Kärt barn har många namn, så ock våra moln i skyn. Lenticularismoln uppstår vid de tillfällen, då
atmosfären är stabilt skiktad.
Det innebär, att förutsättningar för adiabatik inte föreligger. Termik vill ha förhållande, som
innebär att temperaturen avtar med höjden, vi säger,
att det är labilt skiktat.
I onsdags rådde det förhållanden som kunde skapa
lävågmoln.
Vi hade sydostlig vind. Det var stabilt skiktat. Vi har två hinder i terrängen, som kan skapa vågrörelser i luften. Det är Hallandsåsen och höjderna vid Veinge.
Dessa specifika moln kallas också lävågmoln, vilket förklarar lite, om hur det fungerar.
Jag var som vanligt flygsugen i solskenet och kuskade iväg till en pilotplats söder om metropolen Halmstad.
Det såg bra ut med solsken, lagom vind från sydost och en lång smal molngata med altocumulus.
Det borde vara möjligheter att få fin termikflygning… men det sket sig. Ingen termik, helt fritt från veretikala rörelser i lufthavet.
Ett flertal gånger prövade jag men ingen anslutning till eventuell termik. Till och med ormvråkarna kastade in handduken och hängde upp sina fallskärmar…
Ok, jag parkerade mig i min flygstol och studerade den vackra omgivningen.
Efter en stund dök det upp snabbt bildande linsformade moln rakt över mig. De låg i flera skikt.
En klocka ringde…kan det var lävåg ?
Efter en stunds funderade förstod jag att detta var fallet. Vi hade rätt vind, vi fick en våg inducerad av Hallandsås med en andra studs på höjden vid Veinge. Därför bildades molnen rakt över mitt huvud. Molnen tycktes, trots vind,
var helt stationära.
Lävåg är ett användbart instrument, om man vill skaffa
sig en bekväm höjdvinst i turbulensfritt lyft.
Kanske inte för modellflygare eftersom du måste klättra i rotorn för att komma upp i lävågen.
Men det är ett fascinernade naturfenomen.
Efter en halvtimma såg jag, att molnen hastigt började
falla ihop och jag förstod, att det kanske kommit in ny
labil luft, som förhindrade lävågen.
Så jag startade min modell eftersom det började komma nybildningar av Cu där jag flög.
Jag drog motor till 120 m och omdelbart anslutning till stark men aningen turbulent termik. Min modell klättrade så högt jag ville och det kändes, att vi nu hade ett helt annat termikläge. Nu var det finfina betingelser för en termikmodell.
2 timmar fick min ärrade HyperAva i luften, innan jag landade i den jungfrueliga grönskan i försommaren.
Nöjd och glad packade jag ihop och for hem mätt på
upplevelser, som tåldes att fundera över.
Jag upplever, som jag tidigare påpekat, alltid något oväntat, då jag är ute och luftar mina modeller.
Det gör man aldrig i dvala framför en tv…
Här några bilder.
Jaha, allt klart för start…
Här ser du hur skyn tedde sig vid min ankomst
med en smal gata av AltoCu-moln.
Jag tror min gamla HyperAva med 946 flygtimmar närmar sig slutet på aktiv tjänst nu…
Den är sliten och ärrad…
Här de linsformade molnen som låg i stort sett stationärt trots vinden.
De löses upp
Principskiss lävågmoln
Här ser du väderläget ändrats med begynnande Cu-bildning.
1 m/sek, växlande vindar och 20 grader C… Kan det bli bättre för termikflyg ?
Jag tror inte det, så jag var ute och fick mig 2 timmar i termiken. Den var utbredd och kraftig. Ska jag klaga på något…så var det att sikten var inte bra, då jag flög långt ifrån mig horisontellt och vertikalt.
Jag har publicerat så mycket bilder, då jag flyger termik, så det blir inga modellbilder denna gången.
På Tjärbyhanget har vi två stationära glador och en stationär tornfalk. Jag vet, var de häckar.
Då jag satt i min stol och njöt naturen, kom de två
gladorna och lade sig på hanget, inväntande en termikblåsa. Jag fick möjligheter att ta lite bilder. Avståndet var 75-125 meter.
Gladan är en märklig fågel, om man jämför med exempelvis ormvråk.
Ormvråken är en mycket bättre termikflygare. Gladan däremot flyger gärna ihop med min modell, då jag kurvar termik.
Om jag flyger i en blåsa, en glada flyger förbi, så ändrar den kurs målmedvetet till modellen, som den antagligen ser som en artfrände. Flyttar jag mig, följer gladan efter min modell, som en hund som ledsagar sin husse.
Det märkliga är och här kommer essensen i mitt resonemang, det är, att om jag lägger modellen att kurva i sjunk, då lägger sig gladan i samma sjunk och kurvar…
Har inte evolutionen kommit ifatt gladan ?
En glada flyger mycket klumpigare än en ormvråk, som är en verklig finlirare, då det gäller att finna termik och utnyttja en termikblåsa.
Men gladan är en vacker fågel och använder sin kluvna stjärt intensivt, då den flyger för att korrigera i luften.
Förutom gladorna kom tornfalken, som är en utomordentligt vackert tecknad fågel med sin rostbruna och röda färg.
Tornfalken häckar i en lada ca 1 km från hanget och jag har observerat den i minst 5 år nu.
Tornfalken en skicklig jägare av insekter, sork och andra
smådjur. Står i luften och ryttlar (hovrar) spanande med
sin utomordentliga syn.
Tornfalken har stora ögon, som sitter brett isär, vilket gör, att den har ett bra stereoskopiskt seende, som ger den
möjlighet att upptäcka minsta rörelse på marken och
bedöma läget.
Som sagt, i denna posten blir det bara befjädrade flygetyg…
Modellflyg är inte bara flyg för mig, det är också i allra högsta grad en naturupplevelse. Eller skulle jag vilja säga, en naturmedlevelse !
Här kan du se jetströmmen just nu. Den går i ett Omegamönster över Skandinavien. Just väster om Norge det kraftiga högtrycket som ger oss sol och ingen nederbörd.
Jetströmmen är den väg, längs vilken lågtryckscentran vandrar.
Observera vingpennorna i spetsen, vilka reducerar det inducerade motståndet.
Jag tycker gladan ser aggressiv ut…
Se här hur den korrigerar i luften med vingar och stjärt.
Som sagt, jag hade fåglarna på 75-150 m avstånd.
En korp kom som ett bombplan, vevande sig fram med kraftfulla vingslag i diset.
Tornfalken…alltid på spaning
Tornfalken är mycket skicklig på att ryttla.
Inget som sker på marken undgår dess skarpa blick.
En ensam sädesärla på en nyharvad åker. Visst ser den exponerad och utsatt ut…
Gladan en ganska stor fågel.
Landskapsfågel på Österlen.
Här ser du dess aktiva kluvna stjärt som korrigerar.
Plåt i luften som ritar rakknivsvassa vita streck mot den intensivt blåa skyn.
Anders är en modellflygare som efter 30 års uppehåll har återupptagit modellflyghobbyn.
Han är främst intresserad av segelflyg och jag träffade honom för första gången vid Tjärby-hanget.
Nu har han skaffat fler modeller och ville prova på att flyga vid Hovs Hallar.
Vilket naturligtvis gläder en gammal hanguv som mig.
I söndags var det utlovat 2-4 m/sek nordväst, varför vi bestämde attvi ses vid parkeringen på HH.
Förhållandena då vi kom var ca 1 m/sek nordvästlig vind, varför vi gick till Segeltorpshanget.
Vinden var svag, men eftersom Anders modell var lätt och försedd med motor startade han.
Om man flög noga och försiktigt gick det att hålla sig uppe.
Det var mycket människor ute och promenerade och till min förvåning fanns det fullt med folk i restaurangen…
Med tanke på Covid-19 viruset är det något, som jag aldrig skulle ge mig in på.
Under eftermiddagen kom ett stort gäng skärmflygare från Göteborg som fick konstatera att man eventuellt kört 36 mil i onödan…
Men vid 14-tiden kom det lite sjöbris och en av skärmflygarna startade, kanade ett par vändor innan han i brist på vind var tvungen att landa.
