Mina usla bilder på vår natur och vad som finns där
…hur jag bär mig åt att fotografera en så sällsynt fågel
som en stork? Ja det ska jag säga, det är inte lätt.
För nedanstående bild fick jag ju först ta reda på
var storken siktats och sen fick jag bygga ett gömsle,
där jag kunde inrätta mig med min Canon och 1500
mm tele. Efter tre veckor i gömslet lyckades jag
knäppa en bild på det befjädrade djuret !
Storken var tyligen ute i likhet med UPS på ett
leveransuppdrag….
På grund av det vulkaniska materialet som kastas ut i atmosfären, kan vi räkna med vackra solnedgångar en tid. Om man nu menar att röda solnedgångar är vackra.
Orsaken är, att det material som kommer ut i atmosfären, i princip är små glaspartiklar.
Det är ju krossade och granulerade metamorfa bergarter, som vid eruptionen och kontakten med luftens syre och den kallare luften bildar glasliknande partiklar på samma sätt, som när man gör glas i en hytta.
När solljuset ska passer genom glaspartiklarna, bryts ljuset, så att det röda ljuset ur spektrum framträder.
Jag kunde inte motstå att ta en bild i fredags kväll-
Bilden tagen från balkongen på Beverly Hills…
mats
Den sprutar ju aska och lava upp i atmosfären i stora mängder. Isländska vulkanologer säger det kan hålla på i ett eller två år.
På kort sikt just nu innebär det stopp i flygtrafiken över norra Europa. Kolla min länk till höger: “Vad flyger över oss nu”? så får ni se något ni aldrig sett förut. Ett helt tomt luftrum över norra delen av Europa.
Här är länken om ni inte orkar leta:
http://www.flightradar24.com/?lat=58d5&lng=15&zoom=6
Så vitt jag förstår, gäller flygförbudet endast turbofan och turboprop, inte kolvmotordrivna flygplan.
Vi kan också räkna med röda solnedgångar nu, på grund av askan i luften som bryter ljuset.
På lång sikt om utbrottet fortsätter med full kraft, kan det innebära lägre temperatur på vårt klot på vissa ställen.
Här ligger vulkanen
..å så här ser det ut på Island…vulkanen ligger under en glaciär, varför stora mängder vatten frigöres.
Lite snyggare bild som jag snott på nätet.
mats
De senaste dagarna har tranorna kommit i sina karakteristiska plogformeringar på väg norrut till sina häckningsplatser.
Det är lätt att höra, när de kommer, för de pratar med varandra hela tiden. Vad som sägs? Tja jag är dålig på transpråket, men de som flyger längre bak kanske säger: “Nu räcker det nu vill vi landa” !
Men befälhavaren längst fram säger väl oftast: “Lite till bara, jag vet en bra rastplats” !
Trana.
Latinsk namn något märkligt: Grus Grus.
Flyttar från Spanien, södra Frankrike och Ungern till Norden. Kan komma 50000 fåglar till Sverige. Fåglarna trogna sina häckningsplatser och kommer tillbaka år efter år.
Tranan är en fågel, som är helt anpassad, vad gäller flygningen till termikflyg. Den har alltså inte stora muskler för flaxning. Utnyttjar termiken och sydliga vindar, då flockarna anländer.
Har mycket svårt att jobba sig framåt i kraftigare motvind. Många dör vid kollisioner med kraftledningar, när de i dåligt väder ska passera Pyreneerna på gränsen mellan Frankrike och Spanien.
I närheten av Halmstad kan du nu se gott om rastande tranor, om du kör väg 117 mot Ljungby, tar till vänster vid Klerekull och spanar på åkrarna på båda sidorna om vägen, som leder till Mahult/Simlångsgården.
Grågässen har varit här en längre tid, de är ju tåligare djur och kan lättare livnära sig än tranorna.
Grågässflocken betar på vallen. Detta är skygga och mycket varska djur.
En formering tranor passerar min bostad.
Förutom att en änden av plogen är fäst i min gatlykta , kan man se hur sträcket med fåglar påverkas av termiken och sjunket. De flyger en vågformad bana, eftersom de omväxlande möter sjunk respektive stig.
På väg in mot skogsbygdens öppna marker för nattlogi.
varför jag tog vindmätarambulansen och körde mot Ålabodarna, som ju alla vet ligger vid Glumslöfs Backar, som ligger vid Milstolpen innan Landskrona.
Eftersom alla skärmflygare är intresserade av att veta, hur mycket och varifrån det blåser, har dessa mätare stor betydelse för vår verksamhet, som man kan säga är synnerligen vindberoende.
