Kategorier
Termikflyg

BARA EN DAG MED TERMIKFLYGNING

 

 

 

 

 

En av de där dagarna,

då det inte var supertermik,

utan man fick gneta.

 

 

 

 

 

 

 

Vi som bor vid eller nära kusten är drabbade av termikflygarens gissel,
vilket är sjöbrisen. Där jag normalt flyger, ca 10 km från kusten, är jag
vanligtvis relativt förskonad från sjöbris.

Sjöbrisen uppstår,  då landet värmts upp tillräckligt, kanske vid 12-13-tiden och
cumulusbildningen är stark i inlandet. Den stigande varma luften över land
kräver, att annan luft sugs in och det är den svalare luften över  havet.

Sjöbrisen hos oss på västkusten av landet är aktiv mellan 0-300 m.
Den kalla luften flyter in under den varma luften. Vilket effektivt stoppar
den adiabatisk luften.

Oftast går sjöbrisen från 150 m och därunder, vilket gör, att
om man kör upp sin modell till den höjden,  kan du påträffa termik.

Men generellt är sjöbris pest för modellsegelflygaren, som räknat med
att
kunna kurva upp sig.

Alltså , även om det finns cumulusbildning, kan det vara sjöbris, vilket
gör flygandet svårt.

Detta var en sådan dag,  då jag var ute.

Trots sjöbrisen lyckades jag få två timmar i luften,  genom att hålla mig
på 150 m och däröver.

God hjälp i termikletandet är min Picolario variometer. Utan den vore
jag mer eller mindre prisgiven,  under de förhållanden som rådde.

Här lite bilder och en videosnutt,  som ger dig en föreställning,
hur det
låter,  då man använder en Picolario.

Spänn fast dig och häng med !

 

 

 

Det såg ju bra ut i alla fall…

…så vi startar…

…fast det var knalt med termik…

I min stol njutande.

Den högteknologiska väderstationen för oss aktiva modellflygare.

Dags att tänka på finalen både bildligt och bokstavligt.

Allt nerpackat – Slut för i dag !

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

GLES TERMIK…

 

 

 

 

 

Småtjurigt med termikflyg i torsdags.

 

_DSC7143

Trots goda förutsättningar upplever jag,  som mycket aktiv termikflygare,
att det ibland, inte blir den utvecklingen på termiken, jag förväntat.

Det kan vara god solinstrålning, labilt skiktat och lagom vind, men ändå
är det glest mellan blåsorna….

I torsdags hade vi ett sådant väderläge vid Halmstad. Temp ca 24 grader,
vinden var på förmiddagen sydostlig ca 2-3 m/sek. Väderläget dominerades
av en högtrycksrygg, visserligen på väg att bli passerad av först en kallfront
och sen ett lågtryck, men detta påverkade inte torsdagens allmänna  väderläge.

Så bilen laddades med en HyperAva och en annan av mina favoriter en av
mina Blå Fenixar.
Platsen jag flyger på ligger ca 10 km från kusten, vilket gör,  jag blir ganska
förskonad från termikflygarens gissel, sjöbrisen.
På plats och startberedd med Fenixen var jag kl 1030. Inte ett moln i skyn
mer än höga slöjmoln i nordväst. En annalkande avisering av en nedsmygande
kallfront. Men jag räknade bergfast med att det skulle finnas torrtermik.
Det fanns det oxå, men det var svag termik i söndriga blåsor. Inget man
njuter av direkt. Men nu är det ju så att en vältrimmad och välflugen Blue
Phoenix är inom sin klass, 2-meters uppbyggda balsaseglare, ganska svår
att slå i svag termik, så jovisst, jag fick en timma i luften under flitigt
spakande och korrigerande.

Förresten min Blue Phoenix, den flög inte riktigt bra vid första starten.
Den var mycket
svår att trimma,  så den gled bra. Jag var aningen konfunderad,
då den alltid flugit
perfekt. Tyngdpunkten var ok, men den ville stalla och
var allmänt inagil.

Då jag kollade,  hade en list i framkanten,  som vingen vilar på fallit av i
hanteringen,
vilket betydde,  att vingens anfallsvinkel var helt felaktig.
Det var orsaken till, 
att dess glid var oroligt och svårtrimmat.
Jag satte dit en balsabit med CA och därefter provflög jag.
Nu var min Blue Phoenix åter i det trimmet,  som jag var van vid.

