……..blev det efter flygningen i dag.

 

När vi för en gångs skull hade fint väder, stack jag ner till Lagaoset med min Blue Phoenix utrustad med den nya GoPro-kameran.

Det går utmärkt att köra dit via Snapparpsmotet och sen ut mot havet. Det var nästan ingen vind och en blek sol förgyllde tilvaron. Flygningen gick bra, så efter ett par vågade lågflygningsrepor över vattnet,  packade jag ihop och körde till parkeringen vid Tönnersa Strand.

Detta är ju den runda,  jag helst går. Det är cirka 8 km och går man sakta och plåtar lite , tar det 1 timma och en kvart. Efter de hårda vindar vi haft , har dynkanten eroderat och rätats ut.

Bra för oss hangflygare, som nu har ett hang , vilket  är minst en halv mil långt, men sämre för naturen då skyddet för havets påverkan på området närmast stranden har minskat.

Men, jag gick min runda och här är lite,  vad jag såg. Tyvärr inga flygbilder, men de kommer sen.

                                                                      Ingen vind, så vågorna bröt med ett trött och försynt plumsande mot strandkanten.

                                                                       Inget dåligt hang ! 4-10 m högt och minst 5 km långt.

                                                                      Ser ut som spåren av en vindrutetorkare från 50-talet , när torkarna drevs av undertrycket i insugningsröret.

                                                                    Vinden och sanden…ja, de följer fysikens lagar.

                                                                      Strandråg och annat gräs bevarar en liten sandrundel intakt, trots vinden eroderat runt om.

                                                                          Nåt från Jurrasic park……

                                                                        Undrar om man blir täppt i en sån tränäsa……

                                                                    En analfabet har kört bil i naturreservatet. Han måste vara blind också ,för det finns bilder,

                                                                     som klart säger nej till  motorfordonstrafik i naturreservatet.

                                                                      Gröna åkrar den 30 december 2011.

                                                                        Man längtar efter våren…..

 

 

mats

Jag blev förvånad,  att så många var intresserade av fåglar,

men nu har jag fått in flera rätta svar. Eftersom jag ibland är en generös människa, så korar jag två förstapristagare i egenskap av

enväldig domare. De två först inkomna rätta svaren,  var lagda av Daniel och en ornitolog som heter Lars. Jag gratulerar till glassvinsten, som kommer att överlämnas av drottning Silvia ……tror jag.

Daniel som vann glassen.

Fågeln var som mycket i naturen, vacker. Jag rekommenderar er, om ni har möjlighet,  att ta den promenaden jag gör nästan varje dag nere vid Tönnersa Badstrand. Du kommer att uppleva vyer, lukt av hav och skog och djurliv. Framför allt kan du gå och filosofera i dina egna tankar.

Jag tänkte på en sak. Betänk när du går i en köplada. Där är man utsatt för den hjärndöda skvalmusiken, som gör,  att i alla fall jag bara vill handla snabbare än en blixt bara för att komma ut.

Promenerar du längs stranden, hör du havet och vindens rytm. Att gå längs denna strand en tidigt morgon, när vinden fortfarande inte dragit igång på allvar, då är det en lisa för öronen att höra det lite blyga frasandet,  då dyningen försiktigt bryter mot stranden.

Det låter nästan som havet småandas.

Jaja, man är ju ingen poet,  men så tycker jag med ovanstående.

Vad det var för fågel ??

Jo det är en snösparv i vinterdräkt. Snösparven migrerar (flyttar) på vintern från norra Skandinavien söderut och ses ofta just vid stränder, där de söker föda. Olyckligtvis hade jag inte mitt stora zoomobjektiv med mig, så bilden blev efter uppdrag grynig. Men det är ju känslan,  som räknas.

Här kan läsa om snösparv:        http://sv.wikipedia.org/wiki/Sn%C3%B6sparv

mats

……..blåsandet från sydväst, som vred till nordväst….

planerade jag att åka ner till stranden vid Tönnersa, för att se hur vinden, men framför allt vågorna tack vare det höga vattenståndet,  hade omformat kustlinjen och vårt fina och långa hang.