Anders drog fördel av den ökande vinden och kunde, tror jag , riktigt njuta av sin premiärdag på Hovs Hallar.
Så småningom var vi nöjda och gick upp på Platån, där jag visade, vad man ska ta hänsyn till, om man flyger där.
Sen gick färden i skilda bilar tillbaka till Halmstad och med som jag hoppas positiva och ljusa minnen av den första flygningen för Anders på Hovs Hallar.
Här en liten fotostory och en snutt från en ombordkamera på Anders kärra.
I år har jag observerat 2 + 3 tofsvipor =5 tofsvipor totalt…
Jag undrar varthän de har flugit ?
Aldrig har jag vid denna tid under våren sett så få av
arten. Men det har sin naturliga förklaring antar jag.
Vi får väl göra som lopporna…leva på hoppet.
Min bror med fru körde ner till Skanör-Falsterbo för
att spana på flyttfåglar. Jag ser fram emot en rapport
Eftersom vinden i dag låg på nordväst 8-13 m/sek
var modellflyg uteslutet.
Även en flygentusiast som jag har vett att säga stopp, då förhållandena är alltför barska.
Över de nysådda fälten flög jorden i stora moln över
till grannarnas marker.
Ett evigt fram och tillbakagående maskineri.
En fågel jag tycker har ökat i förekomst är gravanden.
(Om det nu är en and)? Bygger sitt bo på åkrarna därav namnet; Gravand-grävande
and.
Några bilder blev det från Hovs Hallar, där jag skulle
träffa 2 presumtiva nya hangflygare, vilka ville ha
lite info om begreppet hangflyg och vad som är att tänka på vid flygning på HH.
Jag tog lite bilder, eftersom jag köpt nytt zoomobjektiv.
Hoppas det är bättre än mitt gamla för det var 5 gånger
dyrare…
Så hoppa in och åk med !
Över de lätta jordarna skiftas jorden mellan goda grannar…
En ensam sädesärla förgyllde min eftermiddag…
Utan spaning – ingen aning…
Hej, jag heter Ärling....
Mycket färg för att tilldra sig insekter för pollinering.
Gravandshane med sin knöl vid näbbroten.
“Mira”, ensamkommande flykting från Rumänen, men som inte omfattas av den så kallade gymnasieamnestin.
Inspirerad av något så när västlig vind, enligt flaggorna där jag bor, drog jag till stranden för att njuta lite solsken och flygning.
Framkommen visade det sig att vinden var ca 1.5 m/sek… Jag hade förväntat mer.
Min Spirit brukar att gå att flyga på de svagaste vindar, så jag slängde ut. Nu var jag inte där strandhanget är högst, utan tvärtom jag var, där det var lågt.
Det sket sig.
Jg kunde inte hålla mig uppe utan insåg realiteterna och packade ihop, för att i stället ta min vanliga 8 km promenad.
Det är lika belönande.
Men jag vill inte undanhålla dig min 1-minuts flygning !
Alla bilder Mobius.
Tur jag fick rätat upp något så när efter vikningen…
Vi sprätte lite sand vid landningen.
Här ligger hon och glor på hanget som inte ville riktigt i dag…
Det var utlovat av yr.no 2- 3 m/sek ostlig vind och solsken.
Borde vara fina indikatorer på bra termikförutsättningar.
Så jag packade in min gamla HyperAva från dess plats i mitt förråd, där den hängt sen i höstas, in i bilen och for söderut.
Framkommen möttes jag av fint termikväder. Visserligen torrtermik men som jag bedömde det, borde det vara en piece of cake att kurva upp sig.
Monterade modellen, vilket är snabbt gjort, hängde på en GoPro för att dokumentera lite av min flygning och
sedan start mot sydost, eftersom vinden kom därifrån.
Märkte under stiget att det var mycket vertikala rörelser i luften. Redan på 60 m stängde jag motorn och började kurva.
Termiken var stark, men det var turbulent. Tidigt på våren är termiken starkast, vilket märktes.
Snabbt klättrade jag ackompanjerad av variometerns glada pipande till X20 meter.
Det var en härlig känsla att sitta i min termikstol och njuta av mitt flygande i det vackra vädret. Jag begär inte mer av livet faktiskt.
För att göra en lång historia kort, så flög jag 2 timmar uppdelat på två pass. Jag fick i 468 mA i min acke då jag laddade den vid hemkomsten.
Så jag flyger energiekonomiskt. Det är en segelmodell jag flyger, inte en motorkärra…
Min HyperAva har loggat 927 timmar i termik nu. Jag har kollat min logg för att få rätt sifffra.
Kanske det blir 1000 timmar i termik under 2020 ?
Nöjd for jag hem. Bättre att flyga än att ligga i dvala framför en tv.
Bilderna tagna med min Mobius och min GoPro.
Tjärbyhanget flygbart på västlig vind
Den numera enarmade eken.
Brottplatsen
Mitt flygställe fotograferat från en osannolikt välväxt tall.
Fint väder på gång på HH, så jag packade och drog.
Kom till ett tomt HH och var klar att kasta ut kl 1000.
Vinden 1-2 m/sek NV och solsken. Om det var varmt ? Nä, inte direkt, men jag var bra påbyltad av erfarenhet.
Först ut min Blue Phoenix. Den är alltid flygbar. Modellen utrustad med elmotor, om jag måste rädda den från ett dåligt läge.
Startade vid fortet på Platån. Lyftet dåligt, men jag flög i alla fall…
Så småningom, då jag gnetat upp mig, var det problemlöst att flyga i den laminära vinden.
Yr.no hade lovat ett vindomslag vid lunchdags och det stämde precis. Kl 1130 vände vinden till NNO och ökade till 4-8 sekundmeter.
Därför beväpnade jag om till min Spirit. Efter att ha farit igenom en mycket aggressiv kantrotor, for jag upp som en hiss i i den laminära vinden och möttes av ett
jämnt och starkt lyft.
Sen var allt en baggis.
Fick en timma i luften och som tur var, kunde jag stå i lä bakom ett buskage för vinden.
Nöjd, glad och belåten hoppade jag in i min bil, för att efter min verklighetsflykt mötas av dagens realiteter med en pandemi.
Vilket jag försöker undvika genom att ytterligt begränsa mina mänskliga kontakter oavsett.
Hemma är det välförsett i frysar, kylar och skafferier.
Vi hoppas på det bästa och får vara glada, att man kan bege sig ut på hangen, där det inte är trängsel.
Häng med !
Samtliga bilder klippta ur en Mobiusvideo.
Pilot och Blue Phoenix på väg till hangkanten.
Blue Phoenix rules the skies !
Höjd 59.9 meter och stig med 0.2 m/sek.
Efter landning.
Skuggspel
Som du ser hoppar det bra vid starten
Men bara jag kommit upp i den laminära havsvinden så…
En modellflygare och hans modell på Hovs Hallar
Spirit Elite
Piloten sitter på sin pilottuva…
Mycket blått…
Hoppsan…
Koll av planén inför landningen
Dags för landning. Full klaff för att komma ner under ordnade former…
Ser du vildnyponbusken till vänster…
Jepp, just i den landade jag. Turligt nog utan några skador.
Jag tog med denna bild för att visa det fina låset på grinden.
I torsdags var det en av de sällsynta dagarna, under denna
årstiden, som bjöd på västlig eller nordvästlig vind.
Det borde alltså vara lite upplagt för hangflyg vid
Tönnersa Strand.
Solen sken och vindens styrka var 3-5 m /sek, vilket
kunde skapa goda förhållanden dels för flygandet och
dels att kunna stå ute i det vackra vädret utan att bli
genomblåst och genomfrusen.
Nåväl, jag var på plats 1230 och beredd att starta med min, nästan under alla omständigheter, flygbara Blue Phoenix.
Varför jag inte skulle flyga någon av mina snabba F3F
modeller ?
Jo för en Blue Phoenix klara de flesta väder. Från mycket
svaga till starkare vindar.
Jag har ju modifierat profilen för att på en bättre polarkurva, varför den penetrerar hyfsat. Dessutom är en Blue Phoenix en enkel modell, som man monterar snabbt. Fyra gummiband,
sen är den flygklar.
Jag är främst ute efter en flygupplevelse, inte att jag ska flyga
som en skållad råtta 10 cm över kanten.
