Inget flyg utan bara lite bilder.
Bättre än inget.
Det kommer flyg snart.
Uppriktigt sagt, vet jag inte varför bilden tycks “vriden” ?
Jag tog den på språng efter att ha varit nere vid en skummande
fors och då jag fått vatten på uv-filtret, torkade jag av det lite
hastigt. Så hastig avtorkning av filter och rörelse av kameran
har antagligen produdcerat ovanstående.
…eftersom SMHI, SVT och kvällstabloiderna hade
utlovat STORM. Lokala radiokanaler, som inte är
kända för nyanser direkt, rekommenderade folk
att stanna inomhus…kanske bättre de som kallar
sig journalister hade tagit på sig foliehattarna…
SMHI, kända för sin dåliga förmåga att göra prognoser,
endast överträffade av något institut som
heter “Storm”, hade gått ut med klass 2 varning.
Nu blev det inte, vad man förväntade, vilket vi
såg i tidningarnas reportage i lördags, om den blåst,
som aldrig kom.
yr.no gick redan ut vid 12-tiden på fredagen
med en prognos, som sa, att lågtrycket tagit en
nordligare bana och inte skulle drabba oss så hårt.
Nåväl, jag tog mig ner till Laholmsbukten vid Lagans
mynning kl 0830 lördag morgon för att få lite bilder
och kunna dokumentera förändringen av stranden
efter den förmodat starka vinden.
Jag behövde inte trängas, då jag var ensam med
naturen.
Vattnet i Laholmsbukten hade stigit på grund av
lågtrycket och den sydvästliga vinden, som pressade
in vattnet.
Så havet hade transporterat upp sand på stranden,
vilket sedan vinden tar med sig och lämnar
vid kanten på dynerna på grund av den turbulens,
som finns vid dynkanten.
Sandtransporten är ett evigt Pater-Nosterverk,
vilket öser sanden från havet och bygger upp dynerna.
Sedan kommer havet vid kraftig vind och eroderar
dynkanten och tar med sig sanden.
Vindhastigheten var kl 0900, mätt med min Silvia
vindmätare, ca 10 m/sek SV i medelvind.
Jag fick en promenad på 1.5 timma och hittade lite
motiv för kameran.
Det var ju inte direkt läge, att flyga med en modell
i dag i den friska vinden.
Vill du hänga med så hoppa upp.
Lagans mynning. Som synes är sandreveln vid södra sidan
borta. Det är bevis på hur snabbt föränderlig naturen är.
Så här såg det ut i torsdags.
Kattegatt hade vita mustascher i den styva brisen.
Sommarstugebygget får väl påbörjas igen…
Denna strandvarelsen, han blev så deppad, han körde nosen i sanden.
Strandvegetationen har spridit sig från dynlandskapet ner på den platta stranden.
Stiger havet och vinden ökar, gäller det, att växtligheten spänner klorna i Terra Firma
för att bevara sin växtplats…
…ty havet är oförtröttligt i sin påverkan.
Där Lagans utströmmande vatten möter Kattegatt uppstår något som liknar Hongkong-sjö
då vågorna bryter. Googla begreppet “Hongkongsjö” för att få reda på vad det är.
Men det är enkelt uttryckt motsatta strömförhållanden, som ger en
toppig “skvättig” sjö. Förekom i Hongkongs hamn förr och var ökänt.
Lite mörk bild men wtf….
Vågen bryter. Det gör den, då en våg är en roterande massa av vatten.
Då det grundar upp, reser vågen sig och till slut tappar den balansen
för att ramla framlänges. Så funkar det.
Den spetsnosade bränningsgrisen ligger och njuter i solen…
“Här bestämmer jag” !
En av mina favoritfåglar; Kustpiparen en ganska stor fågel.
Ungfåglarna drog fördel av situationen och provianterade inför flytten.
Alla bilderna på fåglarna har jag tagit på långt håll. Ca 50 m,
varför skärpan inte är så bra, som petimätrar skulle önska,
men för mig får det duga. Jag hämtade ut så bra resultat det gick
ur min enkla utrustning.
Ett litet snedsteg i blåsten…
De har en vackert tecknad översida.
Strandrågen ligger slätkammad som håret på en raggare
med Brylcreme från 1959 i brisen.
Är detta en meteorolog som gör vindprognoser hos SMHI…?
