Kategorier
Okategoriserade

MODELLHANGFLYG YSTAD

 

 

 

 

 

Här kommer  bilder

från våra skånska hangkanter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En bild säger mer än tusen ord, därför lägger jag upp bilder
i stället för en laddning text, som kanske ingen läser…

Vad som gäller,  då vi dragit åstad till Skåne med dess hang,
det är att utnyttja tiden och möjligheterna att få till så mycket
flygning, som det bara är möjligt.

En sak vi aldrig kan råda över,  är vädret. Är väder och vind
bokstavligen emot oss…då gäller det att ha en reservplan.

Våra reservplaner är utflykter, äta oss igenom diverse restauranger
och lösa modellflygarens
dagliga problem, vilka dyker upp.

Att få tiden att gå, det är inga problem.

Trots besvärligt väderläge, som vi upplevt många gånger,
har vi aldrig ångrat våra flygresor till södern.

Vi kommer att fortsätta med den traditionen, i alla fall,
tills
vi blir 98 år gamla.

Naturligtvis hade det varit bättre ur många synpunkter, jag tänker
på väder och vind, om vi åkt under högsommaren i slutet av
Juni eller början av Juli. Men då blir det problem med ledigheter,
boendet mycket dyrare, skjutningar på skjutfältet osv.
Det blir till att hålla oss till den tid vi använder nu.

Nästa år kör vi igen.

Bilderna du möts av, de är i huvudsak tagna med min lilla
eminenta Mobius.
Mina Sony systemkameror har tagit några bilder oxå.

Som du förstår, fotograferar jag hellre än bra…Men det menar
jag, att jag vill inte missa en möjlighet till en  bild det finns
möjlighet
att få lagra på minneskortet..

Kan jag få mina bilder att något  rufsa om i betraktarens
intryckslåda
i hans hjärna, har jag nått mitt mål.

Tyvärr hade jag problem med formateringen av bildernas
storlek, men jag orkade inte fippla ett varv till med bildmaterialet..

 

Luta dig bakåt och erfar lite,  av det vi erfor !

 

 

Så här trångt kan det vara på hangkanten vid Löderup…

Österlen.
En bild tagen med min ofattbart långa selfiepinne…
Bilden visar riktning nordost. Vi kan alltså flyga
även om vinden ligger 180 grader “Fel”.

Roffe startar för en kompis.

Jomen…visst är modellflyg vackert !
När jag ser modellen går mina tankar till Harlekin.

Wings over Löderup

Made in China…tror jag.

REB
Herrljunga

Kalle Thorsell.
En glad ung pojke.

Taranis…kan lika mycket eller mer än  en Jeti,
men den kostar bara en 1/10 del så mycket…

Roffes laddpult…jag tänker ibland, då det gäller ny teknik,
tänk om man kommit med en sådan laddare till SM i F3F 1978 ?

REB  kastar ut…utrustad för snålblåst på ett Löderupshang.
Det vill säga, vindtät klädsel, muddar,  sele för radion,  mössa och slalomglasögon.

…och som du ser flyger det.

Sväng med belastning och 90-gradig bankning.
Nosen perfekt i horisonten. Det är så
en perfekt utförd F3F-vändning vid en pylon
ska exekveras, om du vill behålla ditt momentum.

Ibland kan man uppleva en anstrykning av aggressivitet på en modells uppträdande…

REB…hur startar du egentligen ?

Landning med klaff ansatt. Skevroder upp.
Kallas “Kråkbroms”.

Där satt denna modellen.

Min gamla Spirit sprider fortfarande sann flygglädje omkring sig.

Fullskalasegelkärrorna tar mer och mer åt sig av layouten från våra F3J modeller.
Dubbelknäckta vingar, mycket höga Re-tal och mycket  aktiv klaffhantering.

Vi hade lite konvektionsdimma första dagen.
Dock inget som avhöll oss från att flyga.

Vilket inte heller gladorna brydde sig om…

Gladorna glider garanterat glatt galant…

Här klär brottarna från Västergötland om…

Kanske den optimala modellayouten för en kärra på ett hang…

Rolf-Erik Blomdahl djupt fokuserad på sin flygning.

En modell som är  lackerad,  för att den ska vara lätt att se.

Captain Alula in action

En kråka blir hunsad och tillrättavisad av en glada

Gladan har en något hotande flyktprofil…alltid på spaning efter något
ätbart,  som går att  stoppa i näbbet.

Vi passerades av några moln, vilka rymde en viss dramatik.
Vi förväntade oss att Apokalypsens Ryttare skulle komma
ridande med flygande manar och gnistrande skor i skyn…

I dåligt lyft…då håller man sig just vid kanten.
Staketet med taggtråd…det vaktar kanten minst sagt !

Kalle stapplar fram med sin kärra med Ales Stenar som en taggig bakgrund.

Ner kommer du alltid…no Problemos

Stilstudie av Rolf Maier…

Roffe tänker efter och kontemplerar före start…

“Lyft” !

“Nu funkar det” !

En rote, eller varför inte “Nous volons ensemble” !

En vacker modell…tycker jag nog.

Utsikten från vårt hushang bort mot Kåseberga och Ales Stenar.
Denna vy tröttnar jag aldrig på. Jag upptäcker nytt
varje gång jag är på platsen. Åk dit du också !

Min trogna Spirit, med nyklädda vingar, startberedd vid Löderup.

Off she goes !

Ride the wind baby !

Här har selfiepinnen varit framme igen.

Hangflyg är själens befrielse  i samverkan med naturen  !

 

Det kommer fler bilder…om du orkar.

Kategorier
Okategoriserade

HANGFLYG YSTAD

 

 

 

 

ÅMFK:s traditionella Hangträff 2018.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den 16. hangträffen i trakterna av Ystad avhölls av och med
Ålleberg Modellflyg Klubb (ÅMFK)
som vanligt.

Att anordna träffar är inte lätt i Sverige, oavsett om det gäller modellflyg
eller andra utomhusaktiviteter, vilka kräver ett agerande av deltagaren.
Se på hur många som deltog i 2017 SM i Skala…??

Vi spred så mycket information, det överhuvudtaget var möjligt om träffen.
Den barska realiteten är dock, att intresset för hangflyg är i dagens
Modellflygsverige minimalt, jämfört med hur
det var förr.

Allt var inte bättre förr, men hangflygare fanns det fler av och
de var aktiva !

Att vi endast var 12 deltagare,  var naturligtvis en besk sanning och
så klart en besvikelse.
Med tanke på de möjligheter
som erbjuds av Ystadhangen,
hade vi förväntat fler…Men realiteten är som
den är. Man kan inte tvinga
människor att flyga.

Inte gick vi och hängde med våra huvuden för det låga deltagarantalet,
utan vi gjorde det bästa av
situationen och flög så mycket vi kunde.

ÅMFK är en väl sammansvetsad grupp med hangflygare, som efter många
år lärt sig dra åt samma håll.

Att  vi samlas till en hangträff innebär inte bara, att man står på en
kant och
flyger, utan den sociala samvaron är viktig. Vi byter idéer,
diskuterar
modeller och erfarenheter och löser tillsammans världens
problem i gott
samförstånd.

