Kategorier
Termikflyg

MARGINELL TERMIKFLYGNING…

 

 

 

 

 

…var det upplagt för i fredags…

 

_DSC3065

…eftersom en liten kallfront drog in höga moln över västkusten.

Sent på eftermiddagen, efter jag utfört andra uppgifter i Falkenbergstrakten,
var jag
naturligtvis flygsugen och ville ta mig en tur i eventuell termik.

Genom att solinstrålningen var begränsad,  insåg jag,  att termiken
inte
hade bra förutsättningar, men man kan ju aldrig veta.

Ut till ett av mina flygställen 7 km från kusten ca, monterade min Ava,
vilket är snabbt
gjort . En servosladd till bromsarna, två M4 polyamidskruvar
till
vingfastsättning och en skruv i elektron till stabben.

Väderläget var ca 20 – 22 grader, höga,  nästan heltäckande tunna moln
och därunder Cumulusbildning. Vinden var då jag startade försumbar.
Efter hand ökade den till 2 m/sek väst för att efter en kort stund helt stillna..

Jag har talat med Vladimir,  som bygger Avan och han funderade på att ersätta
de M4 Unbrako,  som medföljer med M5 polyamidskruvar,  för att spara
vingfastsättningen vid en eventuell dålig landning. Bättre skruvarna knäcks,
än att vingsadel trasas sönder.

Sen  in med acken, slå på varion och sändaren, kolla fulla roderrörelser
och att de går åt rätt håll. Denna koll missar jag aldrig nu, visare av erfarenheten.

Motoriserade upp till 100 m, slog av och letade efter en blåsa. Just ovanför mig inga
cumulus, men runt omkring fanns gott om det.

Söder om mig,  hitom Hallandsås,  var var ett stort Cb under utveckling.
Jag tog ett par bilder på det. Det föll emellertid efter en timma ihop som ett
politikerlöfte i en valrörelse.

Jag hittade en svag termikblåsa och kurvade med ett medelstig på  0.5 m/sek
upp mig till 350 meter.
Har jag nått den höjden, brukar det vara problemfrittatt hålla sig uppe Det var det också.

Termiken var svag men utbredd.  När det gäller termik,  är jag nöjd,  om jag stiger.
Hur blåsan
är,  bryr jag mig inte om,  bara så länge det bär uppåt.

Naturligtvis är det en njutning,  att höra varion pipa frenetiskt hela varvet,
där varje termikvarv
ger mig 30 m höjdvinst. Men då är det ju ingen sport…
Roligare att gneta hjälpt av varion.

Det är därför jag ofta flyger sent på dagen, alltså med start vid 18-1900 tiden.
Då är termiken svagare, men molnbasen fortfarande hög. Dessutom brukar
vinden ha lugnat sig, så man kan kurva utan avdrift.
Jag har i år flugit termik,  tills klockan var 2100.

Att använda en vario är ingen lyxig extrapryl. Förutom att den indikera
stig/sjunk,  höjd plus mycket annat,
vilket underlättar för din flygning,
är den ett hjälpmedel för att öka din skicklighet , då du kurvar i en termikblåsa.
Alltså hur en termikblåsa fungerar under olika omständigheter och vädertyper.

Jag har lärt mig,  att en Ava kan man kurva mycket brant med och ända flyga
kostnadseffektivt,
då det gäller förhållandet mellan stig och sjunk. Så dra er
inte för att branta omkull ordentligt,  om blåsan är trång,  Avan klarar det.

Vi lever  på 2000-talet, så varför skulle jag inte använda  tillgänglig  teknik ?

Min första start gjorde jag kl 1500 och min modell landade frasande i gräset 1730.

Japp, detta var min fredag med min Ava.

Lördagen ser för modellflyg lite sämre ut. Ganska kraftig västlig vind.
När jag kollade
vinden vid Hovs Hallar kl 0800,  sa mätaren 8 m/sek medelvind
med byar upp till 15 m/sek.

Jag tror jag ska  ägna mig åt fyrbeningar i dag.

_DSC3036

Här är det mäktiga Nimbusmolnet. Svårt att plåta då det var disigt och motljus.
Förväntade mig kraftig åska och nederbörd…men det blev inget av det…

_DSC3040

…för vad hände ? Jo termiken övervann, låt oss kalla det inversionen
på toppen och molnet växte ovanpå städet…
…energin i molnet tog slut och det kollapsade snabbt.

_DSC3050

Min trogna Ava i luften…made to riding the sky…

_DSC3054

…som vid dagens sista landning sammanräknat  har loggat 699.5 timmar i termik !!
Nyklädd stabbe och till hösten blir det total omklädsel av hela modellen plus radikal
ombyggnad av stabben. Kroppen får en våtslipning och omsprutning med akryllack.
Sen blir den som ny igen !

_DSC3099

Ni kan se antennerna från mottagaren sticka ut, eller ner genom kroppen vid
vingens bakkant.
En antenn vertikalt och en horisontellt polariserad för
att ge mottagaren bästa arbetsbetingelser. Jag har försökt få antennerna
så långt bort från kroppen som möjligt. Med tanke på att jag flyger långt ifrån
mig,  vill jag göra förbindelsen till min modell,  så absolut bra som det är möjligt.
Detta med antennernas placering vid en kevlar/kolfiberkropp är imperativt,
om man vill ha en säker förbindelse mellan mottagare och sändare på 2.4 gHz.

DCIM203GOPRO

Ett i höjden snabbt växande Cumulus Congestus.
(Congestus betyder ackumulerande, påbyggande)

DCIM203GOPRO

Du kan förstå,  det inte var riktigt drag i termiken med
de höga molnen, som minskade solinstrålningen.

DCIM203GOPRO

Så här funkar bevattning…pumpen drivs av 60 bhp motor.
Det krävs  power,  att slunga iväg mycket vatten lång sträcka.

DCIM203GOPRO

…knastertorrt ute nu även för potatis.

DCIM203GOPRO

Denna bild tog jag med en osynlig, vad heter det…selfie-stick ?
Köp Vanishing Cream hos Scammer´s  Outlet
och stryk på din
fotopinne och den försvinner som ett mirakel…

DCIM207GOPRO

Utsikt från min flygkulle fredag 17. Juni kl 1630.

Kategorier
Termikflyg

IGG-TRÄFFEN ÅLLEBERG 2016 DEL 4/5

 

 

 

 

 

 

Ni som flög i lördags på Ålleberg,

det är era modeller jag  fotograferat.

 

 

 

 

 

 

_DSC2143

 

 

Här kommer nästa sjok med bilder. Ni har säkert sett bilder
på dessa modeller
i mina tidigare poster, men eftersom de
som flög, blev förevigade kommer de med
igen, fast i andra vinklar
och positioner.

Det är ett litet dilemma att plåt modellplan. Jag vill i regel alltid
ha en referens, till
exempel marken, en byggnad eller ett annat
föremål, så betraktaren kan knyta an till.

Kan åskådaren se något markbundet är det lättare att förstå
avstånd vinklar och sammanhang.

Nu gäller  det ju storseglare och det ställer mer krav.
Ögat tycker det är tjusigt att se en stor
seglare majestätiskt kurva
i termiken på 400 meters höjd. Men hur ska betraktaren veta att

höjden är 400 m ? Tar jag en bild rakt upp och ner på en modell
på 400 m blir den liten,
även om du har zoomat så mycket det går.
Dessa bilder ger inte så mycket, därför har jag
tagit mycket bilder
relativt nära marken eller då modellen hänger i släpet, för då kan
man
anknyta till något känt objekt i modellens närhet.

Så att fotografera storseglare är inte alltid så lätt…men roligt.

Här får ni några bilder igen. Betrakta och dröm !

_DSC0884

_DSC1135

_DSC1140

_DSC1141

_DSC1226

_DSC2636

Spalinger S 18 II.

_DSC2646

_DSC2457

_DSC2459

_DSC2462

_DSC2039

_DSC2131

_DSC2146

_DSC2148

Schweizer SGS 2 – 8.
Användes som träningsplan för blivande lastglidarpiloter i USAAF. (United State´s Army Air Force)

_DSC2502

_DSC2533

_DSC2537

_DSC2150

_DSC2152

_DSC2154

_DSC2202

_DSC2155

_DSC2075

_DSC2083

_DSC2099

_DSC2124

_DSC2126

_DSC2157

_DSC2165

_DSC2184

_DSC2190

_DSC2206

_DSC2212

_DSC2215

_DSC2216

_DSC2229

_DSC2238

_DSC2240

_DSC2242

_DSC2249

_DSC2267

_DSC2282

_DSC2285

_DSC2306

_DSC2308

_DSC2318

_DSC2368

_DSC2374

_DSC2431

_DSC2433

_DSC2434

_DSC2436

_DSC2439

_DSC2543

_DSC2548

_DSC2553

_DSC2555

_DSC2619

_DSC2441

_DSC2449

_DSC2480

_DSC2492

_DSC2493

_DSC2473

_DSC2568

_DSC2573

_DSC2580

_DSC2583

_DSC2598

_DSC2604

_DSC2606

_DSC2607

_DSC2608

_DSC2609

_DSC2620

_DSC2628

_DSC2632

_DSC2654

_DSC2662

_DSC2666

_DSC2674

_DSC2678

_DSC2681

Det kommer minst två poster till, så håll ut !

Kategorier
Termikflyg

IGG-TRÄFFEN ÅLLEBERG 2016 DEL 3/5

 

 

 

 

 

…och nu blir det bilder igen !

 

 

 

 

 

 

 

_DSC2400

 

 

 

 

 

 

Som jag lovat, här kommer en rejäl laddning bilder igen från lördagens
flygaktiviteter på Ålleberg under storsegelmeetinget.

Bilderna kommer i huvudsak i kronologisk ordning,  varför det kan
tyckas förekomma dubbletter, men det beror på,  att piloterna var
flitiga med sitt flygande.

En sak jag lade märke till,  var att nästan alla piloter använde telemetri
i en
eller annan form för att få flite-data från modell till marken.

På lördagen kunde jag tyvärr bara stanna till kl 1600, vilket var den
stund på dagen,  då det enligt min bedömning var bäst termik.

Dock är jag relativt övertygad,  bilderna skapar en känsla, av hur
det var under IGG – Sveriges träff 2016 på lördagen.

IGG – Träffen och motor- och fordonsbyggarnas utställning och
demonstrationer, det  är en av försommarens höjdpunkter för den
teknik- och flygintresserade.

Årets träff hade rekordartat många besökande. Parkeringsutrymmena
var knökafulla. Roligt för arrangörer och positiv propaganda och
information om vår hobby !

Jaha, nu kommer kommentarslösa bildraden nedan !

Som jag skrev, vill någon ha bild i fullformat, så skicka mig ett mail.

flyhigh snabel-a bahnhof punkt se

Behåll fastbindningsremmarna på ! Det kommer mycket mer.

 

 

 

 

 

 

_DSC0664

Jag blir alltid nostalgisk, när jag ser en K8. När jag bodde i Skövde,
flög jag SE-SZT, som man nu finner på Museet Ålleberg.

_DSC0669

 

_DSC0672

 

_DSC0673

 

_DSC0675

 

_DSC0677

 

 

_DSC0723

 

_DSC0749

 

_DSC0757

 

_DSC0763

 

_DSC0778

 

_DSC0783

 

_DSC0785

 

 

_DSC0792

 

_DSC0796

 

_DSC0701

_DSC0704

_DSC0706

_DSC0709

_DSC0710

_DSC0863

 

 

_DSC0880

 

_DSC0884

 

_DSC0886

 

_DSC0891

 

_DSC0894

 

_DSC0895

 

 

_DSC0900

 

_DSC0903

 

_DSC0904

 

 

_DSC2379

 

_DSC2390

 

_DSC2397

 

_DSC2399

 

_DSC2406

 

_DSC0938

 

_DSC0942

 

_DSC0950

 

_DSC0951

 

_DSC0952

 

_DSC0953

 

_DSC0962

 

_DSC0968

 

_DSC0979

Finns det någon fågel jag förknippar med flygfält,  så är det sånglärkan med sitt intensiva kvittrande i skyn.
Visste ni,  att sånglärkan håller sig på 80 m då de spelar…?

