Kategorier
Hangflyg modell

ÖSTERLEN

 

 

 

 

Ett landskap danat av böljande kullar, stränder och turism.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har  väl alla…hört talas om Österlen. Speciellt nu sen de rika
och privilegierade
köpt upp fastigheterna och koloniserat.

För ett tiotal år sen var detta inflyttningsbygd för de välbesuttna.
Denna migrationsyra tycks ha stannat av nu, då man
kan se,
att det finns ett överflöd av fastigheter till salu.
Vi får väl se var nästa habitat för
vårt nya frälse etablerar sig.

Österlen är vackert, speciellt i knoppningens tid på våren,
då örterna blommar
och fruktträden slår ut. Kör från Sandhammaren
mot Kivik och upplev blomningen.

Eftersom Österlen är en turistmagnet har det uppstått en
mängd näringsverksamheter.

Kännetecknande för dessa är höga priser. “Österlenspriser” råder.
Jag tar ett exempel:

Två små stekta sillfiléer och en skopa potatismos, en sked lingon,
som till 55 % bestod
av äpplemos betingade ett pris i Kivik på 165 kr…

Jovisst, alla ska leva.
Vidare finner du vid en rundtur på Österlen en uppsjö med ateljéer,
där det finns duktiga konstnärer och konstnärer,  som inte är
konstnärer, men som har hoppat på det kommersiella tåget i
hopp om att tjäna en peng.

Det som vi modellflygare ser,  är de böljande kullarna just vid havet,
som är en rest av
inlandsisens transport av morängrus och som
gör det möjligt för oss i samverkan med
vinden att flyga våra modeller.

Dessa kulla är beväxta med gräs och saknar buskar eller träd.
Det är ett resultat av, att man håller får längs kanterna, som betar
rent och håller
landskapet öppet.

Det finns andra förnimmelser och upplevelser jag under åren
lagt märke till.
Innan östblocket kollapsade ca 1990, kunde man, då vi hade
sydliga vindar känna lukten av brunkolseldade kraftverk
och industrier,  från det man ville skulle kallas
Den Tyska Demokratiska Republiken och Folkrepubliken Polen.

Du inte bara märkte lukten med näsan, du kunde se röken
som ett brunt disigt lager över Östersjön rulla in över Skåne.

Ett  annat, inte lika otrevligt naturfenomen,  är  vid den
torra tiden i april/maj,  då jorden flyger och ryker vid
kraftiga vindar.
Sand- och jordflykten är synnerligen stark vid kusten
och det är åtskilliga tusen ton jord,  som får nya  ägare
efter ett dygns blåsande.

Borta vid Brösarp och vid Ravlunda har vi en mer kuperad
terräng med en rik fauna.

Vill du samla bärnsten går det utmärkt vid Österlens kuster.
Där  är det lätt att få ihop en samling med rav.

Bärnsten heter också ” rav”,  vilket du kan se i namnet
Ravlunda.
Sen kan ju rav också betyda korp
så en översättning
av Ravlunda skulle kunna vara”Lunden med korpar.”

Ett av dragplåstren och det kanske mest spektakulära, är det
som kallas Ales Stenar, 
vilka är belägna vid Kåseberga.
Vad detta stenmonument egentligen är och hur gammalt det
är,  har ingen kunnat leda i
bevis ännu.

Denna tveksamhet har gett upphov till två “Skolor” om vilket
syfte Ales Stenar egentligen byggdes för.

Båda kontrahenterna hävdar,  att just deras teori är den
rätta och sanna och under detta hävdande, har det under
kampen
om turisternas pengar för de guidade rundturerna
till och med utbrutit slagsmål mellan de
två lägren.
Googla på det,  så finner du historien.

Det påminner mig om storyn i Stig “Slas” Claessons pjäs
“Vem älskar Yngve Frej”, där man hade en husgrund i skogen,
som av de äldre männen i byn med hjälp av en skylt “Fornminne”
använde,  som ett medel att lura dit turister. Ursprungligen
beskrev deras skylt “Fornminne” något helt annat. Det får
du reda på om du ser pjäsen.

Allt blev ju avslöjat så småningom. Undrar vem som ska
röja sanningen om det som kallas “Ales Stenar” ? Förresten
undrar jag, hur man vet namnet Ale är förknippat med
stensättningen ?

För att ge er en uppfattning,  vilka miljöer vi modellflygare möter,
då vi är på plats
och flyger,  kommer här bilder,   jag tog för ett
par veckor sen under ÅMFK:s årliga
träff.

Vi bodde på Österlens Gästhärbärge.

Hoppa upp på min pakethållare och häng med !

 

 

 

 

 

Varför vi åker hit

Baksidan av Hammars Backar.
Hammars Backar,  där en greve Hamilton bedrev segelflygskola under 1920-talet.
Fortfarande finns fundamentet till hans startbrygga kvar vid hangkanten. Innan
Hamilton kom till Ystad,  bedrev han skolning först i Halmstad med ett kortare mellanspel
ovanför Båstad innan han hamnade här.

 

Ett träd som kapitulerat för vinden och som säger: “Jag ger mig”.

En kvällsbild från Löderup.

Se på terrasserna som fåren och kvigorna trampat upp.

Österlen med en landskapsfågel svävande över sig.

Grönt och blått…

 

 

Gullviva

Henry…patronen på Österlens Gästhärbärge

Österlens Gästhärbärge. Ett före detta ålderdomshem…
liggande granne med kyrkogården…

En pilevall. Trots allt,  finns det fortfarande kvar på den sydskånska bygden.

Den spräckta monoliten vid Glemmingebro. Gladan som jag överraskade, då den satt och sov ovetande om det mesta...

En nyvaken glada vinglar vidare.

En variant av Österlens Godzilla något överraskad av
en strövande hangflygare under  en tidig morgon i Glemmingebro

Ett kännetecken på kustlandskapet är begreppet symmetri… 

…vilket även ses på denna bilden.

 

Kreaturens upptrampade terrasser på sluttningarna vid havet.

 

 

 

Växtligheten är varierande…

En vanlig ört vid på kullarnas sluttningar, backsippan.

Löderupshanget

Vy mot Kåseberga

 

Landskapsfågeln, gladan.

Kategorier
Okategoriserade

MODELLHANGFLYG YSTAD

 

 

 

 

 

Här kommer  bilder

från våra skånska hangkanter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En bild säger mer än tusen ord, därför lägger jag upp bilder
i stället för en laddning text, som kanske ingen läser…

Vad som gäller,  då vi dragit åstad till Skåne med dess hang,
det är att utnyttja tiden och möjligheterna att få till så mycket
flygning, som det bara är möjligt.

En sak vi aldrig kan råda över,  är vädret. Är väder och vind
bokstavligen emot oss…då gäller det att ha en reservplan.

Våra reservplaner är utflykter, äta oss igenom diverse restauranger
och lösa modellflygarens
dagliga problem, vilka dyker upp.

Att få tiden att gå, det är inga problem.

Trots besvärligt väderläge, som vi upplevt många gånger,
har vi aldrig ångrat våra flygresor till södern.

Vi kommer att fortsätta med den traditionen, i alla fall,
tills
vi blir 98 år gamla.

Naturligtvis hade det varit bättre ur många synpunkter, jag tänker
på väder och vind, om vi åkt under högsommaren i slutet av
Juni eller början av Juli. Men då blir det problem med ledigheter,
boendet mycket dyrare, skjutningar på skjutfältet osv.
Det blir till att hålla oss till den tid vi använder nu.

Nästa år kör vi igen.

Bilderna du möts av, de är i huvudsak tagna med min lilla
eminenta Mobius.
Mina Sony systemkameror har tagit några bilder oxå.

Som du förstår, fotograferar jag hellre än bra…Men det menar
jag, att jag vill inte missa en möjlighet till en  bild det finns
möjlighet
att få lagra på minneskortet..

Kan jag få mina bilder att något  rufsa om i betraktarens
intryckslåda
i hans hjärna, har jag nått mitt mål.

Tyvärr hade jag problem med formateringen av bildernas
storlek, men jag orkade inte fippla ett varv till med bildmaterialet..

 

Luta dig bakåt och erfar lite,  av det vi erfor !

 

 

Så här trångt kan det vara på hangkanten vid Löderup…

Österlen.
En bild tagen med min ofattbart långa selfiepinne…
Bilden visar riktning nordost. Vi kan alltså flyga
även om vinden ligger 180 grader “Fel”.

Roffe startar för en kompis.

Jomen…visst är modellflyg vackert !
När jag ser modellen går mina tankar till Harlekin.

Wings over Löderup

Made in China…tror jag.

REB
Herrljunga

Kalle Thorsell.
En glad ung pojke.

Taranis…kan lika mycket eller mer än  en Jeti,
men den kostar bara en 1/10 del så mycket…

Roffes laddpult…jag tänker ibland, då det gäller ny teknik,
tänk om man kommit med en sådan laddare till SM i F3F 1978 ?

REB  kastar ut…utrustad för snålblåst på ett Löderupshang.
Det vill säga, vindtät klädsel, muddar,  sele för radion,  mössa och slalomglasögon.

…och som du ser flyger det.

Sväng med belastning och 90-gradig bankning.
Nosen perfekt i horisonten. Det är så
en perfekt utförd F3F-vändning vid en pylon
ska exekveras, om du vill behålla ditt momentum.

Ibland kan man uppleva en anstrykning av aggressivitet på en modells uppträdande…

REB…hur startar du egentligen ?

Landning med klaff ansatt. Skevroder upp.
Kallas “Kråkbroms”.

Där satt denna modellen.

Min gamla Spirit sprider fortfarande sann flygglädje omkring sig.

Fullskalasegelkärrorna tar mer och mer åt sig av layouten från våra F3J modeller.
Dubbelknäckta vingar, mycket höga Re-tal och mycket  aktiv klaffhantering.

Vi hade lite konvektionsdimma första dagen.
Dock inget som avhöll oss från att flyga.

Vilket inte heller gladorna brydde sig om…

Gladorna glider garanterat glatt galant…

Här klär brottarna från Västergötland om…

Kanske den optimala modellayouten för en kärra på ett hang…

Rolf-Erik Blomdahl djupt fokuserad på sin flygning.

En modell som är  lackerad,  för att den ska vara lätt att se.

Captain Alula in action

En kråka blir hunsad och tillrättavisad av en glada

Gladan har en något hotande flyktprofil…alltid på spaning efter något
ätbart,  som går att  stoppa i näbbet.

Vi passerades av några moln, vilka rymde en viss dramatik.
Vi förväntade oss att Apokalypsens Ryttare skulle komma
ridande med flygande manar och gnistrande skor i skyn…

I dåligt lyft…då håller man sig just vid kanten.
Staketet med taggtråd…det vaktar kanten minst sagt !

Kalle stapplar fram med sin kärra med Ales Stenar som en taggig bakgrund.

Ner kommer du alltid…no Problemos

Stilstudie av Rolf Maier…

Roffe tänker efter och kontemplerar före start…

“Lyft” !

“Nu funkar det” !

En rote, eller varför inte “Nous volons ensemble” !

En vacker modell…tycker jag nog.

Utsikten från vårt hushang bort mot Kåseberga och Ales Stenar.
Denna vy tröttnar jag aldrig på. Jag upptäcker nytt
varje gång jag är på platsen. Åk dit du också !

Min trogna Spirit, med nyklädda vingar, startberedd vid Löderup.

Off she goes !

Ride the wind baby !

Här har selfiepinnen varit framme igen.

Hangflyg är själens befrielse  i samverkan med naturen  !

 

Det kommer fler bilder…om du orkar.