Sammansvetsningen underlättas av det faktumet, att vi bor mycket bra på
Österlens Gästhärbärge hos Henry. Detta B&B bär med sig en aura av tidigt
60-tal innanför sina väggar.

Österlens Gästhärbärge är ett före detta äldreboende i Glemmingebro,
som något provocerande…och paradoxalt nog ligger granne med
kyrkogården och kyrkan 
i byn…

En händelse som kan se ut som en tanke, vad gäller planeringen.

Vi rekommenderar detta boendet. Vi har själva bott där i 15 år
och upplevt en härlig stämning.

Naturligtvis gick inte allt efter planerna. En vecka före vår träff,
kom det en
Notam från LFV, vilken redogjorde för flygrestriktionsområden
vid kusten, som
skulle vara i kraft just under de dagar, vi planerat att flyga.

FN skulle ha ett möte vid Dag Hammarskjölds gård, jämte vilken vi brukar
flyga. Gården ligger vid Löderup, vilket är vårt “Hushang”,  då vi är i Ystad.

Jag kontaktade den kommenderingsansvarige och försökte få dispens,
men det var omöjligt. Trots jag noga förklarade med bilder och karta,
sa han att ordern var “Inga modellflygplan i luften”.

Så det var bara att gilla läget och boka om boendet. Lyckligtvis gick det bra,
men det innebar, att 4 personer inte kunde komma, då de inte fick ledigt
från sina jobb och andra åtagande.

En deltagare blev hastigt sjuk under resan söderut och fick avbryta och
åka hem. Otur.

En man körde sönder  växellådan på sin bil vid Värnamo. Men han hade
gnistan ! Han körde tillbaka till hemmet i Västergötland på de växlar
som återstod…bytte bil och anlände några timmar efter kamraterna
med nya växlar.

Väderläget såg bra ut, då vi åkte ner på söndagen. Själv stod jag
startberedd
med min Blue Phoenix 1600 vid hangkanten och 1601 flög
min kärra ut i det
svaga men stadiga lyftet vid Löderup.
Fördelen med att flyga vid ett högt hang är att ett havshang
byggs
upp av laminär vind och skapar lyft redan vid svaga vindar.

Så att hålla sig uppe var enkelt. Senare på eftermiddagen anlände
resten
av gänget,  som hade passat på att flyga på sydostlig vind
vid Ravlunda på ostkusten.

Under de dagarna vi var där, hade vi VSV vind, som växlade mellan 2-14 m/sek !

Alla dagarna flög vi och vi var relativt förskonade från krascher.
Jag tror vi hade en smäll och det var då Rolf Maier skadade sin kropp på en ny
segelkärra, då ena klaffservot krånglade vid landningen. Dock tycktes det vid en
snabb besiktning enkelt att fixa.
Själv gjorde jag en hård landning, men det enda som
hände var att en av
två M4 polyamidskruvarna till vingfastsättningen rök av.

Hemfärden skedde innan lunch på onsdagen, eftersom det regnade kraftigt.

Vi var överens om att göra om detta nästa år igen och att vi skulle
jobba hårt
på att propagera för hangflygning, så vi kan med oss fler nästa år.
Vi ger oss aldrig i försöken att locka modellflygare till hangflygeriet.

Om vi inte vågar i någon mån misslyckas, då kan man heller aldrig lyckas !

Jag tog mycket bilder och de redovisar jag i något så när tidsföljd utan något
direkt inbördes sammanhang. Alltså visar jag en del av ögonblicken från
ÅMFK:s hangträff. Det kommer nog 4 poster om träffen och en särskild post
om naturen och miljön i sammanhang med vårt boende.

Bilderna är mestadels tagna med min lilla Mobiuskamera, vilket som bekant
gör att upplösningen är sämre, men den är inte så dålig, utan att det kan
förmedla och skapa en känsla hos betraktaren.

 

Hoppa ombord och flyg med oss i “Det goa gänget” !!

 

 

 

 

 

Du ser själv…en del av de pigga tonåringarna som flög !

Innan jag kunde starta, var jag tvungen att ta mig över grinden…jo, stockarna var hala
från putsningen av många fötter…

…således halkade jag och stod  på öronen…men modellen fick inga skador !

På kanten startberedd min Blue Phoenix. På stranden två ravsamlare. (Rav=bärnsten)

Härlig modell; Blå Fenix.

En konstruktion som jag inte kan ösa nog beröm över.

Modellen – Skyn – Havet;
En treenighet i samverkan.

Du ser,  att det inte blåste styv kuling…

I den bortre viken under modellen, det var den platsen där FN-mötet avhölls.

Elmotor på ett hang…tja varför ska man plåga sig själv,
om man är hjälpt av elektriciteten att komma upp i lyftet ?

Hade du kunnat se över horisonten, hade du skymtat våra grannar Polen.

Landning med vinden på kanten

Pilotplatsen vid Löderup…

…ser du hur klövdjuren har arbetat upp terrassformade spår i vallen ?

Den gamle. Något nedbantad och vältränad efter vinterns hårda uppbyggnadspass på gym.

Vackert ? Det är bara förnamnet. Platsen är upplevelserik milt sagt.

Två danska öringfiskare, som gjorde sitt bästa för att tömma havet på fisk…

Min nyomklädda Spirit Elite på hanget. I bakgrunden den vita domen för radarn.

Buskarna har ett hårt liv i vinden och dessa hade blivit skalliga.
Men de skimrade ändå i det mjuka kvällsljuset.

När vi stod och flög passerade en P-51 Mustang från 8th Air Force …

REB ger sin modell en sista gnidning…

En morgon var jag på upptäckts- och fotofärd. Jag promenerade längs vägen i akt och mening
att fotografera en vältuktad rad med skånska pilar, då jag såg en glada sittande…

…sovande på en av stubbarna. Du ser att blinkhinnan, är för ögat…
fågeln hade ingen aning jag kom smygande och jag lade märke till
fågeln i sista ögonblicket, varför jag inte fick ställt in kameran…

…utan jag bara tryckte av en sekvens…

 

Gladan var säkerligen lika överraskad,  som jag varande fridstöraren .

Kaptenen med sin Alula

En modell som är användbar och enkel att flyga.
Ska jag gnälla, så tycker jag, den är för dyr…

I skyn en Alula och på havet kryper en minibogserare med en
pråm för muddermassor från hamnen i Kåseberga.

Alula

 

Alulapilot

I bakgrunden hackar Ales Stenar sönder horisonten i soldiset.
Ales Stenar…jo, man bråkar ständigt om ursprunget i en sorts
akademisk hambo för fornhistoriker…

Rovfåglar flyger inte alltid högt utan skummar havsytan efter…

En modern modell på finalen med fälld klaff.

Tripp – Trapp – Trull,
jo jag tänker ju på ansiktsuttrycken.

Inte blev det varmgång i lagren i vindmätaren första dagen…

Där !

Nä,  där ligger det !

Klart man är glad,  om man har lyckan,  att vara ordförande för ÅMFK !

Den största hangkärran vi observerade…

 

Det kommer mycket mer !

