Kategorier
Hangflyg modell

EN HANGFLYGARES START PÅ DAGEN…

 

 

 

 

 

En förmiddag som bjöd på  de bästa av upplevelser.

 

 

 

 

 

Nordvästlig vind enligt vindmätaren vid Hovs Hallar.

Det får mig att sitta i min bil med allt jag behöver, för
att utöva det jag helst vill, då det gäller modellflyg;
Det är hangflygning med radiostyrda modeller.

Som du min käre besökare förstår, tröttnar jag aldrig
på detta sättet att tillbringa dagen. Jag hävdar, att då
jag är ute och flyger, händer för det mesta något oväntat,
som kryddar min tillvaro.

För mig är det positiva upplevelser, som ger mig inspiration
och energi i mitt liv. Därför är jag öppen för det mesta,
som innebär upplevelser. Att ligga i dvala framför en tv
är för mig som en meningslös väntan på att något ska
hända, vilket aldrig sker.

Att flyga hang är för mig, för att använda ett slitet uttryck,
en själens befrielse. Jag fordrar inte att flyga en extrem
F3F kolfibermodell för 20000kr.
Det ger mig lika mycket, om jag flyger med exempelvis min
enkla men mycket välflygande Spirit Elite för 2000 kr.

Min Spirit var just vad jag hade med.

Redan kl 0830 var jag nere vi parkeringen på Hovs Hallar.

Monterade och hängde på mig det som är nödvändigt för
att genomföra en hangflygningssejour.

Vinden var nordväst och det betydde jag gick söderut vid HH
ner till Segeltorpshanget.

Styrkan var 5-7 m/sek lite snett från väst.
Ut med modellen och jag konstaterade att lyftet var bra.

Inte en människa så långt ögat kunde se, det enda levande
var ejderns rop under deras parningsritualer i strandkanten.

Jag fotograferade med min Mobius på solglasögonen.
Prova det
om du har en Mobius. Du kommer att bli
förvånad över
stillbildskvaliteten på bilderna, om du
betänker kamerans
pris och storlek.

Efter hand som tiden rann iväg, minskade vinden till
2-3 m/sek
och den vred upp, så den låg rakt in på hanget.
Nu börjar det roliga. Absolut laminär men svag vind.
Perfekt för
min lätta modell. Man lär sig mycket under
dessa förhållanden
då turbulens inte stör modellen.
Hur mycket du än flugit, så finns
det alltid plats för
mer kunskap och erfarenhet.

Under en av mina pauser hörde jag muller från riktning
Kullen.

Det visade  sig att jag skulle få en flyguppvisning av en
SK-35 Draken,
som tillhör Swedish Historical Air Force Flight,
som jag tror det heter.

Piloten flög sitt uppvisningsprogram precis framför mig,
där jag satt
på första parkett.
Draken är ett imponerande plan, vilket var en
aerodynamisk
innovation, då konstruktörerna lyckades med en vinge

som fungerar både i över-som underljudshastighet.

Att Draken dånar med full EBK är ett understatement av mått.

Då jag vid 12-tiden avbröt för att åka hem, passerades jag under
min promenad av 3 stycken 39 Gripen som på 50 m svängde runt
Hovs Hallar
och in i Laholmsbukten.
Det fick jag som bonus. Tyvärr hade jag kameran
nerpackad
så inga bilder.

Jag fotograferade en märklighet i havet utanför Hovs Hallar.
Kolla och tala om vad det kan vara…

Om du undrar varför jag är modellflygare, så är nog denna
posten med
sina bilder ett svar på din fråga.

Min kamera är Mobius med något undantag, då jag använt min Sony.

Hoppa in häng med och se vad som hände !

Min pilotplats vid Segeltorp med sin avancerade vindindikator…
Ljuset i bilden skapar stämningen.

Segeltorpshanget ca 25 m högt och flygbart vid VNV och NV vind med styrkan 2 m och uppåt.

Riding the wind…

 Spirit. Rekommenderas.

Som vanligt i nosen min GoPro dokumenterande skeendet.

Min Spirit ritar en rak horisontlinje med vingspetsen…

Att flyga hang vid Segeltorp innebär man kan få modellen nära
sig, vilket ger en ny dimension till flygandet.
Modellen är här
ca 2 m från fotografen.

Jordbrukaren har kommenderat “Givakt” på åkern och tiltorna
har ordnat sig enligt reglementet i potatiskolonner…
Nu väntar vi bara på, att potatisen ska dyka upp för
skörd innan midsommar.