Flygglädjen är det väsentliga för mig.
Med var också dels min nya Mobiuskamera, dels min gamla Mobius nu försedd med nytt pc-board.
Jag ville se, att båda fungerade. En kamera hade jag tejpat på min glasögonskalm som vanligt. Detta är ett mycket fint sätt att filma/fotografera, om du vill dokumentera skeendet.
Det du ser, det är det du fotograferar. Det bästa av allt är,
att Mobiusen tar så bra bilder, med hänsyn till pris och storlek.
Då jag kom fram till min vanliga pilotplats, såg jag att länsstyrelsen gjort ett hack i den främre dynkanten.
Varför ?
Bra fråga. Kanske för att underlätta för eventuell häckning av fältpiplärkan.
Dock kan jag garantera att naturen med vindens hjälp inom ett par år har återuppbyggt dynkanten igen.
De som planerat detta borde gå en kurs i grundläggande (sand)dynamik.
Ok nog klagat. Jag var absolut ensam på stranden, så
när som på en Golden Retriever, vilken vallade sin
husse långt borta på den öde sandstranden.
Start och ut med min Blue Phoenix i det laminära härliga lyftet. Det bar perfekt och det var mycket goda förhållanden.
Hanget har ju blivit högre, vilket inte minst skärmflygarna erfarit, då de nu kan flyga på Sveriges längsta kusthang.
Med den vinden vi hade i dag, bar det upp till ca 50 meter just över strandkanten.
En tjusning med att flyga vid detta kusthang är att jag har
min modell mycket nära mig. Det skapar en speciell känsla.
Att landa kan var besvärligt, eftersom det bakom hanget är
turbulent, vilket ställer krav på reaktionsförmåga och och förmågan att förutse skeenden, men som du kan se på
videon, så gick det att komma ner under relativt
kontrollerade former.
Två timmar i luften fick jag med min kära Blå Fenix
och jag njöt varje sekund.
Sedan var mina inre batterier laddade och jag var
beredd att möta världen med öppna ögon och friska
tag igen.
Än en gång; Tack gode Gud att jag är förunnad att få
bo vid en kust och där kunna fånga en fri horisont med
min blick !
Innan jag gick till bilen, tog jag en promenad på stranden för att kolla, om jag kunde hitta lite bärnsten.
Det blev noll i dag, men jag har förhoppningar, att på måndag finna strandfynd, då vi kommer att få 10 – 13 m/sek
vind på söndag, vilket kan föra iland gods från havets botten.
Kvällstidningsträsket utlovar som vanligt världens
undergång på söndag då de säger det blir orkanvindar med
det annalkande lågtrycket.
Vi får väl se, om boulevardpressen eller yr.nohar rätt.
Den norska vädertjänsten har förutsett 12-14 m/sek
på söndag kväll.
SÅ var min dag på hanget och jag dokumenterade mitt görande med mina Mobiuskameror.
Stillbilderna klippta ur videon.
Jump into the seat, buckle up and hitch a ride with me !
Undrar du, varför jag är ute och flyger, så fort tillfälle ges ? Mycket enkelt: Det är det roligaste jag vet och det ger mig
oändligt med upplevelser !
Sådant du aldrig får framför din tv.
Sanden pudrad med frost. Det närmaste
vi varit vintern i Halland hittills i år.
Den fula stövelknekten låg och tjurade
Vintern 2020 Tönnersa. Härligt !
Naturen där jag flyger. Härligt ljus.
Kattegatt med sin horisont. Inga granar här…
En Blue Phoenix gör det den ska…flyger.
Enda nackdelen vintertid vid 13-tiden är att solen står lågt.
Snart start. Vingen sitter med 4 gummiband.
Enkelt. Varför klabba med skruvar ?
Man måste använda sidorodret ordentligt på en Blå Fenix…
En klassisk modell
En jetkärra ritar sitt skarpa spår i skyn och min modell glider på…
Efter landningen. Allt under kontroll.
Kanske det som kan dra lika mycket som hangflygning...
Eftersom jag just nu är kroniskt flygsugen, tog jag chansen att sticka iväg till ett inlandshang vi
Tjärby kyrka för att få mig någon timma i luften.
Det var solsken, 4/8 Cu och västlig vind. Min modell var en av mina tre Blue Phoenixar.
Jag tog med den med elmotor, för att kunna fega mig
ur ett dåligt läge. Man kan ju aldrig veta, vad som sker.
Att flyga hang på ett inlandshang vid denna årstid kan vara lite knepigt.
Är det bra solinstrålning är vinden termisk, det vill säga den kommer i omväxlande varma eller kalla
pustar, som innebär lyft eller sjunk om vartannat.
Enkelt uttryckt så är det turbulent. Att då flyga en modell som en Blå Fenix, vilken bara har sidoroder, kan innebära problem. Så jag måste flyga med fantasi och förutseende.
Att flyga på hanget gick bra, med hänsyn taget till
omständigheterna, och jag fick en timma i luften.
Jag kunde flugit dubbelt så länge, men det var kallt och jag hade fuskat med klädseln.
Tillsammans med mig flög också en glada på hanget och i den varma vintern drog gulsparvar förbi.
Varm vinter…har jag inte det minsta emot. Härligt. Hoppas det inte kommer snö, så jag slipper sätta på vinterdäcken.
Då jag fått lite höjd på hanget stack jag rakt ut och lyckades krångla in mig i en termikblåsa, som tog mig uppåt mot skyn.
Vinden hade ökat till ca 5 m/sek, så jag drev iväg och alla vet ju, att Blue Phoenix inte är en fantom på att penetrera motvinden, varför min höjd gick åt för att trycka framåt mot vinden.
Så småningom landning och jag plockade ihop och kunde nöjd åka hem.
Där jag laddade acken och fann att jag konsumerat 300 mA.
Så det var en billig dag.
Här lite bilder och en filmsnutt.
Alla stillbilder är klippta ur en video, som min suveräna Mobius tagit.
På väg…
Miljön där jag flyger är speciell…och skapar en särskild känsla.
Vinter…?
Härlig februari. Jag har inget emot milda vintrar.
Ser du det är grönt i det höstsådda…
Lite sol höjer i alla fall mitt humör. Ljuset är viktigt efter den mörka period vi haft.
Som sagt…här blommar Cumulusmolnen och ger en föraning om kommande fina termikflygningar
Min trogna Blå Fenix
Blue Phoenix med elmotor…det bästa nybörjarplanet.
Det tycks som om varje gång jag ser ut genom fönster vara ett ett måste, att jag möts av grått väder, regn och frisk sydlig eller sydostlig vind…
Vintern, om vi kallar det vi har nu vinter, då förväntar jag mig att i alla fall få uppleva någon högtrycksdag med -5 grader och solsken med nordlig vind…
Men i år…noll.
Jag såg att i morgon är det utlovad västlig frisk vind och vad som än sker ska jag då åka till Tönnersa Strand för att få mig några timmars hangflyg.
Jag hoppas jag slipper regn.
Jo jag blir frustrerad då vädret är så emot oss.
Naturligtvis längtar jag till sommar eller i alla fall vår, då vi har termik och hyggliga temperaturer.
Då vi slipper lite av känslan vi har nu, att en blöt yllefilt ligger över landskapet och våra sinnen.
Så vad gör jag ? Jag tänker tillbaka hur fint modellflyg kan vara. Detta med hjälp av lite bilder.
Vi är nu i Januari. Jag kan nästan inte ge mig till tåls inför vi hangflygares årliga träff i Ystad i Maj !
Att ta årets första termikblåsa är för mig en storartad upplevelse. Ungefär som då jag knäppte min första vildsvinsgalt 1990. Eller då jag skärmflög vid Hammar första gången.
Käre besökare, här kommer lite bilder hur jag upplever att modellflyg ska vara…
Grått och dystert…
Vi hade liten kuling i natt…
Vem minns torkan vi haft ?
Koll av modell innan start.
Iväg !
Final
Är det inte härligt med det gröna i naturen…
…jämfört med det vi har i dag ?
Glad gammal man på HH förra våren.
Ållebergs Västhang får en inspektion av den gamle flygaren.
…jag blir aldrig trött på att se bilder på vackra modeller !