Jag hade avtalat med en annan skärmflygare, Kennerth även kallad Piggis, att vi skulle träffas vid mätaren.
Eftersom det var fint väder körde jag 117 till Fladje och sen mot Snapparp. På fälten vid Trönninge fanns flockar av tofsvipor och rastande sångsvanar. Jag stannade till i hopp om att få höra sånglärkan men inte ett pip.
Nere vid Ålabodarna var det 9 grader varmt och vårsol. Naturligtvis spelade lärkorna.
Piggis och jag tog ner mätaren och den är nu hemtransporterad till mig och står i min verkstad för rep.
Jag tog några bilder.
Vindmätaren , tillhörig Club Parapente Sud, som sitter på ett gammalt värn vid hamnen i Ålabodarna.
Har ni aldrig varit där ? Det är värt en resa på sommaren. Ta med fika och studera Ven och fartygstrafiken på Öresund. Ni kan också gå på konstutställning på Örenäs slott, som ligger längs vägen.
Vindmätarens vindriktningsgivares sensorer är kass. 9 stycken Hallelement i värsta fall. Dyra.
En man som det går utför för, Piggelin även kallad Kennerth. Min hantlangare.
Jordbrukslandskapet mellan Fladje och Snapparp. Typiskt Halland i tidig vår.
Tofsviporna vid Trönninge. Tyvärr plåtade med en kompaktkamera, därav litenheten.
2 tofsvipor
1 tofsvipa. Tofsviporna mycket aggressiva mot kråkor, som sticker upp .
Märkligt att tofsviporna hävdar revir redan så snabbt efter ankomsten.
En tofsvipa svalkar sina fötter…
mats
för det finns ju inte direkt nåt annat att göra just nu. En blogg är ju bara intressant, om den ständigt uppdateras. Visserligen är min blogg inriktad på flygkultur i olika former, men när vädret sätter käppar i hjulet, får det bli lite bilder av förhoppningsvis allmänt intresse.
Det visar ju också, hur jag tycker om att plåta, för att skapa en känsla hos betraktaren.
Låter det pretentiöst ???? Ok, men det kan jag stå ut med.
Här några bilder, när jag och en god vän tog en vinterpromenad med hennes labradorer.
Lite symmetri finns det i bilden.
Kortbent labrador eller……
En kråkas landningsmärke i snön.
Ser kallt ut, det var det oxå…….minus 8 grader kl 1500.
En planterad labrador…plöjer i snön, för här luktar det ju sork!
Jolly, lämplig namn, tar ett glädjeskutt över snön.
mats
för vi har mest snö just nu i landet. 106 cm i Havraryd utanför Simlångsdalen. Vi slår Norrland och resten av landet !
Här ligger Havraryd:
mats
för den kommer på torsdag. Allt enligt yr.no. Ska vi hoppas att snön är helt borta den 5-8 Mars ?
Vi ser fram emot det, i alla fall vi som är modellflygare. Sen dröjer det inte länge, förrän man kan ta en fin termikkärra, sticka ner till Höka och kurva upp sig i termiken.
Ännu har vi, här där jag bor, ca 75 cm snö. 10 km öster Halmstad har man 102 cm, vilket troligtvis är ett rekord.
Om vi har 75 cm snö, så innebär det i runda slängar 75-100 mm nederbörd. Risk att det blir surt i depån på Höka.
Flygning har det varit rätt dåligt med, men jag var hos en bonde i söndags och vidofilmade och plåtade hans egendommar. Trots en och annan snöflinga bra resultat.
Vill ni få en ny dimension till er flygning rekommenderar jag en “Nyckelringskamera” från Priskungen, som jag beskrivit här på bloggen.
Den han säljer är bra. Det finns andra liknande, som inte håller hans kvalitet.
Hur som helst här kommer mina sista (?) vinterbilder:
Beverly Hills i kvällssolen.
Ser ni mönstret av tiltorna i snön ?
Här låter man odlingsmark förfalla till busk- och slymark, för att som det heter maximera utbytet av jorden. På mig verkar det, som om man tänker så här:
Här gäller det att utnyttja EU:S bidrag för avställning av jordbruksmark maximalt, så jag kan hämta EU-bidragen.
Hur mycket energi har det kostat en gång i tiden att odla upp detta med manuellt arbetete ?
Enarna vid väg 117 står med böjda nackar som åskådarna i det förlorande laget på ståplatsläktaren under en division 4 match.
Snön i höjd med grannens staket, 75 cm här på Fyllinge.