 

  Det du inte kan uppleva,  om du bor i inlandet …en obruten horisont !
På något sätt kopplas  denna vy mer eller mindre
automatiskt med någon väsentlig nod i min lilla
hjärna…en bekräftelse på allt eller inget.

Japp här kommer frågan; vad såg jag egentligen i havet ?
För 15 år sen såg jag en kaskelott vid Hovs Hallar.
Men detta ? Knölval ? Möjlig ubåt ?
Bilden tagen på stort avstånd. Förklaring kommer nog…

En ejderhona uppvaktad av sina hannar.
Vet du varför de flyger så nära vattenytan ? Det är mera ekonomiskt,
eftersom markeffekten minskar det inducerade motståndet vid tillverkningen
av lyftkraft. Glöm det du hört att bärytorna “Skapar en luftkudde då de flyger
nära marken som vingarna flyter på”. Det är kvalificerat nonsens.

Lite bilder på en gul fågel mycket vanlig på en biotop som Hovs Hallar.
Vilken ? Googla.

Hejsvejs !

Det var kyligt i vinden så fågeln har burrat upp sig.

Varför denna bilden ? Oskarp dåligt inställd…
Men jag hoppas den förmedlar en känsla av naturens färger oavsett tekniska brister.
En typisk bild från min kamera. Slarvig, snabbt tagen utan koll av inställningar,
men den har sina värden ändå, då den är full av liv och energi.

SK-35 Draken ursprungligen från F16 Uppsala.
Nu genomförde han en uppvisning för mig…
som satt på första parkett !

Kan du föreställa dig hur det låter då en Draken flyger svänger med hög lastfaktor med full EBK
och motorns “skrapande” muller studsar mot och rullar över havsytan ?

Gråsiskan, som är vackert tecknad då den är vuxen.

En koltrast fokuserad på mig och 3 m från mig.
Jo fåglarna är utrustade med “SwingWing”.

Norrehamn sydväst om Segeltorp, där vi har vindmätaren på piren.
Den skymtar till höger.

  Jodu, här har jag tillbringat mången god stund !

Video från min Mobius monterad på mina solglasögon…

 

Kategorier
Teknik, allmän

SVAMPAFESTIVALEN TOMELILLA 2017…

 

 

 

 

…vad gör man på en “Svampafestival” ?

 

 

 

 

 

Plockar kantareller ?

Nä.

Man kör räserbil…

Vi hade ett ärende söderöver i ystadtrakten för att hämta
en motorcykel.

När vi passerade Tomelilla,  såg vi där var ett pågående
evenemang, som
handlade om “racerbilar”…det var
“Folkrace”.

Vi hade gott om tid, stannade till och tillbringade några
roliga timmar där.

Du som kanske aldrig besökt en “Folkracetävling” skulle finna,
att det är
så långt från Formula 1, det går att komma på alla sätt.
Folkrace är nog
den mest demokratiska formen av motorsport.
Det kostar inte skjortan, 
du kan köpa en vinnarbil för 6000 kr.

De viktigaste verktygen i meklådan kan vara slägga och en
domkraft, så
bucklorna  kan rätas ut.

Heaten, tävlingsomgångarna matas på hela tiden. Det finns
inga döda
punkter, utan hela tiden sker något på banan.
Det är viktigt, för annars
tappar deltagare och publik intresset.

Bilarna domineras av 25 år  gamla Volvo, Saab och Vw Golf
i olika versioner.

Motorstyrkan på en Volvo 245 ligger, tror jag, på ca 180-200 hk.

Det lönar sig inte att investera för mycket,  eftersom
vinnarbilarna efter
tävlingen automatiskt är till salu för 6000 kr..
Så vinner du en festival,
kan du åka hem utan bil,  men med 6000 kr
som plåster på såren i plånboken.

Då man kollar bilarna i depån, säger jag bara: Det finns
mycket bucklor !

Det är det oundvikliga,  som är ett resultat av alla närkamperna.
När det gäller att fixa
buckliga karosser, är det inget finlir
som gäller, utan här handlar  det om slägghammare,
domkrafter
och spett.

Heaten är spännande,  för naturligtvis vill alla vinna.
Ingen släpper till något.

Rullningar, påkörningar  och  avkörningar är vanliga,
men personskador mycket sällsynta,
då hastigheterna inte är skyhöga.

Vi fick några trevliga timmar under vår avbrutna färd, då vi
mellanlandade på Svampabanan
Tomelilla.

Hoppa in och åk med några varv !

 

 

Starten

Första kurvan efter startrakan.

Så ser en folkracebil ut på undersidan…

Stuhre i sin företagsbil..?

1.

2.

