Kategorier
Naturbilder

ETT STRÖVTÅG LÄNGS EN STRAND..

 

 

 

 

 

…uppenbarade en märklig fågel.

 

 

 

 

 

 

Solsken och nästan ingen vind..vi känner en föraning
om vår och med den dess löften om ljus och värme.

Kan jag önska mig mer,  för att njuta mitt flanerande
på en strand ?

Nä, jag kan tänka det. Allt var så inbjudande i dag.

Det  är en själslig befrielse att kunna gå utan mål på
en fridsam strand, ty du känner,  hur
du får ett sinne,
som blir lättat på eventuella knutar, trassel och besvärligheter.

Detta ger dig möjlighet att se framtiden an med tillförsikt,
tycker jag.

Ofta framhåller jag,  att jag träffar engagerade och
intressanta
människor.

Mötande människor,  vilka i likhet med mig,  använder
en
strand med dess miljö  att  tanka psykisk energi och
få förutsättningar för att kunna  fullfölja de funderingar,
som jag lagrat i min hjärnas ramminne i väntan på
bearbetning.

Så skedde också i dag.

Jag mötte ett par i min ålder och naturligtvis pratas
man vid, ty det gör man, då  man möts på en strand.

De hade som rutin att alltid bära med varsin stor
plastpåse för att kunna
plocka plast, som drivit iland på
stranden.

De gjorde detta varje dag. Det kallar jag miljövårdsarbete
och ansvarstagande.

Framför allt är det en fin beskrivning av handlingssättet
av “Doers” gentemot  “Slackers” ! 

Alltså människor vilka utför miljövårdsarbete i verkligheten
och inte sitter och hycklar vid en dator skrivande att
“Det är hemskt vad skräpigt det är”…utan att göra något,
som skulle kunna kosta en personlig uppoffring.

Vi vet sen gammalt…att det kostar inget att sitta vid
en dator och tycka…det som kostar är att själv göra
något produktivt, som ger ett positivt resultat.

En annan sak jag märkt i möten med människor vid
stranden  är,  hur lika
vi är i våra tänkesätt..
Samtalsämnen saknas aldrig i alla fall.

Då  jag träffade två tyska turister häromdagen, vilka gick
och letade efter  bärnstenar,  som kommit iland ,
vilket var  ett resultat av kulingen vi haft,
ville jag också
pröva min bärnstenslycka.

Nä, jag fann ingen bärnsten, men jag deppade inte för det.
Ärligt talat letade jag inte speciellt noga.

Men skulle du få lust att leta, så ge dig iväg till stranden
efter en kuling eller storm från väst till sydväst.

Vinden skapar strömmar som för iland bärnstenen, vilken
du med störst sannolikhet finner i det tångbältet,   just där
vågorna bryter mot stranden.

Man kan ha med sig en metallpinne eller liknande,
som du kan rota med.

Men det är med bärnstensletande som med svampplockande,
du måste ha erfarenhet och blick för det !

Vi befinner oss ofta vid vår södra ostkust i trakten av
Ravlunda-Simrishamn, där det är relativt enkelt att
hitta bärnsten.
Så vill jag finna stelnad kåda  passar jag på där.

Då jag fortsatte mitt strövande längs det frasande
vattenbrynet,  fann jag ett  mystiskt träföremål,
som låg rullande fram och tillbaka i vattnet just vid
kanten.

Det såg ut som en död fågel och under ett kort ögonblick
snuddade tanken min hjärna, tänk om den är riktig,
för den såg ytterligt realistisk ut.

Jag vände trästycket,  tog upp det i sanden, fotograferade
det och fann, att det var
en nästan  perfekt modell av
en knipliknande fågel.

Fågeln, eller vetten, syntes inte  vara bearbetad av
mänsklig hand, utan roten hade växt , jag vill inte säga
slumpmässigt för inget i naturen är slumpmässigt,
så det liknade en dykand.

Kanske vågorna hade format den vid dess kontakt med
strand eller annan drivved. Jag kunde inte finna några
märken efter bearbetning på objektet.

Naturligtvis tog jag hem den, tvättade den och har
nu lagt den på tork. Den kommer att
få en hedersplats
i hemmet.

Annars var det tomt på fågel. Havstrut, skrattmås och
förbiflygande småknarrande
grågäss.

Jag hade hoppats på att kanske få se,  en förbiflygande
havsörn, men
det kom ingen…i dag heller.

Min promenad blev 11 km,  dock kändes det,  som jag
bara avverkat 2 km.

Jag blir, för att använda ett fint gammalt uttryck
vederkvickt av att finnas i den avkopplande strandmiljön.

Som du förstår käre besökare på min blogg, råder det
ingen inre konflikt hos mig, huruvida jag ska promenera
vid stranden eller falla i en meningslös dvala framför en tv
…valet är för mig självklart och enkelt.

Efter hemkomsten var jag så upprymd och inspirerad
av de första aningarna om vår, att jag åkte till min
däckfirma och satte på mina sommardäck.

Så nu får sommaren komma,  då den vill. Jag är i alla fall
beredd.

Några  ögonblick från min promenad följer nedan.

Som du ser…det händer alltid något,  om man beger sig ut
och om du är öppen i dina sinnen.

 

 

 

En av entréportarna vilken  släpper ut dig på Tönnersa Strand.

Här flyger jag mina modeller eller skärm.
Troligtvis Sveriges längsta kusthang.

Om du inte märkt det…ser du hur Cumulusmolnen blommar i början av Mars ?
Ett litet löfte om vad som väntar oss.

En strandfnas ligger med halvslutna ögon och lapar B-vitamin.

Det jag ständigt söker; Den fria  horisonten.
Den synes skarp som vore den klippt ur ett pappersark .
Varför kan det tyckas vara så,  att jag är präglad av en fri horisont ?
När jag befinner mig på stranden,  är det  den fria horisonten, som
låser upp och släpper loss mina förväntningar.

Den mystiska fågeln.

Slumpens skördar eller tillfälligheternas spel…

 

Den alltid irriterade tångslusken med 3 huvud
lurar i den ruttnande tången på eventuella byten.

Sanden vid en strand i ständig rörelse.
En kan det tyckas sandkustens Perpetuum Mobile.

Denna tall har givit upp livet efter en livslång kamp mot elementen.
För två år sen fanns det fortfarande kottar och barr på den, men nu
står stammen som ett utropstecken och ropar ut,  att allt världsligt är förgängligt.
Det enda som står emot förgängligheten är tanken den skapat.


Tre tallar har slagit ihop sina kronförsedda huvud,
ivrigt diskuterande det senaste sladdret om vad som hänt i skogen…eller ?

Lagaoset kl 1000De plötsliga och oväntade förändringarnas scen.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

SOM VANLIGT…

 

 

 

 

 

 

 

…bara lite hangflygning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som jag skrev i min förra post, kunde vi förvänta gott
hangväder på Segeltorp i går söndag.

Det blev exakt,  som yr.no hade förutsagt.

Vi möttes av 3-4 m/sek rakt på, 6 C och solsken.

Kan inte bli bättre, om man bara vill glida lite.

Jag hade justerat min modell,  vad gäller utslagen på
skeven. Vilket innebär,  jag hade lagt till exponentiella
utslag för att lugna ner flygningen lite.

Skillnaden var stor och planet flög behagligare.

Synd att inga skärmflygare  kom, för förhållandena
blev perfekta med 5-6 m/sek. Vid 13-tiden gick
vindhastigheten ner till 2-2.5 m/sek, men det innebar,
att hanget ändå bar förträffligt.

Så jag kunde flyga helt relaxad.

Inga speciella händelser att rapportera,  mer än att jag
hade sällskap med den första tornfalken,  jag sett i år
på hanget. Tornfalkarna håller gärna till på stationära
platser,  som passar deras krav.

Tornfalken,  som håller till vid norra kanten av
Segeltorpshanget,
är ganska orädd fram till en viss gräns,
då den försvinner in
i dungen.

Den vackra rovfågeln är en explosion i rött och brunt…har du sett det ?

Ett par försiktigt framklämda frusna drillar hördes från
sånglärkan över fältet
bakom hangkanten.

Jag hade hoppats få se en havsörn, men intet var att skåda.