Kategorier
Okategoriserade

HANGFLYG YSTAD

 

 

 

 

ÅMFK:s traditionella Hangträff 2018.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den 16. hangträffen i trakterna av Ystad avhölls av och med
Ålleberg Modellflyg Klubb (ÅMFK)
som vanligt.

Att anordna träffar är inte lätt i Sverige, oavsett om det gäller modellflyg
eller andra utomhusaktiviteter, vilka kräver ett agerande av deltagaren.
Se på hur många som deltog i 2017 SM i Skala…??

Vi spred så mycket information, det överhuvudtaget var möjligt om träffen.
Den barska realiteten är dock, att intresset för hangflyg är i dagens
Modellflygsverige minimalt, jämfört med hur
det var förr.

Allt var inte bättre förr, men hangflygare fanns det fler av och
de var aktiva !

Att vi endast var 12 deltagare,  var naturligtvis en besk sanning och
så klart en besvikelse.
Med tanke på de möjligheter
som erbjuds av Ystadhangen,
hade vi förväntat fler…Men realiteten är som
den är. Man kan inte tvinga
människor att flyga.

Inte gick vi och hängde med våra huvuden för det låga deltagarantalet,
utan vi gjorde det bästa av
situationen och flög så mycket vi kunde.

ÅMFK är en väl sammansvetsad grupp med hangflygare, som efter många
år lärt sig dra åt samma håll.

Att  vi samlas till en hangträff innebär inte bara, att man står på en
kant och
flyger, utan den sociala samvaron är viktig. Vi byter idéer,
diskuterar
modeller och erfarenheter och löser tillsammans världens
problem i gott
samförstånd.

Sammansvetsningen underlättas av det faktumet, att vi bor mycket bra på
Österlens Gästhärbärge hos Henry. Detta B&B bär med sig en aura av tidigt
60-tal innanför sina väggar.

Österlens Gästhärbärge är ett före detta äldreboende i Glemmingebro,
som något provocerande…och paradoxalt nog ligger granne med
kyrkogården och kyrkan 
i byn…

En händelse som kan se ut som en tanke, vad gäller planeringen.

Vi rekommenderar detta boendet. Vi har själva bott där i 15 år
och upplevt en härlig stämning.

Naturligtvis gick inte allt efter planerna. En vecka före vår träff,
kom det en
Notam från LFV, vilken redogjorde för flygrestriktionsområden
vid kusten, som
skulle vara i kraft just under de dagar, vi planerat att flyga.

FN skulle ha ett möte vid Dag Hammarskjölds gård, jämte vilken vi brukar
flyga. Gården ligger vid Löderup, vilket är vårt “Hushang”,  då vi är i Ystad.

Jag kontaktade den kommenderingsansvarige och försökte få dispens,
men det var omöjligt. Trots jag noga förklarade med bilder och karta,
sa han att ordern var “Inga modellflygplan i luften”.

Så det var bara att gilla läget och boka om boendet. Lyckligtvis gick det bra,
men det innebar, att 4 personer inte kunde komma, då de inte fick ledigt
från sina jobb och andra åtagande.

En deltagare blev hastigt sjuk under resan söderut och fick avbryta och
åka hem. Otur.

En man körde sönder  växellådan på sin bil vid Värnamo. Men han hade
gnistan ! Han körde tillbaka till hemmet i Västergötland på de växlar
som återstod…bytte bil och anlände några timmar efter kamraterna
med nya växlar.

Väderläget såg bra ut, då vi åkte ner på söndagen. Själv stod jag
startberedd
med min Blue Phoenix 1600 vid hangkanten och 1601 flög
min kärra ut i det
svaga men stadiga lyftet vid Löderup.
Fördelen med att flyga vid ett högt hang är att ett havshang
byggs
upp av laminär vind och skapar lyft redan vid svaga vindar.

Så att hålla sig uppe var enkelt. Senare på eftermiddagen anlände
resten
av gänget,  som hade passat på att flyga på sydostlig vind
vid Ravlunda på ostkusten.

Under de dagarna vi var där, hade vi VSV vind, som växlade mellan 2-14 m/sek !

Alla dagarna flög vi och vi var relativt förskonade från krascher.
Jag tror vi hade en smäll och det var då Rolf Maier skadade sin kropp på en ny
segelkärra, då ena klaffservot krånglade vid landningen. Dock tycktes det vid en
snabb besiktning enkelt att fixa.
Själv gjorde jag en hård landning, men det enda som
hände var att en av
två M4 polyamidskruvarna till vingfastsättningen rök av.

Hemfärden skedde innan lunch på onsdagen, eftersom det regnade kraftigt.

Vi var överens om att göra om detta nästa år igen och att vi skulle
jobba hårt
på att propagera för hangflygning, så vi kan med oss fler nästa år.
Vi ger oss aldrig i försöken att locka modellflygare till hangflygeriet.

Om vi inte vågar i någon mån misslyckas, då kan man heller aldrig lyckas !

Jag tog mycket bilder och de redovisar jag i något så när tidsföljd utan något
direkt inbördes sammanhang. Alltså visar jag en del av ögonblicken från
ÅMFK:s hangträff. Det kommer nog 4 poster om träffen och en särskild post
om naturen och miljön i sammanhang med vårt boende.

Bilderna är mestadels tagna med min lilla Mobiuskamera, vilket som bekant
gör att upplösningen är sämre, men den är inte så dålig, utan att det kan
förmedla och skapa en känsla hos betraktaren.

 

Hoppa ombord och flyg med oss i “Det goa gänget” !!

 

 

 

 

 

Du ser själv…en del av de pigga tonåringarna som flög !

Innan jag kunde starta, var jag tvungen att ta mig över grinden…jo, stockarna var hala
från putsningen av många fötter…

…således halkade jag och stod  på öronen…men modellen fick inga skador !

På kanten startberedd min Blue Phoenix. På stranden två ravsamlare. (Rav=bärnsten)

Härlig modell; Blå Fenix.

En konstruktion som jag inte kan ösa nog beröm över.

Modellen – Skyn – Havet;
En treenighet i samverkan.

Du ser,  att det inte blåste styv kuling…

I den bortre viken under modellen, det var den platsen där FN-mötet avhölls.

Elmotor på ett hang…tja varför ska man plåga sig själv,
om man är hjälpt av elektriciteten att komma upp i lyftet ?

Hade du kunnat se över horisonten, hade du skymtat våra grannar Polen.

Landning med vinden på kanten

Pilotplatsen vid Löderup…

…ser du hur klövdjuren har arbetat upp terrassformade spår i vallen ?

Den gamle. Något nedbantad och vältränad efter vinterns hårda uppbyggnadspass på gym.

Vackert ? Det är bara förnamnet. Platsen är upplevelserik milt sagt.

Två danska öringfiskare, som gjorde sitt bästa för att tömma havet på fisk…

Min nyomklädda Spirit Elite på hanget. I bakgrunden den vita domen för radarn.

Buskarna har ett hårt liv i vinden och dessa hade blivit skalliga.
Men de skimrade ändå i det mjuka kvällsljuset.

När vi stod och flög passerade en P-51 Mustang från 8th Air Force …

REB ger sin modell en sista gnidning…

En morgon var jag på upptäckts- och fotofärd. Jag promenerade längs vägen i akt och mening
att fotografera en vältuktad rad med skånska pilar, då jag såg en glada sittande…

…sovande på en av stubbarna. Du ser att blinkhinnan, är för ögat…
fågeln hade ingen aning jag kom smygande och jag lade märke till
fågeln i sista ögonblicket, varför jag inte fick ställt in kameran…

…utan jag bara tryckte av en sekvens…

 

Gladan var säkerligen lika överraskad,  som jag varande fridstöraren .

Kaptenen med sin Alula

En modell som är användbar och enkel att flyga.
Ska jag gnälla, så tycker jag, den är för dyr…

I skyn en Alula och på havet kryper en minibogserare med en
pråm för muddermassor från hamnen i Kåseberga.

Alula

 

Alulapilot

I bakgrunden hackar Ales Stenar sönder horisonten i soldiset.
Ales Stenar…jo, man bråkar ständigt om ursprunget i en sorts
akademisk hambo för fornhistoriker…

Rovfåglar flyger inte alltid högt utan skummar havsytan efter…

En modern modell på finalen med fälld klaff.

Tripp – Trapp – Trull,
jo jag tänker ju på ansiktsuttrycken.

Inte blev det varmgång i lagren i vindmätaren första dagen…

Där !

Nä,  där ligger det !

Klart man är glad,  om man har lyckan,  att vara ordförande för ÅMFK !

Den största hangkärran vi observerade…

 

Det kommer mycket mer !

 

Kategorier
Hangflyg modell

BARSKT HANGVÄDER PÅ HOVS HALLAR I DAG…

 

 

 

 

 

 

…men inte hindrar det mig från att flyga !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som modellflygare håller jag mig ständigt informerad om
väder lämpligt för hangflygning.

Mina främsta källor är yr.no och vår väderstation vid
Hovs Hallar.

I dag lördag var det förutspått N-NO 5-7 m/sek.
Denna vinds styrka och riktning är idealisk,
då den
genererar starkt lyft.

Så det blev att lasta bilen med modell och tillbehör
medtagande  varma
kläder, för att jag skulle uthärda
kylan och vinden.

Vid framkomsten och efter promenaden upp på Platån
visade det sig,
att verklighetens väder var NNO vind
7-10 m/sek med starkare byar.

Men nu är det ju så, att har jag kuskat ner, så ska jag
flyga whatsoever …

När jag stod beredd att starta ut över kanten klockan
0930, fick jag de första snöflingorna
i ansikten.
Det vara det som fattades.
Minus 3 grader, 10 m/sek vind, molnigt och

snöfall. Nu var det riktigt hangväder…

Jag måste medge,  jag övervägde mitt beslut att starta
i 2 sekunder.

Men ut for modellen, vilken var min Spirit, för att
omedelbart hamna
i en synnerligen ettrig kantrotor.
Rotorn kastade runt modellen
som ett löv i en höststorm
och det var svårt att kontrollera flygplanet.

Det var omöjligt att accelerera modellen,  så jag skulle
kunna komma ut
i,  vad som borde vara, laminärt  lyft.

Alltså avbröt jag och helikopterlandade på gräskanten.

Modellen oskadd och jag flyttade min startplats en bit.

Ånyo ett startförsök där jag lade i all min stuveriarbetarkraft
bakom
utkastet. Tur man har lite power i armarna,
annars hade aldrig
jag klarat att komma ut i lyftet.
Tack vare överskottsfart kunde jag
tvinga modellen genom
turbulensen, fast det var på ett vippen, det inte
gick.
Utkommen från kanten var det ett massivt lyft.
Min Spirit flög
upp 100 m på 0-tid.

Men även på den höjden var modellen påverkad av
turbulensen.

Detta var inte från en kantrotor,  utan det var turbulens
från klipporna
nedanför den allmänna kanten.

Då tryckvinden ligger snett i förhållande till hangkanten,
kommer lägre liggande klippformationerna och ryggarna
på dessa att skapa virvlar på ungefär samma sätt som
spetsvirvlarna på en vinge eller bäryta.  Dessa vortexar
följer sedan vinden upp över hangkanten, vilket orsakar
otrevlig turbulens, som stör lyftet.
Detta är typiskt för Platån på Hovs Hallar, då vinden
är dragen på NO eller NV. Det är värt att hålla i minnet,
speciellt om du flyger skärm.

 

Jag träffade en skärmflygare och han beslöt,  efter att
han sett min modell virvla runt vid start,
att i alla fall
avvakta för att se vinden kanske vrida upp mot N och
minska.