Vissa bilder väljer jag att ofta återkomna till. De ger mig möjligheten att återuppliva positiva minnen och upplevelser och att än en gång förstå hur inspirerande modellflyg är.
Modellflyg för mig kan jag aldrig uppleva som någon sorts tvång. Däremot, är det något, jag alltid har lust att syssla med, då det berikar mitt liv både själsligt och fysiskt.
Ibland funderar jag, vad det är som präglat mitt livsintresse
för just begreppet “Flyg” ?
Jag tror för min del, att det helt enkelt är begreppet “Flygning”.
Alltså, att något kan färdas genom luften på ett kontrollerbart sätt.
Jag antar, att riktigt hängivna utövare av modellflygets olika delar inte har problemet att hålla intresset vid liv, utan deras problem är kanske att begränsa tiden och resurserna man lägger på hobbyn.
Det finns människor, som är helt hängivna sin hobby och som modellbyggare kan ägna tusentals timmar åt att färdigställa ett projekt.
Belöningen kommer tusenfalt, efter man fullbordat det man försatt sig. Då kan byggaren säga:
Det är jag, som har rott detta projekt i land !
Skrämmande många lyckas sitta vid sidan av vägen och se livet passera som en lång kö av bilar, vilken kan tyckas oändlig, tills de plötsligt ser sista bilens bakljus försvinna i fjärran och plötsligt förstå att, detta är vad jag inte
gjorde med mitt liv…för det går inte att backa en till
synes oändlig bilkö…
Därför kära besökare, ut i naturen modellflygburen !
Här är lite bilder på människor, som aldrig tröttnar…
Jag lägger inga kommentarer ihop med bilderna,
eftersom det skulle avslöja min djupa okunnighet,
vad gäller friflyg…
I onsdags for jag till HH för att få mig några rundor i luften med antingen min Gillette eller min Spirit.
Vädermannen hade lovat 4-6 m/sek NNV för att sedermera öka till 5-7 NV.
Men vind och dess riktningar på Hovs Hallar är ett kapitel för sig. Vädret är ofta, vad gäller vindar, avvikande från prognoser.
Då jag anlände 0900, hade vi N 5-7 sekundmeter.
Alltså var det läge, att bära upp vad som behövs till
Platån.
Där jag möttes av relativt frisk vind rakt på.
Ute över Kattegatt åt syd en molngata med höga och
välutvecklade Cu-moln. Det var bara att hoppas, de inte
drog sig norröver med sin eventuella nederbörd.
Bra, tänkte jag, det är till att montera min Gillette och
kasta ut.
Jag gick bort till bortre delen av Platån för att kolla vinden. Då märkte jag, att vi hade en topprotor av osedvanlig styrka och utbredning. Stod jag på toppen, blåste det 5-6 sekundmeter i nacken på mig. Alltså det blåste ut från hanget på toppen.
Detta komplicerar det hela, då det gäller starten. Inte
bara topprotorn är besvärlig, det innebär ju start i
medvind och att även kantrotorn snurrar energiskt på,
just under de omständigheter som rådde .
Eftersom topprotorn var kraftig, pressade den kantrotorn ut från hanget. Det skulle medföra för en modell dåligt lyft, dels då jag kastar ut på toppen, dels att jag inte skulle vara hjälpt av kantrotorn vid starten.
Så jag monterade min Spirit, eftersom den är snällare att flyga jämfört med min Gillette, som kan vara en elaking.
Att kasta ut Gilletten i detta läget hade varit ett renodlat kamikazeuppdrag. Det var ingen “Gudomlig Vind” som ju ordet Kamikaze betyder.
Startar jag på Platån, finns det två möjligheter . Antingen i östra eller västra delen. Vid dessa två platser är påverkan från rotorer minst.
Så jag fick vackert vänta i startläge, tills omständigheterna var gynnsamma.
Alltså startade jag, då jag kände topprotorn tillfälligtvis
tappat andan. Det sket sig. Modellen kastades åt höger, utan att jag kunde hålla emot med skev och sida.
Tursamt nog landade modellen i en enebuske, varför inga skador uppstod. Mer tur än skicklighet.
Nåväl, nytt försök och nu gick det med ett nödrop. Min Spirit for som ett torrt löv, då jag startade, men då jag kommit ut 20 m från kanten, fick jag den laminära vinden, som skapade ett starkt lyft.
Sen var det enkelt att flyga, så jag kunde avslappnat sitta på min flygtuva och njuta.
Som vanligt på Hovs Hallar var det mycket flanörer,
vilka kom förbi, vilka stannade och frågade hur det
fungerar. Alltid lika roligt att försöka omvända flanörer till
modellflygare !
I modellen satt min GoPro i nosen. Vilken fick fotografera en ung gråtrut, som ville flyga rote med mig.
Efter 45 minuter i luften landade jag, vilket du kan se
på mina bilder. Inte helt enkelt att ta sig ner, men gör du som jag,
brukar det lösa sig.
Flyg rejäla banor, så får du tid att bedöma din höjd och kan komma in rätt. Att ha klaff är nästan ett måste,
då du flyger här. Det ger dig möjlighet att säkert reducera din höjd och kontrollerat landa bland diverse taggiga buskar.
För nästa start monterade jag min Mobius på en pinne vid ena vingspetsen. Allt för att få en annorlunda bild av min Spirit. Kameran väger 25 gram och pinnen 50 gram. Pinnen som håller kameran är en furulist laminerad med ett kolfiber fyrkantrör.
Detta innebär en vikt på ena vinghalvan, vilket jag måste kompensera med skevrodret, som du kan se på bilderna.
För övrigt påverkade det inte flygningen, utan jag fick de bilder jag önskade. Bilderna från min Mobius är klippta ur en videofilm. Jag kan inte nog uppskatta min Mobius goda egenskaper. Då jag kommit hem beställde jag en till, om den nuvarande skulle lägga av.
Varför en Mobius slutar funka ? Det är vid flitigt användande
utsatt för ett mekaniskt slitage. Det går inte att undvika.
Men den tar lika bra bilder, som då den var ny. Vad som man ska vara uppmärksam på med en Mobius är två saker: Laddaren till batteriet ska helst vara enligt modellen Ifåneladdare som ger bra med ström
Du ska ha ett bra SD-kort med bra prestanda. Låg
kvalitetkort ställer till besvär. Vilka kort du ska använda,
kan du se i RC-Groupsmycket omfångsrika tråd om
Mobius.
Efter hand som timmarna gick, minskade vinden och
vid ett tillfälle kom det termisk vind, som effektivt spärrade hanget för den laminära vinden.
Det fick jag erfara, då jag flög, eftersom lyftet markant minskade, men det var inget problem att hålla sig upp.
Vilket däremot en skärmflygare fick erfara. Han kom smygande under kanten, vilket är sämsta platsen vid detta väderläge. Han skulle gått längre ut från kanten för att få lyft.
Skärmflygaren flög riktning Kattvik utan att få lyft, men vände och flög västerut.
Hoppas han kom säkert ner framför värdshuset eller nere vid Segeltorp.
Jag såg honom inte mer sedan, så antagligen hade han packat ihop och åkt hem.
Efter en kort stund kom en laminära vinden igång igen och jag kunde klättra så högt jag ville.
Jag hade startat 0945 och klockan 1435 landade min modell på gräset bakom fortet.
En härlig dag lade jag till handlingarna.
Man upplever mycket, då man modellflyger !
Hemkommen lade jag märke till, då jag laddade, att jag
förbrukat 826 mA ström. 6 servo +telemetri krävde det.
Sammanlagd tid i luften ca 3.5 timma.
Foto är klipp ur video tagen av min Mobius, stillbilder från min goda GoPro och några bilder från min Sony systemkamera.
Om du vill, häng med !
Min Spirit utrustad med två kameror. En GoPro i nosen och en Mobius på ett spröt vid höger vingspets.
Ett mäktigt Cu Congestus.
Ser du elefanten med sin saluterande snabel ?
Som du ser regnar det ur molnet. Min bror befann sig i Helsingborg och han hade samma moln framför sig. Då får man en aning om den stota utbredningen av ett Cumulusmoln som växt på.
Min Spirit på väg ut. Kolla höger skev, som kompenserar för vikten av min Mobius.
