Kategorier
Termikflyg

VÄLGRILLAD SERVO-IC OCH LITE TERMIK

 

 

 

 

” Friskt kopplat, hälften brunnet “.

 

 

 

 

 

 

En sanning som vi sändareamatörer (SM6LMH) brukar
framhålla,
då det ryker från våra konstruktioner…

För några dagar sen hade jag ett vingservo, som
stannade just på grund
av att det var kortslutning.

Nyfiken på vad som gått sönder öppnade
jag och undersökte servot. Resultatet syns på bilden.

Sådant händer…

Jo, jag var ute och flög lite termik i går oxå.
Först torrtermik och vid 13-tiden bildades Cumulus
och termiken
blev mycket stark. Jag fick 3 timmar
i termiken. Plus lite bilder
från min Mobius.

Stillbilderna är klippta från videon min Mobius tagit…

 

Häng med ! 

 

 

 

 

Några välstekta IC…

Sista förberedelserna innan take off.

Upp nu !

‘Inte speciellt molnrikt. Bara lite moln med iskristaller högt upp.

En vimsig glada försökte hänga med en HyperAva i termiken… …men som jag alltid hävdat…

…har en glada gentemot en väl influgen och välflugen Ava…

…inte skuggan av en chans…

…att hänga med.

Här ser du att det börjat blomma Cumulus. Det bästa av allt idag
var att det fanns absolut ingen vind, som drev iväg modellen.

 

 

 

En liten ombordvideo tagen med Mobius

 

Kategorier
Hangflyg modell

40 NÖDIGA JAPANER OCH 3 HANGFLYGARE…

 

 

 

 

…låter det som en otrolig kombination ?

 

 

 

 

 

 

 

Ja, det är det säkert. Men anledningen till rubriken är,
att jag
under min resa söderut mot Hovs Hallar vid en
mellanlandning längs E6
i Snapparp fick se en märklig syn.

På parkeringen stod en turistbuss uppställd, vilket inte är
märkligt.

Men de passagerare som funnits i bussen, det var de,
som väckte min uppmärksamhet.

Hela gänget, ca 40 personer bestående av äldre japanska
människor,
behövde lätta på trycket genom att utnyttja
de toaletter, som finns
vid rastplatsen.

Det märkliga och som väckte uppmärksamhet var,
att de gästande
japanerna hade bildat en absolut snörrät kö
till handikapptoaletten…

Raden av människor var som dragen av en linjal och var
och en iakttog absolut tystnad
i väntan på sin tur.

Hela agerandet utstrålade koncentrerad självdisciplin,
tålamod och kontroll.

Jag antar, att deras uppträdande beror på den kultur,
som råder
i Japan. En svensk kö hade varit en grupp
av diskuterande
människor, som inte stått uppställda
som vore det en militär kolonn.

Hela händelsen med japanerna såg för en svensk mycket
märklig ut
och fler än jag såg imponerade på, vill jag säga,
uppvisningen i 
österländsk självkontroll.

Nåväl, detta var ett mellanspel på vägen mot Hovs Hallar,
där jag
och två andra hangflygare skulle ha oss en tur på
Segeltorpshanget.

De andra två var Stefan från Varaslätten i Västergötland
och Christer 
bosatt i Lund.

Vädersituation kl 1000 var nordväst 3-5 m/sek, solsken
och molnfri
himmel. Alltså perfekta förhållanden.
Parkeringen vid Hovs Hallar full av bilar på klämdagen
fredag.

Naturen är som alla vet vackrast nu med sin skira
ljusa grönska.

Förutom modellflygare fanns även skärmflygare på plats.
Dock hade vinden minskat, vilket omöjliggjorde flygning,
en stund
efter vi modellflygare anlänt.

Så för skärmflygarna blev det till att ägna sig åt något,
som kallas “Parawaiting”, vilket  för alla som flyger
skärm,
är ett välkänt begrepp.

Jag hade med min Spirit…som vanligt, vilken jag
kastade ut för att
kolla lyftet. Det var perfekt och de
andra följde efter.

Stefan hade en HK elseglare och Christer en planka.
En flygande vinge som just ser ut som en planka,
den har inga
vidare flygegenskaper. Den har ett lågt Re-tal
och den skapar
mycket inducerat motstånd i spetsarna
under flygning.

Ska en sådan modell flyga bra, måste man kraftigt
differentiera
skevroderutslagen, annars kommer den inte
att svänga ordentligt.

Den blir i stort oflygbar på grund av skevroderbromsen.

Stefans elseglare flög ok. Den var tillverkad i sedvanligt
skummaterial,
som ju används, då det är billigt att gjuta .
Materialet har
blivit bättre med åren och till exempel
Multiplex modeller i skum
har blivit bra.

Stefan och hans fru bodde på värdshuset HH och hade
nära hem, vilket
också Christer hade, då han hade husvagnen
på Norrvikens Camping.

Strax före 1400 var jag tvungen att avvika på grund av
åtagande hemma
och då hade vinden i stort slocknat
och skärmflygarna hade dragit till Höganäs..

Dock fick jag reda på av Christer, att vinden drog på igen,
strax efter jag
åkt och hade blivit bra.
Ja, så är det. Det är tillfälligheterna spel, då
det gäller vindens
riktning och styrka på HH.

Jag hade inte förväntat flygbara vindar på Hovs Hallar
under lördagen, men vi hade tur. Något oväntat anmälde
vindmätaren vid Norrehamn, trots ett inväxande högtryck,
3 m/sek
Nord och vi åkte ner till HH kl 1000.

Framkommen till parkeringen såg jag, vimpeln på
flaggstången vid värdshuset hängde
som en disktrasa,
vilket inte ingav  något större hopp om flygning.

Men eftersom jag kört ner, tog jag modell och övrigt och
knatade upp
på Platån. Jag kände att det drog lite vind
försynt över kanten och hoppet
steg.

