Kroppen är klar,
jag har byggt ihop kroppen för dig Thomas och du ser den på bilderna.
Kom och hämta den, så fort du kan.
Det som återstår är montage av motor och installation av radio och servon.
mats
Kategori: Segelflyg
Blandade bilder på hang- och termikmodeller
Kategorier
STORK PRO 2 F3J
Termik så det dånade på Höka i dag.
Jag och Rolf-Erik var ute tidigt i dag och flög termik på fältet. Rolf-Erik med sin F3J modell Stork Pro och jag med min HYperAva.
Det var utomordentligt bra förhållanden, vilket gjorde det lätt att flyga. Rolf-Eriks F3J-kärra sköt han ju upp med sin eminenta vinsch.
Det är imponerande att se en så stor modell åka upp på vinschen och se vilken extra höjd man får vid urkopplingen när modellen snäpper loss från linan. Hans modell fullbestyckad och fullprogrammerad. Planet var högpresterande och flögs ganska snabbt.
Min HyperAva flög också bra och vi fick 2 timmar i termiken.
Här följer lite bilder på Rolf-Eriks modell:
En trilskande mångpolig kontakt, som överför info mellan vingens alla servo och rx.
Så där, nu är det klart !
Rol-Erik på väg ut till sin vinsch.
Snygga shorts….
När man spänner vinschlinan med gaspedalen gäller det att hålla emot.
Det ligger 40 års modellflygande bakom den blicken…..
Rolf-Eriks modell, en Stork Pro 2. En F3J variant.
Full klaff, för att komma ner där man vill.
Inflygning på Höka efter en termiksväng.
Rolf-Eriks vinsch med kraft i !.
mats
Kategorier
DET OTÄNKBARA
som aldrig får hända,
hände mig i dag torsdag. Jag flög med min HyperAva och hade avverkat ca 3 timmar i luften. Modellen kändes perfekt och presterade långt över vad jag förväntat. Både vad gäller ren prestanda som glidtal, bra polar och annat bestämt av grundkonstruktionen.
Den var också mycket mer agil, än jag hade förväntat. Med mer än 4 m vinge förväntade jag , att den skulle vara trög att justera i termiken, men den var förvånansvärt livlig.
Vad jag märkte omgående, var känsligheten på höjdrodertrimmen. Med trimmen neutral flyger den utan motor perfekt. Den glider super utan stall eller hastighetsökning. Men ett hack på höjdrodertrimmen sätter omedelbart fart på den. Avan är med sin profil en mycket snabb modell, som man gläds åt, när man går mellan blåsorna.
Att flyga termik med HyperAvan, är en njutning. Lägg den i blåsan, låt den flyga och hålla farten och du far upp. Kommer du snett i blåsan, är det enkelt att justera så du ligger i kärnan.
Nåväl jag njöt av flygningen och hade bestämt mig för att landa , då jag själv behövde tanka vatten. Det var ju ganska varmt idag.
När jag kom in på lång final från kommunens lada, hörde jag varningston från min sändare, att ackens spänning var låg. Inte bara var spänningen låg, uteffektmätaren fladdrade vilket betyder att oscillatorn i slutsteget hackade på grund av låg spänning.
Jag förstod, att kanske jag har 5 sekunder på mig att få ner modellen. Jag lyckades nästan. På ca en meters höjd med modellen hade jag en avstängd sändare. Noll. Nada. Jag var passagerare.
Vad som skedde, var att min mottagare går in i failsafe, vilket jag ställt in, så det innebär planflykt och en mycket svag vänstersväng. Modellen, som ju hade mycket överskottsfart tack vare min tryckning för att komma ner, steg omedelbart till vänster och la sig i en sväng.
Man känner sig ganska hjälplös, när man är åskådare. Modellen försvann i en sväng bakom de fällda buskarna i ridån.
Ganska moloken marscherade jag iväg för att se hur det gick. Jag hade haft tur. Den hade landat i ca 15 graders vinkel i en vänstersväng i ett buskage.
Skador? Visst blev det skador. Klädseln rippades på undersidan på två ställen på mittdelen av vingen, men inga strukturella skador fanns. Klädseln har jag lagat men olyckligtvis hade jag inte den kulör som var på vingen, men jag ska skaffa och klä om.
Sen syns inget av smällen. Trots allt ett ganska lyckligt slut. Jag vill inte tänka på, vad som hänt, om detta skett 10 minuer innan, när jag var på 500 meter……… Men det är klart, en splitt ny ganska dyr modell, vill man ju hålla fin så länge det går…….
Min acke i sändaren var en original sändaracke för Graupner med 3 celler och 2750 mA kapacitet. Jag har aldrig märkt några problem med sändaracken förut, för då hade jag ju slängt bort den.
Sändaren var nyladdad i dag och borde hållt till början av augusti. Hemkommen satte jag i en ny acke i sändaren och den står nu på i min verkstad för test.
Sens Moral är väl, att man ska inte ta något för självklart, när man är modellflygare. Vem kunde anat att LiPon var kass ? Men det är sånt som kan hända. Nu ska jag testa den nya acken genom att belasta med en lampa och kolla spänningen.
