Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFFEN I YSTAD 2019

 

 

 

 

 

Nu är tidpunkten preliminärt fastlagd till 4.5.6.7. Maj.

 

 

 

 

 

 

Tiden kan justeras med hänsyn till väder
enligt Rolf-Erik Blomdahl Herrljunga.

Det är 17 året som ÅMFK drar till Ystad,
för att  få uppleva förhoppningsvis fina
flygningar på hangen.

Som vanligt bor vi hos Henry på

Österlens Gästhärbärge,

vilket nu drivs av Linda..

 

                                                           UPPDATERING DATUM

Ankomst Ystad den 4. Maj lördag.
Avresa preliminärt tisdag 7. Maj.

                                                                                   Det blir 3 övernattningar hos Henry
                                                                               på Österlens Gästhärbärge.

Alla flygintresserade välkomna med eller
utan plan.

Info kan ni få av mig. Maila eller ring. Du hittar
min adress och telefonnummer under
“Välkommen till min blogg ” längst upp till vänster.

Hoppas vi ses !

 

                            Jag kommer i alla fall !

Kategorier
Hangflyg modell

BLÅ FENIX BESÖKER ETT KUSTHANG

 

 

 

 

 

En av de första dagarna 2019 som ger

mig en känsla av, att våren är på gång.

 

 

 

 

 

Jag har en Blå Fenix,  som är byggd som en ren segelmodell.
Den ville jag testa efter lite modifieringar.

Modellen ville svänga vänster, varför jag torderade en vinge
för att få bort tendens till sväng.

Platsen som jag flög på,  är ett makalöst fint kusthang vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten.

Jag kvistade dit och möttes av solsken och väldigt svag vind.
Vinden låg på ca 2 m/sek och minskade.

Men eftersom min Blue Phoenix är lätt,  gjorde jag mig inga
bekymmer om flygningen som sådan.

En ganska lång promenad till min pilotplats, där jag raskt
monterade modellen och kastade ut.

Kärran flög i mitt tycke perfekt med absolut neutrala
trimmar och centrerade roder och utan tendens till stall.

Det visar med all tydlighet,  att Leif Eriksson, som är
konstruktör
av modellen, har lyckats med sin Blå Fenix
i alla avseenden.

Jodå, det gick fint att flyga. En landning gjorde jag på toppen,
men med en modell med endast sida/höjd rekommenderar
jag inte,  detta sättet att landa.

Bakom kanten var det mycket turbulent. Det är svårt att
kontrollera modellen, då den är utsatt för dynamiska
krafter,  eftersom det inte finns skevroder på den,
vilka snabbt kan återföra den i rollplanet till ett korrekt
läge.

Jag landade hel med ett litet nödrop.

Jag flög i nästan 2 timmar i svag vind, vilket i sig ger
en spänning till flygandet, då man måste flyga rent och
ekonomiskt. Alltså inget vevande med spakarna, för varje
rörelse med roderna kostar motstånd och därmed prestanda.

Landningen vid den senaste flygningen gjorde jag på
stranden, för att inte riskera något och dessutom ville jag gå
längs stranden på min väg till bilen.

Så summa summarum var dagen hellyckad i alla avseenden.
Vilket naturligtvis gjorde,  jag kände mig nöjd,  då jag
åter kuskade
hem och rekapitulerade min flygning i huvudet,
då jag körde.

Jag tog naturligtvis bilder med min Mobius. Både som
headcam och som ombordkamera på modellen.

Denna lilla kamera är nu för mig oumbärlig.

Håll tillgodo med ett hangreportage…..

 

 

 

En Blue Phoenix i färdigställning.

Vyn som möter en hangflygare vid stranden.

Förberedelser av min Blue Phoenix.

Ready to launch !

I luften…

Bilderna tas med min Mobius, som är fäst på min högra glasögonskalm,
vilket gör att jag fotograferar det jag ser på. Kameran tar 4 bilder/sekund.

 

 

En Blue Phoenix kan se kantig ut på marken…
men inte i luften.

 

 

Piloten ska försöka landa…

Det är inte enkelt i den kraftiga turbulensen…

…som trots att vinden var svag…

…fick min kärra att dansa jitterbug…

…eftersom det är svårare att kontrollera en modell i kytten utan skevroder.

                                                                              Fast en mops som är med i  “The Flying Pugs”,har ju både sido- och skevroder eller ?                 

 

Undrar du varför jag trivs här ?

Denna plats ger mig allt jag önskar ur flygsynpunkt och behovet av  naturupplevelse.

Min kärra har lagt sig till ro efter landningen och njuter av havsutsikten.

Hanget har blivit bättre och bättre !

Det fanns lite vårtecken. Gräset börjar bli grönt och flyttfåglarna börjar anlända.

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

EN GALOPP PÅ ETT INLANDSHANG

 

 

 

 

 

 

En av mina Blue Phoenixar fick sig en tur i dag.

 

 

 

 

 

 

 

Längst in i min hangar har jag haft en Blå Fenix inställd i
väntan på provflygning.

Modellen byggde jag för flera år sen som en elseglare,
men efter lite fundering beslöt jag att återställa till
ren segelmodel och nu var det dags att testflyga.

Modellen ändrades om,  då jag ville ha något enkelt
och välflygande,  så
jag kan flyga, då vinden är svag
på ett hang.

Naturligtvis är den också avsedd för termik.
Blå Fenix är
kanske den bästa 2m allroundmodellen
för segel som finns.

Den har utomordentliga egenskaper och är lättflugen.

Det som ska tänkas på,  är att man är noga med vingens
och stabbens anfallsvinkel och att man får tyngdpunkten
rätt. Alltså mycket grundläggande saker.

Men det lönar sig att lägga lite möda på detta, eftersom
du kommer att få ut mer flygglädje ur din BF, om
den är i absolut rätt trim.

Nåväl, väderläget var sålunda;
Frisk västlig vind, ökande till 12-14 m/sek.
Temperatur
ca 8-10 grader.

Ok,  tänkte jag, jag far till stranden vid Laholmsbukten.
Bara för att på
plats kunna konstatera att det var redan
kl 1000 för mycket tryck i vinden, 
för att en provflygning
skulle bli meningsfull.

I stället for jag iväg till ett litet inlandshang vid Tjärby
Kyrka, som
ligger just norr om Laholm.

Där var vinden något lugnare,  uppbromsad av sin
resa över 10 km jordbrukslandskap.

Montera, vilket tar 2 minuter, koll att allt funkar
och start.

Modellen hade höjdroder ok inställt, men min BF had
svårt att svänga
höger…

Du vet ju,  att flyga en BF på ett inlandshang i mycket
turbulent luft
och i hård vind,  det ställer krav på ett
effektiv sidoroder, för att du ska kunna
parera kasten.

Min BF klarade inte detta, utan jag fick ta mig ner
så fort det bara gick.
Landningen blev en enligt modellen backa ner.
Detta är sätt att landa,  som
som jag inte rekommenderar
på ett turbulent inlandshang.

Jag justerade sidorodret och startade om i den ökande
vinden.

Min Silva  vindmätare visade 10-12 m/sek.

Efter omtrimningen flög modellen bättre men inte bra.
Det kändes det var dynamiska krafter som påverkade
modellen så den flög orent.

Hur som helst fick jag 35 minuter i luften, sen var det
inte behagligt
i den hårda vinden och modesta temperaturen,
utan jag svängde
in och landade.

Som du kan se på videon var vinden stark då modellen
blåste över på rygg då den låg på marken.

Men mitt syfte var nått, att min Blue Phoenix varit i
luften och att
jag fått information, som gjorde det möjligt
att korrigera felen hemma.

Annars det mest spektakulära som skedde var att jag
mötte två ankommande
tranor, som landade bakom
hanget för att rasta på sin färd norrut.

Hemkommen lade jag upp vingarna på bänken och
kunde genast konstatera
att en vinge den högra hade
tappat all skränkning i spetsen.

Det fixade jag enkelt genom att spänna upp rätt
vinkel på vingspetsen och köra ett varv med
värmepistolen.

Nu är det, som jag vill ha det.

Lite bilder från min flygning. Alla bilder i luften tagna
med min Mobius
fastsatt på solglasögonens skalm.

Stilbilderna är klippta ur mobiusvideon jag tog.
Därav följer ju,  att kvaliteten inte är så bra,
som jag vill…

Övriga bilder med min vanliga kamera.

Det blev också lite rörliga bilder.

Och flyga fick jag göra… trots vädret !

 

 

 

Även björkar som inte grönskar har sitt skönhetsvärde.

Hanget där jag flugit otaliga gånger.

Min Blue Phoenix, ritad och konstruerad av Leif Eriksson.

Start ut i det okända…

Min BF galopperar på på hanget…eller rättare sagt åker berg och dalbana.

 

Start nummer 2.

Möte med tranor…

…vilka högljutt kommenterade mötet med min modell.

Här svänger jag in för att landa i något som liknar 2 x 90.

 

Symbolerna på hanget; Gravstenarna, ekarna och en Blue Phoenix…

Så här ser det ut,  Litorinavallen som möjliggör hangflygning.

En av mina favoritplatser för modellflyg.

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

LACY BEE BYGGD OCH FLUGEN AV JOHN WOODFIELD

 

 

Luta dig bakåt, avundas och njut !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ånyo fann jag en ny modell och video av John Woodfield
i England, som är bosatt vid Cornwalls kust,  vilket  ger
möjligheter
till härligt hangflyg.

Att John hinner bygga och flyga så mycket,  som
han gör
är beundransvärt. Modellerna är i de
flesta, för att inte säga
alla fall,  helt särskiljande
från det  vi är vana att se.

De är lätta och byggda i balsa. Det jag som åskådare
ser,  är vilken flygglädje John har.
Men vem hade inte haft det
med hans modeller och
det fina hanget.

Denna modellen,  Lazy Bee,  kan man bygga som
motor-
eller segelmodell.

Den ser ju inte ut,  som man förväntar av en
segelmodell
med  sidoförhållandet för vingen.
Re-talet kan inte vara överväldigande…

Men icke förty, den flyger bra och har en mycket
god manövrerbarhet.

Denna modell i luften ger mig bara en enorm lust att
flyga hang !

Håll tillgodo på filmen från Youtube  och dröm dig
bort från
vardagen !

 

 

 

 

 

 

 

 

                                                                                                          Länk till ritning för fri nedladdning. Klicka HÄR

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ASW PÅ SEGELTORPSHANGET

 

 

 

Det var kyligt på hanget…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Johnny och jag körde till HH, eftersom väderutsikterna
såg bra ut
med 3-4 m/sek nordväst.

Vi var på plats vid 1230,  monterade och startade.
Fast jag hade
problem med min ena klaff, där servots
växellåda skadats.

Jag smällde i vingen,  då jag lastade i min bil…men
det går att
flyga utan klaff, även om landningen blir
problematisk.