 

Kategorier
Skärmflygeri

KRISTINA KÖPTE VINGAR FÖR PENGARNA…

 

 

 

 

 

…och gled ut över stränderna… 

 

 

 

 

 

 

DCIM100GOPRO

 

 

 

 

 

Det var ju för alla, som utnyttjar Hovs Hallars natur,  en enastående fin
dag söndagen den 1. Maj för flyg.

Både för skärmflygare och modellflygare var förhållandena med väder och vind
fördelaktiga. Behaglig temperatur och vinden var N – NNV, vilket är helt ok.
Styrkan låg hela dagen, jag anlände kl 1300 och  lämnade HH kl 1800, 
på 5 – 7 m/sek.
Själv hade jag med mig en ny hangmodell,  som jag var sugen att få testa.

På vägen till HH såg jag en skärm,  som flög nere vid Segeltorpshanget och
det visade sig vara Kristina från Helsingborg.

För att kunna provflyga i lugn och ro,  gick jag upp till Platån med modell
och utrustning. Naturligtvis hade vinden då vridit mot NV och jag vill inte
chansa att kasta ut i sned vind och omedelbart hamna i en kraftig kantrotor.

Så,  det var bara att gå ner till parkeringen och fortsätta promenaden ner till
det låga hanget, där Kristina njöt i selen…i sin nya skärm.

Förutom Kristina var där två motorparagliderpiloter, långt ord, som ville
pröva hangflygning.

Nåväl, jag skulle prova min modell och det gjorde jag. Den flög perfekt.
Snabb och vändbar och utan konstigheter. Märkte dock att den kräver fart
hela tiden, då den annars blir aningen “klippvillig”. Men det är ett resultat
av en högpresterande profil.

Efter 40 minuter i luften beslöt jag att landa, som inte var enkelt. Modellen har
högt glidtal, mina klaffar gick ner för kort sträcka, som gjorde  jag hade svårt
att få bort höjd och hastighet.

Det blev att gå i riktning  värdshuset,  så jag kunde  landa på grusvägen/
stigen efter två försök. Allt var ok, men det blir till att programmera om
modellen,  då jag kommit hem.

När jag och även Kristina landat,  kom en svettig och något blodig Kenta
farande i sin bil.
Han hade landat nere på stranden NO om Platån, då lyftet var borta.

Det kommer en post om detta äventyret på bloggen, så stay tuned !

Här kommer ögonblicken,  vi minns av hangflyg 1. Maj.

Bilderna på Kristina är tagna med min GoPro varför kvaliteten inte är
100 %, fast det duger eller ?

DCIM100GOPRO

Här kommer en räcka bilder på hur man startar vid Segeltorphanget med en paraglider

DCIM100GOPRO

Piloten är Kristina

DCIM100GOPRO

Kristina, en go och glad pilot med högtflygande planer !DCIM100GOPRO

Här börjar hon dra upp sin skärm…

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPROHär har hon just vänt sig rätt  mot hanget…

DCIM100GOPRO…och går framåt…

DCIM100GOPRO…tills hon märker det börjar lyfta…

DCIM100GOPRO

…då hon knör in sig i selen…DCIM100GOPRO

…med en fot på speeden…DCIM100GOPRO…klart hon är glad…

DCIM100GOPRO…eller…

DCIM100GOPRO
Jag tror piloten just nu är …förväntansfull.

DCIM100GOPRO

…kan detta gå bra ?DCIM100GOPRO
…självklart, säger Kristina..

DCIM100GOPRO…och hon försvinner…

DCIM100GOPRO..söderut vid Segeltorp…

DCIM100GOPRO…för att  uppleva !

Livet handlar om  det !

Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFF YSTAD 2016

 

 

 

 

Vi hade motvind i Ystad.

 

 

 

 

 

 

 

DSC05559

 

 

 

Att åka iväg och flyga hang på en förutbestämd tidpunkt, det har sina problem.
Den för verksamheten viktigaste parametern är vädret och vindriktningen.

För att flyga hang vid Ystad, Kåseberga ska det blåsa sydväst. Vid våra
föregående träffar har vi haft sagolik tur med vinden och vi har kunnat
flyga varje dag.
Men någon gång ska man ha otur, vilket vi hade i år. Vi visste,  att det skulle
bli kärvt, med utlovade västliga och nordvästliga vindar, men att det
var så tjurigt,  som det blev, det trodde vi inte.

Hur som helst,  på nedresan  bestämde vi oss för att träffas vi parkeringen
Hovs Hallar
. Jag gav en liten orientering,  om hur man flyger hang här
och vi
gick en runda och besåg dels hanget på Platån och Segeltorpshanget.

Jag vill säga,  att gästerna som aldrig varit här blev imponerade.
Vinden var västlig, så ingen flygning var tyvärr möjlig. För att utnyttja den
vinden som rådde vid Ystad, fortsatte vi söderut.

Resan gick  på vindlande vägar genom Skåne till Glemmingebro,
som ligger ett par km från Hammars Backar/Kåseberga.

Karavanen körde inte E6,  utan vi tog vägen, vilken är vackrare och kortare, 
förbi Klippan, Ljungbyhed, Hörby, Tomelilla till målet Glemmingebro.

Under flera år har vi bott hos Henry på Österlens Gästhärbärge, där
vi åtnjutit hans möjligheter att bo och äta till största belåtenhet.

Efter urlastning av bilarna,  så när som på flygande material, drog vi
till den plats,  där vi kunde flyga i den rådande västliga vinden, vilket
var snedkanten mot Kåseberga vid Löderup.
Om det var vind….13-16  m/sek….så det räckte till.
Att flyga i 15 m/sek är inte behagligt. Men eftersom vi kört långt,
skulle vi naturligtvis flyga !

Vilket vi gjorde,  tills vi var genomblåsta.
Sedan hem till där vi bodde för mat, vila och social samvaro.

Nästa dag var det nordlig till nordvästlig vind. Vilket är sämsta tänkbara
ur hangsynpunkt. I synnerhet nordväst. Hade det varit nordligt med dragning
mot ost, kunde vi flugit på bakkanten på hanget, men inte ens det gick nu.

Alltså åkte vi in på sightseeing till staden Ystad. Vi besökte hobbyaffären
i Ystad, som ligger i utkanten av staden vid ett köpcentrum med Öb och Rusta
till granne. Trevlig personal och trevlig affär. Ägaren berättade,  att stor del
av deras försäljning sker via nätet.

I övrigt var det vanlig social samvaro mellan modellflygare, vilket innebar,  att
diskussionsämne inte saknades.

Tredje dagen var det utlovat samma väder, det vill säga nordvästlig vind, varför vi
beslöt att bryta vistelsen i Ystad och flytta karavanen till Hovs Hallar, eftersom
den vinden är idealisk för flygning på det låga vid Segeltorp.

Jag kom fram först och tog mitt pick och pack upp på Platån. Vinden var ca 3-4 m/sek
lite snett från väst, men jag slängde ut och det lyfte bra.

De andra dök upp senare och alla flög. Emellertid drog vinden mer mot väst,
varför vi gick ner till Segeltorpshanget, där vinden då låg rakt på.
Lyftet var där perfekt och alla kärrorna åkte i luften.

Efter en dags flygning här, kändes det,  som om vi fått lite upprättelse för en bomdag
nere vid Ystad, men det är bara så,  att vädret det rår vi inte på !