I en timma och 10 minuter med Spiriten i luften
stod jag ut med vädret.
Sen var jag genomblåst…dock icke urblåst…

Så jag landade i höjd med betongfortet mot NO, vilket
var enkelt…,om man
är rutinerad.
Modellen var tillbaka på Terra Firma hel och utan skador.

Därefter hemfärd med till en början full värme i bilen,
så jag skulle tina upp och kunna fundera över dagens
upplevelser.

Enligt yr.no kan vi förvänta minusgrader under den
närmaste 6 dagarna
i alla fall och då finns det chans
till soliga dagar på HH med lite mindre vind.

Dessutom kommer sjöarna öster om Halmstad att
bli isbelagda, vilket ger en förutsättning att flyga på
absolut jämna banor och över ytor, som är helt lika
i höjd överallt.

Jag hänger naturligtvis på låset för att komma ut och få
mig lite isflyg och få åka lite skridskor !

Här kommer några bilder från min flygverklighet,
som illustrerar min dag på Hovs Hallar.

En dag då  kanske de flesta andra höll sig hemma i värmen…

Alla bilderna (Copyright hangflygning.se) tagna med
min lilla Mobiuskamera, som satt som vanligt
monterad
på mina solglasögon, dokumenterande all min verksamhet
med 4 bilder/sekunden.

Häng med på en kylslagen flygtur !

 

 

Nu för tiden har jag inte lika mycket prylar med som förut.
En plastpåse räcker. Därför allt är enklare nu än vad det
var 1973…

På väg till startplatsen på Platåns högsta punkt.

Ser du snöbyn, som närmar sig från havet ?

Släppet

Kolla skevroderna i turbulensen.

Mycket mer galopp än flyg…

Jag kom helt enkelt inte igenom kantrotorn.

Utan jag fick landa på kanten.

Start nummer 2.

Kanske det funkar nu ?

Fast nu börjar galopperandet…

Tro mig, då jag säger jag kämpade mot elementen…

Kolla mitt höjdroder, så får du ett begrepp hur mycket utslag
som krävdes i turbulensen för att kontroller modellen.

Nu kanske…

Nä, det gick inte. Ser du skevrodernas utslag ?

Lite stabilisering…

det går upp och…

…ner.

Ja, du ser på de följande bilderna hur allt gick…

…det kan bli en hård landning nu…

…men det gick bra. Modellen tog mark med en vingspetsen först,
som bromsade hastigheten…

…här syns fördelarna med att använda nylonskruvar
till vingfastsättningen. Vid en hård landning som nu
ryker skruven av, i stället för att modellen trasas sönder.
Nu hade jag bara att byta skruven. Du ser att höger skruv är av.

3. startförsöket då jag kastade för allt jag var värd.

Som vanlig turbulent…

Du kan se min klaff är aktiverad av misstag
på höger vinge. Den åkte ut då jag efter utkastet
skulle ner med handen till spakarna på sändaren
och jag slog till brytaren för klaff.

Nu börjar den vådliga bergochdalbanan igen

Låt mig säga, jag har 44 års erfarenhet av hangflygning.
Utan den erfarenheten hade jag aldrig klarat det i dag !

Du ser själv.

…men till slut ute i någotsånär laminär vind.

Sen var det bara att njuta i det behagliga vädret…

Kategorier
Okategoriserade

ÅLLEBERG MODELL FLYGKLUBBS HANGLÄGER YSTAD 2018

 

 

 

 

ÅMFK arrangerar för 16. året

sitt traditionella hangläger/meeting.

 

 

 

 

 

 

 

 

 I DAG SÖNDAG,  DRAR VI,
” DÉ GOA GÄNGET “
TILL YSTAD FÖR 

ÅMFK:S HANGMEETING

 

 

 

ALLTSÅ KLOCKAN 1601 den 22. April

SUSAR VÅRA MODELLER UT

ÖVER HANGKANTEN.

 

 

 

 

Sista väderupdaten från yr.no  inför resan

den  22 April utfärdad kl 1000  gällande  Ystad

 

 

Kan knappast bli bättre !

 

 

 

 

 

 

 

Det börjar den 22. April och avslutas preliminärt  den 25. April.

Hela gänget har bokat in sig, som vanligt, hos Henry
Österlens Gästhärbärge.

Ett mycket bra och unikt  boende med kvaliteter inbyggda i
50-60-talsväggarna, vilket skapar en trivsam miljö.

Alla flygintresserade är varmt välkomna med eller utan modeller.

Det finns ett flertal platser att flyga hang på och vi bestämmer
varje dag,  var vi ska flyga. Kåseberga, Hammar, Kivik/Ravlunda
eller på annan plats.

Behöver någon hjälp,  att få sin  modell intrimmad eller provflugen,
ordnar vi det också.

Kan vi inte flyga, hittar vi på andra aktiviteter, som har med flyg
att göra.

Googla i sökrutan upp till vänster på min blogg:
Hangflyg Ystad, så kommer det upp poster
från de gångna årens läger.

Vi blir troligtvis riktigt många deltagare med hänsyn
till förfrågningar !
Det finns fortfarande rum att boka hos Henry.

Information kan du få av mig,  om intresse finns.
Skicka ett mejl eller slå en signal: 0706277120

http://www.hidetext.net/hide/0gSdw2rNiD.gif

Häng med så klart !

 

Tyvärr fick vi inget tillstånd att flyga inom
restriktionsområdet.

Jag var i kontakt med en representant för
Polismyndigheten, vilken
handhar luftfartens
övervakning,  som var mycket hjälpsam.

Men han, Jonas A, kunde inte hjälpa oss.

Tack för du försökte Jonas !

 

 

 

 

 

Boende i  Österlens Gästhärbärge Glemmingebro

Sinushanget . Parkering vid jordgubbsodlingen.
Ingen uppkörning med bilar.

Ales Stenar och vårt hushang vid Löderup.

Där vi bor. Österlens Gästhärbärge.
Link i brödtexten.

Kalle Thorsell svingar.

 

Rolf Maier och Robert Hollsten.

Löderup, vårt hushang.

Ravlunda vid ostlig vind.

Packat

REB fäster vindindikator för friska vindar.

Mellanflyg på Hovs Hallar under färden söderut.

ÅMFK på Hovs Hallar.

Du ser frisk vind var det inte brist på.
Men självklart flög vi.Den gamle…

Rolf-Erik Herrljunga

 

Har vi tur  möter vi den sydsvenska våren…

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÄR DET INTE DET ENA, SÅ ÄR DET…

 

 

 

 

 

…dimmigt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inte mycket brukar hindra mig att flyga, men
ibland är naturens element emot mig, så det
kan vara omöjligt, även om jag försökte…

Åker jag för att få lite luft under vingarna, eller
rättare sagt lite luft runt vingarna, så kan
det hända
naturen bromsar.

Som då jag vill flyga hang på Hovs Hallar, 
dimman vältrar in med samma frenesi,  som när
ivriga kunder stormar  en affär vid en
realisation
efter nyår.

Dimman var ostoppbar häromdagen och omöjliggjorde
nästan
all flygning på en av mina favoritflygplatser.

Kan jag inte flyga, är dagen inte förspilld för det.
Det finns annat jag kan göra,  som exempelvis
ströva runt
och ta lite bilder.
Jag är väldigt fångad av, låt mig kalla det,  spontan
fotografering

Dimman skapar en speciell känsla för bilder i naturen.
Det blir lite mjukare och en aning mera oförutsägbart.

Ingressbilden, tycker jag,  beskriver Hovs Hallars
egenskaper ganska bra.

Så i brist på flyg blev det ögonblick.

Inget konstigt. Förresten, varför ska bilder vara  krångliga ?

Räcker det inte att visa verkligheten …

Alla bilderna, förutom blåmesen, är tagna med min GoPro.

 

 

 

 

 

 

 

 

Den starkt revirhävdande blåmesen.
En stålman i fågelvärlden.

Min pilotplats Segeltorp.Du ser sikten…
Skulle jag  göra mig märkvärdig nu, skulle jag tala
om all symbolik, som du kan finna i bilden..
Men det får du fantisera själv om.

Jo, jag monterade och flög irrade runt med modellen i dimman.
Men det var  inget nöje, så det blev en kort flygsejour.
Synd, för det var perfekt vind rakt på kanten.

 

Ett flyttblock i gnejs/granit som inlandsisen strösslat på Hovs Hallar.

Du ser,  det finns ingen sprickbildning i blocket.
Alltså kan det inte vara en sten, som hör till
bergarten på Hovs Hallar, vilket är en Horst.

Detta är en del av bergarten Hovs Hallar är uppbyggd av.
Eftersom det är en Horst,  finns fullt med sprickor, som bildades,
då det flytande berget veckades upp och kyldes
ner hastigt.
Ser ut som ansiktshuden på en person,
som har rökt i 30 år…

Den usla vägen upp till Platån. Det borde gått att förbättra den,
för
de som inte är så rörliga…

Hovs Hallars Platå erövras i rask takt obevekligt av vresros- och vildnyponbuskar.

75 m sikt,  ständigt föränderligt.

En knarrig förhistorisk insekt  kravlar mödosamt över stengärdsgården.

 

Hovs Hallars kant

Under hemfärden vid Kattvik rann dimman nerför Hallandsåsens norra sluttning.

 

 

Detta är mitt ettusenniohundratjugofjärde inlägg,

sen min blogg startade…

Kategorier
Termikflyg

STORSEGLARE…

 

 

 

 

 

…och myndighetsutövning  ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I  dessa mörkrets tider kan det var uppiggande att
se tillbaka. Jag tröttnar aldrig på bilder av fina modeller
och låt mig säga, att mitt lager av bilder är stort…

Från detta, de svunna tidernas dokument, har jag hämtat
lite från IGG-Meetingen på Ålleberg. Jag kommer att
publicera mer av varan snart.

Som du käre besökare ser, så är jag intresserad av att
fotografera och därmed dokumentera. En bild väcker
inte speciellt mycket intresse dagen efter fototillfället.

Men låt det gå 3-5 år, så ser du att bilden börjar bli
intressant. Varför ? Jo, allt ändrar sig med tiden.
Människor, miljöer och vår hobby modellflyg.

Tänk efter hur dessa nedanstående tre saker påverkat
vår verksamhet som modellflygare:

CA-limmet, som är en gammal uppfinning, gjorde
att vårt byggande och byggteknik revolutionerades.
Kommer du ihåg för 30-40 år sen hur mycket Plastic
Padding eller Bostik snabbepoxi du använde ?

Eller hur vi,  då vi byggde en sprygelvinge till en 4 meters
segelmodell  satt och fördrev tiden genom att stirra på
då trälim torkade i ultrarapid…
ivriga att fortsätta bygget
svärande över den långa bindningstiden
...

Nu kör vi med CA, alifatiska trälimsorter, vilket gjort
våra fogar lättare,  starkare och snabbt bindande.

Eldrivna modeller har gjort livet surt, för i alla fall
de som
tillverkar förbränningsmotorer…
Eldriften förändrade radikalt,
under en period på 10 år,
vår hobby.

Den blev tystare, renare och underlättade vår verksamhet
på fält, som hade problem med grannar  med bullerfobier.

Eldrivet gör, att vi kan flyga med små och lätta modeller,
vilket skulle varit en omöjlighet förut, då det inte fanns
förbränningsmotorer i den mycket lilla storleken, som
var praktiskt hanterbara.

Hur liten en elmotor än är, så kan du reglera dess
varv med yttersta precision.
Försök göra det med en Cox 05. motor…

Tekniken med elmotordrivna modeller går raskt framåt.
Batterierna utvecklas snabbt. De blir energitätare och de
kan avge höga strömstyrkor utan att ge upp andan.