I morgon ska jag på det igen och prova.
mats
En liten videofilm tagen med nyckelringskameran. Vikt kameran 16 gram. Pris om nån vill ha 200 spänn.
Filmen vill visa skillnaden mellan de små utslag man gör för att ändra modellens attityd och de stora utslag man gör för att korrigera en kraftigare störning.
Inget upphetsande, men kanske en pausfilm.
RC-soaring onboardcamera showing rudderaction from mats strömberg on Vimeo.
Kategorier
STORSEGELTRÄFF ÅLLEBERG 2010
Nu blir det segelmodeller !
IGG, som är den internationella organisationen för modellflygare, som flyger riktigt stora segelmodeller hade meeting på Ålleberg första helgen i Juni. Eftersom jag aldrig varit på ett sådant meeting, beslöt vi att åka dit och se hur riktiga storseglare ser ut.
Vad Ålleberg är vet väl alla, men för er som vill ha info går det att googla på Ålleberg eller vänta tills jag lägger upp nästa och sista delen av reportaget från IGGmeetinget.
Tillresta var piloter från Nordens länder, Holland, Frankrike, Tyskland mm. Jag uppskattar det fanns ett 50-tal stora kärror på plats.
Att ta med en eller flera storseglare är ju inte helt enkelt just på grund av storleken, därför såg man mycket fina specialbyggda transportvagnar. Bara kostnaden för vagnarna………..men jag kan förstå man vill ha bra och säkra möjligheter att transportera modeller som kan kosta upp till 75000 kronor !
Spännvidden på modellerna låg mellan 5-9 meter och de var undantagslöst byggda av glasfiber, kevlar och kolfiber. Ska man bygga modeller med dessa stora spännvidder och framför allt med de stora sidoförhållanden som finns, då kräver det kompositmaterial för den nödvändiga styrkan och vridstyvheten.
Jag kan inte säga vilka modeller som var helt egenkonstruerade, men mellan tummen och pekfingret uppskattar jag modeller nästan färdiga i lådan till 80%. Finishen var verkligen fin och cockpitinredningarna var för det mesta helt skalenliga och i vissa fall fanns det fungerande instrumentering !
De stora seglarna hade indragbart ställ och det enda landningshjulet var för det mesta försett med hjulbroms.
De aerodynamiska bromsarna var utformade som på originalen och de var ytterst effektiva. De flesta hade Schempp-Hirthbromsar som ju är klassisk modell med bra verkningsgrad.
Radioutrustningen på de modeller jag kollade var 35 mHz och oftast var radion en Mc24.
Antennkonfigurationen på modellen nästan undantagslöst en vertikal antenn.
På min fråga varför man inte körde på 2.4 gHz sa en pilot att: “Jag litar inte på det”.
Som jag skrev innan, är det ju lite surt att höra det, när jag själv har skippat egna 35 mHz prylar och köpt på mig helt ny 2.4 gHz utrustning för dyra pengar…….
Vi får se hur det fungerar.
De flesta modellerna var försedda med telemetri för nedsändning av flitedata, höjd, stig/sjunk och GPS-data.
Stråket där man startade, var Ållebergs nord-sydstråk och det låg rakt i vindriktningen. Vädret på lördagen var perfekt. 2-4 m/sek sydlig vind med dragning på väst, 3/8 Cumulus och med en hyfsad molnbas.
Ska det klagas på något, så var det på förmiddagen svagt dis, vilket i vissa lägen gjorde det svårt att se modellen speciellt under bogseringen. En del bogseringar innebar nog att segelmodellen hade att hänga med antingen den ville eller inte !
Bogserkärrorna var rejäla modeller med mycket motorstyrka. De flög upp och ner som hissar. Bogserpiloterna var väldigt skickliga och rutinerna vid starterna var fast lagda och allt flöt perfekt. Inga haverier såg vi under de 6 timmar, vi var där.
Hur flög dessa stora modeller ? Med ett ord: Majestätiskt. De uppförde sig som fullskalaförlagan och i och med deras storlek får man en känsla av att de flyger skalenligt. En liten modell den flyger ju mera som ett flarn.
Alla modeller flög inte perfekt, vill jag säga. Men det berodde nog på piloten, att han var spänd. Det är ju mycket dyra modeller, man talar om här. En 6 meters modell ligger nog i kartongen på 10-15000 kronor. Tillkommer sen radio och telemetri, så det är klart piloten är nervös.
Dessa stora modeller med sina laminära profiler har ju ett stort hastighetsområde och man såg, när de tryckte, att modellerna ökade hastigheten snabbt, utan att för den skull betala för mycket i höjdförlust.
Skulle vara roligt att se en flugen polar på de största modellerna.
När jag gick runt och pratade med piloterna, förstod man stoltheten hos de, när de satt jämte sina fina modeller och det med all rätt. Stämningen var avslappnad och kamratlig, vilket är, precis som det ska vara på ett meeting.
Vi kommer tillbaka nästa år och jag kan bara rekommendera ett besök för att få en fin modellflygupplevelse!
Mycket mer finns att notera, men här kommer bilder. Allt taget med en liten kompaktkamera, vilket gör att jag har att underordna mig de tekniska begränsningar det innebär, men jag hoppas det skapar en känsla hos dig, hur det såg och ser ut.
