Denna Stipa Caproni kan ju sägas vara en verkligt flygande tunna. Det var 16 år före J-29 flög i Sverige
i september 1948.
Vi vet, att italienare är duktiga formgivare inom bilar,
mat, mode och möbler.
Detta plan var väl ett tjuvskott på kreativitetsplantan,
då den kom på 30-talet.
Men Italien var ju då ett diktaturland, lett av en clown.
som hette Mussolini och då kunde allt ske.
Planet blev ingen hit och jag tror knappt konstruktören, Stipa visste vad fördelarna var med konstruktionen.
Jag vet inte, vad det liknar…det är ju ingen skönhet.
Men man byggde och flög med det i Italien 1932.
Motorn och dess kåpor ser ut, som om man tagit en Moth, huggt av nosen och satt den i Capronins rörkropp…
Filmen, som finns på YouTube och där jag klippt några bilder, visar att man byggt och flugit med en replika utrustad med en, som jag tror, Rotax-motor.
Italienarna tog fram märkvärdiga flygplan under 20- och
30-talet. De var ofta vackra…men de flög kanske inte så bra.
Dock så kunde man verkligen konstruera bra flygplan under kriget. Jag tänker på Macchi C.205 Veltro med Daimler Benz-motor.
Då man fick tillgång till DB-605 motorer var detta plan överlägset Me-109…till tyskarnas förtret och till amerikanska Mustangpiloters förskräckelse.
Här några bilder från tuben och en video från samma plats;
Med tanke på flygplanets utseende hade det passat mig, till höger på
bilden och min färdmekaniker, till vänster, som handen i en handske…
Jag menar, vi har ju alla en viss rondör…
Jag fann denna fina film på Youtube i 4K. Man ska se den som en produkt av sin tid under kalla kriget.
Den tidstypiske amerikanske hjälten, Jimmy Stewart,
vilken var en av de mest berömda skådespelarna i USA, tjänstgör i filmen som 1.st pilot ombord en B-36.
Han beledsagas naturligtvis av tidstypiska galanta damer.
Jimmy Stewart tog värvning i USAF efter Pearl Harbour. Han fick utbildning till pilot och tjänstgjorde till en
början som flyglärare.
Han förflyttades till England och tjänstgjorde som chefspilot på B-24 Liberator och flög 20 raider över Tyskland.
Stewart erhöll höga utmärkelser för sina insatser och blev så småningom brigadgeneral i USAF.
Han deltog även under Vietnamkriget och flög B-57 Canberra.
En sann amerikansk hjälte, som inte hycklade,
utan han gjorde en insats för sitt land.
Vi kan ju jämföra Jimmy Stewart med John Wayne… John Wayne deltog inte i kriget men i filmer sköt han ner det Kejserliga Japanska Flygvapnet 5 gånger om.
Han var enligt myndigheterna för gammal för att tjänstgöra i det militära försvaret och dessutom var familjeförsörjare undantagna för tjänstgöring.
Att inte få tjänstgöra och tjäna sitt land i krig,
upplevde John Wayne som en stor besvikelse hela
sitt liv.
Han tyckte om att beteckna sig såsom varande
“A true american”. Men på hans gravsten står; “Feo, Fuerte y Formal”
Filmen om B-36 nedan är mycket fin och perfekt
restaurerad. Peacemakern hade en cruisingspeed
på ca 360 km/tim och en maxfart med Westinghouse
jetmotorerna inkopplade på nästan 700 km/tim.
Kolvmotorerna, vilka var 6 stycken, gav vardera
3500 bhp…Att byta tändstift på dessa var jobbigt
…336 styck !
Ett av många problem med B-36 var att kolvmotorerna
tog fyr, beroende på att de var monterade bak/fram ,
vilket medförde dels att det blev isbildning i förgasarna,
som gav för rik bränsleblandning, vilket kunde orsaka
brand från det överflödiga bränslet och dels att motorerna
var svåra att kyla ordentligt.