Om 5 år tror jag vi kan ladda en acke för elmotorn på
5 minuter.

Vi får se.

Den tredje stora innovationen var, låt oss kalla det
drönarutvecklingen eller multikopterutvecklingen.

Han, som implementerade existerande elektronik
för att stabilisera
och kontrollera en drönare,
gjorde ett bra jobb och föga
tror jag han förstod,
vilken oerhörd påverkan detta
skulle få för
begreppet modellflyg och på samhället i dag och
i morgon.

Det påverkade inte bara modellflyget, utan styrde in
logistiken på helt nya
vägar till gagn för samhället
med dess olika behov av  flöden av information,
tjänster och varor.

Om vi kallar begreppet att flyga en drönare för modellflyg,
vilket för mig känns aningen främmande, har vi fått en
miljon nya modellflygare i Sverige de sista 5 åren…

I Sverige säljs 300000 drönare i olika storlekar varje år.
De flesta utrustade med kamera.
Man behöver inte ha den minsta kunskap om begreppet
flygning i dag , för att flyga en drönare. Du kan styra
med din telefon.

I och med detta tappar myndigheterna kontrollen  av
dröneriet på ett
sätt. De vill gärna kontrollera, vad du gör.

Föreställ dig det finns 250000 drönare, lågt räknat,
med kamera i Sverige…hur ska myndigheten kontrollera,
vad som sker med bilderna ?
Svaret är enkelt, de kan inte.

Det blir upplagt för problem, då drönarflygning kan skapa
konflikt med lagstiftning, förordningar och lokala regler.

Att EU har kommit överens om nya regler för modellflyget,
är som jag ser det, ett resultat av teknikutvecklingen och
ett yrvaket
myndighetsuppvaknande  på grund av den
uppdykande  existensen av multikopterfarkoster .

Allt nytt kan ju vara ett hot, som förvaltarna av det
bestående tycker…därför måste  det,  som en del kallar
“samhället”,
reglera fenomenet med  hjälp av diverse
bestämmelser, lagar och förordningar eller ?

Hade vi inte haft drönare, är jag övertygad om, att dessa
nya stränga bestämmelser inte hade stadfästs.

Hade reglerna införts, om inte drönare funnits och en
del fjantar, som inte ska kalla sig modellflygare,
inte
hade flugit nära flygplatser ?

Fast å andra sidan sett…ge mig ett enda dokumenterat
exempel med en drönare,  som
i Sverige orsakat ett
tillbud med andra luftfarkoster eller
annans egendom.

Ett enda …alltså inga “Vi tyckte oss…”, “Jag hörde en som”…
eller “Det sades
av vittnen…”. Nej hard facts.

Tingsrättsdomar, video eller bestyrkta bilder.

Multikoptrar har skapat nya flygformer och tävlingssätt,
vilket attraherar nya grupper av yngre människor till
vår hobby.
Låt oss hoppas flera av dessa också prövar konventionellt,
som vi åldringar ser det, modellflyg !

120 m maxhöjd…tänk på Ikaros...

Hur gör friflygare när en segelmodell klättrar i blåsan,
hur gör F3J piloter, då modell når 240-270 m efter en vinschstart,
hur gör vanliga söndags
termikflygare, som inte har telemetri ?

Jag kan se en utveckling inom telemetrin, som skulle ge oss
möjlighet inom 2 år att ha transponder i våra modeller.
Fantasi ? Nej tekniken finns. Du vet att ett kontrollerande
samhälle älskar att utfärda förordningar, så wait and see !

Se på en GPS-Tracker. Du köper en sådan i Kina för 400 kr,
sen vet du,  var modellen finns och vad den har gjort bara
genom att slå en signal till din tracker i modellen från din
IFåne. Trackerns vikt ca 25 gram.

Hur gör jag själv, som mycket aktiv termikflygare, när jag
är ute i bygden och flyger ?

Samvetsfråga, men jag flyger och kommer att flyga, som jag
brukar sen 44 år.
Med omdöme
och sunt förnuft. Det har aldrig varit problem,
vare sig för mitt eller för andras flygande.

Men det är fullt klart, att den nya EU-lagstiftningen kommer
att inskränka modellflygets möjligheter att verka som förr.

Sen är frågan, hur ska denna lagstiftning kontrolleras ?

Antar bevisläget kommer att bli svårt, om en modellflygare
varit uppe på 121 meters höjd…

I Sverige är det förbjudet för mig att tillgripa sådant,
som inte är mitt.
Det står i lagstiftningen.

Men har människor slutat att stjäla för vi har en lagstiftning ?

Nix och tror du,  att modellflygaren Sune Balsa ute i Termikhult
flygande med sin Blue Poenix, kommer att vara övervakad
av inte en, utan av två  kontrollanter från Transportsyrelsen,
som ligger i var sitt dike med var sin teodolit för att hålla koll,
så inte Sune bryter lagen, om hans Blue Phoenix svingar sig
upp 125 m…?

Fast det är klart, att Transportstyrelsen har dragit en blöt filt
över sig och hukar under den nu,  efter den gigantiska
skandalen med de bortschabblade ritningarna på fastigheter
och egendomar ingående i vårt totalförsvar.

Denna skandal är mycket större,  än vi tror.
Vänta bara när det kommer mer fakta på bordet.
Så det  kontrollerande och reglerande organet saknar för mig
fullständigt trovärdighet.

Den grundläggande frågeställningen för oss är, har begreppet
modellflyg
under dess hundraåriga historia i Sverige nånsin
orsakat
problem i samhället ?
Om du anser att svaret är nej, då tycker jag vi fortsätter,
som vi gjort i hundra år.

Nåväl, detta  var bara lite krokiga morgonfunderingar från en
gammal modellflygare. Ta inte det för bokstavligt…

Nej mina vänner,  nu kollar vi några bilder från IGG-Meetinget
uppe på Ålleberg och gläds åt det !

Spänn fast  dig och häng med i släpet och håll bogserkärrans
vingar  i horisonten, som vi blev lärda då vi tog segelcertet !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Modellflyg teknik Naturbilder

JUST MODEL FLYING

 

 

 

 

 

Modellflyg som vanligt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min personliga åsikt om modellflyg är, att det gäller
att utnyttja de tillfällena då omständigheterna  för
det är gynnsamma, så jag kan utöva min hobby.

Att modellflyga ger mig goda upplevelser och stimulerar
mig i det vardagliga. Jag kan ju tänka tillbaka och återuppleva,
tack vare de sinnesintryck jag bevarat  i min hjärna och
mina sparade bilder.

Jag tycker, detta är utomordentligt värdefullt i ens liv.

För mig och andra hängivna modellflygare är dvalan framför
en tv eller det  febrilt maniska  knappande på en IFåne ett
fullständigt meningslöst sätt att tillbringa sitt liv.

Att passivt vänta på något, som aldrig kommer att  ske,
det är som att förvänta sig, att en telefon ska ringa,
som inte är inkopplad.

Så därför, käre besökare, åkte jag ut häromdagen, trots
uppfriskande vind och ca 0 grader för att testa en kamera
i min Sparky.

Att modellflyga då vädret är fint är ok, men jag drar mig
inte för att modellflyga, då det är sämre väder heller.

Lite blåst måste jag tåla. Ett flygplan flyger i förhållande
till den omgivande luften, inte i första hand till marken…

Varför jag ville ut och i en dels ögon plåga mig ?
Jo, jag var så nyfiken,  om min kamera skulle göra det den ska
och huruvida min modell med en ny mottagare skulle fungera
utan problem, som jag förväntade mig.

Sist men inte minst; Jag är alltid upplagd för att flyga, alltså
att få uppleva miraklet FLYGNING, för jag tycker det är ett mirakel !

Så trippen gick till havet, där jag har ett av mina andningshål,
vad gäller hangflyg och naturupplevelser.

Efter min provflygning ville jag gå min vanliga 8 km promenad
för att kanske med min kamera dokumentera det jag observerade
och tyckte vara värt att visa.

Bilderna på det som rör min modell och flygningen är alla
tagna med min Mobius, sittande på mina solglasögon.

Naturen är förevigad med min Sony.

Häng med mig på en liten tur,  om du vill veta, hur det gick !

 

 

 

 

Stranden kl 0900

På väg ut till starten. Min trogna “Sparky”.
med lite fjantig målning på vingen, men det är,
för den ska vara lättare sedd i luften.

Jag handkastade i den byiga vinden 8-9 m/sek sydost.
Du ser min GoPro är säkrad  till modellen med en
lina av persiennsnöre. Man vet aldrig, vad som sker…

Ja, du ser det var  turbulent…
Det var galoppflygning upp till 30-50 m höjd.

En besvärlig inflygning för landning…

Turbulent…

…det är det.

Min avsikt var att landa uppåt i strandrågen…

Det gäller att få upp nosen…och modellen…

…kolla mitt höjdroder.

Nu !

My nesting bird !

Denna ismannen tycks något förvånad..
Han sa till mig, att han tappade hakan,
då  jag fixade landningen…

I Tönnersa Naturskog har vi frusna mumier ,
medan man i Egypten har mumier i 45 graders värme.

En trädmonolit utan någon avsedd symbolik…

…fast dessa tallarna blev inspirerade till lite bark mot bark…

Denna bilden får mig till att associera till en kvinna utsträckt på en divan…?

Naturen danar naturen.

Har du inte varit här ? Åk hit !

Det är stimulerande !

Fast jag vet inte om denna mössprydda figur tyckte det…

Det jag aldrig kan vara utan…den obrutna havshorisonten.

Ingen snö…just nu. Vi har gröna höstsådda åkrar i stället.

Vad gillar du flygfältet ?
7 tunnland kortklippt gräs och inga grannar …

Kategorier
Termikflyg

ONLY THE SKY IS THE LIMIT…

 

 

 

 

 

…i alla fall för segelflygare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag funderade på,  vad jag kan göra för att få mina
besökare på bättre humör och skapa lite hopp om
kommande flygningar, då vädret är bättre, än den
bedrövligheten vi konfronteras med i Sydsverige
just nu…

Så varför inte gotta oss åt lite mer bilder på vackra
modellsegelflygplan vid IGG-Meetinget på Ålleberg ?

Som jag sagt tidigare, är ett besök här en av årets
höjdpunkter för en intresserad modellsegelflygare.

Här är en plats för drömmar och fantasier, vilka
skapas av alla intrycken man får av flygplan, människor
och den vackra naturen.

Vill du veta mer om IGG Sverige så kolla länkarna
i den post, jag tidigare skrev.

I väntan på solsken, 25 grader varmt, noll vind och
5/8 Cu med basen på 2000 m, får vi drömma tillbaka !

Vi ses på Ålleberg till sommaren och då vi besöker ÅMFK
vid deras fina fält !

Bilderna är utan kommentar, så frossa på bara…Jag har
mycket mera från IGG/Ålleberg. Skriv IGG eller Ålleberg i
sökrutan till vänster, så kommer det upp mycket !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

LÅT OSS MINNAS, HUR DET KAN VARA SOMMARTID.

 

 

 

 

 

Då  modellflyglivet är lätt att leva.

 

 

 

 

 

 

 

En av högtidspunkterna för en sann flygintresserad är
självklart IGG-Meetinget på Ålleberg.

IGG = Interesse Gemeinschaft Grossegler, eller på svenska
Sammanslutningen för storsegel intresserade lite slarvigt
översatt.

Oavsett vad det kallas, missar jag aldrig att besöka deras
meeting på Ålleberg.