_DSC0986

SE-ADP en Grunau ESG-31

_DSC0996

               Nedtill tre bilder av originalplanet.

DSC08300

 

(jun 05, 2010 01-27 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)31982

 

(jun 05, 2010 01-27 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)31984

 

_DSC0997

 

_DSC1001

 

_DSC1003

 

_DSC1006

 

_DSC1008

 

_DSC1020

 

_DSC1024

 

_DSC1033

 

_DSC1037

 

 

_DSC1040

 

_DSC1050

 

_DSC1053

 

_DSC1058

Denna modell har några år på nacken, men den är klassiskt vacker och flyger utomordentligt bra.
Jag hade en för ett antal år sen.

_DSC1069

 

_DSC1074

 

_DSC1078

 

_DSC1079

 

_DSC1083

 

 

_DSC1096

 

 

_DSC1104

 

_DSC1107

 

_DSC1108

 

_DSC1110

 

_DSC0990

 

_DSC1116

 

_DSC1131

 

_DSC1140

 

_DSC1141

 

_DSC1142

 

_DSC1143

 

_DSC1167

 

 

_DSC1177

 

_DSC1179

 

 

_DSC1200

 

_DSC1208

 

_DSC1212

 

 

_DSC1214

 

_DSC1215

 

_DSC1216

 

_DSC1233

 

_DSC1237

 

 

_DSC1248

 

 

_DSC1253

Massbalanser på stabben.

_DSC1259

 

_DSC1263

 

 

_DSC1287

 

_DSC1301

 

_DSC1309

 

_DSC1310

 

_DSC1326

 

_DSC1336

Ett hembygge hälsade på…

_DSC1344

 

_DSC1566

Det gula planet…en Minimoa, det vackraste segelplanet nånsin…enligt min åsikt.

_DSC1576

En Ava är ALDRIG fel.

_DSC1599

 

_DSC1605

 

 

_DSC1622

 

_DSC1626

En Baby som flög utmärkt !

_DSC1670

 

_DSC1676

 

_DSC1680

 

_DSC1682

 

 

_DSC1715

 

_DSC1717

 

_DSC1721

 

_DSC1728

 

 

_DSC1757

 

_DSC1760

 

_DSC1762

 

 

_DSC1771

 

_DSC1772

 

_DSC1780

 

_DSC1783

 

_DSC1788

 

_DSC1791

 

_DSC1792

 

 

_DSC1795

 

_DSC1798

 

 

_DSC1829

 

_DSC1864

 

_DSC1869

 

_DSC1877

 

_DSC1879

 

_DSC1857

 

_DSC2039

 

_DSC2143

 

_DSC1883

 

_DSC1891

 

_DSC1897

 

 

_DSC1936

 

_DSC1945

 

_DSC1947

 

 

_DSC1951

 

_DSC1954

 

 

_DSC1957

 

_DSC1967

 

_DSC1970

 

_DSC1976

 

_DSC1979

 

_DSC1843

Kjell-Åke från Tibro startförbereder sin fina Lunak i dollyn

_DSC1848

 

_DSC1851

 

_DSC1853

 

_DSC1854

 

_DSC1855

 

_DSC1964

 

 

_DSC1988

 

_DSC1995

 

_DSC1998

 

_DSC2001

 

_DSC2003

 

_DSC2004

 

_DSC2006

 

_DSC2010

 

_DSC2012

 

_DSC2013

 

_DSC1819

Bennys Windex startar

_DSC1824

 

_DSC1827

 

_DSC1828

 

_DSC2017

 

_DSC2064

 

_DSC2067

 

_DSC2069

 

_DSC2070

 

_DSC0919

 

_DSC0921

 

_DSC2071

 

_DSC0925

 

_DSC0935

 

DSC00121

Stora modeller kräver ordentlig logistik.

DSC00455

 

_DSC0881

Väntan…

Det kommer mera !

Förresten, gillar ni stora segelkärror ?

Kolla detta, för det är värt att se på !

 

 

Kategorier
Termikflyg

UT I NATUREN TERMIKBUREN…

 

 

 

 

…jovisst, flög jag i söndags.

 

 

 

 

 

 

DSC09647

 

 

I går passerade en svag kallfront norrifrån ner över västkusten.
Den resulterade i häftiga åskskurar samt blixt och dunder lokalt.

Efter en kallfrontspassering blir luftmassan labil, vilket för oss som
är aktiva modellflygare betyder: Det är läge för fin termik.

Det var det också. När jag parkerat nere vid mitt flygställe och jag
lyfte min blick uppåt, såg jag just det jag ville se, 4/8 Cu !

Dessutom vinden var noll ! Vilket innebar,  jag kunde ligga på samma ställe
och kurva jämfört med marken.

Markägaren körde sin betesputs och fixade min landningsbana, så
den blev som en golfgreen…nästan.

Jag körde motor till 50 m då jag startade kl 1215. Där fanns en blåsa,
som jag steg i, så jag nästan blev yr i skallen, där jag satt i min stol.
Upp till  den höjden jag har som gräns, då jag flyger i stark sol, flög jag
som en raket. Att gå över,  låt oss säga,  700 m i starkt ljus är en risk,
man kan tappa modellen , om man har den mot den blåa himmelen.

Därför höll jag mig under 700 m.

Termiken var,  kan jag säga aggressiv på något sätt. Hade jag mallat
in mig,
så kändes det,  som om jag åkte upp,  antingen jag ville eller inte.

Det var,  som vi segelflygare sa i Västergötland:  Kry korkverkan !

Under en av mina kurvningar mätte jag stiget och min höjdmätare
angav 30-35 m per varv…..det blir ca 5 -6 m/sek i stig.

Problemet är ju att komma ner. Har jag allt i min hand,  flyger jag  till
sjunkområden
och bränner höjden där, men  är jag tvingad att komma
ner snabbt,  drar jag broms.

Jag fick ännu en gång 2.5 timma i termiken,  med min nu,  lite av
ålder och
brukande,  något slitna HyperAva. Men flyger, det gör den.

Till hösten blir det renovering igen . Klä om ytterspetsarna på
vingarna samt fena/sidoroder och stabben.

Sen är den fit for fight igen. Undrar om jag kan få ihop
1000 flygtimmar på Avan ?

Jag landade prick kl 1505, vilket gör att min Hyperava klämt 695
timmar sammanlagt !

Uppe till  mitt flygställe kom massor av människor, inte för att
kolla mitt flygande, utan för att
grilla och umgås. Men  jag tog chansen
att berätta och visa,  med så mycket entusiasm jag kunde frammana,  fakta och
möjligheter med
vår fina hobby.

Jag vill bara säga, ungdom idag, alltså 8-12 år, de har ett helt annat
tekniskt kunnande,
än vad vi åldringar har. De såg min GoPro
på modellen och började genast berätta
om sina GoProkameror och
hur  de använde sina kameror. Jag förstod,  bara fantasin sätter gränserna .

Där ser man. När jag växte upp,  hade vi  byggklossar och stenkulor…

Lite ögonblick från dagen  nedan…

DSC09611

Markägarens son fick köra betesputsen med en gammal Volvo.
Utrustad med hypermodern luftkonditionering….TD (tvärdrag)

DSC09614

Just nu, är vi  verkligen i blomstertid !

DSC09622

Som modellflygare,  kan jag  begära mer än detta ?

DSC09629

…i skyn 4/8 Cu och ingen vind…

DSC09634

Synd man inte flyger fullskalasegelflyg längre och
bodde kvar i Västergötland,  för då hade jag  flugit.

DSC09643

I Halmstad var det blå luft, vilket är en bekräftelse
på kall sjöbris från Kattegatt och dålig eller ingen termik.

DSC09667

.
Jag hade min flygstol stående i ekens skugga. Se på ekens blad. Det gjorde jag,
då jag pausade mellan två flygningar. Har ni tänkt på,  vilken stor yta bladen
utgör ?
Man förstår att eken är viktig i vårt ekologiska system och man inser hur
effektiv fotosyntesmotorn i en ek är.

DSC09675

En välvårdad Volvo vaggar varligt vidare i växtlighetens varia…

DSC09692

Du ,  som är bland de, som är lycklig medlem i SMOS,
du kan förvänta
detta nya  nummer av Oldtimer nästa vecka.

DCIM206GOPRO

                                                                                                         Mina besökare…

Kategorier
Hangflyg modell Termikflyg

GÖR JAG INGET ANNAT ÄN FLYGER ?

 

 

 

Jodå !

 

 

 

 

 

 

 

DSC08230

 

 

Men nu är vi inne i den årstid,  då vädret för modellsegelflyg är
det mest gynnsamma.

Vi har hyfsade temperaturer, förhoppningsvis ett högtrycksbetonat
väderläge, som gör att vindarna ej är för kraftiga och tillsammans
med solinstrålning,  skapar detta bra betingelser för termik.

Kommer sen en kallfront och drar förbi,  får vi labil skiktning,
vilket gör termiken ännu bättre.

Personligen kan jag inte sitta inne och glo vare sig på tv eller dator,
när vädret är som det varit sista tiden i Sydsverige.

Jag tycker min tid är för dyrbar för ett passivt vegeterande framför
en skärm.

Så jag håller ständigt koll på väderläget,  om det kan bli termikflygning.

Sista veckan har jag varit ute varje dag och flugit termik.
Söndag till och med onsdag fick jag 10 timmar i luften med min modell.
Nä, jag tröttnar aldrig.

Flyger man termik på samma plats,  märker man hur olika termiken
beter sig. Ibland kan man ta blåsorna på 50 m höj, ibland måste man
upp på 150 m,  innan man kan få anslutning. För det mesta släpper blåsorna
med regelbundna mellanrum, men ibland hackar maskineriet.

Då är det bara att anpassa sin flygning efter det. I veckan var det stark
termik och som vanligt var problemet,  inte att komma upp utan att
komma ner…Tursamt har jag bra aerodynamiska bromsar på min nu
något ärrade Ava…Jag vet,  att om jag drar full broms och trycker ner i
20 graders vinkel, kommer jag inte
att överskrida modellens maxfart,
innan strukturella skador kan uppstå.
Det känns tryggt.

Man inser vilket drag det kan vara i termiken,  när man trots
full broms stiger med 3 m/sek,  vilket varion glatt talar om. Har man ingen
broms på sin segelmodell, måste man vara förberedd på rätt åtgärder,
om man kommit lite för högt,  så det börjar krisa.

Alternativ ett är att störtspirala ner med full höjd och lagom sidoroder,
så inte inte
hastigheten ökar för mycket.

Det bästa sättet, som kräver lite kalla nerver och eftertanke,  är att trimma
ner nosen,  så du flyger fortare och flyger dig ur
blåsan. Stiger det 4 m/sek,
så sjunker det oxå och då gäller det att hitta sjunket,  så
du kan svänga ner dig.
Men som sagt, bromsar är en bra försäkring för din termikmodell.

Det finns fina elektriska Schempp-Hirth-bromsar man kan köpa i
olika storlekar.
Jag tror,  att Staufenbiel har dessa.

Det hände mig en malör,  då jag skulle reducera höjden i tisdags,
då jag flög
med full broms. Jag tryckte på lite extra kraftigt och märkte
då jag låg på
finalen, att den ena bromsen inte gick ut.

Felet var att växellådan gått åt pipan under bromsning. Servot påverkar
bromsklaffen via en förlängd servoarm, 
som trycker på klaffens insida.
En enkel lösning tillsammans med en tunn
pianotråd som används som
torsionsfjädring på klaffen och som strävar att
hålla den stängd.

Servot var ett billigt kinesservo av lite större storlek, vilket jag bytte ut
mot ett Turnigy, som pallar mer.

I torsdags kalkylerade jag med sjöbris vid Hovs Hallar,  varför jag stod
beredd att starta på Platån kl 1230. Vinden var 5-7 m/sek nord, vilket är
rakt på hanget.

Jag spanade ner mot Segeltorp och såg en för mig okänd skärmflygare
starta. Han jobbade sig sedermera upp på Platåhanget efter visst besvär.
Hade han flugit närmare kanten,  hade han kommit upp lättare.