Uppkommen på den absoluta toppen konstaterade jag,
att vinden var
1 m/sek rakt på…Alltså avvaktade jag lite

.Jag vet,  efter 45 års hangflygande här,  att det finns
utsikter till ökande vind efter hand som solen stiger
och instrålningen ökar.

När jag satt och spanade efter vind, hörde jag ett
surrande i luften och förbi kanten
kom en mindre
drönare flygande.
Kanske för att få fina bilder av
Hovs Hallars vilda
branter . Detta är första gången, jag personligen ser
en kvadrokopter här.

Jag beslöt att starta trots nästan obefintlig vind och
kastade ut min
modell med all den kraft, jag mäktade
med. Allt för att få så mycket momentum som möjligt.
Det fanns lyft, men inte  så mycket 
att jag hade  friheten
att manövrera, så jag räddade mig in över kanten och
landade med lite tur och skicklighet.

Stefan med fru Elisabeth kom upp till mig och han var
klok nog att ha med sig en
modell för svag vind.
Han hade en Alula, som flyger på det minimalaste
av lyft.
Elisabeth är en duktig fotograf och hon tog bilderna
på mig, då jag startade min Spirit med
döda servon
i vingen.

Alulan flög bra och jag har varit sugen på en sådan länge,
så nu ska
jag beställa en. Den ligger i en smidig kartong
med bärhandtag och är
därmed lätt att ha med sig.

När jag försökte starta i den vind,  som nu ökat,
märkte jag, att planet
var oresponsivt. Det var som
piloten hade somnat. Med hjälp av
sidoroder lyckades
jag rädda mig in över kanten med ett nödrop
och landa.

Det visade sig, att höger skevroder stannat i uppfällt läge…
samtidigt hade höger klaff stannat.

Alla servona funkade då jag lyfte modellen
från marken. Jag kollar alltid, vis av erfarenheten,
att mina roder ger fulla utslag och är fria.

Hemkommen dissekerade jag vingen och jag fann,
att servot
till skeven lagt av. Detta påverkade alla
vingservon, 
så inga skevroder eller klaffar funkade.
Servot som stannat kortslöt strömmen och det gjorde, att
de andra servona fick för lite ström.
Felet på servot var en Ic-krets som brunnit, vilket jag
såg,  då jag plockade isär det.
Varför brinner en IC ? Tja,  när blir ett snöre ett rep ?
Det händer inte ofta, men här
hade det hänt.
Jag bytte servo och sen funkade både skev och klaff

båda vingarna.

Men nu är allt fit for fight igen !

Jag tog lite bilder som beskrev fredagen och lördagen,
så om du vill
så häng med !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vår vanliga pilotplats på Segeltorpshanget.

Stefan med sin HK elseglare

Christers “planka”.

Förberedelser

Christer konstaterar, då är det klart för start…

Christer från Lund. Hangflygare och OldTimerpilot.
Han är en duktig och noggrann byggare.

Tyvärr vet jag inte namnet på modellen.

…men jag kommer att tänka på begreppet “planka” då jag ser den i luften.
Tänk vad bättre utformade vingspetsar hade förbättrat flygegenskaperna !

Vi som flög.

Lars Agnas flyger förbi förpuppad med sin skärm.

Lars en ypperlig skärmpilot, som gav mig min första flygning, då jag tog min skärmlicens.

Kan man inte flyga sin skärm, kan man låta skärmen flyga och balansera den i vinden.

Stefan, Varaslättens son, förbereder modellen

Stefan laddar.

Nu !

Modellen flög bra.

Stora klaffar bra att ha speciellt vid landningar i svårare terräng.

Foamkoncept från Kina

Längst till höger; Stefan och Christer.
Ser du…vi var bara ungdomar, som flög. Sveriges framtid !

Stefan har stärkt upp modellen med kolfiber i vingarna.

En modell i luften är en upplevelse att se.

Stefans fru, om jag minns rätt,  Elisabeth.
Duktig fotograf.

 

Stefans modell i luften på Segeltorpshanget vid Hovs Hallar den 11. maj 2018.

En veteran ska starta sin Spirit på Platån Hovs Hallar…

…all kraft jag kan åstadkomma…du ser jag lyfter från marken,
så jag menar allvar med utkastet…

…sen gäller det att bromsa upp sig och framför allt få ner handen till spakarna snabbt…

…här ser du att höger skev pekar upp. Allt funkade för 5 sekunder sedan…

Starten fotograferad från min Mobius på glasögonskalmen…

…ser du höger skev nu …

…för att få runt modellen var det sidoroder som gällde…

…flygning på rakkurs för att trimma och förstå problemet…
Jag lyckades svänga in i medvinden och landa med sidoroder
och höjd utan att min modell skadades.

Ingen symbolik med de två svartklädda predatorerna flygande förbi…

Stefans Alula

En på sitt sätt attraktiv modell.

Går att belasta hyfsat med bly för att förbättra polarkurvan i hårdare vind.

 

 

Jag ska beställa en Alula nu.

Gladan flög förbi och höll kollen på oss…

 

Kategorier
Hangflyg modell

EN HANGFLYGARES START PÅ DAGEN…

 

 

 

 

 

En förmiddag som bjöd på  de bästa av upplevelser.

 

 

 

 

 

Nordvästlig vind enligt vindmätaren vid Hovs Hallar.

Det får mig att sitta i min bil med allt jag behöver, för
att utöva det jag helst vill, då det gäller modellflyg;
Det är hangflygning med radiostyrda modeller.

Som du min käre besökare förstår, tröttnar jag aldrig
på detta sättet att tillbringa dagen. Jag hävdar, att då
jag är ute och flyger, händer för det mesta något oväntat,
som kryddar min tillvaro.

För mig är det positiva upplevelser, som ger mig inspiration
och energi i mitt liv. Därför är jag öppen för det mesta,
som innebär upplevelser. Att ligga i dvala framför en tv
är för mig som en meningslös väntan på att något ska
hända, vilket aldrig sker.