En cyklist som utmanar ödet i halkan
Endast en korkad fotograf går i lågskor i 75 cm snö för att få en bild.
Jag brukar säga, att mycket snö det innebär, att växtligheten på åkrar och vallar inte syns, vilket ovanstående är ett exempel på.
En huvudlös människa……..javisst, det måste det ju vara. om man frivilligt hoppar ut i snön med lågskor för att illustrera snödjupet 90 cm vid Tavla.
mats
I går kväll och i natt kom det 35 cm snö, i alla fall här på Beverly Hills, (Fyllinge). Att få ut bilen var rent kroppsarbete. Den fick ju skottas ut.
Utsikterna de närmsta dagarna är ju inte för ljusa, men i slutet av veckan kommer våren med 2-4 grader varmt. Passa på och njut av vintervädret i dag och i morgon.
En granne som skottar ut sig från sin trädgård
Ingen sommarträngsel här inte
snö och snö
Beverly Hills
Snödjupet…? ca 60-75 cm
Tur brevlådan sitter på en stolpe
mats
Det enda som har med flyg att göra för mig idag, var när blåmesen intog sin frukost ur min talgboll på balkongen.
Jag tog bilden genom dubbla skitiga rutor, därför är skärpan dålig. Men det syns det är en fågel.
Flygväderutsikten kommande 10 dagar något bättre. Kan bli skärmflyg på Hovs Hallar någon dag i slutet av veckan.
Eftersom man inte har lust att flyga när vädret är alltför jobbigt, ska jag ta en promenad längs Tönnersastranden till Lagaoset och tillbaka för att plåta lite.
Som sagt, några suddiga bilder och jag ska putsa mina fönster till nästa fotosession.
| Latinskt namn: |
Parus caeruleus – vilket betyder, himmelsblå mes. |
| Typiska kännetecken: |
12 cm. Huvudet är ljusblått och ansiktet till största delen vitt omgärdat av svarta band och streck. Vingarna och stjärten är mörkblå och undersidan gul, ibland med en antydan till mörk mittstrimma. Ryggen är mörkt grön. Båda könen mycket lika, men hanen har dock genomgående mörkare och klarare blå färg. Ungfåglarna har under sommaren gula kinder och ej så klara färger. |
| Finnes: |
I löv- och blandskog, trädgårdar och parker. Förekommer allmänt i de södra och mellersta delarna av landet och i viss mån även i de norra delarna av landet. |
| Äter: |
Insekter, larver och puppor. Besöker gärna fågelbord under vintern där den hackar på talg, äter oljerika frön och bröd. Vinterfödan består även av frön från björk och rönnbär m.m. |
| Läte: |
Blåmesens läten är mycket varierande. Varnar ofta för katt eller Sparvhök. Sången består av två, tre fina och utdragna toner följda av en klar drill. |
| Häckar: |
Gärna i fågelholkar, men uppsöker även lediga håligheter i träd och bergssprickor. Boet består av ull, hår och enstaka fjädrar på ett underlag av mossa och byggs endast av honan, ledsagad av hanen. |
Ovanstående hämtat från Sveriges Ornitologiska Förenings hemsida.
Undrar hur många gram talgboll det behövs för att hålla igång ett sådant litet maskineri om vintern ?
“Tack för frukosten” !
mats
var dessa två kråkor. Kråkor är ett av mina favoritdjur bland fåglarna. Listiga och födgeni.
Sen ett par bilder från skogsmarken öster Halmstad.
Även vinter kan ju vara vacker…tills människan kommer.
En kråka som just lättat.
Kolla spetsfjädrarna på vingarna. Reducerar virveln, som uppstår på grund av det inducerade motståndet.
Det vill säga det motstånd som skapas av lyftkraftsalstringen.
Naturen är bättre än modellflygarna i detta avseendet.
Undrar vad kråkan har för Re-Tal ????
Re-Talet = 68 x hastigheten i m/sek x kordan i mm.
Hastigheten ca 55 km/tim, kordan ca 160 mm ger följande Re-Tal: 68 x 15 x 160 =
163200.
Håller den ena kråkan den andra i stjärtpennorna ? Eller är det tandemkråkor ?
Två vaksamma kråkor håller koll på fotografens bil.
Vinterbilder kan vara vackra, men ett kalhygge, det kan inte snön spackla bort. Det är lika fult ändå.
Här har två vildsvin tagit en spatsertur över vägen. Jag gick och kollade och i spåret fanns lite av täckhåren från en gris på ett ställe.
Stora Skärsjön, där tredje klassens människor eldat upp bordet och bänkarna, så ingen kan sitta och beundra naturen längre. Det enda som återstår är brända stubbar.