Min första start var kl 1100 och jag landade 1445 slutligen.
Det blev nästan 3 timmar i luften över Segeltorp och jag
kunde rik på upplevelser lasta bilen och vända den mot
min hemort i den förvissningen, att jag gjort något av
min dag.

Naturligtvis tog jag massor…9000 bilder med min Mobius
vilken klämmer 4 bilder i sekunden

I och med att kameran tar kontinuerligt med 4 bilder i
sekunden blir det det ju mycket material. Men vad gör det ?
Bättre 3000 bilder för mycket än missa en !
Det är ju så enkelt att kasta,  det som inte används.

Olyckligtvis var kameran felinställd, mitt fel, så jag
fick editera om kraftigt,
vilket påverkade kvaliteten.

Nu har jag ändrat inställningarna,  så den ska ta bra
bilder igen.

Mobius är för mig en kamera, som trots sin minimala
storlek tar imponerande bilder på ett enkelt sätt.

Skaffa dig en sån,  om du vill dokumentera din
modellflygverksamhet !

Ett par bilder ut över havet tog jag med min systemkamera.

Hoppa in och häng med på min glada söndag med min Spirit Elite !

Än en gång ursäkta för de usla bilderna…

 

 

Vyn som mötte mig kl 1100. Du ser att vågorna bryter inte,
vilket indikerar mindre än 5 m/sek.

Klart för takeoff, med min Mobius sittande på skalmen till
mina solglasögon. Min pilotplats, upphöjd över omgivningen,
gör att det känns, som jag sitter på något som kännas som en tron…

Du ser i vilket snitt vinden låg i…

…vilket är det ideala för söndagsflygning.
Min vindmätare Silva som hängt med i 15 år nu utan att protestera.
Kan mycket mer än jag vet om…

Jaha, då kör vi väl…Min JR 8GX, som aldrig har svikit mig !

Roderhornen på klaffen stör mitt estetiska öga. Men jag vill ha stabila överföringar,
vilket jag får med ett kort ok på servot och ett långt vid mitt roder.

Då kanar vi på…

Tänk om jag fått 1 kr/flugen meter..då hade jag efter  dessa 45 år varit en rik man…

Att ha modellen nära sig, det ger lite krydda på upplevelsen.

Mina aerodynamiska bromsar innebär 90 grader klaff.
Flyger jag för att öka lyftkraften , sätter jag an 30 grader klaff.

Där vi landar. Tänk om man ägt huset till höger…
För 9 mille är det ditt…med lite övertalning av ägaren.

Stigen är livligt frekventerad av promenerande människor
och ibland av friströvande flygintresserade kvigor och tjurkalvar.

På väg in för en anings medvindslandning.
Jag landade från “fel” håll eftersom vinden
hastigt avtog och för att undvika incidenter
med min nya Spirit, blev det så här.

Strax…med full broms och full kontroll.
Klaffen mycket effektiv, vilket är en välsignelse
vid landning i besvärlig terräng med små ytor.

Tack vare min skruv i botten av kroppen, stoppar modellen fort vid landningen.

Sikta på dig själv, då du ska landa ute i naturen,
det är ett bra tips.

Här har jag promenerat med min modell mot parkeringen,
eftersom jag bitvis är lat…
Min avsikt är att landa på
grusvägen, då gräset misstänktsamt  vaktas av uppstickande stenar…

Ser du vad som finns rakt fram…?

Japp, en vresros, som är specialdesignad att strimla Oralight klädsel
Denna gången klarade jag mig, men det var bara tur. Kolla taggarna…

“Ska man landa i vresrosor”, säger domaren,
som bedömer landningarna med kritisk blick…

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

PÅ SÖNDAG 10. MARS BLIR DET LÄGE FÖR HANGFLYG.

 

 

 

 

  Skärmflygare och och modellflygare…

 

Uppdatering

Det kommer en post om dagens flygningar så snart den är klar.

 

 

             Prognos  Hovs Hallar söndag enligt yr.no.

 

 

 

 

 

…vi kan räkna med bra förhållanden på Segeltorp i morgon.

Som du ser på bilagd bild kan vi förvänta 4-8 m/sek.

Vinden bäst för skärmflyg från 1000 till 1400.

För modellflygare går det fint hela dagen.
Vi ses vid Segeltorp med modeller eller skärmar.

Det  gäller att fånga tillfällena !

 

Kenta brottas med skärmen…

 

Full koll på luftrummet !

Den gamles Spirit Elite #2 i luften

Spiriten över Segeltorpshanget.
Där vi ska flyga i morgon.

 

Kategorier
Hangflyg modell

RISKERAR JAG ATT SLITA UT HOVS HALLAR…

 

 

 

 

…eftersom jag flyger där så mycket ?

 

 

 

 

 

 

 

Bildligt talat,  sliter jag på Hovs Hallars hang, därför
jag är en mycket intresserad hangflygare.

Slita ut luften…? Knappast, den kommer att fortsätta
blåsa mot kanten och generera ett never ending lyft
för oss.

Vad som slits är den tunna grässvålen ovanpå
gruset. Denna svål är illa åtgången och slets kraftigt
under förra årets torka. Men det är inte människor,
som orsakar huvudslitaget. Det är de klövdjur,
som är satta att beta i naturreservatet av markägarna.

Hovs Hallar är en Allmänning som ägs av närboende
fastighetsägare. Jurisdiktion över området har Länsstyrelsen
i Kristianstad. Vilket inte gör konfliktfyllda frågor
lättlösta.

Jag har talat med ansvariga  tjänstemän  på länsstyrelsen
och då jag framför mina farhågor för slitage, då får jag
ett märkligt svar: “Du vet hur det är”…syftande på vad ?

Jag och ett gäng skärmflygare besökte HH under en av
de
där få dagarna under vårvintern, då förhållandena
var
optimala. Rätt vind, rätt styrka, rätt temperatur och
flygning med rätt modell.

Med mig hade jag min Spirit, som jag ville få intrimmad,
samt en Gillette F3F modell om hastighets- och adrenalin-
suget skulle överväldiga mig.

Vi möttes av 3-5 m/sek NV och solsken.

Naturligtvis var jag förväntansfull, eftersom förhållandena
garanterade bra lyft, vilket underlättar intrimning av
modellen.

Som vanligt dokumenterade jag min verksamhet med
en kamera.

Eftersom vindens huvudkomposant var i huvudsak NV
med
lite fluktuationer åt S och N, flög vi på det lägre
hanget,
vilket nås,  genom att du  går igenom den södra
grinden på parkeringen
och följer grusvägen. Det är
ca 800 m ner till hanget.

Eftersom jag hade 4 skärmar i luften samtidigt där jag
flög,
fick vi visa ömsesidig hänsyn i vårt flygande.

Det fungerade utmärkt.

Om flygandet är inte mycket att förtälja. Jag var i luften
i 2.5 timma.

Allt jag ville prova,  fick jag utfört.

Det enda som skapade extra spänning var min sista
landning för dagen.  Jag landade längre upp på en
gräsyta närmare parkeringen. Under finalen var jag
inte uppmärksam på en risig buske…så min Spirit
studsade på de knastrig grenarna och fortsatte flyga
…utan skador.

En bra sak med denna min Spirit är, att jag fäst en M4
maskinskruv i
vinschfästet under kroppen. Det var en
stor hjälp, då jag skulle
landa på det jämna gräset.

Skruven bromsade modellen på ett mjukt sätt
och förhindrade, att den  kunde fara iväg okontrollerbart
och träffa
någon av de lömskt ruvande stenarna,
som sticker upp 5 cm i
landningsområdet.

Slutsatsen för ändringar på min modell blev,  att jag
applicerade exponentiella
utslag på skeven. Vi får se,
hur det funkar nu.

Modellen var mycket känslig i rollplanet och kanske min
förändring lugnar modellen…

Mina klaffar, som är ganska stora for ut med en smäll,
tack vare att dagens servo är blixtrande snabba.
Det gillar inte jag. Jag vill mina klaffar ska gå ut som
de elektriska klaffarna på en MFI-9 gjorde.

Så vid hemkomsten lade jag fördröjning på klaffen
både ut och in.
Nu ser det realistiskt ut.