Nä..det är en medlem i fårskocken som håller borta slyet i det nyrestaurerade
områdena inom naturvårdsområdet Tönnersa. Mycket effektiv maskin.
Idag snö och slask i … morgon ?
Antingen 14 m/sek från nordväst, eller 4 m/sek från ost.
Inget av ovanstående passar för hangflyg.
Jovisst, 14 sekundmeter skapar garanterat gigantiskt
lyft på Hovs Hallar.
Men jag menar, stå på hangkanten i 3 grader och 14
sekundmeter…
Jag gör det inte. Ostligt 4 sekundmeter…inget bra för hang.
Höstens väder har gjort, att jag stuckit iväg med en modell,
då det varit någon form av högtrycksläge med sol och lite vind.
Kan jag inte segelflyga, kan jag ta en elmodell och åka ut
och få mig lite flygbilder.
Jag måste ju tillgodose suget i flygtarmen…
Därför jag är en doer inte en pratare, som säger, om jag bla bla bla.
Har talat med skärmflygare som också bittert klagat över det
vrenskande vädret med fel vindar. Även de som sysslar med
paragliding tycker sista året ur flygsynpunkt varit bedrövligt.
Det är klart, att sitta med utrustning för 60-100000
bak i bilen utan att kunna använda den till det den är avsedd,
det känns naturligtvis lite surt, milt sagt.
Jag brukar säga till skärmflygarna, att de borde skaffa en
radiostyrd segelmodell, som de kan ta till vid för lite vind,
så de inte bommkör för dyra bensinpengar.
Jag har varit ute den sista 30-dagarsperioden och fått
lite flygningar, eftersom jag ständigt hänger på flyglåset.
Det gäller att passa på, då vi får ett tillfälligt högtrycksläge
med svaga vindar och sol.
För att hålla liv i min blogg kommer lite bilder, om du tyar,
som man säger i Småland och Halland…
Bilderna från Tönnersa Strand och Tjärbyhanget.
Min GoPro tog alla bilderna.
Hur som helst, du är välkommen med på två ströflygningar
då jag hoppade fram mellan lågtryckens regnområden.
Tönnersa Strand…lite spöklikt.
Sveriges längsta kusthang 25 km
Segmentet av stranden där jag brukar flyga.
Hur högt hang som behövs för att flyga en
standardbetonad modell ?
0.5 meter…
Hanget vid Tönnersa. Perfekt både för modell och skärm.
Den gamle och erosionen…
Nu gäller det att gneta sig upp…
Naturen vid Tjärbyhanget ser inte lika vänlig ut nu, som den gör under sommaren.
Vårt inlandshang vid Tjärby Kyrka.
Någon som har en såg tillhanda och överskottsenergi ?
Björken skulle vi uppskatta, att den fick skatta åt förgängelsen,
detta till fromma för hangflygeriverksamheten…
Ibland måste jag ha med en elseglare, som väger 345 gram, om vinden är tveksam.
Montering innan flygning vid Tönnersa Strand.
Min äldsta Spirit med många, många flygtimmar.
Hur mycket “många, många ” är ? Mer än 400 timmar
i luften. Jag slet, bokstavligt talat, ut denna balsamodell.
Fast vingarna har jag kvar …av nostalgiskäl.
Jag tröttnar aldrig på att flyga min modell på denna plats,
som frammanar så mycket minnen från flygningar och naturupplevelser.
Måndag morgon tidigt. Solsken, -3 och vindstilla.
Drar igång min hjärna som startar avdelningen
“Vad börjar jag med i dag” ?
Med tanke på vädret vill jag ut, så fort det var möjligt.
Helst med kamera och en av mina modeller.
Min modell skulle kunna vara min Sparky, som
begåvats med ny motor och nya ackar.
Vill se hur den flyger nu, utan att jag behöver lyssna
på en skrikande och protesterande elmotor.
In med kameraprylar och modell i bilen.
Jag ville ner till Fylleåns mynning och fotografera/flanera.
Helt folktomt. Enda levande väsen var grågäss, som
högljutt snattrande drog förbi.
Växtligheten försedd med en isglasyr från frusen dimma,
som kommit inrullande från det varmare havet.
Långt bort två rollatorförsedda pensionärer, som sakta
rullade sig framåt på asfaltvägen som gick linjaldragen
mellan åkrarna.
Monterade Min GoPro på Sparkyn. Startade Mobiusen
på solglasögonen, som tickade sina 4 bilder i sekunden.