Modellen landade utan kontroll i en enebuske sedan rotorn tagit befälet.
Här ser du hur turbulent det kan var i vid start genom en rotor. Dessutom kan jag informera att mitt sidoroder låg maxat åt vänster.
Nåväl, efter att ha kommit ut i den laminära vinden var allt bara en njutning !
Landning med utnyttjande av full klaff.
Piloten mycket fokuserad på att landa modellen ok.
Allt under kontroll hittills…
Ser du buskarna…kan skada Oracovern om man har otur.
Men allt gick utan problem.
Vildnyponen perfekta att plocka nu. Smakar mycket bättre än odlade.
Björnbären behöver 10 dagar till. Hoppas det inte blir frost bara. På Hovs Hallar finns ett överflöd av dessa bär.
Om man brygger själv finns här enebär för kryddning av ginet.
En skärmflygare kommer kanande under kanten…
…det är ett dåligt läge…
…dessutom är faran för frontalt inslag stor, om man inte är uppmärksam.
En duvhök ? kom förbi…
eller sparvhök..tror jag
Truten som ville flyga rote…
Vem kunde tro, vi skulle kunna ta dessa bilder för 20 år sen ?
Här sitter piloten på sin tuva och flyger och njuter av livet. Här har vi
inga fjantiga depåordningsvakter, som går och blänger i marken och
letar fel, utan vi som är riktiga modellflygare använder sunt förnuft !
Landning bakom fortet.
Ser du stenen ? Den har kostat några modeller under 45 års flygning här.
Jag lyckades undvika den, men den har kostat modeller !
Jag hade spetsat på att åka till Hovs Hallar för ett par hangrundor i fredags, med hänsyn taget till, att yr.no lovat nordväst 5 m/sek.
Nu vet jag, att då vi befinner oss i ett högtrycksläge, kan det vara problem med vindstyrkan. Dock räknade jag med, att det borde blir sjöbris fram på dagen, då solen värmt på.
Men eftersom jag har stort förtroende för yr.no, var min bil lastad 0830 för avfärd.
Vid Östra Karup jämte E6 fladdrade flaggorna på och indikerade nord. Bra tänkte jag, det kan inte vara bättre. Vid Båstad – Kattvik hade vi samma vind; nord ca 5-6 m/sek. Allting tycktes bra.
Vid parkeringen HH visade flaggan på NNV och cirka 4-5 m/sek.
Alltså nedmarsch till Segeltorpshanget där jag till min förskräckelse möttes av 0.5 m/sek Nordväst…
Obegripligt i och för sig, men jag vet, hur vanskliga riktningarna kan vara runt Hovs Hallar.
Vad att göra, jo jag monterade och förberedde mig i väntan
på vind. Efter ungefär 1 timmas väntan och filosoferande såg jag en
skugga på havet, som sakta kom närmare. Först tänkte jag,
vis av erfarenheten, att det var en molnskugga, men det var
det inte. Det kom ett Cumulus Congestus farande och det
var det molnets kallras, som syntes på havet.
Nu gällde det att vara på alerten. Så fort min vindvimpel
började vifta kastade jag ut min Spirit. Jovisst, den gick
utmärkt att flyga, i den då tillfälligt rådande pusten.
Jag skäms lite, men jag flög 14 vändor, eller så länge som
pusten varade. Den varade 5-6 minuter.
Sen hade jag att snabbt rädda mig in för en medvindslandning,
som lyckligtvis gick bra.
Tala om att utnyttja tillfället. Dock insåg jag, att det blir inte flygbart här mer idag,
utan det är till att plocka ihop och dra vidare. Klockan var
nu 1030.
I bilen hade jag min HyperAva och jag bestämde mig för
att flyga termik vid Tjärby.
1145 startade jag min Ava vid Tjärby i västlig vind ca 5 m/sek….
Det var härlig kry korkverkan !
Jag satt i min flygstol och njöt. På vingen på min modell
hade jag min Mobius på en pinne, som filmade min modell.
Efter 3 timmar i luften och en kort paus däremellan landade
jag tillfreds i mitt flygsinne ca 1515.
Du ser, du ska aldrig ge upp, om du är en sann modellpilot ! För då får du din belöning att lägga i erfarenheternas
kammare i din hjärna.
Lite bilder av olika slag från systemkamera och Mobius. Mobiusbilder klippta ur videon.
Hoppa i och häng med !
Du ser havet ligger blankt vid HH…
Inte mycket hopp om vind här inte…
Men vid Tjärby där blommade Cumulusmolnen
…och vimpeln viftade muntert sin signal; 4 m/sek Väst !
Bara att hiva iväg
Ett ganska trevligt perspektiv, om jag vill filma min modell i luften
Det blir rätt snygga pics, trots dålig upplösning då bilden är klippt ur en Mobiusvideo.
Efter debaclet med min Dean-kontakt åkte jag ut
för att kolla funktionerna på min HyperAva.
Jo, jag vet, jag har bytt kontakterna som var slitna, men jag ville övertyga mig under realistiska förhållanden, att allt är 100 % ok.
Därför drog jag till mitt flygställe. Det var nästan vindstilla, då jag ankom kl 1000. Solsken och begynnande Cu-bildning i kanterna. Där jag var, rådde torradiabatik.
Förutom att jag fixat kontakterna, hade jag klätt om sidorodret, då den gamla klädselen var raddig…
Så igång med all elektronik, koll av räckvidd, roder åt rätt håll och fulla utslag.
Allt är som det ska vara och just som jag skulle starta, kom en glada flygande och la sig i en blåsa framför kanten.
Naturligtvis ville jag plåta den, men det hade flyttat sig, så jag fick inte de bilder jag ville ha, men de får duga.
Sen åter till starten. Jag kastade iväg, kameran i modellen tickade på sina 2 bilder i sekunden som vanligt.
Jag styrde min Ava mot blåsan, där gladan låg och på 50 m höjd slog jag av motorn och började kurva i en ojämn och inte speciellt stark blåsa. Men efter 1 minut och lite justeringar sa min Picolario, att jag steg med 1 m/sek under hela varvet.
Jag tog mig upp, så långt jag behövde och sedan kunde jag sitta i min flygstol och njuta av flyg och natur.
Sammanlagt fick jag 3 timmar i luften endast avbrutet av en kort vätske och batteribytarpaus.
Under min vistelse hade jag märkt, hur kraftig Cu-tillväxten var och att molnen drog sig mot mig. Redan 1130 hade det bildats Cumulus Congestus och dessa var på gång, att slå hål på inversionen och bilda CumuloNimbus.
Detta kan bli något häftigt i väderväg, tänkte jag.
Strax efter kl 12 hörde jag de första åskknallarna, men jag bedömde, det skulle vara ok att flyga en stund till.
Molnen hade gått över till mäktiga Cb och då de närmade sig, märkte jag en markant vindökning och temperatursänkning.
Således tog jag beslutet, att landa innan regnet kom. Lite surt, för termiken var rekordeligt stark nu.
Landning, demontering och inlastning i bilen för avfärd.
Jag skulle ett ärende till markerna där jag jagar och det var i riktning åskvädret.
Då jag kommit en bit närmare åskan, såg jag vilket monumentalt Cb-moln där fanns. Det var fullt utvecklat med städet längst upp och omgivet av iskristaller.
Dessutom, i den södra änden av molnet, hade det börjat
att bildas den typiska valken av moln, som utmärker en
Gust-Front.
Googla, så får du reda på, vad det är.
I anslutning till molnet möttes jag av intensivt blixtrande och ett kraftigt regn med stora hagel i.
Jordbrukarna i trakten fick i alla fall en riktig rotblöta !
I basen på molnet, som jag nästan…vill kalla en SuperCell, kunde jag se virvlande luft, som utmärkte sig som små trattar mot marken.
Dock såg jag ingen av tromberna som fick markkontakt.
Det är typiskt, att det bildas tromber under höga moln,
då det förekommer kraftiga uppvindar där.
Denna vädertyp med passerande kallfronter är mera vanlig
i augusti/september, vilket manifesteras av åskväder och
kraftigare tromber.
Efter passage av molnen kom jag åter ut i strålande solsken.Tala om kontraster !
