Kategorier
Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLIGHT NATIONALS SWEDEN 2019 PART 2.

 

 

 

 

 

mera bilder från fredagen !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som lovat kommer här bilder.

Med mer eller mindre relevanta kommentarer av mig…

Det kan tyckas komma dubletter, men flygandet pågår
i mer än en omgång, därav de skenbara dubbelvisningarna.

Hoppas du uppskattar mina motiv…

 

 

 

 

Rubberpower

 

 

Jag ville visa kurvrodret som är aktiverat

 

Karl-Erik Widell i klövern

Till vänster Eski och med vinschen Matti

 

 

 

 

Fusar modellen genom att öka anfallsvinkeln kraftigt på vingen ?

Det ser ut så för mina ögon…

Frede Juhl, en nestor från vårt grannland Danmark.

 

En egenskap för en duktig modellflygare är noggrannhet.

 

Provkast

 

 

Kvinnan i teamet beredd

Släpp !

Upp på linan…

 

 

 

Koppling där det förhoppningsvis finns bra luft

 

 

 

 

 

 

 

Karl-Eriks lite pennliknande modell.

Kolla kurvrodret…åt höger.

 

 

 

 

 

 

“OJA” betyder ju “Dike” men jag är övertygad det har en överförd betydelse.

Det kommer fler bilder av modellen.

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLIGHT NATIONALS SWEDEN 2019

 

 

 

 

 

…Bollerup intogs av friflygare…

 

 

 

…visst är modellflyg vackert …

 

 

 

…för att kunna göra upp om titlarna inom mästerskapen
för OT-Friflyg.

Att tävlingen hölls vid Bollerup, som Bo-Eskil hade ordnat,
berodde på att  ett dåligt beslut fattats i riksdagen, att
de militära övningsfälten inte får användas av civilpersoner…

Ett märkligt och ihåligt beslut, som inte ens Fortifikationsverket
kan hantera.

Vi får se vad som händer, för Rinkaby är det absolut bästa
stället för ett friflygmästerskap.

Jag åkte ner till Bollerup på fredagen, därför det var den
enda av de tre tävlingsdagarna, vilken jag kunde vara där.

Som pensionär är som alla vet,  de flesta dagarna inbokade…

Väderläget fredag var ca 23 C, vind VSV 4-7 m/sek och 2/8 Cu.

Vinden lite för stark, men det var gott om lättflugen termik.

Platsen var bra, där man tagit skörden och där man nu hade
en klövervall. Alltså skonsamt att landa i. Dessutom var det
stora ytor, då modellerna drev iväg i vinden.

Jag gick runt och fotograferade i 5 timmar med min enkla
utrustning.
Personligen strävar jag inte efter teknisk perfektion,

för det klarar jag inte. Jag har inte tid att klabba med alla
inställningar.

I stället vill jag fånga ögonblicket mer eller mindre, för att få
en bild som kan skapa en känsla hos betraktaren.

Med betraktare avser jag en person med viss kunskap om friflyg.

Jag kommer att publicera 150-200 bilder i 4-5 poster.

Bilderna kommer i hyfsad tidsföljd i regel utan kommentar,
för jag vill inte avslöja min okunskap, väl vetande att mina
besökare besitter oändliga kunskaper om
OT-Friflyg.

Under dagen såg jag inte en enda haveri…och alla piloter var
nöjda… och glada. Resultatlistor finner du så småningom här.

 

Här kommer bilder, för jag vet bilder…det vill mina gäster på
bloggen ha.

Jag gjorde så gott jag kunde som fotograf…
…och det kommer säkert att dyka upp dubletter…but who cares ?

 

Briefing fredagsmorgonen Bollerup

De som gjorde det…

Fliteline Bollerup

Så här såg marken ut.

 

Fredde och Martin…

Martin pillemarisk ?

Fredde…en ung pojk, som alltid sprider glädje ! 

En liten skalmodell…är inte stor…

…men den flyger !

Per Q:s kärra får inställt motorns komp och bränslenål.

“Vänta tills ni får se den flyga ” !

Ett strävsamt par på väg ut…i rödklövern…

Lars med fru.

Lars kärra på linan.

Jo, det var en klövervall.

Att flyga…bild 1.

bild 2

bild 3

 

 

bild 4

bild 5

bild 6

bild 7…en fena  

Flyg !!

 

matti suomalaiset ilmailijat

Eskos modell

Esko en modellflygare från broderlandet Finland som behärskar att bygga och flyga.

Jag blev betagen av modellen…

…eftersom jag ibland är estet…


 Lars-Erik ger sin Slicker 50 en uppiggande spruta intravenöst inför starten…
Off she goes…Ett ganska osannolikt utseende på en flygapparat.
Men det är erfarenheten,  som säger,  att ett plan i denna klassen
ska se ut ungefär så här för att flyga bra.
Planet har passerat färgvallen.

Landskapsfågeln…gladan.

Andrea håller sin “Hector” i strama tyglar…
Aktivt luftrum…  

 


S-31 Supermarine Spitfire. Reginald Mitchells mästerverk.
Bilden säger mig mycket. Per Q kollar sin motor…övervakad av frun…

 

Kategorier
Modeller värda att se på

FILLON´S CHAMPION 46 DEL 1.

 

 

 

 

 

 

Följ Christers bygge här.

 

 

 

 

 

 

 

 

Fillon´s Champion är en friflygande segelmodell,
som vann Course Conquer
vid en friflygtävling i  England
just efter kriget.

Personligen fann jag den,  då John Woodfield i Cornwall
hade byggt en
och satt in radio i den.

Filmen han lade ut på YouTube fångade både mitt öga
och intresse,
eftersom modellen var så vacker.

Dessutom flög den  bra.

Inte bara jag blev intresserad, utan även en modellflygkamrat,
Christer
boende i Lund. Christer flyger både radio och
friflygande
modeller och företrädesvis då helst OldTimermodeller.

Jag bad Christer mata på med lite bilder efter hand, som bygget
fortfor, då jag är säker,  många är intresserade.

Modellen fanns i byggsats, som var laserskuren. Det kommer info,
var du kan få tag i byggsatsen.

Här kommer nu bilder,  som illustrerar bygget och jag tror inte
kommentarer behövs…

Har ni frågor,  så besvarar Christer dessa. Skicka frågorna till
mig,  så vidarebefordrar jag spörsmålen till Lund.

