni svettas…

 

ströbilder29

Modellen är attraktiv till utseendet.

 

ströbilder32

Modellen är underskattad, för den är lika snabb rätt flugen som mycket dyrare produkter.

 

ströbilder34

Skulle jag önskat något,

skulle det vara en Arrow med 200 cm spv och med MH32 i roten och Rg14 i spetsen…

 

ströbilder35

…samt något modernare vingspetsar för att reducera det inducerade motståndet.
Man kanske skulle ringa till Jiri på Valenta och ta ett snack,
för han är inte omöjlig.

Kategorier
Hangflyg modell

GÅR DET SÅ GÅR DET…

 

 

 

…hade  varit en lämplig rubrik på dagens flygningar.

 

 

IMAG0272

Pär och jag hade bestämt oss för, att idag lördag måste det bli fin vind på Hovs Hallar.

Då fick det ju bli det oavsett eller…Vindmätaren på HH sa 2-4 m/sek nordnordväst.
Vi drog slutsatsen, att då är det flygbart antingen på Segeltorp eller uppe på platån.

Vindindikationerna på vägen till HH var inte positiva. Flagorna hängde slaka och
det det tycktes inte gå våra vägar  idag.

Men vid campingen vid Kattvik såg jag flaggorna viftade och hoppet steg.
Framme vid parkeringen visade flaggan på nord, varför vi tog vårt pick och pack
och knatade upp.

Det var nästan ingen vind, men  vad det var gott om, var värme!

Vi monterade modellerna, det vill säga jag monterade, min för Pär hade satt
ihop sin på parkeringen.

Jag gick som en äggasjuk höna och till slut kunde jag inte bärga mig,  utan jag
startade
ut över kanten, som då tycktes  som ett Damoklessvärd.

Det gick vingligt till en början, men så fort jag kommit upp några meter,
stabiliserade sig planet och fick lite fart.

Jag lovar, att vinden var inte över 1.5 m/sek !

Men trots den svaga vinden, trots att det var termiskt, kunde jag klättra, så jag fick
100 m över kanten eller ca 200 m över havets nivå.

Väl på höjd var det en baggis att flyga.

Jag landade efter en kort stund för att montera min kamera på modellen
och för att kunna få med Pärs första start med sin Lunak på det höga.

Pär drog på starten,  för han ville ha en stadig vind, innan han startade, vilket jag kan förstå,
med tanke på allt jobb han lagt ner på sin scratchbyggda modell.

Han försökte skjuta med gummirep, men det fungerade inte, då gummirepet fick
för mycket friktion mot marken och orkade således inte dra upp modellen ordentligt.

När Pär tyckte vinden var ok, startade han och det var problemlöst. Lunaken flög
utan problem och han var snabbt uppe på säker höjd.

Under flygningen försökte jag än en gång fotografera Pärs plan med kameran i
nosen på min Spirit, bara för att än en gång när jag kom hem och kollade bilderna
bli besviken. Det är mycket svårt att plåta så. Några bilder blev det i alla fall.

Det kom ju en ständig ström av människor förbi oss och nästan alla stannade
och pratade och ville veta “Hur fungerar det “?

En person, Mark från Malmö kom på cykel….och var genuint intresserad
av modellflyg och vi förklarade lite, hur det hängde ihop.

Hoppas han fick så mycket inspiration, så han tar upp hobbyn !

Min modell funkade fint, men min ena klaff hade lagt av.
Det är inget livsavgörande, för jag kan flyga och landa utan klaff.
Felet visade sig vara, att i vingen har jag en skarv med hane/hona och
den skarven hade lossnat, när jag utförde en mindre reparation på
vingen i går.

Efter ett par timmar dog lyftet rent av. Pär lyckades, jag trodde inte han skulle
klara det, hanka sig in över kanten och landa på framkanten utan skador.

Jag fortsatte att flyga en stund till, men även jag gav mig, medan jag
fortfarande hade betryggande höjd, så jag kunde göra en riktig
bedömningslandning med full kontroll.

Sedan inpackning i bilen och hemåt och vi var ganska så slaka både
jag och Pär efter timmarna i värmen.

Men våra unga sinnen  var revitaliserade av upplevelsen !

Å nu blir det bilder…

Vi fick en fin flyguppvisning av en J35F som uppträdde vid Hamnfesten i Torekov.

Ett imponerande flygplan som flög för ca 50 år sedan första gången.

Dånet då det flyger med full EBK på låg höjd borde skrämma den hårdaste fiende…

SONY DSC

Vår vanliga depåplats på HH, vilken har den vackraste utsikten bland flygställen.

IMAG0029

En bild min kamera på min Spirit tog då modellen låg i gräset i väntan på start.

SONY DSC

Pär har spänt sitt gummirep för att kunna skjuta sin Lunak i den svaga vinden.

  SONY DSC

Då kör vi, säger Pär och släpper Lunaken.

 

SONY DSC

Kom ihåg att det var cirka 1 m/sek i vind bara…

 

SONY DSC

…därför kan det var problem att få upp modellen…

 

 

SONY DSC

…så Pär kämpar med det vilket…

 

SONY DSC

…innebär en smal balansgång mellan förhållandet hastighet och anfallsvinkel…

 

SONY DSC

…men piloten får ge sig därför gummirepet fastnade i marken så det…

 

SONY DSC

…drog inte som det skulle, vilket innebar att…

 

SONY DSC

…att modellen kopplade ur och…

 

SONY DSC

…piloten för att rädda situationen var tvungen att trycka för att få flygfart så att…

 

SONY DSC

…han kunde landa säkert.

 

 

SONY DSC

Lunak

 

SONY DSC

Det var riktigt varmt !

  IMAG0073

Kattegatt,  en obruten horisont, därför kan inte jag tänka mig att bo i skogsbygd !

 

IMAG0093

Mark, en besökare som kom cyklande uppe på HH

…från Malmö och som var intresserad av modellflygning.

 

IMAG0273

Efter en kort stund kom vinden och Pär startade
sin Lunak på vanligt sätt genom att kasta ut över kanten.

 

IMAG0298

Mark vinkar åt fotografen…

 

 

 

IMAG3464

Den gamble ska landa sin Spirit.

 

IMAG3472

…och här ligger hon i högsommargrönskan bland blommor och blad.

 

 

IMAG3517
En hangflygare plockar ihop grejorna för hemfärden efter en fin dags hangflygande.

Kategorier
Segelflyg

LITE AVIGT…

 

 

 

 

 

 

 

…men inga AVA-rter i alla fall.

 

 

 

SONY DSC

 

 

Då  jag ger mig ut med min Ava känns det aldrig avigt, tvärtom så ser jag
fram emot varje flygning med min välflygande Wladimirmodell..

I dag torsdag bjöd vädret på termik och 24 grader. Molnbasen ca 3500 ft
och 4/8 Cu. Vinden svag väst med dragning på VNV.

Dessa förutsättningar pekade ut Tjärby som en lämplig plats att flyga på.

Dels för att hanget bär vid denna vindriktningen och dels för att termiken
är bättre här än närmast kusten av lätt förstådda skäl.

Sjöbrisen tar längre tid på sig att komma in till hanget, varför man får en
viss respit
, innan det är kört.

Kommer sjöbrisen, kan det ändå finnas nybildningar av Cumulusmoln,
då sjöbrisen som är kall luft rinner under den normala luften som finns.

Ovanför sjöbrisen finns luft, som beter sig som om den vore i kontakt
med
marken och som då den släpper och stiger, kondenseras fuktigheten i den
och det bildas
vackert vädersmoln.

Men för att kunna fånga termiken måste man upp ca 250 m.
Det vet jag erfarenhets
mässigt,  att den höjden måste man ha
för att få anslutning.

Men då jag startade,  fick jag en stark blåsa på redan 40 m höjd,
som jag hängde med till 450 m.

Jag landade, då Pär kom, för jag ville plåta, då han startade
sin OT-modell.

Efter Pärs start skulle jag själv flyga igen efter att ha hängt
på en kamera, men
det visade sig, att termiken var borta…

Märkligt, men det funkar här med ganska bestämda intervall.
Termiken småpuffar
inte, utan den släpper i stora sjok med
tidsmellanrum. Jag startade just då det var
dött, så det blev
att kana fram och tillbaka på hanget i stället för att flyga termik.