Start med ny elpower. Sparkyn gjorde en frustig takeoff
och var luftburen efter två meter. Startade i motljus från
den lågt stående solen. Svårt att se modellen.
Motor och acke funkade perfekt. Tyst i luften nu.
I alla fall från min elmotor.
Däremot inte från det för mig aldrig upphörande trafikbruset,
emanerande från den vanvettiga tunga trafiken på E6.
Människor boende i närheten av vägen. Att bli utsatt för
detta buller hela dygnet…
Men vem kan välja i dag ?
Vad är alternativet för godstransport på landsväg ?
Efter flygningen gick jag en lång strandpromenad och
fick uppleva naturen och havet.
Upplevelser som lagrats på min hårddisk i hjärnan.
Dit jag kan återkomma och återuppleva.
3 timmar vid stranden, sedan hem och kolla bilder.
Mobiusbilder…som vanligt en glädje att konstatera hur
bra denna lilla kamera är.
GoPro. En besvikelse.. Bilderna var oskarpa. Något jag
märkt de senaste gångerna jag fotograferat, men som jag
försökt förklara för mig själv med brist på ljus…
Hittade problemet efter jag kopplat upp kameran med en
HDMI-kabel till en tv. Objektivet var feljusterat, så
kameran var ut ur fokus.
Lätt fixat genom att vrida objektivet lite längre in. Fast jag
undrar ju varför objektivet flyttat sig…det borde vara låst
med lite segt lim…
Låste med två O-ringar, så nu sitter det, men jag kan justera,
om det behövs. Man vet aldrig. Jag ställde in fokus genom min
fönsterruta. Jag litar inte riktigt på det.
Det blev bilder och lite historier, grundat på det jag upplevt.
En av bilderna genererade mera än jag kunnat ana…
Vill du hänga med på mina strövtåg så välkommen !
Lite grand en känsla av böljande kullar i morgonljuset…
Jag vet inte…men nu med en annalkande jul, får jag tankar på en halmbock, då jag ser detta…
På skäret strax söder Fylleåns mynning bryter sjöarna.
En ensam knubbsäl såg jag där.
Ålkråkan, storskarven eller Cormoranen torkar efter fiskafänget.
Fasanhönorna har en utmärkt biotop här,
med alla buskar och snår, som ger skydd.
“What´s up doc”?
Dags för Sparky att sparka loss in i den lågt stående solen.
Vilket den gör på 2 meter…
Jag ville upp innan staketet. Det blev lite överstegrat…
Landning i motljus på vägen.
Kortlandning
Mjuka skavmärken från stenar i inlandsisen.
Liten del av kolonin med 1200 ca, storskarvar.
De äter ca 600 kg fisk varje dag…
Jo, det har regnat på sistone…så vatten både hitom och bortom…
Alltid uppmärksam…undrar var deras tupp var…
Fjäderdräkten väl anpassad efter naturen.
När jag går i denna strandskog, får jag en känsla
tallarna ser ner på mig och säger: “Vi håller koll på dig” !
Raden med bilar som inte har någon början eller slut…
Brynolf Håkansson den 1. Augusti 1926.
Denna vackra sensommarsöndag satt Brynolf med hammare
och mejsel och gjorde sitt namn levande för många
generationer framåt på klipporna vid Fylleåns mynning.
Jag blev lite intresserad av personen och tiden, då han
högg in sitt namn. Så jag googlade namnet och fann
en Brynolf Håkansson, boende i Trönninge.
Då han var boende i närheten, hade han väl cyklat ner
till stranden på sin Rex- eller Nordstiernancykel,
eller promenerat.
Man var inte rädd att röra på sig 1926.
Kanske han hade sin slägghammare och mejsel på pakethållaren…
Det borde vara han, som hackat in sitt namn på klipphällen.
Vid denna tid, 1926, fanns det 4 personer i Sverige med
namnet och tre av dessa kunde uteslutas på grund av icke
relevant ålder eller vistelseort med ganska stor säkerhet.
Fast helt säker kan jag inte vara men troligtvis…
Denna Brynolf var född den 18 augusti 1908 och var
alltså 18 år gammal, så när som på 10 dagar, då han
mejslade in sitt namn.
Var han smedlärling ? Ser du städet och den på städet
liggande smideshammaren ovanför namnet ?