Bilderna på John Woodfields Champion är klippta ur hans
YouTubefilm så (C) = johnwoodfield

 

Christer  från Lund

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Airshows Modeller värda att se på

10 METER LÅNG CONCORDE TESTFLUGEN.

 

 

 

 

 

Jovisst är det en fin modell…

 

 

 

 

 

 

 

…en 10 m stor modell av Concorde.
Betänk vilka resurser både mänskliga och ekonomiska,
som krävs att ta ett sådant här projekt i hamn.

Vad det kostar exklusive arbetstimmar…jag vet  inte, men
jag uppskattar hårdvarukostnad till ca 400000 kronor minst.

Det tog byggarna två år att bygga modellen.

4 Jet Pack P 300 Pro turbiner = 220000 utan tillbehör…

Servo  18 styck Hacker = 35000 sek…

Radioutrustning.

Byggteamet hade gjort ett genuint arbete.

Provflygningen gick perfekt…även om jag tyckte han drog
lite branta svängar…dessutom en roll under första provflygningen !
Men piloten  flög med stort självförtroende utan att tveka.

Flygningen var perfekt dokumenterad av flera kameror på marken,
drönarkameror och tre ombordkameror.

Jag klippte ut lite bilder ur filmen som du kan se längst ner.

Alla rättigheter YouTube och gruppen Rc-Scale Airplanes on YouTube.

Vi andra som flyger våra Blue Phoenixar,  vi får luta oss bakåt ,
njuta och beundra…och vi får lov att vara
lite avundsjuka !

 

 

Jag tror stillbilderna talar bra för sig själv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Airshows Flyghistoria

FÖRSVARSMAKTENS FLYGDAG 2019

 

 

 

 

Jag utlovade lite ovanligare bilder,

som innefattar begreppet rök

i olika former…

 

 

 

…och vilka  beskriver ett fenomen, man allt oftare kan se
på flygdagar.

Att släppa facklor har ju till syfte att fånga publikens
uppmärksamhet under en uppvisning.

Facklorna innebär ett visuellt intryck på den kanske
lite slötittande åskådaren, som ruskar om.

Även på Flygdagen vid Blekinge Flygflottilj fick vi vårt
lystmäte av facklor.

IR-facklor är ett motmedel mot robotar som använder
en värmesignatur att leda in sig på målet.

Släpper man facklor försöker man skapa en hetsignatur,
som är kraftigare än den,  som planet skapar. Allt i hopp
om att avleda roboten från plan till fackla.

Förutom facklor använder man chaff, eller stanniolremsor
som skjuts ut som ett medel mot aktiva eller passiva
radarrobotar.

Dessutom använder man naturligvis radio- och radar
nedtryckande störsändare. Exempelvis i USA, Prawler.

Dessa plan störde ut de ryska legosoldaternas kommunikation
totalt under en av striderna i Syrien. USA hade underrättelser
om att 500 ryska legosoldater förberedde anfall mot en plats
som försvarades av USA.

USA frågade Putin, om han hade egna trupper där och han svarade
nej.

USA satte in sina resurser, vilket främst var artilleri och flyganfall.
De ryska trupperna blev i princip utraderade. De visste inget
eftersom deras kommunikationsmöjlighet var utstörda.
Det var så,  att alla kommunikationsmöjligheter var borta
inklusive mobtelefoner och VHF- och UHFkommunikation.

Men här kommer några bilder från Försvarsmakten Flygdag på F 17.

Känn dig upplyst…

 

 

 

 

 

 

 

En segelkärra ritade sparsmakande mönster i skyn.

 

F-18 släpper facklor

Facklorna från F-18 rörde sig annorlunda än Gripens…

 

En Gripen grupp stiger och släpper facklor

 

Säreget mönster i skyn…

…tur jag inte betalar fyrverkeriet som ensam skattebetalare… 

Skenet reflekteras på Gripens ovansida.

Inducerat motstånd skapar vortex vid spetsarna.

 

En spökliknande figur materialiserades i skyn…
Liknar det,  vilket kallades “Windows” eller “Julgranar” under de allierades bombning
av Tyskland, vilket man använde som målmarkering  utfört av “The Pathfinders”..

En Gripen stiger vertikalt från 1000 m till 8000 m under släpp av facklor.
Ser ut som en skridskoåkares spår uppifrån eller…

 

 

 

 

Det blir nog inte mer nu…men man vet ju aldrig.
Nu har jag redovisat några av  mina bästa ögonblick från Flygdagen F 17.

Kategorier
Airshows Flyghistoria

FÖRSVARSMAKTENS FLYGDAG 2019

 

 

 

 

 

Detta är den 4. av  5 delar

om flygdagen vid F 17.

 

 

 

 

 

Här har jag vaskat fram lite fler blandade bilder från
Flygdagen vid Blekinge Flygflottilj.

Det kommer en speciell post till, med som jag tycker
lite ovanliga och vackra bilder. Dessa bilderna, eller
händelserna,  gjorde stort intryck på publiken.

Som jag tidigare sagt,  har jag tagit bilderna med mycket
basal utrustning. Ett billigt 300 mm zoomobjektiv från
Tamron för flygbilder. Annars ett normalobjektiv för
mina båda Sony A58 trotjänare.

Här kommer en påse bilder !

Håll tillgodo !

 

 

Biltemas P-51 Mustang.

Biltemas Supermarin Spitfire

P-51, där P står för Pursuit = Förfölja.


Stället på väg in.


Spitfire ett vackert plan på sitt sätt.


Jag talade med piloten och bad honom säga vad han först
märkte vid sin första flygning: Han svarade att det var den oerhörda
och brutala kraften i motorn.


Elliptiska vingar och en ny profil gav Spitfire goda egenskaper för luftstrid.

Ljudet ur Rolls Royce Merlinmotorn är imponerande och känns rent fysiskt.

 

En antik Dc-3 med namnet Fridtjov Nansen.

Ovanför kabinen diverse VHF-antenner och en kupol, som jag tror användes vid astronavigering.

Motorer: Pratt & Whitney R-1830-90C

B-17 med motor Pratt & Whitney Twin Wasp = dubbelstjärna 14 cylindrar.

Det ser ut som SAAB B 17 kan landa på stabben på ett amerikanskt transportplan.

Take off för AJS 37 Viggen.

Viggen en stor klump i luften.

                Här ska du inte ställa dig om du är nypermanentad !

J-35 Draken

Han kör så det glöder…

Start

Stället på väg in och fortfarande klaff ute.

Jubileumskärran.

Swedish Air Force Historical Flight

Flyghistoria med SAAB 37, SAAB 35, SAAB 105, SAAB 29 och SAAB 39.