Jag startade min obelastade modell och kom,  efter efter att ha passerat
den kraftiga kantrotorn,  ut till det lyft som skapas av den laminära havsvinden.
Det bar upp till 285 m enligt telemetrin, vilket räcker för mig.

Flyger du hang vid Hovs Hallar,  kommer du att bli förvånad,  hur långt ut
från kanten hanget bär.

Min lite ovetenskapliga beskrivning av lyftet är, att om man tänker sig en
kvadrat placerad med spetsen vid hangkanten och basen parallellt med
havsytan, 
så har du ett flygbart område,  som till arean bestäms av din
maximala höjd.

Din maximala höjd blir kvadratens sidor och inom denna kvadrat,  har du lyft.

Kan du stiga till 250 m,  har du en kvadrat med 250 m sida.
Det betyder,  att från din pilotplats till modellen på dess maxhöjd,
har du ett avstånd på 250 x Roten ur 2 = 353 meter cirka.

På 70-talet…minns ni….försökte vi ofta trimma våra drakar,  Graupner
Cirrus, Debutant och allt vad de hette att stå mot vinden perfekt trimmade,
så de kunde klättra. Under tiden kunde vi sitta och dricka kaffe, för modellerna
var stabila och skötte sig själv.

Lyftet i torsdags var starkt och jag testade genom att ligga och loopa kontinuerligt
och det visade sig,  att jag vann höjd för loop jag gjorde. Åskådarna jag hade runt mig,
en busslast tyska pensionärer,  var mäkta imponerade.

Att få sitta på sin tuva med kärran på hanget, det är för mig en höjdpunkt och som
jag sagt flera gånger : Jag tröttnar aldrig !

Klockan 1530 efter mer än två timmar i luften landade jag min modell, plockade
ihop och gick ner till parkeringen för hemfärd.

Genomblåst och solstekt men mycket nöjd med min flygdag.

Prova du också hangflyg. Du får motion, mycket flygning och upplever naturen.

Här kommer de obligatoriska bilderna från denna veckas flygningar.
I dag fredag ska jag gör annat nödvändigt.

DSC08259

Plats för termikflyg. Klockan ca 1100 och härliga Cumulus som borgar för lyft.

_DSC8270

Alltid roligt att möta en ryttarinna och prata hästar…

DSC08252

Örnen på Tjärby blir surare och mer fårad för varje år

DSC08282

Detta är en jättelik insekt,  som har sina flesta ben på en sida,
därför den är specialiserad på att klättra på snedden.
Vad den heter ? Ingen aning. Men fort kryper han inte…
han har hållit på att klättra upp här sen 2005…

DSC08297

Liljekonvaljen blommade i omåttliga mängder.
En extremt  giftig växt, vars alla delar innehåller gift.
Varför så giftig ? Ett skydd mot djur.

DSC08343

Min Ava på min flygstol och i bakgrunden de härliga Cumulusmolnen.

DSC08346

På sidan av modellen min ombyggda GoPro naturligtvis.

DSC08364

Denna bild illustrerar två saker. Dels den fina molnbildningen
och dels den frodiga björken som tyvärr växer, fortfarande,
trots ihärdiga försök att bekämpa den, då den ligger mitt
på hangkanten. En sådan tät växtlighet räcker för att skärma
signalen från en 2.4 gHz- sändare…..

DCIM206GOPRO

Depån på Platån HH

DCIM206GOPRO

Spiriten skimrar i solskenet.

DCIM206GOPRO

Inför starten…

DCIM206GOPRO

Snart nog.

DCIM206GOPRO

Platån vind nord 5-6 m/sek.

DCIM206GOPRO

Min modell och längst bort i kustlinjen silon i Falkenberg.

DCIM207GOPRO

Förberedelser för landning

DCIM206GOPRO

Piloten framför fortet, förhoppningsvis koncentrerad…

DCIM206GOPRO

tycker piloten knäar lite under landningen ?

DCIM207GOPRO

På finalen i turbulensen…

DCIM207GOPRO

…klaffen  åker in och ut…

DCIM207GOPRO

…för att landa på avsedd plats…

DCIM207GOPRO

…sen gäller det att dra in klaffen en sekund innan sättning, då landar modellen.

DCIM207GOPRO

Nu ta jag in klaffen

DCIM207GOPRO

…och kan hämta en oskadd modell.

DCIM207GOPRO

Det är inte enkelt att landa på Platån !

DCIM207GOPROEn belåten pilot efter en dags fin flygning på Hovs Hallar !

Kategorier
Termikflyg

GLES TERMIK…

 

 

 

 

 

Småtjurigt med termikflyg i torsdags.

 

_DSC7143

Trots goda förutsättningar upplever jag,  som mycket aktiv termikflygare,
att det ibland, inte blir den utvecklingen på termiken, jag förväntat.

Det kan vara god solinstrålning, labilt skiktat och lagom vind, men ändå
är det glest mellan blåsorna….

I torsdags hade vi ett sådant väderläge vid Halmstad. Temp ca 24 grader,
vinden var på förmiddagen sydostlig ca 2-3 m/sek. Väderläget dominerades
av en högtrycksrygg, visserligen på väg att bli passerad av först en kallfront
och sen ett lågtryck, men detta påverkade inte torsdagens allmänna  väderläge.

Så bilen laddades med en HyperAva och en annan av mina favoriter en av
mina Blå Fenixar.
Platsen jag flyger på ligger ca 10 km från kusten, vilket gör,  jag blir ganska
förskonad från termikflygarens gissel, sjöbrisen.
På plats och startberedd med Fenixen var jag kl 1030. Inte ett moln i skyn
mer än höga slöjmoln i nordväst. En annalkande avisering av en nedsmygande
kallfront. Men jag räknade bergfast med att det skulle finnas torrtermik.
Det fanns det oxå, men det var svag termik i söndriga blåsor. Inget man
njuter av direkt. Men nu är det ju så att en vältrimmad och välflugen Blue
Phoenix är inom sin klass, 2-meters uppbyggda balsaseglare, ganska svår
att slå i svag termik, så jovisst, jag fick en timma i luften under flitigt
spakande och korrigerande.

Förresten min Blue Phoenix, den flög inte riktigt bra vid första starten.
Den var mycket
svår att trimma,  så den gled bra. Jag var aningen konfunderad,
då den alltid flugit
perfekt. Tyngdpunkten var ok, men den ville stalla och
var allmänt inagil.

Då jag kollade,  hade en list i framkanten,  som vingen vilar på fallit av i
hanteringen,
vilket betydde,  att vingens anfallsvinkel var helt felaktig.
Det var orsaken till, 
att dess glid var oroligt och svårtrimmat.
Jag satte dit en balsabit med CA och därefter provflög jag.
Nu var min Blue Phoenix åter i det trimmet,  som jag var van vid.

Så rätt anfallsvinkel på en segelmodell är mycket viktigt,  för man ska kunna
trimma dess glid. Fel anfallsvinkel skapar en dynamisk konflikt i modellen,
som gör,  att
den inte flyger stabilt.

Såedemede !

På min Blue Phoenix har jag monterat in telemetri för vario och höjdmätare.
Min radio är en JR, som tyvärr har en
fullständigt värdelöst teknisk lösning,
vad gäller exponeringen av telemetridata
från sändaren till piloten.

Displayen,  som visar informationen,  går inte att läsa i solljuset och  audioinformation
man får från en dålig piexohögtalare är ohörbar,  utom för den som sitter med
grejorna i en i  en djup jordkällare…

Jo, jag skrev till JR i japan,  att jag hade en av deras DMSS utrustningar,  men att
jag kände mig blåst på konfekten,  då jag köpt sensorer, vilkas data man inte kan
tillgodogöra sig.

Svaret var ett beklagande,  att det inte fungerade och att man inte tänkte göra
något åt det… Som kompensation fick jag en plastdekal… gällande ett VM,
som JR sponsrade för ett par år sen….Kan jag vrida ihop dekalen till en tratt
och sätta den i örat, så jag kan höra telemetrin ?

Vid 12-tiden hade jag monterat min trogna HyperAva, som i termik nu sen
2007 har loggat 680 timmar. Alltså enbart termikflyg.

Iväg mot en blå sky, där man kunde ana cu-bildning på gång.
Jag fick en blåsa på ca 50 m,  som var trång, ojämn i stiget, men det bar uppåt.
Till ca 300 m, sen var det finito. Ok tänkte jag,  nemas problemas,  jag letar väl lite
så löser det sig….Trodde jag. Det fanns enbart små kytt. Alltså inget att kurva runt i.

För en gångs skull körde jag ut min LiPo, som har kapaciteten 3200 mA.
Hjälpte inte, utan jag hamnade på marken efter en halvtimmas försök.

Kanske jag skulle avvakta,  tills cu-bildningen tagit sig, då det borde vara möjligt
att få anslutning. Så jag plåtade runt lite annat och bara njöt av natur och lärkornas
spel,  då de hävdade revir vid sina bon.

Molnbildningen ökade och jag slängde in en ny LiPo kokam i Avan och startade.
Vinden var just då kl 1330 absolut noll,  vilket gynnar modellsegelflygaren, eftersom jag
inte driver iväg så långt,  om jag kurvar i en blåsa.

Drog upp modellen till 125 m, stängde motorn och mallade in mig i en blåsa,  som
kändes stark och stabil. Hängde med upp igen till 400 m, jag ville inte gå högre.
Flög runt och sjönk till 200 m. Tänkte,  nu får jag snurra upp mig igen i en blåsa…

Trodde jag ja…Trots livaktig cu-bildning fanns det inget att tala om inom begreppet
termik!
Hade det hänt något ? Det första man kollar som termikflygare med närhet till havet
är vinden. Jo den hade vänt till väst, vilket sa mig,  att sjöbrisens obevekliga pump
dragit igång.

Luft, relativt kall kommande från havet, strömmade in över det varma landet och kröp
fram över marken som ett kallt våtvärmande omslag, tvingande upp den varma luften.

Så omedelbart kändes det,  som allt var kört i termikväg för dagen.
Men jag vet,  att sjöbrisen brukar på detta avståndet till kusten nå ca 200-250 m höjd,
så om jag drog på motor upp till 250 m,  skulle jag kunna få anslutning till adiabatiken.
Det var just det,  som skedde. Jag fick en blåsa på den höjden, kurvade upp mig och kunde
hålla min höjd genom att hoppa från den ena nybildningen till den andra.

Vinden vid marken var nu ca 4-5 m/sek  från väst och temperaturen hade sjunkit
3-4 grader.

Emellertid, vinden på 300 m var som förut mycket svag. Molnen låg i princip helt
stationärt, görande termikflygandet enkelt.

Kl 1500,  efter en kortare paus,  landade jag min Ava i gräset framför fötterna efter en
omväxlande dag,  som bjudit på ett skolexempel,  hur sjöbrisen påverkar termiken.

Jag kunde lägga till 2.5 timma i flygdagboken för min gamla HyperAva.

Som jag brukar säga, jag lär mig alltid något nytt och får mer erfarenhet varje
gång jag är ute med mina modeller.

Nu ska jag trötta er med lite bilder…

DSC07307

Laddat och klart med modeller och min stol på andra sidan bilen.
Det är ju detta,  jag längtat efter hela vintern och det är därför,
jag är ute och flyger så mycket,  som jag gör,  för jag är flygare !

DSC07319

Blue Phoenix, som är en mästerlig konstruktion i sin klass och prismässigt.

DCIM199GOPRO

Den gamle hangflygaren…..dock här termikflygare.

DCIM199GOPRO

Jag monterade min Gopro på taket till min bil för att få lite bilder på flygaren själv.

DCIM199GOPRO

Jag ska till att starta just då Cu-bildningen började och piloten var förväntansfull…

DCIM199GOPRO

Klart …

DCIM199GOPRO

Släpp !

DCIM199GOPRO

There she goes !