Det blir svårt att komma ner under full kontroll på
den ganska
snålt tilltagna landningsytan.

Dock kom jag ner hel,  vid de tre landningarna jag
gjorde.

Johnnys modell bröt ner åt vänster efter en start
till synes utan
anledning och landade i buskarna
oskadad.

Vi kom på felet. Hans sidoroder hade låst sig fullt
vänster, vilket
naturligtvis medförde,  att modellen
överraskande svängde vänster.

Efter 3 timmar vid Segeltorp var vi milt sagt avkylda…
så vi avslutade och drog oss hemåt.

Att vi åkte hem berodde också på att vinden tvärtemot
prognosen
ökade upp till 7-8 m/sek. Det ska vara
behagligt och njutbart att
flyga.

Vi ägnar oss inte åt något kvalificerat självplågeri !

Lite onödigt vetande: Min modell drog 418 mA för
varje timma
jag flög. Min acke är en 2-cells lipo på
2.6 Ah.

Kanske vän av ordning undrar varför jag kanar
runt med min Spirit i bra lyft ?

Det beror på att om jag flyger med någon av min
snabba F3F-modeller här, kan jag inte komma ner
säkert.

Ytorna är för små. Snabba modeller flyger jag uppe
på Platån.
Jag är inte intresserad att alltid flyga fort, jag flyger,
så det känns komfortabelt med en välflygande modell
som Spiriten.

 

 

Johnny med sin ASW. En termikmodell som betingar ett lågt pris.

Min Spirit vilar på sin vanliga plats innan start.

Jaha, då ska det flygas…

Johnny har motor i nosen…vilket idag var en överloppsgärning att använda,
eftersom lyftet på hanget var starkt. Dock var det turbulent.

Johnnys modell efter släppet just…

Även “Frigolitmodeller” kan vara vackra i luften.

Lite skalavibbar får betraktaren.

Johnny, en nygammal modellflygare.

Reach for the sky !

 

En skalalik pilot gör mycket på intrycket.

Vår högteknologiska vindsensor…

Ny start.

En koncentrerad hangflygare.

Propellern frihjulade under flygningen.

 

Buskarna där Johnnys ASW dök ner omedelbart efter utkastet.

Landningen ok.

Alltid skönt att komma ner hel…i alla fall
där det är trångt och fullt med hinder runt landningsytan.

  En skärmflygare slogs med sin skärm då han försökte balansera.
Han hamnade i buskarna bakom hanget.

Färdigt för idag.

Packa ihop, gå upp till bilen och åka hem

 

 

Kategorier
Naturbilder

ETT STRÖVTÅG LÄNGS EN STRAND..

 

 

 

 

 

…uppenbarade en märklig fågel.

 

 

 

 

 

 

Solsken och nästan ingen vind..vi känner en föraning
om vår och med den dess löften om ljus och värme.

Kan jag önska mig mer,  för att njuta mitt flanerande
på en strand ?

Nä, jag kan tänka det. Allt var så inbjudande i dag.

Det  är en själslig befrielse att kunna gå utan mål på
en fridsam strand, ty du känner,  hur
du får ett sinne,
som blir lättat på eventuella knutar, trassel och besvärligheter.

Detta ger dig möjlighet att se framtiden an med tillförsikt,
tycker jag.

Ofta framhåller jag,  att jag träffar engagerade och
intressanta
människor.

Mötande människor,  vilka i likhet med mig,  använder
en
strand med dess miljö  att  tanka psykisk energi och
få förutsättningar för att kunna  fullfölja de funderingar,
som jag lagrat i min hjärnas ramminne i väntan på
bearbetning.

Så skedde också i dag.

Jag mötte ett par i min ålder och naturligtvis pratas
man vid, ty det gör man, då  man möts på en strand.

De hade som rutin att alltid bära med varsin stor
plastpåse för att kunna
plocka plast, som drivit iland på
stranden.

De gjorde detta varje dag. Det kallar jag miljövårdsarbete
och ansvarstagande.

Framför allt är det en fin beskrivning av handlingssättet
av “Doers” gentemot  “Slackers” ! 

Alltså människor vilka utför miljövårdsarbete i verkligheten
och inte sitter och hycklar vid en dator skrivande att
“Det är hemskt vad skräpigt det är”…utan att göra något,
som skulle kunna kosta en personlig uppoffring.

Vi vet sen gammalt…att det kostar inget att sitta vid
en dator och tycka…det som kostar är att själv göra
något produktivt, som ger ett positivt resultat.

En annan sak jag märkt i möten med människor vid
stranden  är,  hur lika
vi är i våra tänkesätt..
Samtalsämnen saknas aldrig i alla fall.

Då  jag träffade två tyska turister häromdagen, vilka gick
och letade efter  bärnstenar,  som kommit iland ,
vilket var  ett resultat av kulingen vi haft,
ville jag också
pröva min bärnstenslycka.

Nä, jag fann ingen bärnsten, men jag deppade inte för det.
Ärligt talat letade jag inte speciellt noga.

Men skulle du få lust att leta, så ge dig iväg till stranden
efter en kuling eller storm från väst till sydväst.

Vinden skapar strömmar som för iland bärnstenen, vilken
du med störst sannolikhet finner i det tångbältet,   just där
vågorna bryter mot stranden.

Man kan ha med sig en metallpinne eller liknande,
som du kan rota med.

Men det är med bärnstensletande som med svampplockande,
du måste ha erfarenhet och blick för det !

Vi befinner oss ofta vid vår södra ostkust i trakten av
Ravlunda-Simrishamn, där det är relativt enkelt att
hitta bärnsten.
Så vill jag finna stelnad kåda  passar jag på där.

Då jag fortsatte mitt strövande längs det frasande
vattenbrynet,  fann jag ett  mystiskt träföremål,
som låg rullande fram och tillbaka i vattnet just vid
kanten.

Det såg ut som en död fågel och under ett kort ögonblick
snuddade tanken min hjärna, tänk om den är riktig,
för den såg ytterligt realistisk ut.

Jag vände trästycket,  tog upp det i sanden, fotograferade
det och fann, att det var
en nästan  perfekt modell av
en knipliknande fågel.

Fågeln, eller vetten, syntes inte  vara bearbetad av
mänsklig hand, utan roten hade växt , jag vill inte säga
slumpmässigt för inget i naturen är slumpmässigt,
så det liknade en dykand.

Kanske vågorna hade format den vid dess kontakt med
strand eller annan drivved. Jag kunde inte finna några
märken efter bearbetning på objektet.

Naturligtvis tog jag hem den, tvättade den och har
nu lagt den på tork. Den kommer att
få en hedersplats
i hemmet.

Annars var det tomt på fågel. Havstrut, skrattmås och
förbiflygande småknarrande
grågäss.

Jag hade hoppats på att kanske få se,  en förbiflygande
havsörn, men
det kom ingen…i dag heller.

Min promenad blev 11 km,  dock kändes det,  som jag
bara avverkat 2 km.

Jag blir, för att använda ett fint gammalt uttryck
vederkvickt av att finnas i den avkopplande strandmiljön.

Som du förstår käre besökare på min blogg, råder det
ingen inre konflikt hos mig, huruvida jag ska promenera
vid stranden eller falla i en meningslös dvala framför en tv
…valet är för mig självklart och enkelt.

Efter hemkomsten var jag så upprymd och inspirerad
av de första aningarna om vår, att jag åkte till min
däckfirma och satte på mina sommardäck.

Så nu får sommaren komma,  då den vill. Jag är i alla fall
beredd.

Några  ögonblick från min promenad följer nedan.

Som du ser…det händer alltid något,  om man beger sig ut
och om du är öppen i dina sinnen.

 

 

 

En av entréportarna vilken  släpper ut dig på Tönnersa Strand.

Här flyger jag mina modeller eller skärm.
Troligtvis Sveriges längsta kusthang.

Om du inte märkt det…ser du hur Cumulusmolnen blommar i början av Mars ?
Ett litet löfte om vad som väntar oss.

En strandfnas ligger med halvslutna ögon och lapar B-vitamin.

Det jag ständigt söker; Den fria  horisonten.
Den synes skarp som vore den klippt ur ett pappersark .
Varför kan det tyckas vara så,  att jag är präglad av en fri horisont ?
När jag befinner mig på stranden,  är det  den fria horisonten, som
låser upp och släpper loss mina förväntningar.

Den mystiska fågeln.

Slumpens skördar eller tillfälligheternas spel…

 

Den alltid irriterade tångslusken med 3 huvud
lurar i den ruttnande tången på eventuella byten.

Sanden vid en strand i ständig rörelse.
En kan det tyckas sandkustens Perpetuum Mobile.

Denna tall har givit upp livet efter en livslång kamp mot elementen.
För två år sen fanns det fortfarande kottar och barr på den, men nu
står stammen som ett utropstecken och ropar ut,  att allt världsligt är förgängligt.
Det enda som står emot förgängligheten är tanken den skapat.


Tre tallar har slagit ihop sina kronförsedda huvud,
ivrigt diskuterande det senaste sladdret om vad som hänt i skogen…eller ?

Lagaoset kl 1000De plötsliga och oväntade förändringarnas scen.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

SOM VANLIGT…

 

 

 

 

 

 

 

…bara lite hangflygning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som jag skrev i min förra post, kunde vi förvänta gott
hangväder på Segeltorp i går söndag.

Det blev exakt,  som yr.no hade förutsagt.

Vi möttes av 3-4 m/sek rakt på, 6 C och solsken.

Kan inte bli bättre, om man bara vill glida lite.

Jag hade justerat min modell,  vad gäller utslagen på
skeven. Vilket innebär,  jag hade lagt till exponentiella
utslag för att lugna ner flygningen lite.

Skillnaden var stor och planet flög behagligare.

Synd att inga skärmflygare  kom, för förhållandena
blev perfekta med 5-6 m/sek. Vid 13-tiden gick
vindhastigheten ner till 2-2.5 m/sek, men det innebar,
att hanget ändå bar förträffligt.

Så jag kunde flyga helt relaxad.

Inga speciella händelser att rapportera,  mer än att jag
hade sällskap med den första tornfalken,  jag sett i år
på hanget. Tornfalkarna håller gärna till på stationära
platser,  som passar deras krav.

Tornfalken,  som håller till vid norra kanten av
Segeltorpshanget,
är ganska orädd fram till en viss gräns,
då den försvinner in
i dungen.

Den vackra rovfågeln är en explosion i rött och brunt…har du sett det ?

Ett par försiktigt framklämda frusna drillar hördes från
sånglärkan över fältet
bakom hangkanten.

Jag hade hoppats få se en havsörn, men intet var att skåda.

Min första start var kl 1100 och jag landade 1445 slutligen.
Det blev nästan 3 timmar i luften över Segeltorp och jag
kunde rik på upplevelser lasta bilen och vända den mot
min hemort i den förvissningen, att jag gjort något av
min dag.