Som vanligt träffar man trevliga och nyfikna människor,
som
strövar förbi. Jag lovar, jag försöker övertala alla
jag pratar med,
att de ska bli modellflygare…

Vid denna brytningstid hade jag förhoppningar om
att få se
och höra lite försynt lärkdrillande och tofsviporna
tumlande
och aggressiva skrikande. Men det var tyst

I fredags såg och hörde jag både sånglärka och tofsvipa
ovanför ängarna mellan Trönninge och havet.

Jag tog som vanligt bilder och det som klarade bilderna,
var
min Mobius. Dels monterad på mina glasögon,
vilket gör,  att
kameran fotograferar,  det jag själv tittar på.

Jag hade kameran på min modell i nosen riktad framåt
och  monterad på vingen
ute i spetsen riktad snett bakåt.

En bild säger mer än 1000 ord, så med tanke på alla
bilderna
blir det mycket sagt…Min Mobius tar 4 bilder i
sekunden och har ett 128 GB minneskort.

Där finns en snabbt redigerad video längst ner på sidan.

Härligt,  att vi fick en föraning om,  de kommande fina
flygningarna, 
vilka väntar oss på den vackra platsen
Hovs Hallar !

Om du tycker färgtonen på bilderna är helt ur takt ,
tycker du rätt. Kameran var felinställd. Nu är det
justerat,  så det blir förhoppningsvis ok vid nästa
fotosession…

 

 

 

 

 

Great Planes 2 m Spirit Elite innan dagens flygningar.

På väg upp till vår pilotplats. En plats för avkoppling och  livsnjutning.

En blick ut över havet anger,  att vi inte är ensamma på kanten.

Start snart…ska bara släppa förbi skärmen.

Startsekvens…i motljuset…

Det gäller att få ner fingrarna snabbt till spakarna, så man kan fånga upp modellen.

Japp, du ser jag har greppet nu. Kolla höjdrodret.

Bakifrån och höjdrodret  är ansatt för att få upp modellen efter starten.

Ännu en start för att visa hur terrängen ser ut.

Jag kastar ut hårt,  för att få energi till modellen,
vilket ger mig  handlingsfrihet just efter starten.

Ser utmärkt ut

Med den vind som rådde,  kan jag flyga i stort som jag vill,
utan att behöva spara på höjd, då lyftet är stadigt och starkt.

En modell och en fri horisont…

Ser du lagningen på vingens undersida ?
Ett resultat av Murphy´s Lag. Eller i alla fall ett resultat av styva
grässtrå på Tönnersahanget
vid min premiärlandning…

Hanget  bar upp till 100 m enkelt i dag.

Final med full klaff för att få ner hastigheten.

Snart…

Där satt den.

Hanget vid Segeltorp.

En gammal hangflygare…som aldrig tröttnar på att flyga !

Här kan du se grusvägen som går från parkeringen till pilotplatsen

Att landa

 

Vid bra förhållanden ger dig hanget stora möjligheter
att flyga över stora ytor och upp till 100 m höjd.

Modellen är mycket närmare piloten
än vad bilden visar.

Piloten lutar bakåt för att inte bli påflugen vid en passering…

Landning igen…

Det gäller att vara bestämd vid landningen. Samt att hålla hastigheten uppe.
Inget mjäkande utan modellen på nosen, full klaff och just innan sättning
in med klaffen för  att minska lyftkraften och få modellen att sätta sig.

…allt under kontroll…

…rakt på vingarna…

Sättning

Ännu en start med bakåtkamera

 

Du ser, hur snabbt du vinner höjd, då det är bra förhållanden.

Hur många km har jag flugit med mina modeller här sen 1973 ?

 

 

 

Landning med bakåtcam

Viktigt att ligga rätt på vingarna i den turbulenta luften !

 

Done deal !

Här ser du den spretiga busken jag studsade i, 
innan landning i gräset just där vägen kröker…
Min Mobius i nosen dokumenterade incidenten.

 

 

Kategorier
Skärmflygeri

HOVS HALLAR VISAR EN AV SINA BÄTTRE SIDOR…

 

 

 

…för alla som flyger hang i någon form.

 

 

 

 

 

 

 

 

Gårdagen inbjöd till hangflyg på Hovs Hallar med vad som
helst,  vilket man flyger på ett hang med…

Jag anlände klockan 1000 och möttes av perfekt väder.

Redan på parkeringen kände jag vinden var nordväst
med styrka ungefär 4-5 m/sek. Vindstyrkan bedömer
jag enklast genom att studera vågbildningen på Kattegatt.

Om vågorna bryter lite försynt och visar små vita mustascher,
då ligger styrkan på ca 5 m/sek.

Jag träffade Peter, en skärmflygare, på parkeringen och
han
liksom jag var full av flygförväntan !

Vi talade samman lite och konstaterade,  att han som
skulle flyga skärm och jag som hade min modell,
vi var fyllda av förväntningar.

Förväntningar att lyftet skulle vara bra och att våra
upplevelser skulle ge oss inspiration och minnen.

Jag menar,  vi kräver inte så mycket. Lagom och rätt vind,
något att flyga med och ett någotsånär vänligt väder.
Det kanske inte är så mycket begärt eller?

I dag uppfylldes våra förväntningar till stor del.
Skärmflygarna fick sina timmar i luften och jag
som flygare av min nya Spirit kunde trimma min
modell,  så den just då flög så bra, den kunde.

Detta min inlägg omfattar skärmflyg. Det kommer ännu en
post,  som handlar om mitt modellflygande senare.

Vi gick ner till det lägre hanget vid Segeltorp, som ju är
platsen där vi flyger i nordvästlig vind.

Peter startade i den för skärmflyg aningen svaga vinden,
men genom att flyga effektivt gick det bra.

Ytterligare en skärmpilot kom, Jan från Eslöv, som också
fick fina flygningar.

Under dagen vred vinden från VNV till NNV och tillbaka.
Det rådde stabila förhållande tack vare en högtrycksrygg,
som kommit in.

Vinden pustade lite upp och ner, men då jag gick hem
ca kl 1430, 
hängde skärmarna fortfarande på hanget,
även om vi kunde se, 
att vinden höll på att knäcka sig.

Men, de 4-5 piloter som var i luften fick en fin tur.

Här kommer bilder på dagens skärmaktivitet.

Hoppa i selen och häng med !

Att flyga skärm ger en känsla av att vara,  om inte en
fågel så näst intill
eftersom alla rörelser i skärmen känner du,
då du sitter i selen, via linorna.

Vill du lära dig flyg skärm? Kontakta Pierre hos Sky Adventures,
han hjälper dig !

 

Nästan alla bilder tagna med min Mobius. En kamera som gör det
enkelt att fotografera och videofilma !

Det är roligt att flyga !

 

 

 

 

 

 

 

Vad en skärmflygare skådar från sin sele vid flygning mot Segeltorp från Platån Hovs Hallar.

Du ser att havet bryter inte, så vinden nu under 5 m/sek.

Peter svänger på vid Segeltorpskanten.

Jo, skärmflyg skapar illusioner…

Peter med sin skugga sett från Platån.

Det lägre  hanget vid Hovs Hallar, Segeltorp. Kräver för skärm nordväst 5 m/sek.

En knackig motljusbild på Peter i selen.

 

Peter har förpuppat sig.

 

 

 

Glöm inte  ta med vår tandemsele för oss “The Flyin´ Pugs” !

Peter kommer studsande på kanten som en fjäril över horisonten.

Lite tyg och snöre…sen flyger du !

 

En glad skåning från Eslöv, Jan.

Förberedelser

Jag tycker,  att uppdraget visar mycket av,  hur skärmflyg fungerar eller ?

Skärmen tycks vara i detta läget som en slingrande orm utan större styrsel…

…men vänta tills den stabiliserat sig och fyllt upp…


Jan…faller han på knä innan starten ?

One small step for man,  one giant leap for a paraglider…

Tjohej ! Eller som det heter på engelska “Chew Hey”!

Jaha säger Jan, detta ser bra ut.

Nu är det bara att flyga i samma riktning som K-strimman 30000 fot upp.

Lite motljusbilder. Ser du konturen av den engelska bombaren Vulcan till vänster ?

4 skärmflygare njuter av livet

Jan kanar fram lite lågt

Om vinden drar på nord kan du flyga härifrån och gneta dig
upp på Platåns,  kullen i bakgrundens,  höga hang.

Terrängen vid Hovs Hallar kan man säga har en anstrykning av vildhet över sig.
Den är lite aggressiv och påträngande för betraktaren.