 

ByeBye !

Ett estetiskt tilltalande plan.

Lite av publiken…

…som var nöjd, varm och törstig.

 

 

Kategorier
Airshows Flyghistoria

FÖRSVARSMAKTENS FLYGDAG 2019

 

 

 

 

 

Här kommer den tredje av fem poster  med bilder från F 17.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag ska inte orda, för jag vet du vill ha bilder !

Här kommer några !

 

 

 

 

 

 

F-18 Hornet från Österrike.

Sväng under belastning som synes.

Full fart spar tid…undrar du över det oranga skenet ?
Det berodde på att jag fick med lite av ett avspärrningsrep.

Brant sväng med hjälp av mycket motor, framkantklaff och bakkantklaff.

 

 

Upptagning efter looping.

Sk-35 Draken

Här ser du instruktörens periskop i baksits.

På väg ut för flygning.

J 35:s fighting face.

Beredd

Take off med en Draken rote.

Draken roten som gjorde en fin uppvisning.

Just precis; dubbeldelta.

 

Ånyo fick jag med avspärrningsrepet på bild…

Sk 60 rollar

 

 

 

Jag minns det typiska ljudet på planets gamla motorer, vilka var italienska Turboméca Aubisque .
De producerade ett säreget visslande ljud då de spoolade upp.

En SAAB 105 skulle jag gärna haft som privatplan…

39 gruppen F 17

Jovisst, de flög bra…

…men för mig kan det tyckas vara lite för mycket exercis över det hela…

Men jag förstår argumenten att ha detta på en uppvisning.

Reach for the sky !

Jag tror,  att Viggen är det plan som gör störst intryck hos publiken…

…den kan flyga sakta…

…med full kontroll.

Den omisskännliga silhuetten av en Viggen.

…och repet påverkade oxå denna bild.

SAAB 37 går igenom bildvallen…

Ser avslappnat ut…

Jovisst, det fanns fyrverkeri också.

Den obligatoriska helikoptern.

Kategorier
Airshows

FÖRSVARSMAKTENS FLYGDAG 2019

 

 

 

 

Här kommer del 2 (5) från F 17

 

 

 

 

 

 

De som flög de deltagande planen var naturligtvis
duktiga piloter.
Det jag tyckte man skulle ändra på är att vissa moment
höll på för länge…exempelvis då Sk 50 harvade i luften.

När Swedish Air Force Historical Flight förevisade sig
med alla planen samtidigt, tror jag man tjänat på att
man haft enskilda korta uppvisningar istället.

Men det är min åsikt.

Här kommer mer bilder i alla fall !

 

En av mina favoriter, J35 J Draken.

 Piloten nästan trär på sig detta flygplan.
Cockpitutrymmet är verkligen litet.

  SAAB Draken ett mycket bra plan för sin primäruppgift,
om man flög det innanför gränsvärdena.

                                                                                   Så här kanske besättningen på en Tu-95 hade uppfattat vår incidentberedskap ?

Full EBK…eldspottande. Att det ser ut som ringar,
beror på stående vågor i gasströmningen.

…jag lovar det hörs.

Utrustad med två extra fälltankar.

Min sinnebild av J35

Under nosen ser du en IR-sensor. Under fenan två stödhjul
som tar emot vid en AD-bromsning vid landning.

Den finska f-18 Hornet. Som andra moderna stridsflygplan,
används stabbhalvorna även som kompletterande skevroder.

Finsk F-18 med den finländsk blåvita kokarden nedanför cockpit.

Fällbara vingar för att kunna tjänstgöra hos US Navy på hangarfartyg.

En kraftig sväng med hög lastfaktor.
Du ser fuktigheten kondenserar då trycket sjunker ovan vingen.

Släpp av IR-fackla, som är ett motmedel mot robotar styrda av en värmesignatur.

Låt mig försiktigvis säga; Detta är ett bra flygplan…

…speciellt då det flygs av en finsk pilot. Programmet han flög var samma
som genomfördes vid Royal International Air Tatoo 2019.

Det som mullrade mest…

SAAB Vigggen

Jag såg Viggen flyga första gången 1967 på F6. Det är 52 år sedan…

Flpl 37 är en stor maskin.

Nytt i luften gammalt på marken.

En Gripen ur gruppen som flög.

Cabbe style…

En trotjänare SAAB 105 elle som här en Sk-60 från den
saligt avsomnade Krigsflygskolan vid  F5 Ljungbyhed.

Som ett resultat av flygsamarbetet mellan Sverige och Österrike,
deltog en F-18 vid uppvisningen.
Han flög ett program liknande den
finska kärrans, men skillnaden märktes under utförandet.

Fenorna var dekorerade av två örnbilder.

Mycket motor här…undrar hur Gripen skulle tett sig med två liknande kraftpaket ?

Flygande Tunnan. Ett plan före sin dåtid. Ett resultat av att svenska ingenjörer
fick tillgång till tyska vindtunneldata för pilvingade konfigurationer och
en bra engelsk jetmotor.

Ett bra plan då man lärt sig hantera dess problem. Speciellt vid landning
då man skulle styra med sidoroder.

Det speciellt målade Gripenplanet som här flyger del 2 av sin uppvisning.

Jag tycker piloten skötte sig bra.

Här kan du lära dig vad vortex är och vad inducerat motstånd är.

Ett plan från Blekinge Flygflottilj F 17.

Mycket G

Jag tycker, man kunde målat undersidan gul, där det nu är grått…

Jag har personligen aldrig sett en Gripen flyga med så mycket anfallsvinkel som här.

Här har vi en Lansen Sport. Alltså en J 32 Lansen från F 3.

Det var mer kraft i denna motorn än i A-32. Åtminstone tyckte jag det.

Undersida med vapenbalkar under vingarna.

 

Full EBK och elden lyser bakom utblåset.

Dykbromsarna utfällda.

Kategorier
Airshows Flyghistoria

FÖRSVARSMAKTENS FLYGDAG 2019

 

 

 

 

 

Försvarsmaktens uppvisning 2019
Del 1 (5)

 

 

 

 

 

 

Söndagen 25 augusti genomförde försvaret sin huvuduppvisning
med deltagande av försvarsgrenarna vid Blekinge Flygflottilj F17.

Arrangörerna hade förväntningar om många åskådare, vilket det
brukar vara vid flyguppvisningar, men man fick nöja sig med 35000.

Fast å andra sidan sett…när drog en allsvensk fotbollsmatch så
många intresserade ?

