Kategorier
Flyghistoria Naturbilder

SHOOT-OUT VÄST 2018 ÅLLEBERG DEL 8

 

 

 

 

 

 

Miljön du möter på Ålleberg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ålleberg är bäraren av en rik fauna i sin egensinniga natur.

Berget är resterna av sedimentära bergarter som exempelvis
kalksten, vilket genom att toppen 
på berget består av diabas,
som är en omvandlad (metamorf)
bergart. Diabasen skyddar
de sedimentära bergarterna från erosion, vilket gör att Västgöta-
-bergen står kvar i sin prakt. Man kan säga att diabasen ligger
som en tupé på de sedimentära  lagerna.

 

Diabas är en sorts granit, som fördes upp till ytan från den
flytande delen av jordens mantel,  där diabasen stelnade
och blev till vad vi ser i dag.

Diabas kallas också svart granit och syns ofta som grund-
-material i gravstenar.

Generellt sett är bergen platåberg och sträcker sig ca 100 m
över den omgivande bygden.

Inte så märkligt att Flygvapnet och KSAK valde Ålleberg som en
central plats för utbildning och utveckling av segelflygare och plan.
Här hade men en bra plats med goda termikförutsättningar
och vid den tiden tillgången till flygbara hang vid olika
vindriktningar.

Jag tog lite bilder under Shoot-Outen för att visa, hur miljön är.

Bilderna som visar vyer från hangkanten är tagna kl 2130
varför de har en gulaktig ton.

Att besöka Ålleberg är alltid en upplevelse för dina sinnen. Vill du ser mer
natur från Ålleberg så skriv “Ålleberg Natur” i sökrutan på sidan 1.

 

 

Nötkreaturen hjälper till att hålla ängsmarken öppen.

I stället för granskog, tyst och mörk.

På Ålleberg finns ett flertal små gölar. Vid Nord- och
Sydbranten mynnar källsprång som har god vattentillgång.

Betande djur skapar en rofylldhet i bilden.

Howdy !

Som vi sa, då vi kollade Rawhide med Clint Eastwood
på början av 1960-talet på tv.
Uttrycket finns dokumenterat
redan från ca 1560 i södra England. 
Det är en förkortning
av uttycket: How do ye? “Hur är läget” ?

Det finns också sankmarker på toppen, vilka berikar biotopen.

Jag tror denna prästkrageliknande växt heter Färgkulla

…och detta är en…

…en grusväg i kvällsljus på Ålleberg

Diabasen har trängt fram ur humusskiktet och visar att Ålleberg har en stark tupé.

Vid Västhanget och i bakgrunden kan du ana Kinnekulles mjuka profil.

Mösseberg i kvällsljus

Solen står lågt nu

Startrampen på Västhanget för hängglidare

Utsikten från Västhanget kan vara hänförande.

Västhanget dagtid då termiken blommar.

Detta är värdefull jordbruksbygd

Enligt uppgift finns väderstationen på den lilla kullen till höger

Först byggda hangaren 1944-1945

Från Västhanget mot restaurang och hangar.

Restaurangen som den se ut i dag och som den såg ut 1946

Lite flygregler.

Grönskan på Ållebergs sidor är överväldigande.
Beror på tillgång till vatten, mycket ljus och näringsrik jord.

Rallarrosen är obändlig i sin växtkraft.

I graniten är kvartsiten insprängd. Kvartsit är en bergart hårdare än granit.
Granit med insprängd kvartsit är populärt som bänkskivor i kök.

Kinnekulle taget med 300 mm Zoom kl 2130

Rallarrosen är en överlevnadskonstnär, som dragit
fördel av att den trivs i sur jord. Alltså jord med lågt ph-värde.

Överflöd av större blåklocka på sluttningarna

 

 

Sluttningarnas ängar fulla av örter.

Längs vägen efter Saleby Gård upp mot Ålleberg

Sinnebilden av hur vädret ska vara på Ålleberg !

 

 

Vill du läsa om Ålleberg så skriv “Ålleberg” i sökrutan upp till vänster på första sidan av min blogg.

 

Kategorier
Flyghistoria

SEGELFLYGMUSEET ÅLLEBERG

 

 

 

 

En för många flygintresserade förbisedd skatt.