På väg till flightline med modell och dam.
Tja, vad säger man….?
En Discus är ju en Discus hur man än vänder det. Inga dåliga grejor.
Japp, detta är en modell! Fast piloten har dåliga pressveck på sina byxor….
En norsk SuperCub använd vid bogsering.
Från ´Grunau Baby-Blanik-till det värsta som finns.
En tillrest deltagare med specialsläp……rymmande segelmodell, bogserare och tillbehör. Ja, det kostar att ligga på topp.
Släpet smyger förbi gaveln på hangaren.
Kolla sidoförhållandet !
En Slingsby till vänster, tror jag och en Grunau Baby. Originalet finns på segelflygmuseet på Ålleberg.
Detta var hitech 1935 !
En suverän bogserkärra och en mycket skicklig bogserpilot, som visste vad han gjorde. Jag är inte övertygad om, att de som ibland hängde efter, visste vad de gjorde i det tidiga diset……
Fliteline
En mycket vacker och tekniskt avancerad modell, optimerad för tävling. Kostar nog multum……
En Ka-6E. En av mina favoriter. Jag flög Ka-6Cr med beteckningen SE-TFD när jag bodde i Skövde och har många minnen från dessa flygningar.
Här finns mycket pengar och mycket möda nerlagt.
En tysk firma presenterade sina modeller, som var utomordentligt fint byggda och utomordentligt dyra….Elseglaren i mitten skulle jag vilja ha !
Tidigt lördagmorgon
Här släpps 8 meter segelmodell för en flygstart.
Kolla vingarnas böjningen när cirkulationen börjar !
Här är vår finske pilot i luften på väg mot hägrande termik.
Modellen för mig okänd. Först när jag såg den hastigt i luften trodde jag det var en A-15.
Som en norrman flög på NM förresten 1968 och som var en rysk kärra helt byggd av aluminium. Undrar förresten hur man lagade en monocogue av aluminium efter en groundloop ????
Men det är nog en Standard Austria eller……..
Man vet ju aldrig med vädret. Det kan komma snö !
En synnerlig katt bland hermelinerna hittade jag.
En Blue Phoenix som smugit sig in.
Blue Phoenix, som om man bygger den rätt är ett av de mest välflygande 2-m seglare som finns. Sätter man in en liten elektrisk kinesmotor i nosen har du bäddat för obegränsad flygglädje !
En pilot som fäst en trådlös videokamera på sin modell på det absolut enklaste sätt som finns. Varför ska man göra saker och ting komplicerat ?
Depån
Hoppas jag inte pratar i nattmössan……en Fox ?
Å piloten heter Kenneth.
Stort-Litet
Den utomordentligt effektiva boseraren med sin lika effektiva pilot !
Inget smäck här inte eller ?
Danskarna släpar hem sin Standard Austria ?????
En fullskalakärra flyger ifrån sin skugga. Kolla att även små privatkärror har idag winglets för att öka spännvidden och därmed minska det inducerade motståndet.
En Fox igen ?
Startförberedelser med segelmodellen i en dolly.
“Only the sky is the limit”!
En Monsun? bogserkärra på finalen med minst 30 grader klaff.
Främst bogserkärrorna-bakom segelmodellerna.
Här har en pilot ställt saken på sin spets.
En hitech elseglare. Spännvidd skulle jag tro 4.5 meter.
SuperCub på finalen efter bogsering.
[nggallery id=60]
Klicka på “View with Piclens” så blir det enkelt.
mats
Kategorier
STORSEGELTRÄFF PÅ ÅLLEBERG 2010 INFO
Här ser ni storleken på modellerna.
På lördag avhålls en IGG-träff på Ålleberg.
IGG ( Interesse Gemeinschaft fuer Grossegler) är en sammanslutning för de som bygger och flyger stora segelmodeller. Här finner man modeller med upp till 10 m spännvidd. En vanlig skala är 1:3 eller 1:3.5.
Modellerna är inte bara stora utan även skalenliga med ofta fungerande instrument osv. Dessa stora segelmodeller flygbogseras upp av flygplan typ Wilga eller Piper Pawneeliknande modeller ofta utrustade med flercylindriga motorer.
Inte bara åker vi upp för att kolla segelmodeller och bogserare, utan de som bygger egna motorer, upp till 12 cylindrar V-motor och upp till 9 cylindrar stjärnmotorer, kommer upp visar och kör sina alster. Bara dessa motorer är värt ett besök.
När man ändå är på Ålleberg besöker man naturligtvis segelplansmuseét.
Ålleberg ligger vid Falköping och från Halmstad är det ca 240 km.
Här några bilder på storseglare som ger en uppfattning om storleksrelationerna:
Tjusiga modeller.
Jag redovisar vårt besök utförligt med text och bilder, när vi kommit hem.
mats
Kategorier
TVÅ TIMMAR I TERMIKEN I DAG
fick jag i alla fall nere på Höka.
Jag drog ner till Höka med min trogna Blue Phoenix för att kanske få mig
en sväng i termiken.
Vinden var OSO, vilket brukar garantera ingen sjöbris och bra termik.
Naturligtvis var man ensam, så när som några smågrabbar på moped tror jag.
