Kategorier
Flyghistoria

DET VAR LÄNGESEN NORDISKT MÄSTERSKAP AVHÖLLS I YSTAD 1974…

 

 

 

 

…i F3B,  populärt kallat termikdelen av segelmästerskapet

 

 

 

 

Hang 2-002

 

Långt bak i forntiden, närmare bestämt 1974, avhölls NM i F3B
nere vid Ystad i anslutning till Kabusa Skjutfältet.

Ystad med sina närliggande kullar är väl närmast känt för
hangflygning, men
här fanns även utrymme för de olika momenten
i F3B-programmet.

Det som ingick i termikdelen var i princip Speed, sträcka och landning
på rätt tid och på märket.

Vi som var arrangörer,  var Södra Hallands Modellflyg Sällskap, samt
Kristianstad MFK och MFK Snobben från Nymölla, som hade en
kärntrupp av hängivna modellflygare, både radio- och friflygare.

Vi var ombedda att gemensamt  ordna NM,  vilket vi gjorde.

Platsen var omedelbart till höger om vägen, som går till Kåseberga från
Kabusa
gården. Här fanns bra gräsytor.

Jag minns,  att det var ohyggligt varmt under tävlingen. Det var ett utbrett
högtrycksläge
och luften var stabilt skiktad, så utsikten till termik var inte
direkt lysande. Men det är lika
för alla och ingen klagade.

En av mina föreningskamrater, Bertil Dahlqvist filmade hela tillställningen
med en 8 mm
kamera, så det skulle bli bevarat för eftervärlden.
1974 fanns inga digitalkameror eller Gopro..

Denna film var ju vi jättesugna att få se efteråt, men Bertil sa till vår bottendjupa
besvikelse, att  den hade förkommit. :=(

Det grämde oss djupt, för det var så vid denna tiden, att dokumentation
av modellflygande
inte var direkt allmänt förekommande.

Så i 41 år gick vi varje dag och suktade efter den omtalade filmen från NM…

Men för en tid sedan fick Pär helt överraskande ett antal rullar film av
Bertils son och tiden resettades för oss som väntat i 41 år  omedelbart till 1974.

Egentligen är det makalöst , så mycket detaljer man kan komma
ihåg från en tävling som avlöpte
1974. Hjärnan är fantastisk, men
vad jag åt till lunch för 3 dagar sen, det är fullständigt
bortsopat
i min hjärnas katakomber…

Filmerna hade legat i 41 år, vilket naturligtvis sätter sina spår.
Men Bertils son scannade
filmerna,  så vi fick de digitalt lagrade, vilket gör
editeringen oändligt mycket enklare. Trodde jag och Pär…

Problemet var,  att filmerna var ankomna av tidens tand. Pär la ner en
vecka på att
rätta till det värsta och därefter la jag 5 dagar på filmerna.
Sen gällde det, att köra
råmaterialet genom Moviemaker och göra
något av det.

Allt sådant tar tid. Men slutligen fick jag till 5 olika filmer, som jag ska lägga
på min blogg.

Det är absolut inga mästerverk,  som skulle få pris i Cannes, men det är ett
tidsdokument
om min och andras hobby för 41 år sen.

Denna första film jag lägger upp är från NM i F3B i Ystad 1974.

Vi som var med då, vi  känner igen flera av flygarna. Mest fotograferade
Bertil Håkan Svennesson, för Håkan var mycket skicklig.   Hoppas ni
uppskattar videon, 
för det har kostat blod svett och tårar framför datorn!

Avslutningsvis kommer en snutt med video,  visande Pär Lundqvist
flygande sin SB 9 vid Segeltorpshanget söder Hovs Hallar.
En modell som är vacker och välflygande och välflugen.

Pär sålde modellen till en tandläkare i Göteborgstrakten i mitten/slutat av
70-talet, men har nu ångrat sig och vill köpa tillbaka den.

Problemet är att han blivit av med namnet,  på den som köpte den.
Alla tips om en SB 9 som hänger i ett tag mottages tacksamt,
enligt Pär.

Jag har 4 videos till,  som jag ska presentera så häng med !

Stillbilderna jag lagt in på sidan är klippta ur videon, så hav fördragsamhet
med kvaliteten!
Ni vet ju,  hur stor en bildruta är på en 8mm film…

 

Hang 2-005

Håkan landar sin modell.

Hang 2-012

Håkan Svennesson Kristianstad förbereder för start.

Hang 2-018

Off she goes !

Hang 2-024

Personen med flaggan Mats Strömberg och mannen i shorts vinnaren Knut Lundh

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

FÖR 45 ÅR SEDAN FLÖGS DET HANG PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

…och det var  troligtvis första gången ,

det flögs

med radiostyrda modeller där.

 

(okt 06, 2010 08-43 AM)Canon Canon PowerShot S50(2592x1944)

Pär Lundqvist med sin egenkonstruktion “Debutant” på Hovs Hallar 1970-1971.

 

 

Nu finns det på film  också. Ett modellflygdokument av viss diginitet.

Tre  20 minuters  rullar med 8 mm smalfilm har likt fågel Fenix dykt upp
om inte ur askan så ur någon garderob…

Ett välkommet och välkommet fynd för oss som tillbringat många timmar
flygande på Platån  Hovs Hallar.

De som var premiäraktörer  var Bertil Dahlqvist, Pär Lundqvist och Kurt Lennå.

Hovs Hallars platå,  som är enligt mångas åsikt,  Sveriges allsidigaste
hang.

Inte bara ger det mycket starkt lyft även vid mycket svag vind,
där är dessutom
utomordentligt vacker miljö.

Jag vill säga,  det finns inget som heter bomkörning, då man åker dit.

Kan jag inte flyga,  kan jag njuta naturen.

Nåväl, denna första gång det flögs här,  så hade Bertil Dahlqvist med
sin 8 mm
filmkamera och dokumenterade, ska vi säga den historiska
tilldragelsen.

Bertil var fotograf till professionen och kunde hantera sin kamera.

bertil dahlqvist 1979

Bertil Dahlqvist 1980 med sin segelmodell,
som vi kallade “Bananen” på grund av dess kroppsform.

Han fortsatte att filma hangflyg till  början  på 80-talet.
Vi visste Bertil hade gott om film och vi brukade tjata på honom, för vi
ville ju se filmerna…men de hade kommit bort.

Men under över alla under, Pär ringde mig häromdagen och sa,  att han
fått filmerna som dykt upp
i Bertils efterlämnade material.

Bertils son hade lämnat över film och bildmaterial till Pär.

Det var 3 x 60 m rullar vad gäller 8 mm film. Det blir ca 1 timma
film.

Ett mycket glädjande fynd och många av de  gamla hangrävarna
och genuint
flygintresserade,  vi väntar otåligt på att få se materialet .

Jag har kollat,  vad det kostar att överföra till digitala filer och de
firmorna
tar ca 35-45 kr för var minut.
Resultatet blir enligt lite googlande bra.

Men,  man kan göra det enklare, genom att filma av den uppspelande
filmen från
en vit yta.

Det är exakt,  vad jag ska göra. En bra och ren projektor, rengjord film
och filmen
som körs på kritvit kartong. Bilden ska var ca 40 cm i
fyrkant för bäst resultat, 
enligt de som gjort det.

Jag funderade vilket digital kamera jag skulle använda för filmandet
och kom på,  att kanske  min ombyggda
Gopro borde vara idealisk.

Annars kör jag med min Sony systemkamera.

Efter att jag justerat in alla delarna,  ska det bara vara att köra
igenom filmerna
för att få de på minneskortet.

Efter inspelning kör jag filmen i ett “Förbättrarprogram” om jag
behöver ändra
nivåer av ljus eller kontrast, eller om jag behöver
skärpa filmen.

Sen in med den till Moviemaker, som jag tycker är bra och räcker
för mig.
Jo,  jag vet
det finns andra program, men jag vill ha det enkelt,
så det funkar  och inte tar en evighet.

Måste jag  kolla, hur alla finesserna, som finns  i proffsprogrammen
fungerar egentligen…under mitt editerande,  blir jag aldrig färdig.

När allt är klippt och klart,  kommer filmen i en kortare version upp
på Vimeo.

Du kommer att få uppleva en genuin nostalgitripp till hangflyg på
Hovs hallar på  Platån och Segeltorp, Svenska Mästerskap och
Nordiska Mästerskap i F3F 
i Ystad och andra träffar.

Framför allt se på deltagarna att tiden faktiskt ha runnit iväg…
…men tusan vad roligt vi hade !

Alltså ett dokument över radiostyrt modellsegelflyg 1970-1980.

Det var då den stora utvecklingen skedde med snabba profiler och nya
tekniska innovationer,  som applicerades på vår modeller,
vilket gjorde de
snabba och agila.

Jag lovar dig käre besökare, vi kunde flyga och ta ut vad som fanns
ur våra modeller och lite till !

Ge er till tåls !

Skulle någon ha erfarenhet av metoden jag beskrev av  att filma av duken,
tar jag
gärna emot tips !

Kategorier
Flyghistoria

KLEMM 25

 

 

 

 

 

 

 

En Klemm 25 byggd efter Pär Lundqvists ritning.

Sven Larsson, modellflygare i Göteborgstrakten tror jag,
har byggt en Klemm 25 efter Pärs ritning.

Modellen försedd med elmotor. Vilket gör allt enkelt.

Modellen är något okonventionellt uppbyggd med kärnor
av frigolit klädda med gråpapper.

Jag fick två bilder av Sven på hans kärra, då han var ute och sjöflög.

Modellen flög fint.

Här kan ni nå Pär, om ni har frågor om Klemmen, eller
om ni söker efter en ritning:

http://www.per-lundqvist.se/modellflygverkstaden/

 

klemm 25 2

Klemm 25

klemm 25

    (C) Bilder Sven Larsson

 

Kategorier
Hangflyg modell

INGET ÄR SÅ TOMT SOM EN BADSTRAND…

 

 

 

 

 

 

…efter att turisterna har åkt hem.

 

 

 

 

 

 

P1090772

Onsdagen visade på nytt upp fint flygväder med västlig vind
ca 3-5 m/sek.

Pär och jag bestämde oss för Tönnersa Strand, som ju är
ett västhang.

Vi blev förvånade att finna  stranden nästan  tom….
Sveriges längsta strand…tom?

Men det är så, när semestrarna  sjunger på sista versen,
att turistnärvaron upphör
lika snabbt,  som man stänger en kran.

Vi kånkade ner med våra modeller till det vanliga flygstället,
vilket var jobbigt.

I alla fall för mig som hade ett stenhårt träningspass i
gymmet och 50 km cykling
i benen sen i går.
Men det mjukade upp sig efter hand.

Jag flög med min Spirit, vilken var enkelt, även om vinden
hade minskat.

Värre var det för Pärs Lunak, som ju kräver lite vind,
beroende på vingbelastning
och övrig konfiguration.

Fast flygningen började dåligt för Pär. Han hade
glömt en skruvmejsel vid sin bil,
så han var tvungen
att knalla iväg fram och tillbaka, för han behövde verktyget

att justera klaffvinkeln…vad är det man säger….
det man inte ha i huvudet..osv.

Pär fick flyga mycket försiktigt i den svaga vinden,
men till slut avbröt han,
då förhållandena var för marginella.
Bättre  att avbryta i tid och bära hem en hel modell
än att chansa och bära hem modellen i en påse.

Min Spirit har ju en låg vingbelastning, så den kunde
jag flyga hela tiden.

Efter vi var klara,  gick vi ner på stranden och jag
hade min modell på hanget,
då vi gick mot bilarna.

Spiriten gjorde en fin landning i den orörda sanden
som slutpunkt på
vår dag med våra modeller på ett kusthang.

Lite bilder blev det med min Mobius och min Lumix.
Tyvärr hade jag
skit på uv-skyddet framför sensorn på
min Lumix, så jag fick beskära
lite brutalt.

Nu har jag rensat bort skräpet,  så det funkar
som det skall.

 

P1090526

Pär pustar efter vår promenad.

P1090531

           Min Spirit ligger klar att starta

P1090544

 Pär grejar med sin klaff…och upptäcker
han måste knalla och hämta en skruvmejsel..
.men vi är inte lata eller rädda att röra på oss !
   Vi är ju ungdomar . 

P1090837

                        Hoppas han inte kastar ut i den vinkeln…

P1090841

                 …men det går nog bra…

P1090843

              ….fast det gäller att snabbt ner med händerna på radion och ta kontroll…

P1090848

          Dags att svänga tror jag…

P1090863

 Nu flyter det på…än så länge.

P1090866

  En modell konstruerad på tidigt 50-tal.

P1090577

 Det Lunaken  gör bäst. Flyger.

P1090861

 Ännu ett försök

P1090594

 Fast det blev till att landa. Finns inget lyft…tja då landar man.

P1090609

 Att gå nerför kanten är enkelt….värre att krypa upp med modell i handen

P1090725

 Laholmsbuktens blåa vatten och Lunakens gula färg…ganska svenskt,
om man vågar skriva det, i de PK-tider som nu råder.

P1090765

 Lunaken smyger kanten för att ta tillvara allt lyft.

P1090771

Han flyger nog med lite klaff eller…

P1090778

Jag sa till Pär han skulle ökat spännvidden med 15 cm på varje vinge.
Modellen hade flugit bättre då. Dessutom hade ingen märkt,
att han avvikit från originalritningen.

IMAG0195
Ingen trängsel på stranden som ni ser.