Dock släppte ett stort sjok och vi åkte båda upp. Jag brukar säga,
att når du 250 m,
då är det lugnt. Då har man så mycket marginal,
som behövs för att kunna hålla sig uppe
säkert.

Jag flög i alla fall i 3 timmar i dag och om inte annat,
testade jag min fasilsafefunktion ordentligt.

På 75 m höjd i lovart stängde jag sändaren, för jag ville kolla,
hur modellen reagerade.

Det första som hände var full broms, sen full höjd och
lite sidoroder.

Naturligtvis stängdes motorn av.

Efter 2 varv i luften hade Avan stabiliserat sig i en sjunkande sväng.
Svängen var flat
och sjunkhastigheten stor.

Eftersom Avan var på väg ner just vid kanten av en sädesåker,
lät jag den landa själv.

Det gick utmärkt. Modellen tog mark och landningen blev perfekt
för att vara en FailSafe landning.

Inga skador. Efter landningen slog jag på sändaren igen och
mottagaren band omedelbart, efter 2 sekunder, till
sändaren och allt var ok.

Det kändes skönt att veta,  min inställning för FailSafe var ok.

Kl 1500 landade jag och var nöjd med dagens flygande.

Så här såg det ut där jag flög, om ni skulle glömt det….

SONY DSC

Denna björk bjuder på magnetism för vissa modeller….

fast den börjar se liten vesen ut…

 

SONY DSC

Det var verkligen fint termikväder…

 

SONY DSC

…med nybildningar hela tiden.

 

SONY DSC

Monsterbocken på Tjärby har fått ett om inte blått så i all fall ett gult öga…

 

SONY DSC

kustbygd

 

SONY DSC

En varelse med skarpskuren näsprofil…

 

 

 

SONY DSC

…han hade behövt lite mer markerad nos…

 

 

 

SONY DSC

När man ser grenverket på vintern, kan man inte tro det producerar så mycket löv…

 

SONY DSC

Någon sträcker huvudet mot skyn…

 

 

 

SONY DSC

Att ett träd kan behålla livskraften med en sådan ankommen rot…

 

SONY DSC

…jag menar, hur kan den klara det ?

 

SONY DSC

Man kan förstå, att skeppsbyggarna för 300 år sedan hade eken som sitt favoritträd.
Byggarna kunde ju med eken få ut just de former, som behövdes på spant och annat.

Den stora ekskogen på Visingsö planterades av bland annat Per Brahe och av staten på
1830-talet för att säkra vår flottas behov av virke till fartyg.

Numera byggs ju örlogsfartyg icke av ek, men skogen har levererat ek till “Göteborg”,
Wasamuseét och andra byggen.

 

SONY DSC

Denna monolit eller ensamma sten restes under bronsåldern eller
tidig järnålder.

Dessa perioder omfattar tiden 1200 F.Kr-1000 E. Kr. alltså ca 1000-3000 år sen.

Jag har skrivit om det tidigare, men hur tror ni det lät,
när människorna som gjorde jobbet 
diskuterade under resningen
av dessa stenar ?

Undrar om det fanns diskussion överhuvudtaget…
Eller om en bestämde, att så ska det vara !

Jag tror inte, man diskuterade sättet att resa. Man hade
tusentals års erfarenhet
hur att göra det att luta sig emot.

Likaså undrar jag, hur mycket man behandlade stenens yta,
så den blev hyfsat jämn…

Tror ni denna är behandlad på nåt sätt ?

Tänk om man kunde spelat in, vad som sades då
för 2000 år sen i samband med arbetet….för man
måste ju ha pratat.

Jag skulle ge  en peng för att få veta, hur det lät…

SONY DSC

Ingen monolit här inte, utan här kommer en gosse med ungdom i sinnet.
Ingen stugsittare i alla fall

 

SONY DSC

Färdig för start…

 

SONY DSC

Kom igen Pär…

 

SONY DSC

Sådärja…

 

SONY DSC

Nu gäller det bara att gneta upp sig.

 

SONY DSC

För annars finns risken, man hamnar i träd eller buskar…

 

SONY DSC

…men erfarenheten segrar.

 

SONY DSC

Och Sm 2-an från 1951 svävar på…

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

SONY DSC

 Det är en estetisk upplevelse att se solen
lysa igenom en sprygelvinge klädd med siden.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

…av tidens tand oberörd…

 

SONY DSC

Den gamble ska landa sin Ava…

 

SONY DSC

…vilket här är en piece of cake…

 

SONY DSC

För här är fritt från hinder och god plats.

 

SONY DSC

Så det är ju bara att hämta hem…

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

..och förbereda hemtransport…

 

SONY DSC

…nöjd efter dagens 3 timmar i termik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

RM I FRIFLYGSKALA DEL 4/4

 

 

 

 

 

 

Bilderna som blev “över,” som jag inte ville slänga…

 

 

 

SONY DSC

Jag tog ju många bilder vid träffen och har redovisat de med störst relevans,
men ändå var det mycket bilder kvar i lådan.

Därför valde jag ut en bunt, som för de inblandade och intresserade
har ett visst intresse.

Se bilderna som en mix av diverse motiv, allt tillhörande RM i Friflyg-Skala
i Skånes Fagerhult 2014.

Bilderna är inte speciellt editerade, men jag har tagit med varje bild av någon
speciell anledning.

Bilderna och texten vill jag ska vara så, att de eventuellt kan väcka intresset för
denna del av modellflyghobbyn
bland de som aldrig upplevt friflyg tidigare och
speciellt då friflyg med modeller konstruerade för 50-75 år sen.

Det är inte skrivit för experten, ty han hämtar informationen någon annanstans.

Jag vill bara försöka skapa en positiv känsla hos betraktaren/besökaren på min
lilla blogg,
vilket kanske kan inspirera till ett mer aktivt deltagande i friflygeriets
byggande och aktiva flygande.

Eftersom jag skriver från okunnighetens horisont, vad gäller OTfriflyg,
tar jag med dilettantens plikt med glädje
emot rättelser och information
från mina läsare.

För jag vet, mängden av kunskap ute i den puttrande cybergrytan är ett öppet intervall !

Om betraktaren skulle vilja bli medlem i SMOS, Sveriges Modellflygares
Old Timer Sällskap, så gå till vår hemsida, där det finns all info, du kan
behöva, för att få veta hur det går till.

Länk:

http://www.smos.info/

Ja, här kommer de sista bilderna.

Förresten om någon vill ha en speciell bild i fullt format så maila mig.

Jag kommenterar bilderna,  om jag har något vettigt eller ovettigt
att tillägga…

Som allmän information vill jag tala om, att alla markbilder är tagna med
normalobjektiv
  med min Sonykamera.

 

 

SONY DSC
Tävlingsledaren beslutar: Här !

 

 

 

 

 

 

SONY DSC
En mycket skicklig och hängiven modellflygerska, Andrea Hartstein.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC
Johan Wallin skymd av Andreas modell.

 

DCIM100GOPRO
…å här står en man, som helst skulle vilja flyga alltid.

SONY DSC
Westland Widgeon

 

SONY DSC
Koncentration inför en tävlingsstart.

 

 

 

SONY DSC
Thomas provar Christers nybyggda fina  Zlin 24 Krajánek

 

 

SONY DSC
Anders Sellmans nya Rieseler Stahlwerk verkade färgmässigt anpassad
till växtligheten på Fedingefältet…

 

 

SONY DSC
En ganska enkel och välflygande modell redan efter 2 starter.

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC
Lars-Eriks provstart med “Silvermåsen”

 

 

SONY DSC
Tycho håller Christers Zlin 24 i ett stadigt grepp.

När jag hör namnet Tyko, som väl inte är ett så vanligt namn idag,
tänker jag ofelbart på det, som de flesta kan
dialogen utantill på:

“Karl-Bertil Jonssons Julafton”  i tv .

Alla minns Karl-Bertils vördade fader, som heter  just Tyko.

 

SONY DSC
“Up she goes”….

 

 

SONY DSCTursamt att Zlinen inte kom in i balmaskinen,

för då hade den slutat som ett kosttillskott i ensilaget…

 

SONY DSC
Johan startar sin Westland Widgeon.