DSC07322

Ja du ser…nybildningar poppar upp…

DSC07364

Min blågula modell mot blå sky

DSC07366

Jag tog bilden med min Sony med 400 mm Zoom hållen i höger hand,
med vänster hand styrde jag modellen. Om det var lätt att plåta ? Nä…

DSC07408

Precis framför vingens framkant på sidan av kroppen, min allestädes närvarande  GoPro …

DSC07411

Nä ingen krasch, jag har monterat isär för hemfärd.

DSC07414

Så här ser det ut på platsen, där  jag idkade  modellflyg i torsdags.

DSC07419

Rapsen signalerar GULT så det nästan gör ont i ögonen.

_DSC7084

Jaha och detta måste var en….eftersom stjärten är kluven…

_DSC7099

…eller kan det rent av vara en…..som fått sig en ör(n)fil i de bakre regionerna ?

DCIM196GOPRO

Detta ser ut som vardagsrumstapet från 1933…

DCIM199GOPRO

…och är detta ett golv med list och tapet med liggande mönster…?

DCIM198GOPRO

Är detta en gammal kökstrasmatta från 1963 ?

DCIM202GOPRO

Min Ava just efter senaste landningen i låt oss säga försommargrönskan.

 

Kategorier
Termikflyg

EN KÄNSLA AV ATT NU ÄR DET KÖRT…

 

 

 

 

…för min Ava,

då den inte var att finna i skyn…

 

 

 

 

 

DSC07142

I lördags var det sagolikt termikväder med sol, 24 grader varmt och 4/8 Cu.
Naturligtvis var jag ute och flög. Jag missar inte sådana chanser.
Så iväg med grejorna upp till våra marker öster om staden 25 km.
Vinden var ca 3-4 m/sek sydost. Någon sjöbris fanns inte här , utan allt
såg mycket positivt ut.

Jag startade och fick en blåsa på ca 75 m höjd. Stängde motorn och mallade
in mig. Det steg med uppskattningsvis 4 m/sek, vilket inte är kattskit.

Hängde med upp till 450 m för i det starka solskenet är modellen svår att
se på högre höjd mot blå himmel.
Efter en 30 minuter i luften landade jag, för jag behövde nåt att dricka i värmen.
Under nedstigningen märkte jag,  det var dåligt med termik…Men jag vet ju,
att termiken släpper med viss rytm.

Klockan var vid min start 1300, vilket är sent för mig, men med tanke på hur
det såg ut med väder och moln, kunde jag förvänta,  att det blir flygbart till 1900.

Jag inmundigade en halv liter vatten, applicerade min nya GoPro på Avan och startade.
Under stiget märkte jag ingen indikation på termik, vare sig från min Picolario eller
på min modells uppförande. Det var helt finito med vertikala rörelser. Små kytt, javisst,
men inget som man kurvar i med reda.

Så det var till att klättra upp till 150 m ca, där jag fick en svag och trång blåsa.
Genom att finflyga mallade jag in mig i centrum och hade stig under hela varvet.

Det är vid dessa tillfällena en Picolario visar sin styrka som ett hjälpmedel att
flyga effektivt. Förresten,  min Picolario har jag inte förändrat något i
inställningarna, 
som kommer som default. Det funkar bäst för mig.
När jag passerat 250 m,  märkte jag,  att den vertikala rörelsen i luften ökat betydligt.
Nu steg jag med 4 m/sek igen, vilket höjdmätaren bekräftade, genom att varje varv
gav mig  20 m i höjdvinst.

Ok, jag fortsatte flyga i den härliga termiken i en timma till, innan det var dags att
göra en mellanlandning för att inta vätska. Det var mycket varmt att sitta i solen !
Jag har en mindre parasoll,  som jag kan fästa på min stol, men naturligtvis hade jag
inte den med…

Klockan var nu ca 1445 och jag bytte acke i Avan. Inte för jag behövde, men jag ville
testa en ny Kokam-acke jag köpt. Fortfarande var vädret precis så bra,  det kunde vara,
varför jag startade. I stiget märkte jag,  att Kokam-lipon levererade mer Ampere än den
andra “vanliga” Lipo-acken.

Förhållandena var lika som under förra starten. Dålig termik upp till 125 m.
Blåsan jag tog på denna höjden var liten och turbulent. Men jag visste av erfarenhet,
att den skulle bli större och starkare,  ju högre vi steg.

Så skedde också. Picolarien knattrade som en kulspruta och höjdangivelserna,
var 50 m, kom tätare och tätare.
På 475 m avbröt jag stiget, flög ut i stilla luft och njöt. Allt var,  precis som jag ville ha det.

Alltså en fin vältrimmad modell, härligt väder och vackra omgivningar, så inte kunde jag
klaga på något.

Men….snart skulle det bli bekymmer, stora sådana !

En passerande cyklist stannade och frågade något och då gjorde jag något,  man aldrig ska göra,
om man har sin modell på 4-500 m höjd.
Jag kastade ett öga på mannen och sen….
kunde jag inte hitta min Ava i skyn !

En Ava på 450 m i skarpt solsken är inte stor för ögat. Jag spanade,  där jag släppt den
med blicken
5 sekunder tidigare, men intet syntes. Sen spanade jag till vänster och sen
till höger. Inget.

Nu fick jag den där typiska känslan i magen, som när man står inför ett obehagligt faktum,
vilket
tycks oundvikligt: Bortflygning.

Eftersom det blåste sydost,  kollade jag med vindriktningen ca 200 m,  men inget.
Min tanke var, nu flyger mina Ava bort och det innebär med all elektronik, ombyggd kamera
23000 spänn upp i rök.
Jag måste medge,  att tanken var svår att förtränga, så jag kunde
agera logiskt.

Jag hörde Picolarion tuta idogt och modellen steg högre och högre. Man känner sig väldigt
hjälplös
i detta läget, då man inte kan se sin modell. För att få en chans att få syn på modellen,
drog jag  ca 30 sekunder
efter jag förlorat den ur sikte full aerodynamisk broms och detta
kombinerat med full sida och full höjd.

Då visste jag,  den skulle spirala ner snabbt utan att överskrida den hastighet, då strukturella skador
skulle kunna uppstå.

Trots broms och korsade roder steg Avan bitvis till en början. Men efter 10 sekunder hörde jag
den sjönk snabbt.

Min blick var riktad mot en plats med vinden 300 m, där jag bedömde modellen borde dyka upp.
En modell som spiralar är lättare att se,  än en som ligger rätt på vingarna, då ett plan som spiralar
skapar mer rörelse för ögat.
Jag hörde höjdmätarangivelserna från 500 – 250 m. Nu borde jag snart få syn på modellen.

Samtidigt som modellen sjönk, snurrade tankarna i hjärnan,  om hur terrängen såg ut,
där den kunde komma ner.

Det var ganska öppet, med det fanns gammal granskog också, som lätt maskerar en modell.

Precis då Picolarion anmälde 200 m,  fick jag syn på min Ava. Den spiralade ner ungefär
300 m mot lä.

En mycket stor sten föll från hjärtat ! Det kändes,  som om jag vunnit en miljon !

Så jag stabiliserade modellen och flög mot mig, samtidigt som jag drog in bromsen.
Efter en minut var Avan rakt över mitt huvud och jag kunde planera och landa.

Det kändes utomordentligt skönt,  att se min kära Ava med vidhängande kamera ligga
på marken 5 m från mig !

Efter en kortare paus och efter att ha demonterat GoPron,  startade jag igen,
eftersom jag
ville konstatera,  hur mycket min modell drev i vinden.

Likaså ville jag se,  hur den flög,  om jag släppte spakarna. På egen hand efter jag släppt
spaken,  flög den först med bibehållen kurs
och gick sedan in i en svag och stabil sväng.
Det är ju bra,  att den är i stort självstabil utan
att gå in i en självinducerad dykning.

Efter detta drog jag full broms, vilket medförde , den gick in i en 25-gradig dykning,
dock utan
att maxfarten överskreds. Efter ca 10 sekunder började den svänga svagt,
men fortfarande
under kontroll.
Det sista jag kollade,  var vad som skedde,  då jag korsade sida och höjd.

Modellen gick in i grävande spiral under kraftig höjdförlust,  utan att hastigheten skenade.
Detta är precis, som jag vill ha det.

Som sista punkt i mitt testprogram, slog jag av sändaren,  för att kolla failsafens inställningar.
Efter någon eller några sekunder slog failsafen till, vilket innebar full broms, lite sidoroder
och höjdroder. Modellen flög i stora cirkla under kraftigt sjunk, så failsafen var ok.

Nu kom det spännande. Jag slog på sändaren, vad hände ? Jo sändare och mottagare
band omedelbart och jag kunde landa. Failsafen hade jag ju prövat förut, så jag visste,
det
skulle fungera.

Sen var det att packa ihop och jag kan säga,  jag kände glädje,  då min Ava med tillbehör
ånyo låg i bilen !

Kanske en lösning på problemet om man flyger långt bort ifrån sig kanske skulle vara
att använda RPV-glasögon…

Sen åkte jag till en granne där upp och fikade.

Vad är moralen i historien ?

 Släpp aldrig din modell med blicken,  då du är över 250 m.

Var 100 % fokuserad på din modell.

Låt dig aldrig distraheras av något ovidkommande.

Ha ett begrepp om,  hur långt din modell kan driva med vinden under en minut.

Om du förlorar modellen ur sikte. Drabbas inte av panik, utan försök agera logiskt.

Det första måste vara,  att aktivera dina bromsar,  så du kommer ur termiken och
förlorar höjd.

Bedöm hur långt modellen kan ha drivit och koncentrera dig på den delen av skyn.

Spana av skyn systematiskt. Inget irrande med blicken, utan dela in sökområdet i
segment
och scanna dessa.

Tänk på att chansen att se modellen säkert, uppstår på ca 250-200 m, så sänk din
blick till den höjden.

Min Ava hörs i luften,  då jag drar broms och spiralar,  så lyssna efter din modell.

Om du inte får tag i din modell…beroende på inställningar,  lägg den i Fail-Safe,
så den har
möjlighet att göra en landning med så lite skador som möjligt.

När du ska ge dig ut och leta,  så märk ut på marken vindriktningen, vilken du
kan lägga
in på kartan och minska sökytan.

Tänk på att man bedömer i regel avståndet till modellen varande för långt.
Bedömer du avståndet till 500 m, börja leta vid 250 m.

Ha alltid namn och telefon på modellen. Både på vingen och kroppen.

I min andra Ava Pro har jag en gps-tracker. Men det hade ju inte hjälpt idag…

Så tänk på detta, bli ingen modern Ikarus och flyg för nära solen. Dina vingar lossar
inte,  men kontakten med modellen kan gå förlorad !

 

 DSC07147

Perfekta betingelser. Termik och fält.

DSC07153

Efter flygningarna på väg att plocka ihop

DCIM196GOPRO

Ramla ner i en sjö ??

DCIM197GOPRO

Här är en bild på Avan vid landningen efter att jag fått syn på det igen.
Ni kan se på skuggan att min GoPro sitter på vänster sida av kroppen.

 

Kategorier
Termikflyg

TERMIKFLYG ÄR ETT ENERGISNÅLARE ALTERNATIV…

 

 

 

 

 

…än att ligga  i dvala framför en tv .

 

 

 

 

 

 

 

DSC06655

 

Det är nu på våren, som termiken är som bäst. Jag vill säga från
början av Maj till slutet av Juni, då råder bäst förhållande för
termikflyg i Sverige.

Termiken är vid denna tid normalt stark och utbredd. Om man önskar
hög molnbas, är det då du finner den.
Häromdagen var det fint väder med sol och nästan ingen vind. Så det bar iväg
till ett av mina flygställen. Min modell var min HyperAva, som närmar sig
700 timmar i termik !

Klart den är ärrad och sliten. Det blir en modell, man flyger mycket med.
Men den
är i perfekt flygande skick. All mekanik är 100% och framför allt,
så är den
precis så vältrimmad, som jag önskar. Enda avvikelsen är,
att jag vill ha den
något aningen baktung.
Men det handlar om 4 mm förflyttning av Tp.