Brynolf var säkert stolt över sitt val, eftersom han
mejslade in yrkessymbolen ovanför sitt eget namn.
Samma dag i Idrottssverige skedde det, att den
1. Augusti 1926 spelade fotbollsklubben Elfsborg
sin absolut första match i allsvenskan.
De fick stryk med 0-1 mot ÖIS.
I Göteborg genomfördes under augusti 1926
“De Internationella Kvinnospelen”.
Evenemanget kallades i den dåtida pressen för
“Den kvinnliga Olympiaden”.
I Malmö hade det nitiska tullverket den 2 Augusti
gjort ett stort spritbeslag på en svensk torpedbåt
tillhörig flottan, som nyss anlöpt från Köpenhamn.
Minns du då “Älvsnabben”, flottans långresefartyg, kom hem
från sin årliga kryssning 1963 fullastad inte med kulor och krut
utan med brännvin och cigaretter ?
Fartyget döptes snabbt i folkmun till “Älvsnapsen“…
Vill jag vara lite stygg, vill jag säga, att tullens makt över den
enskilde, som darrande skulle passera tullfiltret och tullarnas
nitiska ögon och som hade med en flaska för mycket efter en
utlandsresa, den tulltjänstemännens värld rasade snabbt ihop,
då vi blev medlemmar i Den Europeiska Unionen.
I lokaltidningen kunde man i en annons för den amerikanska
Oldsmobile Six läsa: “Den kräver ingen hänsyn och fruktar ingen väg “.
Priset var 5650 kr.
Vidare kunde man läsa att barkskeppet “Rolf” registrerat i Halmstad,
just anlöpt Boulogne från Sverige efter en mycket äventyrlig resa, där befäl-
havaren Thage Jönsson visade framstående ledaregenskaper och ett
starkt sjömansskap, då han förde sitt fartyg och besättning i hamn, trots
svåra skador på fartyget..
Här kan du se, vad de som komponerade journalfilmen,
Paramountjournalen, tyckte var viktiga händelser i Sverige 1926.
Isen spänner sina förstärkningar från grenen.
Varför formar sig isen på ovanstående sätt månntro…
Den obligatoriska motljusbilden…
Här kan du se hur jag låst objektivet mot hylsan med två O-ringar. Jag hoppas min
kamera håller sig, om inte i skinnet, så i alla fall i fokus…
Onsdagen, i alla fall i södra Halland, bjöd på ett underbart
väder i alla avseenden. Ca 23 grader varmt, västlig vind 5 m/sek.
Vad kan jag begära mer, om jag är flygsugen ?
Livet handlar inte om att ha prylar eller att vara omätligt rik.
Det handlar om att få goda och positiva upplevelser.
Mig kostar det i regel bara lite möda.
Det är därför, jag är en aktiv modellflygare i mitt hjärta.
Alltså åkte vi ner med pick och pack till stranden, där vi
inte behövde trängas med mer än oss själva…
Väderläget var som ovan och vinden var lite dragen mot nord.
Troligtvis hade det varit perfekt på Segeltorpshanget vid
Hovs Hallar.
Men nu var vi här och det gick utmärkt att flyga.
Under eftermiddagen drog sig vinden mot väst och
minskade från 5 till ca 2 m/sek.
Enda malörten i bägaren var, att jag glömt min GoPro hemma.
Så alla bilder och all video har jag tagit med min Mobiuskamera.
Jag tog video och stillbilder. Flera stillbilder klippta ur videon,
vilket visar, vilken kvalitet denna lilla kamera kan prestera.
Jag gjorde ett bildspel, för jag tycker det kan vara lite
tråkigt att bara rada upp bilder. Lite rörelse gör det
intressantare.
En liten videosnutt blev det oxå.
Så har du inget för dig just nu så kolla det som finns här.
Det kan kanske ge dig en aning om, hur fint vi hade det.
Ett sätt att tillbringa eftermiddagen.
Växtligheten har verkligen fått fart efter regnskvättarna vi fick.
Tur inte huvudet följde med…
En modell, ett fint hang, laminär vind och sol.
Perfekt läge.
En ärrad modell och pilot.
Skuggan plockar blommor eller ?
Min eftermiddag vid stranden
Jag är uppväxt med närhet till havet och har tillbringat nästan
hela mitt liv här.
Att man kan komma ut i naturen och se en obruten horisont,
ser jag som ett privilegium.