Videon är ett fint tidsdokument.
När “Peacemakern” startar, tror man aldrig, den kommer att lyfta…
Den rullar med hög nos länge, innan dess hjul lämna startbanan.
Jag får vibbar till den engelska “Brabazon” ,
när jag ser den flyga…
Brabazon var ett monstruöst engelskt passagerarplan som kom i luften sent 40-tal.
Jag tror den gjorde max 10flygningar, innan den
skrotades. Flygplanet var omodernt innan det provflögs.
Luta dig bakåt och njut !
Motorn = 4 x 7 stjärnor = 28 cylindrar med 56 tändstift…
Lite info om ingressbildens motor som är en Gnome Monosoupape.
Läs längre ner vad detta innebär.Motorn har endast en avgasventil
på toppen, som har en dubbel funktion.
Den släpper ut avgaser och släpper in luft. Bränsle tillförs via en
envägsventil in i vevhuset. Då kolven går ner går bränsle från
vevhuset upp genom en backventil i kolvtoppen till förbränningsrummet, arbetstakten börjar och då är ventilen stängd i kolvtoppen.
Ja, i stort sett fungerar det så…
Från Wikipedia där ovanstående motors funktion beskrivs:
“In 1913 the Seguin brothers introduced the new Monosoupape (“single valve”) series, which replaced inlet valves in the pistons by using a single valve in each cylinder head, which doubled as inlet and exhaust valve.
The engine speed was controlled by varying the opening time and extent of the exhaust valves using levers acting on the valve tappet rollers, a system later abandoned due to valves burning.”
Runt de tidiga aviatörernas skinnrockar stod det en doft
av härsken ricinolja.
Varför tror du, man smorde roterande radialmotorer med ricinolja under 1910-1920-talet ?
Jo, vi vet ju, att ricinolja med sin struktur är ett mycket bra smörjmedel i och för sig. God vidhäftning vid friktions- ytor och god förmåga att behålla sin smörjande förmåga
vid höga arbetstemperaturer.
Men det var inte därför, man använde ricinolja på
roterande stjärnmotorer.
Nej, orsaken varför man körde med en vegetabilisk olja var, att ricinoljan inte blandar sig med bensin.
På grund av den roterande radialmotorns konstruktion måste bränslet ledas genom vevhuset.
Hade man använt mineralolja skulle bensinen löst upp oljan och spolat rent i vevhuset, varvid smörjningen upphört.
Detta var orsaken till ricinoljedoften från en roterande
stjärnmotor.
En roterande stjärnmotor har sin vevaxel bultad i flygplanets brandskott. Propellern är bultad till vevhuset, så då motorn
roterar, rör sig vevhus, cylindrar tillsammans med propellern.
Fördelar med detta var bland annat, att kylningen förbättrades.
Nackdelarna var att centrifugalkraften påverkade ventilernas funktion. För höga varvtal/för stor motor gjorde att motorn enkelt uttryckt slutade fungera. Ventilmekanismens olika
delar klarade inte att “hålla emot” då motorn varvades upp.
En annan nackdel var motorns starka gyroskopiska verkan på planet. Det blev helt enkelt trögmanövrerbart , på grund av den roterande massan i nosen
Roterande stjärnmotorer var mycket bränsleslukande och
tillika oljeslukande, varför flygplanen som använde dessa
motorer hade en operationella räckvidd, som var relativt
kort.
De största roterande stjärnmotorerna kunde producera
ca 200-230 bhp.
Att sammanfoga en vevaxel på ett genialt sätt.
Här kommer lite om den geniala sammanfogningen av en
vevaxel, vilket möjliggjorde användandet av kullager.
Systemet användes på vissa DB flygmotorer och
sedermera under en kort tid på Mercedes bilar efter kriget.