 Stuhre gör en glädjerullning…

Strid om inte på kniven…så är det i alla fall trångt  i kurvan.

Close racing.

Lite småskavanker…

En bil påkörd bakifrån, så den liknade en Lamborghini …

Kolla den negativa Cambervinkeln !

Pass upp för Bondesson Nilsson…

Koncentration av en wannabe Lewis Hamilton…

Hej, stäng dörren…

Som bilförsäljaren Ärlige Erling skulle sagt: “Går i hundra och knappt sutten i”…

Det sades mig, att man lägger bly bak i Volvo 245,
så den inte ska galoppera i guppen på banan och
få ner kraften i marken från hjulen.

Det kan gå på två hjul i kurvorna.

En tävlande snurrade ett varv, men han fortsatte.
Funktionärerna på alerten.

Detta var en snabb Volvo 245 !

Inte ofta man ser denna Saab “Gubbabil” i trafiken i dag.

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

BENGT STIBNER MEMORIAL 2017

 

 

 

 

Denna post handlar om flygningen.

 

 

 

 

Som jag beskrivit tidigare, började själva flygmomentet
efter en lunch sträckande sig över 2 timmar…

Innan lunch var det statisk bedömning och lite trimflyg.
Låt mig få säga , att jag lämnade platsen 1715,  då jag egentligen skulle
varit hemma redan kl 1600.

Det betyder jag fick med mycket lite av bilder från flygandet.

Men de jag har,  ska jag redogöra för, så gott det låter sig göras.

En tävling i klassen OldTimer för friflygande skalamodeller är
något som utspelar sig saaakta…

Ingen stress utan man flyger och diskuterar och diskuterar
och diskuterar 
och flyger.

Således tar det tid.

Vädret var utmärkt med uppehåll och nästan ingen vind. Det i alla fall
då jag var närvarande.

Förutom mina bilder är här en länk till det som jag missade.
Bilderna tagna av en duktig fotograf.

Resultatet av tävlingen kan så småningom läsas på SMOS hemsida.

Här kommer mina bilder i form av ett bildspel för att ge presentationen
lite liv:

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

NATURLIGTVIS LÄNGTAR JAG EFTER OT-SM TILL SOMMAREN…

 

 

 

 

 

 

 

…så jag än en gång får uppleva

de fantastiska friflygande modellerna !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att  vara friflygare i Sverige och i andra länder också förresten, det är inte lätt.
Som du vet,  kräver en friflygande modell ytor, då den lever sitt eget liv i luften.

Du vet aldrig,  hur en modell flyger med hänsyn taget till termik och vind.
Den kan hamna var som helst, speciellt om fusen inte funkar.

Att finna platser lämpliga för friflyg i Sverige, det  är med förlov sagt svårt.

Det senaste dråpslaget var,  då någon sorts korpral  inom Fortifikationsverket
 i sin allsmäktighet beslöt,  att Rinkabyfältet inte fick användas för modellflyg.

Jag vet att intensiva försök har pågått för att få häva förbudet. Men en korpral
är ju trots allt en korpral…med makt.

Fast Allemansrätten råder väl också på Rinkabyfältet…?

Därför får friflygarna improvisera. SM  för friflygande OT-modeller kommer
att avhållas vid Bollerup. Vi har varit där förut, tack vare vår ordförande
i SMOS, Bo-Eskils goda kontakter
med markägarna.

Fram till dess får vi nöja oss med bilder från förr, då vi kunde utöva hobbyn
på Rinkaby-fältet.

Bilderna visar Matti Pyykkö,  som släpper mästerbyggarens Markku Tähkäpääs
modell på Rinkabyfältet. Kommentarer behövs inte.

Håll tillgodo, dröm dig bort  och beundra finskt modellbyggande och flygande.

 

Kategorier
Teknik, allmän Termikflyg

DET ÄR JU KLART ATT ALLT SLITS…

 

 

 

 

 

…eller hur en modell kan se ut …

efter 700 timmar i termik.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är en mycket aktiv modellflygare, som tar till vara varje chans
för flygning.

Eftersom jag till 90% är segelflygare, vill jag ha N-NV vind för hangflyg
eller svag vind och solsken för mina termikmodeller.

Den modell jag flugit absolut mest, det är min gamla HyperAva från
Wladimir Models i Ukraina. Det är en modell, om rätt intrimmad,
som flyger sagolikt bra med absoluta topprestanda.

Jag inköpte den för 8 år sen hos Lennart/RC-Teknik och den är
still going stronger…efter 700 timmar i termik !