IMAG1540

Pär kommer stapplande ? efter att ha hämtat sin mejsel…

IMAG1839

Landning på stranden

IMAG1938

Pär säger det blåser för lite för hans modell, så det är dags att avbryta.

P1090780

Här ligger Pärs Lunak jämte en av Tönnersastrandens vilda alligatorer.

P1090797

Kan man inte flyga modell gör jag som Ikaros…

P1090807

 Ökenvandring nästan…

P1090830

 Så här är det bara till att bära iväg…

IMAG2535

Färdigfluget för idag.

P1090877

Min Spirit efter en fin landning

P1090882

Den mångbenade strandspindeln på låg i sanden
och tog igen sig.
Fast vi tyckte han var lite torr i kroppen…

 

Jaha, det var lite,  om hur två aktiva pensionärer fördrev
en del av onsdagen med flygning.
Vad flög du i dag ?
De kommande  veckorna åker vi på semester till olika
meetings i Europa.
Bered er på mycket bilder och reportage.
Pär håller ställningarna på hemmahanget, när vi är borta !

Kategorier
Segelflyg

EN FULLÖDIG FLYGDAG IGEN…

 

 

 

 

 

 

 

…upplevde jag i måndags.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

Måndagen infann sig med lika fint väder, som det varit sista veckan.
Det var solsken, cumulus på gång, vilket sa, att det kan bli fint
termikflygväder.

Enda orosmomentet var ju risken för åska ochvidare var det hög luft-
fuktighet och dis.

Men det hindrar ju inte, den intresserade flygaren att åka ut för att
få en stund på vingarna.

In med Avan i bilen och ner till Tjärby. Kom ner ca kl 0930 och
termiken var i full gång. Så jag monterade och gjorde allt klart
för flygning…..men då jag skulle slå på sändaren, var den redan på…
och acken deaktiverad.

Jag hade glömt slå av, när jag hade justerat en sak på en av mina modeller.

Nu är det inget katastrof, för sändaren har en cutoff-funktion, vilken slår
av sändaren då LiPon kommit ner till 9 Volt.

Eftrsom jag alltid har laddare med, fick jag sätta sändaren på laddning
med 2 C. Efter 30 minuter var det klart och det var att starta.

Termiken mycket stark, men mycket disigt, så redan på 400 m höjd
var modellen svår att se.

Hur som helst, så fick jag 2 timmar i termiken innan jag landade och
då var jag ganska mätt på termikflygning.

På eftermiddagen var jag social och vi åkte till stranden. Varmt.
I vattnet 25 grader…

Pär ringde och ville flyga hang. Så vi träffades klockan 1730 och drog ner till
HH.

Där det blåste 6 m/sek rakt på. Kunde inte bli bättre.

Efter mitt utkast, fick jag då jag passerade kantrotorn en mycket hoppig resa.
Det var att plocka fram sin flygskicklighet, för att reda ut det.

Men allt gick ok och man man kunde njuta de fina förhållandena med andra
aeronauter, skärmflygarna.

Pär, som har ett plan som är lätt och sprött, Lunaken, kastade ut och
fick efter lite äventyr modellen stabiliserad, sen den passerat kanten
och också han upplevde fin flygning.

Som vanligt passerade trevliga människor, som ställde vettiga frågor,
eftersom vår flygning väckte deras intresse.

Så Pär och jag berättade och visade.

Efter lyckligt genomförda landningar för oss båda, för gudarna ska
veta, att det är inte lättlandat på HH, om man inte är ett superproffs
förstås, vilket inte vi är.

Vi har bara var och en mer än 40 års erfarenhet av flygningar på
Hovs Hallar…därför vet vi, vad som kan hända.

Klockan 2200 var jag hemma efter en intensiv upplevelsedag
med modellflyg, natur och möte med olika människor.

Jag visar lite bilder.

DCIM138GOPRO

 Klart den gamble hangflygaren är glad inför flygningen.

 SONY DSC

Vår landningsbana är klippt…

SONY DSC

Pär har kämpat sig uppför backen med sin modell.

SONY DSC

…undrar om….tänker modellflygaren.

SONY DSC

Start 1.

SONY DSC

Start 2.

SONY DSC

Start 3.

SONY DSC

“Flyg”, säger Pär.

SONY DSC

…fast kantrotorns muskler skakar om modellen…

SONY DSC

..nu ok ?

SONY DSC

…nä,  den får en omruskning till…

SONY DSC

…som synes…

SONY DSC

…nu gäller det att få planet i sina händer 100% igen…

SONY DSC

…men modellen är inte ute över kanten än…

SONY DSC

…akta buskarna !!!

SONY DSC

…klarar det sig ?

SONY DSC

…jo…

SONY DSC

…det ska det väl…

SONY DSC

…göra.

SONY DSC

En Lunak och en Alpen Sprintskärm, tror jag det är.

SONY DSC

Pär svänger i solgatan.

SONY DSC

Fler som hangflyger.

SONY DSC

Pär planerar landningen med Lunaken. Man måste planera landningen här.
Speciellt med en sådan modell som denna.

SONY DSC

Landningen gick bra.Betänk vad som kan hända, om man träffar en sten som ses här….
med en kropp uppbyggd av balsa och  tunna lister….

DCIM139GOPRO

 Ett glatt gäng som kom och var nyfikna.

DCIM139GOPRO

 Glada, positiva människor.

DCIM139GOPRO

Familjen hade besök av en student från Kenya,
som var den, som ställde de vettigaste frågorna.

DCIM139GOPRO

 Ett andäktigt lyssnande auditorium…

DCIM139GOPRO

 Undrar vilken skröna den gamble hangflygaren nu drog…

DCIM139GOPRO

…”å så här stora är getingarna på hovs Hallar”…..

DCIM139GOPRO

Pär ger en privatlektion..

SONY DSC

Den gamble med passerande modell. I nosen försedd med en GoPro.

(Alltså modellen).

SONY DSC

Jaha. säger Pär, båda modellerna hela…

SONY DSC

En av de två arter tistlar som växer på Hovs Hallar.

SONY DSC

Den är verkligen taggförsedd.

SONY DSC

..och jämfört med den föregående är denna tistelarten som en bomullsblomma.

SONY DSC

Den gamble och havet…

SONY DSC

Paragliderpiloten flyger in i den nedåtgående solen efter en fin flygning på Hovs Hallar den 28 Juli.

Kategorier
Hangflyg modell

GÅR DET SÅ GÅR DET…

 

 

 

…hade  varit en lämplig rubrik på dagens flygningar.

 

 

IMAG0272

Pär och jag hade bestämt oss för, att idag lördag måste det bli fin vind på Hovs Hallar.

Då fick det ju bli det oavsett eller…Vindmätaren på HH sa 2-4 m/sek nordnordväst.
Vi drog slutsatsen, att då är det flygbart antingen på Segeltorp eller uppe på platån.

Vindindikationerna på vägen till HH var inte positiva. Flagorna hängde slaka och
det det tycktes inte gå våra vägar  idag.

Men vid campingen vid Kattvik såg jag flaggorna viftade och hoppet steg.
Framme vid parkeringen visade flaggan på nord, varför vi tog vårt pick och pack
och knatade upp.

Det var nästan ingen vind, men  vad det var gott om, var värme!

Vi monterade modellerna, det vill säga jag monterade, min för Pär hade satt
ihop sin på parkeringen.

Jag gick som en äggasjuk höna och till slut kunde jag inte bärga mig,  utan jag
startade
ut över kanten, som då tycktes  som ett Damoklessvärd.

Det gick vingligt till en början, men så fort jag kommit upp några meter,
stabiliserade sig planet och fick lite fart.

Jag lovar, att vinden var inte över 1.5 m/sek !

Men trots den svaga vinden, trots att det var termiskt, kunde jag klättra, så jag fick
100 m över kanten eller ca 200 m över havets nivå.

Väl på höjd var det en baggis att flyga.

Jag landade efter en kort stund för att montera min kamera på modellen
och för att kunna få med Pärs första start med sin Lunak på det höga.

Pär drog på starten,  för han ville ha en stadig vind, innan han startade, vilket jag kan förstå,
med tanke på allt jobb han lagt ner på sin scratchbyggda modell.

Han försökte skjuta med gummirep, men det fungerade inte, då gummirepet fick
för mycket friktion mot marken och orkade således inte dra upp modellen ordentligt.

När Pär tyckte vinden var ok, startade han och det var problemlöst. Lunaken flög
utan problem och han var snabbt uppe på säker höjd.

Under flygningen försökte jag än en gång fotografera Pärs plan med kameran i
nosen på min Spirit, bara för att än en gång när jag kom hem och kollade bilderna
bli besviken. Det är mycket svårt att plåta så. Några bilder blev det i alla fall.

Det kom ju en ständig ström av människor förbi oss och nästan alla stannade
och pratade och ville veta “Hur fungerar det “?

En person, Mark från Malmö kom på cykel….och var genuint intresserad
av modellflyg och vi förklarade lite, hur det hängde ihop.

Hoppas han fick så mycket inspiration, så han tar upp hobbyn !

Min modell funkade fint, men min ena klaff hade lagt av.
Det är inget livsavgörande, för jag kan flyga och landa utan klaff.
Felet visade sig vara, att i vingen har jag en skarv med hane/hona och
den skarven hade lossnat, när jag utförde en mindre reparation på
vingen i går.

Efter ett par timmar dog lyftet rent av. Pär lyckades, jag trodde inte han skulle
klara det, hanka sig in över kanten och landa på framkanten utan skador.

Jag fortsatte att flyga en stund till, men även jag gav mig, medan jag
fortfarande hade betryggande höjd, så jag kunde göra en riktig
bedömningslandning med full kontroll.

Sedan inpackning i bilen och hemåt och vi var ganska så slaka både
jag och Pär efter timmarna i värmen.

Men våra unga sinnen  var revitaliserade av upplevelsen !

Å nu blir det bilder…

Vi fick en fin flyguppvisning av en J35F som uppträdde vid Hamnfesten i Torekov.

Ett imponerande flygplan som flög för ca 50 år sedan första gången.

Dånet då det flyger med full EBK på låg höjd borde skrämma den hårdaste fiende…

SONY DSC

Vår vanliga depåplats på HH, vilken har den vackraste utsikten bland flygställen.

IMAG0029

En bild min kamera på min Spirit tog då modellen låg i gräset i väntan på start.

SONY DSC

Pär har spänt sitt gummirep för att kunna skjuta sin Lunak i den svaga vinden.

  SONY DSC

Då kör vi, säger Pär och släpper Lunaken.

 

SONY DSC

Kom ihåg att det var cirka 1 m/sek i vind bara…

 

SONY DSC

…därför kan det var problem att få upp modellen…

 

 

SONY DSC

…så Pär kämpar med det vilket…

 

SONY DSC

…innebär en smal balansgång mellan förhållandet hastighet och anfallsvinkel…

 

SONY DSC

…men piloten får ge sig därför gummirepet fastnade i marken så det…

 

SONY DSC

…drog inte som det skulle, vilket innebar att…

 

SONY DSC

…att modellen kopplade ur och…

 

SONY DSC

…piloten för att rädda situationen var tvungen att trycka för att få flygfart så att…

 

SONY DSC

…han kunde landa säkert.

 

 

SONY DSC

Lunak

 

SONY DSC

Det var riktigt varmt !

  IMAG0073

Kattegatt,  en obruten horisont, därför kan inte jag tänka mig att bo i skogsbygd !

 

IMAG0093

Mark, en besökare som kom cyklande uppe på HH

…från Malmö och som var intresserad av modellflygning.

 

IMAG0273

Efter en kort stund kom vinden och Pär startade
sin Lunak på vanligt sätt genom att kasta ut över kanten.

 

IMAG0298

Mark vinkar åt fotografen…

 

 

 

IMAG3464

Den gamble ska landa sin Spirit.

 

IMAG3472

…och här ligger hon i högsommargrönskan bland blommor och blad.

 

 

IMAG3517
En hangflygare plockar ihop grejorna för hemfärden efter en fin dags hangflygande.

Kategorier
Segelflyg

LITE AVIGT…

 

 

 

 

 

 

 

…men inga AVA-rter i alla fall.

 

 

 

SONY DSC

 

 

Då  jag ger mig ut med min Ava känns det aldrig avigt, tvärtom så ser jag
fram emot varje flygning med min välflygande Wladimirmodell..

I dag torsdag bjöd vädret på termik och 24 grader. Molnbasen ca 3500 ft
och 4/8 Cu. Vinden svag väst med dragning på VNV.

Dessa förutsättningar pekade ut Tjärby som en lämplig plats att flyga på.

Dels för att hanget bär vid denna vindriktningen och dels för att termiken
är bättre här än närmast kusten av lätt förstådda skäl.

Sjöbrisen tar längre tid på sig att komma in till hanget, varför man får en
viss respit
, innan det är kört.

Kommer sjöbrisen, kan det ändå finnas nybildningar av Cumulusmoln,
då sjöbrisen som är kall luft rinner under den normala luften som finns.

Ovanför sjöbrisen finns luft, som beter sig som om den vore i kontakt
med
marken och som då den släpper och stiger, kondenseras fuktigheten i den
och det bildas
vackert vädersmoln.

Men för att kunna fånga termiken måste man upp ca 250 m.
Det vet jag erfarenhets
mässigt,  att den höjden måste man ha
för att få anslutning.

Men då jag startade,  fick jag en stark blåsa på redan 40 m höjd,
som jag hängde med till 450 m.

Jag landade, då Pär kom, för jag ville plåta, då han startade
sin OT-modell.