Att flyga hang är för mig, för att använda ett slitet uttryck,
en själens befrielse. Jag fordrar inte att flyga en extrem
F3F kolfibermodell för 20000kr.
Det ger mig lika mycket, om jag flyger med exempelvis min
enkla men mycket välflygande Spirit Elite för 2000 kr.

Min Spirit var just vad jag hade med.

Redan kl 0830 var jag nere vi parkeringen på Hovs Hallar.

Monterade och hängde på mig det som är nödvändigt för
att genomföra en hangflygningssejour.

Vinden var nordväst och det betydde jag gick söderut vid HH
ner till Segeltorpshanget.

Styrkan var 5-7 m/sek lite snett från väst.
Ut med modellen och jag konstaterade att lyftet var bra.

Inte en människa så långt ögat kunde se, det enda levande
var ejderns rop under deras parningsritualer i strandkanten.

Jag fotograferade med min Mobius på solglasögonen.
Prova det
om du har en Mobius. Du kommer att bli
förvånad över
stillbildskvaliteten på bilderna, om du
betänker kamerans
pris och storlek.

Efter hand som tiden rann iväg, minskade vinden till
2-3 m/sek
och den vred upp, så den låg rakt in på hanget.
Nu börjar det roliga. Absolut laminär men svag vind.
Perfekt för
min lätta modell. Man lär sig mycket under
dessa förhållanden
då turbulens inte stör modellen.
Hur mycket du än flugit, så finns
det alltid plats för
mer kunskap och erfarenhet.

Under en av mina pauser hörde jag muller från riktning
Kullen.

Det visade  sig att jag skulle få en flyguppvisning av en
SK-35 Draken,
som tillhör Swedish Historical Air Force Flight,
som jag tror det heter.

Piloten flög sitt uppvisningsprogram precis framför mig,
där jag satt
på första parkett.
Draken är ett imponerande plan, vilket var en
aerodynamisk
innovation, då konstruktörerna lyckades med en vinge

som fungerar både i över-som underljudshastighet.

Att Draken dånar med full EBK är ett understatement av mått.

Då jag vid 12-tiden avbröt för att åka hem, passerades jag under
min promenad av 3 stycken 39 Gripen som på 50 m svängde runt
Hovs Hallar
och in i Laholmsbukten.
Det fick jag som bonus. Tyvärr hade jag kameran
nerpackad
så inga bilder.

Jag fotograferade en märklighet i havet utanför Hovs Hallar.
Kolla och tala om vad det kan vara…

Om du undrar varför jag är modellflygare, så är nog denna
posten med
sina bilder ett svar på din fråga.

Min kamera är Mobius med något undantag, då jag använt min Sony.

Hoppa in häng med och se vad som hände !

Min pilotplats vid Segeltorp med sin avancerade vindindikator…
Ljuset i bilden skapar stämningen.

Segeltorpshanget ca 25 m högt och flygbart vid VNV och NV vind med styrkan 2 m och uppåt.

Riding the wind…

 Spirit. Rekommenderas.

Som vanligt i nosen min GoPro dokumenterande skeendet.

Min Spirit ritar en rak horisontlinje med vingspetsen…

Att flyga hang vid Segeltorp innebär man kan få modellen nära
sig, vilket ger en ny dimension till flygandet.
Modellen är här
ca 2 m från fotografen.

Jordbrukaren har kommenderat “Givakt” på åkern och tiltorna
har ordnat sig enligt reglementet i potatiskolonner…
Nu väntar vi bara på, att potatisen ska dyka upp för
skörd innan midsommar.

 

  Det du inte kan uppleva,  om du bor i inlandet …en obruten horisont !
På något sätt kopplas  denna vy mer eller mindre
automatiskt med någon väsentlig nod i min lilla
hjärna…en bekräftelse på allt eller inget.

Japp här kommer frågan; vad såg jag egentligen i havet ?
För 15 år sen såg jag en kaskelott vid Hovs Hallar.
Men detta ? Knölval ? Möjlig ubåt ?
Bilden tagen på stort avstånd. Förklaring kommer nog…

En ejderhona uppvaktad av sina hannar.
Vet du varför de flyger så nära vattenytan ? Det är mera ekonomiskt,
eftersom markeffekten minskar det inducerade motståndet vid tillverkningen
av lyftkraft. Glöm det du hört att bärytorna “Skapar en luftkudde då de flyger
nära marken som vingarna flyter på”. Det är kvalificerat nonsens.

Lite bilder på en gul fågel mycket vanlig på en biotop som Hovs Hallar.
Vilken ? Googla.

Hejsvejs !

Det var kyligt i vinden så fågeln har burrat upp sig.

Varför denna bilden ? Oskarp dåligt inställd…
Men jag hoppas den förmedlar en känsla av naturens färger oavsett tekniska brister.
En typisk bild från min kamera. Slarvig, snabbt tagen utan koll av inställningar,
men den har sina värden ändå, då den är full av liv och energi.

SK-35 Draken ursprungligen från F16 Uppsala.
Nu genomförde han en uppvisning för mig…
som satt på första parkett !

Kan du föreställa dig hur det låter då en Draken flyger svänger med hög lastfaktor med full EBK
och motorns “skrapande” muller studsar mot och rullar över havsytan ?

Gråsiskan, som är vackert tecknad då den är vuxen.

En koltrast fokuserad på mig och 3 m från mig.
Jo fåglarna är utrustade med “SwingWing”.

Norrehamn sydväst om Segeltorp, där vi har vindmätaren på piren.
Den skymtar till höger.

  Jodu, här har jag tillbringat mången god stund !

Video från min Mobius monterad på mina solglasögon…

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÄNTLIGEN LITE HANGFLYGNING PÅ HOVS HALLAR.

 

 

 

 

Jag och Pär prickade den dagen, 

då vi hade nordväst på Hovs Hallar…

 

 

 

 

 

 

 

_DSC6734

 

 

Efter att vi under tre veckor inte haft annat är sy-väst eller ostliga vindar,
fanns det möjligheter,  att vi kunde få nordväst i fredags.