En modell man använder till den är avsedd för, det vill säga flygning,
kommer ju att slitas. Lite barskt vill jag säga,  att de som har de blankaste
modellerna, det är de med minsta flugna modellerna…

Min erfarenhet är, att mycket av skadorna uppstår, då man på
marken förflyttar modellen. Exempelvis man kör fena och sidoroder
i garagedörrstolpen, man kan skada modellen under transporten i
bilen.
De flesta skador jag fått är vid landningar ute i naturen. Vid oplanerade
landningar i okänd terräng är det lätt att hamna i en spretig buske med
vassa taggar, som perforerar klädseln. Vad gör jag då ? Små hål tejpar
jag med klar tejp, större hål klär jag om med en bit Oralight.

Jag klär inte om en hel vinge för ett enda hål. Om jag tejpar ett hål i
vingen, påverkar det på intet sätt flygegenskaperna.

Annat som slits på min Ava efter 700 timmar i  termiken är fastsättningen
av huven i kolfiberlaminat. Den åker ju av och på och efter ett par tusen
gånger, blir den sliten. Där har jag fått lägga på kolfiber, för att den

ska snäppa fast ordentligt. Dessutom har jag säkrat huven med en bit
persiennlina, så jag inte förlorar den, om den lossar.

Min motor, en gammal Mega har hängt med alla år. Jag bytte lager i den,
men det var troligtvis inte nödvändigt.

Vingfastsättningen med två M4 skruv slits också.
Skruvarna,
jag använder, Polyamidskruvar från Staufenbiel/Horizon,
byter jag med jämna
mellanrum.

Experter påstod,  att plastskruvar inte håller…Ja, de har hållit för mig i mer än 8 år
utan att gå sönder.

Baldakinen som håller stabben, har jag slågit  sönder, då jag stött emot min verkstadsdörr
och den har jag lappat ihop med kevlartråd och CA.

Sidoroder/höjdroderservo byter jag vid behov. Jag använder HK platta vingservo
med metallvxllåda. Lite tyngre, men de håller.

Bromsarna är fästa med speciell tejp med suverän vidhäftning, som jag fått tag i.
Dessutom har jag förspänt bromsarna med 0,3 mm pianotråd, så de hela
tiden strävar efter att hålla sig stängda. Servon för med sin arm upp bromsklaffarna,
vilket är ett mycket enkelt sätt att operera klaffen. Alltså servoarmen påverkar klaffens
insida direkt utan komplicerade linkage.

Alla de skador jag beskrivit, är inget, såvitt jag kan bedöma, vilket har negativt påverkat
de fina flygegenskaperna. Min HyperAva flyger precis så bra, som jag vill.

När mina vingar ser ut, som om det fått ett hagelskott och är fulltejpade, river jag av
klädseln, vilket är ett pillerijobb, då klädseln sitt riktigt hårt fast mot kolfibern
på spryglar och annat. Men med hjälp av ett blad till en mattkniv löser det sig med
hjälp av tålamod.

Då klädseln är väck,  passar jag på att räta ut bakkanten och reparera dellaminerade spryglar.

Sen efter omklädsel blir Avan som ny och redo för nästa 700 timmar i termiken.

Skulle min kära HyperAva gå till de sälla jaktmarkerna har jag en helt ny Ava Pro,
som bara är provflugen
och en annan fin 4-metersmodell som oxå är flygklar hängande
i min hangar.

Tja ovanstående lite av mina erfarenheter.

Ni ser, att D-boxen har varit i småsmulor och ny bit blivit inskarvad.
Klädseln säkrad med tejp mot D-boxen.

Här var det ett större hål i kläseln och då satte jag dit en ny bit Oralight.

Kolfiberbaldakinen som håller stabben har gått av. Lagades med kevlartråd och CA.

Biltemas tejp en räddare i nöden för modellflygaren.

Ibland kan bakkanten se ut som ett stormande hav.

Denna vingspets var i småsmulor, som ett krossat kexchoklad,
efter att modellen ramlade ner från en 15 hög gran

och naturligtvis landat på vingspetsen.

Bakkanten som är en bergochdalbana, rättar jag till,  då jag har av klädseln.

Vingfastsättningen med sina två M4 plastskruvar. Jag har satt på skydd i mitten
för enligt lagen
om allts dj-het slinter jag med skruvmejseln då jag spänner skruvarna
och då kör jag mejseln
genom klädseln…Nu blir det inga skador.

Undersidan vingen efter ett otal landningar på gräs och i stubbåkrar.
Det värsta att landa i ? Det är nyss slagna ärtåkrar. Ser ut som piggsvin
och går igenom vilken vinge som helst.

En skadad och tillfälligt stabiliserad bakkant.