Naturligtvis tog jag massor…9000 bilder med min Mobius
vilken klämmer 4 bilder i sekunden

I och med att kameran tar kontinuerligt med 4 bilder i
sekunden blir det det ju mycket material. Men vad gör det ?
Bättre 3000 bilder för mycket än missa en !
Det är ju så enkelt att kasta,  det som inte används.

Olyckligtvis var kameran felinställd, mitt fel, så jag
fick editera om kraftigt,
vilket påverkade kvaliteten.

Nu har jag ändrat inställningarna,  så den ska ta bra
bilder igen.

Mobius är för mig en kamera, som trots sin minimala
storlek tar imponerande bilder på ett enkelt sätt.

Skaffa dig en sån,  om du vill dokumentera din
modellflygverksamhet !

Ett par bilder ut över havet tog jag med min systemkamera.

Hoppa in och häng med på min glada söndag med min Spirit Elite !

Än en gång ursäkta för de usla bilderna…

 

 

Vyn som mötte mig kl 1100. Du ser att vågorna bryter inte,
vilket indikerar mindre än 5 m/sek.

Klart för takeoff, med min Mobius sittande på skalmen till
mina solglasögon. Min pilotplats, upphöjd över omgivningen,
gör att det känns, som jag sitter på något som kännas som en tron…

Du ser i vilket snitt vinden låg i…

…vilket är det ideala för söndagsflygning.
Min vindmätare Silva som hängt med i 15 år nu utan att protestera.
Kan mycket mer än jag vet om…

Jaha, då kör vi väl…Min JR 8GX, som aldrig har svikit mig !

Roderhornen på klaffen stör mitt estetiska öga. Men jag vill ha stabila överföringar,
vilket jag får med ett kort ok på servot och ett långt vid mitt roder.

Då kanar vi på…

Tänk om jag fått 1 kr/flugen meter..då hade jag efter  dessa 45 år varit en rik man…

Att ha modellen nära sig, det ger lite krydda på upplevelsen.

Mina aerodynamiska bromsar innebär 90 grader klaff.
Flyger jag för att öka lyftkraften , sätter jag an 30 grader klaff.

Där vi landar. Tänk om man ägt huset till höger…
För 9 mille är det ditt…med lite övertalning av ägaren.

Stigen är livligt frekventerad av promenerande människor
och ibland av friströvande flygintresserade kvigor och tjurkalvar.

På väg in för en anings medvindslandning.
Jag landade från “fel” håll eftersom vinden
hastigt avtog och för att undvika incidenter
med min nya Spirit, blev det så här.

Strax…med full broms och full kontroll.
Klaffen mycket effektiv, vilket är en välsignelse
vid landning i besvärlig terräng med små ytor.

Tack vare min skruv i botten av kroppen, stoppar modellen fort vid landningen.

Sikta på dig själv, då du ska landa ute i naturen,
det är ett bra tips.

Här har jag promenerat med min modell mot parkeringen,
eftersom jag bitvis är lat…
Min avsikt är att landa på
grusvägen, då gräset misstänktsamt  vaktas av uppstickande stenar…

Ser du vad som finns rakt fram…?

Japp, en vresros, som är specialdesignad att strimla Oralight klädsel
Denna gången klarade jag mig, men det var bara tur. Kolla taggarna…

“Ska man landa i vresrosor”, säger domaren,
som bedömer landningarna med kritisk blick…

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

PÅ SÖNDAG 10. MARS BLIR DET LÄGE FÖR HANGFLYG.

 

 

 

 

  Skärmflygare och och modellflygare…

 

Uppdatering

Det kommer en post om dagens flygningar så snart den är klar.

 

 

             Prognos  Hovs Hallar söndag enligt yr.no.

 

 

 

 

 

…vi kan räkna med bra förhållanden på Segeltorp i morgon.

Som du ser på bilagd bild kan vi förvänta 4-8 m/sek.

Vinden bäst för skärmflyg från 1000 till 1400.

För modellflygare går det fint hela dagen.
Vi ses vid Segeltorp med modeller eller skärmar.

Det  gäller att fånga tillfällena !

 

Kenta brottas med skärmen…

 

Full koll på luftrummet !

Den gamles Spirit Elite #2 i luften

Spiriten över Segeltorpshanget.
Där vi ska flyga i morgon.

 

Kategorier
Hangflyg modell

RISKERAR JAG ATT SLITA UT HOVS HALLAR…

 

 

 

 

…eftersom jag flyger där så mycket ?

 

 

 

 

 

 

 

Bildligt talat,  sliter jag på Hovs Hallars hang, därför
jag är en mycket intresserad hangflygare.

Slita ut luften…? Knappast, den kommer att fortsätta
blåsa mot kanten och generera ett never ending lyft
för oss.

Vad som slits är den tunna grässvålen ovanpå
gruset. Denna svål är illa åtgången och slets kraftigt
under förra årets torka. Men det är inte människor,
som orsakar huvudslitaget. Det är de klövdjur,
som är satta att beta i naturreservatet av markägarna.

Hovs Hallar är en Allmänning som ägs av närboende
fastighetsägare. Jurisdiktion över området har Länsstyrelsen
i Kristianstad. Vilket inte gör konfliktfyllda frågor
lättlösta.

Jag har talat med ansvariga  tjänstemän  på länsstyrelsen
och då jag framför mina farhågor för slitage, då får jag
ett märkligt svar: “Du vet hur det är”…syftande på vad ?

Jag och ett gäng skärmflygare besökte HH under en av
de
där få dagarna under vårvintern, då förhållandena
var
optimala. Rätt vind, rätt styrka, rätt temperatur och
flygning med rätt modell.

Med mig hade jag min Spirit, som jag ville få intrimmad,
samt en Gillette F3F modell om hastighets- och adrenalin-
suget skulle överväldiga mig.

Vi möttes av 3-5 m/sek NV och solsken.

Naturligtvis var jag förväntansfull, eftersom förhållandena
garanterade bra lyft, vilket underlättar intrimning av
modellen.

Som vanligt dokumenterade jag min verksamhet med
en kamera.

Eftersom vindens huvudkomposant var i huvudsak NV
med
lite fluktuationer åt S och N, flög vi på det lägre
hanget,
vilket nås,  genom att du  går igenom den södra
grinden på parkeringen
och följer grusvägen. Det är
ca 800 m ner till hanget.

Eftersom jag hade 4 skärmar i luften samtidigt där jag
flög,
fick vi visa ömsesidig hänsyn i vårt flygande.

Det fungerade utmärkt.

Om flygandet är inte mycket att förtälja. Jag var i luften
i 2.5 timma.

Allt jag ville prova,  fick jag utfört.

Det enda som skapade extra spänning var min sista
landning för dagen.  Jag landade längre upp på en
gräsyta närmare parkeringen. Under finalen var jag
inte uppmärksam på en risig buske…så min Spirit
studsade på de knastrig grenarna och fortsatte flyga
…utan skador.

En bra sak med denna min Spirit är, att jag fäst en M4
maskinskruv i
vinschfästet under kroppen. Det var en
stor hjälp, då jag skulle
landa på det jämna gräset.

Skruven bromsade modellen på ett mjukt sätt
och förhindrade, att den  kunde fara iväg okontrollerbart
och träffa
någon av de lömskt ruvande stenarna,
som sticker upp 5 cm i
landningsområdet.

Slutsatsen för ändringar på min modell blev,  att jag
applicerade exponentiella
utslag på skeven. Vi får se,
hur det funkar nu.

Modellen var mycket känslig i rollplanet och kanske min
förändring lugnar modellen…

Mina klaffar, som är ganska stora for ut med en smäll,
tack vare att dagens servo är blixtrande snabba.
Det gillar inte jag. Jag vill mina klaffar ska gå ut som
de elektriska klaffarna på en MFI-9 gjorde.

Så vid hemkomsten lade jag fördröjning på klaffen
både ut och in.
Nu ser det realistiskt ut.

Som vanligt träffar man trevliga och nyfikna människor,
som
strövar förbi. Jag lovar, jag försöker övertala alla
jag pratar med,
att de ska bli modellflygare…

Vid denna brytningstid hade jag förhoppningar om
att få se
och höra lite försynt lärkdrillande och tofsviporna
tumlande
och aggressiva skrikande. Men det var tyst

I fredags såg och hörde jag både sånglärka och tofsvipa
ovanför ängarna mellan Trönninge och havet.

Jag tog som vanligt bilder och det som klarade bilderna,
var
min Mobius. Dels monterad på mina glasögon,
vilket gör,  att
kameran fotograferar,  det jag själv tittar på.

Jag hade kameran på min modell i nosen riktad framåt
och  monterad på vingen
ute i spetsen riktad snett bakåt.

En bild säger mer än 1000 ord, så med tanke på alla
bilderna
blir det mycket sagt…Min Mobius tar 4 bilder i
sekunden och har ett 128 GB minneskort.

Där finns en snabbt redigerad video längst ner på sidan.

Härligt,  att vi fick en föraning om,  de kommande fina
flygningarna, 
vilka väntar oss på den vackra platsen
Hovs Hallar !

Om du tycker färgtonen på bilderna är helt ur takt ,
tycker du rätt. Kameran var felinställd. Nu är det
justerat,  så det blir förhoppningsvis ok vid nästa
fotosession…

 

 

 

 

 

Great Planes 2 m Spirit Elite innan dagens flygningar.

På väg upp till vår pilotplats. En plats för avkoppling och  livsnjutning.

En blick ut över havet anger,  att vi inte är ensamma på kanten.

Start snart…ska bara släppa förbi skärmen.

Startsekvens…i motljuset…

Det gäller att få ner fingrarna snabbt till spakarna, så man kan fånga upp modellen.

Japp, du ser jag har greppet nu. Kolla höjdrodret.

Bakifrån och höjdrodret  är ansatt för att få upp modellen efter starten.

Ännu en start för att visa hur terrängen ser ut.

Jag kastar ut hårt,  för att få energi till modellen,
vilket ger mig  handlingsfrihet just efter starten.

Ser utmärkt ut

Med den vind som rådde,  kan jag flyga i stort som jag vill,
utan att behöva spara på höjd, då lyftet är stadigt och starkt.

En modell och en fri horisont…

Ser du lagningen på vingens undersida ?
Ett resultat av Murphy´s Lag. Eller i alla fall ett resultat av styva
grässtrå på Tönnersahanget
vid min premiärlandning…

Hanget  bar upp till 100 m enkelt i dag.

Final med full klaff för att få ner hastigheten.

Snart…

Där satt den.

Hanget vid Segeltorp.

En gammal hangflygare…som aldrig tröttnar på att flyga !

Här kan du se grusvägen som går från parkeringen till pilotplatsen

Att landa

 

Vid bra förhållanden ger dig hanget stora möjligheter
att flyga över stora ytor och upp till 100 m höjd.

Modellen är mycket närmare piloten
än vad bilden visar.