Föreställningen att jag skulle bo i inlandet och se grantoppar i
vilken riktning man än skådade, det är för mig en omöjlighet.
Att man får en känsla för vyerna, där man bott och växt upp, det
är något som tar tid. Låt oss säga att man danas av sin miljö.
Får jag promenera längs stranden, då blir jag och det finns
ett bra engelskt ord: enlighted.
Mitt inre batteri blir cyklat. Det töms och fylls på med nya
intryck, som kan ligga som en grund, för de andra aktiviteterna
jag kommer att företa mig.
För den som inte är född vid havet, låter detta kanske främmande,
men för oss som levt vid en kust är det naturlig realitet och jag
fick det senast i dag bekräftat, av en person jag mötte, som strövade på
stranden i likhet med mig.
Nåväl, vädret var vindstilla, 10 grader varmt och molnigt, således
perfekt strandpromenadväder .
Jag hade verkligen hoppats på västlig vind, för att få mig en stunds
hangflyg, men då vi har ett högtrycksläge, så skapade det dåliga
förutsättningar för västlig vind.
Jag gick min vanliga runda på 9 km och eftersom jag är en flanör
och upptäcktsresande, tog det gott 2 timmar.
Kameran är alltid med som min fotodagbok och som vanligt
blev det bilder.
Häng med på min promenad och upptäck mina ögonblick !
För är du aktiv, då händer alltid något oväntat. Så och denna gång.
Det blir tredje gången, jag hittar ett sådant föremål…
Som ni ser…ingen trängsel. Härligt !
Ett havsodjur som spolats iland.
Undrar om man ska rapportera till Naturhistoriska Riksmuseet ?
Den vitnosade sanningssliraren kan man se i sällsynta ögonblick.
Den verkar kroniskt oberäknelig och opålitlig. Jag tror denna arten
har en variant av Aspergers Syndrom .
…och den mindre…algaparen pratade som vanligt nonsens, då jag gick förbi…
men han är ofarlig, för han är helt enkelt genuint dum i skallen.
En skiss av Picasso eller Miró kanske…ser ni vad det föreställer ?
Detta belätet hade smugit under sanden med bara huvudet synligt ända till strandkanten.
Han ser ganska korkad ut…och tycks ställa frågan: “Vad är det som händer”…
…och denna varelse stack huvudet i sanden, för att jag inte skulle se honom…
Ett enormt djur jag fotograferat flera gånger…
…i dag sa han till mig, det kostade 4 dollar att fotografera honom…
…eftersom han var sminkad
…när jag inte ville betala, vände han sin sämsta sida mot mig.
Vildsvinen lämnar sina visitkort på promenadstigen.
Det är mycket gott om grågäss i kusttrakterna fortfarande.
På stranden fann jag en just ilandkommen ballong, som ni ser på bilden,
vilket omedelbart satte igång mina funderingar: Var kom den ifrån ?
Efter en snabb googling fick jag reda på, att den kom från Harlem, Holland.
Ett företag säljer ballonger för 80 års dagar i Holland.
Jag läste att man i Holland mycket mer än i Sverige, firar olika
händelser med ballonger.
Ballongen hade flugit 1000 km minst.
Tornfalken en skicklig flygande jägare med vackra röda/bruna färger nu.
Att jag växt upp vid havet, haft mitt arbete vid havet i hela mitt liv,
det har naturligtvis präglat mig.
Det är inte så konstigt, att jag ofta kör ner till stranden av Kattegatt
för att uppleva den fria horisonten.
Man borde sätta skyltar längs E 6 som säger:
“Halland, de fria horisonternas landskap”.
Om jag är i inlandet och ser mig om…ofta bara skog.
Nej, jag vill, som jag skrev ovan, ha en fri horisont.
Det får jag, om jag promenerar nere vid Tönnersa Strand.
Det är en favoritplats, både för hangflyg och naturupplevelse.
Att spankulera där två timmar gör att jag blir vederkvickt.
Begrunda själv bilderna och föreställ er en mörk granskog
i strandkanten i stället för hav…
Inte minst så blir man inspirerad av alla sinnesintrycken,
man får vid en promenad.
Fantasin stimuleras och man upptäcker fantastiska saker,
som man kanske inte gjort annars. Till exempel om man
ligger i dvala framför en tv.
Denna bilden vill visa två saker. För det första, ser ni den vassa horisonten ?
Man ser ingen strandlinje…det beror på jordens krökning naturligtvis.