Efter Pärs start skulle jag själv flyga igen efter att ha hängt
på en kamera, men
det visade sig, att termiken var borta…

Märkligt, men det funkar här med ganska bestämda intervall.
Termiken småpuffar
inte, utan den släpper i stora sjok med
tidsmellanrum. Jag startade just då det var
dött, så det blev
att kana fram och tillbaka på hanget i stället för att flyga termik.

Dock släppte ett stort sjok och vi åkte båda upp. Jag brukar säga,
att når du 250 m,
då är det lugnt. Då har man så mycket marginal,
som behövs för att kunna hålla sig uppe
säkert.

Jag flög i alla fall i 3 timmar i dag och om inte annat,
testade jag min fasilsafefunktion ordentligt.

På 75 m höjd i lovart stängde jag sändaren, för jag ville kolla,
hur modellen reagerade.

Det första som hände var full broms, sen full höjd och
lite sidoroder.

Naturligtvis stängdes motorn av.

Efter 2 varv i luften hade Avan stabiliserat sig i en sjunkande sväng.
Svängen var flat
och sjunkhastigheten stor.

Eftersom Avan var på väg ner just vid kanten av en sädesåker,
lät jag den landa själv.

Det gick utmärkt. Modellen tog mark och landningen blev perfekt
för att vara en FailSafe landning.

Inga skador. Efter landningen slog jag på sändaren igen och
mottagaren band omedelbart, efter 2 sekunder, till
sändaren och allt var ok.

Det kändes skönt att veta,  min inställning för FailSafe var ok.

Kl 1500 landade jag och var nöjd med dagens flygande.

Så här såg det ut där jag flög, om ni skulle glömt det….

SONY DSC

Denna björk bjuder på magnetism för vissa modeller….

fast den börjar se liten vesen ut…

 

SONY DSC

Det var verkligen fint termikväder…

 

SONY DSC

…med nybildningar hela tiden.

 

SONY DSC

Monsterbocken på Tjärby har fått ett om inte blått så i all fall ett gult öga…

 

SONY DSC

kustbygd

 

SONY DSC

En varelse med skarpskuren näsprofil…

 

 

 

SONY DSC

…han hade behövt lite mer markerad nos…

 

 

 

SONY DSC

När man ser grenverket på vintern, kan man inte tro det producerar så mycket löv…

 

SONY DSC

Någon sträcker huvudet mot skyn…

 

 

 

SONY DSC

Att ett träd kan behålla livskraften med en sådan ankommen rot…

 

SONY DSC

…jag menar, hur kan den klara det ?

 

SONY DSC

Man kan förstå, att skeppsbyggarna för 300 år sedan hade eken som sitt favoritträd.
Byggarna kunde ju med eken få ut just de former, som behövdes på spant och annat.

Den stora ekskogen på Visingsö planterades av bland annat Per Brahe och av staten på
1830-talet för att säkra vår flottas behov av virke till fartyg.

Numera byggs ju örlogsfartyg icke av ek, men skogen har levererat ek till “Göteborg”,
Wasamuseét och andra byggen.

 

SONY DSC

Denna monolit eller ensamma sten restes under bronsåldern eller
tidig järnålder.

Dessa perioder omfattar tiden 1200 F.Kr-1000 E. Kr. alltså ca 1000-3000 år sen.

Jag har skrivit om det tidigare, men hur tror ni det lät,
när människorna som gjorde jobbet 
diskuterade under resningen
av dessa stenar ?

Undrar om det fanns diskussion överhuvudtaget…
Eller om en bestämde, att så ska det vara !

Jag tror inte, man diskuterade sättet att resa. Man hade
tusentals års erfarenhet
hur att göra det att luta sig emot.

Likaså undrar jag, hur mycket man behandlade stenens yta,
så den blev hyfsat jämn…

Tror ni denna är behandlad på nåt sätt ?

Tänk om man kunde spelat in, vad som sades då
för 2000 år sen i samband med arbetet….för man
måste ju ha pratat.

Jag skulle ge  en peng för att få veta, hur det lät…

SONY DSC

Ingen monolit här inte, utan här kommer en gosse med ungdom i sinnet.
Ingen stugsittare i alla fall

 

SONY DSC

Färdig för start…

 

SONY DSC

Kom igen Pär…

 

SONY DSC

Sådärja…

 

SONY DSC

Nu gäller det bara att gneta upp sig.

 

SONY DSC

För annars finns risken, man hamnar i träd eller buskar…

 

SONY DSC

…men erfarenheten segrar.

 

SONY DSC

Och Sm 2-an från 1951 svävar på…

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

SONY DSC

 Det är en estetisk upplevelse att se solen
lysa igenom en sprygelvinge klädd med siden.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

…av tidens tand oberörd…

 

SONY DSC

Den gamble ska landa sin Ava…

 

SONY DSC

…vilket här är en piece of cake…

 

SONY DSC

För här är fritt från hinder och god plats.

 

SONY DSC

Så det är ju bara att hämta hem…

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

..och förbereda hemtransport…

 

SONY DSC

…nöjd efter dagens 3 timmar i termik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

SÖNDAGSFLYGNING

 

 

 

 

 

 

..om man söndagsflyger….

ska man då ha slips och vit skjorta…

 

 

 

 

SONY DSC

Välkomna ner till Tjärbyhanget, där du får sitta och flyga !

…jag vet inte, men varken jag eller Pär hade det på oss.

Vad vi däremot har är ett brinnande intresse för att
flyga våra modeller.

Det går utmärkt att flyga våra modeller i  rutiga skjortor.

Vi träffades nere på Tjärbyhanget för att förhoppningsvis
få oss en tur i termiken.

Pär hade tagit med sin radiofierade friflygande oldtimermodell.
Skam till sägandes
har jag glömt, vad den heter….?

“Min oldtimer.
Den heter SM2:an och är konstruerad av Ragnar Odeman inför VM 1952″.

Jag fick ett mail av Pär vad den heter.

Väderläget var västligt vind 2-4 m/sek, vilket är perfekt för Tjärby.

Min modell var min Ava, vilket Pär alltid tycker är fusk,
bara för jag har elmotor om utifall att….

Hur det gick….jo vi fick flyga så mycket vi orkade.

Termiken pustade på som vanligt vid Tjärby,
vilket innebar, att det var turbulent på hanget.

När det bygger upp termik framför hanget, blir vinden
turbulent naturligtvis,
eftersom termikblåsan
stör den laminära strömningen.

Men, det gör inget, för då får man anpassa sin flygning.
Pär var tvungen att avlägsna sig
1430, då han
hade avtalat om annat hemma.

Jag flög på tills klockan var 1615. Så jag fick tid i luften från 1215.
Det blev ca 3 timmar i termiken.

På Tjärby kan det ibland vara knepigt att sig upp i termiken från hanget.
Blåsorna är små, oregelbundna
och ojämna i lyftet.

Man märker att blåsorna släpper med en viss rytm
och det gör det möjligt att lättare få termik med modellen.

Alltså de klassiska tecknen på termik, vinden ändra riktning,
kallare luft, svalorna sticker upp, vitfågel och glador
anländer.


Kommer man över 125 m, är det som att flyga i filmjölk.
Det är laminärt och utan turbulens.

Termiken på denna höjden är naturligtvis starkare
och mer
förutsägbar.

Kommer du över 250 m, är du i det läget, att du kan glömma
bekymmer med att hålla dig uppe.

Problemet kan i stället bli att komma ner hel, när man vill landa.

Att flyga termik utan aerodynamiska bromsar är att utmana ödet.
Kommer du i en kraftig blåsa utan bromsar, då
kan det var kört.

Det gäller i ett sådant läge att ha is i magen och alla
nerver under kontroll.

Antingen spirala ner med full höjd/full sida eller gå på rakkurs ,
så du kommer ut i sjunket.

Detta ska du testa innan du börjar flyga termik med modellen,
för då vet du, hur din modell beter sig.

Det det hela tiden handlar om, är att inte överskrida modellens
maxhastighet. Gör du det, får
du strukturellt brott
på kropp eller vingar.

Speciellt, om man försöker dyka bort höjden och man
märker det går för fort, genom till exempel
att du får
fladder i vingar eller stabbe. Ta då inte upp för hastigt
utan hellre en mjuk sväng för att
minska hastigheten.

Men som sagt, aerodynamiska bromsar är säkrast.

Min Ava har bromsar på ovansidan av vingen. Jag har
ställt in två lägen på bromsarna. Hel och halv
broms.

Sen har jag trimmat modellen, så att med full broms
går Avan in i en svag dykning utan att överskrida

maxfarten. Man behöver alltså inte bry sig om hastigheten.

Under broms kan jag i princip släppa spaken, för Avan
överskrider inte maxfart.

Allt detta har jag testat på lägre höjd, så jag vet,
det funkar 100 %.

Ok, här som vanligt ett sjok bilder tagna från marken
och från modellen.

Inget märkvärdigt, men en redogörelse för hur Pär
och jag tillbringar en flygdag på Tjärby.

Vad och hur mycket flög du själv i dag månntro?

DCIM120GOPRO

Denna bilden tog min GoPro när jag var på väg ut till kanten.

Bilder som är oväntade blir oftast bra av nån anledning.

DCIM120GOPRO

Pär nyss urstigen från sin japanska bil med 9 cylindrar…

SONY DSC

Pär beredd att starta.

SONY DSC

Man behöver inte anstränga sig direkt för att få ut denna modellen på hanget…

SONY DSC

Japp Pär nu gäller det att få ordning på modellen…

SONY DSC

Cruising

SONY DSC

Modellflygning kallas detta

SONY DSC

 

SONY DSC

Kyrkspiran balanserar nästan Pärs kärra…

SONY DSC

Pär tar termik och flyger med hög nos.

SONY DSC

Två soldrivna maskiner….modellen och vindkraftverket.

SONY DSC

Ruling the sky

SONY DSC

En modell och en svala

 

SONY DSC

SONY DSC

Man måste vara koncentrerad..för det mesta.

SONY DSC

Min Ava.

SONY DSC

DCIM120GOPRO

Den gamble hangflygaren  startar

 

 

 

   SONY DSC

Min Ava med det jag använder.

 

SONY DSC

Min Jr, mottagaren för telemetri och min GoPro.

 

SONY DSC

Min sändare.
Ni ser,  att min Ava har flugit 82 timmar och 49 minuter.
Detta räknat från den 1. April 2014 då jag nollade minnet.

Denna Avan har mer än 650 timmar i termiken !

 

SONY DSC

En nöjd Pär har just landat.

Nu när ni läst och kollat bilderna….

…tycker ni bilderna och texten har förmedlat den känslan jag ville delge er ?

Det är ju ingen märkvärdig flygning vi gjorde, men allt tillsammans gjorde,
att det blev en fin dag.

Förstår du ….flygplan, natur och väder,  hela konceptet skapar en känsla.

Det är den, jag försöker förmedla till mina besökare.

Kategorier
Segelflyg

DET ÄR JU BARA SÅ MAKALÖST ROLIGT ATT MODELLFLYGA…

 

 

 

 

 

 

…så jag behöver aldrig leta efter argument,

varför jag ska ut med mina modeller…

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Det är bara för mig att sticka iväg utan någon
inre överläggning, om vad
jag ska göra.
Jag har hur många argument som helst, varför
jag ska flyga !

Sen finns det de,  som kallar sig modellflygare,
vilka letar efter de motsatta
argumenten, så de
slipper modellflyga…

Har ni hört deras argument ?

Jag har inte laddat, jag tror jag har en skruv
som är lös, jag ska bara limma en balsabit,

det blåser för mycket, det blåser för lite, det
blåser från fel håll, det kan bli regn,
det kan
bli snö, det kan bli sol, jag ska hem och klippa
gräs, jag ska hem och se på tv,
jag ska tanka min bil…..

Resonerar man så , är man inte modellflygare
Då är det bättre att börja virka
grytlappar. 

Det är inte väderberoende…

För egen del känner jag alltid en speciell
förväntan, då jag drar iväg för att flyga.

Man kan ju aldrig veta,  vad som ska hända.

Modellflyg är en aktivitet, som innehåller
många variabler, vilka kan påverka utfallet.

Men när jag kör ut,  har jag i regel ett mål
för min flygning.

I dag skulle jag testa synligheten på min Ava,
efter att jag sprutat
vingarnas undersida mörkblå.

Flyger jag högt, alltså högre än 600 meter,
måste man ha så mycket kontrast mellan
modell och bakgrund,  som det är möjligt.

Det är lätt att flyga bort sin modell, om man
tänjer på gränserna.

Om jag ska sammanfatta lite, så känner jag
mycket glädje, när jag flyger.

Känner man inte det, då sysslar man med fel saker.

För då måste man ju bekämpa sin egentliga
personliga övertygelse.

För en tid sen talade jag med ett par tyska
modellflygare i min ålder.

De hade samma åsikter som jag, om varför
de flyger.

Är man ute och flyger i naturen, som jag gör,
eftersom jag  nästan

bara flyger segel, är sannolikheten stor,
man träffar människor,
som är nyfikna på
min hobby.

Så även idag. Man vet aldrig, vilka man
träffar och vilken kunskap
de har, som inte
jag har. Så man lär sig alltid något nytt.

I dag mötte jag ett par, där mannen var
specialist på kolfiber och kevlar-

applikationer. Så där fick jag en lektion.

Som ni kanske märkt idag,  om ni varit utomhus
, var det väldigt labilt skiktat i luften.