Så rätt anfallsvinkel på en segelmodell är mycket viktigt,  för man ska kunna
trimma dess glid. Fel anfallsvinkel skapar en dynamisk konflikt i modellen,
som gör,  att
den inte flyger stabilt.

Såedemede !

På min Blue Phoenix har jag monterat in telemetri för vario och höjdmätare.
Min radio är en JR, som tyvärr har en
fullständigt värdelöst teknisk lösning,
vad gäller exponeringen av telemetridata
från sändaren till piloten.

Displayen,  som visar informationen,  går inte att läsa i solljuset och  audioinformation
man får från en dålig piexohögtalare är ohörbar,  utom för den som sitter med
grejorna i en i  en djup jordkällare…

Jo, jag skrev till JR i japan,  att jag hade en av deras DMSS utrustningar,  men att
jag kände mig blåst på konfekten,  då jag köpt sensorer, vilkas data man inte kan
tillgodogöra sig.

Svaret var ett beklagande,  att det inte fungerade och att man inte tänkte göra
något åt det… Som kompensation fick jag en plastdekal… gällande ett VM,
som JR sponsrade för ett par år sen….Kan jag vrida ihop dekalen till en tratt
och sätta den i örat, så jag kan höra telemetrin ?

Vid 12-tiden hade jag monterat min trogna HyperAva, som i termik nu sen
2007 har loggat 680 timmar. Alltså enbart termikflyg.

Iväg mot en blå sky, där man kunde ana cu-bildning på gång.
Jag fick en blåsa på ca 50 m,  som var trång, ojämn i stiget, men det bar uppåt.
Till ca 300 m, sen var det finito. Ok tänkte jag,  nemas problemas,  jag letar väl lite
så löser det sig….Trodde jag. Det fanns enbart små kytt. Alltså inget att kurva runt i.

För en gångs skull körde jag ut min LiPo, som har kapaciteten 3200 mA.
Hjälpte inte, utan jag hamnade på marken efter en halvtimmas försök.

Kanske jag skulle avvakta,  tills cu-bildningen tagit sig, då det borde vara möjligt
att få anslutning. Så jag plåtade runt lite annat och bara njöt av natur och lärkornas
spel,  då de hävdade revir vid sina bon.

Molnbildningen ökade och jag slängde in en ny LiPo kokam i Avan och startade.
Vinden var just då kl 1330 absolut noll,  vilket gynnar modellsegelflygaren, eftersom jag
inte driver iväg så långt,  om jag kurvar i en blåsa.

Drog upp modellen till 125 m, stängde motorn och mallade in mig i en blåsa,  som
kändes stark och stabil. Hängde med upp igen till 400 m, jag ville inte gå högre.
Flög runt och sjönk till 200 m. Tänkte,  nu får jag snurra upp mig igen i en blåsa…

Trodde jag ja…Trots livaktig cu-bildning fanns det inget att tala om inom begreppet
termik!
Hade det hänt något ? Det första man kollar som termikflygare med närhet till havet
är vinden. Jo den hade vänt till väst, vilket sa mig,  att sjöbrisens obevekliga pump
dragit igång.

Luft, relativt kall kommande från havet, strömmade in över det varma landet och kröp
fram över marken som ett kallt våtvärmande omslag, tvingande upp den varma luften.

Så omedelbart kändes det,  som allt var kört i termikväg för dagen.
Men jag vet,  att sjöbrisen brukar på detta avståndet till kusten nå ca 200-250 m höjd,
så om jag drog på motor upp till 250 m,  skulle jag kunna få anslutning till adiabatiken.
Det var just det,  som skedde. Jag fick en blåsa på den höjden, kurvade upp mig och kunde
hålla min höjd genom att hoppa från den ena nybildningen till den andra.

Vinden vid marken var nu ca 4-5 m/sek  från väst och temperaturen hade sjunkit
3-4 grader.

Emellertid, vinden på 300 m var som förut mycket svag. Molnen låg i princip helt
stationärt, görande termikflygandet enkelt.

Kl 1500,  efter en kortare paus,  landade jag min Ava i gräset framför fötterna efter en
omväxlande dag,  som bjudit på ett skolexempel,  hur sjöbrisen påverkar termiken.