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag ofta , flera gånger om året, besöker Falköping
och Ålleberg brukar jag i alla fall en gång om året gå en vända
i museet. Kolla på hemsidan då museet är öppet för allmänheten.

En stor del av vår svenska segelflyghistoria finns där utställd.
De finns både luftvärdiga plan och enbart statiskt utställda.

Vilka plan där finns kan du läsa på deras hemsida, så googla !

Vid detta mitt besök kollade jag extra noga på reklamaffischerna
för de evenemang som tilldrog sig på Ålleberg.

Jag tycker dessa posters är mycket tidstypiska och uttrycker väl
det som var aktuellt i tiden då.

Vi går en rundtur i museet så häng med !

Jag kommenterar inte så mycket, du ser vad det är.
Vill du veta mer kolla deras hemsida.

 

En Baby startar från bryggan på Västhanget.

 

Weihe

 

 

 

 

 

Mosway III

 

Anfänger kom före SG-38

    FI-2 reggad på Island. Tillåten för avancerad flygning.

 

FI-2

En Hütter H 17.

Byggd av Kanoverken sedermera AB Flygindustri i Halmstad 1939.
Utdömd 1963/1964  i samband med man förstod, att limmet som använts
förlorade sin hållfasthet .

 

Hör kommer ett urval affischer som trycktes upp för
de evenemang, som ordnades på Ålleberg under åren.

De är en kulturell skatt lika viktiga som flygplanen,
då de uttrycker det, som då var folks intressen i
samband med tillställningar av ovanstående art.

 

Som du ser står det namnet Albert Falderbaum på affischen.
Här får du historien om denna skickliga och olycksdrabbade pilot.

Albert Falderbaum var en tysk aerobatikpilot, som föddes 1913
i närheten av Bonn.
Han var tidigt intresserad av flyg och började flyga som 14-åring.
Då han var 15 fick han sitt cert
och vid 18 klarade han sitt motorcertifikat.
19 år gammal avlade han godkänt prov för avancerad flygning med
segelflygplan.

Hans favoritplan var Bücker 133 och han uppnådde en andra plats
vid Tyska Mästerskapen
i konstflyg 1937 i Dortmund. 1939 vann
han Tyska Mästerskapen i konstflyg, trots han hade blindtarmsinflammation.

Under kriget var han chef för Jg 110 i Altenburg. Sista krigsåren flög
han Me 163 Komet och Me 262 Schwalbe.

Vid en flygning med en Me 262 fick han en svår ryggskada efter en
explosion i flygplanet.

Efter kriget kunde man inte flyga privat i Tyskland men Albert
förnyade sina certifikat i Schweiz och kunde fortsätta
flyga
uppvisningar så småningom i Tyskland med sin BÜ 133.

Han deltog i flyguppvisningar Tyskland, Italien, Sverige,
Holland och Frankrike med sin
spektakulära uppvisning i
sin Lo-100 segelkärra.

1955 skulle han ge sin uppvisning som vanligt i Düsseldorf,
vilken slutade med en krasch.

Detta hände: Som avslutning på sin uppvisning kom han på 10
meters höjd på rygg parallellt med banan i hög fart
,
för att framför publiken stiga, rolla runt och landa.
Under hans ryggflygning hände följande: en av hans fastbindningsremmar
lossade i inverterat läge
och snäppte upp i ansiktet på honom.
Detta gjorde att han tappade uppmärksamheten på sitt inverterade
läge och han ryckte ofrivilligt till,
vilket fick planets fena och
sidoroder att toucha marken.
Först föll sidorodret av och fenan lade sig parallellt med stabben.
Så nu flög han inverterat
med 200 knutar utan sidoroder/fena.
Detta är inget önskeläge och han visste inte hur illa ställt det
var med hans LO-100.
Men han lyckades stig med överskottsfarten, rollade runt
till rättvänt läge och försökte
landa ett i stort sett ostyrbart plan.

Tyvärr på grund av skadorna på planet kraschade han mot
nosen på ett militärplan.
Planet var i smulor i nosen, men Albert hade överlevt med
svåra inre skador.