Inga böljande sädesfält men svepande kullar ändå.
mats
men kan jag inte flyga, kan jag till exempel försöka programmera ett TMM-reglage.
Vilket jag skändligen misslyckades med. Jag har aldrig i mitt liv varit med om sämre instruktion! Men det löser sig. Ska ta ett snack med Thomas i Ljungby och försöka reda ut begreppen.
Annars blev det en lite fotorunda i dag oxå. Ni får stå ut med dessa bilderna. Ja, jag menar, det finns ju inga palmer att fotografera, så det blir som det blir…..
En av invallningarna ute vid Oceanhamnen. Blankis. Kallt.
Till och med växtligheten rasslar kallt i vinden.
Lite is börjar det bli. Fyren Halmstad, säkerligen funktionell, men varför måste den vara så gränslöst ful?
Kolla Morups Fyr! Då kunde man bygga fyrar.
På Västra Stranden åkte populasen skridskor, vilket är ganska ovanligt. När jag var liten och vi bodde på Rotorp, fick man följa med föräldrarna och bada på Västra Stranden. Den var livligt frekventerad fram till tidigt 50-tal, sen kom man på att vattnet var hälsovådligt. Hur det är nu? Ingen aning.
Det närmsta jag kom flygning i dag, var denna kråka , som satt och kurade nere vid bogserbåtssbryggan. Kolla som den burrat upp sig för att hålla värmen.
mats
blir det bara några vinterbilder. Bilderna tagna upp mot smålandsgränsen.
Där var det mindre snö än i metropolen Halmstad. Men det var kallt.
Inte så där jättemycket snö i skogen. En före detta löväng vid gränsen mot Småland. Jag har bilder från exakt denna platsen en sommar för 6 år sen, då såg det inte ut så här. Då var det en löväng.
Kalhygge, ser ut som gapet på en som inte varit hos tandläkaren . Bara stubbar.
Vintern jämnar till konturerna i naturen.
En mosse är en mosse även på vintern.
Jag kommer inte på nån kommentar till bilden, men alla ser vad det är.
Den här bilden blev inte vad den skulle. Meningen var att jag skulle plåta ett vildsvin i skogskanten, men han ville inte vara med på bild.
Famlar trädet efter våren eller ? Jag tycker det ser lite knarrigt ut.
En kulle med ett trotsigt träd.
Nedan är ytterligare några bilder. Tja, vinter är ju vinter, hur man än vänder det.
Lat är jag också, så allt är plåtat inifrån min bil.
Om jag tycker om svartvita bilder? Japp
Om jag tycker om motljus? Japp
[nggallery id=54]
mats
Nyårsaftonens eftermiddag bjöd på vackert väder med minus 10-12 grader, molnfritt och solsken.
Jag körde ett ärende upp mot Simlångsdalen och stannade till och klämde några bilder med den gamla Powershoten.
Vinter och kyla kan vara vackert på sitt, något avmätt reserverade sätt.
Här är några intryck i väntan på 2010.
Det går att åka skridskor på Torvsjön trots 7 cm snö. Spåren efter skridskoåkaren i snön ser ut som någon, som inte kan bestämma sig, huruvida han ska till vänster eller höger.
När solen står lågt på vintern, målas skuggorna med bred , flat pensel.
Även den trindaste fotograf blir smal som en vidja fram emot kvällningen.
En åker på vintern är ganska meningslös eller…?
En av kullarna runt sjön, som blev snaggad av Gudrun, när hon friserade i våra skogar.
Minus 12 grader.
Torvsjön uppe vid Ön brukar vara det perfekta stället för skridskoåkning på naturis.
Här väntar man bara att en tomte ska hoppa fram, eller nåt annat sagoväsen.
Detta motivet kunde jag inte motstå. Om jag gillar motljus? Härligt.
Iskristallerna har avsatt sig på grenarna och vinden har format de, så det ser ut som vingarna på isfjärilar sittande på strået..
Först kom det underkylt regn och klädde grenarna med ett 10 mm tjockt islager.
Sen kom rimfrosten som strössel ovanpå.
I fotspåren på en fotograf.
mats
Som en fanfar efter klimatmötet Köpenhamn kom en riktig köldknäpp i den allmänna diskussionen om det som kallas den globala uppvärmningen.
I morse var det -13 C vid min väderstation, men eftersom vinden var svag och solen sken , var det härligt väder.
Jag var ute en sväng för att prova min trilskande bil och tog ett par bilder. Temperaturskillnaden mellan hav och land syns tydligt, då det ryker från sjön.