Det betydde,  det kunde bli läge för hangflyg på Segeltorpshanget vid HH.

Detta hanget är flygbart från VNV till NNV. En normal hangkärra bär det
från 2-3 m/sek. Höjden på hanget ca 30 meter och inga konstigheter
att flyga där. Landning utför du på gräset norr om hanget. Bara håll
din hastighet uppe och undvik stenarna…

Vill du fega lite så landa på åkern bakom hanget,  nu när där står säd.

När vi kom fram blåste det 5-7 m/sek snett från vänster ca 25 grader.
Men det lyfte och inga problem att hålla oss uppe. Solen tittade fram
och dagen artade sig bra. Pär flög med sin Lunak och jag fortsatte slita
på min Spirit.

Eftersom det var vackert väder,  kom många turister och var nyfikna.
Det är det roligaste jag vet,  att övertyga icke modellflygare att bli modellflygare !

De flesta är intresserade och som jag påpekat ofta, de människor man träffar
är ofta nyfikna på “Hur det funkar” ?

Vi kastade ut vid 13-tiden  och efter varsin mellanlandning för att fixa
med kameror och annat, gjorde vi dagens sista landningar vid 1630-tiden.

Vi hade fått ett par timmar i luften eftersom vi hade “underskott på hangflygning”.

Båda våra modeller flög som vi förväntade  och de återvände hem utan så mycket
som en skråma !

Vi tog bilder naturligtvis och jag klämde en liten video på Pärs modell, som ni kan se på
här nedan.

Att flyga hang vid Hovs Hallar är inte bara flyg, det är en fin naturupplevelse i alla
avseenden. Kan jag inte flyga, om vinden är emot oss,  kan jag ta fram kikaren
och spana fåglar,  eller så tar jag fram min fältflora och kollar växter.

Så det finns många orsaker för dig att bli hangflygare,  i stället för att du ligger  i dvala framför en tv
eller sitter limmad framför en dator- eller Ifåneskärm !

Ut i naturen segelplansburen !

_DSC6183

_DSC6185

Lunak

_DSC6234

_DSC6240

Spirit Elite

_DSC6246

_DSC6275

_DSC6296

_DSC6327

_DSC6367

Botaniker Pär L

_DSC6383

Innehållet i själva verket…

_DSC6404

_DSC6408

_DSC6411

_DSC6418

_DSC6435

_DSC6437

_DSC6443

_DSC6446

_DSC6449

_DSC6455

_DSC6513

_DSC6517

_DSC6531

_DSC6534

_DSC6574

Vildkaprifol nu gul/vit senare får den tulpanröd anstrykning.

_DSC6585

Ståndare och pistill vildkaprifol.
Ser ni att blomman är pollinerad av insekter ?

_DSC6606

_DSC6642

Det blir ett rekordår med björnbär i år på HH.

_DSC6669

_DSC6700

Pär studerar ett hål i en gärdsgård…

_DSC6718

_DSC6762

_DSC6781

DSC05817

DSC05819

DSC05820

DSC05821

Pär suger in luft och pustar iväg Lunaken.

DSC05822

DSC05828

DSC05872

En annan gammal hangpilot.

DSC05918

DSC05921

DSC05932

DSC05933

DSC05962

Glöm inte att välj bästa upplösning ! Klicka på HD !

Kategorier
Hangflyg modell

KAN MAN FLYGA HANG MED EN FRIFLYGANDE A-2 FRÅN 1950 ?

 

 

 

 

 

Jo, på Kristi Himmelsfärds Dag på Hovs Hallar gick det bra.

 

 

 

 

_DSC6506

 

 

 

Pär flög med sin A-2 nyss utrustad med en ny Taranis radio på Segeltorpshanget
vid Hovs Hallar i fredags.
Det var perfekt väder för en lätt modell. Vi hade en högtrycksrygg,  som växt in
och som spärrade för lågtrycken till viss del, varför vädret var stabilt.
Med stabilt menar jag ca 2-4 m sk och vid lunchdags sjöbris.
Jag kom ner kl 1100 och då var det 1 m/sek. Så det blev att avvakta.

Klockan 1230 kom sjöbrisen som på beställning med 2-4 m/sek rakt på hanget.

Så ut med min Spirit och njut av flygandet. Vädret var vackert med 15 grader,
mycket fåglar och överallt spirade det. Kunde inte vara bättre, vilket också
många flanörer märkte, då det var mycket människor ute och promenerade
i den vackra naturen.

Pär hade varit och testflugit på en plats söderut mot Norrehamn,  innan han
anlände,  där jag flög.

Han kastade ut sin A-2 , beundrad av en stor skara åskådare…då är det ju
ännu roligare att flyga, då man kan göra propaganda för vår härliga
utomhushobby !

Nåväl, sent på eftermiddagen plockade vi ihop,  bruna i ansikten efter att
ha stått med solen i ansiktet hela dagen och drog oss hemåt

mycket nöjda än en gång med en härlig dag med hangflygning vid
Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp !

Prova du också !

Naturligtvis tog jag bilder och jag lyckades åstadkomma en liten videosnutt
på Pärs A-2 i luften.

_DSC6112

Vildäppelträden på Hovs Hallar var helt enkelt tvungna att slå ut  i den plötsliga värmen.

_DSC6103

Så humlorna kunde pollinera…

_DSC6126

Så här såg det ut kl 1200,  med sjöbrisen som smygande  tog sats för att landa vid Segeltorpsstranden.

_DSC6176

Det är märkligt…

_DSC6192

…att denna lilla varelse …

_DSC6206

…lövsångaren,  kan åstadkomma så stark sång

_DSC6226

En för biotopen här typisk fågel…

_DSC6261

…gulsparvhannen.

_DSC6295

Om denna fågeln häckar vid Hovs Hallar
det vet jag inte,  men den flög över i alla fall …

_DSC6340

Det är mycket torrt i markerna nu, vilket syntes,  då man harvade och ringvältade i ett moln.

DSC07097

Pär anländer med pipa och modell.

DSC07104

Klart för start !