Så det var bara att hiva iväg modellen med monterad minivideokamera på en pylon.
Termiken var till en början usel men efter 30 minuter tog den sig och hela tiden,
när jag flög, passerade sträck med tranor, som migrerade.
Det finns nästan inget mer tillfredsställande, än när man tar vårens första riktigt
starka blåsa och man ser modellen cirkla uppåt som en kork. Härligt och belönande.
Vill ni ha en välflygande 2-m segelmodell, bygg en Blue Phoenix.
Det är en, av ganska få modeller som ger oförbehållsam flygglädje till piloten,
under förutsättning den är noggrant byggd utan krokigheter och annat.
Med en elmotor i nosen för 100 spänn kommer du lätt upp.
Filmen blev bra, men jag lägger inte upp den, för alla vet, hur det ser ut på Höka.
Vad jag filmade, var bland annat ett tranesträck under ca 30 sekunder.
Jag flög bakom och högre än fåglarna. Roligt man kan höra konversationen mellan fåglarna på videon !
Japp, nu väntar vi bara på nästa dag med termik, vilket antagligen dröjer, när man kollar väderutsikten.
Bilderna klippta ur videon, som togs med en Nyckelringskamera.
Rätt bra kvalitet trots litenheten. Nyckelringskameran kommer i HD !!
Ja ni ser själva, ingen trängsel här inte….
Blött i våtmarkerna. Konstigt annars väl…..
Här växte förr en risig och tät häck.
Kategorier
JAG LÄNGTAR SOMMAREN !
för då ser det ut så här nere på Höka !
Nu när man går och vankar och ser det gråa vädret, går ju osökt tankarna tillbaka till Höka, när det var grönt och fint.
Speciellt tänker jag på, när man satt i stolen och flög termik med någon av Avorna. Jag tror aldrig, jag haft ett plan, som jag är så förtjust i, som just Wladimirs olika Avor. Jag har inget att klaga på, utan de är anpassade, så bra det går !
Finns inget bättre, än att komma ner till Höka vid 9-tiden, montera och kasta iväg. Sen på ca 100 m höjd höra de första pipen i variometern , som indikerar termik och att sen kunna kurva med dagens första svaga termikblåsa upp ett par hundra meter.
Det är för mig modellflyg !
Det är inte lätt att klippa dans första blåsa, för den är liten, svag och oregelbunden på låg höjd. Men tack vare Avans utomordentliga flygegenskaper kan man verkligen utnyttja stiget maximalt.
En njutning, det är det !
Sen, vid 10-11-tiden , brukar de andra ynglingarna dyka upp. Uno, Thommy, Lasse, Morgan, och de andra pensionärerna. Då blir det tid till prat och fika. Allt vi berättar för varandra är nästan sant………
Detta längtar jag till nu !
Lite bilder:
Min HyperAva inför testflygning
HyperAva
Härligt med mycket spännvidd !
HyperAvan på dess hittills enda flygning
HyperAvan blir svår att slå i termiken
Min SuperAva, numera skrotad. Den var utsliten i stort sett. Mycket småskavanker och att klä om vingarna på en hitechmaskin är inte enkelt. Alltså att klä på kolfiber och kevlar.
Den hade då loggat 369 flygtimmar i termiken.
HyperAvan cruising
SuperAvan glider förbi.
mats
Kategorier
SILENT DREAM
Ny lycklig ägare till min Silent Dream
Thomas från Oskarström har köpt min Silent Dream från FVK. Han har ju uttryckt intresse för segelflyg, varför han var den idealiske nye ägaren till min segelkärra.
Jag hoppas , han får mycket nöje av den och att han tar många termikblåsor, när vädret blir varmare.
Den går också fint att flyga med, om vi åker till Hovs hallar och flyger hang.
Kontakta mig innan du ska provflyga Thomas, så hjälper jag dig !
mats
Den är såld !!
SILENT DREAM ELSEGLARE/SEGLARE UR MIN
HANGAR SKA BORT
Én mycket välflygande elseglare/segelkärra av typen Silent Dream säljes. Den är flugen ca 40 timmar och är i mycket fint skick. 6 fina servo medföljer. Sida, skev, höjd och klaff är funktionerna.
Vill du ändra om till elseglare, så bara såga av balsanosen jag satt dit och montera en elmotor.
Modellen har suveräna flygegenskaper. Spännvidd 285 cm. Övrig data på modellen hittar ni här:
http://www.fvk.de/Silent%20Dream%20rot.html
Varför jag säljer, om den är så bra? Jag hinner inte med att flyga den, då jag har andra elseglare och annat nyinköpt godis i hangaren.
Pris: 1700 kr, som den är på bilden.
Det du behöver är en mottagare och acke om du ska ha den som segelmodell, annars tillkommer motor, reglage, propeller och LiPo.
Nypris: 3000, 6 servon 1800 spänn. Mig har den kostat 5000 spänn.
Bilder:
Mittdelen av vingen som är tredelad.
Vingen med klaff och skevroder
Kroppen
Modellen monterad
Här är den applicerad som elseglare, vilket är lätt att återställa den till.
Silent Dream kroppen. Modellen utrustad med vertikal antenn för optimal mottagning.
