HANGMODELLER

 

 

 

 

 

 

ströbilder02

 

 

Generellt kan man säga att det behövs inte specialmodeller för att flyga hang.
Alla segel- och elsegelmodeller duger. Vill man flyga riktigt fort, som ju är
en av tjusningarna, ja då får man skaffa modeller som har egenskape,
r som gör det möjligt att flyga fort.

Hang för den som inte vet det är ju ett tyskt ord som betyder backe.
När vinden blåser mot ett hinder i naturen tilll exempel Hovs Hallars
mäktiga stenhällar mot havet, då pressas luften uppåt och strömmar
sen vidare.

Så när man flyger på ett hang så flyger man i luft som hela tiden stiger,
vilket gör det möjligt att hålla sig uppe och vinna höjd.

De första planen vi flög med på HH var rena termikmodeller och
man var lycklig bara man kunde hålla sig uppe. En av sporterna
var att försöka komma så högt som möjligt och trimma modellen,
så den sakta steg stående mot vinden, medan man själv drack kaffe.

Vi märkte snart att modeller med tjocka vingprofiler som genererar
mycket lyft flög som drakar väldigt sakta. Det är ju så att om en
vingprofil ska skapa mycket lyft så kostar det något.
Det kostar energi och den energin tas från hastigheten.
Att skapa lyft från en vinge skapar också mycket motstånd.
Det går aldrig att komma ifrån. Lyft skapar lyftkraftsmotstånd
enkelt uttryckt.

Nåväl, Pär Lundqvist hade hittat intressanta profiler som
professor Eppler i Tyskland konstruerat med dator.
Där fanns en familj med profiler avsedda för flygande vingar som
Pär testade. Det visade sig att denna profil vid hangtävlingarna
sopade rent i resultatlistan. Epplers profiler blev helt dominerande
på slutet 70-talet och 80-talet.

 Problemen med modifierade (förtunnade) Epplerprofiler fanns det.
Modellerna hade vid hög belastning, alltså branta svängar en tendens
att snaprolla på grund av att vingen skapade för lite lyft.
Personligen tro jag att problemet kunde lösts med hjälp av en
tyngdpunktsförskjutning framåt och att man mixat klaff till höjdrodret,
så man fick klaff i svängen för att öka lyftkraften. Jag testade konceptet
och det fungerade.

 

Modellvalet de olika åren skiftade kraftigt. Vissa modeller var
populära ett år i stöten. Nämnas kan Salto, Sagitta och Rättzens
egen konstruktion Gillette.  Jag och Pär körde med våra Epplerprofiler
och hemtillverkade kärror.

I slutet av 80-talet var tävlingshangflyget drivit så långt det gick
med dåtidens material. Det krävde stora resurser och ofattbart
mycket tid att bygga tävlingsmodeller. Jag hade inte lust att lägga
så mycket tid  på hangflyget bara.

Låt mig berätta hur det kunde gå till:

Man kom hem från jobbet kl1600. Ner i källaren och ritade upp
ett par vingar som skulle testas. Man skar ut kärnorna i divinycell
och formade bitarna så de fick den profil de skulle ha.

Sen skar man ut 0.4  mm plywood som utgjorde undersidan på
vingen. Likadant skars överdelen till av plywooden. Uttag gjordes
i vingkärnan för man skulle få plats med servot till skevroderna
och plats gjordes i kärna så servokabeln fick plats. Därefter tog
man fram vingfastsättningsstålen som skulle hålla vingen i kroppen.
Man hade en fyrkanthylsa av mässing i vilket ett bladstål stacks in.
Detta blev en djävulskt stark konstruktion. Dessa mässingshylsor
skulle med förstärkningar limmas in i vingkärnan och detta fick
man göra med vingstålen instuckna i kroppens mässingshylsor,
så det skulle passa sen. Det fästes provisoriskt med epoxielim
tillsammans med stående furulister för att stärka konstruktionen
från vingroten och ca 30 cm ut.

Sen togs epoxieplasten fram. Bas och härdare blandades på en
gammal köksvåg så det skulle härda ut ordentligt.

Plywoodarken beströks med plast och arken las på vingarna.
Både på ovansidan och undersida samtidigt. Sen plockades ens
förråd av små sandsäckar fram och las på vinghalvorna så att plywooden
skulle ligga ordentligt an mot formmaterialet i vingen. Ingen tänkte på
vacuumbagging då inte.

Sen var klockan 1 på natten och man vacklade i säng.