DSC07109

Nu !

DSC07110

Start

DSC07120

Pär Lundqvist 5. Maj 2016 Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.

_DSC6352

Pärs A-2.

_DSC6362

Konstruerad 1950

_DSC6372

Snygg i luften

_DSC6420

The young man himself…

_DSC6464

En modell som denna kräver stora…ja, du ser själv,  vad som menas eller …

_DSC6467

Här passerar den Mach 1…?

_DSC6591

Cruisin´

_DSC6610

På väg att landa…

_DSC6634

…nånstans…

_DSC6659

…och det blev i kanten…

_DSC6668

…inga skador…

_DSC6696

…vingen sitter med gummiband.

DSC07084

Vår pilotplats. Man kan ha det  sämre eller ?

IMAG0274

Segeltorpshanget

IMAG1387

Jag ska landa…

IMAG1400

 

IMAG1401

 

IMAG1402

Där satt den !

 

                                                                Glöm inte att klicka på “HD” för bästa kvalitet !

Kategorier
Hangflyg modell

ÄNTLIGEN BLEV DET DAGS FÖR…

 

 

 

…modellflyg på Segeltorp vid Hovs Hallar.

Torsdagen begåvade oss med nordvästliga vindar,  tack vare en
liten högtrycksrygg, som kommit in mellan lågtrycken.

Yr.no hade lovat NV ca 5-8 m/sek,  vilket lät lovande.
Jag åkte dit med min bror, som lovat sköta min kamera,
då jag flög.

Dessutom skulle vi prova min nya fina tubkikare. Det var dåligt
med fåglar,  men jag fick i alla fall syn på en Varfågel,  som satt
i en björk.
Lätt att känna igen på det svarta strecket över ögat.

Nåväl, då vi kom ner till Segeltorp kl 1230 låg vinden på ca 5 m/sek,
vilket var idealiskt.

Jag hade lastat 325 gr ballast,  för att min Spirit skulle penetrera bättre.
Min modell flög som vanligt bra både med ballast och med en kamera
på nosen…….dock hade jag ett problem.
Skevroderutslagen var alldeles
för små på grund av ett programmeringsfel
av mig.

Men man ska inte bli panikslagen,  om den inte svänger med skeven,
det är bara att använda sidoroder, så svänger det lika bra.

Jag flög tills jag blev trött och landade bakom hanget   i åkern.

Då vi flög,  hade vi nyfikna åskådare,  som var synnerligen vetgiriga
och naturligtvis,  gav vi svaren på deras frågor.

Alltid lönande att sprida kunskap om vår hobby på ett positivt sätt !!

Min broder var utsedd till fotograf för denna dagen. Bilderna blev bra.
En del bilder är stillbilder från min noskamera och den kameran behöver ingen
maskinist, då den tar 4 bilder i sekunden. Fotograferade gjorde Gopron tills
kl 1530, för då åkte vi nöjda hem.

Här kommer ögonblicken ur en hangflygares eftermiddag vid Segeltorp
med sin Spirit Elite.

_DSC0448-001

Monterat och klart på parkeringen Hovs Hallar,
med min bror Lars inväntande fotouppdraget.

_DSC0452

Påbyltad med overall, tjock tröja och ännu
tjockare jacka
bar det i väg till hanget.

_DSC0466

Start av mottagare och kamera på toppen av
Segeltorpshanget vid den privata marken.

DCIM193GOPRO

Det gäller att ha rejält på fötterna…för att stå stadigt…
så jag tog mina rejält ingångna och inridna jodhpurboots.

DCIM193GOPRO

Instruktion för jourhavande fotograf, hur jag kommer att starta..

DCIM193GOPRO

Just innan start. Se på havet….4-6 m/sek rakt på.

_DSC0505-001

Nu kör vi…

_DSC0507-001

…man tar det långa benet före…

_DSC0508-001

…det korta !

_DSC0509

Slutligen….det flyger !

_DSC0511

Som jag skrev förut, skevroderna hade alldeles för små utslag.

_DSC0518

Så jag flög med sidoroder

_DSC0527

…vilket fungerade utmärkt i det fina lyftet.

_DSC0528

Min bror Lars har tagit bilderna…

DCIM193GOPRO

Dessa brutala motljusbilder tog herr GoPro utan hjälp…

DCIM193GOPRO
                                                     Pilot och fotograf och…

DCIM193GOPRO

…Schaulustigen.

DCIM193GOPRO

Bild från kanten som visar att vindstyrkan är cirka 5 m/sek,
vilket indikeras av bristen på brytande vågor på djupt vatten.

DCIM193GOPRO

Två åskådare, en pilot och en fotograf på Thores mark.

_DSC0558

                                                                                              Modell och fullsize

_DSC0604

Spirit Elite…

_DSC0612

…en trogen tjänare av den längtande  hangflygaren.

_DSC0622

Min bror flyger… över gärdsgården, för att hämta min modell.

_DSC0628

Som landat på åkern just bakom gärdsgården.

DCIM193GOPRO

Vilket fick avsluta vår flygning vid Segeltorp denna härliga torsdag !

Kategorier
Flyghistoria Hangflyg modell Skärmflygeri

EN SÖNDAG MED POSITIV REKLAM FÖR MODELLFLYG

 

 

 

 

Jag missar aldrig chansen

att påverka människor

i riktning modellflyg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det gäller speciellt sommartid på Hovs Hallar. Antingen du flyger vid
Segeltorp eller uppe på Platån, 
kommer du att möta promenerande
och nyfikna flanörer.

Så mycket jag kan,  försöker jag värva dessa för modellflygvapnet…

Kan jag inte värva människorna,  får jag ett vänligt bemötande i alla fall.

Jag har märkt,  att människor utan flygbakgrund är mycket nyfikna på,
hur modellerna kan flyga…alltså utan motor…

Så då är det bara att försöka förklara det enkelt.

Det var mycket folk på HH beroende på det fina vädret i dag.

Vinden var Nordväst ca 3 m/sek, till skillnad mot Halmstad Väst 6-7 m/sek.