 

 

SONY DSC

Här gäller det att hoppa åt rätt håll !

 

SONY DSC
Gissa vem…

 

SONY DSC
…som har modeller som flyger bra…

 

SONY DSC
…nästan alltid…

 

SONY DSC
Andrea

 

SONY DSC

Final och utflytning för Zlinen

SONY DSC

Jo det klarade markeringen.

 

 

SONY DSC
Som sagt, i allt väsentligt två lika flygplan, fast det skiljer nästan 100 år på tillverkningen.

 

 

SONY DSC
Här flyger Stens Sukhoi-11 med dubbel ljudhastighet.

 

 

SONY DSC
Anders kollar Thomas Thulinjagare

 

 

SONY DSCJohans dotter som lyste upp vår dag på fältet.

 

 

SONY DSC
Jag undrar hur mycket Anders Me-109 väger ?

 

 

SONY DSC
Denna aerodyn konstruerades för 97 år sen.

 

 

  SONY DSC
Thomas fick sin nya kärra ordentligt trimflugen . Den flög bra.

 

 

SONY DSC
Sikta mot stjärnorna Sten….eller befinner du dig på en karriärstege ?

Avdelning cirkusakrobatik…eller ska vi kalla det cirkusaerobatik…?

 

 

SONY DSC
Bagaget i en friflygares bil.

 

 

SONY DSC
Gunnar Stedts trilskande motor på hans Consolidated PT3

 

SONY DSC
Kolv och foder var utslitna…

SONY DSC
Anders Sellman i elegant huvudbonad.

SONY DSC
Dags för tävlingsstart.

 

SONY DSC
Anders Lacey i aktion.

 

 

SONY DSC
Har ni lagt märke till ställets vinkel ?

 

 

SONY DSC
Som sagt, märkligt att planet flyger så bra, som det gör,
med hänsyn tagen det första synintrycket jag fick…

Jag fick lite info av Andrea Hartstein och satte mig ner och kollade Re-talet.

Re-talet är inte så lågt,  som jag först antog. Länk:

http://airfoiltools.com/calculator/reynoldsnumber

Vidare googlade jag upp planets kända egenskaper och konstruktionen
är lyckad  så tillvida att aerodynamiken
och mekaniken fungerar väl,
vilket gör det till en lämplig friflygmodell.

För modellerna jag sett, de flyger i mina ögon fantastiskt bra !

 

 

SONY DSC

Hawker Hurricane, den typ av jaktplan som sköt ner fler tyska flygplan än Mitchells Spitfire…

 

SONY DSC
Christers scratchbyggda mycket välflygande och fina modell,
som jag just via E-mail fick reda på av Christer,
att den heter Lancer 49 och är byggd efter en ritning
köpt från Bob Holman i USA.

 

 

SONY DSC
Detta är i mina ögon just en sådan modell,
som ser bra ut och som då också flyger bra.

 

 

SONY DSC
Fina proportioner på flygplanet.

 

 

SONY DSC
Reachin´for  the sky…

 

SONY DSC
Supermarine Sparrow med trött motor för Gunnar Stedt.

 

 

SONY DSC
Vem är gladast ? Piloten eller byggaren ?

 

SONY DSC
Ja, då gäller det att pusta upp sig Sten…

 

SONY DSC
…så man får upp trycket…

 

 

SONY DSC

…inför starten.

 

SONY DSC
Christer Jönssons utsökta Zlin 24.

 

SONY DSC
Med skevroder och några små justeringar….sen så !

 

SONY DSC

Thomas tävlingsledaren har lastat för flygning…

SONY DSC
Tempo byggd och flugen av Per Nilsson.

SONY DSC

Flöt fint redan vid andra starten.

SONY DSC

Här efter urkopplingen.

SONY DSC
Ganska nära skogen…

SONY DSC
Modellen värd ett bättre öde än att sitta i en björktopp.

SONY DSC
Första linstarten. Kurvade för brant och spiralade.

SONY DSC

Men landningen gick utan skador.

SONY DSC

Senaste linstarten…

 

 

SONY DSC
Denna björk utövar magnetism på en modell….just samma trädmagnetism
som hemma vid
vårt hang vid Tjärby, där vi har en tall som gör samma sak.

Fråga både mig och Pär …

 

 

SONY DSC
Nesting peacefully….

 

 

SONY DSC
Min trogna Ava som jag tog en del av flygfotona med.

 

 

SONY DSC
Thulinjagaren.

 

 

SONY DSC
Thomas har mycket erfarenhet av just Thulinjagare.

 

 

Ja kära besökare på min blogg…..nu orkar jag inte mer
från RM i OT-Skalaflyg i Skånes Fagerult 2014.

 

mats

Kategorier
Old Timer flyg

RM I FRIFLYGSKALA DEL 3/4

 

 

 

 

 

 

Detta är tredje delen av min redovisning av  RM

 

för friflygande skalamodeller

 

på Fedingefältet vid Skånes Fagerhult 2014.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

I denna delen beskriver jag de intressantaste och bäst flygande modellerna.

Många av skalamodellerna är små och mycket lätta, vilket tillsammans gör,
att det är delikata maskiner att flyga.
De kräver vanligtvis mycket trimflygningar, för att piloten ska kunna få ut,
det som modellen bör prestera.
Minsta avvikelser från grundtrimmen gör att modellen tappar sin önskade flygkaraktär.

Man kan lite jämföra det med aerodynamiken på en Formula 1 bil av idag.
Minsta förändring ger stort resultat. Allt måste stämma, för man ska kunna
utnyttja modellens/bilens kapacitet.

Vädret blev, som jag tidigare sagt, bättre och bättre.
Mindre turbulens, svalare
och därmed mer förutsägbart.
Termiken lugnade ner sig, så piloterna fick skärpa sin perceptionsförmåga
för att kunna bedöma rätt startsekund.
Denna bedömning, plus den
egna intuitionen, fick resultera i startmomentet.

Ånyo fick vi se Andrea flyga sin Lacey M-10 på ett suveränt sätt.
Planet är på något sätt en paradox inom aerodynamik och flygmekanik.
Men flyger fint, det gör det.

Johan Wallin från Stockholm hade oxå mycket välflygande maskiner.
Dock icke så vältrimmade, som de  Andrea har.

Eftermiddagen gick snabbt, endast kort avbruten av en fullskalakärras
landning. Det var ett modernt plan och man ser hur utvecklingen,
har förändrat privatplanen. Slankare, snyggare och framför allt är de
nu för tiden mycket tystare.
Men det är dyrt att flyga.
Så det är alltså ännu en orsak för
fullskalapiloter att växla upp till modellflyget !

Vid 1800-tiden började den statiska skalabedömningen, utförd av
Tycho och Anders. Hur utfallet blev vet jag inte, men det kommer
resultat på SMOS
hemsida snabbt. Länk till SMOS: http://www.smos.info/

Per, som blev av med sin Tempo, körde hem tidigare, vilket var synd,
för jag tänkte, vi skulle lånat den stegen, som Sten använde för att
rädda sin kärra med, så vi kunde plocka ner Tempo från björken.
Stegen var säkert 10 meter, eftersom den var en dubbel aluminiumdito.
Ja, det löser väl sig för Per under veckan.Jag personligen hade haft svårt
att somna på kvällarna, om jag haft ett splitt nytt plan sittande i en björk…
Behöver du assistans Per så ring mig, jag hjälper dig !

1930 var jag hemma efter en rolig och intressant dag på fältet.
Du som aldrig besökt en OldTimer friflygtävling, gör det !
Du kommer aldrig att ångra dig. Tävlingskalendern finns på
hemsidan och länken finns ju ovan.

Det kommer en post till med lite “Övriga Bilder”, som jag
tycker är synd att slänga.
Så häng med, de kommer snart!

Men nu till denna postens bilder:

SONY DSC

Piloten är Gunnar Stedt, Modellen är en Consolidated PT-3.
Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Consolidated_PT-3

SONY DSC

Pär Lundqvists modell, som jag aldrig lär mig namnet på mer
än “SM-Tvåan”…?
men den är konstruerad 1951 i alla fall…

SONY DSC

I dag ville modellen nästan inte ner vid finalen…

SONY DSC

Thomas Johansson, som var tävlingsledare,
trimflyger sin Thulinjagare, som är nybyggd.