Bilden ovan visar det fina systemet. Du ser det två raderna med “hack” där lagret ska sitta. Dessa spår var utomordentligt noggrant frästa, så de passade exakt ihop och höll delarna till varandra. Alltså vevaxeln hölls på plats av de frästa jacken och låstes av den motsatt gängade hylsan på insidan. Bättre med kul/rullager än med glidlager.
Huvudvevstake och hjälpvevstake i en V-motor
Så här elegant löste de innovativa ingenjörerna i Italien på 30-talet upphängningen av vevstakarna
på en V-motor. Det blev dock ingen hit.
Som du käre besökare förstår, är jag intresserad av bilder. Jag har ett stort förråd på mina hårddiskar att välja från.
Men naturligtvis har jag mina favoriter. Jag är intresserad av att fotografera fåglar i luften från min modell.
Vilket inte är enkelt. Det är knepigt att bedöma avstånd och vinklar. Men ibland lyckas jag med lite tur.
Fototekniken går framåt och med det menar jag möjligheterna att fotografera från en modell. Kamerorna blir mindre och mindre, de blir mer och mer kompetenta och priserna är relativt låga.
Ska jag framhålla någon kamera är det Mobius. En kamera med förvånansvärt goda egenskaper.
Här kommer lite bilder som är en reminiscens av mina sommarintryck……och diversiteter.
En bofink som tagit näbbet fullt
Världens äldsta flygande Moth…90 år gammal
Finns på Ålleberg. I framsits sitter änkan till mekanikern som skötte planet på tidigt 30-tal.
Roffe Maier flyger sin snabba hangmodell vid Sinushanget / Hammar. Utkastaren är Rolf-Erik från Herrljunga.
Ett mycket bra hang…men försett med en kraftig topprotor…
En tornfalk just som den ska slå ett byte
Tornfalken står ofta och ryttlar.
Ett styck ormvråk
En kritiskt granskande fjällvråk
“Vad sa du egentligen” ? säger gåsen.
En vacker fågel är strandskatan.
En vildsvinskulting som skulle kolla upp fotografen.
“Jag vill oxå vara med här” !
En knipa som utnyttjar mark-, eller kanske rättare vatteneffekten för att kunna flyga energieffektivare.
Trädpiplärkan håller koll
Jag ser dig !
En glada vid Haga söder om Halmstad
Gladan är en vanlig fågel i södra Halland och häckar regelbundet.
Vi som flyger med vindenergi…
Ser du så brett tornfalken har mellan ögonen ? Det är för att ha ett bra stereoskopiskt seende.
Mor och barn…
På Segeltorpshanget vid Hovs Hallar då det var behaglig temperatur.
En mycket tidstypisk bild på en modellflygare på 40-talet.
Alla attributen finns med; skolmössan, pullover, kavajen,
pennan i bröstfickan, golfbyxorna, knästrumporna och
den rejäla cykeln.
Lennart från dåvarande RC-teknik vill sälja nya vingar till min slitna AVA…
EN ormvråk som kom modellen nära…
Min HyperAva och en glada vid Haga.
En rote ormvråk
Himmeln och molnen som utlovar en fin termikdag vid Haga !
Målningen av svenska stridsflygplan har under tidernas lopp förändrats med hänsyn taget till ny kunskap om hur det mänskliga ögat varsebliver ett plan i luften och på marken.
Vi minns 50-60-talet med våra grönmålade plan. På 80-talet…kom de kamuflagemålade 37 Viggen.
På 20-hundratalet fick vi plan med en ganska jämn grå målning och små nationalitetsmärken.
Ungefär som Nato märkte sina plan.
När jag googlade på Gripen-E fann jag att man ändrat målningen igen.
Vidare ser vi att uppvisningsplan ofta är målade i för ögat uppseendeväckande mönster. Jag kommer särskilt ihåg en polsk Mig-29, som verkligen utstrålade aggression med sin suggestiva målade örn på hela planet.