Så trots en bommad dag åkte vi hem belåtna och nöjda med denna lilla
hangflygexpedition och jag vet,  att ingen ångrade sig !

Vi ses nästa år !

Bra väder förväntas…

Här kommer lite bilder tagna av mig och Rolf Maier. Jag delar upp bilderna
på 3 poster här på bloggen, så de kommer efter hand.

P1070323

Rolf- Erik packar in sina modeller i Rolfs bil…

P1070325

Japp, nu återstår bara två storseglare…

Fullskärmsinfångning 2016-04-21 145148

På parkeringen vid Hovs Hallar där en del av deltagarna samlades för
en liten guidning och för lunch på värdshuset.

P1070334

Lite information och guidning av mats strömberg.

P1070335

Uppe på Platån vid fortet med horisonten fri.

DSC05433

Roffe förmanar…

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185101

Synd det var västlig vind…

DSC05441

Rolf-Erik tar det långa benet före det korta…

DSC05451

Kalle Thorsell …han faller väl inte omkull ?

DSC05456

Ett glatt gäng västgötar

DSC05469

På väg ner till Segeltorpshanget.

DSC05478

“Dit ska vi”…

DSC05491

Framme vid Löderup, Ystad.
Tror ni det blåser ?

DSC05499

Ja, inte behövs det någon streamer i alla fall…

DSC05525

En tornfalk med sina vackra färger över Östersjön.

DSC05533

Löderupshanget. Något av ett hushang för oss medlemmar i Ålleberg Modell Flygklubb.

DSC05536Min numera slitna “Spirit”.
Men flyger gör den !

DSC05560

Vi som trotsar den hårda vinden !

DSC05563

En del av karavanen

DSC05565

Den perfekta modellflygbilen.

DSC05567

Skrämde vi dig Kalle ?

DSC05568

Två av mina modeller färdiga för flyg.

DSC05573

Social samvaro.

DSC05574

DSC05578

DSC05579

Till vänster Rolf-Erik Blomdahl,
till höger med prinskorven, Åke Junander.

DSC05583

Österlens Gästhärbärge. Ett fd ålderdomshem.
Ligger något makabert granne med kyrkogården…

DSC05597

Österlens Gästhärbärge.

Rekommenderas.

DSC05601

Skånsk vy jämte där vi bodde.

DSC05603

DSC05607

DSC05610

DSC05612

DSC05614

DSC05654

DSC05674

Bor det modellflygare står det inga paraplyer vid dörren utan kroppar till storseglare.

DSC05675

Avkopplande miljö. Man känner sig fri här. Inga måsten !

DSC05677

Frukost

DSC05678

Värden på Österlens Gästhärbärge, Henry.

DSC05681

En stadig frukost klar man sig hela dagen på

DSC05684

Den spruckna monoliten i utkanten av Glemmingebro

DSC05686

Ett flyttblock från inlandsisen.

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185205

Just ankomna  till Löderup.

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185213

Rolf-Erik knyter fast sig i stolpen,
så han inte blåser bort…

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185241

Mats har flugit och vid landningen i turbulensen slog modellen runt och fenan lossade…

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185303

Rolf-Erik monterar sin modell.
Inga billiga modeller detta…

IMG_0349

Hobbyaffären i Ystad dit vi gärna återvänder.
Trevligt och vänligt bemötande !

Här är en länk till fler bilder.

Det kommer mera om vårt hangflygande !

Kategorier
Termikflyg

EN FÖRANING OM VÅR…

 

 

 

 

…kunde vi som var ute erfara i dag onsdag.

 

 

 

_DSC2633-001

 

Onsdagen började med en disig förmiddag, men yr.no hade lovat uppklarning
frampå eftermiddagen.

Det kunde kanske bli termikväder för en segelmodell efter en lång period med
termiklöst väder. Vid lunchdags var det blå himmel med 3/8 Cu och vinden låg
på 3-5 m/sek ost-sydost.

Således lastade jag min mycket vältrimmade Blue Phoenix och gav mig iväg till
ett ställe,  där det är utmärkt att flyga  termik.

Det är en alldeles speciell känsla jag får, då jag kommit ut ur bilen och hör
lärkorna intensivt spela i skyn. Det känns,  som om en spelande lärka är
bekräftelsen av vårens ankomst. Jag har hört och sett lärkan tidigare, men inte
hört
den spela så intensivt,  som den gjorde i solskenet i dag.

Min Blue Phoenix var snabbt monterad, 6 gummiband och sen start. Just
efter min start
såg jag 2 ormvråkar, som lade sig och kurvade vid min
startplats och jag var inte sen
att piggybacka i blåsan. Jag vet,  ormvråkar
är bra på att hitta bästa termiken och denna
blåsan var inget undantag.
Min blå fenix klättrade snabtt och då jag kollade telemetrin,
steg jag
med 3.5 m/sek. Jag hängde med upp till 350 m, sen var den svår att se
i det  skarpa solljuset.

Under mitt flygande kom två grupper med migrerande tranor
flygande förbi på väg norrut.
Man hör ju tranorna,  långt innan man
ser dem. Tranor är mycket pratsamma och kan 
frambringa otroligt
mycket ljud från sina taniga kroppar. Varje grupp innehöll
ca 50 individer.
Tranor är utmärkta termikflygare, vilket de måste vara, eftersom 
deras
kroppars uppbyggnad inte tillåter aktivt flaxande under längre perioder.

Jag observerade också mindre flockar med tofsvipor,  som kom förbi.

Märkligt att en dag med sydostliga vindar och solsken omedelbart kan
trigga igång en sådan
rörelse av olika fågelarter…

Tyvärr är det ju så, att jag kan inte fotografera med nån reda,
då jag flyger. Ja, ni vet styra modellen med vänster hand och
hålla kameran i höger…Det kräver lite simultanförmåga.. Styra
modellen och samtidigt se till att kameran har rätt objekt i
sökaren och att den låser och mäter…Därför har jag inga bilder
på fåglar eller modellplan. Men det kommer. Förhoppningsvis
blir bilderna bättre, 
då jag  väntar på ett bättre zoomobjektiv.

Varför jag inte lyckades ta bilder berodde på,  att jag åkt ifrån
min sele för sändaren.

Efter två timmar i termik var jag nöjd, för det blåste ganska kallt,
så jag landade.
Men detta kändes som en termikpremiär som hette duga.
Vi vet ju att termiken
tidigt på våren är den bästa och i dag var inget
undantag. Termikblåsorna hade stor
horisontell utbredning,  vilket
gjorde, jag kunde flyga avslappnat. Detta också
beroende på en perfekt
trimmad modell.

Det enda jag gnäller på,  är att min telemetri är svår att höra från
sändarens piezohögtalare.
Volymen är för dålig. Jag skrev ett brev med
snigelpost till JR i Japan och fick ett snällt svar.
Beskedet var,
att JR visste om problemet och att man jobbade på en lösning. Jaja, vi

får väl se,  hur det blir med det.

Jag litar inte på det, utan jag ska löda in en LF-förstärkare,  eller på
annat sätt lösa problemet, så jag får upp volymen.
Att stå och glo på
en LCD är fullständigt meningslöst en solig dag,  för du ser inget
av
informationen,  som presenteras på skärmen.