När jag kom ner till stranden 0830, gick vågorna fortfarande upp till dynkanten, men man märkte , att de sakta drog sig tillbaka. Orsaken är ju mindre vindstyrka och sjunkande vattenstånd.

Dynkanten, eller hangkanten var kraftigt påverkad längs hela stranden. Havet hade eroderat ner den uppskattnings mellan 1-1,5 m. Så småningom kommer ju sanden att transporteras upp på dynerna genom vindens outtröttliga paternosterverk. För oss som flyger hang , gör en storm som i söndags , att hanget blir bättre och rakare. Det ska bli synnerligen intressant att prova skärmen där vid västlig vid 6-7 sek/m.

Stranden var helt täckt med vitt skum från havet, så man hade en illusion av vinter. Allt var vitt. Småbjörkar, strandråg och annan växtlighet som fångats av vattnet , när det ramlade ner från den eroderande kanten låg och flöt i härvor. De stora drivedsstycke jag förut sett på stranden och som legat där under flera år, de var borta med vinden för att travestera en känd bok.

Stranden var steril och inte speciellt spännande att gå på. Ett och annat flyttfågelsräck med knipor virrade förbi och en och annan kanadagås kom kavande i den hårda vinden. Först när jag var vid Lagaoset, som är brett, kunde man se att mycket kastats upp på stranden. Så det blev att gå runt och fotografera lite. Några bilder blev det.

Efter strandpromenaden gick jag till parkeringen i strandskogen. Vägen var blockerat på flera ställen av större träd, som blåst omkull. Förvånansvärt mycket träd låg ner. Till 90% tall, vars rotsystem inte är en höjdare i sur, sandig mark.

På parkering stod en stor tysk husbil med ett elverk puttrande 30 m från bilen, antagligen för att våra tyska gäster skulle kunna hålla värmen med hjälp av värmepatronerna i husbilens centralvärme.

Dessutom hade som vanligt , kretinerna varit  framme och dumpat en skrotbil på parkeringen. Tja, det är väl lättare att dumpa en bil här,  än att lämna den till en skrot och få betalt….

Här kommer en bunta bilder. Dels här på bloggen i verklig storlek och som ett klickbart galleri. Alla bilderna tagna med normalobjektiv. Jag var för lat att släpa med mig ett zoomdito.

Håll till godo och jag hoppas ni får uppleva,  en del av den känslan jag får, när jag promenerar i naturreservatet.

Vad detta föreställer….Använd fantasin ! Dock ingen snuskig……

Dynerna, som var utsatta för vinden, är renpolerade på lös sand.

Så ser kanten ut mot Halmstad. Ett 5 km långt hang. Förut en mjuk rundning, men nu vasst och taggigt.

Om en månad är det mjukt igen i formen och sandtransporten upp har startat på nytt.

Och så här ser det ut mot söder.

Dagen efter…..

Nästan som vintertid…såg en notis i en kvällsblaska att en människa som gått i detta skum, hon hade upplevt

att det var “kletigt och mycket halt”. Vet inte hur hon ordnar sina sinnesintryck för skummet här är lätt och strävt.

Fast det är klart, det ger inte bra rubriker i en svensk kvällstidning…….

En vindpinad björkbuske kommer obönhörligt att nås av ättestupan

Detta är en mycket mager hjort med en smäcker krona som väntar på sommaren.

Fåglarna stryker förbi.

Denna solkrämstub låg inbäddad i kanten 2 m över marken.

Undrar hur hon såg ut,  som rundsmorde sig…  och undrar hur gammal

burken var…..

Ett näsvist odjur

Den vanligaste drivveden är naturligtvis al, därför dess växtplats är i regel vid vatten.

Undrar om det satt ett gäng och drack kaffe vid möblemanget i söndagskväll njutande av natur och väder?

Ett odjur med sur blick….ser lite aplik ut tycker jag. Huvudet är till höger. Såg lite skrämmande ut, när jag passerade.

Hur kan denna lilla fragila rottråd skapa ett sådant mönster…

En liten fågel höll mig sällskap…….

..under sitt ivriga pickande efter insekter…..

…ibland flög hon upp och började om….

