Kategorier
Airshows

FÖRSVARSMAKTENS FLYGDAG 2019

 

 

 

 

Här kommer del 2 (5) från F 17

 

 

 

 

 

 

De som flög de deltagande planen var naturligtvis
duktiga piloter.
Det jag tyckte man skulle ändra på är att vissa moment
höll på för länge…exempelvis då Sk 50 harvade i luften.

När Swedish Air Force Historical Flight förevisade sig
med alla planen samtidigt, tror jag man tjänat på att
man haft enskilda korta uppvisningar istället.

Men det är min åsikt.

Här kommer mer bilder i alla fall !

 

En av mina favoriter, J35 J Draken.

 Piloten nästan trär på sig detta flygplan.
Cockpitutrymmet är verkligen litet.

  SAAB Draken ett mycket bra plan för sin primäruppgift,
om man flög det innanför gränsvärdena.

                                                                                   Så här kanske besättningen på en Tu-95 hade uppfattat vår incidentberedskap ?

Full EBK…eldspottande. Att det ser ut som ringar,
beror på stående vågor i gasströmningen.

…jag lovar det hörs.

Utrustad med två extra fälltankar.

Min sinnebild av J35

Under nosen ser du en IR-sensor. Under fenan två stödhjul
som tar emot vid en AD-bromsning vid landning.

Den finska f-18 Hornet. Som andra moderna stridsflygplan,
används stabbhalvorna även som kompletterande skevroder.

Finsk F-18 med den finländsk blåvita kokarden nedanför cockpit.

Fällbara vingar för att kunna tjänstgöra hos US Navy på hangarfartyg.

En kraftig sväng med hög lastfaktor.
Du ser fuktigheten kondenserar då trycket sjunker ovan vingen.

Släpp av IR-fackla, som är ett motmedel mot robotar styrda av en värmesignatur.

Låt mig försiktigvis säga; Detta är ett bra flygplan…

…speciellt då det flygs av en finsk pilot. Programmet han flög var samma
som genomfördes vid Royal International Air Tatoo 2019.

Det som mullrade mest…

SAAB Vigggen

Jag såg Viggen flyga första gången 1967 på F6. Det är 52 år sedan…

Flpl 37 är en stor maskin.

Nytt i luften gammalt på marken.

En Gripen ur gruppen som flög.

Cabbe style…

En trotjänare SAAB 105 elle som här en Sk-60 från den
saligt avsomnade Krigsflygskolan vid  F5 Ljungbyhed.

Som ett resultat av flygsamarbetet mellan Sverige och Österrike,
deltog en F-18 vid uppvisningen.
Han flög ett program liknande den
finska kärrans, men skillnaden märktes under utförandet.

Fenorna var dekorerade av två örnbilder.

Mycket motor här…undrar hur Gripen skulle tett sig med två liknande kraftpaket ?

Flygande Tunnan. Ett plan före sin dåtid. Ett resultat av att svenska ingenjörer
fick tillgång till tyska vindtunneldata för pilvingade konfigurationer och
en bra engelsk jetmotor.

Ett bra plan då man lärt sig hantera dess problem. Speciellt vid landning
då man skulle styra med sidoroder.

Det speciellt målade Gripenplanet som här flyger del 2 av sin uppvisning.

Jag tycker piloten skötte sig bra.

Här kan du lära dig vad vortex är och vad inducerat motstånd är.

Ett plan från Blekinge Flygflottilj F 17.

Mycket G

Jag tycker, man kunde målat undersidan gul, där det nu är grått…

Jag har personligen aldrig sett en Gripen flyga med så mycket anfallsvinkel som här.

Här har vi en Lansen Sport. Alltså en J 32 Lansen från F 3.

Det var mer kraft i denna motorn än i A-32. Åtminstone tyckte jag det.

Undersida med vapenbalkar under vingarna.

 

Full EBK och elden lyser bakom utblåset.

Dykbromsarna utfällda.

Kategorier
Airshows Flyghistoria

FÖRSVARSMAKTENS FLYGDAG 2019

 

 

 

 

 

Försvarsmaktens uppvisning 2019
Del 1 (5)

 

 

 

 

 

 

Söndagen 25 augusti genomförde försvaret sin huvuduppvisning
med deltagande av försvarsgrenarna vid Blekinge Flygflottilj F17.

Arrangörerna hade förväntningar om många åskådare, vilket det
brukar vara vid flyguppvisningar, men man fick nöja sig med 35000.

Fast å andra sidan sett…när drog en allsvensk fotbollsmatch så
många intresserade ?

Väderläget var utmärkt, trots att augusti är en osäker vädermånad.
Augusti brukar kännetecknas av vandrade Lågtryck med tillhörande
nederbördsområden, men arrangörerna hade tur, som lyckades
klämma in Flygdagen mellan två lågtryck.

Det innebar att morgonen grydde med låga moln, men vid 11-tiden
hade vi över fältet så gott som molnfri himmel.
Det är nödvändigt för att flygplanen ska kunna genomföra sitt
höghöjdsprogram.

En nackdel, om man nu ser et som en sådan, är att bilparkeringen
ligger 3 km från åskådarplatserna. Fast det skadar inte att röra på sig.

Jag var där tidigt, varför vi inte fastnade i några köer. Flygdagen var
föredömligt skyltat varför det var enkelt att nå sitt mål.

Flygdagen skapade hos mig ett otal bilder. Därför har jag valt ett antal
som jag publicerar här, vilka jag tror är av allmänt intresse.

Det blir ca 5 poster från F17. Bilderna tog jag ca 300 m från banan
vilket naturligtvis på verkar kvaliteten. Men jag tror bilderna kommer
att förmedla sitt budskap ändå.

SJälva uppvisningen…vad säger jag om den ?
Jo, försvaret har alltid varit duktiga på att visa upp sig. Man ligger
alltid långt framme i användandet av audiovisuella hjälpmedel.
Enkla saker som ett väl fungerande högtalarsystem, stora bildskärmar
där man kan följa skeendet och massor med information.

Hela logistiken kring flygdagen var perfekt. Allt fungerade.

Men med tanke på den besvikelse man kunde ana i arrangörernas
uttalande om besökssiffrorna, kanske det är dags för ett omtänkande
om, hur man kan bedriva flyguppvisningar i framtiden ?

Enligt uppgift kom 35000 åskådare cirka, vilket är 15000 mindre
än vad man hoppats på. Betänk att förra årets uppvisning vid F16
Uppsala drog 145000 personer. Förrförra årets uppvisning på Malmen
i Linköping drog 150000 åskådare.

Hur man ska förändra ? Bra fråga. Man kanske inte ska visa för mycket…
Det kan bli för mycket information och duktighet.

Kanske lite mindre “exercismässiga” förevisningar ?

Jag skulle vilja ha mer uppvisning och mindre fakta, om du förstår mig.
Det borde hända lite mera oväntat i luften. Lite mera överraskningar.

Som det är nu,  kommer inget överraskande, eftersom det två speakers,
vilka jobbade,
var duktiga på att informera i förtid. Kvinnan och mannen
har jag hört
flera gånger förr och de är trevliga, kunniga och engagerade.

Men som sagt lite mer oväntade saker borde hända…

Vid insläppet till uppvisningen fick vi passera ett filter, där personal
kontrollerade medhavda väskor. Naturligtvis fanns det gnällspikar,
som tyckte det var fel att få väskorna kontrollerade. Men det är
sådana människor, som aldrig blir nöjda med något.

Kanske samma människor,   då 99.99 % av publiken reste sig
då vår nationalhymn spelades och som satt kvar på marken.

Min åsikt är,  att dessa visade en total brist på respekt och att de
skämde ut sig totalt,  inför oss som försöker att respektera Sverige
och som står upp för våra värderingar.

Vilka det var som satt ? Det finns ett uttryck på nätet, som jag
anser passar,
de som inte reste sig; White Trash

Jag har tänkt mig följande: Markbilder, markbilder, flygbilder, flygbilder
bilder av särskilt intresse. Sammanlagt 4-5 poster kommer med mina
intryck av flygdagen.

Luta dig bakåt så börjar vi !

 

 

Entréfilter där alla väskor kontrollerades.

Pansartrupperna presenterades med sin “Leopard”.

Kustartilleriet hade släpat med sig en gammal haubits, som inte är i tjänst längre.
Hon heter tydligen “Marilyn”, vilket förpliktigar då man bröstar av haubitsen…

Den obligatoriska aerobatkärran. Den dånade ordentligt i alla fall…
men ska jag vara petig…jag har sätt bättre flygningar.

“Lansen Sport”. J 32 Lansen som är en verklig raritet i luften.
Man hörde och såg,  att det var mer power i denna än i A32.

Motmedel mot lv-robotar med Ir-målsökare eller laser-lock-on.

Flickan blev förskräckt,  då hon såg, att vi flyger med flygplan av plywood.
Detta är en mock-up av 39 E.

Inte en kö till en toalett, utan här står man och väntar för att få se ner i en Gripen…

Som du ser, kan man hänga på mycket vapenlast på de nuvarande versionerna av Gripen.

En Gripen från Blekinge Flygflottilj speciellt målad för jubileet.

Ska jag lägga näsan i blöt…tycker jag att texten på fenan
skulle varit klart gul, så hade den synts bättre.

 

Bilder nedan  på Gripen version E.

Vi har två flygande prototyper nu.

Nosstället…lite  annat än modellflygarens 3 mm pianotråd…

Har du sett vår mesiga kronmärken…Jo, jag förstår varför
man övergav våra traditionella blågula märkningar.

Ser du vad som skiljer denna version,  från de nu i tjänst varande ?

Man kan hänga på mer vapen på E-versionen.

SAAB 39 Gripen-E

Den ena av två prototyper.

En “Viggen” med civil registrering.

Jag reagerade, på att så mycket beväpnad bevakningspersonal fanns på plats.
Men världen är inte som förr, så det är bara att anpassa sig.

Kanske det viktigaste flygplanet i vår vårt svenska försvar.

Jag tycker att “Typhoon” jämfört med Gripen är ett plan utan vackra linjer.

J 34 Hawker Hunter. Av många piloter ansett vara det bäst flygande planet.
Dessutom är det vackrare än vårt A32 Lansen.
J34 har både form och funktion väl kombinerat.