Servon till sida och höjd är monterade i stabben, vilket ger glappfria linkage och perfekta utslag.
Intresserad ? I så fall hör av dig.
mats
Flyga termik
Termik är en böjningsform av det latinska ordet för värme-termo.
Vi känner till begreppet termometer, som betyder värmemätare.
Suffixet -meter är ju också latin och betyder enkelt översatt mätare.
Andra exempel är ju voltmeter, amperemeter och så vidare.
Således, termik betecknar något, som har en högre
temperatur än omgivningen.
Det är just det, som är grundförutsättningen för att termiska
vertikal rörelser eller konvektion, ska kunna uppträda.
Konvektion är ju också ett latinskt ord, vars grundbetydelse
kan delas i två delar;
Kon, eller egentligen con, betyder med och vektion betyder
en riktad rörelse. Tänk på ordet vektor som ju är en riktad
kraft eller rörelse.
Ja, vi ska inte bli för akademiska men dessa två begreppen
termik och konvektion hänger samman och är av
avgörande betydelse för oss som flyger och håller
oss uppe med hjälp av termiken och konvektionen.
Denna lilla artikel är en allmänt hållen beskrivning utan
bilder och skisser, som på ett enkelt sätt vill beskriva, hur
, när och var termik uppstår.
Som jag skrev förut, är en förutsättning för termik, att
vi har en skillnad i temperatur mellan olika luftmassor.
Hur uppstår denna skillnaden? När solen lyser på markens
yta tar denna upp eller absorberar värmestrålningen.
Värmet lagras i översta delen av marken. Beroende på
vilken typ av yta vi har, om det är grus, gräs, asfalt eller
sjö och hav, kommer värmet att lagras olika.
Värmen som tillförs havet kommer i första hand att
påskynda avdunstningen av vattenånga och i andra
hand att värma vattnet.
En grusplan som är mörk absorberar snabbare värmen
och kommer så småningom att fungera som ett element,
som strålar ut värme.
När vår grusplan har strålat ut tillräcklig mycket värme
till den ovanpå liggande luftmassan, har temperaturen
i luftmassan stigit , så den skiljer sig från omgivande
luftmassor med kanske 3-5 grader.
När skillnaden är så stor, blir den uppvärmda luftmassan
labil, den vill stiga uppåt.
Vad gör då att en bubbla med luft plötsligt lossar från
marken och stiger? Ja, det kan vara en vindpust, som
kommer och stöter till eller rubbar blåsan. Den kan
behöva lite starthjälp för att komma igång. Om vi har
svaga vindar, kan den marknära luftmassan glida över en
uppvärmd yta, värmen överförs som till största delen
strålningsvärme och liten del som kontaktvärme och
om då den över marken sakta glidande bubblan träffar
några hus, en trädridå eller ett annat hinder, får vi en
turbulent utlösning av termikblåsan. Det finns flera
andra sätt som en blåsa kan lossa på, men för våra
förhållanden är dessa två de viktigaste.
Kom ihåg att vår blåsa befinner sig nu på väg uppåt
genom luft, som är relativt sett kallare än blåsan.
Termikblåsan är just när den lämnat marken lös i
konturerna och relativt svag.
Då blåsan stiger, kommer temperaturskillnaden
att öka, för vi vet, att temperaturen i normalatmosfär
sjunker med ca 0.7-1.0 grader/100 meter.
Efter hand som blåsan stiger, får dess horisontella
utbredning fastare konturer och man kan, när man
cirklar i en blåsa märka, att stiget är bättre eller sämre,
beroende på, var man flyger.
Nu fortsätter ju inte en termikblåsa hur högt som
helst. När den når den nivå, då den stigande luftens
fuktighet kondenseras utmärks detta, genom att vi
kan se Cumulusmoln eller vackertvädersmoln bildas.
Det är det stora bulliga sommarmolnen, som växer
upp och faller ihop.
På vilken höjd den stigande luftens fuktighet
kondenseras, beror på flera faktorer.
Det hänger på fuktighet, temperatur, omgivande
luft och hur labilt skiktat det är och om vi har inversion.
Normalt sett hos oss på västkusten ligger molnbasen med
Cumulusmoln under tidig sommar runt 1400 – 2500 meter.
Inne i landet, där vi inte har sjöbris, kan molnbasen
ligga avsevärt högre. Från min fullskalasegelflygtid
minns jag molnbaser i maj på 3000 meter i Västergötland.
I Utah USA kan du ha molnbaser på 20000 fot.
Om det råder något, som heter inversion, på låt oss
säga 1200 meter, kan inte termiken komma högre.
Det vill säga luftmassan kan inte nå sin kondensationsnivå,
där det bildas moln av fuktigheten.
En inversion är ett lager med luft, där temperaturen
stiger med höjden i stället för att avta med höjden.
Om vi åker med vår termikblåsa glatt stigande med
3 m/sek, så märker vi, när vi närmar oss inversionsskiktet,
att stiget försvinner. Vi kommer inte högre, hur vi än gnetar.
När man flyger just i gränsskiktet mellan den vanliga
luften och inversionsskiktet, känner man små turbulenta
stötar i flygplanet. När man termikflyger och blåsan inte
kondenserar och inte bildar moln, kallas det att man
flyger torrtermik.