Det andra är, om ni ser längst ut på spetsen av Hovs Hallar, ser ni klippväggen,
som tjänstgör som hang, för oss som hangflyger.
Det hade varit -5 grader.
Inga moln, högtryck =mycket värmeutstrålning från marken till atmosfären under natten.
Föreställ er en tät 20 m hög granskog vid strandkanten…därför vill jag bo vid kusten.
Min lilla hangkant. 10 km lång…
En bild mot Halmstad 12 km bort.
Här också en skarp horisont.
Den här figuren kom med långa steg klafsande i strandkanten, med rufsigt hår och kepsen på sned…
…och i sanden stack huvudet från en urtidsödla upp. Den måste ha varit stor…
Färgerna i naturen på mina bilder hör hösten till.
Men vi är i början av mars. Naturen håller på att
ladda upp för våren och därmed ändrar sig färgskalan.
Förvänta lite mer grönt och violett närmaste månaden.
Modellflygväder…det har det ju inte varit direkt, men att
jag promenerar vid ett av mina favoritställen, det är inget
dåligt substitut.
One gets enlighted !
Alla vet vad detta betyder och det beskriver bra, vad
man som flanör upplever.
Läs Bo Bergmans böcker. Han var en sekelskiftesflanör
och en våra mest kända arbetarförfattare.
Kanske inte så många unga känner till en av våra största
litterära föregångsmän i dag ?
Att flanera är ett sätt att promenera. Lite mera mållöst,
utan något direkt mål eller syfte. Iakttagande bara.
Passar mig perfekt.
Därför då har man tid, att låta naturen påverka alla
ens sinnen.
Har du tänkt på, hur många olika dofter det finns
vid en strand ?
Tallskogen med sin barrlukt , passagen genom kärret
med sin tyngre lite dävna mosslukt, doften av strandrågen
då man passerar genom dynerna och lukten av hav,
när man kommer ner till stranden.
Förresten strandrågen luktar annorlunda på sommaren.
På sommaren med värme blommar doften ut ordentligt och
ingen kan ta miste på, vad det kommer från.
På vinterhalvåret luktar det mera på nåt sätt… grönt.
Även lukten av hav varierar. Ibland tar tånglukten
överhanden och ibland fylls luktorganen av den doften,
som bär med sig karaktären av en sydsvensk å.
Ljuden är mångfacetterade. I tallskogen hörs susen i
grenverket, i dynerna hör man rasslet i strandrågen,
som vinden ständigt kammar.
Havets puls som oförtröttligt präglar en strand.
Antingen mjuka småkluckande vågor eller aggressiva
frasande vågor som energiskt utlöser sin energi, då stranden
grundar upp.
Havet är aldrig helt tyst.
Jag var ute och flanerade och var ledsagad av min
Sonykamera.
Lite smuts på sensorn, men det påverkar inte slut-
resultatet.
Häng med mig under min dag vid stranden !
Dimman låg tät på väg till stranden.
Resan in i det okända…
Dimman gör bilderna mjuka och ger dem en air av 1700-tals landskapsstilleben och romantik.
Vinden saknades, men havet andades sakta, nästan försiktigt.
Strandträden är plågade av vinden…men de är inte knäckta,
de hämtar bara andan och anpassar sig.
Det visste jag inte, att clementiner odlas vid Tönnersa Strand ?
En sorts kräldjur i sanden stannar yrvaket upp
inför åsynen av en strandad al,
som ganska uppfordrande pekar finger….
Den här knarriga individen kom hastigt, på styva ben springande,
för något brådskande ärende, han hade att ombesörja.
En strandad al från Lagans stränder sträcker upp fingrarna
för att påkalla uppmärksamhet.
En annan al strävar framåtlutad i motvinden…
Lagan har gått ända upp till dynkanten.
Det strömmande vattnet i ån
har avsatt sina vågformade autografer i sanden.
Denna något ilskna individ låg i strandkanten och tjurade för sig själv.
Men en rejäl nos har han i alla fall.
Eftersom området är naturreservat får växtligheten sköta sig själv i stort sett…
…vilket tar sig uttryck i att träd fällda av vinden får ligga där de ligger.
Har du aldrig varit här så åk dit.
Det är vackert och mycket att uppleva !
Jag gick en promenad längs stranden, tog några bilder.
Svag ostlig vind. Havet så långt man se helt platt.