Så här målas en F-18 Hornet i Österrike.
Lite för klottrig bild. Kunde gjorts enklare i layouten.

F-18 Hornet. Ett plan jag tycker stödjer devisen; “Om det ser bra ut, så flyger det bra också”
Uttrycket myntades av Kelly Jonson,vilken var en av de främsta flygplanskonstruktörerna
hos Lockheeds SkunkWorks.

Sensor för initiering av motmedel .

Här ser du vad som gör Hornet till ett plan med utomordentligt bra
aerodynamiska egenskaper; Vingens utdragna framkant mot kroppen,
framkantsklaffen, bakkantklaffen och två kraftiga motorer.

En av Andra Världskrigets vackraste plan en Supermarin Spitfire.
Jag säger inte bästa, för det var Me- 262 utan konkurrens.

En trotjänare sen mer än 50 år. SAAB 105 eller SK60

Inte är Eurofightern vacker eller…?
Jag tycker det liknar något ritat i Walt Disneys ateljéer…

I en sådan här maskin kuskade vi till Mallorca under 50-talet.

I skick som ny…

J-32 Lansen med utfällda dykbromsar framför kronmärket på kroppen.

En  Sk 50 grupp i flankformering.

“Vänta på mig…jag hinner inte med”!

SAAB Safir kör så det ryker om det…tänk att se en Safir med turboprop…

Man kan flyga upp och ner oxå…tack vare Bernoulli

B17 står och varmkör på F17

B-17

En B17…lika mycket  intryck hos mig som 4 Jas 39 Gripen.

Med en B17 kan man flyga med armbågen utanför, som på en gammal lastbil…tror jag.

I princip samma motor som i Dc-3.

Det första planet som SAAB byggde till Flygvapnet.

Planet med många innovativa tekniska lösningar.

Exempel på nyheter var att antennfästet till radioantennen tillverkades
av Ättiksfabriken
i Perstorp av ebonit och bokträ.

Du ser stället fälldes rakt bakåt. Därmed slapp man förstärka vingbalken
som kostade vikt. Dessutom utfällda ställ användes som dykbromsar.

En representant för sin epok. B-17 lätt bomb- och attackplan.

 

 

 

Ställ ute och låsta. Sporrhjulet är indragbart.  

Sk-16 Texan Harvard målad i den då rådande kulören vid Krigsflygskolan F 5 i Ljungbyhed.

Eftersom jag är en gammal…man, minns jag mycket väl ljudet från propellern,
då dess spetsar tangerade mach 1.
Ett kraftigt smattrande, dunkande ljud, som var
fysiskt kännbart på långt avstånd.

Bilden jag minns från längesen, var synintrycket av planet
underifrån med de karakteristiska hjulen till stället.

Lycklig gosse som får  ratta ett sådant plan.

Kategorier
Hangflyg modell

SOM VANLIGT…

 

 

 

 

 

 

…bara lite flygning.

 

 

 

 

 

Det hade gått relativt lång tid, sedan jag varit nere
vid
Tönnersa Strand och flugit mina modeller.

Eftersom det i onsdags var  till synes västlig frisk
vind, beslöt jag dra dit ner.

Det är lite märkligt att komma till Sveriges längsta(?)
sandstrand och se, att den var helt tom på människor…
Jag menar för 3 veckor sen, var den full med badgäster
och nu…jag kollade vattentemperaturen och det var ännu
behagligt för bad.

Nåväl, jag åkte ner för att flyga, varför jag parkerade där
jag brukar och tog en promenad på 6-700 m söderut,
där hanget är bäst.

Jag möttes av frisk bris, ca 6-8 m/sek, som kom lite
från norr med 15-20 grader.
Lite snedanblåsning här brukar inte ha stor betydelse,
mer än att det går fortare i medvinden.

Jag ville prova lite olika platser,  att ha min kamera på
modellen för att kunna variera mina bilder.
Min Mobius är en alldeles förträfflig kamera.

Stillbilderna från flygningen är klippta ur en video,
men ändå tycker jag, kvaliteten är helt ok.

1.5 timma i luften blev det och tre landningar just
bakom
hanget.


Att landa bakom hanget…inte lätt utan det kräver

rutin. Jag rekommenderar,  att man landar på stranden.
Då har du en oskadad modell. Fast du får kravla dig
uppför
hangkanten med modellen. Du vet i sanden,
två steg upp ett
tillbaka…

Här kommer lite bilder, som i någon mån visar miljön
vid
stranden och hur hanget ser ut.

Alla bilder Mobius.

Om jag upplevde mycket och var nöjd med dagen och dess
flygningar ? Självklart !

Sådana upplevelser får du aldrig,  då du ligger i dvala
framför en tv, maniskt fipplar på IFånen eller surfar
meningslöst på nätet.
Nej, för mig gäller; Ut i naturen modellplansburen !

 

 

Hoppa in och spänn fast dig för en tur vid Kattegatts strand !

 

 

Så här är vyn du möts av

Min Spirit pinnar på…

Med klaff kunde jag komma till ca 60 m höjd idag.

I bakgrunden ser du Hovs Hallar sticka ut sin näsa i Kattegatt.

Pilot och modell.

Du kan se det är frisk vind då strandrågen viker sig, som den vore kammad.

 

Just där jag flyger nu, där är lyftet bäst på kantrotorn.

Som synes…hanget är lååångt !

Nu blir det landning…

…på kanten…

…som synes…

…kommer jag ner hyfsat…du ser mitt sidoroder höger, klaff full, höjdroder fullt.
Allt för att komma ner säkert.

…trots mycket kraftig turbulens.

Färdigfluget för i dag. En sekund efter bilden tog vinden vingen
och slängde modellen 3 m bakåt…

Dynerna från landsidan.

Dyn just vid parkeringen.

Denna växt har jag aldrig förr sett här. Nu uppträdde den i några exemplar.
Den heter BORSTTÅTEL.

 

 

Kategorier
Naturbilder

SMÅ ÖRTERS BLOMMNING

 

 

 

 

 

…är komplicerade mästerverk.

 

 

 

 

 

Att en ört, även om den inte är stor, på något
sätt skulle vara mindre i komplexicitet stämmer
inte.

Undrar hur intrikat dessa örters DNA-struktur ser
ut, vilket styr blommans konstruktion ?

Jag tycker om att fotografera små örter.

Då jag fotograferar, kan jag se, hur invecklad en
blomma
egentligen är.

Det är bara se och häpna.

Naturens skapelse är nästan ofattbart imponerande.

Här några naturens under.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

DET VAR PÅ HÅRET…

 

 

 

 

 

…att min gamla HyperAva planterats i en åker .

 

 

 

 

 

 

 

 

Dagen grydde med lite regnskurar, VSV vind ca 5 meter i
sekunden.

Men det var möjligheter för termik.

Jag åkte iväg till ett av mina flygställen, där det finns en
hangkant
just mot sydväst. Denna kanten har jag inte
flugit på på många år.

Kanten ligger söder om det vanliga hanget vid Tjärby Kyrka.

Du ser på bilden hur högt det är och hur terrängen runt
om gestaltar sig.

Nåväl, jag monterade ihop min Ava och kollade att allt
fungerade.

Slutligen hängde jag på min GoPro på modellens kropp
och jag hade
ställt in kameran för 2 stillbilder i sekunden.

Du kommer längre ner att kunna se,  vad som skedde
tack vare min
kamera på modellen.

Ok,  jag startade flög mot vinden,  som just nu var västlig
, så flygriktning
i princip mot Hovs Hallar.

Då jag var ca 500 m bort och inte speciellt högt,  hände
följande med 
min Ava;

Modellen gick i i en störtspiral åt vänster och den
förlorade
höjd. När jag ser min modell på väg ner mot
marken, gäller det att ha
en plan för att rädda modellen.
En snabb tanke i min hjärna var : Brownout…

Under modellen fanns en stor veteåker.
Alla vet,  hur lätt det är att finna en bortflugen modell där …

Jag hade ingen kontakt med modellen, och jag kunde
egentligen bara satt
mig ner och inväntat smällen.

Men efter flera tusen timmars modellflygande har jag
lärt mig att reagera
instinktivt i dessa situationer.
Jag gjorde följande;

Slog av sändaren och sedan på den igen. En sekund efter
jag gjort det, fann jag,  att modellen ändrade beteende.

Den svängde inte lika brant och hade planat ut något så när.

Betänk att avståndet var 500 m från mig till modell,
vilket gör, att det inte är helt lätt med synintrycken,
som talar om,
hur modellen ligger i förhållande till
marken.

Nåväl, jag lyckades få håll på modellen, roderna funkade
och motorn
gick igång,  så jag kunde flyga hem försiktigt
och landa.

Inga skador på modellen, men jag ville veta,  vad som
hade skett, då mitt
sidoroder gått ut ?

Jag vill tala om, att hela sekvensen med ingång okontrollerbart
läge, tills
jag åter hade kontroll,  handlar i tid om uppskattningsvis
6-7 sekunder.

Hela mitt agerande var en betingad reflex. Allt vad jag vidtog
kom av sig själv.

Annars hade jag aldrig löst det.

Men vad var det som hände ? Jag kan inte säga 100 % vad
detta bortfall
initierades av.

Jag stod lite skymd för planet bakom ett yvigt träd och
det vet vi inte är bra för signaler på 2.4 GHz.

Vidare så hade jag min sändarantenn pekande mot
planet, vilket är det minst
optimala då vi använder
1/4-vågsantenner på 2.4 gHz med dess vågutbredning.

Mina ackar var nyladdade. Om mottagaren tappat power
hade jag märkt det,  genom att telemetrin skulle upphöra.
Men min vario och
höjdmätare rapporterade hela tiden.
Därmed inte sagt,  att mjukvaran i mottagaren fungerade,
som den skulle.

Jag kan ju se på min sändares display,  om min mottagare
kommunicerar med sändaren.
Men,  vem tror du har tid med det,  i det trängda läget
jag var i ?

Det enda jag vet,  är att sidoroder och höjdroder gick i
ändläge plötsligt.

Jag fick tillbaka kontrollen efter återstart av sändaren.

På RC-Universe har jag läst om,  att om man grejar med
modellminnena,
vilket jag gjort häromdagen just med
HyperAvan, så ska man binda om
sin mottagare, för
annars kan det ske konstigheter just på  JR.