Jag kunde lägga till 2.5 timma i flygdagboken för min gamla HyperAva.

Som jag brukar säga, jag lär mig alltid något nytt och får mer erfarenhet varje
gång jag är ute med mina modeller.

Nu ska jag trötta er med lite bilder…

DSC07307

Laddat och klart med modeller och min stol på andra sidan bilen.
Det är ju detta,  jag längtat efter hela vintern och det är därför,
jag är ute och flyger så mycket,  som jag gör,  för jag är flygare !

DSC07319

Blue Phoenix, som är en mästerlig konstruktion i sin klass och prismässigt.

DCIM199GOPRO

Den gamle hangflygaren…..dock här termikflygare.

DCIM199GOPRO

Jag monterade min Gopro på taket till min bil för att få lite bilder på flygaren själv.

DCIM199GOPRO

Jag ska till att starta just då Cu-bildningen började och piloten var förväntansfull…

DCIM199GOPRO

Klart …

DCIM199GOPRO

Släpp !

DCIM199GOPRO

There she goes !

DSC07322

Ja du ser…nybildningar poppar upp…

DSC07364

Min blågula modell mot blå sky

DSC07366

Jag tog bilden med min Sony med 400 mm Zoom hållen i höger hand,
med vänster hand styrde jag modellen. Om det var lätt att plåta ? Nä…

DSC07408

Precis framför vingens framkant på sidan av kroppen, min allestädes närvarande  GoPro …

DSC07411

Nä ingen krasch, jag har monterat isär för hemfärd.

DSC07414

Så här ser det ut på platsen, där  jag idkade  modellflyg i torsdags.

DSC07419

Rapsen signalerar GULT så det nästan gör ont i ögonen.

_DSC7084

Jaha och detta måste var en….eftersom stjärten är kluven…

_DSC7099

…eller kan det rent av vara en…..som fått sig en ör(n)fil i de bakre regionerna ?

DCIM196GOPRO

Detta ser ut som vardagsrumstapet från 1933…

DCIM199GOPRO

…och är detta ett golv med list och tapet med liggande mönster…?

DCIM198GOPRO

Är detta en gammal kökstrasmatta från 1963 ?

DCIM202GOPRO

Min Ava just efter senaste landningen i låt oss säga försommargrönskan.

 

Kategorier
Old Timer flyg

RM I FRIFLYGSKALA DEL 3/4

 

 

 

 

 

 

Detta är tredje delen av min redovisning av  RM

 

för friflygande skalamodeller

 

på Fedingefältet vid Skånes Fagerhult 2014.

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

I denna delen beskriver jag de intressantaste och bäst flygande modellerna.

Många av skalamodellerna är små och mycket lätta, vilket tillsammans gör,
att det är delikata maskiner att flyga.
De kräver vanligtvis mycket trimflygningar, för att piloten ska kunna få ut,
det som modellen bör prestera.
Minsta avvikelser från grundtrimmen gör att modellen tappar sin önskade flygkaraktär.

Man kan lite jämföra det med aerodynamiken på en Formula 1 bil av idag.
Minsta förändring ger stort resultat. Allt måste stämma, för man ska kunna
utnyttja modellens/bilens kapacitet.

Vädret blev, som jag tidigare sagt, bättre och bättre.
Mindre turbulens, svalare
och därmed mer förutsägbart.
Termiken lugnade ner sig, så piloterna fick skärpa sin perceptionsförmåga
för att kunna bedöma rätt startsekund.
Denna bedömning, plus den
egna intuitionen, fick resultera i startmomentet.

Ånyo fick vi se Andrea flyga sin Lacey M-10 på ett suveränt sätt.
Planet är på något sätt en paradox inom aerodynamik och flygmekanik.
Men flyger fint, det gör det.

Johan Wallin från Stockholm hade oxå mycket välflygande maskiner.
Dock icke så vältrimmade, som de  Andrea har.

Eftermiddagen gick snabbt, endast kort avbruten av en fullskalakärras
landning. Det var ett modernt plan och man ser hur utvecklingen,
har förändrat privatplanen. Slankare, snyggare och framför allt är de
nu för tiden mycket tystare.
Men det är dyrt att flyga.
Så det är alltså ännu en orsak för
fullskalapiloter att växla upp till modellflyget !