Det vill säga det bildades kraftiga Cu-moln,
som slog igenom inversionen
och så småningom
bildade Cb.

Framemot 1200-tiden hade vi flera stora
celler över södra Halland,
producerande åska
och nederbörd.

Dock inte så kraftiga som man kunde förväntat.
Under ett av Cb-molnen
kunde jag se en kraftig
rotation och detta kunde utgöra fundament för en

kraftig tromb. Men, det blev inget, utan energin
försvann eller rättare sagt
omvandlades.

Pär kom med sin specialbyggda japanska sportbil…
han skulle plocka smultron…

Jag flög i 3 timmar (1000-1315), sen var jag nöjd.
Jag hade tagit 3000 stillbilder och lite bilder med min
vanliga kamera som en dokumentation av min flygning.

Vädret var ju ca 20 grader varmt, vinden västlig
3-6 m/sek, vilket betydde, att
vinden låg rakt på
hangkanten på Tjärby.

Så metodiken då man flyger där, är att glida
på hanget tills man får indikationer

på att en blåsa släpper och då ta blåsan och
klättra upp till bekväm höjd.

Precis vad jag gjorde. Som vanligt då förhållandena
är bra, är inte problemet
att komma upp, utan
problemet är att besinna sig och inte klättra för högt.

Jag har telemetri ombord och det är förvånansvärt,
hur snabbt man
stiger i en bra termikblåsa.

I dag kollade jag lite i termiken, hur mycket
lyft jag hade. Stiget låg på,
när jag flög på ungefär
150 m,  3-5 m/sekunden.

Det betyder, att på 30 sekunder får du 150 m höjdvinst.

Så det är bra motor, som hissar modellen.

Min princip, som inte är benhård, är att jag
inte klättrar högre än XXX meter.

Man ska inte utmana ödet onödigtvis !

Bilder….jomenvisst, här kommer några.

SONY DSC

Här ligger min Ava färdig för take-off.

Förväntan.

SONY DSC

Pärs japanska oneoff-bygge…Ser ni så snabb den är ?

Den har nästan inte stannat,

trots den står stilla….paradoxalt nog.

 

 

SONY DSC

Här håller det första Cb-molnet på att förbereda sig och samla sina krafter…

SONY DSC

Stenarna resta under yngre järnålder eller bronsålder.

Undrar hur det lät, när dåtidens människor reste dessa megaliter ?

Jag menar, hur tror ni det  lät, då de pratade
och diskuterade under arbetet med resningen …
hade vi kunnat förstå något…?

SONY DSC

Beskriver inte denna bilden något typiskt svenskt och den tid,
som  visar upp den finaste grönskan…

SONY DSC

Plötslig uppenbarar sig ut från grönskan…
en smultronplockare.
Pär Lundqvist.

DCIM118GOPRO

Denna bilden, där jag ser mer galen ut än vanligt,
genom att mina ögon tycks sitta lika tätt som
Björn Borg, beror på att min GoProkameras lins
speglas i mina solglasögon.

Dock en rolig bild.

DCIM118GOPRO

Det är dags nu.

Kategorier
Hangflyg modell

FLYGARE SOM FLYGARE…

 

 

 

 

 

 

…undrar vem som är bäst ?

 

 

 

 

SONY DSC

 

Kan det vara svalorna eller en erfaren hangflygare…?

Jag vet inte, om jag fann svaret, men frågan är väl närmast retorisk.

Dagen började tidigt. Redan kl 0730 stod jag beredd att starta min Sparky
för ett uppdrag att flygfotografera en industribyggnad i Halmstad.

Det var absolut vindstilla och solsken, Nackdelen att plåta så tidigt är, att
kontrasterna blir hårda av den lågt stående solen. Men det fungerade och
bilderna blev bra.

Resan fortsatte till en plats, där jag lagt märke till,  att det fanns gott om svalor.
Det är inte lätt att plåta svalor, därför de är extremt snabba och oförutsägbara
i sina flygbanor.

Kameran ställde jag in på 1/2000 sekund och repetering av bildtagningen.

Alltså fotografering enligt kulsprutemodellen. Håll inne avtryckaren och bilderna
tas 8 i sekunden. Detta torde garantera, att nån bild i sekvensen borde bli bra….

Det blev ett par hundra bilder i alla fall och av dessa sorterade jag ut några, som
jag redovisar här.

Lägg märke till  hur olika svalorna gestaltar sig i luften och hur de kan använda
sina kroppar för att anpassa sig till flygkraven.

Här kommer några bilder:

SONY DSC

Visst ser de snabba ut…

SONY DSC

För att öka sin manövrerbarhet kan i se, att stjärtfjädrarna är utspända.

SONY DSC

Vill fågeln öka hastigheten, fäller den vingarna bakåt
för att minska spännvidd och inducerat motstånd.

Alltså en tidig version av Swing-Wing.

SONY DSC

Den är välanpassad i luften…

SONY DSC

Svalorna flög här för att fånga insekter.

SONY DSC

När fåglarna flyger lågt och fort, måste deras perceptionsförmåga
vara välutvecklad för annars…

SONY DSC

Kolla A vingarnas konfiguration B stjärten. Jämför med tidigare bilder…

SONY DSC

På denna bild ser svalan ut som om den ryttlade…

SONY DSC

…och här är ett annat utseende.

SONY DSC

Ganska mycket V-form…eller ett ändläge vid vingslag…

SONY DSC

Den presterar en snabb glidflykt med snabba riktningsändringar.

SONY DSC

Svalor kan flyga mycket högt, man kan se svalor på 3000 m höjd,
om förhållandena är gynnsamma.

SONY DSC

Man säger det blir fint väder om svalorna flyger högt……

SONY DSC

Right on !

SONY DSC

Skillnaden mellan en svala och en tornseglare är,
att i flykten har alltid tornseglaren raka vingar.

SONY DSC

Tänk dig hur anpassad en svala måste vara,
för att kunna fånga en liten insekt i hög fart….

SONY DSC

Lågflygande svala, men jag tror inte, det innebär regn…

SONY DSC

 När jag stått 10 minuter här, flög svalorna bara en halv meter framför mig.

 

…men nu kommer det en annan flygare.

SONY DSC

Lunak

Eftersom vi hade vädergudarna med oss i dag söndag, åkte vi
till Hovs Hallar för att få oss en dos hangflygeri…vad annars ?

Vinden 5-7 m/sek NV, vilket är perfekt för Segeltorpshanget.
Vi hade kommit överens om, att jag skulle försöka videofilma
Pärs Lunak från min Spirit.

Min modell hade jag lastat med 375 gram i tyngdpunkten för
att få lite bättre speed.

När man lastar sin modell, så ökar man hastigheten inom vissa
gränser. Man får en större motor, gravitationen, vilken då det
är “överskott,” läs mer lyft än du normalt kan omsätta i hastighet.

Tack vare energiöverskottet, lyftkraften,  kan man omvandla det
det till hastighet med hjälp av ballasten.

Med ökningen av ballasten, blev min och Pärs modeller,
vad gäller hastighet, mer likvärdiga, vilket borde underlätta för oss
att flyga nära varandra,  för att kunna få video från min modell på
Pärs.

Det lät ju plausibelt, men än en gång visade det sig, när jag kollade
videon hemma, att det mesta var missar.

Det är väldigt svårt att träffa rätt. Man ska dels försöka sikta med
modellen, så kameran får med den modell, som ska filmas, man
måste flyga på ett sånt sätt, så att videoupptagningen kan bli
njutbar för betraktaren och man måste vara försiktig och inte
kollidera med den andra modellen.

Det är alltså flera parametrar, som ska jämkas ihop. Lägg därtill
på faktumet att vädret i dag var kyttigt och termiskt, vilket gjorde
att modellerna flög i någon mån oförutsägbart.

Men det är bara att gå på det igen och testa, då det är bättre
förhållanden. Till exempel 3 m/sek och laminär vind.

Men flög gjorde vi naturligtvis. 2.5 timma fick jag i luften…

Hur mycket flög du i söndags ? Va sa du ? Zappa tv…jaha…

När vinden är så stark, som den var i dag, är det svårt att landa
nere vid Segeltorp. Speciellt Pärs Lunak måste man vara för-
siktig med, då man landar.

Landningen måste vara planerad. Alltså ingen improvisation
för då brukar det gå åt pipan.

Därför hade Pär beslutat, att bästa sättet att få ner sin Lunak
säkert, var att landa i sädesåkern så nära staketet som möjligt.

Han gjorde det två gånger och två saker ska vi tänka på, om
man landar bakom hangkanten i säden.

Det första är att inte gå för långt bak. Inte mer än 10 meter,
för blåser det kraftig, kommer man inte framåt, när man ligger
i kantrotorn.

Det andra är, att en modell som landar i en sädesåker, den har
en tendens att totalt göra sig osynlig. Det blir svårt att hitta den.

Jag har satt på ett par av mina modeller en pipare, som jag kan
aktivera med radion, eller om jag slår av sändaren, så går
piparen igång automatiskt, vilket underlätta letandet.

Att man genom att köra servona, ska kunna höra var
modellen ligger är en utopi, när det blåser mycket och
modellen sjunkit ner i grönskan. Så antingen en pipare eller
en GPS-Caller, för då kan du ringa till modellen och få
de exakta koordinaterna.

När klockan var 1600 landade vi mycket nöjda med en fin
flygning för oss båda på Segeltorp.
Båda modeller oskadade, vilket stärker självkänslan.

Jo, det är lätt att få skador vid landningen.

 

SONY DSC
Vyn som möter en modellflygare från Segeltorpshanget.

Ni kan se, att vågorna bryter, vilket är en indikation
att vindstyrkan är 5-7 m/sek.

 

SONY DSC
Kan han flyga som en svala månntro …
?

SONY DSC
Det var inte helt enkelt att starta Pärs kärra idag,
beroende på att vinden gjorde det svårt att hålla
modellen i ett fast grepp under utkastet.

SONY DSC
Detta är ju en modell, som gör sig absolut bäst i sitt rätta element.

Eller som vi säger på latin:”MOBILIS IN MOBILE

Vad det betyder ? Googla på det !

SONY DSC
Alla roder på modellen är bespända med papper,
vilket är känsligt för upptickande pinnar och annat,
då man landar.

SONY DSC
Det gäller att vara koncentrerad, om man flyger,
då förhållandena är lite mer krävande än normalt.

SONY DSC
Pär har landat i säden och går ut i ett spår av en maskin,
för att inte trampa ner grödan.

SONY DSC
Modellen hittad och bärgad.

SONY DSC

Vi hade mycket åskådare i dag, som intresserade följde, vad vi gjorde.

Jag kommer , då jag ser denna bilden att tänka på en episod med
Gösta Ekman,
som spelade “Herr Papphammar” i serien
med samma namn.

Den scenen där Herr Papphammar går i  en sädesåker
med skjorta slips,
hatt och kavaj.

När han stiger fram ur åkern, visar det sig dock,
att han helt saknar kläder under bältet…

Jag menar, det var ju tur, att Pär hade byxor på sig, med tanke på
de unga damerna,
som satt på bänken 20 m bort…..

SONY DSC
När svalorna flyger lågt, sägs det bli regn.
Hoppas inte det samma gäller modeller.

SONY DSC

Vad gäller jämförelse mellan svalor och en Lunak,
så får vi väl konstatera, att både flyger bra på sitt sätt eller hur ?

SONY DSC

En Spirit Elite på Segeltorps pilotplats, där det går utmärkt att sitta och flyga…

 Ja käre betraktare, sådan var min och Pärs flygsöndag den 22 juni 2014.

Sämre söndagar kan man ha, tycker jag, då jag klockan 1810
satte in min bil i garaget..

Kategorier
Hangflyg modell

VAD GJORDE DU IDAG LÖRDAG….?

 

 

 

 

 

Vi var ute och modellflög så klart.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

Ännu en dag med fint modellflygväder i dag lördag.

Vilket ju krävde,  att man begav sig  ut med sin modell.

Jag vill inte sitta på en bänk talande om ,  att man kanske skulle…
eller hur man egentligen ska göra , då man segelflyger,
för  det ska vara rätt, eftersom det har stått på internet…

Nix, jag sticker ut till ett hang för att få njuta av möjligheten
att flyga min modell.

Är det inte det modellflyget går ut på ?

Pär och jag åkte till Tönnersastranden. Jag hade med min Spirit,
för vinden var svag, medan Pär hade med sin nyrenoverade Banana.

Jag kom ner först, satte bilen på parkeringen och knallade iväg
med modell och prylar.

Vid framkomsten var vinden klen. Cirka 2 m/sek,
men det brydde jag mig inte om, för min modell kan
flyga på svaga vindar.

Efter en halvtimma i luften landade jag och just då dök Pär upp
ur skogen med sin kärra.

Han tyckte vinden var för dålig och avvaktade. Bananan är
inte att leka med under marginella förhållanden.
Dessutom är den väldigt fragil.

Hur som helst så ökade vinden upp och Pär flög min Spirit
innan han kastade ut sin Banana.

Hans kärra flög bra och genom att använda klaff,
underlättade det flygningen.

Pär landade på stranden och det blev en lång reva i
sanden efter landningen.

Allt gick ok.

Båda våra modeller var hela och vi var där i 3 timmar och flög !

 

SONY DSC

Förändringen av naturen syns tydligt här. För 10 år sen växte det
inga björkar bland dynerna.

SONY DSC

Här ligger min Spirit färdig för start med kameran ovanpå nosen.