SONY DSC

Start. Stjärten lyft och elmotorn snurrar på.

SONY DSC

Upp kommer man alltid…och ner oxå.

SONY DSC

Det tar tid att lära sig förstå, hur en nybyggd modell
reagerar i olika situationer och flyglägen.

SONY DSC

Nu läget under kontroll och utflygning.

SONY DSC

Koncentration i Thomas ansikte.

SONY DSC

Thulinjagaren, man får väl slå fast, det är en typisk Enoch Thulinkonstruktion…?

SONY DSC

Ser det bra ut, brukar det flyga bra oxå !

SONY DSC

Thulinjagaren, eller Thulin Typ K flög första gången 1917.

Byggdes i AB Enoch Thulins Aeroplanfabrik.
Motor 90 hk och toppfart 155 km/timman.

SONY DSC

Ännu en start för Thomas Thulinjagare.

Balanserar på huvudställ tills den kan lätta precis som i verkligheten.

SONY DSC

Ska man gnälla, kan det ju tyckas, modellen är övermotoriserad.
Hade man startat fullskalaplanet med denna stigvinkel, hade jag stigit av…

SONY DSC

Se på modellen….flygplan var vackra vid denna tidsperiod,
även om de var krigets redskap.

SONY DSC

Thomas, Tycho och Thulinjagaren.

(kallas allitteration)

SONY DSC

Jag kan inte säga, om Thomas flyger den med radio nu,
eller om den landar så att säga friflygande…

SONY DSC

…men ner kom den. Att vingspetsen gick i marken var inget
ovanligt för fullskalakärran. Stället är smalt och inga bromsar…..

SONY DSC

Det skiljer i stort sett 100 år konstruktionsmässigt.

Men huvudkomponenterna har hållit sig. Motor och prop i nosen,
vingar, stabbe fena. Styrs med skev, höjd sida och throttle (kupé/kontakt)

SONY DSC

Andrea har just gett sin modell fria tyglar och  släpper loss sin psykiska energi.

SONY DSC

Lacey..ett makalöst plan rätt hanterat.

SONY DSC

2 minuters flygtid inget ovanligt.

SONY DSC

SONY DSC

Friflygarens obligatorium….gå och hämta och hålla koll på sin modell.

SONY DSC

Sten hade skaffat en ny motor. En miljöpartists dröm för motorn går på luft….
Man fyller ett kärl från en liten kompressor. Den utströmmande luften driver en liten
kolvmotor, som vrider propellern. Ska bli roligt att se aggregatet i luften Sten.
Luftassistent är Lars-Erik.

SONY DSC

Här ser ni delarna, motorn och den relativt stora tanken
som man får bygga in , alternativt använda som
del av kroppen.

SONY DSC

Nä vad är detta på en OT-tävling…..?
Nåväl, vi är inte några puritanska talibaner här,
även moderniteter tar sig fram i luften utan att
riskera  uppsträckning från någon ordningsman.

SONY DSC

Ni ser själva, att de som hade bilarna här, var inte drabbade av stress eller måsten.

SONY DSC

Andrea Hartstein och Johan Wallin trimflyger.

SONY DSC

Stens nya SU-11 avsedd för Jetexdrift eller motsvarande.

SONY DSC

Jag kom inte ihåg vad modellen vägde….kanske 30 gram ?

SONY DSC

Så här funkar det, säger Sten till Lars-Erik och Anders.

SONY DSC
Om den flyger ? Självklart ! Förresten varför inte ?

SONY DSC

Garanterat ingen V-form.

SONY DSC

Länk till Su-11:

http://en.wikipedia.org/wiki/Sukhoi_Su-11

SONY DSC

Johans Moth Minor

Tack för att du rättade mig Andrea. Jag slog antagligen in fel regbokstäver
då jag googlade
på beteckningen och vips blev det fel…jag borde sett det, men brådis….

Hela storyn om G-AFRD

G-AFRD

SONY DSC

Första flygningen 22 juni 1937.

Uppdatering 18 December 2014

 

 

                                  Jag fick ett mejl från Colin enligt nedan med information om “Originalet”:

MOTH MINOR G-AFRD

Hi – just confirming that Moth Minor G-AFRD is going to be restored
to flying condition in the medium term future.

It is in storage in Tauranga New Zealand.

It was owned by the late John Galpin, and is presently owned
by his son who is an aircraft mechanic.

SONY DSC

Ja ni ser själva.. små modeller är inte stora…

SONY DSC

Westland Widgeon

SONY DSC

Anders Sellman med en…Me-109. Reggad i Schweiz.

SONY DSC

Kolla vindstruten Anders….

SONY DSC

Jetzt  geht´s  los !

SONY DSC

Piloten kanske glömde propelleromställningen …
liten stigning, max varv vid starten….

SONY DSC

Johan med sin SE-FYR som är ett känt plan i flygarkretsar.

SONY DSC

Här kan ni läsa om det:

http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=7&t=4239

SONY DSC

Jämför denna modellen med en 4-meters kärra med två 100 cc motorer…
..de flyger båda under samma aerodynamiska och flygmekaniska lagar, men…

SONY DSC

…fördelen med detta något lättare alternativet är ju,
att kostnaden för tändstift och bränsle är överkomlig…

SONY DSC

SONY DSC

Sista motoralternativet i flygplanet var en Walter Gemma
9 cylindrig radialmotor på 165 hk och med en cylindervolym på 9.34 liter.

SONY DSC

Men motorn här ha inte 9 cylindrar utan några strängar gummiband…

SONY DSC

SONY DSC

Ett plan som byggdes vid

                                 Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning

Ganska långt namn eller …

SONY DSC

Järnväg eller inte, flög gjorde planet,
fast inte så många år innan det havererade.

SONY DSC

Man ritade snygga plan 1930.

SONY DSC

…och modellerna av dessa plan flyger fortfarande
och de flyger så vitt jag kunde se bra.

SONY DSC

Nu blir det Mach2 uppvisning med Sten, SU-11, en pinne och ett gummiband…

SONY DSC

Sten hade aldrig förut flugit modellen och han ville därför prova
med hjälp av katapultstart.

SONY DSC

Flygplanet var kraftigt attraherat av moder jord.

SONY DSC

Vid en av starterna lossade radardomen i nosen och med den också blybiten
som satt där för
tyngdpunktens skull, men Sten…

SONY DSC

…Sten provade utan delen som for bort…..planet flög nästan bra……..

SONY DSC

Efter att ha böjt upp höjdroderna lite, flög det till allmän överraskning förvånansvärt bra.
Roligt att det lyckades med en oförutsedd radikal operation.

SONY DSC

Fullskalakärran gjorde en snygg landning.

Flygplanet, SE-MDO är en Sport Star och läs om den här:

http://www.evektoraircraft.com/en/aircraft/sportstar-max/technical-data

SONY DSC

Nu ska vi se, säger Anders betraktande sin nya modell.
Modellen är en tysk Rieseler Stahlwerk. I Arlandasamlingarna
finns ett original bevarat.

SONY DSC

SONY DSC

Eftersom ett stålverk byggt originalet, borde det ju borga för viss styrka…

SONY DSC

Här kan ni läsa om, han som konstruerade maskinen:
http://de.wikipedia.org/wiki/Walter_Rieseler

SONY DSC

Modellen har en justerbar anfallsvinkel med hjälp av en
skruv i främre delan av vingen.
Ungefär som stabbtrimmen på en Pa-18.

SONY DSC

Det kan inte hjälpas, men då jag ser en sådan fena/sidoroder,
då får jag De Havillandvibbar…fast det kan man glömma,
för planet byggdes i Breslau i det dåvarande Tyskland.

SONY DSC

Andreas Lacey erövrar skyarna…

SONY DSC

..som vanligt höll jag på att skriva…

SONY DSC

Johan med sin Miles.

SONY DSC

Som svängde vänster efter start…

SONY DSC

…och som fick Anders att inta skyddsställning…

SONY DSC

Pär och Lars-Erik konstaterar en landning.

SONY DSC

Men Johan kör igen…

SONY DSC

..starten ser fin och samlad ut…

SONY DSC

…modellen äv vacker. Rött och silver går fint ihop.