Om jag hade åskledare då jag flög ? Nä, men jag har blixtlås !
Jag tog lite bilder, vilka illustrerar min dånande flygdag.
Hoppa in !
Här vid X:et hade min Ava landat , då den var ute på egen flygtur. Betänk den hade
ca 1.5 m höjd vid sädesåkerns vänstra kant. Gled över den sådda åkern, passerade
den lilla vägen, passerade ett körfält, gled med ett nödrop över mittstaketet, klarade ytterligare ett körfält för att sedan landa just vid dikeskanten. Stabben låg 1 dm från vägens asfaltkant !
Nu ska vi flyga igen…
Motorstart och kameran medföljer som nästan alltid…
Start
Jag startar aldrig på fullgas…
…utan jag nöjer mig med ca 60 % trottel…
…så det är därför jag aldrig behöver ladda min acke när jag är ute för att termikflyga…
…vilket gladan gör här…
…den är en dålig termikflygare jämfört med en ormvråk eller en gammal ärrad HyperAva !
Naturen stå i sin yppersta blomning just nu i början av högsommaren.
Allt som kan blomma gör det nu i syftet att locka insekter för pollinering.
Min modell efter fullgjort värv.
Det för mig viktigaste; Min modell och min flygstol. De flesta, med ett undantag, har förstått hur viktig stolen är för mig, då jag har en havererad rygg.
Cu Congestus på gång.
Molnen växer och det regnar ur kärnan.
Det blev labilt skiktat efter en kallfront passerat. I gränsområdet mellan kall och varm luft finns förutsättningar för just det väder jag beskriver.
Här växer molnen på höjden. Termiken, uppvindarna i molnet är så starka så den kan slå igenom inversionen.
Här kan man ana konturen av ett Cb.
Mörkret kommer…
Här tycks som en explosion har inträffat…
Det närmsta molnet är en GustFront som håller på att bildas.
En solbelyst väg på landet och i fonden ett apokalyptiskt moln.
Jag tycker det åskar mindre nu, än då jag växte upp ?
Detta är en hemlig bild egentligen…för det är avtrycken av ett UFO som landat i åkern…
Denna bilden vore väl något för tefatskonspiratörerna eller ?
Därför du kan alltid förvänta dig sällskap i någon
form.
Mitt sällskap under min flygeftermiddag var den
trogna tornfalken, flera ormvråkar och en glada.
Tyvärr flög de långt från mig, så jag fick inte de bilder jag ville ha. Men de visar, att ensamhet är inget jag känner då jag är ute i naturen för att uppleva modellflyg !
Då vädret var fint för termikflyg, ca 4 m/sek VNV
drog jag till ett av mina flygställen, där det normalt
sett, är utmärkta förhållanden för både termik och
hang.
Hanget är ca 12 – 20 m högt och ligger 7 km från Kattegatts kustlinje. Vi är inte speciellt utsatta för sjöbrisen här.
Jag monterade min Ava och förstod efter några
minuter hur läget var i luften. Vid hanget skapades
tidvis starkt hanglyft och gick man ut från hanget
hade man lyft upp till ca 50 m höjd. Men lyftet var inte jämnt eller laminärt.
För att komma över problemet klättrade jag med
min Ava upp till lite höjd, 120 m, där det var möjligt
att få kontakt med stabil termik.
Väl i termiken var det enkelt att hålla sig uppe. Det lyfte över stora områden och jag hade som mest
4- 5 m i stig. Alltså kry korkverkan.
Sittande i min stol fick jag mer än 2 timmar i termiken
under en flygning, då jag kunde flyga fullständigt
avslappnat. Som vanligt…hade jag min GoPro monterad
som tickade 2 bilder i sekunden. Bilderna blev suveräna
och jag är helnöjd med kameran, efter att fått em riktig
service på kameran nere i Tyskland.
Efter en kort paus, parkerade jag Avan på marken
och tog fram min mycket lätta segelmodell med ca 1 m
spännvidd och med vikten 390 gram.
Min avsikt var att kasta ut på hanget, ligga där och
kana för att sen kunna sno åt mig en blåsa, som kom
rullande över åkrarna.
Vid framkomsten till hanget borde blåsan släppa
från marken, vilket kallas orografisk utlösning.
Alltså då blåsan puffar upp då den får en uppåtriktad
rörelse på grund av ett terränghinder.
Vinden, då jag kastade ut, hade ökat till 5-7 m/sek
och den kom från nordväst, vilket är snett på hanget.
Det var turbuent och min modell tycktes fladdra iväg
som ett asplöv…
Jag testflög hanget och det bar i hela dess längd. Då en blåsa var på gång, antingen ute på åkrarna
framför hanget, eller just vid hanget, var det ganska
enkelt att hänga med. Den nästan kontinuerliga
ankomsten av termikblåsor, eller ska vi säga
varmare luft, det gjorde emellertid, att lyftet på
hanget stördes.
Den laminära vinden mot hanget hackades i
bitar, då det var så termiskt väder.
Jag behövde inte kurva med min lilla modell,
utan jag kunde ägna mig åt delfinflygning rakt
fram. Att komma högt var enkelt.
Nu är ju modellen så liten, bara 1 m spännvidd,
så jag ville inte klättra för högt. Vidare hade jag inga
aerodynamiska bromsar att ta till, om det krävts
för att bli av med höjd.
Mitt lilla flarn flög jag med i 1 timma och 5 minuter. Sen landade jag. Inte för jag behövde det av höjdbrist,
utan för jag hade ryggont, då jag inte hade med min
flygstol ut.
Det var längesen, jag flög med en så liten modell på
ett hang. Om det är roligt med en liten modell på ett litet hang ?
Njae, jag tycker man flyger på liten yta på hanget, men för den som vill träna upp sina reflexer,
så är det ett bra sätt att förbättra sin flygskicklighet !
Förutom mina modeller i lusten hade jag sällskap av den lokala tornfalken och en ormvråk under en stor del av
min flygning. Tornfalken har häckat vid hangets norra del i flera år
och känns som vore den en gammal bekant.
1245 startade jag och 1615 landade jag, packade ihop
och for hem.
Bilderna som följer är klippta från en video, som jag
tog med min lilla Mobius.
Hoppa ombord och knyt fast !
Min enkla termikmodell. När inget annat funkar så…
Klart för utkast.
Gå !
Även det enkla flyger. Utan kevlar och kolfiber.
Balansering på ett inlandshang är bra reflexträning.
Jo det är turbulent…
Som synes torradiabatik i dag.
Landning nummer 1.
Ibland önskar jag, att jag haft bromsar även på detta flygetyg…
Vinden var stark, därför är nosläget som det är…
…för att jag…
…ska kunna…
…trycka ner modellen.
Men här ligger hon.
Min revirtrogna tornfalk står och ryttlar 100 m bort.
Ibland kunde jag se dess vackra rostbruna rygg.
Fågeln är mycket skygg och försiktig.
Ålleberg Modellflygklubbs Hangträff i Ystad genomfördes
för, rätta mig om jag ha fel, 17. gången.
Jag kan gott erinra mig, hur det såg ut de första
gångerna, då vi kunde vara 25 deltagare.
Årets hangträff var de sista entusiasternas möte och
vi var 7 stycken.
Ganska tråkigt tycker vi och naturligtvis undrar vi
varför.
Träffen är känd och praktiska problem som inkvartering är inget problem.
Problemet har varit som nummer ett, vädret.
Vi som hangflyger vet, att vi måste ha vind och vind från rätt riktning, för att vi ska kunna flyga våra modeller.
I trakten av Ystad-Ravlunda finns ett flertal hang som passar någon riktning.
Vi kan inte påverka vårt väder, utan vad vi kan göra är att kolla prognoserna på olika fora.
Det institut som jag (vi) litar mest på är yr.no.
Deras prognos sade, att vi kunde räkna med flygbart 2 av 4 dagar. Att blåsa av träffen är svårt med tanke på bokat boende, hänsyn till arbete, familj, så det var bara att köra.
På lördagen förstod vi att vinden på söndagen -måndagen skulle bli Nord till NordVäst vilket i stort omöjliggör vettigt hangflyg och vi tog beslutet att vi drar hem på söndagen.