Torrtermiken kan vara lika stark som molntermiken,
men problemet är ju, man kan inte se var termiken finns!
Har du molntermik är det ju i princip bara att gå under
ett Cumulusmoln och stiga in i hissen. Att flyga torrtermik
är chansartat och man få i sådana fall lita på sin intuition
och erfarenhet av de lokala väderförhållandena.
Nåväl, om vi har kurvat upp oss till molnbasen
med en modell eller fullskalakärra , så märker man
en välvning under molnet , där den stigande luften
går in i de flesta fall.
Går man på rakkurs , efter att man nått basen,
kommer man att flyga in i sjunket.
Stiger du med 5 m/sek, så kommer du att sjunka
med i princip lika mycket, när du avlägsnar
dig från centrum. Det brukar man lösa, genom att
man ökar hastigheten markant, för att kunna ta sig
igenom sjunket så fort som möjligt.
En HyperAVA som svävar. Det är väl en bra karakteristik på modellen….
När du flyger en modell i en termikblåsa , som nyss släppt,
måste man vara beredd att korrigera, så man ligger i centrum
av blåsan, för att utnyttja stiget på bästa sätt.
Korrigeringen ska vara planlagd och genomföras utan
tvekan eller mjäkighet.
Hur man korrigerar i en blåsa , kan man inte generellt
säga, för varje pilot har sin, som han tycker bästa metoden.
Flyger du din modell på 100 m höjd utan termik, brukar
jag trimma modellen till lägsta sjunkhastighet och flyga
den just på vikningsgränsen. Om jag flyger in i en blåsa
med vänster vinge, då händer följande:
Om vingen går in i stigande luft, kommer luften att
tvinga vingen uppåt och öka anfallsvinkeln. Flyger du
då just på vikningsgränsen, kommer din modell
att vika sig , eftersom anfallsvinkeln på den lyftande
vingen ökat av den stigande luften.
Det är just det, som är finessen. Modellen kommer
att vika sig in i termikblåsan. Man kan säga, att modellen
ramlar in i blåsan.
När du stabiliserat din modell och flugit ett varv,
har du sett var lyftet finns och du kan korrigera, så du
centrerar din modell till det starkaste lyftet. Detta är ett
sätt att upptäcka termiken.
Ligger du i en bra termikblåsa sommartid med din
modell, kommer du att bli förvånad, hur snabbt din
modell stiger. Att ha ett stig med 5 m/sek är inget
ovanligt. Det betyder, att du på en minut klättrat 300 meter!
Har man en sådan stark blåsa, gäller det att ha en
planläggning eller strategi, hur du ska avbryta och när.
Om jag flyger en stor modell, 3.5-4.0 m spännvidd
brukar jag hänga med upp till x00 meter. Då är modellen
fortfarande sebar utan svårighet. En Blue Phoenix utan
bromsar tar jag aldrig högre än x50 meter.
När du nått din högsta höjd, är det dags att ta sig ner.
Det finns två sätt:
Du kan flyga ner planet genom att hålla dig i luft,
som inte sjunker eller som bara stiger lite. Genom
att trycka upp farten, kommer du att förlora din höjd
så småningom.
Det andra och enklaste sättet är att aktivera de
aerodynamiska bromsarna på modellen.
Bromsar är enkelt uttryckt en klaff, som exponeras
mot den förbiflygande luften och som dels bromsar
och dels genom turbulensbildning bakom klaffen
stör den laminära strömningen på ovansidan av vingen.
Så har du bromsar, så ut med de och ställ modellen
på nosen, så kommer du säkert ner.
Ett tredje sätt, som jag använder till min Blue Phoenix
är att göra en störtspiral.
Det vill säga full sida och full höjd samtidigt. Detta gör
att du förlorar din höjd snabbt utan att överskrida
den hastighet vid vilken strukturella skador uppstår
på modellen. Man måste testa detta på lägre höjd,
så man ser, att man inte flyger för fort.
Med en bra modell är inte problemet att komma upp.
Problemet är att komma ner.
När termiken är kraftig och du drar all broms du har,
kan det hända, att du stiger i alla fall.
Då måste du kombinera alla sätten du kan, för att
reducera höjden. Till exempel att använda full broms
och störtspiral. Då bruka man kunna komma ner säkert.
Detta var lite om termikflygning. Den stora frågan
för en modellflygare är ju, hur man hittar termiken.
Som jag skrev innan, är det ju inte stor mening att
leta termik över en vattenyta.
Vi vet ju alla vad Laholmsbuktenväder är på sommaren.
Det är, när vi har en molnfri himmel över havet
, men inne över land, ca 8 km in från kusten har vi
de härligaste vackertvädersmolnen.
Då är det bättre att leta efter termiken över åkrar,
grustag eller i lä av ett hinder, som kan lösa ut blåsan.
Vi har vissa reella bevis för termik.
Om en blåsa släpper i närheten av fältet brukar man
märka att vinden markant minskar eller markant
växlar riktning. Nästa steg kan vara, att man ser
svalorna kommer och jagar de insekter, som följer med
termiken uppåt. Svalor som jagar insekter, är en säker
indikation på termik. När svalorna flyger, kommer
strax därefter vitfågel.