Vassego !
Skillnaden mellan ebb och flod här ca 25 cm vilket syns.
Maneter som ser…
…ut som bilder på rymdens nebulosor…
…de är vackra. jag tog manetbilderna med blixt för att få med färgerna.
Blixt går som sagt att använda även på dagen.
Taxen med huvudet i marken har stått så här nu en vecka…
200 cormoraner…
De enda svampar jag hittar…
Naturvårdsområde. Här får naturen sköta sig själv. Nästan.
Jag försvinner på en längre semester, men jag har laddat upp
med poster, jag kan aktivera med en lånedator,
så ni slipper mig inte….
Jag vill inte klaga, för att det regnar i och för sig.
Men jag kan ju önska, vi hade fått ett högtrycksläge, som
hade stabiliserat vädret för oss.
Nu är det sydliga och sydostliga vindar, alltså har
vi, som är hangflygare dåliga möjligheter att utöva
vår hobby.
Men i går ringde modellflygkamrater, som sa, att
de skulle ner till Ystad, då det var utsikter för SV-vind
till helgen.
Sydväst är vad som är bäst, om man flyger hang nere vid
Hammar eller Löderup.
Naturligtvis hänger jag på, bara nu vinden blir ok.
Men i väntan på det, var jag ute en sväng idag och
upplevde en del av höstens stämningar.
Hoppas det är varmare, dit vi ska åka förhoppningsvis
snart !
Men här är några ögonblick ur mina touch-and-go hos hösten.
Till och med björken stod och deppade i regnet…
Stilla flyter…om inte Don så i alla fall Fylleån.
Tänk om Michael Sjolokov i stället skrivit: “Stilla flyter Fylleån”.
Då tror jag inte han fått Nobelpris i litteratur…
För er som vill stilla er nyfikenhet om den sovjetiske författaren Michael Sjolochov:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Michail_Sjolochov
Vårens skott ligger i startgroparna.
Jag kan villigt erkänna, att jag ville fotografera själva droppen,
så jag fick speglingen av omgivningen som ett fisheye-objektiv.
Men det gick inte, för vinden for omkring med grenen för mycket
…nästa gång då…
Inte mycket klorofyll kvar nu.
Bladet svårplåtat på grund av vind och det är bara 3 cm stort.
En blöt skata kom…
..och sa, att jag sätter mig här så länge och ugglar i regnet.
Kanske man kan äta dessa röda bären…
Nä…jag tror jag sticker en sväng…
…och träffar mina kompisar.
Havet bara en gråskala i dag.
En av den eviga vinden permanentad buske…
Att bilar kan köra i diket, det förstår jag fullständigt,
men att båtar skulle råka ut för samma sak …
När jag körde för att se på en häst häromdagen sydost Halmstad,
såg jag något blått en bit från vägen.
Naturligtvis var jag tvungen att stilla min nyfikenhet,
parkerade och gled över elstaketen för att kunna se vad det blåa var.
Det var en ballong med ett snöre i i vilket det satt en liten lapp.
Lappen och ballongen gjorde reklam för en McDonald restaurant
i Krakow i Polen.
När jag tagit bort reklamkortet och snöret, släppte jag den något
skrynkliga ballongen som glatt, fast med viss tvekan,
ånyo begav sig i väg på okända vägar…
Undrar var den landade nånstans ?
Detta är en tredje reklamballongen jag hittat de sista 3 åren.
Jag hittade en vid Tönnersa Strand, som var uppsänd från Freiburg
i Schweiz vid öppnandet av en ny klinik vid det stora sjukhuset.
Jag skickade ett brev till sjukhuset med bilder och var jag påträffade deras ballong.
Det blev en historia som publicerades i de största tidningarna
i Schweiz och även i Frankrike.
Roligt.
Jag fick en fin present hemsänd vid jul.
Den andra ballongen fann jag uppe vid Esmared och den gjorde
reklam för en Jylländsk Sparbank .
Japp, det gäller att ha ögonen med sig, när man är ute.
Här kan du läsa om ballongen från Schweiz:
Ocean Surveyor går balansgång på horisonten.
Eftersom min cykel är på service, fick jag inrikta min fysiska träning i dag på en riktigt
lång promenad på stranden.
Vinden var ostlig, vilket gjorde att havet låg i stort blankt. Det var också bekvämt att
promenera i sanden, då man gick i lä tack vare den ostliga vinden.