…..men hela tiden kom hon tillbaka……

…till samma plats och pickade sig fram 10 m för att sen börja om…..

…..en mycket vacker fågel i luften…..

….undrar vad det är för en…..?

…sånt här kan  ni bättre än mig. Maila mig rätt namn och jag bjuder på en glass….

Detta är en märklig bild från verkligheten, som beskriver på ett enkelt sätt människans strävan och umbärande.

Bilden föreställer en vitklädd man, som bär denna ohyggligt tunga del av en stock på sin rygg.

Som ni ser på bilden,  går han dubbelvikt under det tunga godset. Inte utan man känner medkänsla eller….?

…och här ligger en liten björn, som inte fått sin vinter/sommarpäls än.

Sanden har med vindens hjälp format ett duvhuvud….

Detta är dagens märkligaste bild. Det som hände var att en maratonlöpare kom i full fart längs stranden.

När han fick syn på mig, för jag stod och stirrade på honom, så grävde han utan redskap ner sig i sanden.

Det enda han inte fick ner,  var vänsterfoten, vilken var av jättelik modell. Du kan se, han svettas fortfarande…..

Detta enslinjemärket var helt för 10 dagar sen. Vinden tog märket i örat, ruskade om och ni ser resultatet….

En annan märklighet är den sällsynta Metsästrutsi , som först upptäcktes i nordöstra Finland och därav namnet..

Denna stod och spanade vid stranden och såg allmänt förvirrad ut med en träig blick….

Denna vindpinade tall stod lite granna i lä. Åldern vet jag inte men troligtvis som fotografen  gammal.

När jag passerade tallen hörde jag ett träigt knarrande. Naturligtvis stanade jag till och då sa tallen till mig:

“Jag  är ledbruten och har krokig rygg, men ge mig,  aldrig “!

Så tallen sätter sina kottar varje år för att trygga fortbeståndet. Tänk, om vi var lika sega och uthålliga…..

Som ni ser,  har detta väsen en plutande mun och en fantastisk huvudprydnad över

sin något trasiga    näsa…

..eller vadning i vattnet från havet.

Inne i tallskogen häckar den timida Furuskarven. Här lyckades jag få

en suddig bild på den mycket skygga och sällsynta fågeln.

Det föll lite virke…

Rotvältorna ligger på rad i strandskogen.

Hur kan det bli så pricksäkert ?

Inte var det mycket som blåst iland inte. En bild på kretsloppet.

Vågorna har ätit in i dynkanten, vilket vinden fritt spelrum, så det bildas en vindbrunn. Till nytta och gagn

för fältpiplärkorna som häckar just på sådana ytor. När vinden fångas i tratten får den hög hastighet och det

betyder att trycket sjunker, enligt Bernouilles Lag, varvid sand sugs in och transporteras upp.        

För ett år sen var här fruset och snö. Nu är det bara ljuset ,  som är lite vinterlikt.

Fyra ballonger från Freiburg i Tyskland. Freiburg ligger i höjd med Muenchen längst ner i Baden-Wuerttemberg

i sydligaste Tyskland. Ballongerna hade gjort en resa på 1400 km. Jag mailade till sjukhuset och berättade om

deras ballongers eskapader. Det är andra gången jag hittar ballonger från utlandet. För två år sen hittade

jag ballonger uppsända av en skolklass i västra Wales.

Freiburger Spital är ett mycket välkänt sjukhus.

Jag är inte helt säker på , om det är en urtidsödla eller fågel. Den verkar i alla fall vara

ganska uppfordrande. Ungefär som en mops som heter PimPim vilken jag är kompis med.

Fortfarande grönskar det. Allt är anpassat i våra biologiska system genom gener och evolution. Imponerande.

Mossan skjuter på nytt i värmen…..

Ser ni björkskotten. Det vänstra visar sin anlag för nästa års blad. Kolla noga , så ser ni bladen ligger packade.

Till höger ett grenskott……tror jag…

Här ser ni resultatet av plötslig och total demens. Ägaren glömde sin bil………..

Synd,  eftersom den är i nyskick……..

Här ligger alla bilderna i ett galleri. Vad de föreställer ? Låt din fantasi blomma !