Efter denna nära döden upplevelsen, bytte jag acke
kollade funktionerna noga och startade igen.

Jag fick nästan två timmar i termiken, som slutligen
stördes av en snabbt kraftigt ökande vind
i samband med
att ett Cb passerade med sina kalla nedsvep och regn.
Så jag landade snabbt, för att inte utmana ödet.

Under min flygning efter incidenten funkade allt perfekt.

Sen packade jag  ihop mitt pick och pack och drog hem.

Hemkommen rev jag ur allt ur Avan, vad gäller elektronik.
Det vill säga mottagare, reglage, variometer, GPS-tracker
och allt som hade med ström att göra.

Allt kollades och jag kunde inte finna fel vare sig på
antennplacering
eller kopplingar för ström. Alla kontakter
från servona satt i mottagaren
som de skulle.
Sen band jag om mottagaren och ställde in Fail Safen
på nytt.

Min Fail Safe-inställning är; Noll motor, full broms,
lite sidoroder och lite höjdroder.

Inställningarna har jag testat i luften. Avsikten om
mottagaren går i FailSafe är att modellen ska sjunka
och glida kontrollerat i en cirkel utan acceleration.

Vi får väl se,  hur det fungerar,  nästa gång jag ska ut
med modellen.

Att min HyperAva fortfarande är i flygbart skick,
är på sitt sätt en form av
ett mirakel.
900 timmar i luften…
Klart den är sliten. Men den
flyger bättre nu, än då jag var
ute och premiärflög den för ca 10 år sedan.

Så jag hoppas på det bästa utfallet !

Här kommer en bildsekvens på incidenten,  dokumenterad
av
min GoPro,  som sitter på vänster sida av kroppen och
i stort
fotograferar längs vänstervingen.

Kameran tar 2 bilder i sekunden. Med ledning av den
informationen, kan du räkna ut,  hur lång tiden
var mellan
okontrollbart till kontrollerbart.

Bilderna på modellen tagna från vingen är klipp från en
video upptagen med min Mobius.


Det är ingen dålig kvalitet med tanke på kamerans storlek !

 

 

 

 

 

 

Den gamle inför det som kunde blivit Avans sista äventyr…

Off she goes !

Här ser du Litorinavallen, som bildat en hangkant.

Bilden beskrivev väl termikflyg på sitt sätt.
De två viktigaste medlen finns med; En modell
och termik manifesterande sig med Cu-moln.

Jag flög rote med en ormvråkHär börjar krisen,  med att  mitt sidoroder och höjdroder går ut

…helt utan kontroll på rygg…

Modellen störtspiralar mot…

..den alltmer närmande Terra Firma…

…ser inte så där hoppfullt ut…

…men genom mina åtgärder…

…återvann jag kontrollen igen.  Det var nära ögat, ca 10 m över marken !

                                  Jag och markägaren diskuterar aerodynamik…

 

 

Kategorier
Naturbilder

VÄDRET HAR HÅLLT MINA MODELLER PÅ MARKEN NU…

 

 

 

 

…då vi har ett lågtryck liggande

ganska stilla över Skandinavien.

 

 

 

 

 

 

Katalog för 1951  för ovanstående företag.
Tack Inge Ahlin för inskanningen.

 

 

 

Lågtrycket har producerat och undfägnat oss med mycket
regn, vilket
är härligt och behövligt.
Där jag bor,  har det de senaste 6 dagarna
kommit 100 mm,
vilket på svenska betyder 100 liter för varje kvadratmeter.

Dessutom har vi friska vindar från sydväst. Det är de
sämsta vindarna ur
hangsynpunkt och även ur termiksynpunkt.
Vindar från Kattegatt vilka
fejar bort termiken som med
en stor kvast.

Men inte kan man gräva ner sig för det. Jag har tagit
mig tid att gå igenom min sändare
och rensat ut bland
modellminnena.
Dessutom har jag backat upp sändaren på ett sd-kort
om
utifall att…

Mina gamla trötta  LiPo-ackar har gjort sin sista resa till
återvinningsstationen.

Man ser att tiden går då man kollar sina ackar..
Jag har framtill nu
flugit med upp till  7 år gamla ackar
för mina Avor.

Så de var trötta, antagligen för jag tagit ut för många A
ur ackarna. Det är ett säkert sätt, att
degradera deras
kapacitet.

Nu har jag köpt nya Kokamceller.

Hursomhelst, kan jag inte flyga, kan jag till exempel
gå ut i naturen
eller bläddra i gamla flygtidningar.

Jag älskar att förfalla till genuin modellflygnostalgi
genom att läsa flygtidningar från 30- och 40-talen.

Du kan inte ana vad du kan uppleva !
De är guldgruvor inte bara med fakta, utan de ger en
förklaring till,  hur hängivna modellflygarna var vid
denna tid,  då vare sig  ARF  eller CA-lim fanns
tillgängligt.

Modellflygare vid denna tid fick göra allt själv !

Det jag märkt hos tidskrifternas annonsörer är de
fantasifulla namnen på deras företag. Det gällde
då som nu att gör intryck på presumtiva kunder.

Här kommer lite bilder, vilka visar några annonser,
ur en för mer än  70 år sen
avsomnad flygtidning och
lite hippsomhappbilder från vår natur.

Hoppa upp på vagnen och häng med !

 

 

 

En motor från 1946. Kolla priset 109 kr.
En veckolön på den tiden. “Startar med en knäpp”….?

4.75 för en byggsats…det var då det.
“Förpackad i en trevlig kartong” jaja, alla
försäljningsargument måste framhållas.

På en bazar i Stockholm kunde man köpa en dieselmotor utan namn…
Men du vet ju vad den heter…

Ingen dålig åsiktsförklaring från tidningen Aero 1946

Det såldes Willys-jeepar efter kriget. De kunde allt.
Till exempel dra en fjäderharv.
Det bästa är dock mannen i kostym och hatt i högersätet.

 

 

 

 

Havtornen snart mogna för plockning. Vi brukar göra marmelad.
Innehåller 50 gånger mer C-vitamin än en apelsin.

Naturen paketerar…

Så här ser blomkorgen egentligen ut.

En av mina kamraters hundar, Mira. Kom som
tillvaratagen gatuhund från Rumänien…

Muckie, en rejäl Newfoundland herre i pensionsåldern.
Inget rubbar denna hund. En hund som alltid är glad.
Även om han verkar lite moloken på ovanstående bild…

 

Kategorier
Termikflyg

JAG GER MIG ALDRIG…

 

 

 

 

…då jag bestämt mig för att modellflyga !

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade spetsat på att åka till Hovs Hallar för ett par hangrundor
i fredags, med hänsyn taget till,  att yr.no lovat nordväst 5 m/sek.

Nu vet jag, att då vi befinner oss i ett högtrycksläge, kan det vara
problem med vindstyrkan. Dock räknade jag med, att det borde
blir sjöbris fram på dagen,  då solen värmt på.

Men eftersom jag har stort förtroende för yr.no,  var min bil lastad
0830 för avfärd.

Vid Östra Karup jämte E6 fladdrade flaggorna på och indikerade nord.
Bra tänkte jag, det kan inte vara bättre.
Vid Båstad – Kattvik hade vi samma vind; nord ca 5-6 m/sek.
Allting tycktes bra.

Vid parkeringen HH visade flaggan på NNV och cirka 4-5 m/sek.

Alltså nedmarsch till Segeltorpshanget där jag till min förskräckelse
möttes av 0.5 m/sek Nordväst…

Obegripligt i och för sig, men jag vet,  hur vanskliga riktningarna
kan vara runt Hovs Hallar.

Vad att göra, jo jag monterade och förberedde mig i väntan
på vind.

Efter ungefär 1 timmas väntan och filosoferande såg jag en
skugga
på havet,  som sakta kom närmare. Först tänkte jag,
vis av erfarenheten,
att det var en molnskugga, men det var
det inte. Det kom ett Cumulus
Congestus farande och det
var det molnets kallras,  som syntes på havet.

Nu gällde det att vara på alerten. Så fort min vindvimpel
började vifta kastade
jag ut min Spirit. Jovisst, den gick
utmärkt att flyga,  i den då tillfälligt rådande
pusten.

Jag skäms lite, men jag flög 14 vändor, eller så länge som
pusten
varade. Den varade 5-6 minuter.

Sen hade jag att snabbt rädda mig in för en medvindslandning,
som
lyckligtvis gick bra.

Tala om att utnyttja tillfället.
Dock insåg jag, att det blir inte flygbart här mer idag,
utan det är till
att plocka ihop och dra vidare. Klockan var
nu 1030.

I bilen hade jag min HyperAva och jag bestämde mig för
att flyga
termik vid Tjärby.

1145 startade jag min Ava vid Tjärby i västlig vind ca 5 m/sek….

Det var härlig kry korkverkan !

Jag satt i min flygstol och njöt. På vingen på min modell
hade jag
min Mobius på en pinne,  som filmade min modell.

Efter 3 timmar i luften och en kort paus däremellan landade
jag
tillfreds i mitt flygsinne ca 1515.

Du ser, du ska aldrig ge upp, om du är en sann modellpilot !
För då får du din belöning att lägga i erfarenheternas
kammare
i din hjärna.

Lite bilder av olika slag från systemkamera och Mobius.
Mobiusbilder klippta ur videon.

Hoppa i och häng med !

Du ser havet ligger blankt vid HH…

Inte mycket hopp om vind här inte…

Men vid Tjärby där blommade Cumulusmolnen

…och vimpeln viftade muntert sin signal; 4 m/sek Väst !

Bara att hiva iväg

 

Ett ganska trevligt perspektiv, om jag vill filma min modell i luften

 

Det blir rätt snygga pics, trots dålig upplösning då bilden är klippt ur en Mobiusvideo.

880 timmar i luften nu !

Åtdragen handbroms, dags att landa

Snart sitter hon där !

Kategorier
Hangflyg modell

ÄNNU EN HÄRLIG DAG FÖR OSS SOM ÄR HANGFLYGARE

 

 

 

 

 

Vi fick vårt lystmäte tillgodosett i fredags…

 

 

 

 

 

 

 

…då vi besökte Hovs Hallar. Det var i prognosen utlovat
5 m/sek nordväst och under dagen ökande till 7 m/sekund.