Som vanligt vid denna årstiden var stranden tom på mänskligt liv.
Det är nästan paradoxalt att gå där ensam, med tanke på att stranden
för en månad sen, var som en myllrande myrstack av människor.
Går du på en strand, ser man olika ting, som flutit iland.
När jag ser det, speciellt om det är är något ovanligare, så börjar ju i alla fall min
hjärna att arbeta.
Mina tankar kommer omedelbart in på det som kallas “slumpen”.
Om vi tar de ballonger, jag hittade i strandrågen, vilka skickats upp från en invigning
av en ny avdelning på ett sjukhus i Schweiz, undrar jag, om det var slumpen, som förde
dessa ballonger hit ?
Det är ju en lätt förklaring, men jag tror inte, att någonting som lyder under fysikens
lagar är underställt slumpen.
Det finns ju hela tiden fysikaliska lagar, som styr olika skeenden. VI känner alla till
historien om fjärilen i Amazonas, som påverkar vädret på Island…
Om du flippar ett mynt 100 gånger, så är ju sannolikheten att krona eller klave kommer
upp ungefär likvärdigt, alltså 50 gånger var.
Men är det slumpen, som styr utfallet ?
När jag gick i gamla gymnasiet, hade vi tabeller med så kallade “Slumptal”, som man använde,
då det var behov för just ett slumpmässigt valt tal.
Men var de slumpmässiga ? Hur hade talen valts från början ? Genom att kasta en tärning med 10 sidor ?
Eller med hjälp av en algoritm ?
Ja, det tål att tänka på.
Jag ifrågasätter, om det finns något som är slumpmässigt i vår föreställningsvärld..
Jag gick 1.5 mil, vilket gav mig tid för att filosofera och ta bilder.
Här kommer mina bilder, eller i alla fall några av dem:
Under tidig höst börjar trädsvamparna klättra på björkarna.
Nergången till stranden
Denna och nästa bild av maneter, ser ut som bilder, vilka Hubbleteleskopet skulle kunnat tagit av nebulosor.
Jo, det är ett djur !
Jag använde blixt på förra och denna bilden.
Ilandspolade döda alger.
Ser ni märkena i framkanten av skalet ?
Det är märken efter näbben på den fågel som öppnat snäckan.
En något mumifierad sandskädda på sin Lit de Parade av snäckskal.
Längs stranden strök de alltid hungriga trutarna och måsarna.
Detta djuret är ganska satt i kroppen, kan man väl säga…
Genevadsåns utlopp.
När vi var slynglar (12-15 år) tjuvfiskade vi här innan havsöringspremiären…
Jag undrar hur lång resa denna sulan till en kvinnosko gjort ?
Ganska lång med hänsyn taget till havstulpanerna.
Denna lilla ört, ca 15 mm hög, hur kan den växa och överleva?
Kan det kallas anpassning ?
Hangkanten norrut i bukten, är lägre.
Denna gossen har små ben, men har huvudet på en ganska lång hals…
Ett av de snällaste och vänligaste stranddjuren.
Alltid glad och nöjd.
Strandträdet har satt frukt. Foppatofflor…
En skyddssko stod i sanden. Den var inte sliten i alla fall.
Vänder man på den kan man se att den är olje- och syrasäker,
samt att den tar upp vibrationer för att skydda foten.
Sedimenten i dynerna är ett dokument, som berättar om antalet stormar och
hur starka de varit för att främja sandflykten.
En individ med plirande ögon som är så trött han stöttar nosen i sanden.
Jo…han är slut…
Ett näckrosblad förtorkat och utan klorofyll.
Laholmsbukten mot Hovs Hallar ligger platt.
När jag såg på detta genast, tyckte jag det såg ut som en död ejderhona…
…för de har ju vissa likheter…
…men verkligheten visade det var en bränd stubbe.
…å här ligger en annan och drar sig…
Solen ger dynamik åt denna och nästa bild.
Ett pekfinger från solen nästan lite uppfordrande.
Nån sa till grässtrået: Du kan inte göra märke i sanden !
Grässtrået sa: Ge mig en vecka bara…
En knotig moder med sitt barn…
Skallen från en av de större arterna som lever vid stranden.
Jag har tyvärr glömt namnet…men det var något med horn…
På väg hemåt passerade jag de nyplöjda och harvade fälten,
som ligger som loja dyningar vid sidan av vägen.