Östra Stranden kl 0845
Värmen i vattnet skapar sjörök
…men solen skiner, fast den är lågt över horisonten. Den 21/22 december är vi längst bort från solen i den ellips som jorden reser varje år, så sen vänder det och dagarna blir längre.
Håll ut!
Förstår ni hur kråkorna kan sitta på de kalla stenarna barfota i minus 13 grader utan att frysa? Fast de kanske har fleecesockar på sig?
När vi har fått lite kyla i södra Sverige innebär det att våra alper, Hallandsåsen, förbereds för skidsäsongen. Kolla länken till Vallåsens webkamera så ser ni var vår danska grannar upplever sina skidäventyr.
Länk Vallåsen webkamera:
http://www.vallasen.se/?id=1170&force_menu=1&lang=1
I eftermiddag blir det modellflyg på Höka självklart. Detta fina väder får man inte missa.
mats
Vi i södra Sverige är ju normalt sett förskonade från vita jular, eller om man så vill, vi saknar vita jular, så idag fanns det lite till var och en, då det kommit några cm av den vita varan.
Jag körde ut en sväng och det blev några bilder.
En vy från min balkong på Beverly Hills. (aka Fyllinge)
Inte är det direkt nån kö på taxibanan med modellflygare…
Ett styck bokträd med lite vitt puder.
Torvsjön, ett av mina favoritpromenadställen.
En ensam vandrare på sin målmedvetna väg…
mats
…………..det gillar jag skarpt.
Molnformationerna och naturens väldighet manifesteras i de kraftfulla cb-molnen och det som kommer ur dem.
Jag tyckte lite bilder på åskmoln passade bra innan inlägget om deras kungliga högheters stundande bröllopsarrangemang…………se det som en symbolisk salut kanske?
Här kommer ett kraftfullt åskmoln inrullande från Kattegatt. Framför molnet förekommer riktigt kalla fallvindar från högt uppe i molnet.
Det medför, att vi får stora temperaturkontraster under och framför molnet, som gör att luften blir väldigt labilt skiktad.
Det vill säga att temperaturen avtar snabbt med höjden, vilket medför kraftiga vertikala luftrörelser och som du ser på bilden ,finns det nybildade Cumulusmoln framför fronten, som är ett resultat av denna labila skiktning.
Ibland när det kommer riktigt stora celler, är det så man kan tro domedagen kommer…….
Här ser du ett cb över Åled-Oskarström. Städet har haft väldigt brått att utvecklas, så i stället för det vanliga utseendet har städet fått punkig spretande frisyr
Här är en bild på föregående moln, tror jag, efter att det laddat ur sin energi och vatten och nu håller det på att falla ihop, för det bästa är taget.
Ungefär som hos oss äldre modell- och skärmflygare…….
Mysterium nummer 1. Vad är detta?
Mysterium 2. Hur har det blivit så här?
Den rätta förklaringen ger en glass till sommaren i belöning.
mats
Som jag skrivit förut är stranden vid Tönnersa, som ju ligger mellan Båstad och Halmstad vid Laholmsbuktens båge, ett av mina favoritställen, när jag vill ladda mina batterier och koppla av under en promenad.
På tal om Laholmsbukten, så är ju namnet helt galet egentligen. På 1000-talet hette det, som nu kallas Laholmsbukten, Lovfa Fjourdir.
Det är fornnordiska och betyder som alla förstår Lova Fjord. Alltså en fjord där fartygen lovad upp efter passagen av Kullen-Hovs Hallar. Namnet är belagt redan på 1000-talet då det omnämndes i samband med det stora sjöslag, som stod här.
Slaget vid Nissan, som slaget hette var ett sjöslag med flera hundra vikingaskepp vid Nissans mynning 1062. Den norske kungen Harald Hårdråde besegrade den danske kungen Sven Estridsen.
Tänk om man haft ett tv-team där då? Ja jag vet tanken är befängd, men försök förstå, hur det sett ut, när alla dessa fartyg och dess krigare försökte ta kål på varandra med de vapen man hade då. Troligtvis ingen vacker syn.
Häromdagen var jag ute och gick min vanliga runda där och min gamla Canon ligger ju alltid i fickan, så jag knäppte en massa bilder, utan att veta , vad jag skulle ha de till.
Men varje gång jag strosar här, ser jag alltid något nytt. Det är ju så med naturen ,att det sker ständiga förändringar med hänsyn taget till årstider, tillfälliga väderomslag och annan påverkan. Resultatet av dessa faktorer blir en omdaning av det man ser, varför inget är statiskt utan allt ändras och anpassas.