Nästa morgon stod man i sin modellflygverkstad kl 0530, rev av sandsäckarna,
bad en bön att plasten härdat ok och limmade en furulist som framkant efte
r att man hyvlat plywooden jäms med formmaterialet i vingen. Framkanten
fixerades med tape. Vingspetsar av hård balsa limmades och man skar upp
där vingservona satt så man kunde sätta dit linkage.

Därefter körde man till jobbet.

Som slutade 1600 och återigen ner i källaren för att göra det sista.
Det vill säga hyvla framkanten och där hade var och en av oss sina
idéer hur den skulle se ut. Skevroder skars ut och passades in efter
att man limmat på 1 mm balsa i framkanten. Sen hängdes skevroderna
med vanlig Scotchtape på bägge sidorna. Det gav lättgående roder
som var absolut täta. Roderhorn  som vi sågade ut i vävbakelit
limmades in och linkaget passades till från servot. Här måste man
vara noga att man differentierade, gjorde utslagen olika upp och ner.
Ett skevroder ska mellan tummen och pekfingret går 70 % upp och 39
% ner, om inte det är en specialmaskin av aerobattyp. Man gör detta
för att undvika skevroderbroms. Vad det är kan ni googla.

Vingroten försågs med  2mm plyklädsel som limmades och slipades.
Sen monterades modellen ihop för att kolla att allt funkade.
Som sista åtgärd när klockan var 1730 gav man vingarna efter slipning
två lager polerlack.

Telefon till Pär att han skulle koka kaffe , jag tar med bullar och hämtar
upp om 20 minuter.

Kl 1900 slängde man ut modellen på hanget och man konstaterade
oftast att det hade inte medfört någon förbättring i hastighet eller flygegenskaper.
Men ibland kom vi på innovativa grejor. Det höll man väldigt hemligt,
så inte konkurrenterna skulle kopiera det.

Förstår ni, man byggde ett par vingar på 24 timmar. Inte en gång men ofta!

Tror tusan man inte orkade med!!

90-talet kom med kompositmaterial vilket gjorde att modellerna kunde
framställas med perfektion i ytor och med en styrka som överträffade allt
annat. Men det gjorde att hemmapularen inte kunde hänga med,
för han kunde inte handskas med materialet med de begränsade
resurser man hade då.

En marknad med snabba plan uppstod och dessa var i regel helt
färdigbyggda så när som radioinstallationen.

De kostar ju oxå skjortan. En modern F3F-modell i dag av toppklass
kostar 15000 spänn……..

Sen tillkommer speciella servo och annat för fler tusenlappar,
så komplett tävlingsmodell minst 20000kr.Då känns det lite veset att
komma med en Arrow som jag köpte för 1500 spänn hos Staufenbiel i
Luebeck 2004.

Ja jag har faktiskt köpt 3 stycken och har 2 kvar. En har jag sålt.

 På förra hang-SM på träningen flög jag ihop med en pilot som
hade en 15000 kronors modell på Hammar vid Ystad och det kändes
skönt att flyga från honom!

Min första Arrow har jag flugit 191 timmar så den kan jag.

En hangmodell kan man öka hastigheten på när vinden är stark
genom att lägga vikt i tyngdpunkten. Det är ju gravitationen som
är motorn och genom att belasta så vill ju modellen snabbare till
jordens medelpunkt. Min Arrow som tom väger 1370 gram, kan
jag lasta med 550 gram!

Hur fort den flyger? På rakan på Hovs Hallar i bra lyft 150-200
km/timmen.

Jag har flugit 287 km/timmen nere på Hammars Backar i en nätt
tryckning. Allt mätt med en radarpistol.

Så vill ni ha fart och fläkt och upplevelser av natur och hastighet
så börja hangflyg! Ni kommer att få rikt av bägge sorterna.

Kontakta mig om ni vill hänga med och se på nere på Hovs Hallar
eller något annat av våra hushang.

 

 

 

PICT0934En F3B-modell slängs iväg nere vid Ravlunda/Kivik 

PICT0701

Robbans modell i full speed

IMG_0027-2

Min Arrow i bästa lyftet på Hovs Hallar, hanghöjd här ca 90 meter.

arrow förstoradJa, ni ser vad bilden föreställer. Kolla videon under “Video”, den togs samma dag som bilden 

2005 008

Den vita modellen heter Gillette och den röda Arrow.
Gilletten flög väldigt bra och var ett vackert plan.
Tyvärr sålde jag den och den blev smälld ganska snart.
Är sugen på att köpa en till.

Valenta och FVK har fina kärror till hyfsade priser.
Googla så hittar du till firmorna.

 

 

mats

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.