Att det blev nord till nordväst passade mig, för jag
var på Hovs Hallar både måndag och tisdag i perfekt
hangväder !
Alltså vädret bestämmer verksamheten. Har vi gjort
nog reklam för träffen ? Ja, allt kan göras bättre,
men de som är intresserade vet om vad som sker.
Kanske den beska sanningen är, att modellflygare
inte tycker att hangflyg är intressant ?
Det kanske upplevs som alltför besvärligt ?
Man måste ju trava iväg uppför kullar och kanter, innan man kan flyga.
Hangflyg är kanske ett passerat kapitelför yngre
modellflygare.
Det ligger inte i tidens anda, då allt ska vara lätt och
färdigt ??
Nu ska man flyga drönare och turbinmodeller,
om vi kollar i MFN och det som finns i tidningen är
väl…det som representerar modellflyget i Sverige.
Vi som hänger oss klamrande kvar på hangen,
vi är fornminnen från en tid som varit..
Vi är artefakter eller ?
Jag har hangflugit i 46 år, har jag verkligen blivit så gammal och flugit så mycket utan att tycka det är tråkigt ?
Mot alla besvärligheter med hangflyg kan du ställa
upplevelsern, då du kan flyga din modell utan gränser.
Du kan flyga plan, som har världsrekord i hastighet
för modeller, vilket är mer än 800 km/timmen i
dynamic soaring.
Du flyger modeller, som ligger i spetsen av teknik
och innovationer.
Men du kan också flyga det enklaste enkla på ett hang.
Om vi ser, hur många som deltar i exempelvis F4C på SM… Kan man räkna deltagarna på ena handens fingrar ?
Men ger deltagarna upp ? Nej och det gör inte vi hangflygare
heller.
Glöm inte heller alla naturupplevelser du får.
Vi kommer att köra på tills vi tar slut på barrikaderna !
Vi tänker inte ge upp och sluta. Att tänka på är den sociala
samvaron, då man utbyter ideer och tankar, som kan främja
vars och ens modellflyg.
Att träffas är viktigt. Mycket viktigare än att ligga i dvala framför en tv eller fippla fingrarna krulliga på en IFåne.
Så vi kommer att ses på hangen i framtiden också.
Var övertygade om det !
Vi fick uppleva så mycket positivt i Ystad, som vi bär
med hos hem i våra minnen !
Här kommer en laddning avslutande bilder, som beskriver våra flygningar under de 2 dagar vi kunde flyga av planerade 4.
Vi ses nästa år ! Välkommen du oxå !
Boendet hos Henry på Österlens Gästhärbärge.
Vårt boende är ett före detta ålderdomshem, som väl är ett passande ställe
för oss gamlingar, som dock inte vill lägga oss ner att dö och som vägrar
sluta flyga. Dessutom ligger det granne med kyrkogården…
Tumflygare
Fast jag föredrar detta sättet. Mer stabilitet, lugnare rörelser.
REB
Löderupshanget – Ålleberg Modellflygklubbs hushang vid Ystad.
Pilotplatsen från min selfie-stick.
Mot Kåseberga. Kåsebergas affärer och restaurangers policy är att skinna turister på så mycket pengar som möjligt. En stekt strömming med en klick potatismos 130 kronor…Dessutom, parkeringen kostar 14 spänn/timman.
Hur många vänder, då de ser parkeringsavgiften ? Troligtvis hade det för handlarna varit
bättre med fri parkering. Jag träffade en tysk, som skakade på huvudet åt parkeringsavgiften.
Men det är klart, kan Ystad Kommun tjäna ett par spänn så…
Vågornas mönster återspeglas på sluttningarna, på vilka
kreaturen betat och skapat de terrasserande stigarna.
Det är detta vi gör då vi flyger…Främst Andreas och bakom en åldring…
En kärra ger horisonten ett nålstick
Östersjön, med en yta som smält bly i solskenet.
Roffes Grafas över Fredens Hav som Sovjetunionen kallade det…
... comme un mirage
Svårt att ta denna bild med en selfiestick…
Här ser du förutom en modell, de terrasser som kreaturen
, får och kvigor åstadkommit då de betar sluttningarna.
På baksidan av kanten mot den skånska slätten kan du flyga vid nordlig vind.
Hangflyg den bästa upplevelsen !
Japp, det blåser på hanget.
Rolf planerar…
Taggtrådsstaketet…jodå, det hade påhälsning av en modell i år oxå !
Väderprognosen från yr.no lovade sydväst på lördagen med styrka 4-7 m/sek.
Lät ju för bra för att vara sant i våra öron. Men alltnog, vi for iväg till Löderup i solsken utan dimma.
Framkomna möts vi av strålande väder…och västlig vind.
Det betydde att vinden låg snett på hanget, men vi vet att kanten vrider upp vinden och då första modellen åkte ut över kanten, såg vi att med noggrann flygning kan man få sig en tur.
Alla startade och vi märkte att det var skärmflygare vid Ales Stenar, vilket indikerade väst.
Vi höll oss emellertid vi Löderup, som blivit ÅMFK hushang. Genom att flyga på kanten mot Kåseberga fick vi finfint lyft och kunde göra det vi avsett med vår resa söderut och det är att kunna flyga våra modeler på hanget utan att tänka på att hålla oss i lyftet, eftersom på denna västkant var lyftet mycket starkt.
Alltså inget att klaga på, bara att flyga, fika och njuta av naturen och vyerna.
Vid lunchdags kom Andreas med sina fina modeller och anslöt.
Andreas en ambitiös och hängiven hangflygare med en positiv inställning till sin hobby. Här hans YouTubeadress.
Dagen fortgick och då det gick mot kväll drog vi till vårt boende, genomblåsta och solbrända, med flera timmar i luften för våra modeller.
Skåneleden passerar vår pilotplats och de flesta som passerade ville ha en förklaring hur detta med hang- och modellflyg fungerar. Det är alltid positivt att fä göra ohöljd propaganda för vår hobby !
På kvällen kollade vi cruising som jag beskrev i tidigare post.
Nu hoppades vi på bra prognos för söndag-måndag.
Men det var en annan historia…
Här kommer lördagsbilder utan kommentarer, för du ser vad det är. Bilderna tagna från den höga västkanten vid Löderup.
På grund av min höga ålder ?? hade jag glömt mina
systemkameror på boendet i morgonstressen.
Så bilderna tog jag med en enkel compact kamera,
vilket naturligtvis sänker kvaliteten och bildmöjligheterna.
Det kommer en drös bilder snart igen.
Just ankomna till Löderup.
En startbild säger mycket i sin expressivitet och man
kan nästan se pilotens förväntningar på flygningen.
Modellhangflyg hävdar jag är en estetisk upplevelse.
Intresserade flanörer vilka var hos oss en god stund.
Blivande hangflygare kanske ?
Sångsvanar sträckte ljudlöst förbi i fjärran.
En av mina favoriter, alltid flygbar, Blue Phoenix konstruerad av Leif Eriksson.
Kan jag inte flyga med något annat kan jag alltid flyga med min Blue Phoenix.
Roffe, Andreas och Karl Henrik djupt koncentrerade på sin flygning.
I bakgrunden Ales Stenar.
Häng med i bankningen !
Ett utomordentligt hang för modellflyg.
Ser du att vågornas mönster fortsätter på sluttningarna ??
Några av de sista entusiasterna…
Andreas kärra. Tror jag ?
Gött i solen !
Vingar över Östersjön.
Kalle smyger ner sin modell. Här är lätt att landa…dock se upp för taggtrådsstaketet.
F3 modell. Betänk utvecklingen från låt oss säga 1975 fram till i dag. Att man inte använde fenor/sidoroder/stabbe/höjdroder med stort sidoförhållande redan för 40 år sen märkligt. Det är ju gammal känd fakta att ett stort sidoförhållande ger ett högre Re-tal och en effektivare bär- eller roderyta.
Andreas och Kalle njuter av sin flygning.
Andreas lätta polska modell 775 gram mellan staketbräderna.
Ytterligt agil och rörlig.
Här är Andreas lågt inför en förbiflygning. Men genom
att glida in mot kanten kunde han hämta hem höjd.
Klaff och lite uppfällda skevroder för att få ner hastigheten så jag kunde plåta med min enkla kamera.