Fly low and slow….så upplever du mycket !

Efter landning nere vid stranden blir det marsch uppåt.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

I DAG BLIR DET HANGFLYG PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

 

…därför jag är flygsugen och väderprognosen är god !

 

 

 

 

I dag ser allt positivt ut, om man är hangflygare.
Solsken, plus 8 grader och nordvästlig vind.

På hyllan hemma en nygbyggd Spirit, som väntar
på premiärflygning på Hovs Hallar.

Rapport kommer med bilder.

 

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

HUR DET VAR…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…under en fin termiksommardag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under årstiden vinter, som i södra Sverige inte innebär
snö, is och kyla, utan klent regn, envisa vindar, dis och
dimma,
då går mina tankar tillbaka till något behagligare.

Till de tillfällen då jag var ute i somras och njöt av min
flygning med en synnerligen vältrimmad HyperAva vid
ett av mina flygställen.

Denna dag bjöd på svag termik,  då jag anlände och var
startklar kl 0850. Dessutom hade vi disigt väder beroende
på en passerande varmfront.

Men icke desto mindre fanns det utbredd och svag termik.
Vind fanns det under förmiddagen nästan ingen, vilket
betydde,
min Ava kunde sköta sitt flygande själv.

Jag fick en blåsa på 75 meter och började kurva.
Efter ett par varv hade jag trimmat modellen och
centrerat
den i centrum av blåsan. Det är det,  det
handlar om.

Ligger du inte i centrum,  flyger du inte effektivt.
Man ska aldrig vara rädd att korrigera läget av sin
modell
i termik.
Då termiken,  som vid detta tillfället är svag,
måste
jag korrigera försiktig för att inte flyga
orent.

Om jag flyger i en svag blåsa,  trimmar jag Avan
aningen
baktung för att kunna optimera möjligheten
att stiga,
vilket Avan gör möjligt tack vare sin effektiva,
vingprofil i alla  fartområden.

När modellen var trimmad och centrerad, kunde jag
överlåta
flygandet till min trogna Ava.

Att sitta i min BilTemaflygstol och kunna ha radion
stående
på marken är en positiv upplevelse.
I och med den obefintliga
vinden hade jag hela tiden
modellen rakt över mig.

Det var inte mycket korkverkan, men min variometer
talade
om,  jag steg stadigt med 0.5 m/sek, vilket var
betryggande.

Hur högt jag steg ? Tja det var några meter…

Dagens upplevelser väger tungt i mitt modellminne i
hjärnan,
eftersom det för mig var  en lustfylld erfarenhet,
som innefattade
det bästa ur varje parameter, vilken har
på påverkan på mitt modellflygande.


Min åsikt är,  att flygandet ska vara lustfyllt, därför det
tillfredsställer
mina basala behov av, låt oss kalla det
äventyr och spänning !

Häng med på en av mina sommardagar med min Ava !

 

 

 

 

 

 

Min Ava. Tänk vad goda upplevelser jag haft med modellen!
Jovisst, den är sliten och ärrad efter mer än 800 timmar i termik
De blankaste modellerna är de som aldrig flygs…

 Detta är, enligt min åsikt, världens bästa nybörjarflygplan, Blue Phoenix. Konstruerat 1981 av Leif Eriksson. Leif som också konstruerade en klassisk friflygande modell, “Cikada”, vilken i likhet med Blue Phoenix blivit byggd i tusentals styck.
                                                               Vädret klockan 0900

Varmfronten nalkas med höga moln.
Varm luft klättrar upp över kallare luftmassor. Mitt flygställe vid 15-tiden, då den lilla varmfronten passerat
och börjat släppa in nordvästliga vindar.
Klarare sky vilket ger mer instrålning och kry korkverkan.

Så här ser jag min modell oftast…

Ser du klumpen vid vingframkanten ?
Det är min nästan alltid vidhängande GoPro.

                                                       Den gamle flygaren, som ännu inte fått ut sin flygstol….

Irrigation. Något som vi kommer att få bli vana vid kanske…Jag minns, efter
klimatkonferensen i London, hur självutnämnda
klimatexperter från  Sverige i
massmedia varnade för,  att Sverige skulle
dränkas i regn…Undrar var dessa
forskare hade sina argument
och utsagor under sommaren 2018 ? Vad krävs för
att kalla sig “Forskare” ? Om jag klurat ut  ett garanterat säkert sätt, enligt egen mening,
att med hjälp av en begagnad tvättmaskin och ett fotogenkök lyckats skapa fusionsenergi…
…ger det mig rätten att bli kallad forskare i massmedia? Ja, jag bara funderade lite…

Detta ser ut som en köksgardin eller sovrumstapet…
Men det är en åker skördad med en tröska som styrs med GPS…

Tjänixen !

Kategorier
Segelflyg

OLDTIMERSTUK

 

 

 

 

 

En vacker segelmodell,  Leprichaun

 

 

 

 

En av mina modellflygkompisar, Johnny Johansson
från Laholm har i vinter byggt två nya modeller.

Vi vet sen gammalt att Johnny är en duktig byggare
och som får saker och ting snabbt ur händerna och
dessa de senaste är av sedvanlig hög Johansson-kvalitet.

Modellen är lätt och kommer säkert att majestätiskt
glida på hanget vid Hovs Hallar i svag vind !

Det ska bli spännande att få njuta av modellen i luften !

Jag får lite JohnWoodfield-vibbar , då jag ser
denna modell…

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

JAG VAR JU BARA SÅ FLYGSUGEN I SÖNDAGS…

 

 

 

 

 

 

En liten berättelse ur mitt mitt modellflygliv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland  kan längtan efter att få sin modell i luften
bli i stort oemotståndlig.

Så var det för mig i söndags, eftersom de förutsättningar
som krävs
för att få njuta av ett par timmars hangflygning,
tycktes finnas.

Efter en lång period med sydlig och ostlig vind,
fanns det enligt det norska väderinstitutets
websida yr.no utsikter för nordliga till nordvästliga
vindar över Hovs Hallar.
Det var lovat 5-7 m/sek i styrka och efter kl 12 något
avtagande.

Så jag kvistade ner medförande min “Hobby”, eftersom
jag vill komma underfund med den ordentligt och
förstå dess egenheter.
Hovs Hallar var tomt på turister, då jag anlände.
Efter montering av modell promenad upp till fortet
där jag möttes av nordlig vind ca 5 sekundmeter.

Eftersom vinden inte var våldsam, räknade jag inte med
någon besvärande kantrotor, utan jag kunde starta
rakt ut från kanten.

Lyftet var starkt och jag kunde flyga, som jag ville.
Jag trimmade modellen,  så den flög absolut rakt
med relativt god fart. Då jag kollade mina trimrar,
såg jag, att de stod alla i neutralläge.
Det kunde inte bli bättre.

I nosen hade jag monterat min Mobius riktad bakåt,
så jag skulle få en video på sido- och höjdroderrörelserna.
Min stabbe är av modellen all- flying- stab, vilket
på ett avgörande sätt underlättar trimningen i loopingplanet.

När jag hade jag kastat ut och fått ca 50 m höjd över
kanten, såg jag en havsörn komma flygande med lugna
tunga vingslag riktning norrut. Min kamera låg på marken,
men då min modell var i luften,  kunde jag inte
plåta havsörnen…

Efter 45 minuter i luften landade jag för att ställa om
kameran till framåtvideo. Landningarna på HH är
inte enkla uppe på Platån.

Där finns ett otal hinder i form av buskar, stenar
och småkullar. Dock lyckades
jag få ner kärran på
ett snyggt sätt, vilket underlättades
av att jag kunde
fälla upp mina skevroder som en 
aerodynamisk
broms och därigenom få bort höjden,
utan att det
orsakade en hastighetsökning.

Eftersom vinden var nordlig,  tog jag mitt pick och
pack
och gick upp till toppen på Platån, där vi flyger
nordlig vind.

Uppkommen märkte jag,  att vinden minskat till
2-3 m/sekund.

Jag gick fram och tillbaka hållande koll på vinden och
på rörelserna i trädens grenar just vid kanten.
Till slut hade jag samlat så mycket underlag, att jag
beslöt göra ett startförsök.

Med den lätta vinden fanns det ingen topprotor, utan
vi hade jämn vind över kanten.