Klicka på texten “View with piclens” så kommer det som ett elegant bildspel.

[nggallery id=74]

mats

 

 

 

 

…är en lisa för både kropp och själ.

 

 

 

 

 

 

 

 

Var dag går jag minst 6-10 km promenad , för att hålla
den gamla kroppen i någotsånär trim.

Att promenera utan hets utan att bara strosa är ett utmärkt
sätt att uppleva naturen.

Speciellt om man väljer platser,  som ger många synintryck
och visioner. En av dessa är sträckan från Tönnersa Strand
ner till Lagans mynning. Det är ca 4 km att gå längs stranden,
innan man kommer till Lagan, där man går in i strandskogen
och går tillbaka till parkeringen.

Går man längs stranden upplever man alltid något nytt.
Det kan vara fåglar som sträcker, ilandflutet från havet eller
bara doften av hav.

När man går i strandskogen har du tystnaden till vänster
och till höger E6:ans vanvett. En kontrast.

Jag var där idag,  då vädret var perfekt. Ingen vind 10 grader
varmt. Dock saknade jag solen, för att fotograferingen hade
blivit lättare.

Här är mina intryck:

 

                                                                     Hanget mot norr eller mot Halmstad. Det är säkert
flygbart med modell och skärm minst 2-4 km.

              En sällsynt bock med kapitala horn…….

   Bara ett lugnt hav med sakta inrullande vågor.

                                                                    Storskarvens siesta på en av laxgårdarnas stolpar avbröts av en fotograf.

                                                                           En laxgård. När dessa vittjas kallas det att man “ryktar” laxgården.

                                                                       Kanadagässen sträcker.

                                                                            Naturen skapar en stubbe så att……..

                                                                      ….den liknar en tiohövdad hydra.

                                                                               Här en storskarv i trä.

                                                                           En del vill kanske att de flesta storskarvar skulle vara av trä, i stället för levande…..

                                                                               Detta är en mycket vältrimmad jakthund.
En ställande hund som just fått syn på en fasan.

                                                                   Jag undrar hur han såg ut,  som drog dit kopparnitarna
                                                                    genom spanten och borden och när gjordes det ?

                                                                          Lagan eroderar och tillför sand i kanten.

                                                                            Erosionen och uppbyggnaden sker kontinuerligt flera gånger varje år.

                                                                         Lagans mynning i Kattegatt.

                                                                       Jovisst, det är höst.

 

 

mats

 

 

Margarethof

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…såg vi nere på gården Margarethof vid Everöd/Kristianstad
i Skåne förra helgen. Margarethof är ett islandshästcentrum
där man förra helgen hade en kvaltävling för SM.

Här är ett par bilder:

 

                                                                  Märklig björk……..ansad av betande hästar.

                                                                 Bläcksvamp i morgondaggen.

                                                           Det var minusgrader på natten och daggen hade just smält, när jag plåtade.

 

 

mats

ger möjligheter att skåda bland annat tranor .

 

 

 

 

 

Kör du mot Ljungby, kan du svänga vänster mot “Klerekull”.
Denna vägen mynnar vid Simlångsgården och därifrån är ju
Halmstad lätt nåbart.

Detta är en överraskningarnas väg.
Man tror inte, att de scenerier man kan skåda finns här i
skogsbygden. Marken domineras av stora öppna fält,
som dels är suveräna att termikflyga vid och dels innehåller
markerna ett rikt fågelliv. Det lönar sig för det mesta att
ta en tur här, då man kan se fåglar, som inte är vanliga.

I fredags kunde jag inte hålla mig, utan jag körde vägen
och detta är, vad jag såg då. Inget supermärkvärdigt,
men en upplevelse för mig.

 

 

 

 

 

Vacker natur helt enkelt.

 

 

 

kunde man iakttaga i termiken…

 

 

 

 

 

….ovanför stuteriet i Flyinge.

Vi var nere i Flyinge även på Påskdagen för
att följa hästens tävlingar. Jag gick runt med
kameran och tog lite bilder av omgivningarna.