Väderläget var utmärkt, trots att augusti är en osäker vädermånad.
Augusti brukar kännetecknas av vandrade Lågtryck med tillhörande
nederbördsområden, men arrangörerna hade tur, som lyckades
klämma in Flygdagen mellan två lågtryck.

Det innebar att morgonen grydde med låga moln, men vid 11-tiden
hade vi över fältet så gott som molnfri himmel.
Det är nödvändigt för att flygplanen ska kunna genomföra sitt
höghöjdsprogram.

En nackdel, om man nu ser et som en sådan, är att bilparkeringen
ligger 3 km från åskådarplatserna. Fast det skadar inte att röra på sig.

Jag var där tidigt, varför vi inte fastnade i några köer. Flygdagen var
föredömligt skyltat varför det var enkelt att nå sitt mål.

Flygdagen skapade hos mig ett otal bilder. Därför har jag valt ett antal
som jag publicerar här, vilka jag tror är av allmänt intresse.

Det blir ca 5 poster från F17. Bilderna tog jag ca 300 m från banan
vilket naturligtvis på verkar kvaliteten. Men jag tror bilderna kommer
att förmedla sitt budskap ändå.

SJälva uppvisningen…vad säger jag om den ?
Jo, försvaret har alltid varit duktiga på att visa upp sig. Man ligger
alltid långt framme i användandet av audiovisuella hjälpmedel.
Enkla saker som ett väl fungerande högtalarsystem, stora bildskärmar
där man kan följa skeendet och massor med information.

Hela logistiken kring flygdagen var perfekt. Allt fungerade.

Men med tanke på den besvikelse man kunde ana i arrangörernas
uttalande om besökssiffrorna, kanske det är dags för ett omtänkande
om, hur man kan bedriva flyguppvisningar i framtiden ?

Enligt uppgift kom 35000 åskådare cirka, vilket är 15000 mindre
än vad man hoppats på. Betänk att förra årets uppvisning vid F16
Uppsala drog 145000 personer. Förrförra årets uppvisning på Malmen
i Linköping drog 150000 åskådare.

Hur man ska förändra ? Bra fråga. Man kanske inte ska visa för mycket…
Det kan bli för mycket information och duktighet.

Kanske lite mindre “exercismässiga” förevisningar ?

Jag skulle vilja ha mer uppvisning och mindre fakta, om du förstår mig.
Det borde hända lite mera oväntat i luften. Lite mera överraskningar.

Som det är nu,  kommer inget överraskande, eftersom det två speakers,
vilka jobbade,
var duktiga på att informera i förtid. Kvinnan och mannen
har jag hört
flera gånger förr och de är trevliga, kunniga och engagerade.

Men som sagt lite mer oväntade saker borde hända…

Vid insläppet till uppvisningen fick vi passera ett filter, där personal
kontrollerade medhavda väskor. Naturligtvis fanns det gnällspikar,
som tyckte det var fel att få väskorna kontrollerade. Men det är
sådana människor, som aldrig blir nöjda med något.

Kanske samma människor,   då 99.99 % av publiken reste sig
då vår nationalhymn spelades och som satt kvar på marken.

Min åsikt är,  att dessa visade en total brist på respekt och att de
skämde ut sig totalt,  inför oss som försöker att respektera Sverige
och som står upp för våra värderingar.

Vilka det var som satt ? Det finns ett uttryck på nätet, som jag
anser passar,
de som inte reste sig; White Trash

Jag har tänkt mig följande: Markbilder, markbilder, flygbilder, flygbilder
bilder av särskilt intresse. Sammanlagt 4-5 poster kommer med mina
intryck av flygdagen.

Luta dig bakåt så börjar vi !

 

 

Entréfilter där alla väskor kontrollerades.

Pansartrupperna presenterades med sin “Leopard”.

Kustartilleriet hade släpat med sig en gammal haubits, som inte är i tjänst längre.
Hon heter tydligen “Marilyn”, vilket förpliktigar då man bröstar av haubitsen…

Den obligatoriska aerobatkärran. Den dånade ordentligt i alla fall…
men ska jag vara petig…jag har sätt bättre flygningar.

“Lansen Sport”. J 32 Lansen som är en verklig raritet i luften.
Man hörde och såg,  att det var mer power i denna än i A32.

Motmedel mot lv-robotar med Ir-målsökare eller laser-lock-on.

Flickan blev förskräckt,  då hon såg, att vi flyger med flygplan av plywood.
Detta är en mock-up av 39 E.

Inte en kö till en toalett, utan här står man och väntar för att få se ner i en Gripen…

Som du ser, kan man hänga på mycket vapenlast på de nuvarande versionerna av Gripen.

En Gripen från Blekinge Flygflottilj speciellt målad för jubileet.

Ska jag lägga näsan i blöt…tycker jag att texten på fenan
skulle varit klart gul, så hade den synts bättre.

 

Bilder nedan  på Gripen version E.

Vi har två flygande prototyper nu.

Nosstället…lite  annat än modellflygarens 3 mm pianotråd…

Har du sett vår mesiga kronmärken…Jo, jag förstår varför
man övergav våra traditionella blågula märkningar.

Ser du vad som skiljer denna version,  från de nu i tjänst varande ?

Man kan hänga på mer vapen på E-versionen.

SAAB 39 Gripen-E

Den ena av två prototyper.

En “Viggen” med civil registrering.

Jag reagerade, på att så mycket beväpnad bevakningspersonal fanns på plats.
Men världen är inte som förr, så det är bara att anpassa sig.

Kanske det viktigaste flygplanet i vår vårt svenska försvar.

Jag tycker att “Typhoon” jämfört med Gripen är ett plan utan vackra linjer.

J 34 Hawker Hunter. Av många piloter ansett vara det bäst flygande planet.
Dessutom är det vackrare än vårt A32 Lansen.
J34 har både form och funktion väl kombinerat.

Så här målas en F-18 Hornet i Österrike.
Lite för klottrig bild. Kunde gjorts enklare i layouten.

F-18 Hornet. Ett plan jag tycker stödjer devisen; “Om det ser bra ut, så flyger det bra också”
Uttrycket myntades av Kelly Jonson,vilken var en av de främsta flygplanskonstruktörerna
hos Lockheeds SkunkWorks.

Sensor för initiering av motmedel .

Här ser du vad som gör Hornet till ett plan med utomordentligt bra
aerodynamiska egenskaper; Vingens utdragna framkant mot kroppen,
framkantsklaffen, bakkantklaffen och två kraftiga motorer.