En modell som är väl optimerad. Fast jag tror den är ganska spröd, så man måste vara försiktig vid landningarna…
En av de stora vattendelarna inom modellfluyget är elmotorn och ackarnas utveckling. Det har givit modellflygarna nästan oändliga möjligheter. Tänk att slippa gummirep eller vinschar då man idkar allmän flygträning.
De andra nya innovationerna som revolutionerat modellflyget är CA-limmet,
nya radioapparater med obegränsade, nästan, programmeringsmöjligheter och
tillgången till kompositmaterial.
Naturen hälsade oss med de vårtidiga örternas blom. Klart vi blir på gott humör !
…som var tät som vid Lützen 1632 under 30-åriga kriget.
Att åka för att flyga hang, det är ett vågspel. Vi är utlämnade till vädrets makter och har bara att anpassa oss.
Egentligen skulle vi inte bestämma exakt datum, utan vi skulle haft en period, där vi kunde hållit träffen. Men det är svårt, för du ska lösa det med ledighet, transport och boende. Man måste boka i god tid.
Så inte lätt att få ihop det. Men vi skulle försöka. Vinden var under 5 dagar lovad att bli sydväst under två och annan riktning under tre. Inga lysande utsikter, men vi är vana vid det och brukar alltid finna en plats att flyga på.
På torsdagen hade vi V vind, vilket skickade oss till Löderup där kanten svänger och ger lite olika möjligheter.
Vad som inte var bra, var att det var dimmigt. Lite dimma gnäller vi inte över, men i dag var det tätt.
Jag kom till platsen vid 12-tiden och efter viss tvekan hivade jag ut min Spirit. Jo, det lyfte i den bitvis friska vinden, men det gällde att hålla modellen inom synhåll.
Efter hand som eftermiddagen gick, anlände de andra som aviserat ankomst. De möttes i alla fall av en flygande pilot med modellen på hanget.
Efter hand kom de andra i luften och vi flög till kvällningen.
Vårt boende var hos Henry på Österlens Gästhärbärge
, vilket är ett trivsamt ställe i Glemmingebro ca 5 km från
hangen.
Dag 2, fredag var dimman ännu tätare och vi ställde in
flygeriet trots många flygförsök. Det var alltför osäkert.
I stället blev det sightseeing i trakten.
Lördagen hade dimman lättat och möjliggjorde flygning
på Löderupshanget.
Vi hade kunnat flyga vid Kåseberga, men där var det
skärmaktivitet så vi stannade vid vårt hushang.
Vinden var sned med dt var flygbart och gick vi till
kanten riktning Kåseberga, fick vi starkt lyft och vi kunde
flyga som vi ville.
Andreas kom med sina fina modeller och speciellt hans
polska lätta modell imponerade. Utbudet av hangmodeller
är stort och de presterar oxå !
På kvällen kollade vi Cruisingen i Ystad med amerikanska bilar. Jag beundrar de som håller dessa bilar i så fint skick. Det var en familjeföreställning så epitetet ” Raggare” hade inte stor relevans här. Alla var glada och vinkade åt fotografen.
Söndagen och måndagen var utlovad med nordlig till
nordvästlig vind, varför vi på söndagen tog beslutet att
vi bryter här. Vi hade fått två flygdagar och vi hade att vara nöjda med det.
Så vi kvistade hemåt, var och en på sitt håll. Nöjda och glada… ja om vi hade kunnat flyga i 4 dagar, då hade allt varit ok, men vi var ändå tillfreds, för hangflyg är inte bara flyg, det är också social samvaro.
Frågan som väcktes hos mig är varför inte fler är intresserade av hangflygning ? Är det för obekvämt ? Vi har gemensamt försökt göra så mycket positiv reklam vi kan för hangflyg, men det tycks inte ha påverkat modellflygare.
Men skit samma, det viktiga är, att vi som håller på,
tycker det är roligt och berikande.
Därför ses vi här nästa år igen !
Här kommer bilder med och utan kommentarer.
Bilderna är från torsdagen, första dagen.
Bilderna tagna med olika sorters kameror så håll tillgodo !
Rolf-Erik
Du kan själv se, hur Rolf-Erik står i dimman…
Wings over Löderup…
Kent startar…
Kalle Thorsell programmerar.
RE startar Rolf Maiers Grafas
En mycket välflygande modell.
Fighting face…Roffe.
I dimman…
Löderup kan vi kalla ÅMFK:s hushang vid Ystad.
Tucano…som är namnet på en sydamerikansk fågel med lång näbb.
Jag har funderat på en sådan modell.
F3B eller F3J-modeller funkar bra på ett hang.
Klaff, skev sida och höjd…det tar en stund att programmera upp allt.
Landning underlättas med klaff.
Så här var väderläget på torsdagen.
En matpaus sitter bra säger Kalle, Kent, Roffe och RE Blomdahl.
Man behöver en del…
Solen sken igenom under korta minuter på torsdagen.
Det kommer mycket mer bilder i kommande poster så häng på !
Solen sken och det var 23 grader varmt. Alltså termikflygning på gång.
Jag befarade att sjöbris kunde uppstå, då vi hade en
annalkande kallfront på väg in från sydväst.
Kallfronten markerade slutet på det statiska högtrycksläget,
vi haft över Skandinavien i 3 veckor.
Således for jag till en pilotplats ca 25 km öster om
Halmstad på goda vänners marker, där jag kan dra nytta
av stora fria ytor.
Vid framkomsten konstaterade jag, att vi hade ca 4 m/sek
vid marknivån med O-SO vind. På höjd ca 5-7 m/sek. Inte så där jätteidealiskt för att flyga termik, då jag driver
ca 50 m med vinden för varje termik varv.
Men min Ava har en fördelaktig polar, som gör,
att jag inte tappar så mycket höjd, även om jag trycker
i motvinden.
Start och jag kunde sjunka ner i min flygstol.
Termiken var utspridd torrtermik och jag fick gneta
i 10 minuter, innan jag var på säker och bekväm höjd.
Utlösningen av termikblåsorna följde ett 20:minuters
schema. Mellan utlösningarna var det dött, men då det släppte,
hade jag kraftigt stig över stora ytor. Som vanligt under
sådana förhållanden är det lätt att komma upp.
Jag kollade stiget i den starka termiken och fann enligt höjdmätaren att jag hade kry korkverkan…31 m höjdvinst under varje termikvarv !
Efter hand märkte jag, att kallfronten närmade sig,
genom att vinden vred mot S och senare mot SV.
Höga cirrus uppträdde och den kyligarekalla luften
pressade upp varmluften genom inversionen, så vi fick kraftig Cu-bildning.
Detta gjorde flygningen lättare.
2.5 timma fick jag i termiken, sittande avslappnad i
naturen i min Biltema-stol.
Livet kan inte bli bättre än detta !
Ganska fattigt med fåglar i dag. En ensam glada,
några tranor och sångsvanar, annars inget speciellt.
Jag saknade storspovarna och deras typiska ljud,
som brukar häckar ute vid myren.
Nöjd åkte jag hem med en Ava, som loggat 832 timmar
i termik.
Lite bilder med min Gopro och Mobius blev det från
någonstans i den svenska skogsbygden.
Det som tycks flygbilder, är bilder tagna med en
ofattbart lång selfie-stick.
Min Hyperava från 2009 startklar.
Avan lämnar sin skugga på marken…
Mot torrtermiken !
Här ser man vildsvinens härjningar i vallen.
Min pilotplats med den gamle i stolen.
Här kan du se hur sjöns yta har minskat på grund av 3 års torka.
Detta är en snygg groundloop..om det finns snygga sådana ?
Bra landningsytor här, fast det är turbulent bakom skogskanten..
…varför groundloop här ? Kraftig turbulens bakom skogsridån
kastade omkull min Ava, som ju styrs med RES.
…men inga skador.
Hmmmm…
Förebuden om kallfronten klockan 1400.
Höga moln och Cumulus Congestus
En Airbus..
dock icke tillhörig SAS där piloterna strejkar
för mer än 100000 kr i lön per månad…
33000 fot upp enligt Flight Radar på nätet.
Jag tror min gamla HyperAva med 946 flygtimmar