Vid 1800-tiden började den statiska skalabedömningen, utförd av
Tycho och Anders. Hur utfallet blev vet jag inte, men det kommer
resultat på SMOS
hemsida snabbt. Länk till SMOS: http://www.smos.info/

Per, som blev av med sin Tempo, körde hem tidigare, vilket var synd,
för jag tänkte, vi skulle lånat den stegen, som Sten använde för att
rädda sin kärra med, så vi kunde plocka ner Tempo från björken.
Stegen var säkert 10 meter, eftersom den var en dubbel aluminiumdito.
Ja, det löser väl sig för Per under veckan.Jag personligen hade haft svårt
att somna på kvällarna, om jag haft ett splitt nytt plan sittande i en björk…
Behöver du assistans Per så ring mig, jag hjälper dig !

1930 var jag hemma efter en rolig och intressant dag på fältet.
Du som aldrig besökt en OldTimer friflygtävling, gör det !
Du kommer aldrig att ångra dig. Tävlingskalendern finns på
hemsidan och länken finns ju ovan.

Det kommer en post till med lite “Övriga Bilder”, som jag
tycker är synd att slänga.
Så häng med, de kommer snart!

Men nu till denna postens bilder:

SONY DSC

Piloten är Gunnar Stedt, Modellen är en Consolidated PT-3.
Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Consolidated_PT-3

SONY DSC

Pär Lundqvists modell, som jag aldrig lär mig namnet på mer
än “SM-Tvåan”…?
men den är konstruerad 1951 i alla fall…

SONY DSC

I dag ville modellen nästan inte ner vid finalen…

SONY DSC

Thomas Johansson, som var tävlingsledare,
trimflyger sin Thulinjagare, som är nybyggd.

SONY DSC

Start. Stjärten lyft och elmotorn snurrar på.

SONY DSC

Upp kommer man alltid…och ner oxå.

SONY DSC

Det tar tid att lära sig förstå, hur en nybyggd modell
reagerar i olika situationer och flyglägen.

SONY DSC

Nu läget under kontroll och utflygning.

SONY DSC

Koncentration i Thomas ansikte.

SONY DSC

Thulinjagaren, man får väl slå fast, det är en typisk Enoch Thulinkonstruktion…?

SONY DSC

Ser det bra ut, brukar det flyga bra oxå !

SONY DSC

Thulinjagaren, eller Thulin Typ K flög första gången 1917.

Byggdes i AB Enoch Thulins Aeroplanfabrik.
Motor 90 hk och toppfart 155 km/timman.

SONY DSC

Ännu en start för Thomas Thulinjagare.

Balanserar på huvudställ tills den kan lätta precis som i verkligheten.

SONY DSC

Ska man gnälla, kan det ju tyckas, modellen är övermotoriserad.
Hade man startat fullskalaplanet med denna stigvinkel, hade jag stigit av…

SONY DSC

Se på modellen….flygplan var vackra vid denna tidsperiod,
även om de var krigets redskap.

SONY DSC

Thomas, Tycho och Thulinjagaren.

(kallas allitteration)

SONY DSC

Jag kan inte säga, om Thomas flyger den med radio nu,
eller om den landar så att säga friflygande…

SONY DSC

…men ner kom den. Att vingspetsen gick i marken var inget
ovanligt för fullskalakärran. Stället är smalt och inga bromsar…..

SONY DSC

Det skiljer i stort sett 100 år konstruktionsmässigt.

Men huvudkomponenterna har hållit sig. Motor och prop i nosen,
vingar, stabbe fena. Styrs med skev, höjd sida och throttle (kupé/kontakt)

SONY DSC

Andrea har just gett sin modell fria tyglar och  släpper loss sin psykiska energi.

SONY DSC

Lacey..ett makalöst plan rätt hanterat.

SONY DSC

2 minuters flygtid inget ovanligt.

SONY DSC

SONY DSC

Friflygarens obligatorium….gå och hämta och hålla koll på sin modell.

SONY DSC

Sten hade skaffat en ny motor. En miljöpartists dröm för motorn går på luft….
Man fyller ett kärl från en liten kompressor. Den utströmmande luften driver en liten
kolvmotor, som vrider propellern. Ska bli roligt att se aggregatet i luften Sten.
Luftassistent är Lars-Erik.