En av Andra Världskrigets vackraste plan en Supermarin Spitfire.
Jag säger inte bästa, för det var Me- 262 utan konkurrens.

En trotjänare sen mer än 50 år. SAAB 105 eller SK60

Inte är Eurofightern vacker eller…?
Jag tycker det liknar något ritat i Walt Disneys ateljéer…

I en sådan här maskin kuskade vi till Mallorca under 50-talet.

I skick som ny…

J-32 Lansen med utfällda dykbromsar framför kronmärket på kroppen.

En  Sk 50 grupp i flankformering.

“Vänta på mig…jag hinner inte med”!

SAAB Safir kör så det ryker om det…tänk att se en Safir med turboprop…

Man kan flyga upp och ner oxå…tack vare Bernoulli

B17 står och varmkör på F17

B-17

En B17…lika mycket  intryck hos mig som 4 Jas 39 Gripen.

Med en B17 kan man flyga med armbågen utanför, som på en gammal lastbil…tror jag.

I princip samma motor som i Dc-3.

Det första planet som SAAB byggde till Flygvapnet.

Planet med många innovativa tekniska lösningar.

Exempel på nyheter var att antennfästet till radioantennen tillverkades
av Ättiksfabriken
i Perstorp av ebonit och bokträ.

Du ser stället fälldes rakt bakåt. Därmed slapp man förstärka vingbalken
som kostade vikt. Dessutom utfällda ställ användes som dykbromsar.

En representant för sin epok. B-17 lätt bomb- och attackplan.

 

 

 

Ställ ute och låsta. Sporrhjulet är indragbart.  

Sk-16 Texan Harvard målad i den då rådande kulören vid Krigsflygskolan F 5 i Ljungbyhed.

Eftersom jag är en gammal…man, minns jag mycket väl ljudet från propellern,
då dess spetsar tangerade mach 1.
Ett kraftigt smattrande, dunkande ljud, som var
fysiskt kännbart på långt avstånd.

Bilden jag minns från längesen, var synintrycket av planet
underifrån med de karakteristiska hjulen till stället.

Lycklig gosse som får  ratta ett sådant plan.

Kategorier
Hangflyg modell

SOM VANLIGT…

 

 

 

 

 

 

…bara lite flygning.

 

 

 

 

 

Det hade gått relativt lång tid, sedan jag varit nere
vid
Tönnersa Strand och flugit mina modeller.

Eftersom det i onsdags var  till synes västlig frisk
vind, beslöt jag dra dit ner.

Det är lite märkligt att komma till Sveriges längsta(?)
sandstrand och se, att den var helt tom på människor…
Jag menar för 3 veckor sen, var den full med badgäster
och nu…jag kollade vattentemperaturen och det var ännu
behagligt för bad.

Nåväl, jag åkte ner för att flyga, varför jag parkerade där
jag brukar och tog en promenad på 6-700 m söderut,
där hanget är bäst.

Jag möttes av frisk bris, ca 6-8 m/sek, som kom lite
från norr med 15-20 grader.
Lite snedanblåsning här brukar inte ha stor betydelse,
mer än att det går fortare i medvinden.

Jag ville prova lite olika platser,  att ha min kamera på
modellen för att kunna variera mina bilder.
Min Mobius är en alldeles förträfflig kamera.

Stillbilderna från flygningen är klippta ur en video,
men ändå tycker jag, kvaliteten är helt ok.

1.5 timma i luften blev det och tre landningar just
bakom
hanget.


Att landa bakom hanget…inte lätt utan det kräver

rutin. Jag rekommenderar,  att man landar på stranden.
Då har du en oskadad modell. Fast du får kravla dig
uppför
hangkanten med modellen. Du vet i sanden,
två steg upp ett
tillbaka…

Här kommer lite bilder, som i någon mån visar miljön
vid
stranden och hur hanget ser ut.

Alla bilder Mobius.

Om jag upplevde mycket och var nöjd med dagen och dess
flygningar ? Självklart !

Sådana upplevelser får du aldrig,  då du ligger i dvala
framför en tv, maniskt fipplar på IFånen eller surfar
meningslöst på nätet.
Nej, för mig gäller; Ut i naturen modellplansburen !

 

 

Hoppa in och spänn fast dig för en tur vid Kattegatts strand !

 

 

Så här är vyn du möts av

Min Spirit pinnar på…

Med klaff kunde jag komma till ca 60 m höjd idag.

I bakgrunden ser du Hovs Hallar sticka ut sin näsa i Kattegatt.

Pilot och modell.

Du kan se det är frisk vind då strandrågen viker sig, som den vore kammad.

 

Just där jag flyger nu, där är lyftet bäst på kantrotorn.

Som synes…hanget är lååångt !

Nu blir det landning…

…på kanten…

…som synes…

…kommer jag ner hyfsat…du ser mitt sidoroder höger, klaff full, höjdroder fullt.
Allt för att komma ner säkert.

…trots mycket kraftig turbulens.

Färdigfluget för i dag. En sekund efter bilden tog vinden vingen
och slängde modellen 3 m bakåt…

Dynerna från landsidan.

Dyn just vid parkeringen.

Denna växt har jag aldrig förr sett här. Nu uppträdde den i några exemplar.
Den heter BORSTTÅTEL.

 

 

Kategorier
Naturbilder

SMÅ ÖRTERS BLOMMNING

 

 

 

 

 

…är komplicerade mästerverk.

 

 

 

 

 

Att en ört, även om den inte är stor, på något
sätt skulle vara mindre i komplexicitet stämmer
inte.

Undrar hur intrikat dessa örters DNA-struktur ser
ut, vilket styr blommans konstruktion ?

Jag tycker om att fotografera små örter.

Då jag fotograferar, kan jag se, hur invecklad en
blomma
egentligen är.

Det är bara se och häpna.

Naturens skapelse är nästan ofattbart imponerande.

Här några naturens under.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

DET VAR PÅ HÅRET…

 

 

 

 

 

…att min gamla HyperAva planterats i en åker .

 

 

 

 

 

 

 

 

Dagen grydde med lite regnskurar, VSV vind ca 5 meter i
sekunden.

Men det var möjligheter för termik.

Jag åkte iväg till ett av mina flygställen, där det finns en
hangkant
just mot sydväst. Denna kanten har jag inte
flugit på på många år.

Kanten ligger söder om det vanliga hanget vid Tjärby Kyrka.

Du ser på bilden hur högt det är och hur terrängen runt
om gestaltar sig.