SONY DSC

Efter en stund dök en yngling upp från skogsbrynet med en banan i handen…

SONY DSC

Fast innan flygning ska han ha sig en pipa…

SONY DSC

Pär fick i nåder ratta min Spirit i väntan på bättre vind.

SONY DSC

Spiriten med Påarp i bakgrunden.

SONY DSC

Spiriten med kamera…ser inte så estetiskt ut, men roligt med ombordbilder.

SONY DSC

Jaha, då var det dags med bananer på kanten…

SONY DSC

Pär tar ett djupt  andetag eller….

SONY DSC

Där blir bananan flygande.

SONY DSC

Pär mötte en trut i alla fall…

SONY DSC

Bananans konturer misstar man sig inte på.

SONY DSC

I dåligt lyft blir det ibland, att modellen måste flygas med hög nos.
Varför får ni själva räkna ut.

SONY DSC

Här flygs det med klaff.

  SONY DSC

Man kan svänga brantare…

SONY DSC

Planering för landning

SONY DSC

Här satt den…landningen var aningen oplanerad…

SONY DSC

Piloten fick älga ner och hämta…

SONY DSC

Ser ju helt ut säger Pär…

SONY DSC

Japp, allt är ok.

SONY DSC

Då är det bara att gå på det igen.

SONY DSC

Man kan inte slarva, när man kastar ut….jag vet det av egen erfarenhet.

SONY DSC

Nu bär det av…

SONY DSC

Kolla Pärs single-stick sändare, uppträdd på vänsterhanden.

SONY DSC

Snygg modell.

Ett barn av sin tid, 2003

SONY DSC

Jag var tvungen att ta en bild. Det var så vackert.

SONY DSC

Så här ser det ut då man kan flyga hang.

SONY DSC

Som jag alltid säger, ser det bra ut flyger det bra oxå.

Jo jag vet det var Kelly Johnson som myntade uttrycket,
när han var chef hos Lockheeds Skunk works.

SONY DSC

Banana – Påarp – Halmstad

SONY DSC

Ibland går det så fort att man passerar färgvallen…

SONY DSC

Vad gör du ?

SONY DSC

En Banana mot skyn…precis som det ska vara.

SONY DSC

Båda konturerna är lätta att känna igen.

SONY DSC

Här flyger 43 års hangerfarenhet.

SONY DSC

Nu, har Pär planerat landning.

SONY DSC

Först flyger man bort höjden och sen planerar man.

SONY DSC

Pär satte modellen med rätt hög fart och modellen
ritade ett mycket långt spår i sanden.

SONY DSC

Här ligger den safe and sound.

SONY DSC

…och sen var det bara att packa bilen.

IMAG0009

Här kommer lite stillbilder från min lilla Mobiuskamera
(460 spänn fraktfritt från Kina).

Tillbehör till kameran köper ni på E-Bay superbilligt.

IMAG0251

Två gamla gubbar på kanten. Dock, sinnet är ungt och fullt av energi på båda.

IMAG3047

Nu ska jag landa min Spirit.

Bild 1.

IMAG3049

Bild 2.

Nästan nere.

IMAG3050Klart.

 

Jag tänkte lagt in som bakgrundsmusik Harry Belafonte och

Banana boat song….

men det hade varit liksom lite för enkelt…

nu blev det musik, som håller dig vaken.

Kategorier
Hangflyg modell

TVÅ HANGFLYGARE ÅKTE TILL HOVS HALLAR…

 

 

 

 

                     …..men bara en flög…

 

 

SONY DSC

 

Jag och Pär åkte till HH i akt och mening för att modellflyga.

Pär hade med sin Banana och jag hade med min nya Arrow.
Hemma hos Pär skulle jag kolla, att mottagaren var bunden till
sändaren och allt fungerade.

Dock visade det sig, att ena skevrodret var det glapp i skarvkontakten.
Glitchen gick med viss ansträngning att provocera fram, men jag beslöt,
att min Arrow fick hem och gås igenom noggrant.

När allt var lugnt hemma, tog jag isär min Arrow och kollade noga kablar
och kontakter
mellan mottagare och skevroderservo.
Felet var mycket kraftig oxidation i den kontakten, som satt i vingen.

Oxidationen härrörde från den brand, jag hade i mitt förråd för 3 år sen,
då en lipocell tog fyr. Den rök som
  bildades då plast brann innehåller
ju saltsyra, som lagt sig överallt.

Speciellt på mina oskyddade kontakter. Eftersom jag inte flugit
modellen på flera år,
därför jag hade en annan jag flög med,
hade jag missat att kolla kontakterna.

Nu bytte jag båda kontakterna och sen var allt ok.

Men jag var förvånad, att mässingskontkaterna var så helt korroderade.

De var nästan helt svarta.

Alltså att tänka på:

Har ni eldat plast i hobbyverkstaden, kolla kontakterna…

Nåväl vi kuskade iväg mot HH, för jag hade med min trogna Spirit oxå.
Nerkomna var vinden NV, men med hänsyn till att skärmflygarna
höll till där nere vid Segeltorp, beslöt vi gå upp på platån.

Visst det blåste bra där också och vi , eller rättare sagt jag,
började
montera min Spirit.

Då började krånglet. Av någon anledning ? hade jag tappad bindning
mellan rx och tx, varför jag fick ordna det.

Det är ju inte nån raketforskning utan det fixades.
Sen kollade jag att roderna gick och Pär kastade iväg modellen.

Fiasko!

Jag hade ju inte ställt in roderna ordentligt. Höjdroder och skevroder
gick på fel håll.

Varför gjorde jag en sådan nybörjartavla? Det är för enkelt att skylla
på predemens, utan vi säger
väl, att det beror på, när man är stressad
och oväntade problem uppstår…

Alla kan räkna ut vad som hände…..i backen.

Jag har visserligen klarat att flyga och landa en modell här med felgående
skev-
roder, men inte med två roder felgående, det klarar ingen.

En mycket besviken pilot plockade ihop sin modell, som
trots allt hade klarat sig bra.

Som tur var, blev flygturen kort, bara 3 meter,
vilket begränsade farten och skadorna.

Två saker hade gått sönder:

Dels vingbalken, som sitter löst instucken i vinghalvorna och
som är gjord av laminerad ply och i centrum förstärkt med 2 mm
dural,  dels fick kroppen vid vingfästet en spricka i balsan.
Kroppens skada fixades med lite CA-lim

Vingbalken ska Pär fixa en ny, eftersom han har maskiner.

Sen band jag Spiriten till rätt modell i sändaren och såg till att roder
gick på rätt håll och att utslagen var rätt inställda.

Nu är den fit for fight igen. (När Pär fixat balken)

Kan jag inte flyga,  kan jag fotografera, när Pär flyger,
vilket jag gjorde, så gott jag kunde.

Pärs modell är en Banana, vilket är en snabb kärra. Den är inte
helt enkel att flyga och framför allt,  är den inte enkel att landa
på HH, vilket ni ska se på bilderna.

Trots allt med mitt strul var vi båda nöjda med dagen.

Vi hade fått se förutom Pärs Banana också Kenta flyga skärm
och sett hänglidare fara förbi.

Mer kan man inte begära.

Nu ser ju vädret de kommande dagarna ut att ge mycket regn,
så man får väl bida sin tid, innan det blir dags att åka till HH igen.

Här kommer som vanligt en bunta bilder:

  SONY DSC

Det första vi såg från platån var tre skärmar.

SONY DSC

Vår depå, när min modell fortfarande var hel…

SONY DSC

Pär kollar läget från kullen vid fortet.

SONY DSC

Pär handkastar sin modell för att kolla roder och utslag.

SONY DSC

Kanske behövde kollas…

SONY DSC

En proffsfotograf, till höger filmade Pärs  aktiviteter.

SONY DSC

Pär sa, att detta gick ju ok.

SONY DSC

Så nu kan vi starta…

SONY DSC

Du faller väl inte framlänges…?

SONY DSC

En mycket fokuserad flygare…det var extremt turbulent vid kanten.

SONY DSC

…Men nu är det lugnt.

SONY DSC

Hur många gånger har vi stått på den kullen och flugit våra hangkärror ?????

SONY DSC

Pär drar i svängen så det ryker…-

SONY DSC

5 g

SONY DSC

Halmstad skymtar på andra sidan Laholmsbukten.

SONY DSC

Nog utstrålar Bananan speed !

SONY DSC

Jag sa till Pär att flyga så du rör vid horisonten …

SONY DSC

Där det lyfter bäst…där flyger vi !

SONY DSC

Modellen styrs med sida/skev och höjdroder, med möjlighet att klaffa skeven.

SONY DSC

Pärs första landning…

SONY DSC

Men det är väl så att bananer växer i träden…

SONY DSC

Här plockar Pär ner sin Banana.

SONY DSC

…ser helt ut härifrån…

SONY DSC

…men Pär har fått syn på nått…

SONY DSC

…framkanten har fått sig en smäll av en gren…lättlagat med plast, mikroballonger och
sen tape över tills det härdat, lite slipning och lite sprayfärg…sen är det klart.

SONY DSC

Men en sväng till vill vi ha…

SONY DSC

Fast Pär ska först minska utslagen på skeven…

SONY DSC

Beredd att kasta ut…

SONY DSC

Där åker bananen iväg…

SONY DSC

…det gäller bara att ta sig igenom den svåra turbulensen vid kanten…

SONY DSC

..sen kan vi flyga på…

SONY DSC

…så Pär svänger vänster för att ta höjd.

SONY DSC

Pärs Banana efter senaste landningen.

SONY DSC

En hängglidare dök upp

SONY DSC

Kanske han ville ha lite mer tryck i vinden…

SONY DSC

Häggen blommar

SONY DSC

Jag kunde inte låta bli att ta bilden vid vägen till  Kattvik…

Kategorier
Modeller värda att se på

MAN KAN JU BARA INTE LÅTA BLI…

 

 

 

 

 

…att ta med sina termikmodeller ut för att flyga…

 

 

 

 

DCIM112GOPRO

 

 

 

 

…i det makalöst fina väder som rådde i dag tisdag.

Det var hyfsat varmt, även om natten varit kall med frost. I ett högtrycksbetonat läge
gör en molnfri himmel, att all värme från marken strålar ut uppåt under natten, så marktemperaturen
blir därför låg.

Dock solen värmer ganska snabbt redan nu i början av april, så jag förväntade mig bra
väder för termikflygning.

På förmiddagen var det stabilt skiktat med dålig termik, men vid 1100-tiden kom
torrtermiken igång och gjorde flygningen njutbar.

Redan klockan 1200 började det blomma Cumulus och molnbasen var ganska hög.
Detta lovade gott för dagens övningar med min Ava.

Molnbasen låg på 770 meter,  vilket jag märkte då modellen gick in tunna slöjor där.
Jag har ju höjdmätare och vario i mina  modeller, som hela tiden håller mig uppdaterad.

Jag flög termik i  mer än 2 timmar och det var inga svårigheter att hålla sig uppe.
Man lär sig på platsen,  där man flyger,  ganska snabbt hur karaktären är på dels
frekvensen med vilken blåsorna släpper,  dels hur de är utformade, samt  hur stark
termiken är.

Där jag flög i dag,  släppte blåsorna ungefär var 10 minut. Nu räknar jag inte småblåsor
utan bara  de riktigt rejäla. Medelstiget låg på ca 3  m/sek. Som alltid är ju termiken starkast
på tidig vår.

Så jag fick flyga, filma och fotografera. Fast fotograferingen med min systemkamera sket sig,
då jag glömt ladda ett tomt batteri.

Synd, för jag skulle ha kameran hos Pär för att kunna fotografera hans bygge av en Breguet,
efter hand som det fortskrider.

Det löste jag genom att använda min GoPro,  som var inställd på stillbild.
Nackdelen med den kameran är,  att den är automatisk och är det dåligt ljus som i Pärs
källare,  blir det problem, genom att kameran väljer för lång exponeringstid, så bilderna
kan bli suddiga. Men det fick gå.

Efter mitt  flygande och fotograferande kunde jag åka hem nöjd i alla avseenden.

Nöjd efter att ha fått uppleva en dags härlig termikflygning med en fin modell.
Det är ju detta man drömt om under vintern.

Det jag drömt om,  försöker jag på
alla sätt genomföra i verkligheten. Jag sitter inte bara och pratar om det.

Här kommer lite bilder om ditt och datt:

DCIM112GOPRO

Klockan 1200 mot norr. Absolut ingen vind vid marknivå.
På 250 m kanske 1-2 m/sek östlig vind.

DCIM112GOPRO

Avan tar igen sig där hon landade.

   DCIM112GOPRO

Sen ställde jag kosan hem till Pär för att se hur
hans bygge av Bregueten fortskrider.

DCIM112GOPRO

Kroppen börjar man kunna se formen på nu.
Bilderna tagna med min GoPro, som har svårt att
hantera det dåliga ljuset.

DCIM112GOPRO

Som tidigare påpekats, så är det mycket finsnickeri…

DCIM112GOPRO

Men byggaren har mycket energi, vilja och uthållighet.
Det krävs till allt man vill göra, om man ska bli tagen på allvar.

DCIM112GOPRO

När man vill ha en kropp rak med denna byggteknik med
spant, longeronger och andra förband, är det en gyllene regel,
att man ska fixera kroppen. Gör man inte det,  kommer kroppen
att sluta som en korkskruv.