En promenad här är att rekommendera, om du vill ha lite motion och komma hem vederkvickt.
Här är några bilder, håll till godo!
När jag var på väg till stranden, ganska tidigt på dagen, kunde jag inte motstå frestelsen, jag var tvungen att ta några bilder, i det mjuka ljuset, av den sydhalländska jordbruksbygden.
Nere vid Lagaoset höll som vanligt brädseglarna på med sina kites. Det går väldigt fort, när vinden blåser hårt. Men segla i december……nja, jag håller mig på land.
Om hög- och lågtrycken är placerade på rätt sätt, höjs havets nivå avsevärt och i kombination med hårda väst- och sydvästvindar äter sig havet oförtröttligt och envetet in i kustens sanddyner.
En företeelse som alltid pågått och som inte har med, vad som kallas, den globala uppvärmningen att göra.
När man ser havet och skyn, ser man kontrasten.
Havet är snabbare i rörelserna, mindre förutsägbart. I skyn drar molnen förbi enligt uppgjorda planer, ser det ut som för betraktaren.
Havets rörelser här skapar en känsla av att, det har bråttom!
Då vattnet från Lagan strömmar ut i Kattegatt och möter vågorna från väst, bildas av de båda vattensystemen vid kollisionen speciella vågor, som snabbt rider upp, toppas och faller ihop. I Honkongs hamn finns samma typ av vågor och de har givit namnet åt dessa, Hongkongsjö.
Högtrycket pressar ner vattenytan så vattnet drar sig tillbaka från strandkanten. Det ser ut som en kvinna som aningen blygt drar upp sin långa kjol en liten bit……..
En snäcka som har sin fulländade form tack vare dess förmåga att anpassa sig efter evolutionen. Det skulle vara intressant att skriva funktionen f(x) för de båda skalhalvorna……tål att begrunda.
Känner ni kontrasten mellan himmel och hav?
Området mellan stranden och strandskogen är sanddyner planterade med växter som ska binda materialet och förhindra strandflykten. Strandflykten som var ett stort problem på vår kust redan under 13- 1400-talet.
Jag läste en gammal bok om problemet och en av orsakerna till sandflykten, förutom nerhuggning av strandnära skog, var att man lät kreaturen beta strandängarna och att man körde bort ilandfluten tång för att kunna gödsla med den. Tången band ju sanden.
Nu har man i naturreservatet börjat göra tvärtom. Man banar av växtligheten för att återskapa den biotop, där fanns förut. Bland annat hjälper det fältpiplärkan att klara sin häckningar. Så ser ni maskiner som kör i området är det för att återskapa det som varit.
Så är cirkeln sluten igen.
Jag skulle vilja se den konstfackselev, som kan skapa ovanstående skulptur….En ilandfluten stubbe kan verkligen få ens fantasi i blomning. Undrar var den kom ifrån och hur lång tid det tagit att forma dess utseende?
Skalen efter döda snäckor samlas i drivor, som torra löv bakom ett staket efter hård vind,vid strandkanten .
När jag var liten, samlade jag snäckskal till min morfar, som skulle ha det till sina höns. Jag förstod då aldrig, vad hönorna skulle ha snäckskal till, men det var ju för att ge hönsen kalktillskott, så skalen på äggen blev starka.
Denna dan fanns det inga vare sig skärm- eller modellflygare på hanget.
Men grå- och havstrutarna briljerade i luften under deras akrobatik för att plocka godsaker i vattenbrynet.
Den är inte stor i min bild, men det är en fiskgjuse.
Osprey heter den på engelska och alla som är intresserade av flyg vet, att amerikanarna har ett flygplan med två stora rotorer på vingarna, som i sin tur kan tiltas, så den kan starta och landa som en helikopter, men väl uppe i luften flyger som ett vanligt turbopropplan och det planet heter Osprey också.
Fiskgjusen ser man ofta här, när den patruller det grunda vattnet på jakt efter föda.
På hemvägen återigen promenaden genom trollskogen. Här är det inte samma dynamik som när man går längs stranden. Det passar perfekt, för här kan man samla ihop tankar och upplevelser efter promenaden.
mats
Sen följer man stranden ca 3 km till Lagaoset, som ju alla vet
är Lagans mynning i havet. Där tar man till vänster och går vägen,
som löper parallellt med stranden fast inne i skogen ca 300 m.
När man går längs stranden, ser man alltid något, som är värt
att fotografera eller begrunda.
Inne i skogen möter du ju en helt annan miljö och biotop.