Jag åker dit av flera olika skäl. Dels är jag intresserad av
flyg och särskilt modellsegelflyg och här kan jag se de finaste
segelmodellerna, vilka kan köpas för pengar.  Jag får se
modellerna
i luften, där de visar oftast mycket skalenliga
flygegenskaper.

Det är mäktigt att se en 8-meters modell med det laminära
suset över vingarna kurva termik i en blåsa över Ålleberg.

Bilden av modellen och ljudupplevelsen fastnar i alla fall
i min hjärna som en hårt sittande upplevelse av det
som jag definierar såsom varande sommar.

Ett annat skäl till besöket är ju den historiska betydelsen
av Ålleberg. Ålleberg som skapades mitten av 1940-talet
som en utbildnings- och fortbildningsinrättning för segel-
flygare. Allt stöttat av statsmakterna, då detta var ett sätt
att täcka rekryteringsbehovet av nya piloter till Flygvapnet.

Om du besöker Ålleberg, så glöm inte att gå in på Segelflyg-
museet.
Det är värt ett besök att kunna få uppleva de historiska
vingslagen för de sista 90 årens utveckling av segelflyget.

Samtidigt som Storsegelträffen avhålls genomförs en
träff av Sveriges bästa motorbyggare. Här kan du se
resultatet av starkt intresse, hängivenhet och förmågor
att genomdriva långa och tidsödande byggprojekt av
mekaniska konstruktioner.

Glöm inte heller att ta en promenad i den vackra naturen
med sin rika flora. Ålleberg är ett platåberg, som skapar
betingelser för sällsynta växter och örter.

Håll också koll på Veteransegelflygets aktiviteter på
Ålleberg !

Jag rotade fram lite bilder, så vi ser, vad vi vet kommer
under tidig sommar och vilket vi,  som är intresserade,
anser vara väl värt att vänta på !

Vi ses på “Berget”  !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DET KOMMER EN POST TILL MED MYCKET BILDER FRÅN IGG ÅLLEBERG !

Kategorier
Hangflyg modell

JAG ÄR…

 

 

 

 

…just nu…kl 1200 lördag…

 

 

 

 

 

 

 

 

…eller då du läser detta, sysselsatt med att flyga hang
på Hovs Hallar.

Jag ska tala om hur det gick sen.

 

 

 

Här kommer en liten update…

 

 

 

Som utlovat kommer lite bilder från den fina
flygupplevelsen från Hovs Hallars Platå.

Aldrig kunde jag tro, att vädret för hangflyg skulle
bli så bra. Det var växlande molnighet och vind
ca 5 m/sek nord med bitvis dragning till nordväst.

Förutom jag med min modell fanns det två skärmflygare,
som passade på att få lite flygtid.

Bitvis fanns det en stark kantrotor och topprotor, vilket jag
påpekade för skärmflygarna. En av de två upplevde problem,
då de balanserade innan start, vilket bilderna visar.

Jag monterade min Hobby, gjorde mig beredd med preflight
koll. Då jag upptäckte till min fasa, att mitt ena skevroder
stod stilla…

Roligt att se sådant, då man står vid kanten flygsugen utan
gräns…

Men jag gjorde så, att jag kopplade ur sladden till det
stillastående rodret, tejpade fast rodret i vingen och flög
med ett skevroder och sidoroder.

Det var inga problem att flyga med sidoroder och bara
ett skevroder . Problem
kunde det bli,  då jag skulle landa,
då jag inte hade möjlighet
att aktivera mina bromsar.

Lyftet var som det brukar under dessa omständigheterna
perfekt. Att klättra högt var bekymmersfritt.

Efter 1.5 timma i luften beslöt jag att landa. Eftersom jag
inte kunde bromsa, gällde det att planera landningen
oldstyle…Alltså flyga medvindslinje, bas och final.
Flyger man så, finns det tid att malla ner sig till lagom höjd.
en liten press på mig var att tre kommersiella piloter stod
och kollade min landning…

Landningen gick som i smält smör och föranledde kommentaren
från en av Maerskpiloterna: Ja,  men det var en smuk landning…

Hemkommen visade  det sig, då jag kollade mitt stillastående
skevroder, att problemet var att skruven till skevroderoket
var för löst dragen….slarv.
Jag drog den, kollade rörelser
och ändlägen och det blev perfekt.

Jag kunde dragit skruven ute vid hanget…men jag hade inte med
mig tillräckligt liten skruvmejsel så…det blev en adekvat lösning
dikterat av omständigheterna i alla fall.


Förr i tiden, på hangstenåldern, då hade vi med en halv
hobbyverkstad ut då vi flög…men det var,  när vi var unga
och starka.

Härligt att vara hemma efter och minnas flygningen och
erfara jag fått massor av frisk luft, upplevelser och sol.

Dessutom, som vanligt vill jag säga, passerade mycket
turister förbi, där jag flög.

Bland annat en stor flock danskar, som där det visade sig
i en familj,  att sönerna, två stycken och fadern alla var
piloter i Maersk Air.

Roligt att prata med kunniga och intresserade personer.
Jag gjorde allt,  för att de skulle börja med modellflyg…

Här kommer lite bilder.

 

 

 

Havet som jag såg det vid ankomsten.
Ca 5 m/sek vilket du kan se,  genom att vågorna inte bryter.
Det vita skummet är från den nordgående strömmen
då den passerar näsan på Hovs Hallar.

En skärmflygare från Torekov, som arbetar som drönarpilot professionellt.

Uppdrag av skärm

Sen gäller det att jobba sig framåt.

Tills det är dags att ta steget ut i luften.

Ibland blir höjd en bristvara…

Jaha, då ska vi balansera…

…kanske topprotorn ställer till det…

…ändå kan jag ju egentligen…

…men inte nu.

Vårdkase i Harplingetrakten ?

Just vid touchdown från nosen på  min “HOBBY”.

Kategorier
Segelflyg

STÖRSTA UTMANINGEN FÖR MIG UNDER 2017

 

 

 

 

 

 

Det var då min trogna HyperAva fick ett eget liv.

 

 

 

 

 

 

 

Ibland händer sådant, som i princip inte ska kunna hända.

Men, som politiker säger: Vi kan inte gardera oss mot allt.
Det gäller även, vad jag gör personligen.

Alltså, jag var som vanligt, eftersom det var synnerligen
fina förutsättningar för
termikväder, på plats 10 km
sydost Halmstad i det halländska
jordbrukslandskapet
för att flyga med min Ava.

Då jag är en morgonpigg person,  var jag startberedd redan
klockan 0900

Naturen runt omkring utgjordes av stora fält med mogen säd,
enstaka träd och ett par
10-kilovoltsledningar på höga
stolpar,  som stod som gränsvakter.

Vädret var solsken, inga moln och mycket svag vind från ost.
Den svaga
ostliga vinden var resterna av landbrisen,
som drog sin sista
suck på morgonen.

Det fanns goda möjligheter för torrtermik, eftersom det
var solsken. Väderutsikten hade lovat inversion på 1200 m,
men det är inget problem för oss modellsegelflygare.

Här kan du fördjupa dina kunskaper om inversion.

Senare under dagen skulle, med hjälp av solen, sjöbrisen dra
igång vid 13-tiden åt andra hållet.

Min Ava, nyrenoverad efter lång och trogen tjänst, laddad med
ny Picolario, GPS-caller och logger, låg på marken
klar att
erövra skyarna.

Flygstolen från Biltema stod beredd, laddad med en vattenflaska,
för där jag flyger,
får man lova att sitta att flyga, då här inte
finns  några AFFOV. (AuktoriseradeFlygFältsOrdningsVakter).

Så allt borde vara klart för flygning. På med min
JR-radio, slå på mottagaren i Avan och mottagaren för
telemetri från modellen
och koll av roder och funktioner.

Roderna fria och fulla roderrörelser och kontroll
av de aerodynamiska bromsarna. En rutin som jag utför
och som sitter kvar sen min fullskalatid.
En bra försäkring…

Allt var i ordning och jag startade med sinnet sprängfyllt
av förväntan inför dagens flygning.

Jag startade Avan med ett gargantuelskt handkast och
mina Ava klättrade förväntansfullt.
Själv retirerade jag mot min flygstol, för att kunna sittande
njuta av min modells flygande då plötsligt…

…med modellen på 50 m höjd njutandet abrupt  förbyttes i, kan vi kalla
det,  skräck
och överraskning.

Vad hände,  som förändrade förutsättningarna för en förväntad
fin flygupplevelse ?

Jag fick en  spänningsvarning för sändaren via en audiosignal,
vilket bekräftades vid en snabb blick mot displayens
voltmeter. Voltmeterns värde räknade  snabbt ner på displayen,
så nu gällde det att agera snabbt och rätt.

Goda råd var  inte bara dyra, de var superdyra med tanke
på, vad  jag investerat i modell och tillbehör.

Alltså gällde det att handla på bästa sätt. Jag stängde
motorn
och fällde ut bromsarna. Modellen svängde jag
snabbt, tryckte bort höjd och planerade en landning,
så fort det överhuvudtaget lät sig göras.

En viss lättnad inställde sig,  då min Ava tycktes göra,
det jag ville, vilket var att landa.

Men enligt Murphys Lag hände följande. När jag  hade
Avan 3-5 m över marken, då slocknade sändaren totalt…
Helt dött. Finito. Dead in the water.

Ok tänkte jag, det är inga problem, för jag har ju programmerat
Fail-Safe på den.


Men det visade sig,  att mitt eget minne var alltför kort.

Mindre än ett dygn…för kvällen före denna flygning hade jag
suttit hemma och programmerat om modellminnet.
Då jag hade glömt att ställa in Fail-Safe, som jag vill ha det…

Min glömska manifesterade sig brutalt som ett slag i solarplexus,
för inte gick modellen i förväntad modellräddande  Fail-Safe !

Ungefär en meter över den hägrande kornåkern, drog
motorn på
lite gas, just så mycket så modellen kunde
smyga iväg i en svag stigande sväng.

Min första tanke var: Detta är inte sant !

Roderna stod i neutralläge och bromsen hade åkt in.
Den Fail-Safe jag hade, var en defaultinställning.

Trots sändaren var död,  försökte jag reflexmässigt styra.
Naturligtvis fullständigt meningslöst. I ett stressat läge
för sin modell, då utför man som pilot invanda åtgärder,
även om de nu kan tyckas inadekvata. Det är den förlängda
märgen,  som styr mitt beteende under svår stress.

Avan flög stabilt i en svag vänstersväng under sakta stigande.

Jag drabbades av skräck och ånger, då jag tänkte på,
vad
som skulle kunna hända. Smäller jag modellen…
…ganska troligt.
Flyger den bort, det var också en möjlighet.

Mina binjurar gick troligtvis på högvarv nu och producerade
adrenalin. så det stack i kroppen.
Man kan väl säga att min kropp gick in i beredskapsläge för
en nödsituation.

Dock var en bortflygning inte lika skräckfylld som en krasch.
Flyger den bort,  kan jag ringa GPS-callern och få koordinaterna,
så jag kan komma åt min förlorade Ava

Ekonomiskt for också de tankarna genom min skalle.
Ska jag bli
av med en dyr och trogen modell ?

För 15 år sen kunde man ta en smälld eller förlorad modell
på hemförsäkringen, men de tiderna är förbi.

Min Ava klättrade sakta under motorgång i stora cirklar.
Gode Gud tänkte jag, låt den inte flyga bort. Låt den
inte heller få termik.
Jag tyckte,  att aldrig har väl min Ava flugit så stabilt,
som den gör nu..