SONY DSC

..men planet avvek och skrämde en av damerna,
så hon tog ett halvt valssteg…

SONY DSC

Alla ser vad Andrea gör….vevar upp en gummimotor.

SONY DSC

Magic or sticky fingers ??

SONY DSC

Andrea flyger sin Westland Widgeon III tror jag det är.

SONY DSC

Modellen flög utmärkt. Ledsen för mörk bild.

SONY DSC

Lars-Erik Fridström med “Silvermåsen” konstruerad av Sigurd Isaksson.

SONY DSC

Stolt ägare och byggare till sin Silvermås.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Silvermåsen flög bra och jag tror den var helt ny, eller vad säger du Lars-Erik?

SONY DSC

Anders Sellman provflyger sin nya modell, som jag
nu vet heter Rieseler Stahlwerk.

SONY DSC

SONY DSC

Den flög bra direkt !

SONY DSC

Platsen där flygplanet tillverkades var Breslau vilket till 1945
var en stor tysk stad.
Efter kriget annekterade Sovjetunionen
de östra delarna av Tyskland och Polen fick
tillbaka dessa delarna.
Breslau ligger vid gränsfloder Oder som är gräns mellan Tyskland
och Polen.
I Polen heter Breslau Wroclav.

SONY DSC

SONY DSC

Ser ni så bra planets färg passar till blommorna i gräset…

SONY DSC

En nöjd Anders efter provflygning.

SONY DSC

Tja, säger Anders, inte så pjåkigt!

SONY DSC

Vi tar en start till nu efter en lite justering…

SONY DSC

Anders smeker igång modellen…

SONY DSC

SONY DSC

…och den flög och flög…

SONY DSC

SONY DSC

..sen landade den bland de blå blommorna…

SONY DSC

Ny tävlingsstart av  Andrea Hartstein.

SONY DSC

Jag tror flickan till vänster med det goa leendet är Johans fru

SONY DSC

Off she goes !

SONY DSC

Ser ju fint ut…nu

SONY DSC

…men så vill modellen svänga för brant..

SONY DSC

….och den svänger in mot startplatsen…

SONY DSC

..så det blev en snabb landning..

SONY DSC

..men det var bara att veva in lite varv i motorn,
justera det som behövdes och ny start…

SONY DSC

…nu flög det ok…

SONY DSC

Johan får hjälp att förbereda sin SE-FYR av sin dotter.

SONY DSC

Nu eller aldrig…

SONY DSC

You´re all by yourself now !

SONY DSC

Fast inte riktigt, SE-FYR fick sällskap av en hussvala…

SONY DSC

Andrea såg Johan fick bra luft, så hon plöjde in
power i sin gummimotor…hjälpt av Johans fru.

SONY DSC

..en sista blick och sen iväg…

SONY DSC

Nu !

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Det behövs nog en mindre justering Andrea…

SONY DSC

Anders Sellmans Hawker Hurricane IIB.

SONY DSC

Är detta Anders Lacey kanske…

SONY DSC

Jag har många bilder kvar. Som jag inte kan med och slänga.
Så de samlar jag ihop och lägger upp när jag får mer energi.

Det tar ganska lång tid att fixa till en sådan post,
ni just tragglat er igenom. Men som sagt det kommer !

Kategorier
Old Timer flyg

RM I FRIFLYGSKALA DEL 2/4

 

 

 

 

 

Detta är andra delen av min redovisning av  träffen

på Fedinge fältet för friflygande skalamodeller.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

Pers “Tempo” ruvande i sin björk…

 

Denna tävling gäller inte liv och död, utan är fastmer en trivselträff, då man ses
och utbyter tankar och synpunkter.

Det är ingen stress och hets, men tävlingsivern märks bland de stadgade
gentlemännen och den enda deltagande damen, som säkerligen var yngst i gänget.

Under eftermiddagen bröt man verksamheten för mat, som anordnats av
Åsa Stibner och en granne Gun Hansson. Jag åt inte själv, men jag vet,
alla var nöjda,
mätta och glada efteråt.

Åsa bor just bredvid Fedingefältet, vilket jag kommer att visa med
flygbilder i en senare post.

Vädret blev under dagen ännu bättre, genom att instrålningen minskade
på grund av Altocumulus  och höga Cirrus medförde det, att den termiska aktiviteten
minskade. Därigenom blev luften, om inte laminär, så i alla fall relativt fri
från turbulens.

Nu ska jag inte orda så mycket om tävlingen, det kommer på SMOS hemsida
senare, men jag kan visa en drös bilder i en blandad kompott!

Ta emot för nu kommer de!

SONY DSC

Thomas på väg ut med sin Thulinjagare och sin Pietenpol.

SONY DSC

SONY DSC

Till höger det gula planet, en Fairchild UC-61K Argus Mk3.

SONY DSC

Lars-Erik Fridströms Blackbourne Monoplane 1912 om jag ser rätt…

SONY DSC

Kolla propellern…

SONY DSC

Mycket pyssel att rigga alla wires via spänntornet.

SONY DSC

Sten Perssons Sommer 1911

En Sommer…..som antagligen som modell flyger fortare än originalet.
En styggelse att se…..tycker jag 100%.

SONY DSC

Sten har inte flugit den på mer än 10 år och det har
gjort, att modellen är väldigt spröd, så han höll sig
på marken för säkerhets skull.

SONY DSC

Några bilder på 1911 Sommer Monoplane

SONY DSC

Bakom radialmotorn…..en kolsyremotor.

SONY DSC

Kolla hjulen, fälgarna och ekrarna…

SONY DSC

Kolla ekrarnas skalalriktighet

SONY DSC

Klart man är glad med en sådan fin modell!

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Lars-Erik förbereder sin Blackburn Monoplane 1912

SONY DSC

Koll av motorn

SONY DSC

Låter bra…

SONY DSC

…dags att starta…

SONY DSC

…så vi sätter fart…

SONY DSC

..modellens startsätt liknar Stens Desoutter…

SONY DSC

…release !

SONY DSC

Flyg nu säger Lars-Erik…eller i alla fall tänker han det…

SONY DSC

Monoplanet stiger i alla fall…

SONY DSC

..ser ok ut..ännu…

SONY DSC

…men modellen gick in i en sjunkande vänstersväng och…

SONY DSC

…gjorde en tidig landning.

SONY DSC

Det är bara att tanka upp igen och på det än en gång…

SONY DSC

Motorn…? Säkert 50 år gammal.

SONY DSC

Koll av att allt sitter som det skall, när motorn går…

SONY DSC

Igångspringning i  ett par bilder…

SONY DSC

SONY DSCSONY DSC

SONY DSC

Det Lars-Erik tänker och gör på följande bilder är utomordentligt typiskt
för den hängivne modellflygaren!

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Vingen fick en skada vid infästningen enligt Lars-Erik.

En video av flygplanet på The Old Warden Aerodrome.

SONY DSC

Anders Sellman mekar sin Thulin D med parasollvinge.
Ett plan som är tydligt inspirerat av Morane Saulnier L.

SONY DSC

Att fästa vingen är ett knåpgöra, för det är smått…

SONY DSC

…vilket betyder att gummibanden är extremt små!

SONY DSC

Christer Jönsson ska provflyga sin nya modell nummer två för dagen.

Modellen är en Lancer 49.

SONY DSC

 Gunnar Stedt startar sin Supermarine Sparrow från 20-talet.

SONY DSC

Trodde först det var något från De Havilland, när man ser på fenan men….
den är i alla fall engelsk.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

 Tyvärr hade Gunnars Sparrow en utsliten motor i sig,
som inte orkade producera tillräcklig kraft…

SONY DSC

Modellen var inte riktigt på humör i maskinrummet i dag.

SONY DSC

Christers modell av en 30-tals kärra…tror jag.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Eldriven och flög lätt och bra.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Den heter Lancer 49 och Christer har byggt den efter en Bob Holmanritning.

SONY DSC

SONY DSC

Andrea bärande sin utrustning. Starkt att resa runt i Sverige med buss och järnväg,

medförande stora kartonger med sina fina modeller.

SONY DSC

Anders med sin kolsyredrivna Hawker Hurricane.