Dan förut,  hade jag ju sett ett par storkar,
som häckade på ett av hingsstallen. Det var,
visade det sig,  att 3 par storkar häckade.
Enligt en anslagstavla,  har storkarna häckat
spontant sen 1989, då man startade Projekt Stork
i Flyinge. Hela projektet har varit synnerligen
lyckosamt. Kanske mest beroende på,
att man bevarat våtmarkerna,  som krävs,
för att storken ska hitta föda.

Våren var ju längre kommen i Skåne än hos oss,
vilket syntes på de utslagna träden. Eftersom
vädret var fint med solsken och cumulusbildning,
fanns det fina förutsättnigar för termik.
Storkarna utnyttjade just detta och visade
vilka skickliga termikflygare de var.

Fåglarna är perfekt anpassade till just termikflygning,
vilket har medfört , genom evolutionen, att kroppen
är lätt och smal, vingarna har stor spännvidd för
bra Re-tal.

Det har också gjort,  att storken är beroende
av termik för att kunna flytta från Afrika och
södra Europa under migrationstiden.
Den orkar helt enkelt inte flaxa med vingarna
som en vanlig flyttfågel. Detta beroende på
för lite muskelmassa.

Jag tog lite bilder.

 

Observera vingpennorna i spetsarna. Varför ser det ut så ?

Utfällt landningsställ, hög anfallsvinkel och koll på banan.

Landning hos mor stork i boet.

Vingpennorna i spetsarna ? Till vad ?
Jo för att minska det inducerade motståndet
och öka möjligheten att flyga med hög anfallsvinkel.

Ett perfekt anpassat flygetyg

Flyinges huvudbyggnad och en liten del
av alla stallbyggnaderna.
Det är värt ett besök om ni passerar

Marken vit av vitsippor och bokträden utslagna.

Mera grönska. Man blir bara på så gott humör,
när man får uppleva dessa härliga vårdagar.

Jaha, vad kan denna gula blomman heta månntro ?

En vit sippa. alltså en vitsippa.

 

 

…och här är beviset.

 

En snok som vaknat från vinterdvalan.

mats

 

Ett styck blåmes

 

Jag plåtade en blåmes som satt i ett träd på andra sidan gatan i ett träd. Avstånd till trädet ca 32 meter. Objektiv Sony 300 mm zoom. Inställning 250/sek. Fotograferat utan stöd.

Så här blev det:

Parus caeruleus, som betyder på latin  Himmelsblå mes. Heter hos oss blåmes.

Blåmesen är en ettrig starkt revirhävdande fågel, som kör bort talgoxarna från talgbollarna på vintern.

Som sagt, plåtat på 30 meters avstånd……..

 

 

mats

 

Lite bilder på fåglar med anknytning till sjö och hav.

 

Eftersom jag köpt mig en riktig kamera och bra objektiv, är jag naturligtvis väldigt fotosugen för att kunna upptäcka och utnyttja min kameras möjligheter.

Det är inte lätt att vara kråka idag. Här är enslinjemärket försvarat av nedslagna spik.

Jag har förut fotograferat med en vanlig enkel liten kompaktkamera och fått, tycker jag, ganska bra bilder. Men en kamera med mer möjligheter och ett bra zoomobjektiv ökar ju mina chanser att ta just bilden.

I lördags var jag ute en liten runda med syftet att försöka få lite bilder på fåglar i rörelse. Olyckligtvis var det dåligt ljus och dimmigt. Detta är i och för sig ingen nackdel, då allt går att överkomma och dimman skapar ju en viss mjukhet i bilden.

I alla fall så fick jag några bilder både på flygande och simmande fåglar. Här är de

Herr och fru ejder tar sig en tur

Fåglarna  är ekvilibrister och  lyfter just när vågen bryter.

Inte högre än nödvändigt

Kolla hur det låga trycket på ovansidan av vingarna lyfter upp fjädrarna

Dags att landa igen och snappa åt sig av läckerheterna

Utfällt landningsställ

Prata om att rida på vågen…

mats

 

Det är inte alltid lätt att vara kråka.

 

 Speciellt när snön yr och vinden blåser,  så det visslar. Då får till och med kråkorna dra ner huvudet mellan axlarna och ta spjärn med klorna i marken för att inte blåsa bort.