Således satsade jag hårt och startade och som förväntat
steg modellen, då jag kom ut i den laminära vinden.

Det blev en lugn och bekymmersfri flygning i absolut
kyttfri luft. Jag kunde sitta på min flygtuva och bara njuta.

Det är väl det, som är meningen med modellflyg ?

Alltnog, jag fick 2 timmar i luften och  2 timmar video.
Min kamera var min Mobius, därför jag väntar på
min Gopro, som är på ombyggnad i Tyskland.

Bilderna är jämfört med Gopro i litet format, då jag
klippt stillbilder från Mobiusvideon.

Men det får du stå ut med. Detta är ju bara en liten
redogörelse för,  hur jag gjorde den sista flygningen
under 2018 på Hovs Hallar.

Hade skärmflygarna vetat det varit så bra väder,
för vinden tog sig igen till ca 5 m/sekund, hade de
troligtvis dykt upp.
Men idag flög jag i spendid isolation.

I regel träffar jag trevliga människor , vilka liksom
jag är ute och njuter av naturen. De är nyfikna på
hur stor modellen är, hur styr jag och var sitter motorn..

Jag förklarar gärna för att sprida positiv propaganda
och information om modernt modellflyg.

Kl 15 gick färden åter hemåt med en belåten
modellflygare, som fått riktigt goda upplevelser
på mitt favorithang Hovs Hallar !

Här kommer  lite bilder, vilka är klippta ur en video,
som ju medför, att kvaliteten inte är speciellt hög.

Men det är inte formen som är viktig, utan det är
de känslor och tankar, en bild skapar hos betraktaren.

En videosnutt stressade jag ihop också.

Håll tillgodo !

 

 

Ljuset gav träden en aning spöklik framtoning…

 

Naturen är vildaktig här. Inte lätt att ta sig uppför branten och bärga en modell…

Modellen som flög, Multiplex Hobby årsmodell 1978-1979.

Platån på Hovs Hallar med flygintresserade.

Skyn grön ? Tja det blev så under de förhållanden som rådde.

Kattegatt med 2-3 m/sek nordlig vind.

Landningsbilder följer.

Du ser det är inte hinderfritt…

…vilket blir än mer uppenbart, då du kommer närmare marken.

Men det ska väl lösa sig…

…där satt den !

 

 

Här är en liten 4 minutersvideo

 

Kategorier
Hangflyg modell

I TISDAGS FICK VI OSS EN REJÄL RESA…

 

 

 

 

…med våra modeller på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade gått  och suktat i 3 veckor efter lite
hangflyg.

Vi har haft sydliga och ostliga vindar, vilket för oss
på västkusten inte är gynnsamt ur hangsynpunkt.

Men i tisdags skulle det bli bli Nord enligt yr.no.

Eftersom yr.no är det väderinstitut flest litar på,
då det gäller prognoser, förberedde jag mig för
en resa ner till mitt favorithang.

Lite onda aningar hade jag. De tkunde bli för
mycket
av det goda vad gäller vindstyrkan.
Hård vind
ger mycket kraftig turbulens och
det blir kallt.

Men iväg åkte jag och klockan 1230 träffade
jag Rolf Holmér på Platån.

“Det blåser bra” var hans första kommentar.
Ok, tänkte jag, men har jag kuskat iväg
50 km, så ska jag montera och flyga.

Min modell var i tisdags min mer än 40 år
gamla “Hobby” från Multiplex. En ganska
snygg modell som inte flyger superbra.
Den är trög i roderresponsen.
Modellen
lämpar  sig bäst för att glida med
på HH
i vindstyrkor upp till 4-5 M/sek.

Vi försökte starta vid fortet, men det var alltför
turbulent. Så turbulent att Rolf hade svårt
att hålla modellen.

Så vi beslöt att knega upp till Platåns högsta
punkt, där vi borde kunna starta relativt säkert.

Trodde vi ja ! Det blåste småspik ! Vindstyrkan
låg mellan 8-12 m/sek.

Vilket resulterade i en mycket stark topprotor.
Det blåste lika starkt i nacken,  då vi stod på
toppen och såg ut mot havet, som om vi
stått vid kanten och haft vinden mot oss.

Det känns märkligt att uppleva en så stark rotor !

Efter lite möda kastade Rolf ut min modell.
Det kändes lite som att vara på väg till egen
eller modellens avrättning bildligt talat…

Förutsättningarna var barska. Efter släpp
dök min modell mot trädridån på kanten
mycket påverkad av kantrotorn, som ju skapar
ett “lyftvakuum” bakom sig, därav sjunket vi
upplevde.

Med ett nödrop, vilket du kan se på bilderna,
kom jag ut i lyftet och min modell åkte
expresshiss uppåt i det laminära lyftet.

Väl uppe och ute var det problemlöst att
flyga.

Efter en rejäl stund i lyftet svängde jag in
på ca 10 m höjd in över kanten
och säkert
som ett brev på posten grep
kantrotorn
min modell utan att jag hade
möjlighet att
helt kontrollera den.

Trots full sida och full skev för att hålla emot
förde modellen under  greppet från rotorn ett
eget liv.

Jag tvingades göra en landning, utan att ha
möjlighet att  se min
modell, på gräskanten.

Detta kan inte gå vägen,  tänkte jag på väg till
modellen, som låg 100 m bort betraktad av
fyra litauiska turister.

Ibland så blir barn och dårar beskyddade, du får
välja vad du vill ge mig för epitet, därför min
“Hobby” var helt oskadd. Det enda som skett var
att huven lossat.

Jag beslöt att vi sätter punkt för dagens flygningar
här.

Vi har ett talesätt på Hovs Hallar: Gör aldrig sista
flygningen !

Så det blev lite sightseeing och en frusen
promenad till bilen.

Hemfärd och funderingar över dagens flygningar.

Min värsta hangflygningabstinens var nu stillad !

Bilderna är tagna med min lilla Mobius i dåligt
ljus.
Min Mobius har jag enkelt fäst med tejp på mina
solglasögons ena skalm.
Perfekt att ha där för att dokumentera, vad jag gör.
Batteriet räcker till flera tusen bilder.
Kameran har jag ställt in på 4 bilder i sekunden.

På min modell satt min GoPro, som jag efter
jul ska skicka till Tyskland för injustering,
så skärpan blir lika bra som förr.

Man kan inte med trialanderror-metoden
ställa in fokus. Det krävs datorkraft och
specialutrustning, då det hänger på tiondels mm
vridning av linsen.

Rolfs bilder har han tagit med sin telefon och
jag vill säga, att moderna telefoner tar förvånans-

värt bra bilder.
Mobiltelefonerna tror jag kommer att
“slå ut”
de vanliga små kompakta  digitalkamerorna.

Sådan var min  och Rolfs dag på Hovs Hallar.

Lite ögonblick av vad vi upplevde.

 

Piloten just färdig för flygning.

Flygkapten Rolf kämpar med min modell i blåsten.

Du ser att det var bra tryck i vinden på Platån i tisdags !
Men, sjön bröt inte. Märkligt. Det brukar den göra vid 5-6 m/sek redan.

Tråkigt förvinterväder med dåligt ljus för fotografering.

Innan start på Platån. Ser du, hur vinden kommer lite från ost.

Mitt startmanskap !

It´s now or never !

Släppet

Du ser, jag var illa ute över kanten.

Jag fick plocka fram mycket av min erfarenhet för att reda ut situationen.

Sen blev det hiss uppåt, då jag var ute i den laminära havsvinden.

Det skulle gå att stiga till minst 350 m i dag, om viljan funnits…

“Hobby” en typisk 70-talsmodell.

Här har kantrotorn tagit tag i min modell

Jag kunde inte hålla emot med mina roder, modellen helt utlämnad åt turbulensen.

Jag kunde delvis räta upp modellen innan den försvann.

Så här såg den ut efter den forcerade  landningen. Inga skador endast huven hade lossnat.

De litauiska turisterna och vi på väg till bilarna.

Rolf står i lite trolsk ljus och förevigar mig och modell.

Den igenslyade åkern bakom hanget är nu rensad.

Nöjd pilot…efter flygäventyret.

“Titta där ligger en tioöring”, säger Rolf…

 

 

Kategorier
Termikflyg

EN NY AVAIST…

 

 

 

 

 

…hälsar vi välkommen i gänget.