Således var det perfekt väder för en  hangflygare .

Skärmflygkompisarna  som fanns här,  de fick sukta.
Vinden var för svag och den var termisk.

Termisk vind innebär,  att varma termikblåsor regelbundet kommer
inrullande från havet, vilka stör den laminära havsvinden.

Enligt skärmflygarna hade gårdagen varit perfekt för skärmflyg.

Jag fick mer än 2 timmar i luften med min Spirit och då jag hade
hela hanget
för mig själv,  kunde man njuta ohejdat.

Jag tror skärmflygarna innerst inne, då de låg och väntade på en vind,
som inte kom,  tänkte att “Man skulle ha en radiostyrd segelkärra att
flyga med, nu  då vinden är svag och man ändå har åkt ända  hit ” !

En av skärmflygarna övervägde detta alternativ starkt.

Jag stöttade ju hans förslag med all min övertalningsförmåga…

Nåväl, inte bara flygning utan också natur kan man uppleva och jag
klämde lite bilder.

Vassego !

01-_DSC5643

Ser ni gränsen mellan den nordgående strömmen och Kattegatts vatten ?

02-_DSC5648

Parawaiting…

04-_DSC5654Att balansera sin skärm är utmärkt träning att behärska sitt verktyg.

”’

06-_DSC5662

Åkertistel…jag tycker den har fin färg.

Här mår i alla fall inte jag illa !

07-_DSC5798

Hovs Hallars största tulpan börjar slå ut…

08-_DSC5865

Svårt att plåta med en systemkamera och samtidigt flyga…

09-_DSC5814

Så mycket kan sägas,  att hänger det på antalet kart,
så blir det enorma mängder björnbär i år.

Två som önskade,  de var modellflygare…

10-_DSC5871

Min Spirit II. Flyger lika bra som nummer I gjorde.

Tror att HAB säljer den till bra pris.

11-_DSC1804

Vilken art ? Tja. säg det själv…

13-_DSC1816

Den appellerar till mitt öga i alla fall.

15-_DSC1827

Som Kurt Olsson brukade säga: Blommorna är lite fådda nu…

Fyra skärmpiloter bidande sin tid  väntande på vinden.

(Lite lurig svenska eller ?)

16-_DSC1862

å så lite blått eller violett…det passar ju bra eftersom vi hade gult förut.

17-_DSC1877

Lite mer små buketter…

18-_DSC1889

Art ? Din gissning är lika bra som min.

Jo jag har fältfloran i bilen, men so what…
Apokalypsens ryttare kommer inte att storma fram över himmeln,
bara för jag inte  artbestämt.?

19-_DSC1904

Blåsten ruskar i blommorna

 

..och en jättecitronfjäril eller en slice brylépudding  ?

DCIM155GOPRO

En nerslagen…skärmflygare med sin trasa begrundar realiteterna.

DCIM155GOPRO

Jag tror han kommer med en elseglare nästa gång.

 

 

Jag hade glömt min stol, vilket jag fick betala på mitt sätt…

DCIM156GOPRO

..alltså jag fick gå sned i ryggen. Ett resultat av en arbetsplatsolycka 1995.
Därför sitter jag och flyger.
Vilket går bra på alla ställen utom ett.

DCIM156GOPRO

Min modell har just gjort touchdown.

DCIM156GOPRO

En ung dam dök upp bakom busken och frågade:
Hur gör man,  när man gör så där med med ditt  flyg ?

Kategorier
Termikflyg

SOMMAR-SOL-TERMIKFLYGNING

Hur gör man det…egentligen?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är väl något att läsa om nu när det är minus 12 grader ute…..

 

Termik är en böjningsform av det latinska ordet för värme-termo.
Vi känner till begreppet termometer, som betyder värmemätare.
Suffixet -meter är ju också latin och betyder enkelt översatt mätare.
Andra exempel är ju voltmeter, amperemeter och så vidare.

Således, termik betecknar något som har en högre temperatur
än omgivningen. Det är just det, som är grundförutsättningen
för att termiska vertikal rörelser eller konvektion, ska kunna
uppträda.

Konvektion är ju också ett latinskt ord vars grundbetydelse
kan delas i två delar; Kon, eller egentligen con, betyder med
och vektion betyder en riktad rörelse. Tänk på ordet vektor
som ju är en riktad kraft eller rörelse. 

Alltså, konvektion är enkelt uttryckt en rörelse i en vätska
eller i en gas.

Ja, vi ska inte bli för akademiska, men dessa två begreppen
, termik och konvektion hänger samman och är av avgörande
betydelse för oss, som flyger och håller oss uppe med hjälp
av termiken och konvektionen.

 

Denna lilla artikel är en allmänt hållen beskrivning, utan
bilder och skisser, som på ett enkelt sätt vill beskriva hur,
när och var termik uppstår.

 

Som jag skrev innan, är en förutsättning för termik,
att vi har en skillnad i temperatur mellan olika luftmassor.

Hur uppstår denna skillnaden?

När solen lyser på markens yta, tar denna upp eller absorberar
värmestrålningen. Värmet lagras i översta delen av marken.
Beroende på vilken typ av yta vi har, om det är grus, gräs,
asfalt eller sjö och hav, kommer värmet att lagras olika.

Värmen som tillförs havet kommer i första hand att påskynda
avdunstningen av vattenånga och i andra hand att värma vattnet.
En grusplan som är mörk absorberar snabbare värmen och
kommer så småningom att fungera som ett element som strålar
ut värme. När vår grusplan har strålat ut tillräcklig mycket
värme till den ovanpå liggande luftmassan, har temperaturen
i luftmassan stigit så den skiljer sig från omgivande luftmassor
med kanske 3-5 grader.

När skillnaden är så stor, blir den uppvärmda luftmassan labil
, den vill stiga uppåt.

Vad gör då, att en bubbla med luft plötsligt lossar från marken
och stiger? Ja, det kan vara en vindpust,  som kommer och stöter
till eller rubbar blåsan. Den kan behöva lite starthjälp för att
komma igång.