Sådan var den 9. Mars och mitt termikflygande !

Några kringbilder kommer här.
(Jag försökte plåta tranorna,  tyvärr hade jag bara
mitt normalobjektiv.
Tranorna var ganska nära, men ir-avståndsmätaren på kameran
förmådde inte  låsa 
på fåglarna, så det blev ingen bild).

_DSC2625

Min trogna Blue Phoenix. Flygande ännu bättre efter vinterns översyn

_DSC2631

Efter dagens sista flygning vilande i gräset.

_DSC2636-001

Ni ser själva…solsken 3-4/8 Cu.

_DSC2639-001

Det höstsådda på gång.

_DSC2643-001

Tofsviporna kivade med gråtrutar och måsar som vanligt.

_DSC2664-001

Men att se tofsvipor tumla runt över åkrarna, det ser jag som ett vårtecken !

Kategorier
Okategoriserade

SNABBA RYCK…

 

 

 

 

 

… från min förening,

Ållebergs Modellflygklubb…

 

 

 

 

 

DCIM116GOPRO

 

 

…när det gäller registrering,  så jag får mitt medlemskort för 2016 i god tid.

Det känns alltid tryggt att veta,  att de som är förtroendevalda i föreningen
sköter sina uppgifter med ordnade och snabba rutiner.

Som just att man får sitt medlemskort i förening och SMFF tidigt.

Bra jobbat som vanligt pojkar, tycker jag som stolt medlem i ÅMFK  !

 

 

 

 

 

 

 

clipart-free-download-Free-Clipart-of-Moon

IMG_0026-001

 

 

 

 

Vi ses i luften,

våren lurar bakom hörnet !

 

 

_DSC9537

 

 

Kategorier
Okategoriserade

VINTERHANGFLYG PÅ ÅLLEBERG

 

GGT = Goa Gubbars Träff…

 

åll18

 

 

Jag fick detta från min ordförande Rolf  i  Ålleberg Modellflygklubb
som visar att flygaktiviteten är hög i föreningen.

Här är Roffes referat och bilder, som visar en dag på Västhanget Ålleberg;

“Tisdagen den 2 Dec. bjöd på ett fantastiskt vackert Vinter väder med SOL
och Väst vindar med en styrka på ca 4-6m/s….Kunde inte bli bättre då det
var dax för första GGT:en i December månad.

Vi som kom denna gång var; Rolf-Erik, Kalle, Rolf, Dick och Kent….plus
4st skärmflygare! (som turligt nog fick vara kvar på backen då vindarna var
för starka för deras ”Tepåsar”, deras tur kom senare på e.m då vi hade flugit färdigt)
Varma kläder gällde då det snål-blåste med en temperatur runt 0-strecket.
Fika hann vi med också och en grill-stund.

Vi fick denna dag en ”NY” ordförande , genom Dick som var den lycklige
denna gången att landa bland träden..!!..en styrelsepost som han övertog
ifrån den förre ordföranden Rolf….med lite tur för oss andra, så kommer
Dick att sadla denna titel under en lång period! Ordf.titeln får man med automatik,
så fort man landat sin modell bland träden..! Det enda åtagandet man har som ordf. är,
att man tar med en grill till nästa träff å grillar korv åt dom övriga GG:sen…!!

Det flögs med snabba racers, ”Gummi ankor” dvs EPP kärror samt STOOOR seglare
….efter ca 3,5 timme uppe på berget så avslutades dagens GGT med bravur, alla
var mätta å belåtna med sina flygningar.

Därefter överlämnade vi luftrummet med varm hand till Skärmflygarna,
som f.ö. också är sköna å Goa Gubbs…som vi trivs riktigt bra med, där vi har en
gemensam å disciplinerad flygning tillsammans. KUL! precis som det skall vara.
Här blandad bild kompott, Enjoy;

Första bilden visar Ålleberg i brand..!! härlig soluppgång ca kl 08:00, lägg märke
till Kents fiffiga sändare skydd, en plast tvättbalja!! varför görat svårare,  än vad
det är?  Se även bilden där Dick har hängt upp sin modell i träden och som
kvalificerade honom till Ny ordf. i GGT….” !

 

 

 

åll55

å2
Ett absolut rätt uppfattat motiv som får sin prägel av morgonljuset.

åleb

åll2

åll3

åll4

åll5

åll6

åll7

åll9

åll11

åll12

åll14

åll15

åll16

åll17

åll19

åll22

åll23

åll25

åll34

åll35

åll36

åll44

åll66

åll77

åll99

åll113

ållis 1

åll46

Ålleberg Modellflygklubb.

Klubben som äger sitt eget fält.

Kategorier
Flyghistoria

ETT ÅTERFINNANDE

 

 

 

 

 

Ibland kan man sakna en modell starkt…

 

 

 

 

(mar 08, 2005 02-33 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

 

 

…så starkt att man måste hitta den igen, eller i alla fall få tag i en likadan.

Så var det för mig och modellen är en hangmodell som heter “Gillette”.

Det var inte världens snabbaste modell, men en av världens vackraste.

Den såldes av  FVK,  då jag köpte den för 8 år sen. Sen flög jag med den
i ett år och i ett obetänkt ögonblick , sålde jag den till Kalle från Kvänum.

Jag kollade FVK:s hemsida och naturligtvis var Giletten borttagen.
Men jag gav inte upp utan ringde till Brian, ägaren till FVK och frågade.
Han sa,  efter lite övertalning,  att han skulle tala med legotillverkaren i
Tjeckien och be honom tillverka några nya. Fint tänkte jag.

Men tyvärr, efter en vecka mailade han och sa,  att formen till kroppen
hade gått sönder. Så där försvann den chansen.

Spaning hade jag på europeiska säljsajter, men inget napp.

Men så tänkte jag att, Kalle, han kanske har kvar min gamla….
Så jag ringde  och det visade sig,  att han hade kvar min modell.
Den var smälld en gång,  så kroppen hade gått av bakom vingen
och lite andra krosskador fanns på kroppen. Vingarna sa Kalle, att de
var hela.

Således passade jag på att åka upp till Kalle för att hämta modellen.

Kalle bodde på landsbygden på en avstyckad gård. Det var inte helt lätt
för en utombys att hitta dit, men med lite vägledning av en lokalt boende
gick det bra.

Det visade sig,   att Kalle bodde på en gammal gård,  som var byggd 1858.
Tillhörande  åker- och skogsarealer hade han sålt för ett par år sen.

Hans intresse förutom modellflyg är gamla bilar, som han renoverar.

Aktuellt när jag var där,  var en Auto Union 1000 S.

Vi gick in i hans modellflygverkstad och den var full. Här fanns det mesta
bevarat efter  40 års modellflygande. Många av modellerna var bekanta,
eftersom jag själv byggt likadana. Kärt återseende var Wiiks Salto, en populär
hangmodell sen 70-talet.

På bänken låg min Gillette ungefär i det skicket,  man kan förvänta sig.

Hemkommen besiktigade jag modellen och beslöt att helrenovera.