Det är en perfekt prognos både för modellflygare och skärmflygare.

Jag var på plats kl 13 och då hängde redan en skärmflygare
över Segeltorpshanget, vilket är det lägre hanget vid HH.

Kommer du till parkeringen vid värdshuset,  går du genom grinden
till vänster och följer stigen.

Då jag kom, var parkeringen full av bilar och speciellt många
tyska turister, eftersom deras semestrar just har börjat i
norra Tyskland.

Jag tog mig ner till hanget,  med allt som behövs och det jag hade
medfört i dag,  var utrustning, så jag kunde videofilma min
modell från en punkt framför min vinge.

Efter montering av modell och min Mobius framför vingen,
kastade
jag ut och möttes av suveränt lyft.
Det var starkt och jämnt
och lättfluget,  då vinden var komplett laminär.

Ibland kom turbulens då det var termiskt, men det varade inte
speciellt länge.

Vetskapen om att jag hade kamera ombord,  gjorde att jag flög
lite noggrannare än vanligt och att jag försökte få med skärmarna
på bild, då jag flög.

Efter 45 minuter i luften landade på den fria gräsytan, som
förresten är turbulensfri.

Där jag efter landningen  möttes av en icke blinkande
kamera … Det visade sig,  att ett av gummibandens om håller
kameran på utliggaren, det hade glidit och aktiverat
avstängsningsknappen !!!

Så det var bara,  att efter en vätskepaus åter starta.

Denna gång blev det en film på min modell. Jag tog
videon utan stabilisering, men det får duga,  för att
ge dig en känsla för,  hur man upplever sin dag med en
modell på Hovs Hallar.

SKärmflygarna hade sin fina dag med ett problemfritt
lyft,  som gjorde,  de kunde njuta av sina flyg.

Vinden var nordväst och det var inte rekommendabelt
att försöka kana upp på stora hanget vid Platån.

Men det gick ändå att klättra högt. Jag tror, det var Jan
från Eslöv, som kom högst.

Det var som vanligt mycket människor ute i naturen och
promenerade, vilket är förståeligt. Man märker,  hur marken
slits, nu då det är torrt. Men gräset återhämtar sig, då
regnet kommer.

Klockan 1630 packade jag ihop nöjd och belåten.

Bilderna är tagna med systemkamera, Mobius och GoPro.

Bilder från luften klippta ur video.

Häng med på lite hangflyg och se hur det är !

 

 

 

 

 start

 

 

 

De människoätande kalvarna på HH.

 

 

 

Hanget bar högt idag.

Bra aktivitet vid Segeltorp.

 

 

 

På denna och följande bilder kan ni lära er konsten
av Johan att dra upp en skärm och starta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

JAG BRYR MIG INTE OM, ATT DET ÄR VARMT…

 

 

 

 

 

Kvällstidningsträsket och SVT

utlovar världens undergång…

 

 

 

 

 

 

 

 

…eftersom det är lite varmt nu… SMHI varnar för fint väder…
Hade det inte varit bättre,  om SMHI varnat för tråkigt väder ?

Tänk att få höra följande från SMHI uppläst i radion:

SMHI har i dag utfärdat en Klass 3 Varning gällande för
hela landet. Från eftermiddagen kommer det att råda
extremt tråkigt väder.
Allmänheten varnas för att se upp mot skyn . Om utevistelse
är ett måste,  bör ni förse er med en röd clownnäsa för
att lätta på molokenheten hos er själv och medmänniskor.
Allmänheten uppmanas att dra ner persienner och
rullgardiner

Trots domedagsbasunerna åkte jag till Hovs Hallar i dag
fredag för att få mig en hangrunda och enligt skräpmedia
riskera att möta Apokalypsens fyra ryttare…

Varför jag åkte ? Jo vindmätaren på HH visade 2.9 m/sek nord.
Om den är rättvisande, borde det vara perfekt på Platån.

För säkerhets skull tog jag med två modeller om utifall att…

En Spirit och en  Blue Phoenix. Antingen kan jag flyga med
den ena
eller den andra.

Så det var att hänga på sig utrustningen vid parkeringen
och ta sitt
pick och pack och sträva uppför den hala
grusbranten.

Flaggan vid värdshuset visade N, så jag hade visst hopp
om flyg.

Uppkommen på Platån gick jag till pilotplats Fortet och
vinden
blåste ca 3 m/sek rakt på med dragning på NNO.

Men jag fortsatte upp till höga krönet på Platån, lade
ner mina
prylar och möttes av 1 m/sek….

Som vanligt är förhållandena minst sagt omväxlande
på HH.

Frågan var,  om  jag skulle gå tillbaka till Fortet och
flyga där,
eller jag skulle bli där jag var.

Mitt beslut var att stanna på toppen, då jag hade
förhoppning
om sjöbris.

Varför jag hade hopp om sjöbris ? Jo, då jag spanade
in över
land,  såg jag att Cumulus började blomma
kraftigt, vilket
tyder på termik.

Stiger varm luft,  ska den ersättas och därvid uppstår
sjöbrisen, då kall luft sugs in , för att ersätta
den luft
som stigit och bildat Cu.

Eftersom det var mycket svag vind, monterade jag
min Blå Fenix
och hängde på en kamera. Sen var det
bara att vänta sittande
på min tuva och vätskekompensera.
Jag hade med 1.5 kylt vatten
och det gick åt under
de 4 timmar, jag befann mig på HH.

När jag märkte, att vinden började öka, jag kunde
se vindkårar
komma från Kattegatt, kastade jag ut.
Jag fick kasta 5 gånger,
innan jag hittade lyft.

Jovisst,  jag kunde hålla mig uppe, men det var
på håret.

Flyger jag under marginella förhållanden på Platån,
får jag
inte riskera att modellen sjunker under kanten,
för då
kan jag inte rädda mig in på kanten och landa.

För att hålla mig uppe fick jag använda 45 års
hangflygerfarenhet.

Annars hade det aldrig gått. Det gällde att flyga
ekonomiskt, veta
var det bästa lyftet är och inte vifta
med roderna.

Det gäller, att modellen får flyga själv, så mycket det
går i sin egen
trimfart.

Ibland släppte en blåsa  vid kanten och då steg jag
in i den och
hängde med den upp.

Men det var lite termik, eftersom luften troligtvis
var genomvarm
och inte var adiabatisk.

Tusan vet vad jag flög på…troligtvis ett svagt hanglyft
parat med
en och annan svag blåsa. Ingen varmluft
som steg från klippor,
för där hade solen inte värmt på.

Jag hattade mig fram,  tills klockan var 1530,  då jag
packade ihop.

Klockan 1100 exakt kastade jag ut.

Därefter hemfärd. Då jag hamnade i bilköer till en
hantverksmässa
i Norrvikens Trädgårdar.

Jag vände och körde en annan väg.

Man märker man sitter i en bilkö på sommaren,
hur blöt vägen är från alla ac-aggregat.
Att ha AC är ju ett måste i dag… Jag hade 18 grader
i min bil.

Yttertempen var 26.5.

Jag tog lite bilder från kanten med min GoPro.

Om du orkar i värmen så häng med !

Om jag ska ut och flyga i morgon ?

Självklart, för då är det läge för fin termik, då det
finns
utsikter för en passerande åskfront, som kyler
ner luften.

Då kan det bli adiabatiskt.

 

 

 

 

 

Den gamle hangflygaren…men han har gnistan kvar !

Oralight släpper igenom ljuset.

På väg ut mot kanten

Inte roligt att landa i denna brant !

                          Här ser du,  att det börjar blomma över land.

Denna sluttning har jag besegrat tre gånger, när jag bärgat en modell eller resterna därav !

 

Denna näsa skapar turbulens vid nordostlig vind.

Miljöpartistens hemliga blöta dröm; att äga en sådan bränsleslukande farkost…

Inte mycket vågor eller vind…

Mot  eftermiddagen växte Cu-molnen till sig.

En sädesärla pinnade på med de tunna benen och letade mat till sina ungar.
Jag tyckte hon lyfte fötterna högt över den varma marken…?
Bilden togs med en GoPro därav kvaliteten, då fågeln var
10 meter från mig.

Kategorier
Naturbilder

NATUREN FINNS BARA ETT STEG BORT

 

 

 

 

 

Se dig om, så förstår du

hur mycket som händer i naturen just nu !

 

 

 

 

Jag skulle egentligen inte ut på någon fotosejour i dag,
det var bara meningen, jag skulle fixa ett bakljus på bilen.

Således for jag ner till handikappbadet för att kunna byta
lampan där.

När jag gjort, vad som skulle  göras, såg jag
mig omkring och märkte, hur det blommade överallt.

Det är högsommar nu.

Jag tog min kamera och gick en runda för att
dokumenterade några naturmotiv.

På 5 minuter fick jag naturen med mig hem.

Man behöver inte åka till Sri Lanka för att se växter
i ymmig blom…det räcker,  man åker ner till trakten av
handikappbadet i  Halmstad.

Vad som för mig ter sig märkligt,  är växternas förmåga
att anpassa sig i den grusiga marken.

Men växterna har under 100000-tals år anpassat sig
till barska miljöer, för annars hade de inte i sann
Darwinistisk anda överlevt som släkte.

Marken är relativt artfattig,  eftersom endast de starkaste,
eller de mest anpassade överlever.

Jag fick med mig  några ögonblick hem, vilka speglar
naturen
just i dag tisdag.

Vassego !

 

 

Varje art har sin bestämda plats i biotopen. Därför har arterna lättare att
överleva,  då de inte behöver slåss om livsutrymmet och livsbetingelserna.

Havtorn fanns det ymnigt förra året, men det är en växt,  som har varannanårscykel
på sin fruktsättning kan det tyckas. I år finns det inte alls så mycket bär som föregående år.

 

Denna blomma med sin invecklade form på kronbladen är ca 10 mm stor.

Den är fulländad i formen !

Allt tycks blomma nu. Helst så spektakulärt som möjligt för att attrahera
insekter och bi för pollineringen,  vilket säkrar artens fortbestånd.

Synnerligen iögonfallande….

En fiskmåsunge promenerade förbi min bil och levererade sitt visitkort…
Jag får associationer till en medeltida drake, då jag ser vad måsen  skapat…

 

bild 1

bild 2

bild 3

Naturen är slösaktig…

Hur många kronblad ? Det är en liten blomma; ca 10 mm.