 

 

 

 

 

 

Peter skickade ett par bilder på sin nya Ava, som jag
är övertygad om kommer att ge sin ägare många
fina upplevelser i luften.

Det är svårt att inte lyckas med Avan !

Keep it up Peter !

 

 

 

Så här fin var min Ava oxå, då den var ny ur kartongen…
Nu efter 802.5 timmar i termik…något mera ärrad.

Kategorier
Hangflyg modell

HANGFLYGNING SEGELTORP…

 

 

 

 

 

…blir du trött på mina poster från Hovs Hallar ?

 

 

 

 

 

 

 

Jo, ibland blir jag själv lite less, att inte kunna variera
platserna lite mer, då jag flyger.
Men det är ju så, att vi är ju låsta till vissa fysiska platser,
när vi beger oss ut för att flyga. Därför blir det lite enahanda.

Men i måndags kunde vi inte bärga oss. Nordväst 3-5 m/sek
var utlovat,  vilket naturligtvis triggade hangflygningsmodulen
i min hjärna.

In med modell, stol och kaffe i bilen och ner till Hovs Hallar.
Vinden var vid vår framkomst VNV 2-3 m/sek, men efter
en stund vred den upp till nordväst och ökade till 5-7 och
det var exakt, vad yr.no hade förutsett!

På plats var det oxå en skärmflygare från Eslöv, som jag
borde veta
namnet på, men jag har skam tillsägandes glömt det…

Lyftet för min Spirit var  inte helt överväldigande de  första
10 minuterna,
men sedan ökade vinden snabbt upp till 5 m/sek,
vilket
skapade perfekta flygförhållanden både för modellflygare och
för skärmflygare.

Det mest dramatiska som hände, var att en bil? brann upp borta
i Norrehamn. Annars flöt eftermiddagen på med flygning, social
samvaro med skärmflygare och njutande av naturen.

Vi  har aldrig haft problem att samarbeta med skärmflygare
om luftrummet, då vi flyger samtidigt. Det löser sig, om vi
samtalar.

Jag var utomordentligt avundsjuk på skärmflygaren, som verkligen
kunde njuta av sin flygning vid Segeltorp i splendid isolation.

Jag tog en försvarlig bunt bilder och video. På min keps satt min
Mobius med kardborreband och tog stillbilder. På min Spirit som
vanligt en GoPro i nosen och mitt sällskap skötte min Sony.

Så jag kommer att trötta er med bilder som vanligt.
Skyn var, med det nuvarande väderläget, aningen dramatisk
med upptornande Cumulusmoln och däremellan blå himmel.

Jag tröttnar aldrig på utsikten från vår pilotplats. Att kunna se
en obruten horisont är ett livsmåste för oss.

Jag fick 2.5 timma på vingarna med min Spirit Elite, som nu
börjar komma upp i flygtid. En modell man alltid kan flyga med !

Jag rekommenderar den varmt på för nybörjare och för de,
som kallar
sig erfarna.
Spirit ger flygglädje genom sina goda egenskaper.

Så mätta på flygning, frisk luft och sol vände vi kosan hemåt igen
klockan 1715.
Fast jag kunde stannat längre…

Det kommer en videosnutt sen, då jag orkat editera den.

 

 

 

Vad vi som bor vid kusten kan glädjas åt…en obruten eggvass horisontlinje !

Glad skärmflygare med nordvästligt vindrufs i kalufs.

Det är fortfarande mycket labilt i luftmassan,
vilket den kraftiga Cu-bildningen är ett tecken på.

Liselotte sa detta molnet liknade en hund i ett språng…

En skärmflygare under parawaiting.

Start…och borta i Halmstad brinner det.

Dags att njuta !

Så här flyger man skärm.

I ensamt majestät på Segeltorpshanget en härlig sensommardag 2017

Jag flyger rote med en skärm…

Koll av skärm eller…

 

Min Spirit på väg.

 

 

Modellflyg på ett hang är att uppleva   frihet i tre dimensioner.

Nu blir jag plåtad.

 

Jag kan inte tänka mig något bättre ! Att kunna  ha en välflygande  modell i luften
i vackert väder
och att få sitta i en flygstol, vilket vi får göra här, eftersom det
är flygningen, som är viktig  och då här inte finns depåordningsvakter.

Det är klart  jag uppskattar  och gläds åt tillvaron .

Hallands Väderö med en fond av upptornande Cumulus.

Min fotograf.

Här skulle du varit med flygande med en segelmodell, då hade du fått uppleva !

 

 

Tänk efter… hur mycket fysiskt arbete med händerna
har denna  gärdsgård krävt för att bli byggd ?
Fast det är klart, då den byggdes var inte människorna,
rädda att arbeta fysiskt. Man var tvungen
att arbeta
hårt
för att kunna  få sin bärgning och överleva.

Landningssekvenser

 

Kategorier
Old Timer flyg

BENGT STIBNER MEMORIAL 2017

 

 

 

 

Denna post handlar om flygningen.

 

 

 

 

Som jag beskrivit tidigare, började själva flygmomentet
efter en lunch sträckande sig över 2 timmar…

Innan lunch var det statisk bedömning och lite trimflyg.
Låt mig få säga , att jag lämnade platsen 1715,  då jag egentligen skulle
varit hemma redan kl 1600.

Det betyder jag fick med mycket lite av bilder från flygandet.

Men de jag har,  ska jag redogöra för, så gott det låter sig göras.

En tävling i klassen OldTimer för friflygande skalamodeller är
något som utspelar sig saaakta…

Ingen stress utan man flyger och diskuterar och diskuterar
och diskuterar 
och flyger.

Således tar det tid.

Vädret var utmärkt med uppehåll och nästan ingen vind. Det i alla fall
då jag var närvarande.

Förutom mina bilder är här en länk till det som jag missade.
Bilderna tagna av en duktig fotograf.

Resultatet av tävlingen kan så småningom läsas på SMOS hemsida.

Här kommer mina bilder i form av ett bildspel för att ge presentationen
lite liv:

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

CONTRAILS OCH SPETSVIRVLAR

 

 

 

 

Här ett perfekt åskådningsexempel

på strömningen efter en vinge.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna fina video med contrails  illustrerar hur luften strömmar efter en vinge.

Åskådliggjort genom den kondenserade vattenångan från motorernas
avgaser.

Man kan se den kraftiga nedåtriktade luftströmmen, som uppstår
efter vingen har ändrat riktning och hastighet på den luft, som
passerar vingen.

Vad som också är lätt att se, är hur luft transporteras från undersidans
högre tryck till ovansidans lågtryck över vingspetsen.

 



Vid denna strömning uppstår en vortex (virvel) i spetsen, vilken man
försöker minska  genom att använda winglets. Du kan se, hur
vortexen roterar inåt kroppen på respektive sida.

Alla virvlar kostar energi och att alstra lyftkraft kräver något,
som drar eller skjuter planet framåt.
Att skapa lyftkraft kostar motstånd.

Samma sak med spetsvirvlar, de kostar energi.

Kolla videon och begrunda.

Dessa virvlar uppstår, antingen du rattar en fullsize Airbus 380
eller en friflygande A1 modell.

Kategorier
Old Timer flyg

OM DU UMGÅS MED EN MODELLDIESELMOTOR…

 

 

 

 

 

 

 

…tillhör du dem, som för med sig en doft av…

 

…den stora världen. Alltså förbränd fotogen och härsken ricinolja.


De är ju två av de tre (fyra) beståndsdelarna i
bränslet till en
modelldieselmotor.  Normalt kör man på eter,
ricinolja,
fotogen och med en eventuell tillsats av amylnitrat.

Då jag växte upp,  var det diesel som gällde till våra linkärror.

Vi som sysslade med modellflyg på läroverket i Halmstad, kunde
lätt urskiljas från andra elever,  då vi spred den härliga doften
av  fotogen och i kläderna intorkad ricinolja.

Min goda lärarinna i fysik och kemi vid läroverket, fru Hellner,
betraktade
alltid oss dieselmaskinister  med en anstrykning av
misstänksamhet,
ungefär som hon befarade, att vi plötsligt
skulle kunna flyga  i luften…på grund av dofterna vi spred.