Om vi har svaga vindar, kan den marknära luftmassan glida
över en uppvärmd yta, värmen överförs som till största delen
strålningsvärme och liten del som kontaktvärme och om då
den över marken sakta glidande bubblan träffar några hus,
en trädridå eller ett annat hinder får vi en turbulent utlösning
av termikblåsan.

Det finns flera andra sätt, som en blåsa kan lossa på, men fö
r våra förhållanden är dessa två de viktigaste.

Kom ihåg att vår blåsa befinner sig nu på väg uppåt genom luft,
som är relativt sett kallare än blåsan. Termikblåsan är just när
den lämnat marken lös i konturerna och relativt svag.

Efter hand som blåsan stiger, kommer temperaturskillnaden
att öka, för vi vet att temperaturen i normalatmosfär sjunker
med ca 0.7-1.0 grader/100 meter. Efter hand som blåsan
stiger får dess horisontella utbredning fastare konturer och
man kan, när man cirklar i en blåsa märka, att stiget är bättre
eller sämre, beroende på var man flyger.

Nu fortsätter ju inte en termikblåsa hur högt som helst.
När den når den nivå, då den stigande luftens fuktighet
kondenseras, utmärks detta,  genom att vi kan se Cumulusmoln
eller vackertvädersmoln bildas. Det är det stora bulliga
sommarmolnen som växer upp och faller ihop.

På vilken höjd den stigande luftens fuktighet kondenseras,
beror på flera faktorer. Det hänger på fuktighet, temperatur,
omgivande luft och hur labilt skiktat det är och om vi har
inversion. Normalt sett hos oss på västkusten ligger molnbasen
med Cumulusmoln under tidig sommar runtt 1400 – 2500 meter.
Inne i landet, där vi inte har sjöbris kan molnbasen ligga avsevärt
högre. Från min fullskalasegelflygtid minns jag molnbaser i maj
på 3000 meter i Västergötland.

Om det råder något, som heter inversion på låt oss säga 1200 meter,
kan inte termiken komma högre. Det vill säga luftmassan kan
inte nå sin kondensationsnivå där det bildas moln av fuktigheten.

En inversion är ett lager med luft där temperaturen stiger med
höjden i stället för avtar med höjden. Om vi åker med vår
termikblåsa glatt stigande med 3 m/sek, så märker vi, när vi
närmar oss inversionsskiktet att stiget försvinner. Vi kommer
inte högre hur vi än gnetar.

När man flyger just i gränsskiktet mellan den vanliga luften
och inversionsskiktet,  känner man små turbulenta stötar i
flygplanet.

När man termikflyger och blåsan inte kondenserar och inte
bildar moln kallas det att man flyger torrtermik. När du flyger
i termik som bildar moln, kallas det molntermik.

Torrtermiken kan vara lika stark som molntermiken, men
problemet är ju, man kan inte se var termiken finns! Har du
molntermik är det ju i princip bara att gå under ett Cumulusmoln
och stiga in i hissen.

 Att flyga torrtermik är chansartat och man få i sådana fall lita
på sin “näsa för termik”och erfarenhet av de lokal väderförhållandena.

Nåväl, om vi har kurvat upp oss till molnbasen med en modell eller
fullskalakärra ,så märker man en välvning under molnet där den
stigande luften går in i de flesta fall.

Går man på rakkurs efter att man nått basen, kommer man att
flyga in i sjunket. Stiger du med 5 m/sek,  så kommer du att
sjunka med i princip lika mycket när du avlägsnar dig från
centrum. Det brukar man lösa,  genom att man ökar hastigheten
markant, för att kunna ta sig igenom sjunket så fort som möjligt.

När du flyger en modell i en termikblåsa,  som nyss släppt,
måste man vara beredd att korrigera så man ligger i centrum
av blåsan, för att utnyttja stiget på bästa sätt.

 Korrigeringen ska vara planlagd och genomföras utan tvekan
eller mjäkighet.

Hur man korrigerar i en blåsa,  kan man inte generellt säga,
för varje pilot har sin, som han tycker bästa metoden.

Flyger du din modell på 200 m höjd utan termik,  brukar jag
trimma modellen till lägsta sjunkhastighet och flyga den just
på vikningsgränsen.

 Om jag flyger in i en blåsa med vänster vinge, händer då följande:

Om vingen går in i stigande luft, kommer luften att föra vingen
uppåt och öka anfallsvinkeln. Flyger du då just på vikningsgränsen,
kommer din modell att vika sig eftersom anfallsvinkeln på den
lyftande vingen ökat av den stigande luften. Det är just det som
är finessen. Modellen kommer att vika sig in i termikblåsan.

Man kan säga att modellen ramlar in i blåsan.

När du stabiliserat din modell och flugit ett varv, har du sett
var lyftet finns och du kan korrigera, så du centrerar din modell
till det starkaste lyftet.

Detta är ett sätt att upptäcka termikens utbredning.

Ligger du i en bra termikblåsa sommartid med din modell,
kommer du att bli förvånad, hur snabbt din modell stiger.
Att ha ett stig med 5 m/sek är inget ovanligt. Det betyder ata
du på en minut klättrat 300 meter!

Har man en sådan stark blåsa, gäller det att ha en planläggning
eller strategi, hur du ska avbryta och när.

Om jag flyger en stor modell, 3.5-4.0 m spännvidd,  brukar
jag hänga med upp till xxxx meter. Då är modellen fortfarande
sebar utan svårighet. En Blue Phoenix utan bromsar tar jag
aldrig högre än yyy meter.

När du nått din högsta höjd ,är det dags att ta sig ner.
Det finns två sätt:

Du kan flyga ner planet genom att hålla dig i luft som inte
sjunker eller som bara stiger lite. Genom att trycka upp
farten kommer du att förlora din höjd så småningom.