Framkommen möttes jag klockan 0930 av blåa  skyar och 14 grader.
Utsikten jag hade kan du se på bilden överst mot Hovs Hallar över
Laholmsbukten.
Kan ju inte bli
bättre. Så montering, påslag av variometer och preflightkontroll.

Allt ok,  så jag startade i den obefintliga vinden. Under stiget tutar ju min nya
Picolario
glatt, men redan på 50 m märkte jag en ökning i variometerns frekvens,
varför jag stängde motorn. Jovisst,  efter lite justering låg jag mitt i en redan på
låg höjd stark blåsa.
Så det blev att hänga med upp till 450 m. Jag provade
trimmet på modellen,
genom att låta den glida lite i planflykt. Jovisst, tack vare
att jag har tyngdpunkten
lite bakåt, så finns det ju en tendens till ett  mjukt och
långsamt stalliknande glid.
Men det är lätt att kontrollera.

Min erfarenhet med mina olika Avor är,  att de inte ska flygas för sakta.
Det är bara
ineffektivt,  då man betalar sin ökade anfallsvinkel med ökat
lyftkraftsmotstånd.

Bättre låta den glida, för som jag sagt,   har Avans profil en mycket fördelaktig polar.
Det betyder att ökad hastighet behöver inte betyda,  man måste betala det med mycket
ökad höjdförlust.

Det blir alltid en avvägning mellan hastighet och höjdförlust. För det är med höjdförlust
du betalar ökad hastighet.

Efter nästan en timma i min flygstol landade jag för en paus, där jag passade på tillfället
att gå runt och fotografera lite.

Omkring klockan 1300 kom kustens förbannelse för termikflygaren:

                                                       Sjöbrisen.

Jag märkte,  att sjöbrisen kom,  som om man tryckt på en knapp. Den gick snabbt upp
till ca 5 m/sek väst och vinden var kall, eftersom den kom från havet.

SJöbrisen betydde,  att termiken var just gone with the wind !

Så jag plockade ihop min modell och lyckades naturligtvis  köra en vingspets igenom
klädseln
på ena yttervingen då jag lade vingspetsarna i sitt fodral.  Ok,  det betydde,
jag fick
lite sysselsättning i min verkstad att reparera. Jag tycker aldrig,  det  är
tråkigt att
laga modeller och jag vill alltid göra det omedelbart, så det blir klart.

För jag är en doer. Inte en follower.

Jag fick 2.5 timma i luften och min acke för motor och mottagare med servo hade
förbrukat 788 mA under dagens övningar.

Undrar hur länge min gamla Mega-motor håller ? Den är 9 år gammal nu. Visserligen
har jag bytt lager men ändå.

Låt mig säga bara: Tack gode Gud för elmotorerna för vårt modellflygande !

Här kommer lite diversebilder från min flygdag och som ni förstår,  det är svårt
att plåta den egna modellen, då man flyger samtidigt.

 

DSC06679

En Airbus Airbus A319-132   från SAS på väg plocka upp turister .
9000 fot enligt Flightradar.

DSC06594

Kanske den modell som givit mig mest under längst tid.
En HyperAva från Wladimir Models i Ukraina. Inköpt 2008.

DSC06597

Björkarna är nu ljusgrönt skira.  Ett löfte om sommar…

DSC06608

Överallt har växtligheten triggats av ljuset och värmen.

DSC06622

Dessa vitsipporna var nästan utblommade, men trots det…

DSC06636

De fint paketerade knopparna på ett vildäppelträd.

DSC06626

Min landningsbana då jag är på ett av mina termikflygställen.
Kan vara sämre eller ?

DSC06630

Denna bondens lada fick ge upp kampen mot en av stormarna.
Blev plockepinn…

DSC06650

Vildnyponen har kört igång. Landa i en sådan buske och
din vingklädsel kommer att se ut som konfetti…

DSC06666

Ekens knoppar är senare…men eken  har ju tiden för sig…

DSC06668

Jag tycker ibland att bocken på Tjärbyhanget ser lite frågande och virrig  ut…
Säger han “Håhåjaja” ?

DSC06683

Här ligger min Ava efter dagens sista landning. Jag kunde aldrig tro, då jag köpte den,
att denna modellen skulle leva under så lång tid och få  så många flygtimmar i luften.

DSC06686

Gulsipporna växer,  som om någon strösslat fröerna…
men det är naturen…överflöd.

Kategorier
Termikflyg

UT UR DIMMAN…

 

 

 

 

 

…kom jag i söndags, 

efter att ha blivit hindrad

av dålig sikt i två dagar.

 

 

 

 

 

 

_DSC3358

 

 

 

Jag var helt inställd i går, att vädret skulle bli perfekt på HH i dag söndag.
Enligt yr.no skulle det bli NNV.
Men det sprack. Kl 1130 blåste det sydväst
1.4 m/sek på Hovs Hallar och 
det var markdimma.

Eftersom jag alltid är flygsugen, spanade jag inåt landet och såg då,  att
där inte fanns någon dimma.

Alltså blev det lite omdisponering av resurser och resmål.
Jag beslöt att flyga termik med min trogna Ava,  på en plats som jag vet är
suverän för det syftet, oavsett om sjöbrisen rasar som värst, för hit orkar den
nästan aldrig.

På plats kollade jag av läget och vinden var ca 2 m/sekunden från  väst
och i skyn hade vi 5/8 Cu med mycket hög molnbas. Uppskattningsvis
ca 6000 ft. SÅ nog var det möjligheter för termikflyg.

Jag monterade, kollade före flygning roder fria och fulla roderrörelser  åt
rätt håll och att min FailSafe var rätt inställd. För man kan aldrig veta !

Sen iväg och ett lugnt motorstig till 100 m,  där jag slog av motorn.
Försökte hitta termik, men det var stendött i luften. Jag gnetade, men
fann ingen korkverkan,  så jag landade.

Efter 5 minuter började vinden blåsa från öster, alltså tvärs emot huvudvinden
och jag anade,  att en blåsa släppte därav vindskiftet.

Så jag hivade iväg modellen, klättrade till 150 m och stängde motorn.
När jag stiger med motor,  tutar ju varion hela tiden ganska uppfordrande.
Efter stängningen på 150 m fortsatte den tuta nästan hysteriskt, så jag
fattade,  att jag tagit en stark blåsa.

Det känns gott, när man har bra stig hela varvet och man kan justera sin
kärra och riktigt finflyga den i blåsan.

Flyger jag rent i blåsan,  stiger jag bäst. Höjdangivelserna sprutade på
i 50 m intervall, eftersom jag konfigurerat min nya Picolario på det sättet.

Ja,  jag var mycket högt på kort tid och avbröt av det enkla skälet,  att Avan var
svår att se på grund av avstånd, bakgrund och rådande ljus. Dessutom
stod en passerande bils passagerare och ställde frågor, så jag var ju inte helt
koncentrerad på flygningen. Det måste man vara,  om man tänjer gränserna.

Trots jag drog full aerodynamisk broms på Avan, vilket innebär bromsklaffarna
står i 90 graders vinkel kontra vingen, steg den i blåsan. Det betydde, jag var tvungen
att gå på rakkurs,  tills jag kom ut i sjunket, där min Ava tappade höjden som en sten
och jag kom ner i ett nafs.

Att som  en mycket aktiv modellflygare få komma ut en vårdag med sin fina modell,
samtidigt som betingelserna är positiva, det är en härlig upplevelse.

Det kan jag  aldrig få framför en tv,  eller om jag planlöst irrar runt på
internet. Vid sådana tillfällen kan jag inte få min modell i luften fort nog,
kan jag tycka.

Nej, inget kan ersätta verkligheten, såsom den var i söndags.
Den verkligheten ger i alla fall mig mycket glädje, positiva upplevelser och laddar
mitt interna batteri !

Min första start var kl 1200 och jag landade för dagen kl 1500. En kort paus inlagd
för att byta batteri i kameran, annars flög jag hela tiden.

Fast jag erkänner…det är bättre då temperaturen är 25 grader i stället för 7 !

Tyvärr,  fick jag inte med mig bilder hem från min vanliga kamera…jag hade glömt
minneskortet på bordet hemma.
Jag tyckte kameran fotograferade lite väl  snabbt och aldrig tog paus,
när jag
plåtade. Då jag kör avtryckningen enligt ksp-modellen, brukar den stanna
någon
sekund efter 10 bilder  och ordna till sitt processorminne.
Men det skedde inte nu,
varför jag borde anat ugglor i mossen.

Men jag lär mig till nästa gång. Jag tycker det låter ungefär lika korkat gjort
av mig,  som då Svante Grundberg  i “Sällskapsresan” glömde ta bort
objektivskyddet på sin 8 mm filmkamera…

Jag såg lite fåglar och djur och naturligtvis stannade jag för att klämma  några bilder,
som ett minne av en fin dag med termikflygning med min fina och ytterst vältrimmade
HyperAva, som bara flyger och flyger….

DCIM217GOPRO

Släppet första starten.

DCIM218GOPRO

Så här ser marken ut där jag flyger…en GoProbild

DCIM218GOPRO

…kan väl inte vara bättre !

_DSC3335

Min Ava högt i skyn…_DSC3347

Bilderna på Avan tagna med 300 mm zoom…

_DSC3365

…så ni förstår att avståndet är stort.

_DSC3369

Denna bilden tagen på 400 m höjd och 200 m horisontalt  från mig.
Om mina avståndsuppskattningar är ok, så är avståndet kameralins
– modell 447 m…

DCIM218GOPRO

Inne i markägarens skog, ligger isen kvar på mindre gölar 20. Mars.
Jag är bekant med markägaren och han har berättat, hur intensivt man
får arbeta,  för att få en skog som producerar goda produkter och i  tillräcklig
mängd. Det gäller,  som skogsproducent,  att tänka 25-35 år framåt…

DCIM219GOPRO

Vad säger ni,  som har kunskap om segelflyg och meteorologi ?
Är det 4/8 Cu ? Med en mycket hög molnbas. Kan det bli bättre ?

DCIM221GOPRO

På väg att landa för dagen.

_DSC3284

Tofsvipan ett vårtecken så gott som något.

_DSC3298

_DSC3305

Under vår och försommar flyger tofsviporna tumlande och till synes utan styrsel i luften…

_DSC3392

Jag ser mer och mer dovhjortar i markerna…

_DSC3406

…precis som jag ser mer och mer sångsvanar på knölsvanens bekostnad...

_DSC3426

…liksom jag ser mer och mer grågäss och tack och lov mindre och mindre Kanadagäss.

 

Kategorier
Termikflyg

EN FÖRSIKTIG PREMIÄR FÖR EN AV MINA AVOR…

 

 

 

…blev det i fredags.

 

 

 

 

 

 

 

_DSC2743

 

 

 

Fredagen bröt in med fint väder,  så när som på det dis som rådde.
Men det är ett naturligt resultat, när relativt sett varma och kalla
luftmassor möts.

Så jag åkte ut en snabb sväng  till hamnen på förmiddagen och såg
då en pilgrimsfalk, 
som satt i ett av de mindre träden längs vägen
ut till Oceeanhamnen.

Naturligtvis saktade jag in i god tid, tog fram min kamera och ställde in
den på  1/4000-dels sekund slutartid.

Sen rullade jag sakta fram, för jag har  inte  just nu, ett zoom-objektiv.
Väntar på ett nytt. Så jag var tvungen att använda normalobjektivet.

Pilgrimsfalken satt kvar och jag siktade genom dörrens nedvevade ruta
för att få en bild,  då den satt och då den troligtvis skulle flyga upp,
när jag rullade fram.

Allt såg bra ut, men avståndsmätaren förmådde inte, tack vare det breda
motivet
låsa på fågeln. Det blev ingen bild.

Emellertid såg jag den flög ca 200 m till ett annat träd, varför jag körde dit
och försökte förgäves igen. Fågeln lättade och försvann söderut längs
stranden av
Laholmsbukten med sina energiska vingslag. Men nästa gång….

Eftersom vädret stabiliserades med blå himmel och därmed mycket instrålning,
borde detta kunna betyda bra betingelser för termikflyg.

Tanken slog mig, att kanske man skulle åka ut med en Ava och testa ?