Den reparerade D-boxen. D-box kevlar/kolfiber finns hos
Wladimir i längder du önskar. Även RC-Teknik kan fixa D-boxar.

Har du smällt en Ava,  kan du beställa i Ukraina precis den del,
eller den del av en del  du behöver.

Kategorier
Teknik, allmän

KNÄCKT KROPPEN…

 

 

 

 

 

…hur löser jag det ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, jag menar inte den egna fysiska kroppen, utan en glasfiberkropp
till en segelmodell.

Min Gillette hjulade på kanten nere vid Haväng vid Ravlunda och kroppen
knäcktes bakom vingen.

Brukar ju inte vara svårigheter att fixa till en bruten kropp, men i detta fall
var det svårt, då det var i stort sett omöjligt att komma åt insidan på
grund av modellens konstruktion.

Brotten var hyfsat snyggt, det vill säga inte alltför söndertrasat.

Detta faktum gjorde,  att jag hade goda förhoppningar att lösa problemet.

Alltså blev det till att fundera, ty kruxet var: Hur får jag in kolfiber på insidan ?

Jag funderade på att göra en plugg i frigolit, använda en ballong och pressa väven mot
kroppens insida, eller använda en modifierad cykelslang för samma ändamål.

Jag förkastade allt ovanstående,  för så här gjorde jag.

Först slipade jag insidan och tvättade med Biltemas aceton  för att få bort eventuellt
släppmedel,  så plasten skulle hugga ok.

Sen tog jag 10 mm breda kolfiberlister och klippte i ca 15 cm långa bitar.

Slipade listerna för att få bra yta och limmade listerna med CA på insidan
av den främre kroppshalvan. Det syns på bilden,  hur det blev.

Listerna sticker ut som en bunt tulpaner ur den främre kroppshalvan, vilket
gjorde,  att listerna kom att pressa mot insidan i den bakre kroppshalvan, då de skulle
sammanfogas
.Jag blandade till långsamthärdande, 24-timmars, epoxi och förtjockade

det en aning med microballonger. Sen penslade jag dels framdelen som redan var limmad
med plasten och jag blötte ner bakdelens insida med plasten. Dessutom la jag på epoxiplast
på kolfiberlisternas utsida, som skulle skjutas i  bakkroppen. Det garanterade, att listerna
förankrades bra.

Alltnog, jag förde ihop kroppsdelarna och fixerade positionen, så det blev rakt.
En koll in kroppen visade, att kolfiberlisterna var väl inlimmade.

Allt fick stå i ett dygn och jag körde en slipning vid brottet, för att därefter spackla med
epoxispackel . Ny väntan och ny slipning. När det såg bra ut, lade jag på
två bitar kolfiberväv runt kroppens utsida, som jag blött med plast.

Kolfiberväven penslades fast och sen kom det viktigaste och det är att linda plast
runt skarven. Jag hade inga plastband, utan jag använde Biltemas eltejp.

Man börjar linda i ena ändan och man lindar hårt. Det som sker då, är att överflödig
epoxiplast flyttas framåt och kryper ut, då man kommer till andra änden.

Epoxiplast som sådant ger ingen styrka, utan det är laminatet, som ger styrkan.

Efter ett dygns härdning,  av med tejpen och fram med våtslippappret.

Efter ett par slipningar och spacklingar var kroppen som ny. Man kan inte se
att den varit av efter målning med porfyllare, våtslipning och sen målning med
Biltemas hobbyfärg.

Japp, så här löste jag det och jag vet, det finns nog 1000 andra sätt att göra det,
men för mig var detta enkelt och det blev starkt.

Här kommer lite bilder hur jag gjorde:

 

 

 

Kolfiberlister inlimmade.

Limmade med Biltemas CA-lim + accelerator.

Delarna hopskjutna

…och fixerad i skarven med ett par droppa CA.

Efter 24 timmar slipning

Spackling med epoxispackel i skarv.

Slipning skarv och kropp före laminering med kolfiberväv.

Kolfiberväv lagd runt och lindat hårt med tejp för att fixera allt och få bort överflödig plast.

 

Resultatet efter avklädning av tejp.

Sedan ett antal spacklingar med epoxispackel och våtslipningar.

Det tycks ha…

…blivit till belåtenhet.

Efter sprutning med porfyllare och slipning…

…var det dags för ett par lager av Biltemas Hobbylack.
Så fin som nytt !

Kategorier
Hangflyg modell

SKÅNE HANGRESAN 2017 MED ÅMFK

 

 

 

 

 

Lite överblivna bilder som speglar aktiviteterna.