Piloten lutar bakåt för att inte bli påflugen vid en passering…

Landning igen…

Det gäller att vara bestämd vid landningen. Samt att hålla hastigheten uppe.
Inget mjäkande utan modellen på nosen, full klaff och just innan sättning
in med klaffen för  att minska lyftkraften och få modellen att sätta sig.

…allt under kontroll…

…rakt på vingarna…

Sättning

Ännu en start med bakåtkamera

 

Du ser, hur snabbt du vinner höjd, då det är bra förhållanden.

Hur många km har jag flugit med mina modeller här sen 1973 ?

 

 

 

Landning med bakåtcam

Viktigt att ligga rätt på vingarna i den turbulenta luften !

 

Done deal !

Här ser du den spretiga busken jag studsade i, 
innan landning i gräset just där vägen kröker…
Min Mobius i nosen dokumenterade incidenten.

 

 

Kategorier
Skärmflygeri

HOVS HALLAR VISAR EN AV SINA BÄTTRE SIDOR…

 

 

 

…för alla som flyger hang i någon form.

 

 

 

 

 

 

 

 

Gårdagen inbjöd till hangflyg på Hovs Hallar med vad som
helst,  vilket man flyger på ett hang med…

Jag anlände klockan 1000 och möttes av perfekt väder.

Redan på parkeringen kände jag vinden var nordväst
med styrka ungefär 4-5 m/sek. Vindstyrkan bedömer
jag enklast genom att studera vågbildningen på Kattegatt.

Om vågorna bryter lite försynt och visar små vita mustascher,
då ligger styrkan på ca 5 m/sek.

Jag träffade Peter, en skärmflygare, på parkeringen och
han
liksom jag var full av flygförväntan !

Vi talade samman lite och konstaterade,  att han som
skulle flyga skärm och jag som hade min modell,
vi var fyllda av förväntningar.

Förväntningar att lyftet skulle vara bra och att våra
upplevelser skulle ge oss inspiration och minnen.

Jag menar,  vi kräver inte så mycket. Lagom och rätt vind,
något att flyga med och ett någotsånär vänligt väder.
Det kanske inte är så mycket begärt eller?

I dag uppfylldes våra förväntningar till stor del.
Skärmflygarna fick sina timmar i luften och jag
som flygare av min nya Spirit kunde trimma min
modell,  så den just då flög så bra, den kunde.

Detta min inlägg omfattar skärmflyg. Det kommer ännu en
post,  som handlar om mitt modellflygande senare.

Vi gick ner till det lägre hanget vid Segeltorp, som ju är
platsen där vi flyger i nordvästlig vind.

Peter startade i den för skärmflyg aningen svaga vinden,
men genom att flyga effektivt gick det bra.

Ytterligare en skärmpilot kom, Jan från Eslöv, som också
fick fina flygningar.

Under dagen vred vinden från VNV till NNV och tillbaka.
Det rådde stabila förhållande tack vare en högtrycksrygg,
som kommit in.

Vinden pustade lite upp och ner, men då jag gick hem
ca kl 1430, 
hängde skärmarna fortfarande på hanget,
även om vi kunde se, 
att vinden höll på att knäcka sig.

Men, de 4-5 piloter som var i luften fick en fin tur.

Här kommer bilder på dagens skärmaktivitet.

Hoppa i selen och häng med !

Att flyga skärm ger en känsla av att vara,  om inte en
fågel så näst intill
eftersom alla rörelser i skärmen känner du,
då du sitter i selen, via linorna.

Vill du lära dig flyg skärm? Kontakta Pierre hos Sky Adventures,
han hjälper dig !

 

Nästan alla bilder tagna med min Mobius. En kamera som gör det
enkelt att fotografera och videofilma !

Det är roligt att flyga !

 

 

 

 

 

 

 

Vad en skärmflygare skådar från sin sele vid flygning mot Segeltorp från Platån Hovs Hallar.

Du ser att havet bryter inte, så vinden nu under 5 m/sek.

Peter svänger på vid Segeltorpskanten.

Jo, skärmflyg skapar illusioner…

Peter med sin skugga sett från Platån.

Det lägre  hanget vid Hovs Hallar, Segeltorp. Kräver för skärm nordväst 5 m/sek.

En knackig motljusbild på Peter i selen.

 

Peter har förpuppat sig.

 

 

 

Glöm inte  ta med vår tandemsele för oss “The Flyin´ Pugs” !

Peter kommer studsande på kanten som en fjäril över horisonten.

Lite tyg och snöre…sen flyger du !

 

En glad skåning från Eslöv, Jan.

Förberedelser

Jag tycker,  att uppdraget visar mycket av,  hur skärmflyg fungerar eller ?

Skärmen tycks vara i detta läget som en slingrande orm utan större styrsel…

…men vänta tills den stabiliserat sig och fyllt upp…


Jan…faller han på knä innan starten ?

One small step for man,  one giant leap for a paraglider…

Tjohej ! Eller som det heter på engelska “Chew Hey”!

Jaha säger Jan, detta ser bra ut.

Nu är det bara att flyga i samma riktning som K-strimman 30000 fot upp.

Lite motljusbilder. Ser du konturen av den engelska bombaren Vulcan till vänster ?

4 skärmflygare njuter av livet

Jan kanar fram lite lågt

Om vinden drar på nord kan du flyga härifrån och gneta dig
upp på Platåns,  kullen i bakgrundens,  höga hang.

Terrängen vid Hovs Hallar kan man säga har en anstrykning av vildhet över sig.
Den är lite aggressiv och påträngande för betraktaren.

Fly low and slow….så upplever du mycket !

Efter landning nere vid stranden blir det marsch uppåt.

 

 

Kategorier
Termikflyg

HUR DET VAR…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…under en fin termiksommardag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under årstiden vinter, som i södra Sverige inte innebär
snö, is och kyla, utan klent regn, envisa vindar, dis och
dimma,
då går mina tankar tillbaka till något behagligare.

Till de tillfällen då jag var ute i somras och njöt av min
flygning med en synnerligen vältrimmad HyperAva vid
ett av mina flygställen.

Denna dag bjöd på svag termik,  då jag anlände och var
startklar kl 0850. Dessutom hade vi disigt väder beroende
på en passerande varmfront.

Men icke desto mindre fanns det utbredd och svag termik.
Vind fanns det under förmiddagen nästan ingen, vilket
betydde,
min Ava kunde sköta sitt flygande själv.

Jag fick en blåsa på 75 meter och började kurva.
Efter ett par varv hade jag trimmat modellen och
centrerat
den i centrum av blåsan. Det är det,  det
handlar om.

Ligger du inte i centrum,  flyger du inte effektivt.
Man ska aldrig vara rädd att korrigera läget av sin
modell
i termik.
Då termiken,  som vid detta tillfället är svag,
måste
jag korrigera försiktig för att inte flyga
orent.

Om jag flyger i en svag blåsa,  trimmar jag Avan
aningen
baktung för att kunna optimera möjligheten
att stiga,
vilket Avan gör möjligt tack vare sin effektiva,
vingprofil i alla  fartområden.

När modellen var trimmad och centrerad, kunde jag
överlåta
flygandet till min trogna Ava.

Att sitta i min BilTemaflygstol och kunna ha radion
stående
på marken är en positiv upplevelse.
I och med den obefintliga
vinden hade jag hela tiden
modellen rakt över mig.

Det var inte mycket korkverkan, men min variometer
talade
om,  jag steg stadigt med 0.5 m/sek, vilket var
betryggande.

Hur högt jag steg ? Tja det var några meter…

Dagens upplevelser väger tungt i mitt modellminne i
hjärnan,
eftersom det för mig var  en lustfylld erfarenhet,
som innefattade
det bästa ur varje parameter, vilken har
på påverkan på mitt modellflygande.


Min åsikt är,  att flygandet ska vara lustfyllt, därför det
tillfredsställer
mina basala behov av, låt oss kalla det
äventyr och spänning !

Häng med på en av mina sommardagar med min Ava !

 

 

 

 

 

 

Min Ava. Tänk vad goda upplevelser jag haft med modellen!
Jovisst, den är sliten och ärrad efter mer än 800 timmar i termik
De blankaste modellerna är de som aldrig flygs…

 Detta är, enligt min åsikt, världens bästa nybörjarflygplan, Blue Phoenix. Konstruerat 1981 av Leif Eriksson. Leif som också konstruerade en klassisk friflygande modell, “Cikada”, vilken i likhet med Blue Phoenix blivit byggd i tusentals styck.
                                                               Vädret klockan 0900

Varmfronten nalkas med höga moln.
Varm luft klättrar upp över kallare luftmassor. Mitt flygställe vid 15-tiden, då den lilla varmfronten passerat
och börjat släppa in nordvästliga vindar.
Klarare sky vilket ger mer instrålning och kry korkverkan.

Så här ser jag min modell oftast…

Ser du klumpen vid vingframkanten ?
Det är min nästan alltid vidhängande GoPro.

                                                       Den gamle flygaren, som ännu inte fått ut sin flygstol….

Irrigation. Något som vi kommer att få bli vana vid kanske…Jag minns, efter
klimatkonferensen i London, hur självutnämnda
klimatexperter från  Sverige i
massmedia varnade för,  att Sverige skulle
dränkas i regn…Undrar var dessa
forskare hade sina argument
och utsagor under sommaren 2018 ? Vad krävs för
att kalla sig “Forskare” ? Om jag klurat ut  ett garanterat säkert sätt, enligt egen mening,
att med hjälp av en begagnad tvättmaskin och ett fotogenkök lyckats skapa fusionsenergi…
…ger det mig rätten att bli kallad forskare i massmedia? Ja, jag bara funderade lite…

Detta ser ut som en köksgardin eller sovrumstapet…
Men det är en åker skördad med en tröska som styrs med GPS…

Tjänixen !

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

JAG VILL INTE MISSA MIN CHANS…

 

 

 

 

 

…att  komma ut med min modell

för att få flyga i vacker miljö.

 

 

 

 

 

 

 

Därför packade jag en modell i bilen och for
iväg riktning Hovs Hallar.

Jag tror,  min bil hittar vägen nu själv…

Vädret enligt yr.no skulle bli  ca 3 m/sek Nord.

Eftersom jag vill vara säker på att få lite tid i luften,
tog jag med min trogna HyperAva. Kan jag inte
flyta med den på hanget, då flyter inget.

Vädret var uppklarnande tack vare en svag högtrycks-
rygg,  som kommit in. Solen kom och allt såg bra ut.

Utom för de skärmflygare som fick parawaita upp på
toppen av Platån. Det var ju för lite vind. För att kunna
flyga säkert,  behövs det 5-6 m/sek för en skärm på det
höga hanget vid HH.

Jag tog mig upp till toppen och fick en trevlig pratstund
med tre flygentusiaster,  som rest till ända från Blekinge.

Det är väl  cirka 250 km enkel resa för att få en eventuell
chans att hänga under trasan.