Jag menar,  en Blue Phoenix är ju vad det är, men en Ava presterar mera.
Min Ava har ju legat på hyllan sen slutet av oktober och var ivrig att komma
upp i luften. Allt på modellen genomgått och testat nyligen, så jag visste att
allt
vad som ankom på mig, det var gjort med min trogna Ava.

Kolla Vladimirs elseglare och övriga modeller här.
Han är mycket hjälpsam. Om du skulle behöva en speciell del av din modell
fixar han det för dig utan problem.

Således in med modell och tillbehör i bilen och klockan 1100 startade jag
vid ett av mina termikflygställen.
En HyperAva är otroligt enkel att förbereda för flygning. 2 plastskruvar
till vingfastsättningen. Jag använder aldrig metallskruv till vingfastsättingar !
Bättre att skruvarna knäcks än vingfastsättningen, som ofta är svårreparerad.
En servosladd för de aerodynamiska bromsarna, anslut LiPo och på med
huven. Klart !

Kommen upp på 50 m höjd började variometern pipa med hög frekvens
och jag
stängde motorn. Japp, jag hade hamnat i en blåsa, förresten
tillsammans
med en tornfalk. Min första tanke var, tur jag flög termik i dag
för det verkar
ju vara mycket bra förhållande. Men den uppfattningen
skulle jag revidera !

Avan hängde med upp till 400 m (icke kontrollerat luftrum, som info till HöPo,
HöjdPoliserna), där jag avbröt. Jag kunde flugit högre, men sikten var dålig på
grund av konvektionsdimma.

Denna blåsa var den enda riktiga blåsan jag fick under min flygning
mellan 1100-1500.
All övrig termik var aldrig så utbredd,  så jag hade stig
under hela varvet. Visst jag kunde
gneta och hålla mig uppe, men inte var
det optimala förhållanden.

Men så är det för en aktiv modellflygare, man har att göra det bästa av det,
vilket
om man flyger  en vältrimmad Ava, inte är svårt eller oinspirerande.

Om du är i närheten av en flygande Ava och för långt bort, lyssna på det
laminära bruset,
som uppstår då luften passerar vingen. Det är en ren klar
och hög ton, som hörs långt. Lite som en timid
kyrkorgel i skyn. Kan man
inte kalla det en sorts Eolsharpa ? Förklaring nedan från Wikipedia.

Eolsharpa, även kallad vindharpa, är ett stränginstrument
där vinden sätter strängarna i rörelse. Eol är äldre svensk namnform
för vindguden Aiolos.

Eolsharpan består av en rektangulär resonanslåda av trä över
vilken vanligen 16 likstämda strängar av olika tjocklek är spända.
När instrumentet ställs i ett öppet fönster låter strängarna genom
vindens inverkan höra både sin grundton och sina alikvoter i
brutna ackord av en ofta förtrollande klang.

Dimman gjorde,  att jag upplevde vädret som kyligt och strax före 1500 landade jag.

Då hade jag flugit upp 2380 mA ur acken, vilket var vad jag fick i,  då jag laddade
efter hemkomsten.
Som sagt första flygningen med Avan är en liten milstolpe i termikflygandet

varje vår.

Förresten lärkorna spelade intensivt och jag såg också två glador flyga runt den
dungen i närheten,  där jag vet, de regelmässsigt häckar. Dock såg jag  eller
hörde inga tranor.

I morgon lördag är det utsikt för nordlig svag vind, vilket kan innebära en tripp
till Hovs Hallar för lite avslappnat hangflyg.

Lite allmänna bilder av min fredag kommer här.

_DSC2765-001

Foto från en modell eller från en kulle ?

_DSC2760

Min Ava inför premiärstarten 2016.

DCIM208GOPRO

Snart så…

DCIM206GOPRO

                                                                                                                                                        …då dra vi på försiktigt

DCIM210GOPRO

…och iväg !

_DSC2713

Det Avan gör bäst…flyger.

_DSC2754

Varje sekund med en vältrimmad Ava i luften är en njutning !

_DSC2785-001

Som ni ser blommade Cumulusmolnen vid 12-tiden…

DCIM206GOPRO

Piloten hade glömt sin stol, så han satt i bilen mellan varven och flög.
Radion funkade ua,  trots jag satt i en Faradays Bur…
_DSC2755-001

Undra hur många timmar min gamla Ava ska logga 2016 ?

DCIM209GOPRO

Jag fick syn på en bock och tre getter av rådjur framför
mig nedanför kullen,  där jag har min pilotplats..

DCIM209GOPRO

Två getter och en bock på jordbrukarens privata mark.
Skuggorna blir långa redan kl 1400.

DCIM209GOPRO

Djuren har koll på modellen…i sin vinterpäls

_DSC2778-001

Min HyperAva efter 3 timmar i luften 11. Mars 2016

 

Kategorier
Termikflyg

EN FÖRANING OM VÅR…

 

 

 

 

…kunde vi som var ute erfara i dag onsdag.

 

 

 

_DSC2633-001

 

Onsdagen började med en disig förmiddag, men yr.no hade lovat uppklarning
frampå eftermiddagen.

Det kunde kanske bli termikväder för en segelmodell efter en lång period med
termiklöst väder. Vid lunchdags var det blå himmel med 3/8 Cu och vinden låg
på 3-5 m/sek ost-sydost.

Således lastade jag min mycket vältrimmade Blue Phoenix och gav mig iväg till
ett ställe,  där det är utmärkt att flyga  termik.

Det är en alldeles speciell känsla jag får, då jag kommit ut ur bilen och hör
lärkorna intensivt spela i skyn. Det känns,  som om en spelande lärka är
bekräftelsen av vårens ankomst. Jag har hört och sett lärkan tidigare, men inte
hört
den spela så intensivt,  som den gjorde i solskenet i dag.

Min Blue Phoenix var snabbt monterad, 6 gummiband och sen start. Just
efter min start
såg jag 2 ormvråkar, som lade sig och kurvade vid min
startplats och jag var inte sen
att piggybacka i blåsan. Jag vet,  ormvråkar
är bra på att hitta bästa termiken och denna
blåsan var inget undantag.
Min blå fenix klättrade snabtt och då jag kollade telemetrin,
steg jag
med 3.5 m/sek. Jag hängde med upp till 350 m, sen var den svår att se
i det  skarpa solljuset.

Under mitt flygande kom två grupper med migrerande tranor
flygande förbi på väg norrut.
Man hör ju tranorna,  långt innan man
ser dem. Tranor är mycket pratsamma och kan 
frambringa otroligt
mycket ljud från sina taniga kroppar. Varje grupp innehöll
ca 50 individer.
Tranor är utmärkta termikflygare, vilket de måste vara, eftersom 
deras
kroppars uppbyggnad inte tillåter aktivt flaxande under längre perioder.

Jag observerade också mindre flockar med tofsvipor,  som kom förbi.

Märkligt att en dag med sydostliga vindar och solsken omedelbart kan
trigga igång en sådan
rörelse av olika fågelarter…

Tyvärr är det ju så, att jag kan inte fotografera med nån reda,
då jag flyger. Ja, ni vet styra modellen med vänster hand och
hålla kameran i höger…Det kräver lite simultanförmåga.. Styra
modellen och samtidigt se till att kameran har rätt objekt i
sökaren och att den låser och mäter…Därför har jag inga bilder
på fåglar eller modellplan. Men det kommer. Förhoppningsvis
blir bilderna bättre, 
då jag  väntar på ett bättre zoomobjektiv.

Varför jag inte lyckades ta bilder berodde på,  att jag åkt ifrån
min sele för sändaren.

Efter två timmar i termik var jag nöjd, för det blåste ganska kallt,
så jag landade.
Men detta kändes som en termikpremiär som hette duga.
Vi vet ju att termiken
tidigt på våren är den bästa och i dag var inget
undantag. Termikblåsorna hade stor
horisontell utbredning,  vilket
gjorde, jag kunde flyga avslappnat. Detta också
beroende på en perfekt
trimmad modell.

Det enda jag gnäller på,  är att min telemetri är svår att höra från
sändarens piezohögtalare.
Volymen är för dålig. Jag skrev ett brev med
snigelpost till JR i Japan och fick ett snällt svar.
Beskedet var,
att JR visste om problemet och att man jobbade på en lösning. Jaja, vi

får väl se,  hur det blir med det.

Jag litar inte på det, utan jag ska löda in en LF-förstärkare,  eller på
annat sätt lösa problemet, så jag får upp volymen.
Att stå och glo på
en LCD är fullständigt meningslöst en solig dag,  för du ser inget
av
informationen,  som presenteras på skärmen.

Sådan var den 9. Mars och mitt termikflygande !

Några kringbilder kommer här.
(Jag försökte plåta tranorna,  tyvärr hade jag bara
mitt normalobjektiv.
Tranorna var ganska nära, men ir-avståndsmätaren på kameran
förmådde inte  låsa 
på fåglarna, så det blev ingen bild).

_DSC2625

Min trogna Blue Phoenix. Flygande ännu bättre efter vinterns översyn

_DSC2631

Efter dagens sista flygning vilande i gräset.

_DSC2636-001

Ni ser själva…solsken 3-4/8 Cu.

_DSC2639-001

Det höstsådda på gång.

_DSC2643-001

Tofsviporna kivade med gråtrutar och måsar som vanligt.

_DSC2664-001

Men att se tofsvipor tumla runt över åkrarna, det ser jag som ett vårtecken !

Kategorier
Airshows Termikflyg

STORSEGELTRÄFFEN PÅ ÅLLEBERG GÖR …

 

 

 

 

 

…att man får uppleva fint modellflyg

under IGG:s meeting  !

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

 

Just nu i södra Sverige har det kommit årets första snöskvätt.

Ca 5 cm vid västkusten, men tidningarna i kvällstidningsträsket
har ju redan utropat på sina förstasidor och löpsedlar:

Snökaos Snöoväder Trafikkaos……..jag menar, vilken verklighet lever
de som är rubriksättare i  ? Eller ska jag säga, i vilken artificiell värld svävar
dagens journalister i ?

Nu är det 3 grader varmt och förhoppningsvis försvinner resten av snön under dagen.

Men…om allt är som kvällstidningarna säger, då kan det ju vara en lisa för själen
att snegla tillbaka till sommaren och låta de goda upplevelserna bli levande igen.

För det gör,  att tiden fram till sommaren blir aningen lättare att stå ut med.

Att åka till IGG:s meeting på Ålleberg är en av årets upplevelsehöjdpunkter.
Dels får du se mycket fina modeller, du träffar positiva människor och du får
uppleva den vackra naturen på ett av Västergötlands platåberg.

Samtidigt kan du flyga med din segelkärra. Alla gånger jag varit där har
träffen varit gynnad av fint termikväder. Hoppas det blir så även 2016.

Vi ses då och här kommer lite bilder från tidigare träffar utan kommentarer,
för ni ser vad det är eller …

(jun 05, 2010 01-06 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)31975

(jun 05, 2010 01-40 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)31567

(jun 05, 2010 10-28 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)32107

(jun 05, 2010 10-28 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)114580

(jun 05, 2010 10-29 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)61677

(jun 05, 2010 10-29 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)114583

(jun 05, 2010 10-29 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)114584

(jun 05, 2010 10-30 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)165847

(jun 05, 2010 10-39 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)32175

(jun 05, 2010 10-39 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)165881

 

(jun 05, 2010 12-38 PM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

(jun 05, 2010 10-31 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

(jun 05, 2010 10-31 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)114593

(jun 05, 2010 10-32 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)114598

(jun 05, 2010 10-33 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)32140

 

(jun 05, 2010 10-33 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)165857

 

(jun 05, 2010 10-33 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)165861

(jun 05, 2010 10-34 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)165867

(jun 05, 2010 10-35 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

(jun 05, 2010 10-35 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)114622

(jun 05, 2010 10-36 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

(jun 05, 2010 10-38 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)165878

(jun 05, 2010 10-39 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)32175

(jun 05, 2010 10-39 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)165881

(jun 05, 2010 11-37 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)

(jun 05, 2010 11-38 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)61534

(jun 05, 2010 11-40 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)61531

(jun 05, 2010 11-40 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)114760

En katt ibland hermelinerna…

…men den skäms inte för sig Blue Phoenix.