Nåväl, jag monterade ihop min Ava och kollade att allt
fungerade.

Slutligen hängde jag på min GoPro på modellens kropp
och jag hade
ställt in kameran för 2 stillbilder i sekunden.

Du kommer längre ner att kunna se,  vad som skedde
tack vare min
kamera på modellen.

Ok,  jag startade flög mot vinden,  som just nu var västlig
, så flygriktning
i princip mot Hovs Hallar.

Då jag var ca 500 m bort och inte speciellt högt,  hände
följande med 
min Ava;

Modellen gick i i en störtspiral åt vänster och den
förlorade
höjd. När jag ser min modell på väg ner mot
marken, gäller det att ha
en plan för att rädda modellen.
En snabb tanke i min hjärna var : Brownout…

Under modellen fanns en stor veteåker.
Alla vet,  hur lätt det är att finna en bortflugen modell där …

Jag hade ingen kontakt med modellen, och jag kunde
egentligen bara satt
mig ner och inväntat smällen.

Men efter flera tusen timmars modellflygande har jag
lärt mig att reagera
instinktivt i dessa situationer.
Jag gjorde följande;

Slog av sändaren och sedan på den igen. En sekund efter
jag gjort det, fann jag,  att modellen ändrade beteende.

Den svängde inte lika brant och hade planat ut något så när.

Betänk att avståndet var 500 m från mig till modell,
vilket gör, att det inte är helt lätt med synintrycken,
som talar om,
hur modellen ligger i förhållande till
marken.

Nåväl, jag lyckades få håll på modellen, roderna funkade
och motorn
gick igång,  så jag kunde flyga hem försiktigt
och landa.

Inga skador på modellen, men jag ville veta,  vad som
hade skett, då mitt
sidoroder gått ut ?

Jag vill tala om, att hela sekvensen med ingång okontrollerbart
läge, tills
jag åter hade kontroll,  handlar i tid om uppskattningsvis
6-7 sekunder.

Hela mitt agerande var en betingad reflex. Allt vad jag vidtog
kom av sig själv.

Annars hade jag aldrig löst det.

Men vad var det som hände ? Jag kan inte säga 100 % vad
detta bortfall
initierades av.

Jag stod lite skymd för planet bakom ett yvigt träd och
det vet vi inte är bra för signaler på 2.4 GHz.

Vidare så hade jag min sändarantenn pekande mot
planet, vilket är det minst
optimala då vi använder
1/4-vågsantenner på 2.4 gHz med dess vågutbredning.

Mina ackar var nyladdade. Om mottagaren tappat power
hade jag märkt det,  genom att telemetrin skulle upphöra.
Men min vario och
höjdmätare rapporterade hela tiden.
Därmed inte sagt,  att mjukvaran i mottagaren fungerade,
som den skulle.

Jag kan ju se på min sändares display,  om min mottagare
kommunicerar med sändaren.
Men,  vem tror du har tid med det,  i det trängda läget
jag var i ?

Det enda jag vet,  är att sidoroder och höjdroder gick i
ändläge plötsligt.

Jag fick tillbaka kontrollen efter återstart av sändaren.

På RC-Universe har jag läst om,  att om man grejar med
modellminnena,
vilket jag gjort häromdagen just med
HyperAvan, så ska man binda om
sin mottagare, för
annars kan det ske konstigheter just på  JR.

Efter denna nära döden upplevelsen, bytte jag acke
kollade funktionerna noga och startade igen.

Jag fick nästan två timmar i termiken, som slutligen
stördes av en snabbt kraftigt ökande vind
i samband med
att ett Cb passerade med sina kalla nedsvep och regn.
Så jag landade snabbt, för att inte utmana ödet.

Under min flygning efter incidenten funkade allt perfekt.

Sen packade jag  ihop mitt pick och pack och drog hem.

Hemkommen rev jag ur allt ur Avan, vad gäller elektronik.
Det vill säga mottagare, reglage, variometer, GPS-tracker
och allt som hade med ström att göra.

Allt kollades och jag kunde inte finna fel vare sig på
antennplacering
eller kopplingar för ström. Alla kontakter
från servona satt i mottagaren
som de skulle.
Sen band jag om mottagaren och ställde in Fail Safen
på nytt.

Min Fail Safe-inställning är; Noll motor, full broms,
lite sidoroder och lite höjdroder.

Inställningarna har jag testat i luften. Avsikten om
mottagaren går i FailSafe är att modellen ska sjunka
och glida kontrollerat i en cirkel utan acceleration.

Vi får väl se,  hur det fungerar,  nästa gång jag ska ut
med modellen.

Att min HyperAva fortfarande är i flygbart skick,
är på sitt sätt en form av
ett mirakel.
900 timmar i luften…
Klart den är sliten. Men den
flyger bättre nu, än då jag var
ute och premiärflög den för ca 10 år sedan.

Så jag hoppas på det bästa utfallet !

Här kommer en bildsekvens på incidenten,  dokumenterad
av
min GoPro,  som sitter på vänster sida av kroppen och
i stort
fotograferar längs vänstervingen.

Kameran tar 2 bilder i sekunden. Med ledning av den
informationen, kan du räkna ut,  hur lång tiden
var mellan
okontrollbart till kontrollerbart.

Bilderna på modellen tagna från vingen är klipp från en
video upptagen med min Mobius.


Det är ingen dålig kvalitet med tanke på kamerans storlek !

 

 

 

 

 

 

Den gamle inför det som kunde blivit Avans sista äventyr…

Off she goes !

Här ser du Litorinavallen, som bildat en hangkant.

Bilden beskrivev väl termikflyg på sitt sätt.
De två viktigaste medlen finns med; En modell
och termik manifesterande sig med Cu-moln.

Jag flög rote med en ormvråkHär börjar krisen,  med att  mitt sidoroder och höjdroder går ut

…helt utan kontroll på rygg…

Modellen störtspiralar mot…

..den alltmer närmande Terra Firma…

…ser inte så där hoppfullt ut…

…men genom mina åtgärder…

…återvann jag kontrollen igen.  Det var nära ögat, ca 10 m över marken !

                                  Jag och markägaren diskuterar aerodynamik…

 

 

Kategorier
Naturbilder

VÄDRET HAR HÅLLT MINA MODELLER PÅ MARKEN NU…

 

 

 

 

…då vi har ett lågtryck liggande

ganska stilla över Skandinavien.

 

 

 

 

 

 

Katalog för 1951  för ovanstående företag.
Tack Inge Ahlin för inskanningen.