Men så är det,  om man är en hängiven flygentusiast !

Efter en stunds prat tog jag min Ava och startade i den
nu mycket svaga vinden. Styrkan ca 1-1.5 m/sek.

Jodå det bar, men det tycktes svårt att gneta sig högre
upp än 40 m över kanten. Dock var det inga problem
att hålla sig uppe.

Att flyta sakta på HH i vackert väder med en mycket
välflygande modell är en sinnlig belöning för piloten,
som uppväger långa resor och promenader.

Efter en lång tur landade jag och vi fortsatte att
diskutera
eventuell vind…Det eviga diuskussionsämnen
då hangflyg
intresserade står på ett hang.

Långt ut syntes mörka stråk på Kattegatt, vilket
kunde
indikera ökande vind. Prognosen hade ändrat
sig
och yrkade på avtagande vind. Dock är ju hoppet,
det sista som överger en hangflygare.

Finns det en chans, så väntar vi, för att kunna utnyttja
en förhoppningsvis kommande vindökning.

Tyvärr lade vinden av,  vilket märktes då jag startade
igen.

Inte ens en Ava kan flyga på noll lyft…så jag packade
ihop
och drog mig hemåt,  bara för att se då jag
passerade
Segeltorp, att vinden snabbt hade ökat.

Tillfälligt bara tänkte jag, för jag inte skulle frestas
att fara tillbaka.

Det är så att vinden runt halvön är mycket svår att
prognosticera.  Detta bevisades,  då jag körde längs
havet vid Norrviken mot Båstad, där det var stadigt
5-6 m/sek N.

Men som sagt, jag stod emot lockelsen att vända,
då vi
hade annat att göra hemma.

Hur som helst, även om man inte får flyga varje dag
i 4 timmar,
träffar man trevliga, kunniga och intressanta
flygare
och entusiaster vid en tur till Hovs Hallar.

Åk du dit med eller utan modell du också och upplev
mycket,
som du aldrig gör i den eviga dvalan framför en tv !

Vill du ha info om väder kan du ringa eller mejla.
Min mejladress
finner du här. Telefonnummer
kan du googla.

Vi ses, för nu går det mot ljusa tider !

Bilderna är tagna med min lilla Mobius i fotoläge.
Därför
är inte kvaliteten super. Men betänk att
bildstorleken är
endast ca 0.3-1.2 Mb !  Till skillnad
mot Raw=20 Mb eller
jpg=4-5 Mb

Sen har jag problemet med lågt stående sol, vilket gör
motljusproblemen stora.

Min Mobius satt som vanligt tejpad på min högra
glasögonskalm. Då plåtar jag, det jag ser på.
Mycket bra sätt att dokumentera sin dag.
Kameran tar 4 bilder/sekund.

Med ett 64 Gb minneskort kan jag med en genomsnittlig
bildstorlek på 1 Mb ta ungefär 6000 bilder…
Mitt batteri,
som jag bytt till ett med dubbel kapacitet
klarar 5000 bilder.

 

 

 

 

 

 

Det mörka stråket på havet som höll fort hopp levande.

Där är det lyft !…

Den förväntade vinden…gick upp om inte i rök, så i all fall i intet.

Min Ava beredd med en Mobius tejpad på vänster vingpanel.
Enkelt ska det vara !

Du ser att det rådde mycket,  som förknippas med stillhet och ro på HH i detta ögonblicket…

Men nu kör vi !

Ut och testa ödet…eller i alla fall eventurellt lyft.

Ser ok ut nu.

Inte mycket korkverkan dock.

Här ser du hur lågt jag gnetade.

Som du säkert förstår, är det inte ett önskeläge att landa in i branten under kanten…

Här ser du, att jag är under kanten.

Det gäller att  ha kalla nerver under dessa betingelserna !

Min pilotplats och kärran under kanten…

Men ner kommer man ju alltid…

De tre aviatörerna från Blekinge

Min Ava belyst av en blek januarisol.

De flesta bilderna är uppdragna, därav den sämre kavaliteten.

Du ser min Ava lämna Contrails…

Det eviga problemet…vindens riktning och styrka.

Smarta telefoner underlättar faktainformation till en del.

Flygentusiast nummer 1.

Flygentusiast 2.

Flygentusiast 3.

Klart man är glad att vara på Hovs Hallar !

Havet som det tydde sig då vi lämnade.

Den gamle på väg att hämta sin Ava efter dagens sista flygning och landning.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

JAG HAR VÄL EGENTLIGEN…

 

 

 

 

…inget nytt att presentera på min blygsamma blogg…

 

 

 

 

 

…men en blogg som inte uppdateras är en död blogg.
Eller som det låter bättre: A dead duck !

Säger man det på tyska låter det annorlunda:
Eine tote Ente… Satsmelodin är bättre på tyska.

För att inte hamna bland de döda ankorna får jag
publicera lite om min dagliga promenad vid havet.

Dessa promenader betyder mycket för mig, då det
laddar mina psykiska batterier och ger mig lust att
företa något, även sen jag kommit hem.

Är jag ute och strövar, händer alltid något oväntat,
som jag inte har planerat. Jag ser saker i naturen,
jag träffar människor som har något intressant att
berätta,
eller så sker helt osannolika saker ibland.

I dag fredag var en dag med nästan ingen vind. Havet
låg stilla, bara små vågor smög in till stranden, där
de lade sig tillrätta med ett försynt frasande.

Solen sken från en molnfri himmel och temperaturen
låg runt 2 grader C.

Förutsättningarna var goda för en vistelse på stranden.

Som vanligt, vill jag säga, stod de bilarna jag känner igen
på parkeringen vid Lagaoset, vars passagerare liksom jag
fördrev tiden med ett strövtåg längs den tysta stranden.

Hela området där vi vandrare håller till, är ett naturvårdsområde
där vissa regler gäller. Länsstyrelsen som är ansvarig lägger
ner att gott arbete, då man försöker bevara området och
dess olika biotoper.

Alla följer inte dessa regler. Vissa människor har en
oförstående
attityd eller brist på uppfostran, vilket enligt
de själva, ger dem
rätten att bryta reglerna.

Det kommer du att få se i mitt lilla reportage.

Vi har nyss haft “Liten Kuling”, som det heter på norska, vilket
enligt mig borde borga för, nya ting skulle dyka upp på
stranden.

Men det var nog mest på kvällstidningsträskets löpsedlar
det
hade blåst…Här på stranden märktes intet.

Själva den ständigt föränderliga mynningen av Lagan,
Lagaoset,
manifesterade sig genom att sandreveln som
vanligtvis  brukar finnas var borta. Men hav
förtröstan,
den kommer tillbaka förr eller senare.

Jag observerade inga fåglar att tala om. Min förhoppning
var
att få se en havsörn passera, men intet av den arten syntes.

Av arten människa fanns två kvinnor med 7 jaktlabradorer,
som sprang lösa på stranden. Jag dristade,  att upplysa
damerna
att lösa hundar i detta området är förbjudet,
enlig uppsatta skyltar.

Deras svar var, att “att det gäller bara bland dynerna”…
Jag uppmande kvinnorna att läsa noga på uppsatta skyltar.

Den andra gruppen var ett antal fiskare. De tillhör kategorin
av människor, som aldrig ger upp hoppet eller drömmen.
Drömmen om stor och mycket fisk. Men som de sa, det är
inte fisken som är viktig, utan det är den sociala samvaron
och naturupplevelsen,  som hjälper till att hålla drömmen
om jättefångsten vid liv.

Vid en av parkeringsplatserna hade några skjutit raketer
för att fira något.

Platsen var överströdd av skräp och för att framhålla sin
innovativa förmåga hade dessa vandaler stoppat raketer
bakom Länsstyrelsens informationsskyltar och sprängt
sönder dessa. Till vilket syfte ?

Att visa att man kan förstöra.
För mig visar deras handlande en brist på uppfostran
och kognitiva defekter.

Hela deras verksamhet var meningslös.

Jag blir förbannad,  då jag ser sådant. Att anmäla upplever
jag som meningslöst. Det handlar om brist på uppfostran i
hemmet
och i skolan, där man borde fått lära sig förstå,
vad som är rätt eller fel.

Skulle inte vetskap om vad som är moraliskt rätt eller fel,
vara en
kardinal dygd ?

Nåväl, denna sprängning…vad spelar det för roll om 1000 år ?

Då jag går längs leden genom strandskogen, har jag ständig
spaning
efter  en av de två vita älgar, som rör sig här.
Det skulle vara
roligt att lyckas ta ett par bra foto av någon
av dessa.

Efter 2 timmar i naturen bar det hemåt, där vidare uppgifter
väntade, vilket tack vare min naturpromenad jag kunde starta
med bra energi och mycket ideer.

Jag tog lite bilder, som det var problem med då en av
inställningarna
på min trogna Sony inte var helt rätt.
Men jag försökte 
rätta till det mest uppenbara felaktigheterna.

Om du har lust så följ mig bakåt stigen…

 

 

 

 

Detta långsmala djuret överraskade mig lite i motljuset.

Jag har fotograferat denna märkligheten förut…

Få vi bara tid på oss, så ska vi rita våra cirklar…

Två torra träd tråder en trängtande tango…

Lagaoset den 4. Januari 2019

“Jag ger upp”

Det enda vintriga, frosten i kanten av Lagan.

Lagan smyger förbi strandkanten

Alles ist Ruhe…

Naturligtvis är det gråtrutarna som har druckit kaffe
och slängt emballaget på stranden. Vem annars ?

ett Os

En hare som lagt huvudet  tillrätta i sanden en sista gång.

En rot som vore den hoptryckt av en hydraulisk press.

Kattegatts milda dyning bryter mot Lagans utsrömmande vatten.

Det vita skummet. Beror på närvaron av en alg.

Fiskare

Allt handlar om aerodynamik…

Vandalernas gemensamma små hjärnor lyckades efter möda med detta.

Nedskräpat och förstört.

Vattendraget bakom dynerna isbelagt.

Japp, här flanerar jag.

Ett förhistoriskt djur med snabel reser mödosamt  på sig.

I och med att detta är ett naturvårdsområde,  får skogen sköta sig själv,
så det så småningom blir en urskogsliknande biotop.

En lätt  dimma svepte in naturen och jämnade konturerna.

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

JAG VAR JU BARA SÅ FLYGSUGEN I SÖNDAGS…

 

 

 

 

 

 

En liten berättelse ur mitt mitt modellflygliv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland  kan längtan efter att få sin modell i luften
bli i stort oemotståndlig.

Så var det för mig i söndags, eftersom de förutsättningar
som krävs
för att få njuta av ett par timmars hangflygning,
tycktes finnas.

Efter en lång period med sydlig och ostlig vind,
fanns det enligt det norska väderinstitutets
websida yr.no utsikter för nordliga till nordvästliga
vindar över Hovs Hallar.
Det var lovat 5-7 m/sek i styrka och efter kl 12 något
avtagande.