 

 

Trippen till Skåne är över  för mig och mina modellflygkompisar 
för denna gången .

För 15. gången träffades vi,  för att utöva det vi vill mest, vilket är att flyga
våra modeller på något av hangen vid Österlen.

Inte hade vi de bästa väderutsikterna inför avresan, men det stoppar inte
oss, ty vi är entusiaster och hängivna.

Vi kunde förvänta vind,  som i princip var 180 grader från fel håll…alltså
det hade varit bäst med sydväst, men vi kunde förvänta nordost.

Till all lycka finns det bra hang även för  vindar från öster och det är
vid Ravlunda/Haväng och Kivik vid marknadsplatsen.

Flyga fick vi vårt lystmäte av alla dagarna. Ska vi klaga…det kunde varit
20 grader i stället för 13.

Förutom att flyga njöt vi intrycken  av vacker natur och ett besök vid
Autoseum i Simrishamn satte lite guldkant på vår tillvaro.

En viktig sak då vi träffas,  är ju den sociala samvaron, som befäster vår
samhörighet och vårt intresse för modellflyg.

Samvaron underlättas ju av, att vi bor samtliga hos Henry
Österlens Gästhärbärge, vilket
är,  med förlov sagt,  en anakronism
av 1960-talet på ett mycket trivsamt sätt.

Så redan nu ser vi, som betraktar oss som hängivna ridgerunners,
framåt
mot 2018, då vi ånyo ska träffas för vår 16.  årliga resa till
Skånehangen.

Här fladdrar  lite av våra ögonblick från resan förbi. Flyg med  !

Österlens Gästhärbärge

Boendet ett ombyggt ålderdomshem.


Lite makabert kan ju tyckas, att man byggde ett äldreboende
med kyrkogården som närmaste granne…
Priset för övernattning inklusive en fin fin frukostbuffé 350 kr.

Några av hangflygarnas bilar.

Rolf Maier, ordförande i Ållebergs ModellFlygKlubb har tagit bästa WIFI-platsen.

Det fina museet i Simrishamn. Kolla länken i min brödtext.

SMOS

Bilarna i mycket fint skick.

Modellflygavdelningen.

Förr i tiden…

 

Instruktiva montrar som beskriver modellflyg under pionjärtiden.

Sigurd Isacssons produkter.

Röd flagg….stopp och belägg ! Vi hade gärna sett vi kunde flugit på skjutfältet, som vi brukar.
Men ibland har vi otur och fältet är avlyst för övningar

Stopp och belägg även för Karsten…
Han gjorde den något överraskande upptäckten,
att han glöm vingskruvarna
hemma i lådan…
Så det blev till att improvisera och använda gummiband i stället.

Grabbarna börjar anlända till marknadsplatsen i Kivik.

Skärmflygaren som fattade tre felaktiga beslut denna dagen enligt
klippet från Ystad Allehanda:
Flög i hård vind. Landade på något olämplig plats. Tog fram en motorsåg.
Hoppas han fick till en uppgörelse med markägaren. Om det kom något gott ur detta ?

Tja lokalblaskan fick något  att frossa i. En icke nyhet som lokalt blir en riktig newsflash.

En vy av hanget vid Kivik. Till höger syns hamnen och byn Kivik.

Några av våra bilar där vi flög.

Utsikt åt norr mot Ravlunda / Haväng.

Så här ser hanget ut vid Marknadsplatsen. Inte pjåkigt.
Dessutom goda landningsytor.

Hangets höjd ungefär 20-30 meter, vilket genererar plenty av power för hangflygaren.

En bäck har som kommer från grusåsen har skurit en Wadi-liknande skåra i  den Österlenska myllan.
Eller varför inte en mini Great Canyon ?

Jag tröttnar aldrig på en vacker segelmodell.

En bra allroundmodell både för termik- och hangflyg

Vy mot norr med Haväng och Ravlunda.

Kategorier
Naturbilder

ÖGONBLICK UR NATUREN PÅ ÖSTERLEN

 

 

 

 

 

Jag har svårt att avskärma mig från naturintryck,

när jag är och flyger.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det Österlenska landskapet är i en del av sina delar vackert.
Du kan läsa oändligt om det på nätet, om du är kunskapstörstande.

Här nedan kommer lite bilder,  vad jag såg. Vet en sak, det blåste
hård vind då jag tog bilderna, vilket du ser på backsipporna, som
blir böjda med vinden.

Första dagen var relativt varm, men blåsig. Det var då jag plåtade fåglarna.
Andra bilder tog jag i snålblåsten 10-12  sekundmeter och 7 graders “värme”.