Här är lite bilder från SAAB som visar nya mönster.
…en sann amerikansk hjälte har landat för sista gången.
En av de legendariska piloterna av vår tid har avlidit.
Chuck Yeager var den första piloten som bröt ljudvallen, vilket han gjorde 1947.
Chuck blev 97 år gammal och hade levt ett minst sagt
rikt och intressant liv.
Hans militära grad var brigadgeneral och planet han
bröt ljudvallen med var Bell X-1, som var döpt till
Glamorous Glennis efter hans dåvarande fru.
Hans P-51 Mustang under Andra Världskriget var det
första plan han flög, som hade hans frus namn målat
längs nosen.
Som du kan se på på ingressbilden ovan från år 2000, var även hans F-15 döpt till efter hans första fru.
Han fick utbildning till pilot under Andra Världskriget
och placerades som jaktpilot i Europa, där han utmärkte
sig som skicklig och oförvägen pilot.
Under konflikten i Korea tjänstgjorde han som jaktpilot,
där han flög F-86 Sabre.
Som mer än 40-årig deltog han i Vietnamkriget och
flög F-4C Phantom och B-57 Canberra.
Han var anställd som Brigadgeneral i USAF på livstid
mot en lön på 1 dollar/året, på villkoret han fick flyga.
1997 flög han sin F-15 genom ljudvallen för att fira
att det var 50 år sedan han flög sin Bell X 1 förbi Mach 1.
Han var då 74 år gammal…
Han flög F-15 själv till 2000 ! Då var han 78 år. Sista gången han flög en F-15D, var då han som copilot
flög planet som 87 årig…
Jag har läst alla hans böcker och jag rekommenderar
hans självbiografi “Yeager”. Även “Det rätta virket”
är värd att läsa. Där skriver han, som det var och hymlar inte.
Yeager hade 15000 flygtimmar därav 12000 i jaktplan. Sammanlagt flög 201 olika flygplanstyper under sitt liv.
På 70-talet gjorde han en visit i Sverige och fick åka
med en Viggen. Han var sur, för han fick åka baksits och inte sitta fram
och ratta själv.
En film som heter “Örnungar” spelades in 1944 bland annat på Ålleberg och Skarpnäck och som handlade om segelflygning.
Filmen är ur filmhistorisk synpunkt intressant, då huvudrolls- innehavaren, den mycket populära sångerskan Alice Babs innehade huvudrollen.
I filmen sysslade sångerskan med segelflyg och skulle själv flyga flygscenerna i filmen.
Vilket har diskuterats sanningshalten av.
Jag har just läst Alice Babs självbiografi; “Född till musik” som är en välskriven och personlig skildring, där hon bland annat beskriver sitt segelflygande.
Sångerskan blev som många andra flygintresserade fångade av segelflyget. Segelflygandet låg i tiden under kriget och gav möjligheter för den som ville flyga att förverkliga sina idéer.
Så hon blev medlem i en klubb och deltog i vinterjobbet i bygglokalen som alla andra och skolade under sommar- -halvåret.
Jag har tagit några textstycken ur hennes bok, där hon
beskriver sitt flygintresse och sitt flygande.
Samtidigt en bild från hennes bok och andra bilder från Digitalt Arkiv.
Här kan du övertyga dig om Alice Babs själv flög och var genuint intresserad av segelflygning !
Från hennes självbiografi…”Född till musik” Norsteds Förlag.
(C) digitalt arkiv
Jag tror dock hon menar, att det var B-Diplomet.
Bilden (C) norstedts förlag
Om du klickar HÄR, kommer du till ett inlägg om själva filmen “Örnungar”.
I dessa något glåmiga tider, pigga upp dig med lite musik
från filmen där kompositören Lasse Dahlqvist låtsas spela
dragspel och mimar till egen efterpålagd sång…
Jag tänkte den hädiska tanken…tänk om spelat denna melodi på Radio Rix i dag ?