Han låg i koma i 14 dagar innan han vaknade. Att han slog
ner där han gjorde, var ett resultat av
hans försök att undvika
att landa bland åskådarna.

Efter tillfrisknandet återupptog han konstflygandet med en
ny Lo-100 och sin BÜ 133.
1960 blev han trots att han flög med stålkorsett ännu en
gång Tysk Mästare i konstflyg med sin Bücker i Münster.

Albert hade nu 10000 flygtimmar och arbetade som testpilot
för den nystartade tyska flygindustrin.
Den 29. September 1961 skulle han i Augsburg provflyga en
Siebel Siat 222 med
avseende på det planets konstflygegenskaper.
Flygplanet hamnade under utprovningen i ett okontrollerbart läge
och Albert lämnade planet för att kunna rädda sig med fallskärmen.
Uthoppet gick bra och skärmen löste perfekt. Men skärmen
fångades av delar från det störtande planet och Albert drogs med
ner i marken.
Han var vid medvetande efter kraschen men avled kort efter.

Albert fick en gata uppkallad efter sig vid flygplatsen Kassel-Waldau.

Han blev alltså 48 år gammal, om jag räknade rätt.

 

Vill du läsa hela historien om hans krasch och se filmen klicka här.

 

 

 

 

 

 

 

Läs mera om och se fler Ållebergsbilder från förr
genom att klicka här.

Om du klickar på denna länken,
kommer fler bilder från Ålleberg .

 

Kategorier
Flyghistoria

ÅLLEBERG OCH 40-TALS SEGELFLYGVERKSAMHET

 

 

 

 

Här kommer den utlovade del II

om Ålleberg och segelflyg…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…under den tidsperiod, då segelflyget i Sverige växte
upp och fick
en enhetlig struktur.

Under 30- och 40-talen upplevde begreppet “Flygning”
en  snabb
och kraftig popularisering bland allmänheten
i hela den industrialiserade
världen.

Att flyga var något som låg i tiden med dess snabba
tekniska
landvinningar. Inte bara fördes allmänflyget
framåt, även modellflyget
hade gyllene tider med
många utövare.

Att se något i luften som kunde flyga, det var
fortfarande för de flesta ett mirakel.

En modellflygtävling kunde samla tusentals åskådare.

Betänk att detta var en tid då man inte hade
förfallit till passivitetens samhälle med ifånar,
datorer och sömngivande tv.

Man fick själv bygga sina modeller, om man
ville flyga.

Det medförde att man kom in i föreningar och
kamratgäng, där man kunde
få hjälp och råd.

Naturligtvis danade detta deltagarna i dessa
aktiviteter.

Jag ska inte moralisera över förhållandet jämfört
med i dag…det får du
själv bedöma.

Segelflyget upplevde under tiden före Andra
Världskriget en snabb
expansion<

I Tyskland hade man utvecklat nya högvärdigare
segelplan  i de stora tyska universitetsstäderna.
Staten försåg
dessa organisationerna med resurser
i form av utrustning och pengar,
då man förstod,
att utbildade segelplanspiloter i dag kunde bli
militära
piloter i morgon.

Organisationen av segelflyget i Sverige kunde
inte organiseras som i nazidiktaturen
men statsmakterna,
läs Flygvapnet, ville ha struktur på den svenska
segelflygutbildningen för att dra nytta av kunskapen
vid utbildning till militära piloter.
Detta var ett av skälen varför segelflygcentrumet
Ålleberg
skapades.

Så vitt jag kunnat erfara förekom segelflygveksamhet
på Ålleberg redan 1941-1942. Men KSAK:s huvudmannaskap
trädde inte i kraft förrän 1943-1944.

Jag har tidigare skrivit om bakgrunden, så du
kan söka på min blogg, så finner du inläggen.
Man organiserade  utbildning av segelflygpiloter,
där Flygvapnet/staten
gav utbildningsbidrag till
eleverna,  för att de skulle kunna erövra sina

C-Diplom och certifikat.

I Sverige startade storskalig licens- och egenproduktion
av flygplan på 
olika platser i Sverige.

Exempelvis AB Flygindustri i Halmstad och AB Flygplan
i Norrköping. Dessutom byggdes många flygplan

från byggsatser ute i klubbarna.