Om jag jämför våren på Österlen med våren i Halmstadtrakten, ligger man
i Skåne
ca 14 dagar före oss.

Fåglar och växtlighet är typiska för biotopen och torde vara lätta att identifiera.
Den lite oansenligare fågeln landade på trädstammarna och klättrade bara nedåt.

Backsipporna kämpade som du ser med den starka vinden.

Här några bilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÅMFK HANGTRÄFF YSTAD 2017 DEL 2.

 

 

 

 

 

Dag två av flygning vid Haväng.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vår andra dag i Skåne bjöd på, som utlovat, ONO vind 5-7 m/sek.

Vårt alternativ var att åka från Glemmingebro över till Ravlunda/
Haväng. Här borde vinden ligga rakt på.

Tyvärr var Ravlunda Skjutfält åter avlyst, men kunde flyga på den
sträckan som finns mellan skjutfältsgränsen och Verkeån.

Där finns också goda landningsmöjligheter.

Alltnog, vi tillbringade dagen där och fick vårt behov av flygning
tillgodosett.

Det enda som föll utanför schemat, var att två modeller hade en
lätt kollision och
att då en huv lossade, som senare kunde sättas
tillbaka igen utan skador.

Vidare landade en modell inne på det avlysta fältet, men
säkerhetsposten från skjutfältet
gjorde en insats för hangflyget
och hämtade den.

Här kommer bilder,  hur lite av vår aktivitet tedde sig.
Vad gäller bilderna, ser du vad det föreställer…så kommentarer
är onödiga.

 

 

Vår utsikt åt höger. Verkeåns mynning och vidare bort mo Kivik.

Stens Huvud Nationalpark.

Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFF YSTAD MED ÅLLEBERGS MODELLFLYGKLUBB

 

 

 

 

 

För 15 gången genomfördes ÅMFK:s  hangträff i Ystad.

 

 

 

 

 

 

Tiden går fort, när vi betänker dessa 15 som gått med vår flygning i Ystad.

Varför vi valde Ystad beror på i princip tre saker: Vi har bra hang inom
rimliga avstånd och vi har hittat ett bra och billigt boende hos Henry i
Glemmingebro, där han driver Österlens Gästhärbärge i en trivsam anda.

Det tredje man måste ta med i beräkningen är vädret. Den hittillsvarande
våren har varit usel, vad gäller hangvindar. Vi sköt fram hangträffen 14
dagar för att om möjligt få en bättre prognos. Men icke sa nicke.
Vi anlände på tisdagen med utsikter till nordostlig vind för hela veckan…

Vi kunde inte boka om boendet mer,  utan det var bara att åka ner.
Då vi träffats,  beslöt vi att åka till Ravlunda/Kivik, då det borde gå att
flyga på den vinden där. Framkomna till Ravlunda Skjutfält möttes
vi naturligtvis av skylten att fältet var avlyst för skjutning och det var
 tillträdesförbud.

Men det stoppar inte modellflygarna, utan vi flög söder om fältet vid Haväng
och det fungerade bra med fina möjligheter att landa.

Vinden var ca 6-8 m/sek rakt på så flygningen var enkel. Första dagens
flygning var avklarad vid 1600-iden och vi åkte till boendet för att
installera oss.

Jag tog mycket bilder och kommer inte att kommentera de, om inte det finns
särskilda skäl. Troligtvis kommenterar jag senare, då jag får lite tid.

Här kommer några ögonblick från Haväng.

Det kommer mycket mer bilder så häng med !

 

 

Kalle glad…

Kolla Åke Junanders reservbil på taket…

Karsten och Rolf

 

 

Havängsdösen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Åke Junanders Apotekarnes Julmust Special.

 

 

Kategorier
Okategoriserade

DET ÄR SNART DAGS…

 

 

 

 

…för Ålleberg Modellflygklubbs årliga resa

för att flyga hang vid Ystad.

 

 

 

 

 

 

 

För 15.  gången åker vi ner till Ystad för att få oss några fina hangdagar,
om vinden är med oss.

Öster om Ystad finns det fina hang,  som bjuder på bra lyft och goda landningsmöjligheter.
Skulle vinden inte vara  gynnsam vid Kåseberga eller Hammar, ja då utnyttjar vi något annat hang
till exempel vid Kivik-Ravlunda.

Det inte minst viktiga är den sociala samvaron, som skapar möjligheter
till utbyte av idéer och erfarenheter.

Vi från ÅMFK har bokat boende på Österlens Gästhärbärge, som ligger
i Glemmingebro ett par km från platserna,  där vi flyger.