När jag ser denna bild , tänker jag mig sittande i skyn seende ner, 
då två blomraketer startat och försiktigt stiger uppåt…eller vad tycker du ?

Denna örten heter…..jag orkar inte kolla i floran, men det är inget sällsynt.

Åkertistel….men vacker för det !

En kämpande åkertistel.

Som en gul parasoll…

En jordhumla samlar pollen och hjälper blomman att fortplantas genom sina besök.

Hej…jag kan inte flyga egentligen, men jag gör det i alla fall !

Käringtand finns överallt.

Strandgrönska.

Smällglim.

Märkligt nog finns på ett begränsat område ett tiotal ekplantor.
Varför vill de växa i torrt grus ? Hade jag planterat plantorna i
god jord hade de säkert tynat bort…Men sådan är naturen.

Ta inget för givet, ibland tar evolutionen ett snedsteg.

Ingen trängsel på stranden. Men kvällspress och radio har ju lovat jordens undergång,
det  ska bli 25 – 30 grader varmt.  Då blir det tjockt på stranden,

Kategorier
Termikflyg

KLART JAG VAR UTE OCH FLÖG TERMIK

 

 

 

 

 

…med min trogna HyperAva.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag gillar att flyga och experimentera
monterade jag en kamera på vingen på min Ava.

Genom att använda en furulist ihopsatt med ett
kolfiberrör fick jag en stabil förlängare för
min Mobius.

Syftet var, att jag skulle filma hela mina modell.

Jag tycker,  det blev bra och det gav mig lite annan
syn,  på hur min modell flyger egentligen.

Min uppfattning är,  att anfallsvinkeln är för
för låg på vingen. Det har jag haft en känsla
av under lång tid…

Jovisst, lite hög nos har man,  då man kurvar
termik,
men i detta fallet anser jag,  att jag ska
öka anfallsvinkeln
på vingen, vilket kommer
att sänka kroppens exponering
mot den passerande
luften.

En förändring av alfa på vingen torde räta kroppen i
förhållande
till horisonten.

Eftersom det är all-flying- stab på Avan, möter den
inga problem
vid förändrad anfallsvinkel.

Den som lever får se,  hur det går…

Håll tillgodo med bilder och videosnutten !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Många promenerare…

Vackert vädersmolnen bullar upp sig…

Det jag helst sysslar med…

Denna dagen innebar för mig “gammaldags högsommar”.
24 grader varmt , solsken och vita ulliga moln på himmeln.

Detta tillsammans med de överväldigande dofter naturen
med sina blommande örter bjuder på,
skapade för mig en intensiv
sommarupplevelse som den jag upplevde hos min mormor och morfar,
då man bodde hos dessa på sommarloven för 60 år sedan.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg Väder och vind

UTMANA ÖDET ?

 

 

 

Blixt och dunder !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter debaclet med min Dean-kontakt åkte jag ut
för att kolla
funktionerna på min HyperAva.

Jo,  jag vet,  jag har bytt kontakterna som var slitna, men
jag ville övertyga mig under realistiska förhållanden, att
allt är 100 % ok.

Därför drog jag till mitt flygställe. Det var nästan vindstilla,
då jag ankom kl 1000. Solsken och begynnande Cu-bildning
i kanterna. Där jag var, rådde torradiabatik.

Förutom att jag fixat kontakterna,  hade jag klätt om sidorodret,
då den gamla klädselen var raddig…

Så igång med all elektronik,  koll av räckvidd, roder åt  rätt
håll och fulla utslag.

Allt är som det ska vara och just som jag skulle starta, kom
en glada flygande och la sig i en blåsa framför kanten.

Naturligtvis ville jag plåta  den, men det hade flyttat sig,
så jag fick inte de bilder  jag ville ha, men de får duga.

Sen åter till starten. Jag kastade iväg,  kameran i modellen
tickade på sina 2 bilder i sekunden som vanligt.

Jag styrde min Ava mot blåsan,  där gladan låg och på 50 m
höjd slog jag av motorn och började kurva i en ojämn och
inte speciellt stark blåsa. Men efter 1 minut och lite
justeringar sa min Picolario,  att jag steg med 1 m/sek under hela
varvet.

Jag tog mig upp,  så långt jag behövde och sedan kunde jag sitta
i min flygstol och njuta av flyg och natur.

Sammanlagt fick jag 3 timmar i luften endast avbrutet av en
kort vätske och batteribytarpaus.

Under min vistelse hade jag märkt,  hur kraftig Cu-tillväxten var
och att molnen drog sig mot mig. Redan 1130 hade det bildats
Cumulus Congestus och dessa var på gång,  att slå hål på
inversionen och bilda CumuloNimbus.

Detta kan bli något häftigt i väderväg, tänkte jag.

Strax efter kl 12 hörde jag de första åskknallarna, men jag
bedömde,  det skulle vara ok att flyga en stund till.

Molnen hade gått över till mäktiga Cb och då de närmade sig,
märkte jag en markant vindökning och temperatursänkning.

Således tog jag beslutet,  att landa innan regnet kom.
Lite surt, för termiken var rekordeligt stark nu.

Landning, demontering och inlastning i bilen för avfärd.

Jag skulle ett ärende till markerna där jag jagar och det
var i riktning åskvädret.

Då jag kommit en bit närmare åskan,  såg jag vilket monumentalt
Cb-moln där fanns. Det var fullt utvecklat med städet längst
upp och omgivet av iskristaller.

Dessutom,  i den södra änden av molnet,  hade det börjat
att bildas den typiska valken av moln, som
utmärker en
Gust-Front.
Googla,  så får du reda på, vad det är.

I anslutning till molnet möttes jag av intensivt blixtrande
och ett kraftigt regn med stora hagel i.

Jordbrukarna i trakten fick i alla fall en riktig rotblöta !

I basen på molnet, som jag nästan…vill kalla en SuperCell,
kunde jag se virvlande luft, som utmärkte sig som små trattar
mot marken.

Dock såg jag ingen av tromberna som fick markkontakt.
Det är typiskt,  att det bildas tromber under höga
moln,
då det förekommer kraftiga uppvindar där.

Denna vädertyp med passerande kallfronter är mera vanlig
i augusti/september,  vilket manifesteras av åskväder och
kraftigare tromber.

Efter passage av molnen kom jag åter ut i strålande
solsken.Tala om kontraster !

Om jag hade åskledare då jag flög ? Nä, men jag har blixtlås !

 

Jag tog lite bilder, vilka illustrerar min dånande flygdag.

Hoppa in !

 

 

Här vid X:et hade min Ava landat , då den var ute på egen flygtur. Betänk den hade
ca 1.5 m höjd vid sädesåkerns vänstra kant.
Gled över den sådda åkern, passerade
den lilla vägen, passerade
ett körfält, gled med ett nödrop över mittstaketet, klarade ytterligare
ett körfält för att sedan landa just vid dikeskanten. Stabben låg 1 dm från vägens asfaltkant ! 

Nu ska vi flyga igen…

Motorstart och kameran medföljer som nästan alltid…

Start

Jag startar aldrig på fullgas…

…utan jag nöjer mig med ca 60 % trottel…

…så det är därför jag aldrig behöver ladda min acke när jag är ute för att termikflyga…

…vilket gladan gör här…

…den är en dålig termikflygare jämfört med en ormvråk eller en gammal ärrad HyperAva !

Naturen stå i sin yppersta blomning just nu i början av högsommaren.

Allt som kan blomma gör det nu i syftet att locka insekter för pollinering.

Min modell efter fullgjort värv.

Det för mig viktigaste; Min modell och min flygstol.
De flesta, med ett undantag, har förstått hur viktig
stolen är för mig, då jag har en havererad rygg.

Cu Congestus på gång.

Molnen växer och det regnar ur kärnan.

Det blev labilt skiktat efter en kallfront passerat. I gränsområdet mellan kall och varm luft
finns förutsättningar för just det väder jag beskriver.

Här växer molnen på höjden. Termiken, uppvindarna i molnet är så starka
så den kan slå igenom inversionen.

Här kan man ana konturen av ett Cb.

Mörkret kommer…

Här tycks som en explosion har inträffat…

Det närmsta molnet är en GustFront som håller på att bildas.

En solbelyst väg på landet och i fonden ett apokalyptiskt moln.

Jag tycker det åskar mindre nu,  än då jag växte upp ?

 

 

Detta är en hemlig bild egentligen…för det är avtrycken av ett UFO som landat i åkern…
Denna bilden vore väl något för tefatskonspiratörerna eller ?

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

JAG UPPLEVER GLÄDJE INTE BARA DÅ JAG FLYGER…

 

 

…utan även då en incident slutar lyckligt…

 

 

 

 

 

 

 

Jag får ibland  uppleva skeenden,  som skapar lättnad
och glädje.

Det skedde för mig i dag torsdag, då jag var ute och flög termik.

Det var torrtermik med spridda blåsor, som efter hand jag steg
i dem blev starkare och starkare.

Således satt jag i min goa Biltemastol och njöt av flygning och
natur. Allt flöt på, precis som förväntat.

Tills jag skulle ner och landa för att sätta på min kamera på
modellen.

På ca 50 m höjd och med kurs mot havet fick jag tutvarning,
att min
sändare tappat kontakt med mottagaren och modellen.

Vad känner jag? Överraskning ? Självklart och sedan maler
hjärnan på med skadebegränsning.

Att inte kunna påverka modellen skapar en speciell känsla
i magen på mig. Lite grann som då man åker Berg och Dalbana…

Jag agerar inte logiskt i dessa lägen alltid. Hjärnan försöker
finna ett sätt att komma ur situation och en stressad hjärna
fattar inte alltid rationella och adekvata beslut.

Jag testade roder och det blev inget resultat. All telemetri
till sändarens display var försvunnen och jag förstod, att
läget var minst sagt akut.

Modellen gled rakt på vingarna västerut och det första
jag gjorde
var att slå av sändaren,  så modellen skulle gå
i failsafe.

Failsafe har jag programmerat med lite höjd, lite sidoroder
och full broms
samt ingen motor.

Inget skedde, då jag inte hade power till mottagaren och jag
förstod,  att jag nu bara var en passagerare
på min Ava och
jag kunde inte påverka något mer utan bara åka med.