Det andra och enklaste sättet är att aktivera de aerodynamiska
bromsarna på modellen. Bromsar är enkelt uttryckt en klaff
som exponeras mot den förbiflygande luften och som dels
bromsar och dels genom turbulensbildning bakom klaffen
stör den laminära strömningen på ovansidan av vingen.

Så har du bromsar så ut med de och ställ modellen på nosen,
så kommer du säkert ner.

Ett tredje sätt, som jag använder till min Blue Phoenix är
att göra en störtspiral. Det vill säga full sida och full höjd samtidigt.

Detta gör, att du förlorar din höjd snabbt utan att överskrida
den hastighet, vid vilken strukturella skador uppstår på modellen.
Man måste testa detta på lägre höjd, så man ser att, man inte
flyger för fort.

Med en bra modell är inte problemet att komma upp.
Problemet är att komma ner.

När termiken är kraftig och du drar all broms du har,  kan de
t hända, att du stiger i alla fall. Då måste du kombinera alla
sätten du kan för att reducera höjden. Till exempel att använda
full broms och störtspiral. Då bruka man kunna komma ner säkert.

Drabbas inte av panik!

Vilket är lätt att säga, om ens modell försvinner och dyker upp,
om vartannat och den flyger så fort , så pinnarna yr om den.

Be om hjälp från någon,  som står jämte, som kan hjälpa
till att hålla ögonen på modellen.

Om allt går åt pipan, det vill säga,  du förlorar modellen
ur sikte,  finns det en sak att göra:

Om du har bromsar så ut med de. Detta kombinerat med
full höj och full sida bör få ner modellen i inte alltför hög
hastighet.

Att dra full höjd och full sida ska du prova under kontrollerade
former, så du vet,  hur modellen beter sig. Du kanske inte ska
ge så mycket sidoroder i en störtspiral för att få ner den med
så låg hastighet som möjligt. Men som sagt: Testa

Detta var lite om termikflygning. Den stora frågan för en
modellflygare är ju, hur man hittar termiken.

Som jag skrev innan, är det ju inte stor mening att leta
termik över en vattenyta. Vi vet ju alla , vad Laholmsbuktenväder
är på sommaren. Det är,  när vi har en molnfri himmel över havet,
men inne över land, ca 8 km in från kusten,  har vi de härligaste
vackertvädersmolnen.  Fenomenet beror på det vi drabbas av
vid kusten:

Sjöbrisen som suger in kall luft från havet för att ersätta den
stigande luften inne över land. I och med det hela tiden pumpar
in kall luft, hinner den inte värmas så den vill stiga och därmed
är det finito med termiken.

Då är det bättre att leta efter termiken över åkrar, grustag eller
i lä av ett hinder, som kan lösa ut blåsan.

Vi har vissa reella bevis för termik. Om en blåsa släpper i
närheten av fältet,  brukar man märka, att vinden markant
minskar eller markant växlar riktning.

Nästa steg kan vara,  att man ser svalorna kommer och jagar
de insekter,  som följer med termiken uppåt. Svalor som
jagar insekter är en säker indikation på termik.

När svalorna flyger,  kommer strax därefter vitfågel.
Måsar och trutar går in i blåsan och kurvar upp sig.

Rovfåglar är bra på att lokalisera termik och man kan
genom att studera dessa, lära sig en hel del. Man kan se,
hur de korrigerar i blåsan och framför allt, ser man en ormvråk,
som lämnar en blåsa, då är det inte lönt att gå dit och försöka.

Har du en högvärdig modell och du kurvar i en blåsa ihop
med en ormvråk, så kommer du att stiga ifrån fågeln
, om du flyger bra.

Att kunna konstatera, att nu släpper blåsan från marken är
ett resultat av synbara tecken men framför allt ett resultat
av träning och erfarenhet.

Ska du bli en duktig termikflygare är det enda som gäller
att flyga mycket termik.

Teknikens utveckling har givit oss fina instrument
, som underlättar för oss att flyga i termiken.

Jag tänker då på variometrar och höjdmätare. Dessa är
ingen nödvändighet,  för är du rutinerad,  flyger du lika
bra termik med eller utan vario.

Men flyger du med vario,  kan du när modellen är lång
bort ta den minsta termikblåsa.

Du kan ta en blåsa , där det stiger med en dm/sek. Det gör
du aldrig utan vario! Dessutom ger instrumentering en
extradimension till ditt flygande. Speciellt om du flugit
fullskalasegelflyg tidigare uppskattas flyginstrument.

Personligen har jag ett par stycken Picolario från
Thommys ModelBau i Tyskland. De har aldrig krånglat
och kan mycket mer,  än vad du kan tänka dig använda de till.

Till min Blue Phoenix har jag en telemetriutrustning från
EagleTree i USA. Det är mera som en instrumentbräda,
med de flesta parametrarna inlagda,  inklusive en GPS:

Men vem kan stå och titta på en instrumentbräda i solsken,
när man har modellen på 400 meter?

Jag föredrar Picolarion. EagleTreeutrustningen har
naturligtvis också audioinformation från varion.

 Termikflygning som en företeelse för den flygande människan
upptäckte ganska sent. Det var på slutet av 20-talet vid
tävlingarna på Wassekuppe, som piloterna vid flygningar
mellan de olika hangen ibland märkte,  att de steg utan att
ha anslutning till hangen. Man förstod då, att det var en
annan företeelse ,  som lyfte planet.

Det var ju molntermiken.

Bara på ett par år slog den dynamiska flygningen igenom
och massor med nya segelflygrekord sattes.

Innan detta kom,  gick all skolning och tävling på hang.
Så termikflygningen förde segelflygningen framåt med jättekliv.

Hangflygningen har ju fått en renässans,  tack vare skärmflyge
t och hängflyget. Men för fullskalasegelflyget är numera
hangflygning helt överspelat.

Ja, detta var en liten orientering om termik och termikflygning
med modell.

Hoppas det gett något till de,  som inte vetat förut.

 Prova på med en enkel modell, du ångrar dig inte.

 Det är inte enkelt, men varför ska allt var så lätt?