Så jag kvistade ner medförande min “Hobby”, eftersom
jag vill komma underfund med den ordentligt och
förstå dess egenheter.
Hovs Hallar var tomt på turister, då jag anlände.
Efter montering av modell promenad upp till fortet
där jag möttes av nordlig vind ca 5 sekundmeter.

Eftersom vinden inte var våldsam, räknade jag inte med
någon besvärande kantrotor, utan jag kunde starta
rakt ut från kanten.

Lyftet var starkt och jag kunde flyga, som jag ville.
Jag trimmade modellen,  så den flög absolut rakt
med relativt god fart. Då jag kollade mina trimrar,
såg jag, att de stod alla i neutralläge.
Det kunde inte bli bättre.

I nosen hade jag monterat min Mobius riktad bakåt,
så jag skulle få en video på sido- och höjdroderrörelserna.
Min stabbe är av modellen all- flying- stab, vilket
på ett avgörande sätt underlättar trimningen i loopingplanet.

När jag hade jag kastat ut och fått ca 50 m höjd över
kanten, såg jag en havsörn komma flygande med lugna
tunga vingslag riktning norrut. Min kamera låg på marken,
men då min modell var i luften,  kunde jag inte
plåta havsörnen…

Efter 45 minuter i luften landade jag för att ställa om
kameran till framåtvideo. Landningarna på HH är
inte enkla uppe på Platån.

Där finns ett otal hinder i form av buskar, stenar
och småkullar. Dock lyckades
jag få ner kärran på
ett snyggt sätt, vilket underlättades
av att jag kunde
fälla upp mina skevroder som en 
aerodynamisk
broms och därigenom få bort höjden,
utan att det
orsakade en hastighetsökning.

Eftersom vinden var nordlig,  tog jag mitt pick och
pack
och gick upp till toppen på Platån, där vi flyger
nordlig vind.

Uppkommen märkte jag,  att vinden minskat till
2-3 m/sekund.

Jag gick fram och tillbaka hållande koll på vinden och
på rörelserna i trädens grenar just vid kanten.
Till slut hade jag samlat så mycket underlag, att jag
beslöt göra ett startförsök.

Med den lätta vinden fanns det ingen topprotor, utan
vi hade jämn vind över kanten.

Således satsade jag hårt och startade och som förväntat
steg modellen, då jag kom ut i den laminära vinden.

Det blev en lugn och bekymmersfri flygning i absolut
kyttfri luft. Jag kunde sitta på min flygtuva och bara njuta.

Det är väl det, som är meningen med modellflyg ?

Alltnog, jag fick 2 timmar i luften och  2 timmar video.
Min kamera var min Mobius, därför jag väntar på
min Gopro, som är på ombyggnad i Tyskland.

Bilderna är jämfört med Gopro i litet format, då jag
klippt stillbilder från Mobiusvideon.

Men det får du stå ut med. Detta är ju bara en liten
redogörelse för,  hur jag gjorde den sista flygningen
under 2018 på Hovs Hallar.

Hade skärmflygarna vetat det varit så bra väder,
för vinden tog sig igen till ca 5 m/sekund, hade de
troligtvis dykt upp.
Men idag flög jag i spendid isolation.

I regel träffar jag trevliga människor , vilka liksom
jag är ute och njuter av naturen. De är nyfikna på
hur stor modellen är, hur styr jag och var sitter motorn..

Jag förklarar gärna för att sprida positiv propaganda
och information om modernt modellflyg.

Kl 15 gick färden åter hemåt med en belåten
modellflygare, som fått riktigt goda upplevelser
på mitt favorithang Hovs Hallar !

Här kommer  lite bilder, vilka är klippta ur en video,
som ju medför, att kvaliteten inte är speciellt hög.

Men det är inte formen som är viktig, utan det är
de känslor och tankar, en bild skapar hos betraktaren.

En videosnutt stressade jag ihop också.

Håll tillgodo !

 

 

Ljuset gav träden en aning spöklik framtoning…

 

Naturen är vildaktig här. Inte lätt att ta sig uppför branten och bärga en modell…

Modellen som flög, Multiplex Hobby årsmodell 1978-1979.

Platån på Hovs Hallar med flygintresserade.

Skyn grön ? Tja det blev så under de förhållanden som rådde.

Kattegatt med 2-3 m/sek nordlig vind.

Landningsbilder följer.

Du ser det är inte hinderfritt…

…vilket blir än mer uppenbart, då du kommer närmare marken.

Men det ska väl lösa sig…

…där satt den !

 

 

Här är en liten 4 minutersvideo

 

Kategorier
Hangflyg modell

I TISDAGS FICK VI OSS EN REJÄL RESA…

 

 

 

 

…med våra modeller på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade gått  och suktat i 3 veckor efter lite
hangflyg.

Vi har haft sydliga och ostliga vindar, vilket för oss
på västkusten inte är gynnsamt ur hangsynpunkt.

Men i tisdags skulle det bli bli Nord enligt yr.no.

Eftersom yr.no är det väderinstitut flest litar på,
då det gäller prognoser, förberedde jag mig för
en resa ner till mitt favorithang.

Lite onda aningar hade jag. De tkunde bli för
mycket
av det goda vad gäller vindstyrkan.
Hård vind
ger mycket kraftig turbulens och
det blir kallt.

Men iväg åkte jag och klockan 1230 träffade
jag Rolf Holmér på Platån.

“Det blåser bra” var hans första kommentar.
Ok, tänkte jag, men har jag kuskat iväg
50 km, så ska jag montera och flyga.

Min modell var i tisdags min mer än 40 år
gamla “Hobby” från Multiplex. En ganska
snygg modell som inte flyger superbra.
Den är trög i roderresponsen.
Modellen
lämpar  sig bäst för att glida med
på HH
i vindstyrkor upp till 4-5 M/sek.

Vi försökte starta vid fortet, men det var alltför
turbulent. Så turbulent att Rolf hade svårt
att hålla modellen.

Så vi beslöt att knega upp till Platåns högsta
punkt, där vi borde kunna starta relativt säkert.

Trodde vi ja ! Det blåste småspik ! Vindstyrkan
låg mellan 8-12 m/sek.

Vilket resulterade i en mycket stark topprotor.
Det blåste lika starkt i nacken,  då vi stod på
toppen och såg ut mot havet, som om vi
stått vid kanten och haft vinden mot oss.

Det känns märkligt att uppleva en så stark rotor !

Efter lite möda kastade Rolf ut min modell.
Det kändes lite som att vara på väg till egen
eller modellens avrättning bildligt talat…

Förutsättningarna var barska. Efter släpp
dök min modell mot trädridån på kanten
mycket påverkad av kantrotorn, som ju skapar
ett “lyftvakuum” bakom sig, därav sjunket vi
upplevde.

Med ett nödrop, vilket du kan se på bilderna,
kom jag ut i lyftet och min modell åkte
expresshiss uppåt i det laminära lyftet.

Väl uppe och ute var det problemlöst att
flyga.

Efter en rejäl stund i lyftet svängde jag in
på ca 10 m höjd in över kanten
och säkert
som ett brev på posten grep
kantrotorn
min modell utan att jag hade
möjlighet att
helt kontrollera den.

Trots full sida och full skev för att hålla emot
förde modellen under  greppet från rotorn ett
eget liv.

Jag tvingades göra en landning, utan att ha
möjlighet att  se min
modell, på gräskanten.

Detta kan inte gå vägen,  tänkte jag på väg till
modellen, som låg 100 m bort betraktad av
fyra litauiska turister.

Ibland så blir barn och dårar beskyddade, du får
välja vad du vill ge mig för epitet, därför min
“Hobby” var helt oskadd. Det enda som skett var
att huven lossat.

Jag beslöt att vi sätter punkt för dagens flygningar
här.

Vi har ett talesätt på Hovs Hallar: Gör aldrig sista
flygningen !

Så det blev lite sightseeing och en frusen
promenad till bilen.

Hemfärd och funderingar över dagens flygningar.

Min värsta hangflygningabstinens var nu stillad !

Bilderna är tagna med min lilla Mobius i dåligt
ljus.
Min Mobius har jag enkelt fäst med tejp på mina
solglasögons ena skalm.
Perfekt att ha där för att dokumentera, vad jag gör.
Batteriet räcker till flera tusen bilder.
Kameran har jag ställt in på 4 bilder i sekunden.

På min modell satt min GoPro, som jag efter
jul ska skicka till Tyskland för injustering,
så skärpan blir lika bra som förr.

Man kan inte med trialanderror-metoden
ställa in fokus. Det krävs datorkraft och
specialutrustning, då det hänger på tiondels mm
vridning av linsen.

Rolfs bilder har han tagit med sin telefon och
jag vill säga, att moderna telefoner tar förvånans-

värt bra bilder.
Mobiltelefonerna tror jag kommer att
“slå ut”
de vanliga små kompakta  digitalkamerorna.

Sådan var min  och Rolfs dag på Hovs Hallar.

Lite ögonblick av vad vi upplevde.

 

Piloten just färdig för flygning.

Flygkapten Rolf kämpar med min modell i blåsten.

Du ser att det var bra tryck i vinden på Platån i tisdags !
Men, sjön bröt inte. Märkligt. Det brukar den göra vid 5-6 m/sek redan.

Tråkigt förvinterväder med dåligt ljus för fotografering.

Innan start på Platån. Ser du, hur vinden kommer lite från ost.

Mitt startmanskap !

It´s now or never !

Släppet

Du ser, jag var illa ute över kanten.

Jag fick plocka fram mycket av min erfarenhet för att reda ut situationen.

Sen blev det hiss uppåt, då jag var ute i den laminära havsvinden.

Det skulle gå att stiga till minst 350 m i dag, om viljan funnits…

“Hobby” en typisk 70-talsmodell.

Här har kantrotorn tagit tag i min modell

Jag kunde inte hålla emot med mina roder, modellen helt utlämnad åt turbulensen.

Jag kunde delvis räta upp modellen innan den försvann.

Så här såg den ut efter den forcerade  landningen. Inga skador endast huven hade lossnat.

De litauiska turisterna och vi på väg till bilarna.

Rolf står i lite trolsk ljus och förevigar mig och modell.

Den igenslyade åkern bakom hanget är nu rensad.

Nöjd pilot…efter flygäventyret.

“Titta där ligger en tioöring”, säger Rolf…

 

 

Kategorier
Dagens snespark Naturbilder

EN VÄRLD AV MOPSAR

 

 

 

 

 

Varför inte välja en  mops som statsminister i Sverige…?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det hade  i alla fall blivit  ett roligare Sverige…

Visserligen  försöker de folkvalda just nu utöva
parlamentarism 
utan större framgång.

Vad vi kan se,  är  en politikernas jitterbug
där 
våra   parlamentariker, likt blinda
och förvirrade höns
trampar runt på den
politiska tribunen kacklande sitt mantra
att “Jag vill sitta på den högsta pinnen”
F
ast de är inte lika roliga som mopsar !