Naturligtvis förstod jag att försöka gå i Failsafe är en
dödfödd idé, eftersom jag saknar ström till mottagaren.
Men sådan beslut tar man under stress.

Modellen flög in över kyrkan i Tjärby, där den till min
lättnad
började svänga. Det är ju inte så inbjudande
att landa inne byn
bland fastigheter, bilar och gravstenar.

Modellen svängde runt och gled elegant mot mig och hanget.
Jag hoppades den skulle vara så kursstabil,  så den kunde ta
sig fram dit, där jag  befann mig.

Då modellen kom i höjd med hanget, låg den på ca 10 m höjd
och mitt hopp ökade.Jag hoppades att den snabbt skulle
förlora höjd, men en Ava har högt glidtal och ville inte det jag
önskade.

Då modellen kom till kanten där jag stod, utsattes den för
turbulens från hanget och svängde 90 grader höger,
alltså flög modellen riktning Laholm.

Jag lade ner min radio och sprang fram till kanten för att
kunna se varthän modellen flög. Sikten från hanget skyms
av träd. Jag sågi alla fall,  att modellen gled majestätiskt
söderut och jag bad en bön, 
att den skulle landa i veteåkern.

Det sista jag såg av den,  var att modellen vred åt väster igen,
innan den försvann för mig.

Min slutsats omedelbart var,  att Avan borde ligga i veteåkern.

Eftersom jag tappade ögonkontakt med den, då den var på
ca 3 m höjd,
inbillade jag mig, att den kan inte glida så långt.

Men då hade jag underskattat min Ava !

Jag tog mig ner till veteåkern och gick längs kanten ivrigt
spanande
efter något blått och vitt.

Jag tänkte,  att denna relativt stora modell, inte skulle kunna
helt uppslukas av sädesfältet,
med tanke på de stråförkortningsmedel
man använder idag.

Men jag kammade noll. Så jag gick längs cykelvägen tillbaka
men ingen Ava.

Jag klättrade upp för hangkanten och fann en plats,
där jag kunde
spana ut mot fältet. Jag scannade fältet noga,
men jag såg ingen Ava.

Nu började jag bli svett. Mitt beslut nu var att gå i spåren
jordbrukarens
traktor gjort på fältet för att kunna  få syn på
något,
då jag var närmare.

Jag ska säga,  att det var jobbigt. Inte såg jag någon modell
för den delen heller.

Jag var säker på?,  att modellen låg i sädesfältet. Det borde
den göra med tanke på vad jag såg innan den försvann…
Hur skulle jag finna
den, om jag inte kunde se den,
då jag gick runt på åkern?

Jo,  jag funderade på att åka hem, hämta en annan elseglare
försedd med kamera och min
laptopdator och sedan ta ett
par hundra bilder från 100 m höjd, för att jag sen skulle kunna
kolla bilderna i datorn i bilen.

Om jag gjorde så,  drog jag slutsatsen att modellen skulle dyka upp…
Jag menar en modell…den kan ju inte bara försvinna.

Dock, innan jag åkte hem, tog jag bilen och körde längs de vägar,
som fanns
där.
Jag började inne i Tjärby, sen körde jag ut på stora vägen

riktning söderut.

Något blått blixtrade till på min högra sida och efter en koll
i backspegeln såg jag en Ava vid vägrenen…Klang och jubel !
Först ville jag inte tro det, men det var min Ava.

Således körde jag ner till rondellen, svängde in på den mindre
vägen,  som går parallellt med den stora.

Då kunde jag parkera och ta mig över vägen trots den
vanvettiga trafiken till Avan.

Jag vill säga,  att då jag kom till min modell,  kände jag  en
enorm tillfredsställelse och glädje, att jag funnit modellen.

Modellen låg helt utan skador och dess mottagare var,
då jag kollade,  död.

Då jag tog isär modellen,  förstod jag,  det var glappkontakt
i Dean-kontaktdonet. Dessa hankontakter är försedda med två
fjädrande bleck, som ska tillförsäkra en absolut kontakt.

Den hane som satt i modellens LiPo hade förlorat det ena blecket,
därför inträffade händelsen. Det var enkelt för mig att provocera
fram glappkontakten.

Att modellen var oskadd,  måste vara resultatet av ett flertal
mirakel.

Den hade glidit 150 m på 1-2 m höjd, just klarat norrgående fils
täta trafik, med ett nödrop klarat mitträcket och klarat att
landa just vid vägkanten på åkern.

Med tanke på den täta trafiken på vägen och hur fort fordonen
kör här,  är det osannolikt,  hur modellen kunde ta sig till
dikeskanten utan skador.

Hemkommen satte jag i en ny Dean-kontakt och nu fungerade
det perfekt.

Att kontakten var sönder var inte så märkligt, med tanke på alla
de
gånger jag har anslutit min acke till modellen.
Men nu vet jag det och kommer
att hålla koll på ansluningsdonen
i framtiden.

Att få tillbaka min kära Ava var härligt och att den desutom
var i perfekt skick.

Tänk om en långtradare kommit, då min Ava sakta gled över vägen…
Det kunde blivit småpinnar av den. I och för sig ett ärorikt slut
för en trotjänare !

Men nu hänger den fortfarande med.

Vad detta lärde mig ? Jo,  det visar,  hur viktigt det är,  att man
följer
en bortflygande modell med blicken,  så länge det går.
Sen börjar man leta,  med den fakta man har.

I mitt fall kan jag säga, att om jag stått kvar på kanten, hade jag
sett var modellen landade, men jag hade brått.

Aldrig kunde jag tro,  att min Ava kunde glida så långt !

Som jag brukar säga;  Då jag är ute och flyger, händer alltid det
oplanerade eller oväntade.

Det är väl det,  som ger krydda i livet för en aktiv modellflygare.

Att så mycket oväntat drabbar mig, beror  på att jag flyger
i stort sett varje dag. Gör jag det,  är ju sannolikheten för
felfunktioner större ! Enkel sannolikhet; Gynnsamma/Möjliga.

Förstå, att det var en glad modellflygare, som kuskade hem
med en hel modell !

Jag tyckte,  jag bara ville berätta denna  händelsen med
lycklig utgång.

Det kunde ha blivit totalhaveri. Med en skrotad modell,
med skrotad telemetri, med skrotad GPS-tracker och med
pulveriserad Picolario variometer.

Trackern kunde jag inte använda,  eftersom strömförsörjningen
fallerade. Kanske man skulle ha ett särskilt batteri till GPS-trackern ?
Men det finns ju ingen plats i modellen !

 

Ibland skiner solen även på mig !

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

LEPRACHAUN

 

 

 

 

Johnny provar sin Leprachaun och Ka-8B

 

 

 

 

 

 

 

 

Tisdagen lovades 3-5 m/sekund nordväst på HH av
norska vädertjänsten yr.no.

Alltså kanske det kan bli hangflyg. Jag kontaktade
Johnny och vi beslöt att åka ner. Jag tog inte med
någon modell, eftersom jag skulle ta bilder på hans
modeller.

Johnnys modell är en Leprachaun, som uttalas
fonetiskt: /ˈleprəkɔːn/, eller på svenska
fonetiskt: (leprakåån).

Det är antagligen första gången på 45 år jag inte
haft med en modell till HH om det varit flygbart där.

Nerkomna till Segeltorpshanget, vilket ligger söder om
HH, möttes vi av frisk vind. Havet bröt vilket sa oss
att vinden ligger på mellan 5-8 sekundmeter.

Jag mätte med min vindmätare och den bekräftade
vindstyrkan. Denna vindstyrka kan tyckas för hög
för modeller som en Leprachaun, som har ett relativt
i förhållande till modellen litet sidoroder.

Men vi kastade ut och modellen flög efter lite trimning
förvånansvärt bra. Vi kunde konstatera att denna modell
kommer till sin rätt bäst, om man flyger den uppe på
Platån i 2-3 sekundmeters vind.

Men som sagt, uppe i den laminära vinden flög den bra.
Jag skulle landa modellen, eftersom Johnny inte har
så stor erfarenhet just här vid Segeltorp.

Att landa här med en modell med så låg vingbelastning
utrustad med ett ganska litet sidoroder, det är inte enkelt.

Man får gå in från kanten och stånga mot vinden, eftersom
modellen inte har bromsar, för att reducera höjden.

Allt tycktes dock gå bra och jag tänkte, att nu är det värsta
gjort, då jag hade den på en meters höjd i ett stabilt läge.

Då kom det turbulens, som rollade modellen 90 grader.
Jo jag höll emot med fullt sidoroder, utan större verkan.

Modellen gick i marken med ena vingspetsen och groundloopade.

Jag bad en bön att inga skador uppstått. Det hade det inte.

Ena vingen hade lossnat från kroppen och genom Johnnys
konstruktion av kroppen, som är 210 cm lång, hade kroppen
delat sig där den var ihopsatt. Att Johnny gjort kroppen
delbar, var för att modellen skulle bli lättare att transportera.

Så inga skador överhuvudtaget.

Är det något som behöver ändras på modellen ?

Jo, en sak. Modellen är ju från början en friflygande modell
och försedd med en bärande stabbe.

Nu är den radiostyrd och stabben bör ha en symmetrisk profil.

Om man står på med modellen, kommer den tack vare den
bärande stabben att öka hastigheten mer och mer efter hand
som stabben lyfts upp och minskar anfallsvinkeln.

Den kommer avgjort att bli mer harmonisk med en symmetrisk
stabbe. Framför allt blir den mera lättrimmad.

Efter Leprachaunen var det dags för Johnnys Ka-8B att provas.

Den var aldrig flugen. Det visade sig att modellen var extremt
känslig på höjdrodret. Så vi differentierade utslaget för att
lugna ner modellen. Denna modellen väger bara 800 gram
och flyger bäst i vindar omkring 2-5 m/sekund.

Jag blev överraskad av att Leprachaunen penetrerade vinden
bättre än Ka-8:an. Det borde varit tvärtom…

Leprachaunen väger strax under 2000 gram. Det är ju en stor
modell.

Men som avslutning vill vi säga,  att vi som vanligt fick en fin
eftermiddag vid Segeltorp.

Det tyckte säkert hängflygarna oxå, som fick ett par timmar i luften.