Måsar och trutar går in i blåsan och kurvar upp sig.
rovfåglar är bra på att lokalisera termik och man kan
genom att studera dessa lära sig en hel del. Man kan
se, hur de korrigerar i blåsan och framför allt om du
ser en ormvråk som lämnar en blåsa, då är det inte lönt
att gå dit och försöka.
Har du en högvärdig modell och du kurvar i en blåsa
ihop med en ormvråk, så kommer du att stiga ifrån
den, om du flyger bra.
Att konstatera, att nu sticker blåsan, är ett resultat
av synbara tecken , men framför allt ett resultat av
träning och erfarenhet.
Ska du bli en duktig termikflygare , är det enda
som gäller att flyga mycket termik.
Teknikens utveckling har givit oss fina instrument,
som underlättar för oss att flyga i termiken. Jag tänker
då på variometrar och höjdmätare.
Dessa är ingen nödvändighet, för är du rutinerad,
flyger du lika bra termik med eller utan vario. Men
flyger du med vario kan du , när modellen är långt bort,
ta den minsta termikblåsa. Du kan ta en blåsa, där det
stiger med en dm/sek. Det gör du aldrig utan vario!
Dessutom ger instrumentering en extradimension
till ditt flygande. Speciellt om du flugit fullskalasegelflyg
tidigare uppskattas flyginstrument.
Personligen har jag ett par stycken Picolario från
Thommys ModelBau i Tyskland. De har aldrig krånglat
och kan mycket mer, än vad du kan tänka dig använda
de till.
Till min Blue Phoenix har jag en telemetriutrustning
från EagleTree i USA.
Det är mera som en instrumentbräda med de flesta
parametrarna inlagda inklusive en GPS:
Men vem kan stå och titta på en instrumentbräda i
solsken när man har modellen på xxx meter?
Jag föredrar Picolarion. EagleTreeutrustningen har
turligtvis också audioinformation från varion.
Termikflygning för människan upptäcktes ganska sent.
Det var på slutet av 20-talet vid tävlingarna på Wasserkuppe,
som piloterna vid flygningar mellan de olika hangen
ibland märkte , att de steg utan att ha anslutning till hangen.
Man förstod då, att det var en annan företeelse, som lyfte
planet. Det var ju molntermiken.
Bara på ett par år slog den dynamiska flygningen igenom
och massor med nya segelflygrekord sattes. Innan detta
kom gick all skolning och alla tävlingar på hang.
Så termikflygningen förde segelflygningen framåt med
jättekliv.
Hangflygningen har ju fått en renässans tack vare
skärmflyget och hängflyget.
Men för fullskalasegelflyget är numera hangflygning
helt överspelat.
Ja, detta var en liten orientering om termik och
termikflygning med modell.
Hoppas det gett något till de, som inte vetat förut.
Prova på med en enkel modell, du ångrar dig inte.
Det är inte enkelt, men varför ska allt var så lätt?
Ni har säkert sett, när jag flyger eller när någon annan
flyger termik. Visst är det rogivande. Man kan sitta och
njuta åt sitt eget flygande på ett avslappnat sätt.
Men ändå är man alert för att reagera på förändringar
i väder eller på modell. Att flyga termik med en välflygande
segelmodell är en av de grenar av modellflyget jag
finner mest meningsfyllt.
Varje gång jag går ut för att termikflyga har jag alltid
ett mål med min flygning. Det kan vara vad som helst,
till exempel prova olika tyngdpunkter, olika utslag eller
vad som helst som hör till flygningen.
Jag går aldrig ut och flyger förutsättningslöst. Det enda
sättet att öka sin skicklighet är att träna planmässigt.
Tro mig! För jag har mer än 500 timmar på mina Avor
(jag för loggbok över all min flygning)
och jag upptäcker nya saker varje gång jag är ute och flyger!
EPSILON
Jag läste just testresultatet av Staufenbiels “Epsilon” i Aufwind och den fick mycket bra kritik.
Modellen är en konventionell elseglare med 3.5 m spännvidd, med kropp av glasfiber och vingarna byggda på konventionellt sätt i balsa. Detta gör, tillsammans med ett noggrannt val av material, modellen lätt, vilket skapar goda möjligheter att få ut bra egenskaper.
Modellen levereras med motor, fällbar propeller och 60 Amp reglage och priset är 359 Euro, vilket är ca 3800 kr. Det finns en lyxversion, som kostar 200 kr mer. Läs på deras hemsida under länken nedan.
Du får då en modell som går snabbt att montera, som är lätt och flyger termik bra. Finns det nackdelar ? Tja alla plan är kompromisser och Epsilons goda termikegenskaper har erhållits på bekostnad att flyga fort mellan blåsorna. Man kan flyga fort men det kostar höjd, beroende på att profilen generar mycket lyftkraft.
Personligen ska jag köpa en Epsilon, därför den har goda egenskaper för både nybörjare och mera erfarna flygare. Dessutom är priset överkomligt.
Den har skev, höjd, sida , klaff och motorreglage.
Vill nån veta, hur man enklast handlar hos Staufenbiel , kan ni kontakta mig. Staufenbiel har en affär i Luebeck.