När du promenerar genom skogen, hör du havet och det låter
som ett passerande tåg som är oändligt långt.
Hela sträckan man strövar är ca 7 km.
Har ni aldrig varit där, det är värt ett besök.
Det blev några bilder oxå.
Just där skogen tar vid ,växer ofta av vinden hårt tuktade björkar,
som aldrig får chansen att utvecklas, som vi är vana att se de i inlandet.
Här pinar blåsten träden och de anpassar sig så gott det går genom att inte bli för höga.
Av någon för mig outgrundlig anledning har någon slängt
8 säckar champinjoner vid parkeringen.
Verkar för mig totalt meningslöst.
Strandskogen ser ut som en tavla av John Bauer.
(Googla John Bauer så förstår du)
Redan nu i november är knopparna stora på Rhododendronbuskarna.
Vad en sådan buske gör här mitt ute i ingenting, vet jag inte,
men troligtvis en kvarleva av en för länge sen försvunnen sommarstuga.
En väg som tycks dragen med linjal.. Det är som en paradox i linearitet
bland allt det skenbart slumpmässiga i växtligheten.
En ensam kiteåkare vid Lagaoset. Fast det blåste för lite sa han. Jaha, hålla till i Kattegatt nu….Brrrrr
Ett ilandflutet träd med krona och allt. Undrar var det kommer ifrån
och hur har det kunnat komma så långt upp?
Trädet dekorerat med gamla joggingskor i grenarna.
En snäckas skal som balanserar på toppen av sitt vindskapade sandtorn.
En ilandfluten stock med 4 stora spikar eller naglar islagna, så de bildar ett kryss.
Min fundering genast var ju: Varför och till vad?
Fast efter lite fundering undrar jag om det inte är en naturlig del av trädet?
En vilsekommen ? fältpiplärka trippade jämte mig en lång sträcka
på sina ängsliga ben, tittande på mig precis som om den ville fråga :
Var är mina fältpiplärkekompisar och vartåt ligger söder?
Jag har inget tele på kamerna, därför blev hon lite liten.
Havet eroderar kanten vid dynerna vid hård vind och lågt lufttryck.
Turbulens är enkelt uttryckt virvlar i en luftmassa. Turbulensen kan
vara stationär eller rörlig. Vidare kan turbulensen vara likformad och
den kan vara helt slumpmässig.
Stationär turbulens, alltså turbulens man med säkerhet vet finns,
om vissa betingelser är uppfyllda är till exempel bakom ett större hinder.
Flyger du som vi gör nära havet och vi med stor sannolikhet har
västliga och sydvästliga vindar, då kan du räkna med att du har
turbulens bakom björkdungen på andra sidan järnvägen.
Denna turbulens fortsätter sen i mindre virvlar på vår sida av järnvägen.
Samma stationära turbulens har du vid ett hang till exempel vid
Hovs Hallar eller vid dynkanten på Tönnersa Badstrand.
Där bildas en kantrotor som roterar medsols. Flyger du bakom kanten,
är det stor risk, du fastnar i rotorn och åker i backen.
Vid Hovs Hallar är kant- eller topprotorn väldigt stark, vilket man
märker, om man flyger igenom den.
Det hörs ofta ett dunsaktigt ljud och modellen kastas iväg ett par
meter mycket okontrollerat.
Har vi en stationär rotor orsakar den i sin tur mindre rotorer efter hindret,
så länge som energin i turbulensen räcker till. Det är alltså inte så,
att det finns en rotor punkt slut och sen en fin laminär vind.
Efter exempelvis topprotorn uppstår mindre rotorer och turbulens
i ett vad gäller styrkan och storleken logaritmiskt mönster.
Hur vet jag, det att det är så? Jo genom 37 års hangflygning
har det givit erfarenhet, så jag kan påstå det!
Ni känner ju säkert till historien om fjärilen i Amazonas, som genom
sina vingslag förändrade vädret på norra halvklotet.
Det är samma sak med turbulensen. Allt är beroende av allt
inom meteorologin.
Turbulens orsakar turbulens. Till skillnad mot den relativt
stationära turbulensen vid en plats med samma vindstyrka
och stationära hinder är den , som jag kallar dynamiska turbulensen,
ett resultat av småturbulenser, orsakade av vindskift, småhinder
och temperaturskillnader.
Slutkläm:
Turbulens vid ett hinder vid en kust med jämna laminära frontala
vindar kan man förutsätta finns. Den har i stort sett samma
karaktär alltid om betingelserna är likformiga.