Vi kom på med Leprachaunen att Johnny ska montera servona
till sida/höjd bak vid stabben för att eliminera allt glapp.

Nu hade han linor från servona i nosen, genom hela kroppen
och bak till roderna. Det är upplagt för glapp. Med servona
direktkopplade blir det bättre.

Jag fotograferade med min Mobius och min systemkamera.

Så här kommer bilder och video.

 

Kraftiga Cb drog förbi och skapade en mörk bakgrund.

Montering av vingar på Leprachaunen.

Ingen dålig stabbe…och bärande profil har den också !

Den vackra platsen där vi flyger.

Stabben sitter på fyra stift i kroppen och säkras med gummiband.

Modellens kropp är 210  cm lång…det är mer än spännvidden…

Där är lyftet, säger Johnny.

Dags att starta ut i frisk vind.

Planet är imponerande !

Start !

Modellen flög bra redan efter start, endast lite justering på höjdrodertrimmen.

 

Formen på modellen är ur alla synpunkter harmonisk…

Allt har anknytning till kurvor och ellipser.

Ser du att bakkanten reser sig, då man trycker på lite…

Gott om plats i kroppen för att montera tillbehör.

Nu ska jag försöka landa i ett stycke…

Inte lätt då jag fick använda maximala utslag på sidorodret för att parera kytten…

Här tar vinden tag i högervingen…

…jag hade ingen chans att hålla emot med sidorodret…

..utan den gick i backen…

…förhoppningsvis utan skador…

…eftersom hastigheten var relativt låg…

Väl framme konstaterade vi att det var inga skador. En vingen hade lossnat från kroppen och
kroppen hade delat sig där den skulle dela sig. Så allt under kontroll.

Sen tog Johnny fram sin Ka-8B, vilket är ett plan som byggs i full size av Schleicher i Gersfeld.

Snart…

Beredd att starta…

Nu !

Modellen flög ok, men mycket höjdroderkänslig.

Johnny räcker sin Ka-8 till mig efter en landning i potatisåkern.

Hängflygarna fick fin flygning i den friska vinden.

 

Ser härligt ut…

…det är det också !

 

 

 

En liten videosnutt…

 

 

Jag ska också bygga en Leprachaun minsann !

 

 

Här ett bildspel med “överblivet”

 

 

 

Kategorier
Airshows

UND JETZT WIRD´S MODELL FLUG IN TARP

 

 

 

 

Vill du åka till en stor modellflygträff i Tarp ?

 

 

 

 

 

 

 

I stället för att arrangera sin sedvanliga “Flugtag”, anordnar
Tarp MFC i Schleswig Holstein, strax söder om den dansk-tyska
gränsen på Jylland en modellflygvecka den 12 – 18 Augusti.

Ett stort meeting med STORA modeller och många.

Alltid värt ett besök. Jag har varit där 11 gånger…Hur man tar sig dit ?

Åk Öresundsbron-Lilla Bälts Bron. Stora Bälts Bron- söderut
genom Jylland.

Just efter gränsen vid Flensburg ligger Tarp till höger från stora
vägen vid Jerrishoe. Lätt att hitta 
och boende om man inte har husvagn
eller husbil blir enklast B & B.

Skaffa BroPass det ger dig halva priset på Öresundsbron och rabatt på broarna
över bälten. Bropass skaffar du här.

Sök på “Tarp” i sökrutan på första sidan på min blogg upp till häger.
Klicka sen “Enter” så får du upp allt om Tarp.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

CLUB MC-VETERANERNA HALMSTAD…

 

 

 

 

 

…körde “Rex – Rallyt” i lördags

 

 

 

 

 

 

 

 

Ovanstående föreningen anordnade i lördags ett rally…
heter det så ? med start ute vid campingen Tylebäck.

Efter start kör man en avvägd rundtur,  bara för att man
tycker det är trevligt. Dessutom betyder den sociala
samvaron mycket, då man får tips och råd och man
kan dela med sig av erfarenheter och specialkunskaper.

Detta “Rexrallyt” ägnades åt motorcyklar och mopeder
av fabrikatet Rex. Jag tycker det är ganska fantastiskt,
att det fortfarande rullar så många motorcyklar, vilka
är 80 år
eller äldre på vägarna !

Om ni googlar på föreningens namn, är jag övertygad
om,  att ni kommer till en hemsida, där ni kan inhämta
information om dess verksamhet.

Nu vet jag,  det är bilder som efterfrågas och här kommer
en kartong…jag har dessutom video, men jag ska
editera filmerna först, sen lägger jag det på YouTube.

Så håll tillgodo och smattra på !

Som vanligt kommenterar jag inte bilderna, eftersom
det skulle avslöja min avgrundslika okunskap om
dessa klenoder. Jag är säker att du som besökare
kan allt om dessa fordon…

För er som vill ha fler bilder,  har jag samlat 300 bilder
i min Dropbox, som ni kan ladda ner i fullt format.

Ladda ner appen “Dropbox” från nätet och installera
den , skicka mig ett mail så jag får er mejladress,
så ger jag er behörighet att logga in på min sida.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har nån sett min hjälm och mitt njurbälte ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här är en ny länk uppdaterad 2020 08 26

 

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

MASKINBYGGARNA ÅLLEBERG 2019

 

 

 

 

Jag förundras…

 

 

 

 

 

 

 

 

…över den skicklighet och hängivenhet, de människor
visar,
som har sina förmågor  fokuserade på byggandet
av
de mest invecklade och  krävande mekaniska
konstruktiooner.

Ja, jag finner inte bättre ord. Kanske jag i stället borde
kallat byggarna för “Mästare av Mekaniken “
.

Jag  funderade lite,  på vad som krävs, för att
åstadkomma
vad dessa byggare gör ?

Först en ide som ska tänkas igenom. Faktainsamling
av dokumentation,  ritningar, ta reda på vilket
material som behövs till de olika komponenter som
ingår
i konstruktionen, koll av att man har tillgång
till de
verktyg och maskiner som krävs och att
man kan använda
dessa.
De måste ha  ett brett kontaktnät, som kan ge råd
och tips under pågående bygge.

Jag vet, att ett bygge kan kräva tusentals arbetstimmar.

När allt detta är uppnått,  så står en dag deras skapelse
färdig och fungerande.

Vad känner byggaren ?  Jag tror,  han känner en otrolig
glädje och stolthet, då hans mekaniska maskin, det må
vara en V-12 motor eller  en ångmaskin, är i aktion och
att den fungerar exakt som han planerat  enligt förebilden.

När jag ser vissa av konstruktionerna, kan de synas mig
som ett Sisyfosarbete…

Att starta upp dessa ofantligt krävande projekt, det
kräver ett oföreställbart mod,  då byggaren måste
satsa allt av kunnande och erfarenhet för att kunna
genomföra bygget.

Då jag ser på de med rätta stolta byggarna, finner jag
att 90 % av kreatörerna är mogna män med en bakgrund
som verktygsmakare, eller i alla fall komna från en
bransch där mekanik och metallbearbetning ingår.

Det är tvunget att ha en teknisk bakgrund så man kan
få utlopp för sin kreativitet om man ska lösa svåra
tekniska problem.

Varför ? Jo, man måste ha kunskap för att få ihop en
mekanisk konstruktion, som ska fungera i enlighet
med förutbestämda
regler.

Kunskap och erfarenhet och fantasi med kreativitet,
är de basala fundament en maskinbyggare
vilar sitt
byggande på tillsamman med en fokuserad
målmedvetenhet.

Varje gång jag studerar något av maskinbyggarnas
objekt, blir jag ofattbart imponerad och försöker
förstå
det stora arbete, som ligger bakom.

I år var det strul med lokalen, den skulle ISO-certifieras,
varför inte så många byggare dök upp.

Men de som dök upp hade fina saker med.

Dels motorer av olika slag och något som jag tycker om,
det 
fanns två modeller av tyska stridsvagnar från II Världskriget;
Panzer V Panter och Panzer VI Tiger.

Först kommer jag att redovisa jag motorerna och i nästa post
kommer stridsvagnarna.

Luta dig bakåt och försök visualisera allt arbete, som ligger
bakom byggena ! 

Jag lämnar inga notiser vid bilderna, utan jag låter
din fantasi ledsaga dina intryck.

MBT 103, or MBT-S Sweden 

Vill du se mer bilder klicka HÄR. Annars sök i sökrutan
upp till höger på min bloggs förstasida. Skriv in sökordet
“motorbyggarna” och tryck “Enter” så finner du.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

VILKEN HÄRLIG DAG !

 

 

 

 

 

Flygning då allt stämmer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Måndagen såg ut att bli en dag med svag vind och ca 23
grader varmt.

Som modellflygare har jag ständig koll på väderläget,
för  att kunna
vara beredd om tillfälle ges till flygning.

Du vet ju att chanserna kommer aldrig tillbaka…

Jag kollade vindmätaren vid Hovs Hallar vid 10-tiden.
Den visade
3.6 m/sek Nord.
Nu vet jag, att om mätaren visar ett värde, är det
inte
säkert det har giltighet på HH.

Men jag gav mig iväg med två modeller i bilen.
Dels en ordinär
hangkärra och dels en mycket lätt
modell om utifall vinden
skulle visa sig svag.

Kl 1045 hade jag klättrat upp på Platån och stod
pustande
vid min pilotplats vid grästuvan.
Jag konstaterade att det var noll vind…som jag befarat.

Men jag bedömde sannolikheten för sjöbris som stor,
varför
jag monterade min Little Queenie och var beredd.

Under tiden fick jag sitta och njuta av naturen.
En tornfalk
flög på hanget och spanade efter byte.
Detta indikerade för
mig att det fanns laminär vind en
bit upp över kanten, eftersom
fågeln kunde flyta på.

I det vackra vädret kom en ständig ström av turister
förbi mig
och ställde frågor.
Jag försökte övertyga de passerande,  att de skulle

bli modellflygare med kanske tveksamt resultat.

Redan nu i slutet av Juni kan vi se, hur slitet gräset
blir på Platån
av alla passerande strövares fötter.
Detta trots vi fått relativt gott
om regn.
Dessutom fördärvas grässvålen av kreaturen, som  går

på HH och betar.

Efter att ha suttit och suktat i en timma, kunde jag
inte hålla mig
längre.
Min modell åkte ut över kanten i startförsök.
3 gånger var jag 
tvungen att rädda mig in på kanten,
eftersom lyftet var för dåligt.