DCIM112GOPRO

Om du fått 10 kronor i timman, för den tid du suttit i din
verkstad Pär under alla år, då hade du kunnat bjuda
mig på en resa till Amerika minst…

DCIM112GOPRO

Kroppen kommer att bli lätt och stark.

DCIM112GOPRO

Clas Olsonklämmor funkar bra.

DCIM112GOPRO

Sen tycker jag att Pär skulle skaffat en riktig stol….

DCIM112GOPRO

Pär Lundqvists patenterade lövsågningsmaskin.

Under bordet en kaninpick med ett kraftigt lövsågsblad isatt.
I bladets övre fäste en bra fjäder som är spänd till ett kvast-
skaft. Skaftet  sitter sen fäst i taket.

Denna konstruktionen gör att  lövsågsbladet hela
tiden hålls sträckt, vilket är en förutsättning för
att man ska kunna såga rakt längs en linje.

DCIM112GOPRO

Här håller Pär sitt “barn” i famnen för uppvisning.

DCIM112GOPRO

Det kan nog bli bra.

DCIM113GOPRO

Man kan redan nu ana linjerna på kroppen.

SONY DSC

SONY DSC

Pär slipar lätthålen i spanten.

SONY DSC

SONY DSC

Pärs lövsågningsapparatur.

SONY DSC

Modellens ritning.

SONY DSC

Indragbart ställ…javisst.

SONY DSC

Ställmekaniken.

SONY DSC

Stjärtpartiet.

SONY DSC

Profilspryglar till stabbfästet.

Det ska bli spännande när bygget avancerat lite längre så man kan
skapa sig en bild av det färdiga resultatet.

mats

Kategorier
Flyghistoria

MODELLFLYG FRÅN FÖRR DEL II

 

 

 

Nostalgiska hörnet med bilder från 80-talet

 

 

 

 

 

Av mail jag har fått,  förstår jag att gamla modellflygbilder
är något som gläder modellflygare.

Dels så kan vi nicka igenkännande, när vi ser modellerna,
vi som var med då och dels kan
nya modellflygare se
vilka modeller som byggdes på 80-talet.

1980 var det inte färdigbyggda kinesplan som gällde.
Då byggde man från en byggsats
eller från ritning.
Jag tror att man då den tiden kände större glädje
och belåtenhet,
när man byggt en modell själv.

Detta jämfört med dagens köp och släng modeller.

Bilderna  är tagna av en flygare,  som heter
Berndt Berndtsson, hoppas jag stavade hans
namn rätt, som förutom han flyger modeller
också enligt flygplanregistret ihop med
två andra
köpte Super Cuben, SE-CEH, som fanns med på förra posten i ämnet.

Just den Cub som vi hade som bogserkärra i Skövde Flygklubb
till mitten av 80-talet.

Världen är liten.

Här är de sista av Berndts bilder. Men det kommer mer
modellflygnostalgi
på min enkla blogg, så håll ut .

42-1980e (22)

Pär står vid sin garageinfart och kör in en OS .60 4-takt.
Alltså det är omkring 1982 cirka.

40-1980e (20)

Detta är i mitt tycke, en av Pärs finaste modeller. En Auster Autocrat.
Den  tillverkades i byggsats av Truedsson.

                      Damen som håller upp modellen är Berndt Berndtssons syster.
Motor var, om jag inte är för dimmig, en 1.5 cc Webra diesel.

Berndt hade köpt kärran av Pär.

33-1979F (6)

Denna modellen, en delta, byggde Pär ursprungligen med en 1.5 cc OS.15.

Nu vet jag Pär protesterar, men jag var med när han provflög modellen med en 1.5 cc Os !
Fast han skriver i kommentar till bilderna att det satt en 2.5 cc
Super Tigre diesel i den.Kanske efter OS-motorn då.

Här modifierad till hangkärra.

32-1979F (5)

Pär står på Segeltorphanget och flyger.

Profilen på piloten tar man inte fel på…

27-1979F (1)

Här är Babyn just monterad och ska ut i lufthavet.

 I bakgrunden en av Pärs Renaultbilar.

Måste bara tala om,  att  en gång då jag och Pär var på Hovs Hallar och min
bror var med mig,
så kom Pär plötsligt på, att han glömt sin, tror jag sändarekristall.
Han hade ju bara att köra och hämta den,
om det skulle bli flygning.

Jag sa till min bror att åka med Pär, så slipper han köra ensam.
Efter otroliga 44 minuter är Pär tillbaka med kristall och det
som var kvar av min broder.

Det är 65 km minst att köra och en stad och en större ort att passera…två gånger.

När min bror på darriga ben kommit ur bilen sa han till mig:

“Aldrig mer”, vad han nu menade…

                                                                    

16-DSC_7051

En Buecker Student  byggd av Berndt

15-DSC_7048

Berndts kärra som i original fanns i
Halmstad Flygklubb
mellan 1938-1951

14-1981B (11)Pärs Dart Kitten i skala 1:4.

Hans bäst flygande modell nånsin.12-DSC_6271

Berndt är och flyger hang med sina modeller i Skåne.

Platsen är väl Lernacken vid Limhamn

10-1981B (8)

Pärs Dart Kitten under takeoff, där den dras av en OS.60 4-taktare….

…eller var det en Saito…

09-1981B (6)

Dart Kitten i Björnhult.

Den fula meklådan tillhör mig och troligtvis också Junior 200 i bakgrunden häftigt modifierad.

 

07-1980e (25)

Några av Pärs modeller i skala 1:8 som hänger på väggen
med motorn ner, för oljan ska kunna rinna ur motorn

  05-1981B (52)

Pär på Höka assisterad av Johnny Johansson tror jag…

Det var när det fanns sandbana.

03-1980e (26)

Pärs Moth Minor

06-jag_berndt

Till vänster Berndt och till höger Pär i nutid.

mats

Kategorier
Flyghistoria

FLYGANDE VINGAR…

 

…har alltid intresserat mig…

 

 

 

…därför de avviker  från det man normalt ser
som ett flygplan med dess traditionella konfiguration  och
aerodynamiska kontrollytor.

Som ni kan se på bilderna, som publiceras med tillstånd av
Dr  Reimar Horten, så var kunskapen redan på 30-talet i Tyskland
stor om konceptet flygande vingar.

De två föregångsmännen var ju professor Lippisch och Horten ,
som var för sig experimenterade och löste problemen.
Vill ni veta mera om dessa två så googla.

Problemet med en flygande vinge är, att en “vanlig” vingprofil
orsakar en oscillation,  när vingen flyger. Det vill säga,  den  vill
öka hastigheten och sänka nosen , tills farten åter ökat så mycket ,
att lyftkraften ånyo lyfter nosen.Detta gör,  att vingen får en
sinusformad horisontal flygbana.

Lippisch och Horten var framstående aerodynamiker och hade
vindtunnlar till sitt förfogande,  där de kunde utföra mätningar
på de krafter,  som påverkar en vinge vid olika hastigheter och
anfallsvinklar.

För att en flygande vinge ska flyga stabilt i huvudsak, måste man
ha en profil som är tryckcentrumsstabil. En vanlig vinge som man
ökar anfallsvinkeln på flyttar resultanterna av vektorerna från
lyftkraften,  så att man får en nos-ner rörelse. Denna rörelse
lyckades man häva genom att förändra vingprofilen.

Den vågformade rörelsen i horisontalled hade en frekvens på
cirka 50-60 sekunder, innan man förstod, hur man löste problemet.

Alltså tryckcentrum är den platsen på vingen , där lyftkraften
har sitt angreppscentrum. Flyttar detta centrum sig ,
ändras anfallsvinkeln. Tänk på hur det känns , om ni flyger
ett mindre privatplan och man drar landningsklaff.

Man upplever exakt det, som är beskrivet ovan, därför vid
klaffansättning ökas lyftkraften, tryckcentrum flyttas bakåt
och du upplever ett nos-ner moment. Alltså man känner lyft
när klaffen går ut och därefter, på de flesta mindre plan,
en nosnerrörelse.

Moderna profiler för oss modellflygare som är tryckcentrumstabila
är en del serier av professor  Eppler. Dessa profiler använde
vi på snabba hangmodeller under 70- 0ch 80-talen.

Jag tycker bilderna,  på speciellt Horten IV och VI , visar hur
man kan bygga en flygande vinge , som är vacker med stort
sidoförhållande och högt glidtal.

Ett problem man upptäckte planet hade var självinducerat
vingfladder vid viss hastighet.

Planet hade bättre glidtal än flaggskeppet D-30 Cirrus/Austria.

Ett välkänd flygplan utan konventionellt höjdstyrverk var
Me163 Komet. Konstruerat av professor Lippisch. Planet var
ju ett raketplan och en av de engelska provflygarna Eric “Winkle”
Brown, som vågade provflyga planet efter kriget, han sa ,
att Me163 var det mest välflygande plan han någonsin flugit.

Här är några bilder och de visar Horten IV och Horten VI:

                En Horten VI. Spännvidd lite mer än 20 meter och glidtal med flugen polar 1:33,5
-34.5. 
Man ser det stora sidoförhållandet för att erhålla ett högt Re-tal.
Genom att ha ett högt Re-Tal minskar man lyftkrafts
motståndet,
även kallat det inducerade motståndet och det medför att vingen flyger effektivare.

Piloten låg ner på magen och flög dessa plan.

Horten VI hade bättre glidtal och flygegenskaper än D-30
vars avantgardistiska utseende kan beskådas ovan.

                                                                     En tidigare vinge från Horten. Man kan se att skevroder och höjdroder är separerade.

En tidigare version av en Horten flygande vinge. Medlemmar ur NSDFK runt planet

       Ibland försåg man planen med en motor och det gav höga hastigheter
med lite hästkrafter, jämfört med konventionella flygplan
 då dessa var tyngre och hade mera frontalmotstånd.

Här en renoverad HORTEN i USA som flyger. Denna bilden är tagen 1959
och just detta planet genomgår i detta nu en grundöversyn för att bli luftvärdigt.

                                                                    Här ser man den fina aerodynamiska utformningen av en Horten VI.

                                                                               För att nå termiken behöver man bogsering. Är bogserkärran en Fw  56  eller en 159 ?

 

Kategorier
Segelflyg

CONDOR SOARING SIMULATOR

 

…är den bästa segelflygsimulator jag provat.

 

 

 

 

Jag fick tipset om “Condor” av Pär Lundqvist häromveckan och efter
diverse tester köpte jag programmet online från tillverkarna.
Det kostade med allt 500 spänn.

På nätet finns ett stort antal scenerier att ladda ner,
så man är ju inte bunden til visst land för att flyga.
Det ordnas också tävlingar,  där man flyger en bestämd bana,
exempelvis en triangelbana eller en tur och retur bana.

Simulatorn är mycket realistisk,  när det gäller själva
flygupplevelsen. Karaktären på det planet man flyger
framhävs väl och cockpitkänslan är fin. Alla instrument
funkar och man programmerar banan i planets GPS
innan start.

I cockpit där du kan se att allt som behövs,   vad gäller
instrumentering och reglage finns på plats.

När du flyger rör  instrumenten sig precis som i verkligheten
och likaså styrspak och pedaler.

Det är en väldigt rolig utmaning att flyga i simulatorn.
Med tanke på att det är 30 år sen,  jag slutade segelflyga
fullsize,  var det spännande att flyga en högpresterande
kärra. Det visar sig, som ju känt sen länge, att har man
lärt sig flyga en gång och har hyfsat antal flygtimmar,
så sitter det i förlängda märgen. Vad som behövdes
,var att man blev van vid känslighet och flygkaraktär
på planet.

Sen flöt det fint och första blåsan man tog i Slovenien
på 400 m höjd,  var en upplevelse nästan i klass med,
när man fick den första blåsan tidig vår,  då jag flög i
Västergötland, segelflyglandskapet nummer ett i Sverige
med Skövde som centrum.

Bilderna har hämtat hos tillverkaren,  vars adress
finns i länken nedan.

Man kan köra simulatorn online och delta i tävlingar
med andra piloter. För den som vill lära sig flyga
“på riktigt”,  är denna simulatorn ett utmärkt medel.

Observera att denna flygsimulator är vanebildadnde !
Det är lätt att bli sittande med en triangelbana på 300 km…
…Du vet hur lång tid en sådan tar att flyga !

 

 

                                                                              Utsikten från cockpit. Till vänster handtagen för bromsklaff och release .

Ja, man kan flyga avancerat eller ?
Till och med fåglarna kan flyga avancerat i rote med mig…

 

För att få fullt utbyte av simulatorn bör man ha en bra spak.
Jag köpte en  LOGITECH FORCE 3D PRO JOYSTICKUSB

Länk till hemsidan:

http://www.condorsoaring.com/media.htm

 

Kategorier
Nostalgoteket

EN MODELLFLYGARE DEL 2

Modeller från Pär Lundqvists flygplansfabrik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När jag besökte Pär Lundqvist,  fotograferade jag av
några av modellerna, han byggt. Man kan ju inte säga,
att han byggt det lättaste konstruktionsmässigt,
men varför ska allt vara lätt ?

Jag vet inte, hur många modeller han fått ihop under
åren, men det ligger säkert över, än under  100.
Hur många av dessa som varit byggsatser, vet jag
inte,  men de kan nog räknas på ena handens fingrar.
Många av modellerna har gått som byggskola i Allt Om Hobby.

Min uppfattning om hans modeller är,  att hans bästa
konstruktion är Dart Kitten.
Den var relativt enkel att bygga och hade utomordentliga
flygegenskaper tack vare dess låga vikt. Modellen var  i
skala 1:4. 