Just nu är kroppen våtslipad och spacklad första gången.
Vingarna har jag tagit bort servon från, då de skall strippas på klädsel,
spacklas och slipas och sen kläs om med ny Oracover.
Samtidigt ska jag montera
in nya skevroderservo av bra kvalitet,
eftersom skevroderservona är utsatta
för mycket påfrestningar,
då man landar och skevrodret kan slå i marken.

Efter det blir Gilletten som ny igen.

Jag tog lite bilder uppe i Västergötland.

_DSC7385

Kalle i sprutoverall framför sitt hus._DSC7386

Till gården hör denna drängstugan. Byggd liksom det övriga 1858

_DSC7391

Till gården tillhörigt magasin, som är byggd i typisk västgötsk stil.

_DSC7402

På Kalles gräsmatta en runsten

_DSC7398

Med ovanstående text.

_DSC7404

Kalles bilverkstad

_DSC7358Det senaste renoveringsobjektet, en Auto Union 1000 Special.
En av mina kompisar hade en släkting,  som ägde en nästan ny likadan bil,
vilken vi fick låna på lördagskvällar. Vi var omåttligt stolta,  just för det var
en Auto Union 1000 Special och inte en vesen DKW, som såg likadan ut
fast med mindre hästkrafter. Undrar vad designern tänkte, som ritade bilen ?

Jag glömmer aldrig ljudet  från 2-taktaren…eller rökmolnet efter bilen.

_DSC7361

Del av Kalles verkstad. Han hade allt !

_DSC7362

En av pärlorna en Dodge 1959. Till vänster karossen av en …

_DSC7364

Kalle i sin modellflygverkstad, som är full av 40 års flygande.

_DSC7365

Ja, ni ser att här fattas varken prylar eller jobb...

_DSC7366

Vid bänken fann jag ett par vingar till en hangkärra,  som tillhört Pär Lundqvist.
Jag kände både igen vingarna och hans regnummer hos SMFF 6064.
Bilderna på vingarna skickade jag till Pär och han blev nog överraskad
att han skulle återse de efter 35 år…vingarna byggda på Divynicellkärna
och klädda med 0.4 mm ply. Kalle skulle ha vingarna till en hangmodell.

_DSC7368

Enligt Kalle en upprenoverad Wilga efter en krasch.

Används som bogserkärra.

_DSC7369

En J35 Draken som väntar på att få en microturbin inmonterad.

_DSC7371

En gammal goding, en Salto.

_DSC7374

I taket en elektrifierad Hansa Brandenburg.
Stående framför hyllorna en snart färdig PA 18.

_DSC7375

Överallt modeller. Den gula kroppen en Salto ursprungligen
ägd av Roffe Maier på tidigt 70-tal. I  fint skick.

_DSC7376

Kalle är åxo sjöman.

Modellen Seabex One

_DSC7377

I taket en av mina favoriter en “Arrow” från Valenta där den kallas Fredy.

_DSC7378

En riktigt stor  storseglare från 30-talets Tyskland. Jag tror det är en “Reiher”.

_DSC7379

Innanmätet i en Salto. Det var besvärligt att limma spant i kroppen
då den var impregnerad med härdare,  som man var tvungen att tvätta
bort med aceton NOGA,  innan man skulle ha minsta chans att få en limning att hålla.

(mar 03, 2005 05-27 PM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)Så här kommer min Gillette att se ut om en vecka igen !

 

 

 

Kategorier
Okategoriserade

UPPDATERING OM HOBBYMARKNADEN I FALKÖPING PÅ LÖRDAG DEN 25. OKTOBER.

 

 

 

 

Alla bord är uthyrda !!!

 

 

SONY DSC

 

 

 

på Ålleberg Modellflygklubbs traditionella Höstmarknad för hobbyprylar.

Att alla bord är uthyrda till försäljare och firmor är en garanti för ett
stort och varierat utbud.

Är ni på jakt efter nåt, så åk dit och fynda !

Eller åk dit, fika och träffa folk, så ni får lite idéer och inspiration.

Förutom marknaden finns ett välförsett och billigt café, där ni kan släcka
törsten och stilla hungern för en mycket liten peng.

Som sagt, marknaden hålls som vanligt i Medborgarhuset i Falköping.

Den börjar klockan 1000 och den avslutas klockan 1500.

Övrig info ÅMFK hemsida:  http://www.rcflyg.com/

Väl mött hos Ålleberg Modellflygklubbs Höstmarknad !

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Bilderna från förra årets marknad just efter öppnandet.

Jag tar med min “Bixler” den större 150 cm spv, som är komplett.

En “Cessna Skylane 182” komplett och en elseglare vilka jag ska sälja.

SONY DSC
Cessna 182 Skylane, eller Liberty 182 från Black Horse Models.

Vi ses !

Kategorier
Okategoriserade

OLD SCALE VINTAGE GLIDER´S MEETING

 

 

 

 

 

Ålleberg ModellFlygKlubb ordnade träffen

för OT segelmodeller och det blev succé !

 

 

 

 

 

IMG_3214
Rolf-Erik knäar under sin modell…?

 

 

Ållebergs MFK ordnade denna återkommande träff på sitt eget ägda fält för att
genomföra ovanstående träff.

Vädret var trots inte så hoppingivande prognoser helt perfekt med bra termik,
sol och värme, vilket gjorde att alla trivdes.

Minst 15 aktiva piloter med sina modeller deltog de hade två bogserkärror till
förfogande.

Roffe hade med sin splitt nya Thrush Commander som drog upp kärrorna
lätt som en plätt.

Att flygbogsera är ett effektivt medel att komma upp. Man slipper vinsch
 och gummirep. Vidare ka man bestämma vart man vill bli dragen.

Alla deltagarna var eniga om att det var en trevlig träff, som kommer på
allmän begäran att upprepas i år.

Här kommer bilder på träffen med lite kommentarer:

IMG_3236
Svenne och Conny

IMG_3235

Tommi K på väg ut med den ena bogseraren.

IMG_3234

Svenne med en Blue Phoenix som är hopsatt av 5 olika rester…

IMG_3233

Om modellen flög bra ? Självklart !

IMG_3232

Snygg dam och modell.

IMG_3230

Är det en tevärmare han har som mössa ?

IMG_3223

Linaktiviteter

IMG_3224

Rolf-Erik koncentrerad var det på LS 4:an

IMG_3225

Ålleberg ModellFlygKlubbs egna fält 100 % finansierat och färdigbetalt.

IMG_3226

Minimoan i startdollyn

IMG_3227

IMG_3228

35 mHz

IMG_3229

Tjålle, Kjell-Åke Elofsson från Tibro förbereder sin vackra Minimoa.

IMG_3222

Två bogserkärror beredda.

IMG_3221

Bortifrån sett en Ka8 och två Grunau Baby

IMG_3220

Det närmaste planet  har jag flugit många timmar i full size.
Först Skövdes SE-SZT och sen andra.

IMG_3219

Sperber Jr

IMG_3218

Minimoa

IMG_3217

Del av depånIMG_3216

IMG_3215

Rolf-Erik och hans pilot…

IMG_3212
En fika sitter aldrig fel tycker  Ebbe och Tommi

Här är länken till en förening full av aktivitet och nya idéer

så läs mer om träffen här:

http://www.rcflyg.com/

Kategorier
Termikflyg

SOMMAR-SOL-TERMIKFLYGNING

Hur gör man det…egentligen?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är väl något att läsa om nu när det är minus 12 grader ute…..