Kråka som heter Corvus Corone på latin.

Läs om denna trevliga fågel här:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kr%C3%A5ka

mats

 

kunde vi som är morgonpigga och inte drar oss

till kl 0900 se i dag tisdag.

 

För i dag tisdag hade vi en total månförmörkelse på våra breddgrader. Klockan 0800 cirka kunde man se skuggan av jorden börja täcka fullmånens yta. En månförmörkelse är ju när solstrålarna hindras av jorden att nå månens yta.

Så funkar det !

 

Som tur var hade vi klart väder tills nästan total eclips. Sen kom dimma som täckte månen.

Jag stod på balkongen och försökte ta några bilder med min lilla kompaktkamera. Det blir som det blir, så ni får hålla tillgodo, tills jag får min nya systemkamera.

Här kommer några pics:

Här syns jordens skugga på månen. Tyvärr var det lite disigt varför kvaliteten inte är så hög.

Skuggan kryper mer och mer till höger…

Så här såg det ut i verkligheten….

Här är hur det såg ut från min balkong.

När eclipsen närmade sig sin topp kom tyvärr dimma och blurrade bilden.

Här återstår det ca 5 minuter innan månen är helt täckt med jordens skugga.

Så ni vet, så går vi från och med i morgon mot ljusare tider och sommar !

mats

 

kan man ju ta en tur i naturen.

 

Körsbärsträdet (en) på Hökafältet.

Eftersom vädret just nu är bedrövligt och alla mina modeller är hela och i bra skick, körde jag ut en sväng i höstnaturen.

Det kändes som en blöt filt låg över allt och man blir ju inte direkt uppåt i sånt väder. Men ett och annat kan man ju se , om man är ute.

En synnerligen  kapital dovhjortbock,  jag tror den har 18 spetsar i kronan,  passerade mig på ganska kort avstånd.Min  kamera är ju en vanlig liten kompaktkamera, så på den,  kan man inte ställa för höga krav. Därför blir ju bilder i disigt väder, dålig ljus och med max optisk zoom gryniga.

Några andra bilder blev det oxå.

Bocken travar förbi.

 

 

Kanske en rymling från en hägn, som gick sönder för 4 år sen 10 km därifrån.

Undrar vad spindeln kan fånga vid denna tiden på min balkong….

Ett flyttblock av ansenlig storlek, transporterat på undersidan av inlandsisen och kvarlämnat i det halländska landskapet.

Rationell skogshantering. Slutavverkning och markberedning. Ser ju för djä-gt ut !

 

mats

 

Halland är ju kontrasternas landskap.

 

Vi ligger i brytningen mellan skogs- och jordbruksbygd. Det är ju det,  som ger kustlandskapet dess karaktär och man ser hur naturen danat både landskap och människor.

Eftersom jag inte kunde flyga vare sig modell eller skärm idag, på grund av för mycket vind, gick jag min vanliga promenad från Tönnersa badstrand ner till Lagans mynning längs stranden och tillbaka genom strandskogen.

Man brukar alltid hitta något värt att fotografera på en sådan här tur, så även i dag. Avsikten med min promenad var egentligen att kolla hur hanget hade förändrat sig i höst och sommar. Direkt märktes det,  att hanget för flyg blivit bättre. Det hade blivit, genom havets inverkan, tillrättat och kommer att fungera bättre som flyghang nu. En riktigt rejäl höststorm med 30 m/sek väst hade suttit fint…….då hade hanget blivit än bättre.

Men allt är ju inte solsken. När jag gick längs stranden,  såg jag att en kretin hade kört med sin crossmotorcykel uppe i dynerna och då naturligtvis skadat den sparsamma vegetationen. Överallt sitter skyltar,  som säger,  “Naturskyddsområde” så han kan inte skylla på,  att han inte visste. Men så är det. Hoppas någon nitar dit honom,  om han gör det igen !

I vattenbrynet sprang småvadare som laddade för resan söderut och på en plats var det samling runt något. Trutar, kråkor och strandskator var ivrigt sysselsatta med något, som när jag kom dit,  visade sig vara ett rådjurskid som flutit iland. Det var alltså buffé på rådjuret,  för de som var där. Så är det. Den enes död den andres bröd.