Har jag haft en modell så länge som min Ava och flugit
den 650 timmar i termik, då får jag en känslomässig
relation till min modell. Ett Hejdå  blir således  ännu svårare.

Som tur var, det var ingen vind, så modellen låg och
flatsvängde på 100
m höjd fortfarande över min pilotplats.
Hade modellen drivit iväg, hade jag naturligtvis satt mig
i bilen och följt efter. Tursamt nog känner jag omgivningarna
väl och vet, vad där finns av vägar.

Så för mig återstod inget annat än att lyssna på min vario-
meter, som glatt pep och indikerade ett svagt stig.
Varje varv min Ava flög steg den ca 5 meter.

Var 50. m talade höjdmätaren om höjden, vilket kändes
som ännu en spik i raden på modellens kista.

Det var tur,  jag varit så morgonpigg och startat redan vid
9-tiden, då inte termiken kommit igång med riktigt
kry korkverkan än.

Acken i modellen var ny Kokam-LiPo med 4,6 Ah kapacitet,
så motorn skulle kunna mala på i minst 20-30 minuter.
Det skulle kunna bli 3-400 m höjdvinst, med alla dess
implikationer.

Min fantasi rusade i expressfart mot ett worstcase scenario.
Det var, att
se modellen flyga med 120 km/timman in i
framrutan på en bil på vägen
och orsakande allvarliga
skador på personer och fordon.

Men jag är fatalist, så det som sker, det sker. Denna
händelsen
var för övrigt för mig  en Déjà vu upplevelse.

Jag hade upplevt nästan samma situation 11 år tidigare
med en 3 -m Ava. Som flög in i en buske under Fail-Safe
och strippade den fina OraLighten,  så det hängde något,
som liknade girlanger efter vingarnas klädsel  i grenarna.

Kanske det skulle  gå bra denna gången ?

En tanke, som flög genom huvudet  var,  att jag kanske
skulle
ha utrustat mig med en luftvärnskanon, så jag kunde
skjutit bort
Avan ur skyn på dess solitära resa eller med en
Stinger ?

Frågan, vilken låg och gnagde var ju,  varför denna situationen
med sändarens död inträffat ?

Jag kom med den ena förklaringen efter den andra för
mig själv, som avlägsnade sig  längre och längre bort från
realiteterna,
därför jag försökte desperat att få en rationell
förklaring varför…

Det var också ett sätt att lätta på den psykiska stressen.
Att tänka mer eller mindre logiskt hjälper till att  skingra
tankarna på det just då primära och uppenbara.

Under modellens senaste varv dök ett hopp upp vid horisonten.
Min Avas svängradie hade minskat och bankningen hade
ökat. Allt detta som ett troligt resultat av en störning från en
släppande termikblåsa från kornåkern.

Mitt hopp började tändas, då jag hörde från Picolarion,
att stiget avstannade.
Aldrig har väl variometerns dova sjunksignal glatt mig
mer än vad den gjorde  nu.

En sakta porlande glädje började stiga hos mig, som om
du skakat en flaska nattstånden Pommac. Kanske allt
inte
är förlorat ?

Nu låg min modell i en brantare sväng och hastigheten hade
ökat. Jag tänkte, jag bryr mig inte om, ifall Avan går i bitar,
bara jag få ner den och får tillbaka min modell.

Samt det viktigaste av allt var,  att den inte skadar person
eller egendom.

Jag gick upp på en liten kulle för att kunna följa  min modell
med blicken,
då den sakta svängde sig ner och nu under
något flatare svängar.

Det spelar ingen roll,  hur den svänger, tänkte jag,  bara den
förlorar höjd !
Det var tur,  att min Ava är så fint trimmad, att den friflyger
utan att vilja ägna sig åt aerobatik. Den bara gled stabilt.

Det fanns två orosmoment förutom bortflygningen.
Det var en mindre sjö och två grusvägar.

Sjön skulle kunna  innebära en simtur för mig, men det
var inga problem. Jag är inte rädd att hoppa i en sommarvarm
sjö, efter att jag simmat bland isflaken i hamnen
i Oceanhamnen i Halmstad efter en Blue Phoenix, som
behagat landa i vattnet. Tycker du jag är galen ?
Kanske…men jag skulle aldrig kunna lämna en modell åt
sitt öde, så länge den är synlig för mitt öga !

Problem kunde det bli för elektroniken. Men av erfarenhet
vet jag,  att elektronik kan klara ett dopp i sötvatten.
Det gäller
bara att slå av strömmen,  så fort det är möjligt.

Landar jag i saltvatten är det kört. Saltvattnet går som elektrolys
och det gör,  att kretskorten ser ut som en övermogen ädelost,
om spänningen är på.

Att slå ner på en hård grus- eller asfaltväg är heller ingen höjdare,
men sannolikheten för detta var inte speciellt stor.

Mina goda Ava fortsatte mot marken med flyghastigheten
60 km/timman under hyfsat kontrollerade former.

Det kan gå vägen, tänkte jag. Jag kanske har tur och får ner den.
Hoppas bara det inte släpper en termikblåsa, som påverkar min
modell,
så den börjar stiga igen.

Jag försökte visualisera, hur modellen skulle bete sig,
om den slog ner 
på vägen, i sjön eller i kornåker.

Min slutsats var, att allt var bättre än att flyga bort.

Slutligen närmade sig Avan marken i en ännu brantare sväng,
med sin vänstervinge
hängande.
Jag bad till alla högre makter att måtte den landa nu…

Den tycktes tveka 5 m över marken, då sjunket stannade av,
vilket
gjorde mig svett av oro. Betänk att motorn gick på kvarts-
gas hela tiden.

Men till slut beslöt sig Avan, att den var  mogen för markkontakt.

Avan skulle komma att landa i en mogen kornåker.
Vilket jag tacksamt noterade, då det kunde
garantera ett hopp om
ett fortsatt flygliv för min trogna modell.

Avan slog i kornåkern med vänstervingen först med ca 60 knutar
i en vänstersväng.

Ett lite gult moln uppstod vid nedslaget som en  avslut på sin egen
odyssé och samtidigt upplevde
jag som piloten en stor lättnad.

Min tanke var,  att vilken tur jag hade,  som fick ner min
modell ! Det var en rent ut sagt nästan andlig upplevelse !

Om den var hel, var det ju kanske Försynen, som varit med mig.

Jag promenerade, eller ska jag erkänna, småsprang bort till åkern,
gick mellan kornraderna mot
min modell. Ingenting syntes av Avan,
men jag hörde
propellern kraxande tugga i kornet.
Modellen låg gulbrunpudrad i säden och såg vid en första anblick
ut att vara oskadd.

Av med huven och isär med sladdarna, så propellerns hysteriska
flappande upphörde.

Jag höll upp modellen och gjorde en snabb besiktning av
eventuella skador.

Det enda jag såg, var ett litet hål i stabben. Troligtvis då
kroppen gjorde en form av groundloop,  då vingspetsen
tog i kornet och kroppen sväng runt som en hävarm
med stabben, som slog i sädesstråna.

Jag tänkte,  att detta måtte vara ett lågt pris jag betalade,
för vad som
kunde blivit kostnaden för en total utförsäljning !

Tillbaka till min pilotplats och om jag säger jag var glad eller
upprymd, så är det en grav underskattning , av de känslor jag
var uppfylld av. Jag var bara så glad !

När jag samlat tankarna, demonterat och var på väg hem
funderade jag på frågan: “Varför” ?

Hemkommen monterade jag isär sändaren, tog ut acken,
som var en
LiIo-acke. Acken visade 3.8 Volt. Borde visat 7-8 volt.

Alltså dissekerade jag acken. Ett nästan förväntat resultat
att en cell var kass. I stort sett noll volt. Då jag delade
cellerna steg spänningen till nominalspänning,  men
så fort jag seriekopplade och belastade, så sjönk
spänningen i acken 7.8 volt till i stort 3 volt.

Jag monterade in passande LiPo-celler med kapaciteten
3.6 Ah.

Kontroll av sändare och räckvidd visade, att allt var ok.

Sedan upp med modellen på bordet och en noggrann
programmering av Fail-Safe med de roderutslag, jag vill
ha.

Fail-Safen programmerade jag,  efter att jag flugit med
trimmarna i det läget jag vill ha sido- och höjdroder
inställda. Alltså att modellen glider fint i en svag sväng
med avslagen motor och aktiverade fulla aerodynamiska
bromsar.

Så min Fail-Safe inställning är: Noll motor, full broms,
lite höjdroder och mycket lite sidoroder.

Vid provflygning slog jag av sändaren, efter att jag provat
att sändare och mottagare binder snabbt utan problem,
för att kolla hur modellen flög med Fail-Safe aktiverat.
Allt fungerade perfekt. Modellen gick in i förinställt
läge med servona och modellen band omedelbart, efter
jag slagit på sändaren

Jag kan inte tillräckligt poängtera, hur viktigt det är
att på elseglare vara noga med att programmera
ditt Fail-Safe läge. Att ha det rätt inställt, kan avgöra
vara eller inte vara för din modell.

Låt mig tala om för dig, att jag kände mig totalt
hjälplös, då Avans motor drog igång på ett par meters
höjd. Min första tanke var, att det kan inte vara sant.
Det kändes på något sätt orättvist, när jag ändå fått
ner modellen i grässtråhöjd och dess motor drog igång.

Känslan av att intet kunna göra var överväldigande.
Det var samma känsla jag skulle haft, om jag satt
mig på en bänk på en perrong i stället för i en kupé
och sett tåget försvinna i fjärran, som jag egentligen
skulle rest med…

Upplevelsen då modellen lyckligt återvänt till
Terra Firma var också
en stor upplevelse. Man kan säga
som boxaren: “Saved by the bell”….

Jag har inga bilder från detta äventyr, då jag var alldeles
för stressad för att fotografera.

Egentligen är det märkligt, att inte mer oväntat inträffar
för mig, med tanke på hur mycket jag är ute och flyger.

Jag menar sannolikheten borde vara större för plötsliga
osannolikheter då,  om vi använder det klassiska
sannolikhets-
begreppet: Sannolika/Möjliga

eller Gynnsamma/Möjliga.

Nu förstår du vad jag menar.

Modellflygare brukar inte berätta om sina misslyckanden,
men detta bjuder jag på.

Moralen i denna historia skulle kunna vara att:

Man behöver inte ha tur alltid, då man flyger,
men man får inte ha otur var gång heller…

Kategorier
Naturbilder

DAGARNA EFTER JUL ÄR…

 

 

 

 

 

…vårt väder  genuint tråkigt !

 

 

 

 

Inte  för man blir direkt upplyft, då man skådar ut genom
rutan och det som möter oss, är ett grått töcken insvept
i regn och dis.
Temperaturen 6 grader plus och ett snötäcke som bildligt
och bokstavligt talat skiner med sin frånvaro…

Ja, det är inte inspirerande och lockar inte direkt till
utomhusaktiviteter. Det är väl bara till att sätta sig och
leka med de nya Meccanodelarna,  jag gav mig själv
i julklapp. Förresten, om du har några Meccanodelar i
plåt liggande, kanske du vill sälja till mig ?
flyhigh@bahnhof.se

Jag undrar om inte SMHI har gått ut med en klass III
varning för tråkigt väder…

“SMHI har en klass III varning gällande Götaland
för extremt tråkigt väder.

Allmänheten uppmanas hålla sig inomhus,
stänga för persiennerna,  tända allt ljus
och sätta
på en Bröderna Marx-film på teven.
Om situationen upplevs som outhärdligt tråkig,
kan ni kontakta jourhavande humorist.”