 

Termik är en böjningsform av det latinska ordet för värme-termo.
Vi känner till begreppet termometer, som betyder värmemätare.
Suffixet -meter är ju också latin och betyder enkelt översatt mätare.
Andra exempel är ju voltmeter, amperemeter och så vidare.

Således, termik betecknar något som har en högre temperatur
än omgivningen. Det är just det, som är grundförutsättningen
för att termiska vertikal rörelser eller konvektion, ska kunna
uppträda.

Konvektion är ju också ett latinskt ord vars grundbetydelse
kan delas i två delar; Kon, eller egentligen con, betyder med
och vektion betyder en riktad rörelse. Tänk på ordet vektor
som ju är en riktad kraft eller rörelse. 

Alltså, konvektion är enkelt uttryckt en rörelse i en vätska
eller i en gas.

Ja, vi ska inte bli för akademiska, men dessa två begreppen
, termik och konvektion hänger samman och är av avgörande
betydelse för oss, som flyger och håller oss uppe med hjälp
av termiken och konvektionen.

 

Denna lilla artikel är en allmänt hållen beskrivning, utan
bilder och skisser, som på ett enkelt sätt vill beskriva hur,
när och var termik uppstår.

 

Som jag skrev innan, är en förutsättning för termik,
att vi har en skillnad i temperatur mellan olika luftmassor.

Hur uppstår denna skillnaden?

När solen lyser på markens yta, tar denna upp eller absorberar
värmestrålningen. Värmet lagras i översta delen av marken.
Beroende på vilken typ av yta vi har, om det är grus, gräs,
asfalt eller sjö och hav, kommer värmet att lagras olika.

Värmen som tillförs havet kommer i första hand att påskynda
avdunstningen av vattenånga och i andra hand att värma vattnet.
En grusplan som är mörk absorberar snabbare värmen och
kommer så småningom att fungera som ett element som strålar
ut värme. När vår grusplan har strålat ut tillräcklig mycket
värme till den ovanpå liggande luftmassan, har temperaturen
i luftmassan stigit så den skiljer sig från omgivande luftmassor
med kanske 3-5 grader.

När skillnaden är så stor, blir den uppvärmda luftmassan labil
, den vill stiga uppåt.

Vad gör då, att en bubbla med luft plötsligt lossar från marken
och stiger? Ja, det kan vara en vindpust,  som kommer och stöter
till eller rubbar blåsan. Den kan behöva lite starthjälp för att
komma igång.

Om vi har svaga vindar, kan den marknära luftmassan glida
över en uppvärmd yta, värmen överförs som till största delen
strålningsvärme och liten del som kontaktvärme och om då
den över marken sakta glidande bubblan träffar några hus,
en trädridå eller ett annat hinder får vi en turbulent utlösning
av termikblåsan.

Det finns flera andra sätt, som en blåsa kan lossa på, men fö
r våra förhållanden är dessa två de viktigaste.

Kom ihåg att vår blåsa befinner sig nu på väg uppåt genom luft,
som är relativt sett kallare än blåsan. Termikblåsan är just när
den lämnat marken lös i konturerna och relativt svag.

Efter hand som blåsan stiger, kommer temperaturskillnaden
att öka, för vi vet att temperaturen i normalatmosfär sjunker
med ca 0.7-1.0 grader/100 meter. Efter hand som blåsan
stiger får dess horisontella utbredning fastare konturer och
man kan, när man cirklar i en blåsa märka, att stiget är bättre
eller sämre, beroende på var man flyger.

Nu fortsätter ju inte en termikblåsa hur högt som helst.
När den når den nivå, då den stigande luftens fuktighet
kondenseras, utmärks detta,  genom att vi kan se Cumulusmoln
eller vackertvädersmoln bildas. Det är det stora bulliga
sommarmolnen som växer upp och faller ihop.

På vilken höjd den stigande luftens fuktighet kondenseras,
beror på flera faktorer. Det hänger på fuktighet, temperatur,
omgivande luft och hur labilt skiktat det är och om vi har
inversion. Normalt sett hos oss på västkusten ligger molnbasen
med Cumulusmoln under tidig sommar runtt 1400 – 2500 meter.
Inne i landet, där vi inte har sjöbris kan molnbasen ligga avsevärt
högre. Från min fullskalasegelflygtid minns jag molnbaser i maj
på 3000 meter i Västergötland.

Om det råder något, som heter inversion på låt oss säga 1200 meter,
kan inte termiken komma högre. Det vill säga luftmassan kan
inte nå sin kondensationsnivå där det bildas moln av fuktigheten.

En inversion är ett lager med luft där temperaturen stiger med
höjden i stället för avtar med höjden. Om vi åker med vår
termikblåsa glatt stigande med 3 m/sek, så märker vi, när vi
närmar oss inversionsskiktet att stiget försvinner. Vi kommer
inte högre hur vi än gnetar.

När man flyger just i gränsskiktet mellan den vanliga luften
och inversionsskiktet,  känner man små turbulenta stötar i
flygplanet.

När man termikflyger och blåsan inte kondenserar och inte
bildar moln kallas det att man flyger torrtermik. När du flyger
i termik som bildar moln, kallas det molntermik.

Torrtermiken kan vara lika stark som molntermiken, men
problemet är ju, man kan inte se var termiken finns! Har du
molntermik är det ju i princip bara att gå under ett Cumulusmoln
och stiga in i hissen.

 Att flyga torrtermik är chansartat och man få i sådana fall lita
på sin “näsa för termik”och erfarenhet av de lokal väderförhållandena.

Nåväl, om vi har kurvat upp oss till molnbasen med en modell eller
fullskalakärra ,så märker man en välvning under molnet där den
stigande luften går in i de flesta fall.

Går man på rakkurs efter att man nått basen, kommer man att
flyga in i sjunket. Stiger du med 5 m/sek,  så kommer du att
sjunka med i princip lika mycket när du avlägsnar dig från
centrum. Det brukar man lösa,  genom att man ökar hastigheten
markant, för att kunna ta sig igenom sjunket så fort som möjligt.

När du flyger en modell i en termikblåsa,  som nyss släppt,
måste man vara beredd att korrigera så man ligger i centrum
av blåsan, för att utnyttja stiget på bästa sätt.

 Korrigeringen ska vara planlagd och genomföras utan tvekan
eller mjäkighet.

Hur man korrigerar i en blåsa,  kan man inte generellt säga,
för varje pilot har sin, som han tycker bästa metoden.

Flyger du din modell på 200 m höjd utan termik,  brukar jag
trimma modellen till lägsta sjunkhastighet och flyga den just
på vikningsgränsen.

 Om jag flyger in i en blåsa med vänster vinge, händer då följande:

Om vingen går in i stigande luft, kommer luften att föra vingen
uppåt och öka anfallsvinkeln. Flyger du då just på vikningsgränsen,
kommer din modell att vika sig eftersom anfallsvinkeln på den
lyftande vingen ökat av den stigande luften. Det är just det som
är finessen. Modellen kommer att vika sig in i termikblåsan.