Jag har svårt att motstå en video, som den jag bäddat in från YouTube nedan.
En V-12 eller en 14 cylindrig dubbelstjärna skapar ett ljud, som är vacker musik för oss, som lätt hemfaller åt nostalgi.
Själv är jag så gammal, så jag upplevde 4 divisioner B-18 som flög varje dag och således varmkörde sina DB-motorer åskilliga gånger då de skulle flygas, vilket jag kunde höra och se, eftersom jag bodde nästan granne med flygflottiljen.
Nu…blir det till att kolla videosnuttar eller kolla då Biltemas Mustang eller Spitfire flyger.
Det är något rent fysiskt med ljudet från en
kolvmotordriven kärra.
Jag känner det i bröstet då piloten drar på.
Min favorit…Ja, det är FW-190 A8, som jag haft
förmånen att uppleva i verkligheten.
Videon ligger på YouTube och jag har klippt
några bilder ur den, så du vet vad du kan förvänta.
Jump into the seat and buckle up for a ride !
Sturmovik, Sovjetiskt attackplan
Rata, Sovjetiskt jaktplan 1936
Polikarkov-2, kallad “Symaskinen av tyskarna.
Nakajima Ki-42, japanskt jaktplan.
Mistubishi Zero
B-25 Mitchel, som bombade Tokyo under ledning av Jimmy Dolittle.
B-24 Liberator
B-17 Flying Fortress
Dc-3 Dakota
PBY Catalina (Catalina är en ö utanför Californien.)
P-47 Thunderbolt
Grumman F6 Hellcat.
P-40 Warhawk
P-38 Lightning (Konstruerad av geniet Kelly Jonson Lockheed)
…för att se, vad modellflyg innebar för ungdomen då…
Hur det var förr intresserar mig starkt. Speciellt hur vår hobby, modellflyg, då utövades.
Som du ser på den idealiserande filmen, var det då upp till var och en att bygga sin modell, om
det skulle vara möjligt att betvinga tyngdkraften.
Det fanns inget 2.4 Ghz, inga färdigbyggda modeller, inget CA-lim, ingen telemetri. Men det fanns balsa, hårdträ, japanpapper, siden och cellulosalack.
Allt understött av ett brinnande intresse för flyg. kom ihåg att 30-talet var ett flygets decennium.
Flygandet var på alla nivåer vid denna tiden
högintressant och under sanbb utveckling.
Det gällde både fullskalaflyg som modellflyg.
Intresset var nästan lika starkt som det maniska Ifånemanipulerandet är i dag.
Här är en liten filmsnutt som förutom flyg visar lite hur man var i slutet av 30-talet. Jag menar kläder, bilar och sättet att ordna en modellflyg-
tävling för ungdomar.
Kolla bilden där man med en bil jagar en
bortflyende modell…varför har man inte sådana
fotsteg i dag på bilarna ?
Ok, flyg med bakåt 85 år !
Filmen från Tuben och stillbilder klippta ur
videon.
…mina personliga intryck av modellflygutställningen
Jag är en trägen besökare av olika museum, men ett museum saknades i min besökslista och det var Autoseum i Simrishamn.
Naturligtvis har jag vetat om dess existens genom mitt medlemsskap i SMOS, men jag hade aldrig besökt det.
Måndagen var en lämplig dag att göra resan dit.
Låt mig säga, att anläggningen är stor. En positiv överraskning för mig.
Inträdet inget att gnälla över, 160 kr med hänsyn till alla upplevelserna man får.
Du kan läsa om museet om du klickar på länken i texten.
Här kommer en redogörelse av modellflygpresentationen. SMOS har gjort ett förtjänstfullt arbete på att presentera modellflyghobbyn på ett instruktivt och intressant sätt ! Mycket frivilligt arbete är nerlagt på att visa så många aspekter som möjligt av hobbyn.