Jag minns,  min moder frågade,  varför min skinnjacka luktade
så märkligt och mitt svar var ju,  att det är ett impregnerings-
medel för skinnet…

På den tiden var det enkelt att få tag i eter på alla apotek,
men idag är det svårare,  dock  inget jätteproblem.

Ljudet av en underkompad modelldiesel är oslagbart
då den jobbar.

Antagligen kommer bruket av modelldieslar att försvinna,
som ett resultat av minskad kunskap och den tekniska
utvecklingen av elflygeriet.

För jag tror, många tycker, att varför ska man klabba
med fotogen, eter och ricinolja,
då det räcker med två
hål i väggen och en strömbrytare ?

Men du,  som är gammal dieselanvändare, du förstår,
vad jag menar:

“Det är känslan att höra ljudet, att känna lukten och
uppleva
vridmomentet i en diesel, i stället för en “skrika”
med glödstift!”

Jag är fullständigt övertygad om , att dieslar för
modeller kommer att överleva
och ett fint tillfälle
att få se dieslar i aktion, det får du,
om du tar dig
till Kungsbacka på lördag den 10. Juni
där man har
ett meeting Kungsbackaklubbens fält.

Vi ses bland fotogen- och eterångorna på lördag !

Det blir fint väder på lördag enligt yr.no.

Videon nedan på mekanikerns händer visualiserar begreppet:

Oily Hands !

…och så lite dieselflyg…

Kategorier
Teknik, allmän

KNÄCKT KROPPEN…

 

 

 

 

 

…hur löser jag det ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, jag menar inte den egna fysiska kroppen, utan en glasfiberkropp
till en segelmodell.

Min Gillette hjulade på kanten nere vid Haväng vid Ravlunda och kroppen
knäcktes bakom vingen.

Brukar ju inte vara svårigheter att fixa till en bruten kropp, men i detta fall
var det svårt, då det var i stort sett omöjligt att komma åt insidan på
grund av modellens konstruktion.

Brotten var hyfsat snyggt, det vill säga inte alltför söndertrasat.

Detta faktum gjorde,  att jag hade goda förhoppningar att lösa problemet.

Alltså blev det till att fundera, ty kruxet var: Hur får jag in kolfiber på insidan ?

Jag funderade på att göra en plugg i frigolit, använda en ballong och pressa väven mot
kroppens insida, eller använda en modifierad cykelslang för samma ändamål.

Jag förkastade allt ovanstående,  för så här gjorde jag.

Först slipade jag insidan och tvättade med Biltemas aceton  för att få bort eventuellt
släppmedel,  så plasten skulle hugga ok.

Sen tog jag 10 mm breda kolfiberlister och klippte i ca 15 cm långa bitar.

Slipade listerna för att få bra yta och limmade listerna med CA på insidan
av den främre kroppshalvan. Det syns på bilden,  hur det blev.

Listerna sticker ut som en bunt tulpaner ur den främre kroppshalvan, vilket
gjorde,  att listerna kom att pressa mot insidan i den bakre kroppshalvan, då de skulle
sammanfogas
.Jag blandade till långsamthärdande, 24-timmars, epoxi och förtjockade

det en aning med microballonger. Sen penslade jag dels framdelen som redan var limmad
med plasten och jag blötte ner bakdelens insida med plasten. Dessutom la jag på epoxiplast
på kolfiberlisternas utsida, som skulle skjutas i  bakkroppen. Det garanterade, att listerna
förankrades bra.

Alltnog, jag förde ihop kroppsdelarna och fixerade positionen, så det blev rakt.
En koll in kroppen visade, att kolfiberlisterna var väl inlimmade.

Allt fick stå i ett dygn och jag körde en slipning vid brottet, för att därefter spackla med
epoxispackel . Ny väntan och ny slipning. När det såg bra ut, lade jag på
två bitar kolfiberväv runt kroppens utsida, som jag blött med plast.

Kolfiberväven penslades fast och sen kom det viktigaste och det är att linda plast
runt skarven. Jag hade inga plastband, utan jag använde Biltemas eltejp.

Man börjar linda i ena ändan och man lindar hårt. Det som sker då, är att överflödig
epoxiplast flyttas framåt och kryper ut, då man kommer till andra änden.

Epoxiplast som sådant ger ingen styrka, utan det är laminatet, som ger styrkan.

Efter ett dygns härdning,  av med tejpen och fram med våtslippappret.

Efter ett par slipningar och spacklingar var kroppen som ny. Man kan inte se
att den varit av efter målning med porfyllare, våtslipning och sen målning med
Biltemas hobbyfärg.

Japp, så här löste jag det och jag vet, det finns nog 1000 andra sätt att göra det,
men för mig var detta enkelt och det blev starkt.

Här kommer lite bilder hur jag gjorde:

 

 

 

Kolfiberlister inlimmade.

Limmade med Biltemas CA-lim + accelerator.

Delarna hopskjutna

…och fixerad i skarven med ett par droppa CA.

Efter 24 timmar slipning

Spackling med epoxispackel i skarv.

Slipning skarv och kropp före laminering med kolfiberväv.

Kolfiberväv lagd runt och lindat hårt med tejp för att fixera allt och få bort överflödig plast.

 

Resultatet efter avklädning av tejp.

Sedan ett antal spacklingar med epoxispackel och våtslipningar.

Det tycks ha…

…blivit till belåtenhet.

Efter sprutning med porfyllare och slipning…

…var det dags för ett par lager av Biltemas Hobbylack.
Så fin som nytt !

Kategorier
Hangflyg modell

VINGAR

 

 

 

 

 

 

Denna lilla video visar,  varför jag är modellflygare

 

 

 

Jag har publicerat denna videosnutten tidigare, men den är
värd att se på igen.

Det ger dig en möjlighet att uppleva känslan att kunna flyga
sin modell under bra förhållande och förstå varför jag
aldrig tröttnar eller kan få nog av min hobby.

Hoppa ombord !

 

Kategorier
Hangflyg modell

SKÅNE HANGRESAN 2017 MED ÅMFK

 

 

 

 

 

Lite överblivna bilder som speglar aktiviteterna.

 

 

Trippen till Skåne är över  för mig och mina modellflygkompisar 
för denna gången .

För 15. gången träffades vi,  för att utöva det vi vill mest, vilket är att flyga
våra modeller på något av hangen vid Österlen.

Inte hade vi de bästa väderutsikterna inför avresan, men det stoppar inte
oss, ty vi är entusiaster och hängivna.

Vi kunde förvänta vind,  som i princip var 180 grader från fel håll…alltså
det hade varit bäst med sydväst, men vi kunde förvänta nordost.

Till all lycka finns det bra hang även för  vindar från öster och det är
vid Ravlunda/Haväng och Kivik vid marknadsplatsen.

Flyga fick vi vårt lystmäte av alla dagarna. Ska vi klaga…det kunde varit
20 grader i stället för 13.

Förutom att flyga njöt vi intrycken  av vacker natur och ett besök vid
Autoseum i Simrishamn satte lite guldkant på vår tillvaro.

En viktig sak då vi träffas,  är ju den sociala samvaron, som befäster vår
samhörighet och vårt intresse för modellflyg.

Samvaron underlättas ju av, att vi bor samtliga hos Henry
Österlens Gästhärbärge, vilket
är,  med förlov sagt,  en anakronism
av 1960-talet på ett mycket trivsamt sätt.

Så redan nu ser vi, som betraktar oss som hängivna ridgerunners,
framåt
mot 2018, då vi ånyo ska träffas för vår 16.  årliga resa till
Skånehangen.

Här fladdrar  lite av våra ögonblick från resan förbi. Flyg med  !

Österlens Gästhärbärge

Boendet ett ombyggt ålderdomshem.


Lite makabert kan ju tyckas, att man byggde ett äldreboende
med kyrkogården som närmaste granne…
Priset för övernattning inklusive en fin fin frukostbuffé 350 kr.

Några av hangflygarnas bilar.

Rolf Maier, ordförande i Ållebergs ModellFlygKlubb har tagit bästa WIFI-platsen.

Det fina museet i Simrishamn. Kolla länken i min brödtext.

SMOS

Bilarna i mycket fint skick.

Modellflygavdelningen.

Förr i tiden…

 

Instruktiva montrar som beskriver modellflyg under pionjärtiden.

Sigurd Isacssons produkter.