SONY DSC

Här ser ni delarna, motorn och den relativt stora tanken
som man får bygga in , alternativt använda som
del av kroppen.

SONY DSC

Nä vad är detta på en OT-tävling…..?
Nåväl, vi är inte några puritanska talibaner här,
även moderniteter tar sig fram i luften utan att
riskera  uppsträckning från någon ordningsman.

SONY DSC

Ni ser själva, att de som hade bilarna här, var inte drabbade av stress eller måsten.

SONY DSC

Andrea Hartstein och Johan Wallin trimflyger.

SONY DSC

Stens nya SU-11 avsedd för Jetexdrift eller motsvarande.

SONY DSC

Jag kom inte ihåg vad modellen vägde….kanske 30 gram ?

SONY DSC

Så här funkar det, säger Sten till Lars-Erik och Anders.

SONY DSC
Om den flyger ? Självklart ! Förresten varför inte ?

SONY DSC

Garanterat ingen V-form.

SONY DSC

Länk till Su-11:

http://en.wikipedia.org/wiki/Sukhoi_Su-11

SONY DSC

Johans Moth Minor

Tack för att du rättade mig Andrea. Jag slog antagligen in fel regbokstäver
då jag googlade
på beteckningen och vips blev det fel…jag borde sett det, men brådis….

Hela storyn om G-AFRD

G-AFRD

SONY DSC

Första flygningen 22 juni 1937.

Uppdatering 18 December 2014

 

 

                                  Jag fick ett mejl från Colin enligt nedan med information om “Originalet”:

MOTH MINOR G-AFRD

Hi – just confirming that Moth Minor G-AFRD is going to be restored
to flying condition in the medium term future.

It is in storage in Tauranga New Zealand.

It was owned by the late John Galpin, and is presently owned
by his son who is an aircraft mechanic.

SONY DSC

Ja ni ser själva.. små modeller är inte stora…

SONY DSC

Westland Widgeon

SONY DSC

Anders Sellman med en…Me-109. Reggad i Schweiz.

SONY DSC

Kolla vindstruten Anders….

SONY DSC

Jetzt  geht´s  los !

SONY DSC

Piloten kanske glömde propelleromställningen …
liten stigning, max varv vid starten….

SONY DSC

Johan med sin SE-FYR som är ett känt plan i flygarkretsar.

SONY DSC

Här kan ni läsa om det:

http://forum3.sff.n.se/viewtopic.php?f=7&t=4239

SONY DSC

Jämför denna modellen med en 4-meters kärra med två 100 cc motorer…
..de flyger båda under samma aerodynamiska och flygmekaniska lagar, men…

SONY DSC

…fördelen med detta något lättare alternativet är ju,
att kostnaden för tändstift och bränsle är överkomlig…

SONY DSC

SONY DSC

Sista motoralternativet i flygplanet var en Walter Gemma
9 cylindrig radialmotor på 165 hk och med en cylindervolym på 9.34 liter.

SONY DSC

Men motorn här ha inte 9 cylindrar utan några strängar gummiband…

SONY DSC

SONY DSC

Ett plan som byggdes vid

                                 Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstädernas Aeroplanavdelning

Ganska långt namn eller …

SONY DSC

Järnväg eller inte, flög gjorde planet,
fast inte så många år innan det havererade.

SONY DSC

Man ritade snygga plan 1930.

SONY DSC

…och modellerna av dessa plan flyger fortfarande
och de flyger så vitt jag kunde se bra.

SONY DSC

Nu blir det Mach2 uppvisning med Sten, SU-11, en pinne och ett gummiband…

SONY DSC

Sten hade aldrig förut flugit modellen och han ville därför prova
med hjälp av katapultstart.

SONY DSC

Flygplanet var kraftigt attraherat av moder jord.

SONY DSC

Vid en av starterna lossade radardomen i nosen och med den också blybiten
som satt där för
tyngdpunktens skull, men Sten…

SONY DSC

…Sten provade utan delen som for bort…..planet flög nästan bra……..

SONY DSC

Efter att ha böjt upp höjdroderna lite, flög det till allmän överraskning förvånansvärt bra.
Roligt att det lyckades med en oförutsedd radikal operation.