Jag tog massor av bilder, men du ska veta, det är inte lättfotograferat. Det är mörkt, det finns mycket glasskivor som ger reflexer, men jag gjorde, så gott jag kunde.
Bilderna presenterar jag som ett bildspel, eftersom det är många.
Har du inte besökt platsen, så gör det. Det är ett av de mest välskötta museum jag sett.
Du kommer inte att ångra besöket. Jag la 2.5 timma på besöket utan att tröttna.
Här blir det bilder !
Det är en imponerande anläggning
SMOS avdelning med de fina presentationerna
Här är ett bildspel. Klicka på pilen och ner till höger så du får full bild.
…begav jag mig till den södra delen av Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Orsaken var, förutom nostalgiska känslor också, att jag ville komma bort för skärmflygarna, vilka höll till vid norra delen.
Platsen där jag ville återuppleva lite flygning var där vi flög mycket förr i tiden.
Vi körde Sveriges största hangtävling där 1977. Vi var, om jag minns rätt, 47 anmälda deltagare.
Hur många modellflygtävlingar, förutom OT-friflyg, samlar detta antal i dag ??? Hur många meetings samlar lika mycket folk ??
Nä, tiderna har förändrats. På sent 70-tal flög vi mer än vi snackade.
Nåväl, jag körde ner till Norrehamns Hamn och parkerade bilen på en lämplig plats, tog mitt pick och pack och knatade iväg.
Då jag närmade mig hanget, såg jag, hur kanten nästan är totalt igenväxt med sly…Om 10 år är kanten totalt ogenomtränglig, om inte de som förvaltar marken gör något.
Jag krånglade mig upp och letade upp en plats, där jag kunde kasta ut. Inte var det gott om plats. Efter start gällde det att klättra, så jag kunde se modellen, då den skyldes av träd och sly.
Vinden var 3-5 m/sek nästan rakt på. Vinden kom lite från norr.
Ok, jag kastade ut, så hårt jag kunde för att ha lite överskotts- energi i modellen, vilket skulle mig frihet att manövrera.
Efter start flög jag en lång mjuk sväng åt höger och lyckades klättra 20 meter.
Sen var det enkelt att flyga trots begränsad sikt.
Efter 40 minuter i luften landade jag, vilket gick bra tack vare mina klaffar. Sedan montering av min Mobius i nosen för att dokumentera.
Ny start och jag märkte omedelbart, att vinden börjat lägga sig. Det gick att flyta, om jag flög noga.
Slutligen landade jag upp i branten utan skador på modellen.
Monterade isär och packade ner allt och gick nerför hangkanten till den flacka ytan framför hanget.
På nervägen hade jag att passera en bäck. Jo, det hände det du tror… jag trampade ner i gyttjan med mina nya Echo-sandaler…
Typiskt. Fördelen med sandaler är fötterna torkar fort…
Sen promenad till bilen följd av mina kritiskt beundrande kvigor…
Det var troligtvis sista gången jag flög hang på denna södra delen av Segeltorpshanget. Det var för bökigt att flyga där.
Som sagt tiden går…för alla.
Hemfärd och under färden tillfälle att analysera dagens flygningar.
Jag fotograferade med min Mobius från glasögonskalmarna och med en kamera i nosen på min modell.
Så här kommer lite enskilda ögonblick och en del samlade i
en videosnutt från flygningarna.
Allt är inte aska och trasor, även om vår nutid
ger intrycket av det.
Det finns glädjeämnen, som kan väckas till liv
med hjälp av minnet och fantasin, vilken genom
sin flykt genom verkligheten kan mana fram svunna
goda ögonblick i våra liv.
Jag plockade fram lite bilder, som kanske kan
skymma dagens bild och mana fram lite glädje,
då du ser, hur det är egentligen…
Hoppa ombord !
Bo-Eskil, ordförande för SMOS
Vera Lynn, en symbol för Englands kamp under kriget mot Tyskland. Hon är still going strong…104 år gammal !