SONY DSC

Ett mycket elegant plan…

SONY DSC

Motorn är alltså en kolvmotor som drivs med komprimerad kolsyra.

Motorn funkar som en omvänd kolvkompressor.

SONY DSC

Anders har alltid mycket välbyggda modeller….

SONY DSC

…därför är de inte noggrant byggda, flyger inte tingestarna bra.

SONY DSC

Nu var problemet att kolsyrepatronen just dragit sina sista andetag.

SONY DSC

En Pietenpol, som har varit en populär modell att bygga i olika format.

SONY DSC

Ibland är tingen emot piloten…men man ger aldrig upp.

SONY DSC

Anders förbereder sin Lacey M-10 och väntar på ögonblicket…

…han står lika beredd och samlad som Clint Eastwood,
när han skulle göra upp med
sin antagonist,
på gatan utanför westernstadens saloon.

Men istället för en Colt six shooter single action  av kaliber .45,
så håller han en single shot laddad gummimotormodell i handen,
som inte skjuter utan som drar!

SONY DSC

Nu !

SONY DSC

En fokuserad pilot med blicken endast för sin modell.

SONY DSC

Jag är mycket imponerad, av denna modells utomordentliga förmåga

att flyga väl och länge.

SONY DSC

Andrea har  en slik flygmaskin och även den flyger excellent !

SONY DSC

SONY DSC

Jag fick en förklaring av Andrea varför just detta plan
var så lämpligt för friflyg.

SONY DSC

SONY DSC

Just innan landning…

SONY DSC

Ny start av Anders.

Lika intressant som planets uppförande är piloternas plastik
och kroppsspråk i förhållande
till modellens rörelser. Speciellt
då den gör något,
som inte då är önskvärt.

SONY DSC

Det var nära skogen, men kärran klättrade bort.

SONY DSC

…och landade säkert så småningom.

Jag har många bilder kvar, så det blir två delar till om RM.

Stay tuned !

Har jag skrivit grodor så var snälla att rätta mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

RM I FRIFLYGSKALA DEL 1/4

 

 

 

 

 

En samling entusiaster träffades

för att flyga och umgås i lördags…

 

 

SONY DSC

 

 

Målet var att avgöra RM i skala för friflygande modeller.

Väderläget var synnerligen gott. Svag nordostlig vind, solsken men
inte alltför varmt.Tyvärr var inte uppslutningen, så det blev trängsel,
men nästa år blir det bättre.

De som kom var i alla fall fulla av tävlingslust och stolta att visa
upp sina friflygande skalamodeller.

Jag säger bara, att jag är väldigt imponerad av, hur de modeller
som var väl intrimmade flög.

Att så små modeller kunde flyga så väl och så länge med
kraften från en gummisnodd.
Jag tänker speciellt på Andrea Hartsteins modeller, som är en
fröjd att se i luften.

Well done Andrea !

Flygfältet vid Fedingesjön anlades 1933 och utgjorde då ett
nödlandnings-reservflygfält för postflyget mellan Stockholm
och Malmö.

Postflyget hade ett nödlandningsfält varje 50. km, vilket kunde
behövas, när ventilerna rök i motorn eller när magneterna
krånglade.

Under kriget var fältet ett reservfält för vårt försvar och tog
också emot nödlandande tyska flygplan, som av någon
anledning tog sig hit.

Fältet ägs av en man som heter Bo Marntell som förutom
till flygverksamhet använder delar av fältet för sin samling
av gamla entreprenadmaskiner.

Fältet används också av segelflygarna, då man har fri
luft upp til FL95 tror jag…

Fältet ligger vackert placerat vid Fedingesjön jämte
Skånes Fagerhult.

Det är ett utmärkt modellflygfält.

Innan tävlingen började träffade jag ordföranden i SMOS,
Per Nilsson som skulle provflyga sin nybyggda “Tempo”.

Efter ett par provkast drog Per upp modellen på linan
och modellen gled bra.

Den gled så bra, att den lyckades topplanda i en hög
björk jämte banan. Där låg den som en ruvande stork,
oåtkomlig för människor :=(

Vi försökte kasta ett blylod upp i björken, men misslyckades
skändligen.

Vi skulle behövt en 15 m lång stege, eller en pilbåge så vi
kunde skjutit upp en tunn lina, vilken kunde dra över en
grövre lina,  vi kunde använt för att ruska ner den
tredskande modellen.

Men som det sägs, ner kommer den alltid.

Synd om Per att hans nya modell inledde sitt aktiva
flygliv med att häcka i en björk i Skånes Fagerhults
vackra natur.

Även andra drabbades av, att deras modeller fick
migreringslusta.

Sten Persson fick en promenad och framför allt fick
han  utföra ett akrobatiskt trick, då han skulle bärga
sin modell från en hög grenlös talls krona.

Det gjorde han stående på en dubbelkopplad stege
hållande en 5 m lång ribba, som var förlängd med ett
2 m långt stålrör…..

Kan ni föreställa er bilden av denna aktivitet ?
Vänta tills ni ser fotona!

Jo han fick ner sin modell utan avgörande skador.

Tävlingen startade mjukt…. i mycket lugn takt
gynnad av det fina vädret och bröts på eftermiddagen
för matrast.

Efter avbrottet flögs det och efter flygningen blev
det statisk bedömning av modellerna.

Resultatet av tävlingen publicerar jag sen.

Kl 1830 var jag tvungen att åka hem på grund av
andra åtagande, därför har jag inte resultaten.

Detta lilla reportage är gjort från en intresserad,
som har dåliga kunskaper om friflygande OT-modeller.

Jag är dålig med namn på personer och namn på modeller.

Dock är jag övertygad om, att mina besökare kan
förse mig med rätt fakta, så jag kan fylla i eller
beriktiga uppgifterna.

Mycket bilder har jag, både bilder från markbunde
kamera och från flygfoto.

De kommer kanske lite i oordning, men jag försökte
få lite struktur på det hela, därför blir det mer än
flera poster om RM i OT-Skala den 12. Juli 2014 i
Skånes Fagerhult.

Denna första post bildmässigt handlar om fältet,
Pers provflygning, Stens vilseflygning och bärgning
av modell och bilder på en segelmodell jag föll för.

Nästa post blir mer inriktad på flygdelen av tävlingen.

Så här är bilder:

 

SONY DSC
Vyer av fältet

SONY DSC

 

SONY DSC

Undrar om något plan under årens lopp har hamnat i sjön….alltså hjulförsett ?

SONY DSC

 

SONY DSC

 Försnack och till höger ordföranden i SMOS Per Nilsson.

SONY DSC

 Mitt på rullbanan hittade jag denna lilla blomma.

SONY DSC

 Undrar om Anders Sellman fick inspiration av den gamla
Lasse Dahlqvistsången från filmen “Örnungar”,
med sin strof
“Gå upp och pröva dina vingar”, då han stod på Fedinge Flygfält…
Förresten, finns det någon, som har filmen på dvd ?
Alltså “Örnungar”
som jag gärna skulle vilja ha tag i.

SONY DSC

 Per Nilsson monterar sin Tempo för premiärflygningen.

SONY DSC

 Dags att se om byggmödan givit ett bra resultat.

SONY DSC

 “Tempo” ett klassiskt begrepp inom flyget i många avseenden.

SONY DSC

Jag tror alla OT-flygare är måna om det estetiska.

SONY DSC

 Dags att dra upp på linan snart..

SONY DSC

 “Tempo”, jag byggde en sådan 1957….

SONY DSC

 Jag fick äran att släppa. Lite sidvind här men…

SONY DSC

                       …det rätar snabbt upp sig.

SONY DSC

Detta är första linstarten överhuvudtaget.

SONY DSC

 Som friflygokunnig tyckte jag, att modellen gick superbt under uppdragningen.

SONY DSC

 Urkoppling, fast vimpeln på linan ser ut som en flaxande fågel…

SONY DSC

Den gled lite för fort efter urkoppling och kurvade för brant
som ett resultat av det…eller tvärtom…ku
rvrodret
för hårt ansatt ville lägga modellen i en spiral… 

SONY DSC

Skogskanten är nära och vaktar fältet.

SONY DSC

Snart landning och Per justerade modellen med hänsyn till dess beteende
och han drog upp igen.
Det var mycket termik i dag vid fältet. 