SONY DSC

Fullskalakärran gjorde en snygg landning.

Flygplanet, SE-MDO är en Sport Star och läs om den här:

http://www.evektoraircraft.com/en/aircraft/sportstar-max/technical-data

SONY DSC

Nu ska vi se, säger Anders betraktande sin nya modell.
Modellen är en tysk Rieseler Stahlwerk. I Arlandasamlingarna
finns ett original bevarat.

SONY DSC

SONY DSC

Eftersom ett stålverk byggt originalet, borde det ju borga för viss styrka…

SONY DSC

Här kan ni läsa om, han som konstruerade maskinen:
http://de.wikipedia.org/wiki/Walter_Rieseler

SONY DSC

Modellen har en justerbar anfallsvinkel med hjälp av en
skruv i främre delan av vingen.
Ungefär som stabbtrimmen på en Pa-18.

SONY DSC

Det kan inte hjälpas, men då jag ser en sådan fena/sidoroder,
då får jag De Havillandvibbar…fast det kan man glömma,
för planet byggdes i Breslau i det dåvarande Tyskland.

SONY DSC

Andreas Lacey erövrar skyarna…

SONY DSC

..som vanligt höll jag på att skriva…

SONY DSC

Johan med sin Miles.

SONY DSC

Som svängde vänster efter start…

SONY DSC

…och som fick Anders att inta skyddsställning…

SONY DSC

Pär och Lars-Erik konstaterar en landning.

SONY DSC

Men Johan kör igen…

SONY DSC

..starten ser fin och samlad ut…

SONY DSC

…modellen äv vacker. Rött och silver går fint ihop.

SONY DSC

..men planet avvek och skrämde en av damerna,
så hon tog ett halvt valssteg…

SONY DSC

Alla ser vad Andrea gör….vevar upp en gummimotor.

SONY DSC

Magic or sticky fingers ??

SONY DSC

Andrea flyger sin Westland Widgeon III tror jag det är.

SONY DSC

Modellen flög utmärkt. Ledsen för mörk bild.

SONY DSC

Lars-Erik Fridström med “Silvermåsen” konstruerad av Sigurd Isaksson.

SONY DSC

Stolt ägare och byggare till sin Silvermås.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Silvermåsen flög bra och jag tror den var helt ny, eller vad säger du Lars-Erik?

SONY DSC

Anders Sellman provflyger sin nya modell, som jag
nu vet heter Rieseler Stahlwerk.

SONY DSC

SONY DSC

Den flög bra direkt !

SONY DSC

Platsen där flygplanet tillverkades var Breslau vilket till 1945
var en stor tysk stad.
Efter kriget annekterade Sovjetunionen
de östra delarna av Tyskland och Polen fick
tillbaka dessa delarna.
Breslau ligger vid gränsfloder Oder som är gräns mellan Tyskland
och Polen.
I Polen heter Breslau Wroclav.

SONY DSC

SONY DSC

Ser ni så bra planets färg passar till blommorna i gräset…

SONY DSC

En nöjd Anders efter provflygning.

SONY DSC

Tja, säger Anders, inte så pjåkigt!

SONY DSC

Vi tar en start till nu efter en lite justering…

SONY DSC

Anders smeker igång modellen…

SONY DSC

SONY DSC

…och den flög och flög…

SONY DSC

SONY DSC

..sen landade den bland de blå blommorna…

SONY DSC

Ny tävlingsstart av  Andrea Hartstein.

SONY DSC

Jag tror flickan till vänster med det goa leendet är Johans fru

SONY DSC

Off she goes !

SONY DSC

Ser ju fint ut…nu

SONY DSC

…men så vill modellen svänga för brant..

SONY DSC

….och den svänger in mot startplatsen…

SONY DSC

..så det blev en snabb landning..

SONY DSC

..men det var bara att veva in lite varv i motorn,
justera det som behövdes och ny start…

SONY DSC

…nu flög det ok…

SONY DSC

Johan får hjälp att förbereda sin SE-FYR av sin dotter.

SONY DSC

Nu eller aldrig…

SONY DSC

You´re all by yourself now !

SONY DSC

Fast inte riktigt, SE-FYR fick sällskap av en hussvala…

SONY DSC

Andrea såg Johan fick bra luft, så hon plöjde in
power i sin gummimotor…hjälpt av Johans fru.