Allt ovanstående ledde till en snabb spridning av
segelflyget i Sverige.

Att det lyckades så väl,  berodde på att man fick
resurser, man hade 
dynamiska ledare och man hade
gratis en bred rekryteringsbas ute
i modellflygklubbarna.

En vanlig utveckling för en segelflygare var att
först flyga modeller och sedan börja sin C-diplomutbildning.
Då hade man med sig mycket kunskap och förståelse
för aerodynamik
och flygmekanik.

Sedan under sent 50-tal och början av 60-talet
kom nästa stora steg
inom segelflyget, då man på
grund av en Weihe som “tappade” vingarna
under
IFR-flygning, dömde ut alla plan tillverkade före
en viss datum på grund av påstådda brister i Kasein-limmet.

Lennart Ståhlfors såg till,   efter tuffa förhandlingar
med statsmakterna, att  KSAK   med statligt stöd kunde
köpa in moderna
Bergfalke från Tyskland för att skola med.

Sen har utvecklingen rullat på både allmänt och på Ålleberg.
Har du aldrig varit på Ålleberg, rekommenderar jag
ett besök i slutet
av Maj. Upplev flygning, flygplan,
museum och den vackra naturen.

Nu kommer del två av mitt bildinlägg om Ålleberg
och KSAK:s
segelflyganläggning där.
Nästan alla bilder från Digitalt Museum.

Flyg med upp !

 

En vy över ett nyanlagt Ållebergscentrum för segelflyg.
Vi ser restaurangen och hangaren.

En söndag på Ålleberg drog alltid folk från bygden och andra segelflygintresserade.
En Moth bogserar upp en Baby.

Slit och släp…när Sg-38 ska upp till starten. Man hade en vinsch
som underlättade arbetet.

En Baby på finalen

En kraftig skada vid en utelandning på torsionsnäsan.
Skulle väl kallas D-boxen idag…planet en Olympia
tillverkat vid Kanoverken Halmstad. Sedermera kallat
AB Flygindustri.

Reparation/svetsning av krokig kropp i stålrörskonstruktion på verkstaden Ålleberg.

En fin bild på hur en Baby togs upp till starten efter en landning nere på slätten.
Jag skulle verkligen velat varit med vid denna tiden !

Skolchefen, Yngve Norrvi, instruerar en besökande iransk kunglighet av något slag på Ålleberg. .

En Kranich i släpet efter en De Havilland Tiger Moth.

En Grunau-9 också benämnd Anfänger. (Nybörjare)

En blank Baby i regnet med en förväntansfull pilot i cockpit.

Skevroder…javisst…och rejäla dessutom.

Tänk att möta detta ekipage i dag ?
Bil och vagn under en tävling ca 1948.

Grabbar med energi och hängivenhet för sin sport. 

Förläggningen för elever på Ålleberg.
Ser likadant ut i dag 2017 i stort sett.

En Olympia gummirepsstartar från startbryggan vid Västhanget.
Bryggan riven, återuppbyggd men eftersom den byggdes i vanligt
virke är den åter riven och uppeldad?

I väntan på start. Golfbyxor, nedkavlade knästrumpor och grova kängor.
Standarutrustning för en pilot 1947

Startbryggan vid Västhanget på Ålleberg.
Med vindstrut och en rutig flagga som indikerar
att flygledare finns på plats. En Baby kanar på Västhanget
i sned vind.

Varför flygplanen hade måsvingekonfiguration ?
För att öka markfrigången och minska risken för skador
vid utelandningar.

En skada på en stabbe diskuteras av ett gäng med toppluvor, som det hette då.

En Anfänger bogseras utrustad med hjul.
Kolla pilotens utrustning, men framför allt
bilen med sin tjusiga sufflett och bilens ekerhjul.
Mannen i overall… har han en åskledare på mössan ?
Ålleberg ? Skarpnäck ?

“Sträck” !
Ålleberg ?

En  Baby Falken med en beteckning som man  i dag
kanske associerar till något annat… Ålleberg ?

Kranich med lärare i baksits.

Det bästa till sist. Modellflygare.
Kolla de andlöst iakttagande små åskådarna !
Visst var modellflyg en sensation vid denna tid.