 

 

 

Lågtrycket har producerat och undfägnat oss med mycket
regn, vilket
är härligt och behövligt.
Där jag bor,  har det de senaste 6 dagarna
kommit 100 mm,
vilket på svenska betyder 100 liter för varje kvadratmeter.

Dessutom har vi friska vindar från sydväst. Det är de
sämsta vindarna ur
hangsynpunkt och även ur termiksynpunkt.
Vindar från Kattegatt vilka
fejar bort termiken som med
en stor kvast.

Men inte kan man gräva ner sig för det. Jag har tagit
mig tid att gå igenom min sändare
och rensat ut bland
modellminnena.
Dessutom har jag backat upp sändaren på ett sd-kort
om
utifall att…

Mina gamla trötta  LiPo-ackar har gjort sin sista resa till
återvinningsstationen.

Man ser att tiden går då man kollar sina ackar..
Jag har framtill nu
flugit med upp till  7 år gamla ackar
för mina Avor.

Så de var trötta, antagligen för jag tagit ut för många A
ur ackarna. Det är ett säkert sätt, att
degradera deras
kapacitet.

Nu har jag köpt nya Kokamceller.

Hursomhelst, kan jag inte flyga, kan jag till exempel
gå ut i naturen
eller bläddra i gamla flygtidningar.

Jag älskar att förfalla till genuin modellflygnostalgi
genom att läsa flygtidningar från 30- och 40-talen.

Du kan inte ana vad du kan uppleva !
De är guldgruvor inte bara med fakta, utan de ger en
förklaring till,  hur hängivna modellflygarna var vid
denna tid,  då vare sig  ARF  eller CA-lim fanns
tillgängligt.

Modellflygare vid denna tid fick göra allt själv !

Det jag märkt hos tidskrifternas annonsörer är de
fantasifulla namnen på deras företag. Det gällde
då som nu att gör intryck på presumtiva kunder.

Här kommer lite bilder, vilka visar några annonser,
ur en för mer än  70 år sen
avsomnad flygtidning och
lite hippsomhappbilder från vår natur.

Hoppa upp på vagnen och häng med !

 

 

 

En motor från 1946. Kolla priset 109 kr.
En veckolön på den tiden. “Startar med en knäpp”….?

4.75 för en byggsats…det var då det.
“Förpackad i en trevlig kartong” jaja, alla
försäljningsargument måste framhållas.

På en bazar i Stockholm kunde man köpa en dieselmotor utan namn…
Men du vet ju vad den heter…

Ingen dålig åsiktsförklaring från tidningen Aero 1946

Det såldes Willys-jeepar efter kriget. De kunde allt.
Till exempel dra en fjäderharv.
Det bästa är dock mannen i kostym och hatt i högersätet.

 

 

 

 

Havtornen snart mogna för plockning. Vi brukar göra marmelad.
Innehåller 50 gånger mer C-vitamin än en apelsin.

Naturen paketerar…

Så här ser blomkorgen egentligen ut.

En av mina kamraters hundar, Mira. Kom som
tillvaratagen gatuhund från Rumänien…

Muckie, en rejäl Newfoundland herre i pensionsåldern.
Inget rubbar denna hund. En hund som alltid är glad.
Även om han verkar lite moloken på ovanstående bild…

 

Kategorier
Termikflyg

JAG GER MIG ALDRIG…

 

 

 

 

…då jag bestämt mig för att modellflyga !

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade spetsat på att åka till Hovs Hallar för ett par hangrundor
i fredags, med hänsyn taget till,  att yr.no lovat nordväst 5 m/sek.

Nu vet jag, att då vi befinner oss i ett högtrycksläge, kan det vara
problem med vindstyrkan. Dock räknade jag med, att det borde
blir sjöbris fram på dagen,  då solen värmt på.

Men eftersom jag har stort förtroende för yr.no,  var min bil lastad
0830 för avfärd.

Vid Östra Karup jämte E6 fladdrade flaggorna på och indikerade nord.
Bra tänkte jag, det kan inte vara bättre.
Vid Båstad – Kattvik hade vi samma vind; nord ca 5-6 m/sek.
Allting tycktes bra.

Vid parkeringen HH visade flaggan på NNV och cirka 4-5 m/sek.

Alltså nedmarsch till Segeltorpshanget där jag till min förskräckelse
möttes av 0.5 m/sek Nordväst…

Obegripligt i och för sig, men jag vet,  hur vanskliga riktningarna
kan vara runt Hovs Hallar.

Vad att göra, jo jag monterade och förberedde mig i väntan
på vind.

Efter ungefär 1 timmas väntan och filosoferande såg jag en
skugga
på havet,  som sakta kom närmare. Först tänkte jag,
vis av erfarenheten,
att det var en molnskugga, men det var
det inte. Det kom ett Cumulus
Congestus farande och det
var det molnets kallras,  som syntes på havet.

Nu gällde det att vara på alerten. Så fort min vindvimpel
började vifta kastade
jag ut min Spirit. Jovisst, den gick
utmärkt att flyga,  i den då tillfälligt rådande
pusten.

Jag skäms lite, men jag flög 14 vändor, eller så länge som
pusten
varade. Den varade 5-6 minuter.

Sen hade jag att snabbt rädda mig in för en medvindslandning,
som
lyckligtvis gick bra.

Tala om att utnyttja tillfället.
Dock insåg jag, att det blir inte flygbart här mer idag,
utan det är till
att plocka ihop och dra vidare. Klockan var
nu 1030.

I bilen hade jag min HyperAva och jag bestämde mig för
att flyga
termik vid Tjärby.

1145 startade jag min Ava vid Tjärby i västlig vind ca 5 m/sek….

Det var härlig kry korkverkan !

Jag satt i min flygstol och njöt. På vingen på min modell
hade jag
min Mobius på en pinne,  som filmade min modell.

Efter 3 timmar i luften och en kort paus däremellan landade
jag
tillfreds i mitt flygsinne ca 1515.

Du ser, du ska aldrig ge upp, om du är en sann modellpilot !
För då får du din belöning att lägga i erfarenheternas
kammare
i din hjärna.

Lite bilder av olika slag från systemkamera och Mobius.
Mobiusbilder klippta ur videon.

Hoppa i och häng med !

Du ser havet ligger blankt vid HH…

Inte mycket hopp om vind här inte…

Men vid Tjärby där blommade Cumulusmolnen

…och vimpeln viftade muntert sin signal; 4 m/sek Väst !