Här är lite bilder, som kanske får dig käre
gäst att bli på bättre humör.

Bilderna tog jag , då vi var på besök i Ystad
och då passade på att  åka till Kåseberga.

 

 

 

 

Hej, jag är Fille (opolitisk)

Hamnen i Kåseberga med radarsilon.

Inte mycket som flög på hanget i dag…men några svanar kom med tunga vingslag förbi.

Hanget söder om Kåseberga. Vid den gula fyrkanten brukar vi från ÅMFK stå och flyga.

Kåseberga. En plats optimerad för att flå turister på pengar.

Jag…statsminister…tja varför inte ?
Jag ska tänka över det…ger besked efter jul.

Smaskens !

Angående eventuellt statsministerkneg….jag är högt meriterad…
om någon är intresserad. Jag är inte svetsare, filosofie licentiat
eller rymdforskare, men jag kan springa Mopsrace,  jag har
obegränsat självförtroende, till synes outtömlig energi och jag
sprider glädje och skratt till min  omgivning !

  Mopsparkering..har man glömt skriva på skylten ?
Eller så väntar myndigheterna och skriver kanske
“STATSMINISTERNS PARKERING”.

Snö och regn kommer som en mörk gardin.

I horisonten kryper katamaranen som en fjäril.
Den går som skyttel mellan Ystad och Bornholm.

Enda flygetyget på kanten i dag var en luggsliten kråka.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

JAG VAR BARA SÅ INFERNALISKT FLYGSUGEN I DAG.

 

 

 

 

 

Bara ut för att flyga med vad som helst !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi hade i dag måndag en fin dag, då det gäller
modellflyg.

Det var solsken och nästan ingen vind och -2C.
Tack vare frånvaron av vind kändes inte kylan.

Eftersom jag inte varit ute och flugit på 3 veckor,
var
jag utsatt för ett envetet sug efter att få flyga.

Så jag bestämde mig för att dra iväg. Tur jag har
fina platser att flyga på, vilka ligger nära min bostad,
som passar mina ändamål både vad gäller hang
och termik.
Motorflyg ägnar jag mig inte åt.

Då jag ville prova en gammal   kamera, plockade
jag med
mig en Blue Phoenix, som alltid är flygbar
och som jag kan montera olika kameror på
och åkte till
havet för att få mig en flygtur och lite bilder.

Framkommen erfor jag,  att havet låg i stort sett som
smält bly och ett par hundra meter från stranden,
kunde jag se ganska gott om sjöfågel.

Vilket också en man sittande på en dyn gjorde, då
han hade monterat en häftig tubkikare för att kunna
studera sagda fåglar.

Min Blue Phoenix och kameran ombord monterade
jag på 5 minuter
och sen gick jag ner till dynkanten
vid havet, där den sittande
ornitologen var rädd,
jag skulle skrämma fåglarna med min modell.

Men då han såg  den nästan ljudlösa modellen,
försjönk han ner i sina
sina fågelstudier igen.

Jag fick 45 minuter i luften och jag säger igen, att det
är
fantastiskt så länge jag kan flyga med 2.5 Ah acke,
om man
inte gasar fullt och hushållar med Amperen.

Stranden tom på människor förutom fågelskådaren
och jag.

Fast det kom 2 kvinnor…med 7 lösa hundar.
Hundar är förbjudet
att ha lösa i naturskyddsområdet.
Det finns gott om skyltar, som
upplyser om det.

Men tydligt är, att vissa anser sig inte behöva
rätta sig efter bestämmelser, lagar och förordningar.

Jag brukar kunna se havsörn vid stranden, men det
blev noll observation idag.

Fågelskådaren hade sett en passerande havsörn långt
ut på havet,
en timma innan jag kom.

Så efter i stort en timma i luften gjorde jag en superfin
landning
jämte stigen på den plana ytan.

Ingen speciell flygning i dag, men det omedelbara
pockande
på flyg minskade ner i kroppen.

Jag var nöjd. Märkvärdigt att jag aldrig tröttnar på att flyga...

 

 

 

 

Jämte stigen ner till havet finns bord och bänkar, som var vita av rimfrost
trots intensivt solljus. På den plana ytan i bakgrunden landade
jag min Blue Phoenix efter avslutad flygning.

Innanför stängslet betar under den varmare årstiden ett hundratal får och ett
tiotal islandshästar.
Det är för att hålla området öppet och hindra slytillväxten.

Rimfrosten glaserar växtligheten i motljuset.

2 kvinnor och 7 lösa hundar.

Ser du så blank Laholmsbukten är…?

                                                En avslappnad pilot njuter av sin flygning.
                                               Hangkanten. Har  aldrig varit bättre !
 Här syns, om du ser efter, en modellflygare och en ornitolog. Var och en njutande av sin hobby.
                             Hangkanten är vass och hanget blir bara högre och högre.
       “Mitt” hang. 15 km långt, 4-12 meter högt och byggt för västliga vindar, 2-8 m/sekund.
       Bakom hanget rinner en bäck som bildat små vattenytor vilket gynnar biotopen.

5 sekunder efter landningen

Du ser själv…min Blue Phoenix gnistrar som en diamant !

Den gamle på väg att hämta modellen efter dagens enda och sista landning.

Om det var  blåsigt ? Du kan kolla röken …

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

EN ÅTERBLICK PÅ ÅMFK:S HANGLÄGER I SKÅNE

 

 

 

 

I 15 år har vi i Ållebergs ModellflygKlubb,
åkt till Ystadtrakten
för hangflyg, rekreation och social samvaro.

 

 

 

 

 

 

Orsakerna till att vi gör denna resa, är flera saker.
Det finns fina hang i trakterna. Vi kan flyga från
sydost till sydvästliga vindar.

Kniper det kan vi flyga på baksidan av hanget vid
nordostlig-nordlig vind.

Blåser det ost drar vi till Ravlunda mot Kiviksdelen
av kusten. Förr kunde vi köra in på skjutfältet,
men det är nu avspärrat. Men det är inget problem,
då vi parkerar utanför och sen har vi bara 200 m
promenad
till hanget.

Är vi av flyger vid marknadsplatsen står vi med
bilarna
framme vid kanten. Bekvämt.

Ett annat skäl är det mysiga boendet hos Henry på
Österlens Gästhärbärge. Billigt, bra med god 60-tals
faktor. För att inte tala om hans fina frukost.

Blir det ösregn, då kan vi åka till Simrishamn och
kolla Autoseum, där det också finns en välordnad
modellflygavdelning.

Ja, sen har vi ju Kåseberga med Ales Stenar.
Tänk bara på att parkera rätt nere vid hamnen,
annars
kommer de kommunala parkeringsinspektörerna
från
Ystad och lappar din bil.

Jag lägger upp lite bilder från de senare årens besök
av min förening. Hoppas det ger dig en känsla, för hur
vi har det, då vi utövar, det vi helst vill !

Häng på !
Jag kommenterar inte bilderna med
något enstaka undantag, för du ser vad det föreställer…

 

 

 

 

 

 

                  Här flyger vi på baksidan vid jordgubbsodlingen. Alltså nordostlig vind.

Karl-Henriks profil

Rolf Maier utrustad efter snålt aprilväders krav.
Skidglasögon ett nästan måste, då man står på
kanten och flyger i frisk vind.

Detta kallas social samvaro. Det har vi mycket i ÅMFK.

Detta är Åke Junanders julmustmodell….

 

 

Kategorier
Naturbilder

BARA LITE FUNDERINGAR…

 

 

 

 

…när dagarna blir kortare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Då jag går hemma och kurerar min lunginflammation,
som tack och lov nu är nästan utläkt, när jag en stark
önskan
att få komma  ut och röra på mig.

Jag  kan inte gå hemma som en gammal huskatt och
vänta på något,  som inte
kommer att  hända.

Först vill jag säga lite om det tragiska försvinnandet av
en 12-årig pojke i Falkenberg. Enligt tidningsuppgifter
har man funnit honom död vid ett kraftverk i Ätran i
Falkenberg.

Jag funderade, innan jag använde ordet “död”.
Jag vet, vi ryggar lite tillbaka för ordet, därför
det är på ett sätt brutalt och definitivt, men jag
skrev det i alla fall, då det är verkligheten.

Ingen undgår den.

Försvinnandet har väckt stort uppseende och skapat ett
mycket brett engagemang hos befolkningen.
Flera tusen människor har varit engagerade i letandet.
Kom sen inte och säg att vi svenskar är känslokalla !

Att engagemanget för pojkens försvinnande blev så
starkt
kan bero på,  att han bodde i en liten ort, där
många visste,
vem han var.

En annan orsak till  varför människor också utanför
närområdet tog del i eftersökandet kan kanske vara,
att det i samhället
bland människorna fanns en känsla
av en sorts kollektiv skuld till de med Downs
Syndrom
efter händelsen då en man med DS blev ihjälskjuten av
vår svenska polis, då mannen gick omkring med
en
leksakspistol.

Jag ska inte moralisera över polisernas handlingar,
det kommer
förhoppningsvis att klargöras vid utredningen,
men kunde
inte ordningsmakten väntat att skjuta,  tills
de fått bekräftat, 
att vapnet var verkligt ?

Hoppas detta aldrig händer fler gånger.

Hur ska man kunna minska risken  att handikappade
människor försvinner ?

Det finns inga enkla svar, men en möjlighet är,
att utrusta
dessa personer med en GPS-tracker.
Då har man koll på,
var personen finns i realtid.
Detta är ingen rymdteknik,
utan allt finns tillgängligt
och är billig och lätt att använda.

Ja, det  är bara ett förslag.

Hösten är den tid,  då naturen drar på sig en fuktig filt
inför vilotiden på vintern.

Naturen är enligt mitt sätt att se det en vacker tid,
som
skapar ett visst lugn. Alltså dags att bromsa
upp i ekorrhjulet och dra ett djupt andetag
för att
kunna tänka efter.

Jag tog mig  en promenad i det dimmiga vädret,
som dock
innebar 9 graders värme.

Dimman omöjliggjorde flygande i någon form,
även om jag hade
en enkel elseglare i bilen laddad
och klar.

Jag fick två timmars promenad i naturreservatet
Tönnersa,
där stillheten härskade.
Inga fåglar av intresse och stranden
tom på människor.

Naturreservatets betesdjur bestående av får och
islandshästar hade flyttat hem. Blir roligt att åter
få se dessa naturvårdare till våren.

Men, för mig är det mycket givande att promenera,
fundera
och uppleva, det som sker.
Mina batterier blir laddade och
jag står parat inför
nya upplevelser.

Det var nästan noll vind i går. En svag ostlig vind
drog sakta
över stranden, vilket betyder,
att inga vågor rullade mot
stranden.