Ser jag på hans segelmodeller var ju Dryaden bäs
prestandamässig, men ska jag väga in både utseende
och prestanda var hans 3 meters Kestrel Glassfluegel
bäst. 

Jag tror att hans mål, när det gällde att konstruera
och bygga är att, modellen ska vara lätt, den ska vara
stark, den ska se ut som originalet utan ändringar och
den ska vara funktionell.

Det vill säga,  med funktionell menas , att den ska
flyga som originalet, den ska gå att demontera lätt för
transporten och den ska vara lätt att serva.

Här följer några av Pärs modeller från ett modellflygarliv
med lite kommentarer. 

Varför visa gamla modeller, kanske förståsigpåare undrar ?
Det är enkelt, hans modellbyggande är en del av den
svenska modelflygkulturen, som är värd att bevara.
Så enkelt är det.

Den som inte vill läsa om det kan ju kila vidare till
förslagsvis “Blondinbellas” blogg.

Detta är den första konstruktionen från Veinge. “Debutant”,
som är en segelmodell uppbyggd på konventionellt sätt i balsa
och klädd med siden. Spännvidd 250 cm och med snälla flygegenskaper.
Undrar hur många Debutanter som är byggda i Sverige.
Fast jag byggde aldrig nån…..kanske man skulle och sätta in en elmotor…

En tidig bild från Hovs Hallar med Pär och hans Debutant vid kanten.
Fast jag tycker V-formen är väl häftig…..eller är det,  som han tar upp ?
Tidpunkten för fotot bör vara 1970-1971 cirka.
Det är faktiskt 40 år sen…inte konstig vi är gamla.

“Debutanten” erövrar skyarna vid Tönnersa Strand eller
möjligtvis vid Mellbystrand. Jag tror,  Pär  lät ta bilden
för att visa modellflygarna, att ett hang inte behöver vara
så högt för att bära en modell.

 Fotograf här: Bertil Dahlqvist.

En omslagsbild på pilot och modell. Modellen är “Debutant II”
en vidareutveckling av hans första segelmodell “Debutant”.
Denna Debutant II ljöt döden,  när Pär kom tryckande ut
på hanget, när det var kraftigt lyft.
 Planet klarade inte påfrestningarna
utan regnade ner som konfetti.

När det gäller motormodeller så är detta “Drabant”.
En helbalsamodell för .25 till .40 motorer.
Detta var oxå en modell som flög bra och som
byg
gdes i många exemplar.

Sidovy av “Drabanten”. Ganska snygga linjer, när man
jämför med vad som fanns på tidigt 70-tal på marknaden.

 

En radio förknippad med Pär är ju Skyleader.
Den importerades från England av Rune Svenningsson i Gislaved
och hade en stor marknadsandel under 70-talet. Detta tack vare
att Rune hade bra service och att servona var vettigt uppbyggda.
Om du kom till en hangtävling 1975 så vill jag säga att 40 % hade
Skyleader. Jo jag hade oxå en sån radio efter min första Futaba.
1974 kostade en Skyeader med 4 servon ca 1875 spänn.
Vad blir det i dagens penningvärde ? 10000-15000 ?
Skyleader kallades av en del för “Störleader” då de hade en tendens
att krångla. Skyleader försvann från marknaden,  när Futabas nya
radio kom,  som kostade 995 kr komplett. Sista spiken var,
när Bertil Beckman kom med Sanwaradion.

 

Inte bara byggde Pär egna konstruktioner. Jag och
han brukade testa nya modeller för Bertil Beckman
och denna modellen på ett suddigt foto från Hovs Hallar
är en “RidgeRunner” från en engelsk firma.
Jag byggde en från samma företag som hette “RidgeRacer.
De blev väl inga hits direkt på marknaden.

 

 

En något ovanlig modell. En “Ogar” som är
en motorseglare från Polen tror jag.
Modellen såg bra ut och gör den det brukar
den flyga bra oxo. Bilden tagen på Tjärbysjöns
is just norr om Laholm.

 

Ännu en bild på “Ogar”, denna gång på isen på
Stora Skärsjön öster Halmstad.

Så här ser en fullskala Ogar ut. Planet registrerat
i England, där man har en känsla för det udda.

 

En tidig snabb modell från Pär, “Danae”.

Spännvidd 3 meter, kropp i glasfiber och sprygelvingar klädda
med 0.4 ply. Modellen utrustad med klaff, som var populärt vid
denna tiden. Om inte annat så för att underlätta landningen.
Pär tyckte aldrig om denna modellen riktigt, då han klagade på vikten.
Vidare hade den lite konstigheter för sig i svängarna.
Jag minns med sorg….när modellen slutade sina dagar på
Hovs Hallar i hangkanten uppe på det höga hanget.

Men håll med om att modellen är estetiskt tilltalande !

 

Här är det mycket komplicerade linkaget till skev, sida och klaff
på modellen. Vid denna tid var inte servona blixtsnabba, glappfria,
utan de var ganska sega milt uttryckt och det gjorde att roderna
var likadana. Med så få servon var man tvungen att ha ett otal
vridpunkter och överföringar som skapade glapp och friktion.

Pär byggde en Grunau Baby, en konstruktion från tidigt 30-tal
helt i skala. Alltså med profiler och andra förhållande exakt som
originalet. Här är Pär ute vid Glänninge sjö för en flygtur.
Om modellen flög……tja, den tog sig fram genom luften som en
Baby gjorde. Lugnt och sakta.
Kolla Pärs radio. En Sanwa med
modifierade spakar, som ser ut som wienerkorvar !

 

Denna modellen tror jag är ett unikum. Den är byggd
med Divynicell som formmaterial, alltså både kropp
och vingar. Men det var den enda modell som Pär har
klätt med plastfilm. Att jag känner igen modellen  beror på,
att om jag minns rätt,  var nosen rödmålat. Vidare fenans
form tyder på en senare konstruktion. Jag minns den
hade svårigheter att svänga till vänster………

 

En Klemm utrustad för sjöflyg.

 

Här taxar Klemmen ut för att ställa upp för start.

 

Även en oklädd modell kan vara vacker.

 

Ännu en modell från sent 70-tal, en Dacapo.
En modell som har snygga linjer, som jag tycker den lånat
från den japanska jaktkärran från WWII, Kawasaki Hien.

 

 

Detta är ett derivat från Eastbourne Monoplane,
som Pär påpassligt döpte till “Newbourne Monoplan”.
En nybörjarmodell som var enkelt uppbyggd och
som nästan var omöjlig att slå i bitar.
Motorn var en 1.5 ccm Os.
Flög precis som den såg ut, sakta och bra.

 

“Eastbourne Monoplane”  En lyckad modell med
väldigt bra flygegenskaper. En skala 1:5 modell som
kunde flyga med en .25 motor. Det enda jag hakade
mig på var V-formen, vilket Pär sen ändrade och det
medförde mindre gungiga egenskaper.
Denna modell
konstruerades som ett alternativ till andra stora
men inte välflygande modeller, som då fanns på markanden.
En modell av ovanstående hänger i taket på Flygklubben  i
Halmstad tror jag. Den byggdes av Johnny Johansson som
då flög i flygklubben med sin fullskala aerobatkärra.

Eastbourne Monoplane och Pär L

 

En Ryan STA med klädsel av 0.4 ply på kroppen.
Inget lätt jobb att göra det med ply! Han monterade
på hjulkåpor på modellen, som ofta medförde stopp
när han taxade,  då stenar gick in och låste hjulen.
Skalan var 1:8
och han deltog i skalflygtävligen på Barkaby med den med hedervärt resultat.

 

En Moth Minor från De Havillandfabriken i England.
En konstruktion av sent 30-tal. Pärs modell med 1.5 ccm
motor, motorkåpa av offsetplåt och på bilden grundlackad
inför testflygningen.

 

“Boxer”, nästan en Bulldog. En 80-talskonstruktion med
många innovativa lösningar. Den var lätt att demontera
för transport, vingarna hade en konventionell fastsättning
med vingstål från Graupner och motorn var en Os .40 4-takt.
Flög bra och finns fortfarande i flygande skick i hans hangar.

 

En Boxer klart för take-off i kvällsljuset med startklaff.

  Cirka 1980.

 

 

Detta är förlagan till enligt min mening Pärs bästa plan, en Dart Kitten.
Ovanstående fullskalaplan hör hemma i England
och det har varit  ett program på Discovery Channel om
planet, där man redogjorde för dess öden.
 Modellen, kan man se,
är ju mycket lockande att bygga som en lätt konstruktion. Originalet hade
en Jap-motor med väldigt få hästkrafter. Däremot hade flygplanet mycket
vingyta, precis som Klemmarna,  vilket gjorde att man kunde hålla igen
på motorn och kostnaden
.

 

 

En bild på Pärs modell. Inte en superbild men den får duga.

 

 

En modell framifrån.

Pärs modell var,  som vanligt enkel att demontera och frakta med sig.
Jag och Pär var i Stockholm på skalaflygdagarna på Barkaby,  för att
se oss omkring och sammanträffa med Art Schroeder, vilken ju var
chefredaktör på Model Airplane News, en av världens största
modellflygtidningar.

Denna modellen kan jag inte erinra mig hade något namn,
utan den är en produkt av Divinycell – och plywoodperioden.
glasfiber/expoxieplast och vingarna formade i Divinycell och
sen plankade med 0.4 mm ply.
Pär byggde denna modell för att ha en modell för kraftig vind.
Alltså en modell för storm. Därför kan man se,  att han byggt
vingarna stabila med ganska lång korda  i spetsarna. En snabb
hangmodell hade ju normalt sett kraftigt tapererade vingar.
Just denna modellen blev senare omyggd med nya vingar med
ca 4 m spänvidd till en termikseglare.  I allra sista skedet blev
den ombyggd till en Canard. Vet ni inte,  vad en canard är
så googla. Det är ett franskt ord och betyder anka, sen kan
räkna ut resten själva.
Platsen modellen ligger på är gärdsgården
på det låga hanget vid Hovs Hallar. Fast vad är det för färg du använt Pär…?

Tre av Pärs segelmodeller. Framifrån en SB9, sen en Brequet
och lägst bak en Kestrel Glassfluegel. Kestrelen var min favorit hos Pär.
Den var snabb, vändbar och djäkligt snygg.

Ja, detta var ett mycket litet urval av de modeller som kommit ur Pärs händer.
Hoppas det har givit er en uppfattning om Pärs modellflygfilosofi som det
uttrycks i modellval och sätt att bygga.

Det kommer mer nostalgi så stay tuned !

Alla bilder är tagna av Pär Lundqvist och Bertil Dahlqvist. (C)

Vill ni veta mera om förlagorna till hans modeller
så Googla och du finner oändligt med info
.

 

Kategorier
Nostalgoteket

EN MODELLFLYGARE

 

Att möta Pär Lundqvist…

 

….i en diskussion,  kan  tyckas vara,  som att försöka läsa en dagstidning
utomhus i styv kuling.

Vi vet ju,  att Pär har mycket bestämda åsikter om sådant som rör modellflyg
och mycket annat för den delen också. Han brukar inte ge sig under en
argumentering, vilket jag efter nästan 40 år har lärt mig.

 Pär mötte jag första gången 1971, då han och Kurt Lennå flög med sina
segelmodeller på en flygdag på F14. Pär hade, tror jag en Graupner Cirrus
och Kurt hade en modell med det speciella arrangemanget, att han använde
hela vingarna som skevroder via ett komplicerat linkage. Jag minns också
det var enorm termik just denna dagen och att båda hade svårigheter att
komma ner.

 Jag pratade med Kurt om segelflyg, om hur man tävlade osv.
Vid denna tiden var jag  mycket aktiv fullskalapilot,  men jag hade sneglat
åt radiostyrt modellflyg en längre tid.

Nästa gång jag träffade Pär,  var på ett möte i Hökaklubben 1972 på
hösten uppe på Scandic Hotell,  som det hette på Vallås. Han kom farande
i full fart i sin Renault (Det var en grå något risig bil, som bara hade ett läge
på gaspedalen och det var inte tomgång !

(Fråga min bror som åkte med Pär fram och tillbaka mellan Hovs Hallar
och Veinge, när Pär glömt en kristall hemma. Min bror har knappt hämtat sig än,
fast det var 40 år sen) .

 Jag hade just köpt och byggt en nybörjarmodell, så jag ville gå med i en
existerande modellflygklubb, så jag kunde få lite anvisningar och hjälp.

Hökaklubben hade inget fält då, utan som jag tidigare har sagt, flög man
nere på sprutfältet vid Ösarp vid  Lagan.

 Jag köpte och byggde efter hand termikmodeller och Pär lockade med mig
till Hovs Hallar för en,  kan vi kalla det en introduktionskurs i hangflygning.

Varje vår arrangerade Hökaklubben en stor hangtävling med 40-60 deltagare
på Hovs Hallar. Pär beordrade mig att delta. Jaha tänkte jag, jag får väl flyga
min Cirrus och kana fram längs kanten, för jag tänkte att med en Cirrus hade
man ingen chans

För att jag skulle få lite bättre möjligheter på tävlingen, erbjöd  Pär mig mig
att köpa en motorseglare, som han döpt till Duett. Modellen var 2.5 m i spännvidd
och var försedd med en 3.5 kubikare. Det satt en gammal gjutjärns Os i nosen.
Den var omöjlig att starta genom att slå, utan jag fick göra en improviserad starter
av en 12 volts elmotor och en bit trädgårdsslang.