Vid Lagans mynning stod två fritidsfiskare sysselsatta med sin hobby. Det var två tyskar, en från Hamburg och en från Oldenburg i Holstein. Det som skiljde dessa herrar från svenska fritidsfiskare var, att tyskarna var fullhängda med all utrustning,  man kunde tänka sig…..De såg ut som vandrande fisketillbehörsbutiker. Men, de var trevliga och berättade att de kör hit från Tyskland för att kunna fiska och se vår natur. De är välkomna.

Inne i strandskogen, som ju är en typisk biotop med typisk växtlighet , är det som att gå i ett nästan tyst rum. Vid stranden har man ju hela tiden det brusande havet, men här, endast tystnad. Så man promenerade med viss andakt ända tills en älgko bröt upp från sin vila 10 m från mig och med verkliga älgkliv flyttade sig 30 m där hon stannade och lyssnade. En ganska omskakande upplevelse, när man gick där och småfilosoferade.

Denna runda att promenera är ca 10 km.

Här kommer lite bilder:

Hur gammalt är trädet tror ni ? Det har levt ett hårt liv och vill nog helst smyga längs marken skyddat för den eviga vinden.

Strandrågen ritar sina evighetstavlor i mönster fastställda av fysikens lagar .

Vinden flyttar sanden oavsett hur mycket människan planterar.

En skylt som alla vet vad den betyder utom illitterata motorcykelförare.

Vad ser det ut som ? En urtidsödla med sin fru i bakgrunden ?

Ett sjölejon spejar yrvaket på fotografen eller ….

Sanden som formas av vinden har fått en mössa i form av ett snäckskal som pryder pelaren.

Detta trädet  låg på samma plats för ett år sen. Får se hur det ser ut om ännu ett år.

Strandpiparna far omkring till synes lika planlöst som politikerna som sprider vallöften.

Detta tycker jag ser ut som en vilande hund…

En rådjursget som blivit middag för andra djur.

Så här fint har hanget blivit, vilket är stor skillnad mot för 4-5 år sen.

Strandskogen med dess tallar och björkar.

Jag undrar varför flugsvampen är så färgrik ? Kan det vara för att locka insekter eller andra djur ? Eller är det en varningsfärg som säger: “Rör mig inte jag är giftig”.

 

mats

 

för varje dag kan man ju inte flyga.

 

Eftersom det småregnade hade jag ju ingen större lust att flyga, så jag körde en sväng för att kolla på en skogsfastighet. Jag körde väg 25 mot Ljungby och tog vägen Klerekull-Simlångsgården, för där brukar alltid vara nåt att plåta.

Att hösten närmar sig det märks på färgerna och ljuset. Här är några blder.

Tranorna samlar sig nu för att sticka söderut.  Vägen vid Klerekull, som ligger som avtagsväg på 25:an till vänster, är ett säkert ställe o man vill se tranor och även andra fåglar. Här kan finnas flera hundra på våren i slutet mars och början av april.

Ljuset är mjukare å¨hösten. Speciellt en dag med moln och duggregn. Färgskiftena syns tydligt.

Fräknet har skiftat färg från grönt till gult lika snabbt som ett stoppljus.

3 stycken tranor frukosterar. Tranor är stora fåglar och enastående termikflygare. Precis som en stork.

Flitige Bernhard handklipper sin gräsmatta på sin uteplats. Har ni sett att Bernhard är en duktig snickare ?

Copyright alla bilder: hangflygning.se

mats

 

Hur gammal är denna byväg ?

 

Vi var ute och promenerade i söndags och gick då på denna gamla byväg.

Jag tycker, den är en väg, som är typisk för det ganska karga landskapet. Man ser hur långt ner den har skurit i naturen genom århundradens användning.

Tänk efter vad som passerat på en väg som denna….gående, ryttare, häst och vagn, de första bilarna osv. Tänk om man kunde komprimerat de sista 400 åren till en film på 10 minuter och som hade beskrivit det som passerat.

Bilden är tagen i Halland men kunde varit tagen var som helst i de sydliga skogslänen.

mats