SONY DSC

..en sista blick och sen iväg…

SONY DSC

Nu !

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Det behövs nog en mindre justering Andrea…

SONY DSC

Anders Sellmans Hawker Hurricane IIB.

SONY DSC

Är detta Anders Lacey kanske…

SONY DSC

Jag har många bilder kvar. Som jag inte kan med och slänga.
Så de samlar jag ihop och lägger upp när jag får mer energi.

Det tar ganska lång tid att fixa till en sådan post,
ni just tragglat er igenom. Men som sagt det kommer !

Kategorier
RC-Utrustning

ÄVENTYR UTE VID OCEANHAMNEN HALMSTAD

Jag har sagt det förut och jag säger det igen…..

 

 

 

 

 

 

 

 

…är jag  ute och modellflyger,  händer i alla fall för mig alltid det oväntade.
Nu är jag väl inte en typisk modellflygare i ett fack, utan jag tycker om
att tänja möjligheter och prova nytt.

Således beslöt jag mig för att åka ut till Oceanhamnen, vilket fruktansvärt
storvulet namn på en kajbit…, för att med hjälp av min Blue Phoenix och
därpå monterad Nyckelringskamera dokumentera,  hur det ser ut efter
den stora branden hos Hansson & Möhring.

Vädret var makalöst fint med sol och nästan ingen vind, när jag kom.
Min mottagare i modellen var en Spektrum fullräckviddsmottagare
med antennerna polariserade en vertikalt och en horisontellt för bästa
verkningsgrad. Start av min kamera, som var inställd på att ta en bild
varannan sekund,  kameran tar i äkta hd och kvaliteten är så bra
man kan begära.

Jag flög runt och täckte ytan,  jag skulle plåta utan problem.
Fotohöjd var mellan 150-30 meter. Inte en enda funktionsstörning.
Efter en stund kommer en man,  som fotograferar fram till mig
och det visade sig vara en gammal modellflygkompis,
Arne Olveng, som var ute för att fotografera med sin fina kamera.

Arne var medlem i Hökaklubben på 80-talet och var en synnerligen
duktig och noggrann byggare, som producerade en lång rad fina
modeller. Jag tänker på Sparmannjagaren, Bellancan, Clipped Wing
Cuben och många andra.

Arne är nu över 80 år ung och still going strong. Jag visade
min GoPro och sa till honom,  att nu ska jag sätta på min
minivideokamera på modellen,  så jag får lite rörliga bilder.

Således på med kameran på modellen, den sitter på vingens
ovansida och iväg. Jag flög lite cirklar för att täcka området och
gick sen ner på lägre höjd över det invallade vattnet för att få
en miljösekvens. Höjden över vattnet var 5-10 meter och allt
funkade ok.

Men……….när jag just passerade den sydöstra vassen,  märkte jag,
att förbindelsen mellan sändare och mottagare var bruten.
Jag ändrade antennens läge för att få connect, men det sket sig.

Enligt lagen om allts djevlighet, så slog min kära Blå Fenix ner
i vattnet just utanför vassen. Den flöt upprätt på vingar och stabbe.
Jag sa till Arne,  har jag tur driver den tillbaka in i vassen och jag
kan hämta den.

Vad tror ni hände ? Vinden blåste åt andra hållet och modellen
seglade iväg över invallningens smula vatten. Nu gällde det ju
att fixa bärgningen snabbt. Jag var tvungen att ha en lina,
så jag kunde kasta en vikt och fånga modellen, för att kunna
dra in den.

Alltså iväg till BilTema där en lina kostade 100 spänn och ett
komplett spö med lina och rulle och en sats blysänke kostade 140 kr.

Det blev det kompletta spöt. Tillbaka till hamnen och koll av läget.
Modellen hade drivit över hela ytan och låg en bit utanför vassen
i den västra delen. Jag sa till Arne,  jag går runt och ser vad jag
kan göra.

Innerst inne tänkte jag , att aldrig att jag släpper min modell till
dess öde ! Vad som än krävs av mig,  ska den tillbaka !

Så jag tog på stövlar och utrustad med spö och tillbehör,
gick jag runt vattnet.