SONY DSC

 Modellen flög så gott som perfekt redan efter 2 starter på linan.

SONY DSC

 Ser ni björken ? Det gör “Tempo” också och har bestämt sig, att här längst upp…

SONY DSC

 …där ska jag reda mig ett bo svåråtkomligt för människor.

SONY DSC

 Christer Jönsson med sin Zlin 24 Krajánek.Flygplanet konstruerades
av en tjeckoslovak, som hade arbetat för
en tysk flygindustri i
Tjeckoslovakien under kriget.
 Man hade byggt segelkärror av
typen Grunau Baby och Huetter 17 för att användas under tyskarnas
pilotutbildning.
Just innan kriget var slut,  hade konstruktionen
gjorts färdig 
på ritningsstadiet. Konstruktören sa,  han tog det
bästa av
Baby och Huetter. Därför är den så lik Grunau Baby.
Sammanlagt byggdes 250 styck efter kriget. Länk till fakta om planet:

http://www.scalesoaring.co.uk/VINTAGE/Documentation/Zlin24/Zlin24_Docs.html

 SONY DSC

 Modellen var i mina ögon mycket attraktiv. Man blev sugen på att flyga en sådan modell.

SONY DSC

Det som skiljer detta plan från “Original” Babyn, är bland annat fenan och stabben.

SONY DSC

 Modellen var välbyggd och lätt, men…

SONY DSC

 …som ni ser har den inte fungerande skevroder och det betyder att..

SONY DSC

 …den är svår att kontrollera, om man kommer i en besvärlig situation i rollplanet…

SONY DSC

 ..eller då man startar med lina. För mycket sidoroder vid korrigering
kan
orsaka en snabb vikning över vingen, när den plötsligt får för mycket
anfallsvinkel, initierat av sidorodrets primära och sekundära verkan.

SONY DSC

 Thomas rattar segelkärran för Christer.

SONY DSC

 Inte lättfluget.

SONY DSC

 Landning utan skador.

SONY DSC

Christer släpper sin modell i sina försök att komma underfund med
sin fina kärras egenskaper.

SONY DSC

Finalen.

SONY DSC

Kavaljersstart eller …?

SONY DSC

Modell eller fullskala ?

Om jag ägt modellen, hade jag skurit ut skevroder,
kollat tyngdpunkt noga, varit noga med startkrokens
placering och flugit med mixad sida/höjd , med den
erfarenheten jag fått efter 3 korta provflygningar.

Skevroderna kan drivas med en lina man drar ut från servot
till båda vingar. Roderna apteras med en 0,2 mm pianotråd
som förspänner roderna i uppfällt läge. Pianotråden sätts
så den fungerar som en torsionsfjäder. Funkar utmärkt
med ett servo då. Differentiering gör du med servodisken.

Jo,  jag vet att,  puritanerna säger, man ska flyga
med separerade funktioner,
men varför krångla till det
på denna typ av modell ?

Har du det mixat,  behöver du aldrig bekymra dig.

En inmixning av sidoroder 150 % i förhållande till
skevroder torde behövas.

Denna typ av plan flygs mycket med sidoroder.
Initiera svängen med sida/skev,
håll emot lite i
en stabil sväng och motroder
vid urgången.

Ja bara litet förslag från min sida. Jag blev mycket förtjust i modellen.

 

SONY DSC

 Sten Persson ställer in motorn på sin Desoutter Mk1.

SONY DSC

 Jag skulle aldrig våga denna vackra modell flyga fritt Sten…..

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 Ett imponerade plan, som inte bara är en skönhet att se på, det flyger också suveränt !

SONY DSC

 Koll av vinklar innan start.

SONY DSC

 Det är väl inget jag glömt….tänker piloten.

SONY DSC

 På denna bild kan man tro piloten skulle….hemska tanke !

SONY DSC

Time to crank !

SONY DSC

 Jag tycker att Stens motorer alltid är lättstartade, fast skit vore det väl annars
med tanke på..

SONY DSC

 …Stens motorkunskaper.

SONY DSC

 Då startar vi anloppet…

SONY DSC

 Jag har märkt att Sten springer länge under sina starter med denna modellen….

SONY DSC

 …vilket jag tror beror på, att piloten vill förvissa sig,
att motorn går, just som han vill.

SONY DSC

 …nu ändrar vi riktning lite…

SONY DSC

 …och där sticker hon.

SONY DSC

 …rakt mot skogskanten…

SONY DSC

 …men man ska tur…om man friflyger.

SONY DSC

 …så det klarar sig…

SONY DSC

 ..och Desouttern svävar vidare, som om den aldrig gjort annat.

Piloten springer med eftersom…

SONY DSC

 …modellen behagade landa i en hög tall uppe i kronan.
Som alla vet, brukar det vara dåligt med grenar på tallar,
varför att klättra upp ställer sig svårt.

SONY DSC

 Tack vare support från de boende med en dubbelstege, en lång list där det var kopplat,
tror jag,
ett skaft av metall..samt två stadiga pojkar som ankrade stegen…
och Pär som dirigerade…
 

SONY DSC

 …lyckades Sten peta ner sin klenod efter möda och besvär…

SONY DSC

 Denna bild är nog ganska symptomatisk för en friflygare under hans vedermödor.

SONY DSC

 Ni förstår att detta var akrobatik av den högre digniteten…

SONY DSC

“Pojken i trädet”, så hette ju en film av Arne Sucksdorf från slutet av 1950-talet.
Här har vi pojken i trädet i Skånes Fagerhult 2014.

SONY DSC

 Den slutliga nedklättringen…aningen lättad kan jag föreställa mig.

SONY DSC

 Pär har fattat “Petpinnen” för att få ner ena vingen som hängde sig i grenverket.

SONY DSC

 Sten i kalsingar med sin återbördade Desoutte Mk1 i tryggt grepp.

SONY DSC

Ja, det är det jag alltid sagt, att det ska vara en pensionär och friflygare för
att ge sig upp i ett träd, under de förhållandena jag beskrivit.

SONY DSC

Sten konstaterar vid en snabb besiktning att skadorna är inom rimliga gränser,
med hänsyn tagen till vad som hänt.

SONY DSC

 På eftermiddagen kom en fullskalakärra och damp ner på fältet.
Jo, vi var förvarnade och iakttog de mått och steg, som var förväntade.     

 SONY DSC
Små plan som flyger bra, de är inte större…

 

 

 

 

Nästa del kommer att handla om mera flyg och mindre trädklättring,
så håll ut det kommer, när jag editerat färdigt !

Kategorier
Hangflyg modell

HANGFLYG HOVS HALLAR…

 

 

 

 

 

 

…ibland stämmer allting till perfektion…

 

 

 

 

 

 

DCIM130GOPRO

 

 

…då omständigheterna tillsammans gör flygningen till en nästan andlig upplevelse.

 

 

 

Låter jag blasfemisk ? Det är jag inte.

Jag anser Hovs Hallar för att vara drottningen av Sveriges hang.

Hovs Hallar låter i mina öron lite mer feminint än hanget vid Kåseberga,
som  domineras av Ales Stenar, vilket väl renderar det hanget namnet
kungen av Sveriges hang, eftersom det påstås, att Ale var en vikingakung.

I dag fredag, var just en sådan dag, där allt var med modellflygaren på HH.

Vädret var högsommar, 26 grader varmt, vinden blåste med 2-4 m/sek rakt på det stora
hanget, vilket skapade ett, som det verkade, oändligt och outsinligt lyft.

Det fanns inte ett kytt, ingen turbulens överhuvudtaget i dag,
utan vinden var så laminär, den kunde bli.

Vid sådana här flygtillfälle, när det är så lätt och avkopplande att flyga,
tycks i alla fall
min hjärna koppla om lite grand.

Själva hanterandet av planet blir en sak, man sköter med förlängda
märgen,  vilket frigör hjärnkapacitet för andra funderingar associerade

till landskapet vid Hovs Hallar och havet.

Det blir nästan ett meditativt  tillstånd och jag är säker på,
andra har upplevt samma sak som jag
vid liknande tillfällen.

Min vältrimmade och nylagade Spirit flög perfekt och gjorde
just det,  jag bad den om.