(jun 05, 2010 11-43 AM)Canon Canon DIGITAL IXUS 100 IS(4000x3000)114779

 

Kategorier
Termikflyg

EN GANSKA VANLIG FLYGDAG…

 

 

 

…för mig ,

med min mycket trogna HyperAva

i termiken.

 

 

IMG_1213

 

 

 

I måndags var det bättre flygväder än förväntat.
Det var nästan ingen vind och solen sken bitvis,  vilket skapade
förutsättning för termik, då det var mycket labilt skiktat.

Jag tog Avan, åkte ner till Haga för en sväng.
Tyvärr kunde jag inte vara på plats förrän 1345, då jag hade
ett hästärende på förmiddagen.

Men strax innan 1400 stod jag startberedd på ett av mina favorit_
flygställen. Såg jag mig omkring skådade jag Cumulus- och Altocumulus-
moln, vilka indikerade termik.

Jag hade monterat min nya JR telemetri i modellen för att kolla vario
och höjdmätare.

Så iväg och jag gjorde ett misstag,  jag brydde mig inte om, att montera min
GoPro på modellen och det straffade sig, eftersom det kom 7 (sju) glador
och kurvade
ihop med mig i blåsan.

Gladorna häckar just i närheten och de blir fler och fler för varje år.

Jag vet,  att gladan är en landskapsfågel (?) på Österlen, men frågan är,
om
den inte är på väg att bli det i södra Halland också.

Nåväl jag smög in i blåsan och den var utbredd. Inget kraftigt lyft, det drog upp
med 1-1.5 m/sek enligt varion, vilket är nog för mig.

Termiken var turbulensfri och vinden var noll, vilket ju  gjorde allt enkelt,
då jag inte drev iväg.

Efter 40 minuter landade jag, bytte batteri i GoPron och startade på nytt,
för det kunde ju komma en flock glador igen, som kunde plåtas.

Ett par enstaka ormvråkar såg jag drog söderut på hög höjd, så det är
migrationsdags nu.

Trodde jag skulle få se tranor, men inga större sträck har jag sett i alla fall.

Jag satt i min stol och njöt av upplevelsen,  precis så mycket som jag kunde.

Erkänner jag blir mer och mer passionerad flygare,  ju mer tiden rullar på.
Tur man har ett brinnande intresse för bland annat det,  som har med begreppet
flyg
att göra.

Lite innan 1600 landade jag lagom mätt på flygning och jag såg,  då jag kommit
hem och laddade min acke,  att jag förbrukat 1211 mA under eftermiddagens
flygning. Det är ju billigt…

Min nya telemetri fungerade precis som den skulle, men min Picolario
är tydligare i informationen. JR har ju en mycket liten högtalare och vitsen
att ha informationen i en display, det ifrågasätter jag om det är praktiskt,
då man måste släppa modellen med blicken, vilket kan vara en risk om du
flyger långt ifrån dig.

Men sådan var min flygdag och här är några bilder.

 

 

 

DCIM124GOPRO

Gott om Cumulus.

IMG_1212

Min Biltemastol sprack i Tarp ,så jag köpte en annan,
som kan fällas,  så man ligger och flyger…

IMG_1214

 

 

IMG_1215

Cumulus congestus och Altocumulus stratiformis.

IMG_1218

Man ser att cumulusmolnen blir lite plattare mot höstkanten
och inte blir  mot Congestus eller Cumulonimbus.

IMG_1223

Min depå.

IMG_1222

Landning kl 1535 vilket ger 1 timma och 45 minuter i termiken sammanlagt.

IMG_1224

Det höstsådda hoppar upp snabbt,  efter att man tröskat lusernen.

IMG_1230

Haga den 21 September 2015

 

En sådan här FLYG-dag ville jag inte missa !

 

 

 

Kategorier
Okategoriserade Old Timer flyg Segelflyg Termikflyg

IGG-TRÄFFEN PÅ ÅLLEBERG 2012

 

Nu har det varit storsegelträff på Ålleberg,
som traditionen bjuder.

 

Denna träff är något, jag inte vill missa,  då det är en fantastisk upplevelse.
Inte bara får man se fina segelmodeller av dagens upplaga, utan varje år ser man
mer och mer av vintageplan från 30-talet och framåt.

Sveriges bästa motorbyggare kommer med sina makalösa hembyggda motorer,
antingen det är inline- eller radialmotorer. I år såg vi V-12:or, 14 cylindrig
dubbelstjärna, Stirlingmotorer osv.

Vilket oerhört arbete som byggarna lägger ner på sina konstruktioner. Inte bara
måste man ha en stark vilja, man måste ha kunskaper också. Kunskaper om
material, kunskaper i att bearbeta metaller med svarv, fräs och gnist.
Resultatet av deras insats får vi se,  när deras motorer dras igång.

Inte bara ser motorerna bra ut, de går dessutom bra och levererar kraft.
Mest imponerande…tja, jag tycker dubbelstjärnan var i särsklass.
Gick som en klocka och var mycket tystgående.

Inte bara flyg får vi se utan även bilar. Alltså bilar drivna av förbränningsmotor,
som kör en rundbana förankrade med en lina till centrum. Jag frågade hur
fort de gick…..med 1.5 till 2.5 kubiks motorer. 2-300 km/timman ! Inte dåligt.

De stora segelmodellerna blir större och större och flyger majestätiskt.
Men det kostar. En 7-8 meters modell  med tillbehör kan innebära, att du
ska lägga upp, om du ska ha det custombyggt,  100000 spänn  !

Jag var där på lördagen och vädret visade sig från sin bättre sida. En kraftig
skur vid middagen annars flygbart.

Imponerande är de  modeller,  man använder att bogsera med.
Speciellt Wilgan var effektiv. Dessutom är piloterna på bogserkärrorna
utomordentligt skickliga. Bogseringarna gick som på löpande band.
När bogserkärran taxade fram efter landning,  stod nästa segelmodell klar att dras upp.

Flera av IGG-piloterna flög på 35 mHz. Varför ? Jag fick inget bra svar, men det
fanns en viss osäkerhet eller skepsis gentemot 2.4 gHz. Fast jag tror personligen,
att med vidareutvecklade 2.4 gHzutrustningar,  kommer dessa att ta över även
hos de sista 35 mHzentusiasterna.

Jag tog en väldig mängd bilder och jag lägger upp lite bilder här mitt i  brödtexten
och sen kommer alla bilderna i ett klickbart album längst ner.

Så håll tillgodo. Jag tror bilderna talar för sig själv och behöver inga kommentarer.

   Wilgan i brant plané efter en bogsering.

Ibland behövs nån sorts rollator……

Det temporära stället släpper och modellen klättrar i släpet.

Här behövs inga extra grejor. Efter start drar piloten in stället.

  Med tre hjul blir det ju lättare….och man undviker skador.

   Vänsterkurv i termikblåsan.

     Just innan sättningen.

  Är detta en Bergfalke II ?

          Rotate !

   Ja ni ser själva hur stort det är.

Här har Wilgan skadat höger ställ vid en landning. Men med hjälp av Rolf Maier, ordföranden

                                                     i Ålleberg Modellflygklubb så grejade det sig.

   En erfaren kämpe: Kjell-Åke Elofsson Tibro. Han flög sin Minimoa.

Ännu en Minimoa. Ett tyskt plan från  1930-talet.

    En Spatz =sparven. Jag har flugit en sådan i fullskala, men om det var
en A-Spatz eller en sån på bilden
är jag inte helt säker på. Jag tror det var en A-Spatz.

    Tjålle förbereder sin Minimoa inför bogseringen

Här kan vi tala om sidoförhållande……..

      Ännu en bogserkärra.

Stämmer precis: Roffe Maiers fulladdade bil.

    Rolfs Nemere. En ungersk segelkärra. Troligtvis framtagen inför olympiaden 1936.

Byggsatsen, för det är det, CNC-frästa delar, men ganska bökig att få ihop enligt Roffe.

5 m segelkärra och stolt ägare, Rolf Maier

Alla modellsegelflygare kör väl Rolls Royce eller …..?

Bilavdelningen. Dessa bilarna var som smycken.

Så här ser inälvorna ut…

  En kopia ? på Rolls Royce Merlinmotorn. Merlin= trollkarl.

                                                       Motorn gick som en dröm.

En av många radial- eller stjärnmotorerna. Alltid ojämnt antal cylindrar beroende på systemet
med  huvudvevstake och hjälpvevstakar. Jämnt antal cylindrar om man har en dubbelstjärna.

5-cylindrig radialmotor.

   Kan ni räkna cylindrarna i denna dubbelstjärnan ?

Denna motorn skulle man haft i mopeden…………

V-8 power

  4-cylindrig inlinemotor

                   Kopia på en Wright 9-cylindrig radialmotor. Denna motorn satt bland annat i Spirit of Saint Louis.

       Skalenliga dekaler…?

Ka6-E ? tror jag det är. En sån fullskala  har jag flugit. Var modern i mitten av 60-talet.

               Se på bilden och försök föreställa er allt arbetet..

V-12 power från RR

En linbil inuti.

Ser ut som en racerbil från 30-talet. Kanske en Alfa Romeo…..

Reach for the sky.

   En normal bogsering tog ca 45-60 sekunder.

Bogserlinan utmärkt med tygstycken för att underlätta för piloterna att se hur planen  ligger

                                                                   i förhållande till varandra.

6/8 Cu och lite stratus

En norrman ska ut till starten.

En segelkärra av sin tid, 30-talet.

  Jag hade också varit stolt om jag haft en sådan vacker modell.

Förberedelser för start.

                                                              Sen kom det några droppar……………..

 

Klicka på View with PicLens

[nggallery id=77]

Jag ska lägga upp lite video snarast från meetinget som visar flyg och körning av de hembyggda motorerna.

Här är lite videosnuttar på motorer och flygning:

mats

Kategorier
Termikflyg

SOMMAR-SOL-TERMIKFLYGNING

Hur gör man det…egentligen?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är väl något att läsa om nu när det är minus 12 grader ute…..

 

Termik är en böjningsform av det latinska ordet för värme-termo.
Vi känner till begreppet termometer, som betyder värmemätare.
Suffixet -meter är ju också latin och betyder enkelt översatt mätare.
Andra exempel är ju voltmeter, amperemeter och så vidare.

Således, termik betecknar något som har en högre temperatur
än omgivningen. Det är just det, som är grundförutsättningen
för att termiska vertikal rörelser eller konvektion, ska kunna
uppträda.

Konvektion är ju också ett latinskt ord vars grundbetydelse
kan delas i två delar; Kon, eller egentligen con, betyder med
och vektion betyder en riktad rörelse. Tänk på ordet vektor
som ju är en riktad kraft eller rörelse. 

Alltså, konvektion är enkelt uttryckt en rörelse i en vätska
eller i en gas.

Ja, vi ska inte bli för akademiska, men dessa två begreppen
, termik och konvektion hänger samman och är av avgörande
betydelse för oss, som flyger och håller oss uppe med hjälp
av termiken och konvektionen.

 

Denna lilla artikel är en allmänt hållen beskrivning, utan
bilder och skisser, som på ett enkelt sätt vill beskriva hur,
när och var termik uppstår.

 

Som jag skrev innan, är en förutsättning för termik,
att vi har en skillnad i temperatur mellan olika luftmassor.

Hur uppstår denna skillnaden?

När solen lyser på markens yta, tar denna upp eller absorberar
värmestrålningen. Värmet lagras i översta delen av marken.
Beroende på vilken typ av yta vi har, om det är grus, gräs,
asfalt eller sjö och hav, kommer värmet att lagras olika.

Värmen som tillförs havet kommer i första hand att påskynda
avdunstningen av vattenånga och i andra hand att värma vattnet.
En grusplan som är mörk absorberar snabbare värmen och
kommer så småningom att fungera som ett element som strålar
ut värme. När vår grusplan har strålat ut tillräcklig mycket
värme till den ovanpå liggande luftmassan, har temperaturen
i luftmassan stigit så den skiljer sig från omgivande luftmassor
med kanske 3-5 grader.