Det visade sig,  när jag kom fram,  att modellen låg 20 meter
utanför vassen, som i sin tur låg 10 meter från strandkanten
med fast mark. Det var bara att försöka kasta med hjälp av
blyvikter fästa på linan.

Första kastet var fel och vid invevning av linan fastnade
blysänkena i vassen, varför jag, stressad som man var, drog.
Vad tror ni händer ?

Just precis, sänken lossade och kommer som en projektil och
träffar precis under vänster öga. Resultatet blev svullnad och
blåtira. Men det står jag ut med.

Efter ett par försök fick jag tag i modellen med lina och sänke
och jag vevade in mycket försiktigt,  så inte minicamen skulle lossa.
Problemet var bara det , att ytan var isbetäckt !

Jag fick in den, så den var ca 5 meter från vasskanten och
alltså tillsammans 15 meter från den fasta stranden. Vad gör man ?
Jo, man tar av byxorna, det var 0- gradigt och jackan,
binder upp skortan, går ut i vattnet med stövlar på fötterna
och hämtar modellen.

Om jag blev blöt ? Japp, det blev jag upp till bröstkorgen.
Men det sket jag i,  för modellen var i hamn.

Sen på med byxor och med modell, spö och klafs i stövlarna
tillbaka till bilen.

Hem och byta om, spola all elektronik med varmvatten,
på med varmluftspistolen, på med  fuktutdrivande spray
och göra en skadeinspektion.

Modellen var hel, det var inga problem. Acken var ok
efter laddning. Motorn gick och kameran fungerade.

Men gick inget sönder ? Jo, reglaget var kortslutet. Det var inte
så dyrt, 150 spänn i Kina och såna hade jag fler.

Min Minicam hade fått fukt på sensorn, vilket jag fick torkat ur.
Men jag måste köpa verktyg,  så jag kan torka ren sensorn 100% ,
annars kan man se prickar på bilderna. En sensor är väldigt
känslig för smuts, fukt och damm.

Kan jag fixa det,  är det ok, men för säkerhets skull beställde
jag två nya.

Ja,  där ser ni,  vilket äventyrligt  liv man lever som modellflygare !

Det är nåt annat än att glo på TV eller gå och kolla om man
fått textmeddelande på mobiltelefonen !

Det blev både flygfoto och vinterbad, plus att jag fick träffa Arne.

Klart man är nöjd med dagen

Jag hade hopp om,  att jag skulle kunna visa videon från kraschen,
men tyvärr var filen korrupt och den lät sig inte repareras.
Synd, annars hade det varit roligt att se.

Men här är lite stillbilder från äventyret. Bilderna på min
modell i vattnet har tagits av Arne Olveng. Resten är min
GoPro Hd 2 kamera.

Som sagt man blir lång och slank i eftermiddagssolen…

Arne Olveng är nyfiken på min GoProkamera.

Arne fotograferingsutrustad.

Visst känner vi igen honom !

Min olycksfågel med GoPro-kameran hängande på vänster kroppssida. 

Här seglar min Blue Phoenix på böljan den blå…….Arne sa jag skulle bygga flottörer.

Varför min modell slog i vattnet ? Ingen aning. Avståndet till
modellen horisontalt ca 75 meter. Modellens höjd över marken ,
när funktionsstörningen kom var ca 10 meter.

Om jag tappat kontakt med mellan sändare-mottagare,
borde modellen gått in i FailSafeläget. Det gjorde den inte.
Dagen efter testade jag samma modell med samma mottagare
nere på Höka. Jag flög 1-2 m över marken långt bort utan
problem…….

Ibland misstänker jag att den digitala biten i min Mc-24
felfunktionerar.
Nu har jag fått låna en annan 2.4 gHz sändare och mottagare
av Frank.
Dessa är kompatibla med Spektrum i alla avseende.
Så kan jag flyga med detta utan några som helst problem
då kan det ju vara sändaren som är knackig. Men för mig
själv låter det långsökt.

Vad jag såg efter landningen i vattnet var att sidorodret
och höjdrodret
låg i ytterläge. Det visar att FailSafen inte hade gått in !
Kanske en Burnout i mottagaren ? Jag vet inte. Men det
är tredje gången det händer med någon av mina modeller.
Ska bli intressant att testa Franks sändare och mottagare.

Vi får se hur det går. Rapport kommer.