Dynamisk turbulens uppträder mera slumpmässigt och orsakas
av flera oberoende faktorer och är svår att förutsäga utbredning
och styrka på.
När vinden blåser från Kattegatt in mot ett hinder exempelvis
Hovs Hallar är vinden laminär. Det vill säga den är jämn,
parallell utan virvlar.
Laminat=flera lager parallellt.
Det är den absolut bästa vinden för flygaktivitet på alla sätt, nästan.
Vinden på vårt fält är, om den kommer från havet, laminär
om man kommer upp en bit. Närmast marken är den turbulent
just i gränsskiktet, men upp x antal meter blir den laminär.
Det märker ni, när ni startar och det blåser.
Första 25 metrarna upp hoppar och galopperar planet,
men sen lugnar allt ner sig. Turbulensen möter du ju sen igen
, då du ska landa.
Jag är övertygad om, att turbulens bakom häcken mot
Trönnninge, turbulens bakom alarna vid vägen och turbulens
bakom järnvägen är orsak till flera haverier.
Långt fler haverier än med så kallad radiostörning.
Därför:
Om var och en av oss sågar ner två träd om året, vore
turbulensproblemet borta på 4 år……..
Här kommer lite princip skisser på olika turbulenser
och hur de uppstår.
För ingen ska undra, bilderna hittade jag på nätet.
Här är ett mjukt hinder med anblåsande laminär (parallell) luft.
Luften förbliver laminär även efter passage av toppen om det
inte finns en dal bakom toppen. Detta är ju det idealiska hangflygningscenariot.
Här är ett annat exempel. Sluttningen är lite brantare med en knick
just i kanten. En liten topprotor bildas.
Man kan jämför detta exempel med en vinge, som man flyger
nästan överstegrad, alltså med för mycket anfallsvinkel.
Där uppstår också virvlar på ovansidan och lyftkraften kommer
att försvinna om anfallsvinkel ökas ännu mer. Luften kan inte
strömma laminärt längre då.
Detta är ett exempel, som kunde vara taget från Hovs Hallar.
En brant vägg som skapar förutsättning för en frontrotor.
Den uppstår då luften har svårt att “hitta upp” för kanten.
Det bildas en rotor och framför den strömmar luften uppåt
mot kanten på ett mera laminärt sätt. Denna uppströmmande
luft underhåller och tillför energi till frontrotorn.
Jag flög in i en sådan med skärmen på Hovs Hallar och det
medförde ett omedelbart kraftigt inslag i min skärm.
Det vill säga att framkanten veks in och skärmen slutade flyga.
Jag åkte mot moder jord, men tack vare skärmens goda egenskaper,
slog den ut efter 30-40 meter så jag kunde landa säkert. Puhhh!
Är läsidan på ett hinder mjuk och fin blir även läluften laminär.
Det är ju enkelt att förstå.
Men har man en knick i lä eller ett tillräckligt stort hinder
uppstår en lärotor. Denna rotor kan vara mycket kraftig.
På Hovs Hallar är den så kraftig, när det blåser 5 m/sek
och uppåt, att det kräver sin man att landa en högvärdig
modell utan skador.Kommer du in i rotorn, vilket du gör,
när du ska landa, då gäller det att använda alla roder på rätt sätt.
När termikblåsor släpper, uppstår som ni ser turbulens.
Varm och kall luft slåss och turbulens uppstår
Det märker man, när man segelflyger, att innan man
kommit in i blåsan är det “kyttigt”. Inget stort problem
men det finns där.
Nu kommer det lite om hur vindarna blåser in och ur
en dal och upp och nerför bergssidor.
På dagen skiner solen på bergssidorna och marken.
Bergssidorna står vinklade, ena sidan, mot solen och
kan ta upp mer energi. Luften värms upp ovanför
bergssidan och stiger. Denna luft ska ersättas och
det sker genom att svalare luft utanför dalen sugs in.
Det fungerar som en pump likt sjöbrisen.
På natten strömmar luften över kanten och glider nerför berget.
Och strömmar sen ut ur dalen
Så här strömmar luften på dagen. Uppför bergssidorna.
Ett exempel på detta fenomen nära oss är Sinarpsdalen
nere vid Båstad. Ni vet säkert var den ligger. In till vänster
när man kommit in i Båstad går den riktning Grevie.
Jag har flugit där hundratals timmar och varit förundrad
över det fina lyftet. Det är som en fläkt, som hela tiden
producerar stigande luft.
På natten när utstrålningen är stark svalnar luften
och rinner nerför bergssidorna. Denna nedåtströmning
kan i alpområdet vara mycket stark.