Det fanns mycket turister och alla som gick förbi mig kom fram och pratade och
frågade, hur det fungerade.

Man träffar mycket trevliga människor på HH och man får
en god respons, om man är öppen och förklarar.

En familj från Småland ville ha bilder, som jag tog från modellen och det fixar
man lätt till med  E-post.

Kattegatt låg om inte blankt så nästintill. Långt ut kunde man ana bälten med
bleke, men mot hanget rann vinden, jag skriver rann för att beskriva laminäriteten
på vinden, hela tiden på som en perpetuum mobile.

Vinden var lovad nordost av yr.no, men vår vindmätare sa nord, då jag kollade, vilket var
grund för mig att åka ner.

När förhållandena är som idag, då har jag svårt att avbryta. Jag vill ju inte
sluta med något, som är så givande och speciellt under dessa omständigheterna.

Nu kanske någon frågar sig: Vad  är det för nöje att sitta på en tuva och låta
modellen flyga på ett hang ?

Till den vill jag säga: Du har inte förstått det essentiella med begreppet modellflyg.

Jag ska inte hjälpa dig med förklaring, du får försöka förstå själv.

Naturligtvis fanns det paradoxer i miljön. Utanför strandlinjen kördes snabba
och bullrande  dyra motorbåtar i skytteltrafik som det tycktes mellan Torekov och Båstad.

Jag tror det var nån sorts idrottstävling i Båstad, som hade attraherat dessa dyra
flytetyg.

Du förstår jämförelsen mellan att sitta på en tuva och flyga en Spirit eller
försöka sitta i en vilt galopperande plastracer med 300 hk motor framstudsande
på dyningen…

Tala om skilda världar.

Jag kom ner till HH och startade kl 1100.

Min sista landning för dagen skedde kl 1600…..men jag ville egentligen flyga mer.

Och nu blir det bilder, som jag hoppas beskriver min dag på Hovs Hallar:

DCIM130GOPRO

Depån på platån.

90 m asl.

  DCIM130GOPRO

Min nylagade Spirit är lika fin, som då den var ny,
nu efter den omfattande reparationen.

DCIM130GOPRO

Japp….en del kör racerbåt….och en del hangflyger.

 

DCIM130GOPRO

Jetplanen ritar med vass penna  i skyn…

 

DCIM130GOPRO

Planet som passerar från vänster till höger var en Boeing 747

 

DCIM131GOPRO

Landning 3.

 

IMAG2299

Om en sekund touchdown.

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

MODELLFLYGA……..MEN DET BLÅSER JU……

 

 

 

 

 

…spelar ingen roll, för planet flyger i aerodynamiskt hänseende

i förhållande till omgivande luft, inte i förhållande till marken.

 

 

 

 

Onsdagen bjöd på 30 graders värme och jag klagar inte,
för skulle jag komma på tanken att klaga,
ser jag tillbaka på
den kallare årstiden med 4 graders värme, blåsigt och regnskurar…

…jag tappar då omedelbart lusten att klaga på att det är varmt.

Det var fin cumulusbildning och utsikterna för åska var inte stora.
Så jag tänkte, att lite termik
kan man väl flyga.

Detta trots det blåste 6-8 m/sek ostlig vind.

Ostlig vind genererar i regel bra termik, då sjöbrisens förbannelse inte uppstår.

Efter start märkte jag ju genast,  att termiken var sönderblåst men stark.

Flygningen fick naturligtvis anpassas efter omständigheterna,
genom att Avan trimmades lite
nostung, så jag kunde utnyttja dess
utomordentligt fördelaktiga polar, vilket gör, att
modellen kan gå mot
vinden i hög fart utan stor höjdförlust.

Så flygningen  blev ju hela tiden fram-tillbaka. Alltså mot vinden,
kurva och
driv med, sen mot vinden igen för att vinna mark i lovart.

2 timmar flög jag, sen landade jag än en gång imponerad av
modellens fina egenskaper.

Nu ska det bli spännande, att prova den nya superelseglaren,
jag har under leverans !

Hoppas den har lika bra egenskaper. Eller helst bättre naturligtvis.

Som vanligt lite pics:

SONY DSC

…men i tisdags var det Blitz und Donner !

SONY DSC

Det kom ett monsunregn nästan,  med stora hagelkorn.

SONY DSC

…men i onsdags såg skyarna ut som ovan.

SONY DSC

Min något ärrade Ava, som går på sitt 6. år. Har loggat nästan 600 timmar i termik.
Nu med nya servo till sida och höjd.

Flyger som en dröm. Det gör den genom att jag lagt ner mycket arbete
med att trimflyga den och få alla inställningar
korrekt.

Plus att jag flugit den så mycket och lärt mig hantera den under olika situationer.

SONY DSC

Ett märkligt cumulusmoln i skyn.

Kategorier
Dagens snespark

NAJADEN, HALMSTAD

 

 

 

 

 

 

…nu släpades skolfartyget Najaden iväg till Norge

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

Efter otaliga turer i kommunfullmäktige i Halmstad
och livliga diskussioner
bland de som visste och de
som var engagerade såldes fartyget till Norge.

Najaden, som varit en fullriggare, alltså rår på
samtliga master, har legat
vid kaj i Halmstad sen 1946.

Båten tillhörde tidigare svenska flottan, där hon
tjänstgjorde som skolfartyg.

Najaden och systerfartyget Jarramas, som ligger
i gott skick i Karlskrona,
var unika dels för att de är
små fullriggare och dels för de är byggda med
trä på
stålspant.

Problemet för Najaden har varit att det saknats
planering för henne både
på kort och lång sikt.

Enkelt uttryckt har det varit ett gäng amatörer
som skött om henne.

Resultaten visade sig efter varje dyrbar renovering.
Fel material, fel hantverkare.

Om jag tycker det är synd hon lämnar staden ?
För min del sörjer jag inte.

Vid beslut, som i det som kan tyckas kontroversiella
ämnen, dyker det 
alltid upp talesmän som vet.

Det blir ett  tungomålstalande mest i egen sak.
Var fanns dessa självutnämnda experter för 20 år sen ?

Vem ska betala ?

När min mor bodde på ett äldreboende, där
det i rummen var 35 grader varmt
när solen låg på,
frågade jag omsorgschefen om det är rimligt att våra gamla

ska ligga utslagna i värmen…
Svaret blev,  att inga pengar fanns.

Det var i denna vevan Najaden skulle renoveras för
10-13 miljoner.

Detta är orsaken till, att jag vinkade adjö till Najaden
med ganska lätt hjärta.

Jag är säker på, att norrmännen i Fredrikstad kommer
att få henne till
seglande skick igen.

Läs här deras lokaltidning vad de skriver:

http://www.f-b.no/nyheter/vil-fa-det-bedre-her-1.8502282

http://fredrikstadavisa.no/2014/07/06/fullrigger-til-fredrikstad-byens-nye-stolthet/

SONY DSC

När Najaden påbörjade sin resa sa en “Najadenexpert” på kajen,
att det är för dj—-ligt att man hissat norska flaggan….

Ännu ett bevis på historielösheten och kunskapsbristen.

SONY DSC

Najaden förhalas longside bogserbåten.

SONY DSC

Hon backades ut…

SONY DSC

Svagt att segla med rårna på stormasten felgigade.

Men det är klart, finns det inga gigtåg på rånockarna är det svårt…

SONY DSC

Den norska fanan vajar glatt.

SONY DSC

Sista gången Najaden passerar fyren baklänges…

SONY DSC

Några fritidsbåtar följde Najaden till Halmstad Angöringsboj.

SONY DSC

SONY DSC

Nästa angöring Fredrikstad Norge.

 

 

För er som inte minns hur hon såg ut, kommer här några minnesbilder…

P1080279

P1080282

P1080285

P1080290

P1080293

P1080296

Ja, ni ser själva….

När fartyget skulle avgå, fanns det tre personer med Quadrokoptrar,
som plåtade och filmade. Själv skulle jag åka ut till och in på
Kattegatterminalen, min gamla arbetsplats,
för att få lite flygbilder,
  när hon lämnade hamnen,
men jag brydde mig inte om det, eftersom
hon släpades baklänges
longside bogseraren.

Det ser inte så roligt ut på bild.