Jag avvaktade ytterligare en halv timma, innan jag
försökte på nytt.

Innan start såg jag,  att löven i björkarna vid kanten
rörde sig en
aning, vilket jag tolkade som ett tecken,
att vinden tagit sig.

Fram med vindmätaren och den visade imponerande 0.8 m/sek…

Nåväl, jag startade kameran i nosen på min modell
och tog i ordentligt
i utkastet för att få överskottsfart,
vilket ger mig viss frihetm  att
manövrera min modell.
Modellen har bara sida/höjd-roder.

Jag märkte det lyfte, men lyftet stördes av den kraftiga
turbulens, 
som finns just vid och över kanten.
Men jag gnetade på och då
jag nått 30 m över kanten, flög
jag in i den laminära havsvinden,
som naturligtvis
skapade ett bra lyft.

Efter att jag nått säker höjd, kunde jag slå mig ner
på min tuva
och njuta av natur och modell.

Lyftet var svagt, men det lyfte över stora områden,
så jag behövde
inte anstränga mig.

Att flyga avkopplat, vara i vacker natur och prata
med intresserade
passerande, kan det bli bättre ?

Varje sekund i luften njöt jag och tanken for genom
huvudet,
att tänk vad jag är privilegierad, som kan
sitta vid denna vackra
plats och få ha en välflygande
modell i luften, som gör exakt
det jag vill ?

Livet kan för mig inte vara bättre. För för mig är
livet att få
positiva upplevelser. Tids nog kommer
kanske problem, som
gör att man inte fysiskt kan
ta sig ut.

Därför gäller det att leva nu. Inte ligga i dvala framför en tv.

Min radio, som är en JR GX8,vilken jag köpte för
5 år sen
i USA fungerar som vanligt perfekt.
Det har inte uppträtt
det minsta problem med den.

Med tanke på hur mycket jag flyger och hur jag
tänjer
gränserna med min utrustning, kan jag inte
kräva mer.

Jag har under alla flygningarna inte haft en enda
felfunktion
på radion.
Endast en felfunktion som inte kan härledas

till min JR, utan det var en kontakt som gled isär,
min Spirit flög  i 125 km/tim genom ett träd,
som förpassade
modellen till konfetti på branten
framför hanget… eftersom strömmen var väck
från mottagare  och servon.

Efter 1.5 timma landade jag för att byta kamerabatteri…
som jag naturligtvis glömt hemma…

Men jag fyllde på med vätska, tog en liten promenad och
plåtade lite växtlighet och var sen beredd att starta igen.

Modellen har två miniservo och en kinesmottagare.
Acken är 2 celler LiPO på 1200 mA, vilket borgar
för många flygtimmar.

Hur som helst så landade jag min modell nere vid
fortet,
där det finns fria ytor och då var klockan 1545.

Jag hade, trots ingen vind vid ankomst fått nästan
4 timmar
i luften. Dessa 4 timmar hade dragit mindre
än 250 mA ur acken då jag laddade upp den hemma. 

Vevar du inte för mycket med spakarna, då spar du ström.

Naturligtvis ska din modell därför alltid vara vältrimmad.
Det viktigaste är rätt tyngdpunkt, rätt anfallsvinkel på
vinge och stabbe och linkage som funkar lätt och utan
glapp.

Det är mina modeller.

Jag tog bilder med min Mobius, vilket då det gäller
stillbild
naturligtvis inte kan jämföras med bilder
från nån av mina
systemkameror, men med tanke
på Mobius storlek och pris
är det ok.

Vad gäller videofilm från Mobiuskameran,
har jag inget att klaga på.

Det finns en film längre ner. Inget avancerat utan bara
filmat rätt upp och ner från nosen på modellen.

Häng med mig under min fina flygdag på Platån !

 

 

 

Ja, jag vet. Jag ska fixa till den fula nosen…

Du ser…0.8 m/sekund.

 

Little Queenie

 

Räddning in på kanten efter startförsök

Räddning nummer 2.

 

Du ser,  att jag möts inte av  ett brusande hav direkt…

Turisterna sliter marken…

Ut mot det det förmodade lyftet.

Little Queenie med ca 100 cm spännvidd och vikten 370 gram.

Här passerar jag synvallen eller …

 

Det blommar nu.

Efter 1.5 timma i luften.

Litet är inte större

Slut för idag !

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Okategoriserade

KUNGSBACKA LINTRÄFF 2019

 

 

 

 

Här får du resten…

 

 

 

 

 

 

 

Naturligtvis tog jag en massa bilder, men jag kan inte
presentera all utan bara en bråkdel…fast det blir ju en del.

Denna posten innehåller “Allmänt” och hembyggda motorer.

Jag kommenterar ,  där jag vet något, för jag vet,
att du kan mer, än vad
jag kan !

Här kommer den sista skopan med bilder från Linflygträffen
I Kungsbacka 2019 från mig i alla fulla fall !

Håll tillgodo !

 

Hembyggt

Rejält vevhus

Till höger Lars-Erik Fridström från metropolen Anderstorp.

Lars-Erik ska starta sin diesel från cirka 1947…

  Lars-Erik under startförsöken

Ännu ett hemmabygge. Är det Hannes Illipes replika av en Mills ?

Hannes senaste hemmabygge.

Ordning och reda…men “grenröret”…ligger illa till vid en smäll…

Intresse, hängivenhet och kunskap = En egen byggd förbränningsmotor

Från vänster om jag förstår det rätt
tank, motor,varvräknare, tändsystem, voltmeter och 2 LiPo-celler.

The real McCoy

  Lars-Eriks fina diesel.

Två modellflygintresserade bröder från Norrland tror jag …

Att fotografera en ladusvala…

…är tio gånger svårare…

…än att plåta…

…en linkontrollkärra !

En Weatherman har viss likhet med en glidflygande svala…

Ett kit från 50-talet. Jag hade ett liknande från Veron.
Det var förhållandevis dyrt. Synd man inte har det kvar.

Här lite olika modeller…

 

 

En klassiker.

Jag minns min första Enyamotor. Som jag köpte 1960.
En o9. som drog runt mina linkärror otaliga varv och
där kubikmetrar jord passserade motorn, som ett resultat
av dåliga landningar. Men den smattrade glatt vidare.

En erfaren Webra 1.5 cc. Ännu en klassiker,
som fortfarande går relativt lätt att komma åt
ny i kartong till bra pris.

 

Mycket flugen…då ser en modell ut så här.

De snyggaste linmodellerna är de som inte flygs…?

 

 

Ingvar Nilsson pustar upp sig…i sin nya hatt

.

En besökande modellflygare, som fick ett porträtt, då han
kollade min GoProkamera, som var inställd på 4 bilder i sekunden…

Fenan riktad så modellen styr ut ur cirkeln
i stället för att skära in och slacka linorna.

Webra power. Jag minns min första Webra Mach 2.5…
Där var ös i den.

Tornado proppar…visst jag minns och likaså Paw dieslar
från England
som vi köpte hos Tomas i Värö.

 

 

Undrar om dessa dekalerna finns hos Biltema ?

Motvikt på yttervingen på en linmodell;
En gammal järnfemöring eller ?

Kategorier
Linflyg

LINFLYGETS EKVILIBRISTER

 

 

 

 

…är de duktiga stuntflygarna …

 

 

 

 

 

…Ove Andersson, Sveriges meste Mästare och Alf  Eskilsson.

De visade sin imponerande förmåga att flyga en linkärra vid
meetinget i Kungsbacka.

När man ser dessa proffs flyga, blir jag djupt imponerad.
Man flyger rörelser, som jag tycker, man inte borde kunna.
Men det är, för jag är en förstockad radioflygare.

Då Alf med sin Nobler dyker rakt ner mod marken
för att under sista metern under bråkdelen av en sekund
övergå i planflykt, då tänker jag: Hur hänger piloten med  ?

Detta flygande kräver blixtsnabba reaktioner och genuin
erfarenhet. Samtidigt som piloten måste bevara sitt lugn
och hålla huvudet kallt.

Då Ove ska flyga,  ser man han är ett fullblodsproffs
på linflyg.
Han har fina flygplan, han har ordning på sina grejor
och han följer sina rutiner under förberedelser och
flygning.

Frågan, som väl ingen kan besvara, är hur många
varv Ove har snurrat i lincirkeln under ett mer än
50-årigt modellflygliv ?

Det blir några varv. Hans perceptioner och balans inte
minst måste vara
skärpta maximalt, för han ska kunna
genomföra
ett flygpass med den precisionen han besitter !

Ove berättade, han ska bygga en semiskala? av
en Mustang P-51B, vilken var en kärra, som nödlandade
i Sverige under kriget.

Vi som studerat Oves byggen,  kan förvänta oss något
riktigt fint, det är jag övertygad om.

Alf är en eldsjäl för linflyget och jag fick honom
förra året att montera en av mina Mobius videokameror
på modellen, då han flög,  för att ge betraktaren en aning,
om hur det är att flyga stunt.

FIlmen la jag på YouTube och många har sett på den
och bäddat in den. Klicka på länken, så kan du också
kolla Alf,  då han hanterar sin stuntmodel i lincirkeln.

Jag vill framhålla än en gång, att det är svårt att plåta
en stuntmodell i luften, som gör rättvisa åt piloten.
Därför vill jag gärna ha med något av miljön,
för att
ge en bild av relationen mellan modell och
omgivning.

Jag lyckas inte alltid, men spänn fast dig i stolen,
ta om det behövs ett sjösjukepiller och flyg med Alf !

Jag kommenterar inte bilderna för jag hoppas,
de ger en levande bild av de två piloterna och
deras hobby !

 

 

 

 

Piloten och hans modell…
Noli turbare circulos meos !

Ares är son till Zeus och Hera. Han kallas för krigets gud,
men egentligen är han stridens och blodtörstens gud.

 

 

 

Stuntmodeller försedda med klaff kopplat till höjdrodret,
för att öka modellens vändbarhet i loopingplanet.

 

 

 

 

Ser du…lite höjdroder och noshjulet har just lättat.

 

 

Förlåt en okunnig, men är detta en “Chevelle 2000”, som Ove flyger ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alf flyger sin “Nobler”. En synnerligen klassisk modell.