Trots vädret, var vi ute och promenerade, för vi måste
få lite
frisk luft efter allt innesittande.
Jag vill bara säga, att vi
inte behövde trängas med
promenerande människor vid
vårt vanliga naturområde.
Det var vi, gråtrutar, småregn
och frisk bris.

Sista två månaderna har vi blivit förunnade med mycket
nederbörd till nytta för vårt låga grundvatten och vi tänkte,
att det myckna vattnet måste ha satt sina avtryck i Nissans
flöde vid Slottsmöllan.

Så det blev en tripp dit och lite bilder,  för att kunna se
hur väldigt mycket mer vatten det finns nu, än då jag var där
i augusti.

Ett bra mått, om du vill veta vattenläget i våra sjöar, är att
lyssna på Sjörapporten på radio, där man informerar om
Vänerns vattenstånd. Detta mått kan man delvis korrelera
till våra grundvattennivåer.
Ett annat sätt är att kolla flödet i exempelvis Fylleån 20 km
öster Halmstad vid Simlångsdalen.

Enligt världens mest besökta och världens ansett bästa
vädersida, yr.no, syns ingen väderförbättring för södra
Sverige inom de närmaste 10 dagarna.
Bered dig på
plusgrader och regn med sydvästliga vindar.

Det blir att satsa på vår redan nu !

Så vi kan komma ut med modellerna !

Här lite depparbilder från i går och lite bilder, som
visar, vilket väder  jag gillar.

Att uppdatera bloggen kan jag göra varsomhelst i världen.
Tekniken ger  mig tillgång till alla mina resurser,
var jag än befinner mig…och det gör jag .

 

På med regnkappan, fäll upp din  paraply och kom med …

 

 

 

 

En kaja marscherar taktfast i regnet
under sitt sökande efter något att få i näbbet…
…eller kanske vi ska säga krävan ?

Hon finner…fast kajan tycker det är visset med regnet.
Man blir blöt om ryggen sa hon…

Längst ut i Halmstad Hamn ett fartyg väntande på att lossas
och stående på kajen en hydraulisk lasthanterare.
Du ser vädret ?

Fångdammen vid Slottsmöllan Halmstad.

Mycket vatten spiller förbi nu.

Nu är det till att vänta på nystigen lax och havsöring.

Gråtrut och havstrut fladdrar i den friska vinden över strandbrynet.

 

…och gå i shorts, eller vad detta heter,  på hangkanten.

Att kunna släppa sin Ava kl 0900 upp i en väntande termisk luft…

…det ger en upplevelse som kompenserar dagens tråkiga väder mer än väl !

Kategorier
Väder och vind

BARA BEDRÖVLIGHETER …

 

 

 

 

 

…eller ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag menar naturligtvis vädret vi har just nu.

Det värsta med sydsvenska vintrar är att det inte
är vintrar.
Vintrar i Sydsverige utmärkes av +3 grader, regn och sydvästliga vindar.
Alltså ett väder som inte direkt inspirerar till modellflyg, som jag
utövar det.
Ingen möjlighet för hangflyg, då jag vill ha västliga eller
nordvästliga
vindar.
Inget termikflyg då det inte finns solinstrålning.

Så vad gör jag ? Det  är bara att avvakta tills väderläget ändrar sig.
Nu lovar yr.no att en högtrycksrygg kommer att växa in över Skandinavien,
vilken kommer att  ge kallt och klart väder.

Alltså kanske läge för nordliga hangvindar,  kanske solsken så det blir termik.
Jag håller tummarna, för detta högtryck ser ut att kunna ligga kvar 10 dagar.

10 dagar betyder under alla omständigheter 10 dagar närmare våren och med
det löfte om mer värme.

I lördagens synnerligen deprimerande väder för oss aktiva modellflygare
var jag ute en runda och tog några bilder.

Tyvärr är de negativa, men verkligheten i dag var,  som jag skildrade den.

Jag kommer med en post till om hur modellflygvädret borde vara …

Här kommer några bilder av dagens skörd.

Blöta…

Deppiga droppar dryper dystert…

Vi som bygger om vår pizzeria vi har kommit på…

…att vi kan kasta vårt skräp här…

…där andra klass 3 människor redan slängt sitt avfall…

…så här kastar vi våra plåtburkar som innehållit frityrolja och plastdunkar med härsken olja…

…och bröd och sallad som vi inte sålde i går kväll hamnar också här…
för det är ju så,  att vi vet att “Nån annan får ta det”…
“Nån annan “,
det är skattebetalarna i kommunen.
    

En skata bryr sig inte om att det regnar…bara det finns mat…

Sen flyger hon och lämnar resterna. Just som de mänskliga skatorna ovan.

Kategorier
Naturbilder

ALLTSÅ, VÄDRET ÄR INTE UPPLYFTANDE JUST NU…

 

 

 

 

…en blöt grå yllefilt ligger över oss …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…i alla fall har det drabbat oss i södra och västra Sverige.

Som modellflygare känner jag mig inte speciellt inspirerad
att bege mig ut med mina modeller, då jag spanar ut genom mitt
fönster.

Vintertider…borde vi inte få bli förunnade med  någon dag med
– 5 grader, 
solsken och vindstilla ?  Jag menar en dag med ett
stabilt högtrycksläge?

Antingen kunde vi då  flugit hang på Hovs Hallar, eller vi kunde flugit på
isen på någon näraliggande sjö…men nej, ett grå- och fuktfilter
ligger över både människor och natur.

Vi vet, att SMHI utfärdar varningar för det mesta i våra dagar av
överflödig information.

Det kan ju knappt blåsa 10 m/sek förrän SMHI utfärdar varningar ..

Jag tycker,  SMHI skulle varna människor och utfärda Klass 3 varning
för
EXTREMT TRÅKIGT VÄDER    !

Men,  vi måste avvakta och göra som lopporna, leva på hoppet i tron
att det snabbt blir vår som bringar oss ett löfte om bra modell-
flygväder !

Tills dess får vi gemensamt sitta och deppa ihop med mina
grå bilder…

Inte mycket som sprudlar av liv här…

Det mesta hänger med sina huvud och blöta hår…

Naturens objektiv

Knopparna ligger i sina startgropar redan. Naturens kraft och förmåga till förnyelse.

Här brukar finnas gott om fågel…men de har väl dragit söderut…

Kändes lite som en Via Dolorosa i det grå vädret att gå här…

Till och med fåglarna var deppade syntes det mig.

..träden ropade ut med tunn och pipig röst: “Vänta du  bara 4 månader, så ska du få se …”

Inte mycket dans på bryggan vare sig på Brännö eller här…

Till och med havet var lojt och utan gnista idag.

Allmänt deppigt.

Håll ut kära besökare, för om 5 månader är det

Midsommar…och då vänder det igen…

Kategorier
Naturbilder

GRÅVÄDER

 

 

 

 

Nedslående väder…men vad kan man göra åt det ?

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

Inte för att väderläget inspirerar till någon speciell utomhusaktivitet,
som har med flyg att göra, när man ser ut genom fönstret.

Men jag var tvungen att ge mig ut för att se till en häst.

Bara att gå till garaget tycker jag kräver en viljeansträngning.

Blåsigt och regnigt och framför allt mörkt.

Kvällspressen hade lovat jordens undergång i form av stormoväder,
men det vände väl…här har blåst kuling som mest,
men i dag avtagande vind.

Konstigt, eller det kanske det inte är, att kvällstidningsträsket
måste hela tiden ta till överord,  också då det gäller förutsägelser
om det kommande vädret.

Den enda väderprognosen jag och  miljoner med mig litar på, är yr.no.

Tur jag har modeller, man kan bygga och hålla sig sysselsatt med,
då man är inom husets väggar.

Är man modellflygare, har man alltid något, som behöver ordnas
och fixas, så man behöver inte dröna.

Här kommer några ögonblick från en regnig och mörk onsdag,
som var så mörk, att jag nästan inte kunde fotografera, då
slutartiderna blev långa.

Men några bilder blev det…

 SONY DSC

Halmstad fyr blinkar sin röda sektor…och  nere till höger tar en kråka skydd.

SONY DSC

Vassen ute vid Oceanhamnen blir rufsig i vinden

SONY DSC

Inte mycket i luften nu.

SONY DSC

Frälsarkrans…kunde behövas i dag för humöret.

SONY DSC

Det första tecknet på näraliggande vinterväder jag såg i hamnen Halmstad.
Snön hade fallit av lastbilar som levererar sågat virke för export.

SONY DSC

Öster om staden där marken stiger hade det snöat.

SONY DSC

Vinterlikt…tja…

SONY DSC

…inte så man behöver ta fram skidor…

SONY DSC

Bra att veta att ljuset börjar komma tillbaka om 14 dagar då det är vintersolståndet.

SONY DSC

Japp, jag har nya Hakkapeliitta vinterdäck påsatta.

SONY DSC

Detta är nog den fulaste farkost jag nånsin skådat.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Jo, det regnar även vid Stora Skärsjön.

SONY DSC

Ett kalhygge som liknar slagfältet vid Flandern eller Somme 1915.

Det kallas “Föryngringsyta” av teknokraterna.

SONY DSCDe öppna fälten vid kusten lyser upp med sin höstsådda gröda
och ger en vink om vår kanske…

Kategorier
Hangflyg modell

INGEN IFÅNE, INGEN TV OCH INGEN SURFNING UTAN…

…vi var ute naturligtvis och flög

i det vackra vädret !

 

 

 

SONY DSC

 

I dag lördag snuddade våren vid oss.

Temperaturen steg till nästan 10 grader, solen sken från en nästan helt molnfri himmel
och sånglärkorna
sjöng intensivt.

Vad kan man egentligen mer begära ? Dessutom blåste det västlig vind med aningen
dragning mot nord.
Vilket betydde antingen Tönnersa eller Tjärby för hangflygning.
Med tanke på att det var kraftig instrålning, räknade jag med,
att termiken borde
kunna bli bra vid Tjärby,
varför detta blev mitt val.

Så med i bilen var min Spirit och några kameror för alla eventualiteters skull.

Redan 0855 kastade jag ut min Spirit på hanget, där vinden blåste med ca
4-6 m/sek rakt på. Det kunde inte bli bättre,
vilket märktes på lyftet, som var bra.

Ett inlandshang har ju en egenhet och det är, att det kan vara turbulent att flyga där.
Men, vi ha ju roder på modellerna,
så det är bara att flyga aktivt och med energi i modellen.

Great Planes Spirit är en lätt och välflygande modell, som lämpar sig väl för
kombinationen hang – ta termik.Just Tjärbyhanget har denna egenskapen
,att man kan ligga och
spana efter termik på hanget och då man får positiva indikationer
på att en blåsa släpper, då går man dit och kurvar upp sig.

I dag var det kraftig, trasig och turbulent termik. Att ta sig upp var inte jättelätt,
utan det gällde att vara
observant på blåsans läge.

Min modell hade jag försett med min Mobiuskamera, från Kina,
som i dag kostar 465 spänn.

Kameran satt ovanpå nosen och i första flygningen sköt jag video.

För att dokumentera min flygning lite noggrannare var min avsikt, att ställa min GoPro
på ett stativ bakom hanget en bit, så kameran med sitt vidvinkelobjektiv kunde filma
hela min flygning.

Tyvärr, det sprack,då jag glömt kameran på, så batteriet var urlakat.
I stället fick jag ta min Sony systemkamera och sätta på stativet i stället.
På Sonyn hade jag ett litet zoomobjektiv, men det går ju att filma med det också.

Efter 45 minuter i luften landade jag på den stora fina fria ytan bakom hanget.