 Pär sa, vi skulle provflyga nere hos honom en lördagförmiddag. Alltnog lördagen
kom och jag stod där med min Duett, som var vacker som dagen. Förutom Pär
var det Johnny Johansson från Tjärby,  som hade med sig en egenkonstruktion.
Vädret var perfekt aprilväder med solsken och kraftig termik, som man normalt
hittar vid denna tid på året.

Pär hjälpte mig med motorseglaren och eftersom jag var i bra flygtrim från fullskala
fick jag  anslutning till en blåsa och försvann upp i skyn i den starka torrtermiken.

  Pär höll under tiden på att lägga ut lina till vinschen för att kunna dra upp sin SB9
segelkärra med ca 4.5 m spännvidd. Vi såg ju att Pär var vansinnigt sugen på att flyga,
så jag landade Duetten efter en stund och ställde upp som frivilligt för att dra upp
hans modell.

  Problemet var,  att det fanns ingen vind. Jag sprang över stubbåkern som en galning
i mina trätofflor,  för att modellen skulle gå upp på linan, men det var som förgjort.
Pär skällde och gormade,  att jag sprang för för dåligt.  Även flygkompisen Johnny
sprang,  så svetten lackade över åkern,  men resultatet var detsamma. Jag kan väl
säga att jag och Johnny just då inte var särskilt mycket värda.

Ja,  han kom inte upp denna dagen, men jag fick provfluget Duetten, som ju var
en konstruktion av Pär.

 På  Höstkanten gick SM i F3F (hang)  nere på Hammars Backar.

Pär var tävlingsledare, (som vanligt) och jag skulle delta med Duetten. Pär hade
noga inpräntat i mig,  att om jag ”Bara flög” skulle jag komma sämst på plats tre
med hans konstruktion.

Vi hade tränat, Pär, jag och Kurt Lennå nere på Hovs Hallar. Där hade det visat sig,
att modellen var snabb, för den vägde några kilo, men den hade ett fel.

 Efter att man bankat omkull 90 grader i svängen och man skulle gå ur för att
flyga på rakan, så ville den inte gå ur bankningen. Det resulterade i ett flertal
småkrascher och att man for bakom hangkanten och fick landa i potatisåkern.
Det är en något frustrerande upplevelse att ha en modell,  som kommer i svängen
i full fart och inte vill gå ur, hur mycket motskev och sidoroder du än använder.
Man vet ju,  att reslutatet blir,  att man antingen åker in i kanten,  eller så far
man över hangkanten i medvinden in över åkern. Där gäller det att svänga upp
mot vinden och åstadkomma en kontrollerad landning, vilket inte är så lätt,
eftersom du drabbas av lä-rotorns förbannelse.

 Pär fick problemet påpekat ett flertal gånger, men jag fick veta,  jag gjorde fel. 

”Flyg du och visa” sa jag och gav han radion. Inte f-n kunde han komma ur svängen !

 Pär och jag justerade de stora Futabaservona, som var linjära och jag minns,
att jag la in shims i servolådan för att minska det stora glappet,som fanns där.
Men hur som helst,  jag var anmäld och beordrad av Pär att delta i SM.

 Under träningen nere i Ystad innan tävlingen hände det, som inte fick hända.
Kärran gick inte ur svängen, utan den for in i Skånes stabila strandkant.
Eftersom modellen var ganska tung,  hade den bra fart och detta medförde,
att kroppen rök av framför vingarna vid smällen.

 Pär kommenterade detta med ”Hade du inte flugit , hade det aldrig hänt”!

 Nähä, men hur skulle jag då flugit ?

 Jag fick inget svar, utan Pär sa, att jag fick köra hem och laga modellen. 

Ganska roligt,  när vi lagade kärran, för det var en orgie i improvisation.
Kurt Lennå, som var med,  hade brutit armen. Från hans lindade arm snöt jag
en bit grov gasbinda. Denna använde jag för att laminera skarven,  där kroppen
knäckts. Kroppen var av glasfiber. Så Plastic Paddings  epoxielim inköpt på en
bensinmack på den österlenska landsbygden och Kurts gasbinda höll i ihop
Duetten. Allt såg snyggt ut och ny provflygning.

  Samma sak skedde. Jag vet inte vad det berodde på, kanske Pär hade skällt
lite mycket, men jag exploderade. Jag virade antennen till min Futabasändare
om handen och ville skicka den ut i Östersjön i ren ilska. Som tur var,
så gick antenn av och sändaren hamnade på marken.

Sen fick jag ny utskällning av Pär, för jag hade tappat humöret. Det kanske jag
var värd…då.

 Efter hand fick jag bättre modeller att flyga med och som jag skrev om tidigare,
byggde jag  och Pär varsin fin tävlingsmodell i hans källare under vintern.

 Jag lärde mig mycket av honom,  när det gäller bygge och teknik den vintern
och det är jag tacksam för. Han hade också en hård disciplin,  när det gällde att
köra på med bygget, så det hände nåt. Det är lätt att sätta sig och röka pipa,
när man bygger.

 Omkring 1974-1975 dominerades hangflyget, vågar jag påstå, av  tre piloterna
från Hökaklubben, Pär, Kurt och mig själv. Att jag själv kom med i laget för NM
i Norge redan 1975  fattade jag inte själv, men det var väl för jag hade en snabb modell.
Kanske att man hade viss fallenhet för modellflyg också.

 Pär och jag levde enbart för tävling och hangflyg under dessa pionjäråren.
Kom ihåg att Pär vid denna tid var en auktoritet inom modellflyget och speciellt hangflyget. 

 Han hade skrivit en bok om modellflyg, ”Radioflygboken” som väl kom ut 1972,
han hade introducerat nya profiler för hangflyg, som gjorde,  att hans och
våra modeller pulveriserade motståndet och han publicerade mycket artiklar i
Allt Om Hobby, så han var känd. Man kände det lite,  som att man umgicks med
en kändis lite granna, när man flög med Pär och dessutom, vad som helst kunde
hända, när vi flög ihop (?!)

 Om man hade skrivit ner,  alla diskussioner Pär och jag haft, när vi nästan
slagits, hade det blivit en diger lunta, jag lovar. Men vi blev inte ovänner,
för vi hade nog samma grundinställning till modellflyget, som höll vänskapet
tillsamman.

  Under 70-talet åkte Pär till Norge, där man varje sommar hade ett segelflygmeeting
vid Pellestova, tror jag det heter. Deltagare där var skandinaviens bästa hangflygare
och gästflygare från övriga Europa och USA: Bland annat oldtimern Dave Willoughby
från Amerika var där med sin Ka6:a.

Pär hade ju ett stort kontaktnät och han var en synnerligen utåtriktad och diskussionsglad
person. Det gorde,  att han ofta blev medelpunkten. Så är det ju med dynamiska människor. 

Allt eftersom modellerna för hang utvecklades,  kom det nya aktörer på banan, som
var beredda att förnya hangflyget. Det kom ny teknik och helt nya koncept,
vad gäller modellernas utformning. För Pär innebar det, efter att ha sett segraren
på NM, som var en dansk , flyga sin sin ganska kompakta kärra utrustad med
vridbara vingar,  att han skulle utveckla en ny modell. 

Pär började rita på en modell med vridbara vingar uppbyggd av Divynicell och med
vingar klädda med 0.4 ply. Resultatet blev en helt ny typ av modell med ca 250 cm spännvidd.

 Modellen döpte han till ”Dryad” och det namnet  kan du ju Googla på.  För den
som inte orkar googla kan jag informera att en Dryad är en träd- eller skogsnymf ur
den grekiska mytologin.

Pär byggde som vanligt en genomtänkt konstruktion för vingvridningen med kullagrade
vridpunkter och modellen funkade fint. Jag minns när han flög på ett inlandshang nere
vid Ösarp mot Lagan, hur fort den flög och vilket högt glidtal den hade. Vidare märktes
det hur okänslig för kytt den var. Själv tänkte jag, att vinner inte Pär SM med denna kärra ,
vinner han aldrig. 

SM  detta året 1977 gick nere vid Ystad och tävlingen drabbades av skitväder med kraftigt regn.

Pär hade med sig ett hemligt vapen, bilvax. Han vaxade sin modell och det medförde,
att vattnet inte fastnade, utan han hade en aerodynamisk ren yta på vingarna.

Jo, Pär tog hem tävlingen och blev Svensk Mästare. 

Ja sen gick åren och vi flög och flög. Och kivade och bråkade och flög. Men vi är kompisar
i alla fall.

Häromdan var jag nere hos Pär för att få lite nostalgimaterial och när jag kom ner i hans
källare och modellplansfabrik, var det som jag skickades 35 år tillbaka. En märklig sak.

 Sen när han visade sina gamla segelmodeller,  vällde ju minnen fram som en flod.
Jag sitter och tänker, herre Gud, vad man upplevt mycket ihop !

Varje vinge, varje modell har ju sin historia,  som vaknar till liv, när man inte sett de
på så många år.

 Pär är hårt engagerad i SMOS, vilket är oldtimerflygarna i Sverige. Han har byggt flera
friflygande oldtimermodeller,  som han flyger med.  Pär konverterar gamla friflygande
modeller till RC och flyger hang och termik. Dessa mycket lätta modeller är en ny
utmaning att flyga och behärska på ett hang för det ställs andra krav på flygtekniken.

Vidare håller han och Sten Persson i oldtimerflygarnas tidning. Denna tidning är
en pärla för den flygintresserade och är en av de få modellflygtidningarna,  jag läser
från pärm till pärm.

 

Pär vid källardörren, inne i källaren en provbänk med en Webra tror jag.

En bild från en Hovs Hallartävling sent 70-tal. Till höger Kurt Lennå i rutig keps
och kvinnan med schalett som böjer sig fram är AnnMarie Kurts sambo.
Mannen i vita rocken troligtvis Janne Karlsson från Malmö.

Den beryktade  modellen “Duett” som inte ville svänga…..
.Modellen var mycket snyggare utan huv.

 

 

                        Pär med sin SB9 som vi inte kunde dra upp. Kolla sidoförhållandet på vingen!
Det sitter nog fler spryglar   i   de vingarna  än vad en söndagsflygare under
hela sitt liv skär ut.

Länk SB-9:  http://www.sailplanedirectory.com/braunsch.htm#SB-9

        Den svenske mästaren i F3F med sin Dryad och ett av priserna, en Cirrus.

Pär med en friflygande segelmodell, som blivit konverterad til RC.

 Pär har ju inte flugit de senare åren med något riktigt snabb hängkärra,
hänga med till Hovs Hallar och höja adrenalinhalten genom att flyga en
riktig tävlingskärra av modernt snitt för F3F. Så man kan säga cirkeln är
sluten,  genom att jag lockar Pär tillbaka till Hovs Hallar, på samma sätt,
han fick dit   mig  1972.

Här under följer några bilder hemifrån Pärs källare med nya och gamla modeller.

Pär rotar bland sina friflygande oldtimemodeller
. Som är friflygande oldtimerkärror konverterade till RC.

Pär förklarar skillnaden mellan Eppler 180 och Eppler 182

Till vänster Pärs BH-1 Beauty, som jag tycker är hans snyggaste modell och till höger avklädd KZ-3

Länk BH-1: http://sv.wikipedia.org/wiki/BHT-1

Länk KZ: http://sv.wikipedia.org/wiki/Skandinavisk_Aero_Industri

En KZ, som konstruerades och byggdes i Danmark  30–60-talet. Utmärkta flygegenskaper.

En Fly Baby konstruerad av Walt Moucha i USA.

Länk: http://www.bowersflybaby.com/

En av de många Klemmarna som Pär har byggt. En Klemm 25

Länk Klemm 25: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hanns_Klemm

                              Ska man flyga inomhus ska det se ut som ett flygplan säger Pär och byggde denna.

Ett av Pärs projekt i jiggen. Kropp till en friflygande modell. Inget ARF här inte.

Om Pär tycker om lätta modeller ? Gissa !  En Tipsy Junior, som egentligen heter Fairey Junior.

Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Avions_Fairey_Junior

Ännu en Klemm 35 som ska kläs om. Med vad ? Siden naturligtvis !

Länk: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Klemm_35_Hirth_HM504.jpg

         En av Pärs konstruktioner som gått som serie i Allt Om Hobby, en Boxer modell mindre.
Boxer, nästan en Bulldog….      http://en.wikipedia.org/wiki/Scottish_Aviation_Bulldog

Motormontage och tank på Boxern.

Servomontage på Boxern

Är det en albylburk som bränsletank ?

Lättflyg

Nya projekt

Uppbyggnaden av vingsadeln på en Klemm 35

Byggsats ? Nänä allt är byggt från scratch !

Begrunda konstruktionen av Klemmvingarna. Starka, logiska och lätta.

Pär visar timern och mekaniken på en oldtimer segelmodell.

Ännu mera projekt.

Lincoln Sport. Ska bli spännande att se den i luften….

En mindre upplaga av Pärs Eastbourne Monoplane

Länk: http://user.tninet.se/~bkg405h/e_Eastbourne_monoplane.htm

Är det en ………?

En ritningsbild på Klemm 25. Jag tycker detta planet har väldigt funktionella linjer
och är vackert. Planet är ju en produkt av sin tid, sen 20-tal då man i Tyskland var
tvingad att bygga plan med stor spännvidd, då man hade restriktioner på
motorstorleken från segrarmakterna i Första Världskriget.

På översta hyllan Pärs Cub och hans Boxer.

Pär Lundqvist – Modellflygare och modellbyggare