Endast små försynta vågor bröt,  då den svaga
havsdyningen
rullade upp och bröt mot Lagans
utgående vatten.
Det var enda rörelsen på
havets yta i dag.

Förhållandet att havet ligger stilla,  skaparen en
stark ro hos
flanören.
Gå ner till havet om du kan. Allt du riskerar är bara
att bli
en ny människa !

Nåväl, jag tog lite bilder,  som illustrerar mina strövtåg.

Häng med !

 

 

 

Jag vet, att träden fäller sina löv på hösten. Tydligt är att mopedträden gör samma sak…

Lagaoset klockan 0930.

En av strandens märkliga djur står och torkar sina vingar efter en simtur.
Långa vingar lite huvud. Som en F3J kärra…

Den enda vågen …

Sköldpaddor vid Lagaoset ? Självklart finns det sköldpaddor här.
De går upp på stränderna för att lägga sin ägg. Fast de är sällsynta.

Tja, vad säger du detta är för art ? Påstridig verkar
han vara i alla fall, men han har glimten i ögat !

Hon låg bara och plirade med halvslutna ögon på oss flanörer.

Reminiscenser av björnbär i November.
Mycket söta och lite jästa frukter nu. Goda att äta.

Jag vågar  inte säga, vad det är…

Lagan för med sig det, som  träden längs ån släpper i vattnet och deponerar det
vid stranden, där det ger småvadare möjligheter att finna mat.

   Den stolte riddaren på Tönnersastranden håller ställningarna med sin lans.

En surmulen strandsskrävlare med sina långa framben har synpunkter på…

…passerande flanörer, vilka kan tänkas störa hans tankar så här på morgonen.

 

 

Hej, jag är en fransk bulldogg och jag är 8 veckor gammal !
Jag tycker om att sprida glädje.

Vänta bara tills jag blir stor…

…därför då kanske jag blir en…

…vakthund med rätt att skälla på dig !

Kategorier
Hangflyg modell

“ATT DU ORKAR HÅLLA PÅ…”

 

 

 

 

…är en fråga jag ofta får,

eftersom jag flyger mycket…

 

 

 

 

 

 

Tja…vad driver mig ?

Det är mitt intresse och min hängivenhet för min
hobby,
som är flygning, vilket hela tiden trycker på.

Som jag sagt tidigare, har jag aldrig upplevt det
som ett tvång 
att ge mig ut med mina modeller.
Även om inte väderläget
är perfekt åker  jag ut.

Min lust att flyga överstiger vida eventuella väderhinder.

För mig är det en njutning att komma ut och flyga
en välflygande modell.

Jag flyger hellre en skrothög med goda egenskaper
än en
kompositmodell för 20K,  som aerodynmiskt
och flygmekaniskt är ett misslyckande.

Därför  för mig ska det vara en positiv upplevelse
att flyga.

Enkelt  uttryckt hellre en välbyggd Blue Phoenix,
än en uselt flygande F3J-modell.

Flyger du en välflygande modell, kan du koppla
av flygandet som sådant, det sitter  sen många
år i förlängda märgen och du kan uppleva allt,
du får till
dig från miljön utan att behöva vara
koncentrerad på att
spaka hela tiden.

Det kommer en ny dimension till ditt flygande
på detta sätt, då flygandet blir en reflex.

Några exempel på vad jag upplevde i dag torsdag,
då jag var  och flög hang
på Hovs Hallar, vill jag
redogöra för,  som visar,  just det jag talade om
ovan;

Vinden var 4 – 6m sek på HH. Då jag ankom kl 1100
var den NNV, vilket
är rakt på vid “Fortet”.
Den drog sedan till rent nord, vilket är det  optimala
för hangflyg på Platån.

Min modell var en 40 år gammal Multiplexbyggsats,
som heter “HOBBY” och som är nyss byggd.

Den flyger bra, men tolererar inte låg fart.  En skränkning,
eller som det heter tordering av vingarna,  hade säkert
gett modellen bättre lågfartsegenskaper.
En enkel modell, ca 275 cm spv  med en fin 
epoxiplastkropp.

Jag monterade min GoPro och ställde in den på foto
2 bilder/sekunden.

Vinden kändes bra och starten var inga problem
förutom det sedvanliga
galopperandet genom kantrotorn.

Väl uppe i den laminära havsvinden var det som att åka
hiss och flygningen var bekymmersfri.

Sen var det bara att sitta på gräskanten och njuta…
…åt den egna flygningen, 
då förhållandena är så goda,
som de var.

Inga skärmflygare syntes till, vilket förvånade mig,
då det var perfekt väder.

Däremot dök en hängglidare upp nere från det låga
hanget där dessa
brukar starta.
Piloten låg på Hovs Hallars “Näsa” och försökte
klättra
för att komma upp i lyftet från Platån,
men tydligen ansåg han, att
det räckte där han var.
Hade han fortsatt 150 m mot Platån hade han
kunnat ta hiss upp till 350 m, därför lyftet var så starkt.

Jag fotograferade hängflygaren och stod på marken
och var avundsjuk, för
att inte jag hängde under en vinge…
…men jag är nöjd men min modell.

Efter nästan 2 timmar i luften med min “HOBBY” var
det dags att landa och fylla på vätska och byta kamerans
batteri.

Landningen nere vid Fortet,  med den vind som var
rådande, är inget du
snyter ur näsan. Det gäller att
planera noga.

Även om du är ytterst rutinerad. Därför förhållandena
på finalen kan ändras snabbt som
ett svärdshugg.
Då gäller det att ha handlingsberedskap.

Jag kom in med bra höjd, drog broms och ställde
modellen på
nosen. Aerodynamisk broms för denna
modellen innebär,  att jag vinklar upp skevroderna
till  ca 60 grader.
Det medför att skevroderverkan blir dålig och jag
måste styra med sidoroder.
Trots min högre hastighet kastade turbulensen
runt kärran på rygg men
tack vare min överskottsfart
och ett effektivt sidoroder, 
kunde jag halvrolla och
landa,
där jag planerat utan skador.

Flyga i luften är inte  svårt, men din förmåga att flyga
avslöjas brutalt   vid landningen.

3500 bilder hade jag i GoProkameran med mig hem.

När jag satt och filosoferade på kanten, mellan flygpassen,
hörde jag ett muller från
Halmstadhållet.

Det var en rote 39-Gripen, som flög ut över  havet
lägsta höjd.
Jag fick några bilder från långt håll.

Just mitt för Hovs Hallar tände de båda full EBK
och började 
dra i något, som jag vill kalla kurvstrid
på låg höjd.

Mycket imponerande. Inte minst mullret som
rullade in från
havet. Efter relativt kort stund
steg roten och flög åt nordnordväst.

Det kom två stycken AT 502B Air Tractor
och passerade söderut.

Detta var ett plan jag aldrig sett förut, men det
påminde starkt
om Piper Pawnee. Används som
sprutflygplan med olika vätskor.

Flög relativt snabbt, då det är utrustad med mycket
motor. 750 – 1100 bhp turboprop.

Planen var registrerade i Sydafrika då registreringen
börjar på ZS-.

Parkeringen vid värdshuset var välfylld av danska
bilar och en strid
ström av vetgiriga turister
passerade mig och fick information om 
HH
och hangflyg, både med hängglidare och modell.

Jag trivs verkligen, då jag får berätta om vår
fantastiska hobby !

Under tiden jag stod och flög var det flygunderhållning
av korparna.

De må se klumpiga ut, men de kan flyga med
något, som kan tyckas
vara fantasi.

Har du läst boken “Jonathan Livingstone Seagull” ?
Här beskrivs en fiskmås, som spränger preferenserna
Har du inte läst boken,  så rekommenderar jag den
varmt.

Den är ingen tegelstensroman utan mer ett häfte,
men den har ett väsentligt budskap…

Den finns som film här. Du avgör själv,  om du vill
ladda ner.

Ute på Kattegatt kom en större bogserbåt bound for
Halmstad
och ett av Biltemas feederfartyg stävade
mot Halmstad Angöring.

Då man ser,  hur många containers Biltema tar
in via Halmstad varje vecka, förstår
vi, att ägaren
tjänar klöver.

På Halmstad redd kunde ett torrlastfartyg ses ligga
på svaj i
väntan på att anlöpa Halmstad Hamn för
lastning av 25000 ton fragmenterat
bilskrot.

Som du ser,  händer det mycket,  som är oväntat,
vilket kan sätta glans på din flygdag på Hovs Hallar.

För mig tycks alltid det oväntade vara väntat…

Härligt, det ger flygandet en extra dimension och
det  blir aldrig tråkigt.

Jag tog lite bilder.

Min “HOBBY” färdig för start vid “Fortet”.

Djur och natur i Oktober.
Blomfluga.

De svarta skuggorna frasar förbi…
Odins ständigt iakttagande  och rapporterande mörka agenter.

Den gamle ska starta sin “HOBBY” vid “Fortet”.
“Fortet” är en gammal observationsbunker sedan 2. Världskriget.

                             Det  är här,  egotripparna har rest sina otaliga stenmonument.

En Air Tractor

Kanske svenska staten funderar på att köpa in två plan för skogsbrandsbekämpning…

Turboprop

två-sitsig, side by side.

Ser ut som en deriverad Piper Pawnee…

                                       Min kära Platå, där jag upplever så mycket !
                                                  Hängglidaren försöker plocka höjd…
                                                          Han var inte särskilt högt
                                           Det gäller att gneta på och aldrig ge sig.

En rote 39-Gripen på väg ut. Avståndet ca 4 km.

                                                    Ett styck hängglidare med pilot.

                                                      Härlig känsla att flyga här.

Hallands Väderö och som en fjäril mot horisonten en hängglidare.

                                                 X = där  min Spirit slutade sitt  aktiva flygliv .

                                                                                                                       Hängglidare = Rogallo-vinge

Ett bulklastfartyg ligger på svaj på Halmstad Redd i väntan på anlöp.

“Maple Pioneer” liggande på svaj.

Redskapet man använder för att lasta bilskrot.
Kallas Polyp på grund
av flertalet klor. I polypen 25 ton skrot.
Manövreras av 4 wires. 2 wires för att lyfta/fira, 2 wires för att gripa/släppa.
Snabbare än att använda en hydrauliskt driven polyp.

Biltemas feederfartyg på väg till Halmstad och hitom en bogserbåt.
“Feederfartyg” är en typ av mindre farkost,  som hämtar containers och andra
enhetslaster i de stora europeiska importhamnarna, där enheterna lossas
från VLCC (Very Lage Container Carriers) och stackas upp i väntan på,
att de mindre feederbåtarna ska hämta upp burkarna för vidare leverans
till exempel till Biltema i Halmstad.

Allt handlar om att skapa lyftkraft…då behövs en yta
som rör sig med anfallsvinkel genom en gas eller vätska.

Multiplex “HOBBY” årsmodell 1978.
I skick som direkt från fabrik.
En typiskt produkt av 70-talet.