Man kan säga att modellen ramlar in i blåsan.

När du stabiliserat din modell och flugit ett varv, har du sett
var lyftet finns och du kan korrigera, så du centrerar din modell
till det starkaste lyftet.

Detta är ett sätt att upptäcka termikens utbredning.

Ligger du i en bra termikblåsa sommartid med din modell,
kommer du att bli förvånad, hur snabbt din modell stiger.
Att ha ett stig med 5 m/sek är inget ovanligt. Det betyder ata
du på en minut klättrat 300 meter!

Har man en sådan stark blåsa, gäller det att ha en planläggning
eller strategi, hur du ska avbryta och när.

Om jag flyger en stor modell, 3.5-4.0 m spännvidd,  brukar
jag hänga med upp till xxxx meter. Då är modellen fortfarande
sebar utan svårighet. En Blue Phoenix utan bromsar tar jag
aldrig högre än yyy meter.

När du nått din högsta höjd ,är det dags att ta sig ner.
Det finns två sätt:

Du kan flyga ner planet genom att hålla dig i luft som inte
sjunker eller som bara stiger lite. Genom att trycka upp
farten kommer du att förlora din höjd så småningom.

Det andra och enklaste sättet är att aktivera de aerodynamiska
bromsarna på modellen. Bromsar är enkelt uttryckt en klaff
som exponeras mot den förbiflygande luften och som dels
bromsar och dels genom turbulensbildning bakom klaffen
stör den laminära strömningen på ovansidan av vingen.

Så har du bromsar så ut med de och ställ modellen på nosen,
så kommer du säkert ner.

Ett tredje sätt, som jag använder till min Blue Phoenix är
att göra en störtspiral. Det vill säga full sida och full höjd samtidigt.

Detta gör, att du förlorar din höjd snabbt utan att överskrida
den hastighet, vid vilken strukturella skador uppstår på modellen.
Man måste testa detta på lägre höjd, så man ser att, man inte
flyger för fort.

Med en bra modell är inte problemet att komma upp.
Problemet är att komma ner.

När termiken är kraftig och du drar all broms du har,  kan de
t hända, att du stiger i alla fall. Då måste du kombinera alla
sätten du kan för att reducera höjden. Till exempel att använda
full broms och störtspiral. Då bruka man kunna komma ner säkert.

Drabbas inte av panik!

Vilket är lätt att säga, om ens modell försvinner och dyker upp,
om vartannat och den flyger så fort , så pinnarna yr om den.

Be om hjälp från någon,  som står jämte, som kan hjälpa
till att hålla ögonen på modellen.

Om allt går åt pipan, det vill säga,  du förlorar modellen
ur sikte,  finns det en sak att göra:

Om du har bromsar så ut med de. Detta kombinerat med
full höj och full sida bör få ner modellen i inte alltför hög
hastighet.

Att dra full höjd och full sida ska du prova under kontrollerade
former, så du vet,  hur modellen beter sig. Du kanske inte ska
ge så mycket sidoroder i en störtspiral för att få ner den med
så låg hastighet som möjligt. Men som sagt: Testa

Detta var lite om termikflygning. Den stora frågan för en
modellflygare är ju, hur man hittar termiken.

Som jag skrev innan, är det ju inte stor mening att leta
termik över en vattenyta. Vi vet ju alla , vad Laholmsbuktenväder
är på sommaren. Det är,  när vi har en molnfri himmel över havet,
men inne över land, ca 8 km in från kusten,  har vi de härligaste
vackertvädersmolnen.  Fenomenet beror på det vi drabbas av
vid kusten:

Sjöbrisen som suger in kall luft från havet för att ersätta den
stigande luften inne över land. I och med det hela tiden pumpar
in kall luft, hinner den inte värmas så den vill stiga och därmed
är det finito med termiken.

Då är det bättre att leta efter termiken över åkrar, grustag eller
i lä av ett hinder, som kan lösa ut blåsan.

Vi har vissa reella bevis för termik. Om en blåsa släpper i
närheten av fältet,  brukar man märka, att vinden markant
minskar eller markant växlar riktning.

Nästa steg kan vara,  att man ser svalorna kommer och jagar
de insekter,  som följer med termiken uppåt. Svalor som
jagar insekter är en säker indikation på termik.

När svalorna flyger,  kommer strax därefter vitfågel.
Måsar och trutar går in i blåsan och kurvar upp sig.

Rovfåglar är bra på att lokalisera termik och man kan
genom att studera dessa, lära sig en hel del. Man kan se,
hur de korrigerar i blåsan och framför allt, ser man en ormvråk,
som lämnar en blåsa, då är det inte lönt att gå dit och försöka.

Har du en högvärdig modell och du kurvar i en blåsa ihop
med en ormvråk, så kommer du att stiga ifrån fågeln
, om du flyger bra.

Att kunna konstatera, att nu släpper blåsan från marken är
ett resultat av synbara tecken men framför allt ett resultat
av träning och erfarenhet.

Ska du bli en duktig termikflygare är det enda som gäller
att flyga mycket termik.

Teknikens utveckling har givit oss fina instrument
, som underlättar för oss att flyga i termiken.

Jag tänker då på variometrar och höjdmätare. Dessa är
ingen nödvändighet,  för är du rutinerad,  flyger du lika
bra termik med eller utan vario.

Men flyger du med vario,  kan du när modellen är lång
bort ta den minsta termikblåsa.

Du kan ta en blåsa , där det stiger med en dm/sek. Det gör
du aldrig utan vario! Dessutom ger instrumentering en
extradimension till ditt flygande. Speciellt om du flugit
fullskalasegelflyg tidigare uppskattas flyginstrument.

Personligen har jag ett par stycken Picolario från
Thommys ModelBau i Tyskland. De har aldrig krånglat
och kan mycket mer,  än vad du kan tänka dig använda de till.

Till min Blue Phoenix har jag en telemetriutrustning från
EagleTree i USA. Det är mera som en instrumentbräda,
med de flesta parametrarna inlagda,  inklusive en GPS:

Men vem kan stå och titta på en instrumentbräda i solsken,
när man har modellen på 400 meter?

Jag föredrar Picolarion. EagleTreeutrustningen har
naturligtvis också audioinformation från varion.

 Termikflygning som en företeelse för den flygande människan
upptäckte ganska sent. Det var på slutet av 20-talet vid
tävlingarna på Wassekuppe, som piloterna vid flygningar
mellan de olika hangen ibland märkte,  att de steg utan att
ha anslutning till hangen. Man förstod då, att det var en
annan företeelse ,  som lyfte planet.

Det var ju molntermiken.

Bara på ett par år slog den dynamiska flygningen igenom
och massor med nya segelflygrekord sattes.

Innan detta kom,  gick all skolning och tävling på hang.
Så termikflygningen förde segelflygningen framåt med jättekliv.

Hangflygningen har ju fått en renässans,  tack vare skärmflyge
t och hängflyget. Men för fullskalasegelflyget är numera
hangflygning helt överspelat.

Ja, detta var en liten orientering om termik och termikflygning
med modell.

Hoppas det gett något till de,  som inte vetat förut.

 Prova på med en enkel modell, du ångrar dig inte.

 Det är inte enkelt, men varför ska allt var så lätt?