Sommaren är ju, för modellflygaren och den allmänt flygintresserade, en tid av förväntningar.
Vi förväntar oss, vi planerar för att kunna besöka
exempelvis Flygvapnets Huvuduppvisning, vi förväntar
oss kunna besöka meetings med andra modellflygare, men nu…
Allt står stilla. Alla publika evenemang är inställda.
Överallt möts man av information, att något är inställt på grund av Coronaviruset.
Vi kan inte göra annat, än att finna oss i det.
Jag tycker det är tråkigt, att exempelvis inte få träffa OT-flygarna nere i Bollerup eller vid Skånes Fagerhult.
Kan något förbättra situationen ? Nej, jag tror inte,
något radikalt inträffar, utan vi få leva i en mindre värld.
Tänker vi efter, så är ju inte läget lika långvarigt, som då landet var isolerat under 1939 – 1945.
Vi kanske kan få aningen av den känslan, hur befolkningen upplevde isoleringen under kriget.
Vi kommer att klara det. Vaccin…? Kanske om 15 månader, vilket torde vara det enda, som kan ta kål på viruset i samhället.
Modellflyga det kan vi fortfarande göra, om vi umgås med
förstånd.
Speciellt för oss åldringar gäller det att iakttaga försiktighet, då vi tycks vara mera receptiva för viruset och vi blir sjukare.
Det som många människor upplever nu, efter en tid med smittan,
det är bristen på de sociala kontakterna.
Man kan inte leva ett virtuellt liv framför dator, bakom en Ifåne eller limmad i en fåtölj framför tv-apparaten. Därför kanske människor att frestas bryta bestämmelser om folksamlingar. Detta utgör en katalysator för spridning av viruset.
Men inte är det roligt, att inte kunna åka på flyguppvisningar eller att inte kunna åka på storsegelträffar, ShootOuten på Ålleberg eller andra meetings.
Livet blir fattigare.
Men vi håller ut, för vi modellflygare och flygintresserade, vi är ett segt släkte med SISU !
…förtjänstfullt filmade av Jason R Fortenbacher. Videon finns på YouTube och stillbilderna har jag klippt ur filmen.
Flygplanen som startar representerar det bästa av vad de krigförande länderna kunde producera.
Min personliga favorit är FW 190 A-8. Inte bara är det ett vackert plan, det är försett med kanske den tidens bästa radialmotor från BMW.
Upp till 6000 m kunde inte de allierade matcha en Fw 190 i en ren dogfight mellan likvärdiga piloter.
Ett sovjetiskt plan som var det bästa attackplanet IL-2, Ilyushin. Välbyggt, bra benpansring och med förmåga att bära mycket vapen. Det syntes att Sturmovik var en generation efter Ju-87 på den tyska sidan.
Jag tycker det är fantastiskt att fotografen lyckats samla alla dessa plan i en video !
Så all credit till Jason R Fortenbacher !
En “Rata” som inte var så enkel i duellstrider för Me 109. Tyskarna drog dyrköpta taktiska lärdomar innan de kunde kämpa ner detta plan från mitten av 30-talet.
Japan byggde lätta och agila flygplan på bekostnad av pansarskydd och beväpning.
B-17 “Flying Fortress” US Air Force förlorade 4754 plan i Europa och av dess besättningar omkom mer än 30000.
B-29. En inte helt lyckad konstruktion. Problem med motorerna och småbränder ombord…
P-47 Thunderbolt en imponerande attackmaskin.
Fieseler Storch ett verkligt STOL-flygplan. Även skevroderna fälldes ner vid start/landning.
Försedd men en Argus V-8 motor i huvudsak.
Me 109E.
Föredrogs framför andra tyska plan, FW-190 och Me-262 av andra världskrigets mest framgångsrike jaktpilot, som är framlidne Günter Rall.
V