Röd flagg….stopp och belägg ! Vi hade gärna sett vi kunde flugit på skjutfältet, som vi brukar.
Men ibland har vi otur och fältet är avlyst för övningar

Stopp och belägg även för Karsten…
Han gjorde den något överraskande upptäckten,
att han glöm vingskruvarna
hemma i lådan…
Så det blev till att improvisera och använda gummiband i stället.

Grabbarna börjar anlända till marknadsplatsen i Kivik.

Skärmflygaren som fattade tre felaktiga beslut denna dagen enligt
klippet från Ystad Allehanda:
Flög i hård vind. Landade på något olämplig plats. Tog fram en motorsåg.
Hoppas han fick till en uppgörelse med markägaren. Om det kom något gott ur detta ?

Tja lokalblaskan fick något  att frossa i. En icke nyhet som lokalt blir en riktig newsflash.

En vy av hanget vid Kivik. Till höger syns hamnen och byn Kivik.

Några av våra bilar där vi flög.

Utsikt åt norr mot Ravlunda / Haväng.

Så här ser hanget ut vid Marknadsplatsen. Inte pjåkigt.
Dessutom goda landningsytor.

Hangets höjd ungefär 20-30 meter, vilket genererar plenty av power för hangflygaren.

En bäck har som kommer från grusåsen har skurit en Wadi-liknande skåra i  den Österlenska myllan.
Eller varför inte en mini Great Canyon ?

Jag tröttnar aldrig på en vacker segelmodell.

En bra allroundmodell både för termik- och hangflyg

Vy mot norr med Haväng och Ravlunda.

Kategorier
Flyghistoria

HÄNG MED MIG BAKÅT VÄGEN TILL MODELLFLYGNING 1950…OM DU HAR TID…

…och upplev den entusiasm som bara

en brittisk speaker kan frammana.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I den sista videon säger speakern att modellen styrs med hjälp
av “Pendulum Control”.

Bilden nedan ger en uppfattning hur det fungerade, då man ville
uppnå stabilitet i flygningen.

Har du inget att göra ? kolla dessa tre små filmerna.
Efter filmerna är slut, får du alternativ att klicka på
från Pathés stora samling av newsreels.

Var det roligare med modellflyg 1950 ? Ja, vill jag påstå
för människor var nyfikna på den teknik som fanns och
vad som kunde åstadkommas. Det gjorde, att åskådare
aldrig saknades det modellflögs.

Jag minns,  att ca 1958 då flög vi linkontroll på en gymnastikplan
vid en av stadens skolor kunde vi lätt ha mer än 50 åskådare…

Klart vi kände oss viktiga.

Kategorier
Naturbilder

DÅ JAG MINST ANAR DET, SLÅR DEN TILL…

 

 

 

 

 

…influensan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag sade till min kompisar för 14 dagar sen, att jag vet inte,
då jag var förkyld senast.

Det fick jag äta upp på Påskdagen med besked.
Du vet hur man känner sig,  när influensan laddar upp för
att anfalla ditt immunförsvar..

För er som aldrig upplevt det så kändes det som så:
Frossa, feber, värk i all leder, huvudvärk
och ett humör
som var mycket dämpat.

Men det är ju inget att gnälla över,  för det drar förbi ganska fort.
Själv hade jag bara en önskan
de senaste 4 dagarna och det var
att få försvinna ner under täcket och försöka få sängen varm.

Problemet var att jag vaknade på natten genomsvett.

Jag höll mig inne till onsdag eftermiddag, då jag var tvungen att
gå ut för att få lite frisk luft med eller utan feber..

Resan med bil gick till Lagans mynning. Kameran var med och
lite bilder tog jag.

Ett par saker lade jag märke till,  vilket  var att Lagan gjort
om sitt utlopp i Laholmsbukten kraftigt,
att det var mycket
vatten i Lagan och att kanterna på dynerna närmast havet
som för två månader sen var knivskarp nu
hade börjat
formas av vinden till ett mera normalt utseende.

Jag förstod också att de mest tålmodiga människorna i världen,
det måste vara de fritidsfiskare,
som prövar lyckan vid Lagaoset.

Häng med på en liten promenad vid stranden !

Vyerna vid havet är rogivande alltså en lisa för själen.
Laholmsbukten vid Lagans utlopp och med Hovs Hallar
som sticker ut sin näsa i bakgrunden.

Här kan du se hur Lagan har ändrat sitt utlopp på bara 14 dagar.
Vidare kan du se,  hur långt ut Lagans humusvatten  påverkar vågbildningen i havet.

Gränsen mellan åvatten och saltvatten är skarp.

Ibland stannar vattnet i små laguner, som blir matställe för småvadare.

En Cessna, OY-BYZ. En gammal maskin tillverkad av Cessna i Rheims i Frankrike 1971.
Alltså 46 år gammal. Ett problemplan, med motorerna i push/pull i tandem, som aldrig blev en riktig hit.
Man hade problem med aktermotorns kylning med skärning som resultat.

“Ground handling requires certain attention and procedures. The rear engine tends
to overheat and can quit while taxiing on very hot days.[6] Accidents have
occurred when pilots, unaware of the shutdown, have attempted take-off on the nose
engine alone, though the single-engine take-off roll exceeded the particular runway length
.[7] Federal Aviation Administration Airworthiness Directive 77-08-05 prohibits single-engine
take-offs and requires the installation of a placard marked “DO NOT INITIATE SINGLE
ENGINE TAKEOFF”.[8]”

Används här i dag  för flyttfågelinventering ? Tror jag.

Här ser du att det sträckte mycket ejder i dag. Hoppas de kunde räkna fåglarna…
I bakgrunden Hovs Hallars bistra front mot havet.

Efter en storm som har gjort kanten skarp börjar vinden sitt envetna arbete med att runda kanten,
Du ser hur sanden transporters upp från stranden, lägger sig just bakom kanten då där finns en kantvirvel
och efter relativt kort tid är dynkanten som den alltid varit.

Vinden arbetar oförtröttligt med sitt transportarbete.

Vildnypon och vresros med sina djupa rötter har överlevt försöken
att utrota dessa invasiva växter med grävmaskin.

“Vi ger oss”,  säger de vindpinade tallarna efter en heroisk kamp mot elementen.

Visst, en bit av en stam kan ge många associationer.

Arten ? Din gissning är så god som min.
Han har ett något återhållet leende i all fall.

Här ser du Lagans bruna vatten

Om man är sportfiskare, då är man entusiast och optimist…

…men ibland nappar det…

…och en öring blir vevad in efter att ha gapat stort över en tubfluga…

Synd,  den inte höll måttet utan måste återsättas. Man använder en tång,
då man tar bort kroken, för att inte fisken ska skadas.

När jag ser på metoden att rigga en tubfluga,  så hade jag gjort enligt ovan i stället,
därför då får du  bättre kontakt med betet och det blir lättare att hantera vid utkast.
Om vi förutsätter,  det ska var 2.5 m mellan sänke och fluga, så slår man en knop
på linans mitt, i öglan fäster du rullinan så att tubflugan kommer i invevat
läge hänga ca 3 dm nedanför sänket. När man vevar in får man alltså en dubbel
lina till spöet, vilket som jag skrev gör redskapet lättare att hantera och du bättre
kontakt med betet genom den centrala upphängningen.

En representant för traktens naturfolk klädd  i traditionell dansutrustning uppträder för turisterna…
eller är det en sorts hummer,  som hoppat ur sjön..?

Storkäftad tvestjärt lurar på sitt byte…

En barmhärtig människa som glädjer sin omgivning med lite påskliljor..
Jovisst, man blir glad, då man ser det.

Sandflytten på gång…

Som sagt, denna kanten var knivvass för 2 månader sen, men nu…

Länsstyrelsen har gjort ett gott jobb i reservatet, som förbättrar biotopen avsevärt.
Här var förut tätt ogallrad blandskog.

En träaktig moder med sitt barn på ryggen…eller ?
Barnet ser ganska glatt ut i alla fall…

…men det är resterna av en tall, som fått ge upp.

Ett märkligt djur som ligger i strandkanten väntande på sitt byte.
Men jag tycker,  han har korta ben…fast å andra sidan sett
har han gott om tår på bakfötterna…

Gränsen mellan Lagan och Kattegatt.

Blåstång med lite blåsor.