När skillnaden är så stor, blir den uppvärmda luftmassan labil
, den vill stiga uppåt.

Vad gör då, att en bubbla med luft plötsligt lossar från marken
och stiger? Ja, det kan vara en vindpust,  som kommer och stöter
till eller rubbar blåsan. Den kan behöva lite starthjälp för att
komma igång.

Om vi har svaga vindar, kan den marknära luftmassan glida
över en uppvärmd yta, värmen överförs som till största delen
strålningsvärme och liten del som kontaktvärme och om då
den över marken sakta glidande bubblan träffar några hus,
en trädridå eller ett annat hinder får vi en turbulent utlösning
av termikblåsan.

Det finns flera andra sätt, som en blåsa kan lossa på, men fö
r våra förhållanden är dessa två de viktigaste.

Kom ihåg att vår blåsa befinner sig nu på väg uppåt genom luft,
som är relativt sett kallare än blåsan. Termikblåsan är just när
den lämnat marken lös i konturerna och relativt svag.

Efter hand som blåsan stiger, kommer temperaturskillnaden
att öka, för vi vet att temperaturen i normalatmosfär sjunker
med ca 0.7-1.0 grader/100 meter. Efter hand som blåsan
stiger får dess horisontella utbredning fastare konturer och
man kan, när man cirklar i en blåsa märka, att stiget är bättre
eller sämre, beroende på var man flyger.

Nu fortsätter ju inte en termikblåsa hur högt som helst.
När den når den nivå, då den stigande luftens fuktighet
kondenseras, utmärks detta,  genom att vi kan se Cumulusmoln
eller vackertvädersmoln bildas. Det är det stora bulliga
sommarmolnen som växer upp och faller ihop.

På vilken höjd den stigande luftens fuktighet kondenseras,
beror på flera faktorer. Det hänger på fuktighet, temperatur,
omgivande luft och hur labilt skiktat det är och om vi har
inversion. Normalt sett hos oss på västkusten ligger molnbasen
med Cumulusmoln under tidig sommar runtt 1400 – 2500 meter.
Inne i landet, där vi inte har sjöbris kan molnbasen ligga avsevärt
högre. Från min fullskalasegelflygtid minns jag molnbaser i maj
på 3000 meter i Västergötland.

Om det råder något, som heter inversion på låt oss säga 1200 meter,
kan inte termiken komma högre. Det vill säga luftmassan kan
inte nå sin kondensationsnivå där det bildas moln av fuktigheten.

En inversion är ett lager med luft där temperaturen stiger med
höjden i stället för avtar med höjden. Om vi åker med vår
termikblåsa glatt stigande med 3 m/sek, så märker vi, när vi
närmar oss inversionsskiktet att stiget försvinner. Vi kommer
inte högre hur vi än gnetar.

När man flyger just i gränsskiktet mellan den vanliga luften
och inversionsskiktet,  känner man små turbulenta stötar i
flygplanet.

När man termikflyger och blåsan inte kondenserar och inte
bildar moln kallas det att man flyger torrtermik. När du flyger
i termik som bildar moln, kallas det molntermik.

Torrtermiken kan vara lika stark som molntermiken, men
problemet är ju, man kan inte se var termiken finns! Har du
molntermik är det ju i princip bara att gå under ett Cumulusmoln
och stiga in i hissen.

 Att flyga torrtermik är chansartat och man få i sådana fall lita
på sin “näsa för termik”och erfarenhet av de lokal väderförhållandena.

Nåväl, om vi har kurvat upp oss till molnbasen med en modell eller
fullskalakärra ,så märker man en välvning under molnet där den
stigande luften går in i de flesta fall.

Går man på rakkurs efter att man nått basen, kommer man att
flyga in i sjunket. Stiger du med 5 m/sek,  så kommer du att
sjunka med i princip lika mycket när du avlägsnar dig från
centrum. Det brukar man lösa,  genom att man ökar hastigheten
markant, för att kunna ta sig igenom sjunket så fort som möjligt.

När du flyger en modell i en termikblåsa,  som nyss släppt,
måste man vara beredd att korrigera så man ligger i centrum
av blåsan, för att utnyttja stiget på bästa sätt.

 Korrigeringen ska vara planlagd och genomföras utan tvekan
eller mjäkighet.

Hur man korrigerar i en blåsa,  kan man inte generellt säga,
för varje pilot har sin, som han tycker bästa metoden.

Flyger du din modell på 200 m höjd utan termik,  brukar jag
trimma modellen till lägsta sjunkhastighet och flyga den just
på vikningsgränsen.

 Om jag flyger in i en blåsa med vänster vinge, händer då följande:

Om vingen går in i stigande luft, kommer luften att föra vingen
uppåt och öka anfallsvinkeln. Flyger du då just på vikningsgränsen,
kommer din modell att vika sig eftersom anfallsvinkeln på den
lyftande vingen ökat av den stigande luften. Det är just det som
är finessen. Modellen kommer att vika sig in i termikblåsan.

Man kan säga att modellen ramlar in i blåsan.

När du stabiliserat din modell och flugit ett varv, har du sett
var lyftet finns och du kan korrigera, så du centrerar din modell
till det starkaste lyftet.

Detta är ett sätt att upptäcka termikens utbredning.

Ligger du i en bra termikblåsa sommartid med din modell,
kommer du att bli förvånad, hur snabbt din modell stiger.
Att ha ett stig med 5 m/sek är inget ovanligt. Det betyder ata
du på en minut klättrat 300 meter!

Har man en sådan stark blåsa, gäller det att ha en planläggning
eller strategi, hur du ska avbryta och när.

Om jag flyger en stor modell, 3.5-4.0 m spännvidd,  brukar
jag hänga med upp till xxxx meter. Då är modellen fortfarande
sebar utan svårighet. En Blue Phoenix utan bromsar tar jag
aldrig högre än yyy meter.

När du nått din högsta höjd ,är det dags att ta sig ner.
Det finns två sätt:

Du kan flyga ner planet genom att hålla dig i luft som inte
sjunker eller som bara stiger lite. Genom att trycka upp
farten kommer du att förlora din höjd så småningom.

Det andra och enklaste sättet är att aktivera de aerodynamiska
bromsarna på modellen. Bromsar är enkelt uttryckt en klaff
som exponeras mot den förbiflygande luften och som dels
bromsar och dels genom turbulensbildning bakom klaffen
stör den laminära strömningen på ovansidan av vingen.

Så har du bromsar så ut med de och ställ modellen på nosen,
så kommer du säkert ner.

Ett tredje sätt, som jag använder till min Blue Phoenix är
att göra en störtspiral. Det vill säga full sida och full höjd samtidigt.

Detta gör, att du förlorar din höjd snabbt utan att överskrida
den hastighet, vid vilken strukturella skador uppstår på modellen.
Man måste testa detta på lägre höjd, så man ser att, man inte
flyger för fort.

Med en bra modell är inte problemet att komma upp.
Problemet är att komma ner.

När termiken är kraftig och du drar all broms du har,  kan de
t hända, att du stiger i alla fall. Då måste du kombinera alla
sätten du kan för att reducera höjden. Till exempel att använda
full broms och störtspiral. Då bruka man kunna komma ner säkert.

Drabbas inte av panik!

Vilket är lätt att säga, om ens modell försvinner och dyker upp,
om vartannat och den flyger så fort , så pinnarna yr om den.

Be om hjälp från någon,  som står jämte, som kan hjälpa
till att hålla ögonen på modellen.

Om allt går åt pipan, det vill säga,  du förlorar modellen
ur sikte,  finns det en sak att göra:

Om du har bromsar så ut med de. Detta kombinerat med
full höj och full sida bör få ner modellen i inte alltför hög
hastighet.

Att dra full höjd och full sida ska du prova under kontrollerade
former, så du vet,  hur modellen beter sig. Du kanske inte ska
ge så mycket sidoroder i en störtspiral för att få ner den med
så låg hastighet som möjligt. Men som sagt: Testa

Detta var lite om termikflygning. Den stora frågan för en
modellflygare är ju, hur man hittar termiken.

Som jag skrev innan, är det ju inte stor mening att leta
termik över en vattenyta. Vi vet ju alla , vad Laholmsbuktenväder
är på sommaren. Det är,  när vi har en molnfri himmel över havet,
men inne över land, ca 8 km in från kusten,  har vi de härligaste
vackertvädersmolnen.  Fenomenet beror på det vi drabbas av
vid kusten:

Sjöbrisen som suger in kall luft från havet för att ersätta den
stigande luften inne över land. I och med det hela tiden pumpar
in kall luft, hinner den inte värmas så den vill stiga och därmed
är det finito med termiken.

Då är det bättre att leta efter termiken över åkrar, grustag eller
i lä av ett hinder, som kan lösa ut blåsan.

Vi har vissa reella bevis för termik. Om en blåsa släpper i
närheten av fältet,  brukar man märka, att vinden markant
minskar eller markant växlar riktning.

Nästa steg kan vara,  att man ser svalorna kommer och jagar
de insekter,  som följer med termiken uppåt. Svalor som
jagar insekter är en säker indikation på termik.

När svalorna flyger,  kommer strax därefter vitfågel.
Måsar och trutar går in i blåsan och kurvar upp sig.

Rovfåglar är bra på att lokalisera termik och man kan
genom att studera dessa, lära sig en hel del. Man kan se,
hur de korrigerar i blåsan och framför allt, ser man en ormvråk,
som lämnar en blåsa, då är det inte lönt att gå dit och försöka.

Har du en högvärdig modell och du kurvar i en blåsa ihop
med en ormvråk, så kommer du att stiga ifrån fågeln
, om du flyger bra.

Att kunna konstatera, att nu släpper blåsan från marken är
ett resultat av synbara tecken men framför allt ett resultat
av träning och erfarenhet.

Ska du bli en duktig termikflygare är det enda som gäller
att flyga mycket termik.

Teknikens utveckling har givit oss fina instrument
, som underlättar för oss att flyga i termiken.

Jag tänker då på variometrar och höjdmätare. Dessa är
ingen nödvändighet,  för är du rutinerad,  flyger du lika
bra termik med eller utan vario.

Men flyger du med vario,  kan du när modellen är lång
bort ta den minsta termikblåsa.

Du kan ta en blåsa , där det stiger med en dm/sek. Det gör
du aldrig utan vario! Dessutom ger instrumentering en
extradimension till ditt flygande. Speciellt om du flugit
fullskalasegelflyg tidigare uppskattas flyginstrument.

Personligen har jag ett par stycken Picolario från
Thommys ModelBau i Tyskland. De har aldrig krånglat
och kan mycket mer,  än vad du kan tänka dig använda de till.

Till min Blue Phoenix har jag en telemetriutrustning från
EagleTree i USA. Det är mera som en instrumentbräda,
med de flesta parametrarna inlagda,  inklusive en GPS:

Men vem kan stå och titta på en instrumentbräda i solsken,
när man har modellen på 400 meter?

Jag föredrar Picolarion. EagleTreeutrustningen har
naturligtvis också audioinformation från varion.

 Termikflygning som en företeelse för den flygande människan
upptäckte ganska sent. Det var på slutet av 20-talet vid
tävlingarna på Wassekuppe, som piloterna vid flygningar
mellan de olika hangen ibland märkte,  att de steg utan att
ha anslutning till hangen. Man förstod då, att det var en
annan företeelse ,  som lyfte planet.

Det var ju molntermiken.

Bara på ett par år slog den dynamiska flygningen igenom
och massor med nya segelflygrekord sattes.

Innan detta kom,  gick all skolning och tävling på hang.
Så termikflygningen förde segelflygningen framåt med jättekliv.

Hangflygningen har ju fått en renässans,  tack vare skärmflyge
t och hängflyget. Men för fullskalasegelflyget är numera
hangflygning helt överspelat.

Ja, detta var en liten orientering om termik och termikflygning
med modell.

Hoppas det gett något till de,  som inte vetat förut.

 Prova på med en enkel modell, du ångrar dig inte.

 Det är inte enkelt, men varför ska allt var så lätt?