Ni ser på sekvensen från landningen,att det är gott om plats och turbulensen
vid marken är inte alltför svår.

Efter en kort paus var jag på det igen och nu hade jag ställt om min Mobius till
att ta 4 bilder i sekunden stillbild. Jag ville plåta stillbilder
eftersom det i stort var
första gången jag använde kameran i riktigt bra ljus.

En halv timma senare landade jag.

Pär hade jag ringt,eftersom han bor i Veinge, men han hade förhinder och kunde
inte komma. I stället hörde jag en bil knastra sig upp i backen
till hanget och det
var Björn från Hyltebruk.

Förutom frun hade han med sig en minivinge med elmotor. Meningen var han
skulle ha sin Mobius i modellen,
men enligt lagen om allts djäklighet vägrade
den att funka.
Kameran hade låst sig i mjukvaran.

Detta löste Björn,när han kom hem genom att ta ur och åter sätta in minneskortet.

Men det är surt, när inte prylarna funkar, som man förväntar.

Vi tog lite bilder och så småningom åkte Björn vidare till Kattvik och jag själv flög
en vända till; innan jag åkte hem.

Hemma var jag exakt 1205 efter en fin hang- och termikflygdag vid Litorinavallen
vid Tjärby Kyrka. Här kommer nu en rejäl mängd bilder. Stillbilderna från modellen
är ett test för att se hur Mobiusen funkar under goda förhållanden.

Jag har också plenty av video från modell och stationär kamera. Det lägger jag upp sedan,
när jag redigerat videon
på ett förhoppningsvis vettigt sätt, så stay tuned !

Men som sagt, här kommer bilder:

SONY DSC

Björn står beredd med sin Minivinge på hanget.
En sådan modell kan flygas närsomhelst och varsomhelst.

SONY DSC

Här står Björn lika stadigt och rakt som stenarna runt omkring.

SONY DSC

Ja, då startar vi väl då !

SONY DSC

Här är modellen i luften med motorns hjälp. Som Björn sen stängde av och flög bara med vindens kraft.

SONY DSC

Jag har faktiskt en likadan modell.

SONY DSC

Om modellens läge ser en aning utsatt ut, så stämmer det precis.

Det var så, att Björn hade startat med halverade roderutslag, vilket ställde till det en aning just efter startmomentet.

SONY DSC

Ser ni björken till vänster ? Måtte blixten slå i den…

SONY DSC

Ni ser själva…det finns  pensionärer, som håller igång med flygandet
…och som vägrar falla in i göra inget rollen.

SONY DSC

Det finns att köpa flygande vingar, i alla fall i Tyskland, som är mera som segelkärror.

Alltså stort sidoförhållande och därmed ihop med tunnare profil bättre glidtal.

SONY DSC

En ung rådjursbock kom sättande över åkern.

SONY DSC

De unga bockarna har det jobbigt nu. Samla ihop sina damer och försvara reviret.

SONY DSC

Ånyo frågar jag mig….om man kommit med en sådan modell och radio
till
ett meeting 1975….vad hade reaktionen blivit,  tror ni ?

SONY DSC

Ni se själva..kuperad motor. Ett hangflygplan just nu.

SONY DSC

I den vänstra eken lyckades jag landa för 14 dagar sen.

SONY DSC

Ska vi säga här finns två symboler för varaktighet  och uthållighet?

  SONY DSC

Ni förstår,  att björken för modellflygare är en aning malplacerad…

04-IMAG1892

En av stenarna i horisonten är den landande piloten.

06-IMAG1904

Där satt Spiriten.

Kategorier
Väder och vind

VÄDRET NU……

 

 

 

 

 

…känns som en blöt filt över axlar och humör.

 

I alla fall i dag lördag. Regn, blåst och grått.

Inte vill jag flyga idag. Så det återstod inte annat än att åka ner till Erikshjälpen

och köpa 4 kg böcker.

Sen kan jag förpuppa mig några timmar. Jag rekommenderar varmt

Arto Paasilinna som skriver roligt och oväntat med mycket allvar bakom.

Läs till exempel: “Hoppsan jag är död” och få ett par goda skratt. Låter det makabert ?

Det är ännu värre…

Vädret ser ut att fortsätta som nu med sydliga till sydvästliga vindar

samt nederbörd i någon form de närmaste 10 dagarna…

Några bilder som illustrerar det gråa och nedtryckande..

 

SONY DSC

En bil av senaste års modell på display i hamnområdet…

…tänk om någon tjuvkopplar den och sticker iväg  ?

SONY DSC

Vem sa,  att det inte regnade…?

SONY DSC

Den starka vinden drog röken till raka streck.

SONY DSC

Surt…inget i miljön som piggar upp en direkt eller ?

SONY DSCTill och med trutarna blev jämngråa i det dystra ljuset. Fast det är klart…det är ju gråtrut…

Men håll ut….för det går mot midsommar !

mats

Kategorier
Segelflyg

GAMMALT SOM LEGAT I HYLLORNA….

 

får det bli.

 

 

 

 

 

Därför vädret för hangflyg har varit bedrövligt. Normalt sett
har vi mycket mer N-NVvindar vid denna årstiden.
Ett lågtryck inne över Ryssland och ett högtryck väster om
Brittiska öarna bruka ge nordliga vindar,  om högtrycket kan växa in.

Men intet av detta har det varit. Jag kollade just utsikterna för
Hammars Backar. Det bör vara SV vindar av styrkan 3-8 m/sek
för man ska kunna flyga modell eller skärm. Nu är utsikterna
de närmsta 10 dagarna i stort sett bara SO- och O-vind 🙁

Vad gör man ? Det blir att sitta i modellplansfabriken och bygga
i stället för att flyga. Men jag letade upp lite bilder som kanske
kan skapa en känsla hos oss modellflygare hur det kunde varit
, om vädret varit med oss.

Så håll tillgodo:

 


 Min hangkärra, Projekt 22,  efter en hysad landning på Tönnersa Strand.

  Roger från 2-Åker kommer lastad med flygande vingar.

  Rogers “Skua” på hangkanten. Skua betyder labb.

                                                                         En annan av Rogers vingar.

                                                                     Skuan med Halmstad i bakgrunden.

                                                                    Min “Banana” nylackad efter ett haveri. Problemet med denna
modell var att den väldigt skör.

                                                                         Bananan ner i Ystad

                                                                      Min lilla tjeckiska sprutkärra. Köpte byggsatsen uppe i Gråbo på deras swapmeeting.

                                                                      Knepigt att flyga och samtidigt plåta.

                                                                   Rolf Holmer förbereder sig på Hovs Hallar.

                                                                      Två högpresterande modfeller. Arrow och Banana. Min Arrow kom tvåa på SM i F3F.

                                                                          Robban på Tjärbyhanget. Han är världsmästare, europamästare i segel.

 

                                                                       Bilen lastad för resa till Ålleberg

 

                                                                   Trots modellen såg bra ut, fick jag inte ut det jag strävade efter.
Detta var den sista modellen jag byggde 
som hade Eppler 182.
Nu använder jag Martin Hepperles profiler i stället.

                                                                    Läs här: http://www.mh-aerotools.de/airfoils/

    Himmel-hav-modell

                                                                   Ållebergsgrabbar nere på Hammars Backar.

                                                                     Den gamle kastar iväg en DLG. (DLG=discus launched glider).

                                                                  En modell med utomordentligt goda egenskaper både för hang och termik. Heter Apache.

                                                                      Robbans F3F-modell på Tjärby.

                                                                    Min fina Blizzard, 4 m spv, som avled efter fladder i stabben. Eller om vi ska vara noga:

                                                                   Självinducerad oscillation i höjdstyrverket.

                                                                             Ännu ett hemmabygge på Hovs Hallar.

 

 

 

mats

Kategorier
Nostalgoteket

MODELLHANGFLYG DEL 4

Här kommer några bilder från mitt första tävlingsår.

 

 

 

 

 

 

Här är jag på en tävling våren 1975 med min nya hangkärra uppe på Bräckan i Kungsbacka. Inget superhang,
men det går fint att flyga på. Min modell var där helt överlägsen och jag slog tvåan med 20 sekunder
på 10 vändor !
Så när vi åkte hem hade man ett bra resultat inför säsongen i F3F att stödja sig på.

 

Första året jag tävlade i F3F flög jag med modeller,som inte kunde
mäta sig med de bästas. Därför byggde jag och Pär nya modeller
under vintern, som vi hoppades skulle vara mycket konkurrenskraftiga
.Det visade sig, att det blev den också. Denna modell flög jag med i 4 år,
sen var den utsliten.

I går fick jag några bilder från Pärs arkiv. Bilder som aldrig sett,
men som hör till hangflyghistorien för mig.

Bilderna är tagna 1975 på  Hovs Hallar, Fjärås Bräcka vid
Kungsbacka och nere vid Kåseberga.

Vad man kan konstatera,  är att tiden lämnar ingen oberörd.
Vidare kan jag säga,  att hade jag flugit med

min modell här  på bilderna på ett SM i F3F i dag under
svaga vindar, skulle man fortfarande kunnat placera sig
i topp 3.

Här kommer bilder ur hangflyghistoriens skattkammare
som Pär Lundqvist har tagit:

Detta är vid prisutdelningen på Hovs Hallartävlingen 1975. Prisutdelare är Bertil Dahlqvist,
en mycket känd modellflygare bosatt i Laholm. Bertil var den person,  som tog initiativet at
t skapa Hökaklubben redan 1936 ! Till vänster om Bertil skymtar Ann-Marie Beckman,
som är Kurt Lennås sambo. Ann-Marie brukade alltid sköta sekretariatet på våra tävlingar.
Barnen är Pärs och han som kom bland de tre bästa är,  ni vet vem.

 Priserna för de tre främsta var keramik från Laholm speciellt gjort för tävlingen.
Jag har mina trofeer kvar och är rädd om dem, för keramamikverkstaden är nu nedlagd.

Ganska glad är man ju….till höger P-O Malis som var medlem i Hökaklubben från 1975.

En bild på en av Sveriges bästa flygare och byggare: Göran Karlsson,
världsmästare i FAI-pylon och alltid topplacerad i F3F.

Modellen en egenkonstruktion naturligtvis,  med kropp i glasfiber,
vingar i sprygelkonstruktion klädda med 0.4 mm ply.

Denna modellen var väldigt snarlik Rätzens revolutionerande
Gilette, så den kan faktiskt vara en Gilette, enligt info från

Blomman i Karlshamn. Blomman berättade, att han hade
gjutit Görans kropp till just denna modell.

 Hans finish på modellerna var enorm och han byggde mycket
noggrant och utnyttjade alla tekniska möjligheter,

som fanns för att få till en snabb modell. Han testade vingprofiler
på Tekniska Högskolans avdelning för aerodynamik

för flygmekanik.

 Göran flög i team med  Christer Gillgren. Christer tyvärr
bortgången alltför tidigt. Sverige kommer troligtvis aldrig mer,

att se en sådan allsidig modellflygare som Christer. Han kunde flyga !

Det kommer fler bilder från F3F tävlingarnas arkiv.
Stefan Blomgren har lovat att skicka bilder och vi väntar spänt på dessa………

Skulle någon annan ha bilder från 72-85 , tar jag gärna
emot de för publicering. Har du papperskopior,
så lägg de på ett bord,
använd en 60 watts lampa och fotografera
av med en digitalkamera. Det blir bra !

 Jag har av mail jag fått, förstått att nostalgi inom modellflyget,
det är nåt som lockar. Så gräv lite i era hyllor eller album.

Skriv gärna när, var och vilka som är med på bilden och en
beskrivning av modellerna.