Bara att hiva iväg

 

Ett ganska trevligt perspektiv, om jag vill filma min modell i luften

 

Det blir rätt snygga pics, trots dålig upplösning då bilden är klippt ur en Mobiusvideo.

880 timmar i luften nu !

Åtdragen handbroms, dags att landa

Snart sitter hon där !

Kategorier
Modeller värda att se på

DEN ABSOLUT VACKRASTE HANGMODELLEN NÅGONSIN…

 

 

 

 

…byggd i Sverige.

 

 

 

 

 

 

…är enligt min mening , F3F-modellen “Manta III” döpt
av konstruktör och byggare
Kurt Lennå i Halmstad.

“Mantan” färdigställdes 1983 – 1984 som en högpresterande
modell för pylonracingtävlingar på hang.

Jag har länge letat efter en bild på Kurts “Manta III”
och
fann till slut en bild i dålig upplösning.

Men jag är övertygad om,  att du kan se de vackra
linjerna och iden bakom modellen.

Spännvidden var ca 270 cm och vikten omkring,
vilket är min minnesbild, ca 1.8 kg.

Kurt byggde kroppen i epoxiplastlaminerade glasfiber.
Vingarna var ett komplicerat sprygelbygge klädda
med hemgjort glasfiberlaminat.

Klädseln av vingen utgjordes av glasfiberlaminat, som
Kurt  tillverkade på en spegel för att få en fin yta.

Höjdstyrverket var en svagt vinklad  V-stabbe,
där stabbhalvorna
var helt rörliga.

Kroppen var uppbyggd som en smal och hög fiskrygg
med sidoroder längst bak.

Stabbhalvorna var också klädda med laminat.

Kurt hade genom sin konstnärliga begåvning och
känsla för form och färg lackerat modellen utsökt.
Han sprutade med mycket förtunnad akryllack.

Modellen var ett mästerverk och en för ögat härlig
upplevelse.

 

 

 

 

Ovanstående modell är  “Manta I” som  byggdes och blev klar
våren 1975. Denna modellen har som synes lite annan
vingkonfiguration och en renodlad V-stabbe.
Kurt smällde denna modell tyvärr.

Hur flög “Manta I” ? Låt mig säga att den var i grunden
mycket snabb, utrustad med en Epplerprofil huvudsakligen
Eppler 182.

Vi vet,  att Kurt var en ytterligt försiktig och  noggrann
person, då det gällde
hanteringen av sina modeller.
Det kanske medförde,  att han
inte  flög sin vackra Manta
så mycket, som han hade 
behövt för att flyga in sig på den.

Kurt klagade på att “Manta I” hade svårt att komma ur
svängarna och att den ville klippa under belastning.

Jag såg aldrig Kurt flyga med sin “Manta III” tyvärr,
varför jag inte kan ge något omdöme.

Mantan i olika versioner kom till i mitten av 70-talet,
vilket är 45  år
sen.

“Manta II” var en mindre modell, som var  byggd mera
konventionellt, men ändå fylld med Kurts ideer och
lösningar. Kroppen byggt  i glasfiber, sprygelvingar
klädda med glasfiberlaminat.

Jag kan ha glömt detaljer eller kommit ihåg fel,
men det blir ju så.

Undrar var Kurts “Manta III”slutade sitt liv ?

Men att “Manta III” är den vackraste F3F-modellen som någonsin
byggts i Sverige, det vidhåller jag med emfas.

Det är orsaken till,  att jag publicerar ovanstående.

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÄNNU EN HÄRLIG DAG FÖR OSS SOM ÄR HANGFLYGARE

 

 

 

 

 

Vi fick vårt lystmäte tillgodosett i fredags…

 

 

 

 

 

 

 

…då vi besökte Hovs Hallar. Det var i prognosen utlovat
5 m/sek nordväst och under dagen ökande till 7 m/sekund.

Det är en perfekt prognos både för modellflygare och skärmflygare.

Jag var på plats kl 13 och då hängde redan en skärmflygare
över Segeltorpshanget, vilket är det lägre hanget vid HH.

Kommer du till parkeringen vid värdshuset,  går du genom grinden
till vänster och följer stigen.

Då jag kom, var parkeringen full av bilar och speciellt många
tyska turister, eftersom deras semestrar just har börjat i
norra Tyskland.

Jag tog mig ner till hanget,  med allt som behövs och det jag hade
medfört i dag,  var utrustning, så jag kunde videofilma min
modell från en punkt framför min vinge.

Efter montering av modell och min Mobius framför vingen,
kastade
jag ut och möttes av suveränt lyft.
Det var starkt och jämnt
och lättfluget,  då vinden var komplett laminär.

Ibland kom turbulens då det var termiskt, men det varade inte
speciellt länge.

Vetskapen om att jag hade kamera ombord,  gjorde att jag flög
lite noggrannare än vanligt och att jag försökte få med skärmarna
på bild, då jag flög.

Efter 45 minuter i luften landade på den fria gräsytan, som
förresten är turbulensfri.

Där jag efter landningen  möttes av en icke blinkande
kamera … Det visade sig,  att ett av gummibandens om håller
kameran på utliggaren, det hade glidit och aktiverat
avstängsningsknappen !!!

Så det var bara,  att efter en vätskepaus åter starta.

Denna gång blev det en film på min modell. Jag tog
videon utan stabilisering, men det får duga,  för att
ge dig en känsla för,  hur man upplever sin dag med en
modell på Hovs Hallar.

SKärmflygarna hade sin fina dag med ett problemfritt
lyft,  som gjorde,  de kunde njuta av sina flyg.

Vinden var nordväst och det var inte rekommendabelt
att försöka kana upp på stora hanget vid Platån.

Men det gick ändå att klättra högt. Jag tror, det var Jan
från Eslöv, som kom högst.

Det var som vanligt mycket människor ute i naturen och
promenerade, vilket är förståeligt. Man märker,  hur marken
slits, nu då det är torrt. Men gräset återhämtar sig, då
regnet kommer.

Klockan 1630 packade jag ihop nöjd och belåten.

Bilderna är tagna med systemkamera, Mobius och GoPro.

Bilder från luften klippta ur video.

Häng med på lite hangflyg och se hur det är !

 

 

 

 

 start

 

 

 

De människoätande kalvarna på HH.

 

 

 

Hanget bar högt idag.

Bra aktivitet vid Segeltorp.

 

 

 

På denna och följande bilder kan ni lära er konsten
av Johan att dra upp en skärm och starta.