Här några bilder och en länk till en video.
Några närbilder
Vad som kommer i lådan.
Testflygning
Länk till Staufenbiel:
Länk till video:
http://www.airmix.de/modellbau-221600-epsilon-von-dymond.html
mats
Kategorier
NYBYGGT GAMMALT-STORA MODELLER
Här är några bilder på stora modeller, den största 15 m spännvidd…. att gotta sig åt.
Det måste ha gått åt mycket siden och spännlack i alla fall.
Bilderna egna arkiv och korpat på nätet.
Austria Elefant. Spännvidd 15 meter och möjlig last 90 kg! Snygg kärra, måste ha kostat en slant att bygga med hänsyn till balsa och sidenåtgången.
Flygbogsering av Austria Elefant
En vinge
Depån vid ett Oldtimersegelmodellmeeting.
Harbinger
Harbinger betyder på svenska, ett tecken på vad som ska hända i framtiden. Jag tror man kan kalla det järtecken i Sverige, det är nog det rätta uttrycket.
Mg 19-B
Ja, ni har rätt, ovanstående flög inte! (Jag menar inte många sekunder) Det ser inte ut att kunna flyga och det brukar vara en bra bedömning!
Opel Rak var en segelkärra som drevs av raketer, vilket prövades av Fritz Von Opel i Tyskland.
Fritz Von Opel med sin raketdrivna bil
Fritz med sin raketdrivna bil som nådde 300 km/timmen i fart.
Slingsby, engelskt skolplan. Spännvidd 7 meter.
Grunau Baby II
Härlig böjning på vingarna.
Jo det är en fullskalakärra med 31 m spännvidd.
Namnet?
NIMETA , vilket är en kombination av kroppen från en Nimbus 4M kropp och vingarna från en skolkärra, ETA.
En >Ventus med 7.5 m spännvidd
mats
Kategorier
BLUE PHOENIX,
…en modell både för nybörjaren och den rutinerade.
Den för nybörjaren bästa modellen när det gäller segel är enligt
min uppfattning Blue Phoenix.
Modellen är en svensk konstruktion som säljs över hela världen.
Den har utomordentligt goda egenskaper. Den är lätt att bygga,
den flyger bra, den är lätt att laga och den erbjuder för den erfarne
flygaren möjligheter till finsnickerier i flygningen.
Jag rekommenderar den varmt. Priset för byggsatsen ca 600 kronor.
Var man köper den? Googla.
Ja det är en byggsats, det är ingen stor kartong som kommer där
allt är färdigt, utan man får faktiskt sätta sig ner och bygga den själv
. Det är lärorikt, för man lär sig hur en basmodell är konstruerad för
det ska bli starkt och lätt. Man bygger den enligt instruktionen.
Modellen är ju avsedd för att dras upp med lina, men i dagens läge
sätter man i en liten elmotor och ca 1500 mA LiPo. Då kommer du
upp i termiken bekymmersfritt.
En annan sak du kan ändra, är vingfastsättningen. Den är på ritningen
opraktisk, så jag ändrade om till konventionell fastsättning med två
rundstavar och gummibanden tvärs.
Hur lång tid den tar att bygga? Du gör det på en vecka, så sätt igång
och många sköna flygningar under avslappnade förhållanden väntar dig.
Du behöver inte stå eller sitta spänd som en stålfjäder för denna modellen
flyger bra nästan av sig själv!
Här några bilder på min Blue Phoenix:
Här är lådan modellen kommer i.
Spryglarna modifierade jag på så sätt att jag tunnade
profilen 2 mm på högsta punkten, för att modellen
skulle penetrera bättre i motvind. Denna ändring gjorde
inte bara på modellens förmåga att gå mot vinden,
glidtalet förbättrades också avsevärt.
Vingen byggs på vanligt sätt: Byggbräda,
ritning och Gladpack. Sen kör man på med CA-lim.
V-formen på öronen sätts an med ytterspryglarna, glöm inte detta.
Innerpanelerna = 87 gram, vilket är lätt.
Blue Phoenix just innan sättning.
“Hmmm, undrar om jag satte vingen rätt….
säger Rolf och begrundar sin modell. 
Blue Phoenix på finalen.
Frank på väg ut med sin modell.
Blue Phoenix det den gör bäst, flyger.
Motorfastsättning. Observera att motorspanten sitter snett
för att kompensera för snedanblåsning på fenan.
Höjdroderstötstången sticker ut där bak ihop
med antennen. Lätt åtkomligt för justering.
Kategorier
ALLMÄNNA MODELLSEGELFLYGBILDER
Eftersom jag har så mycket bilder, har jag skapat en kategori som heter just “Segelflyggalleri”.
Häri kommer jag att ladda upp segelflygbilder som inte passar i någon av de andra kategorierna.
Bilder är ju alltid roliga att se på……..
De ligger inte i någon speciell ordning, utan de kommer upp efterhand.
De flesta picsen är försedda med förklaring, där jag tycker det är nödvändigt. Förklaringarna är på engelska, inte för jag är högfärdig , utan för vi är internationella….!?
Om någon har egna bilder han vill ha infogade så maila mig i lagom storlek.
[nggallery id=31]
mats