Här kan du kolla boendet.

Vi ankommer den 19 April strax efter lunch och avresa blir den 22 eller 23 April,
vilket hänger på vind och väder.

Alla intresserade av hangflyg är hjärtligt välkomna med modeller !

Om du vill veta var vi är och flyger, kan du ringa mig och få besked: 0706277120.

  Förra året var det friska vindar !

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

I VÄNTAN PÅ NÅGOT…

 

 

 

 

 

…som jag önskar hade varit vårväder…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…eller  i stället för att vänta  på något..skulle jag
ägnat mig åt “I väntan på Godot” ?

Men det är våren,   jag förväntansfullt ser fram emot.

Vårväder för mig som modellflygare , i synnerhet
som segelflygare, innebär
solsken, lagom vind och ivriga
lärkor som spelar över mig, vilket
skapar den för mig ideala
bilden av vår !

Jag hoppas, den kommer snart. För nu ska jag i alla fall byta mina
Hakkapeliitta vinterdäck mot  nya Michelin.

Ett vårtecken så gott som något.

Två vårtecken har jag lagt märke till sista veckan:
En sånglärka flög frusen  förbi mig vid Fladje Gård  ovanför
de höstsådda
grödorna och koltrastarna håller sina solenna
konserter i topparna av träden under kvällarna nära min bostad.

Det gör,  att vi kan nära ett hopp om ljusare och varmare tider,
vilket gör vårt modellflygande behagligt.

Dock, i brist på flygaktivitet kan du se på lite bilder ur mitt arkiv,
som beskriver hur modellflyg kan vara i sina bästa stunder.
Modellflyg är för mig inte bara bygga och flyga, utan innebär
också möjligheter till
social samvaro då jag besöker meetings i
Sverige och utlandet.

Här kommer ögonblick,  då det var som upplagt för modellflyg !

Buckle up !

Vill du se denna maskinen eller något annat
från denna tyska modellflygares verkstad,
då ska du åka till Tarp den 20. Augusti !

Snabbt ner efter bogsering. En Wilga på IGG Meetinget Ålleberg.

STORT,  STORT !

På 30-talet konstruerades och flögs de vackraste segelplanen.

IGG Ålleberg

Sten Perssons magnifika friflygande  Desoutter.

Pär kollar roder på sin MiniBoxer.

Bättre en Banana i handen…

 …än en Ava bland ärtorna.                    Foto:   Björn Ekström

Elkärra. Focke Wulf Stieglitz.

Motor en ombyggd alternator (Växelströmsgenerator)
till en bil.
Batteripack…? Den största jag sett…

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

INTE KAN DET BLIVA FÖR MYCKET AV DET GODA…

 

 

 

 

 

…för jag avser naturligtvis friflygande


OldTimer modeller i Bollerup på SM  2015…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Från mitt omfångsrika bibliotek av bilder av friflyg
grävde jag fram lite opublicerat från sommaren 2015  tävling
I Bollerup Skåne.

Lite bilder som kanske framkallar minnen av människor,
modeller och miljöer. Eller av händelser relaterade
till SM  för friflygande OT-modeller.

Mitt minne bland annat var,  att med den vind som rådde,
hade modellerna en benägenhet att driva iväg just lagom
för att landa och försvinna i de modellabsorberande  sädes-
och ärtåkrarna…

Dock tror jag,  vi fann alla utom en modell.

Ok här kommer bilder med sparsamma kommentarer,
för jag vet, mina gäster på bloggen har mycket mer kunskap,
än vad jag besitter om OT-friflyg,..

Dröm dig tillbaka och tänk framåt mot sommaren med modellflyg 2017 !

Häng med och flyg fritt !

 

 

 

 

En ganska motsägelsefull bild…

Nu vet du vad Bendelband är...

 

SM Rc-Segel för OT-modeller 2016.

 

 

 

 

 

 

Matti släpper

 

 

 

Den kanske skarpaste nordiska  modellflygarprofilen både bildligt och bokstavligt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Okategoriserade

NU ÄR DET DEN TIDEN PÅ ÅRET, DÅ MAN…

 

 

 

 

 

…i sann nostalgisk anda ser tillbaka

  på årens sommaruppleveser.

 

 

 

 

 

 

14-aug-15-2010-11-55-amcanon-canon-powershot-s502592x1944103445

 

 

 

 

Här kommer bilder utan kommentarer.

 

 

 

31-aug-15-2010-12-25-pmcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x3000

 

32-aug-15-2010-12-26-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944195772

 

33-aug-15-2010-12-26-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944195774

 

34-aug-15-2010-12-40-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944103528

 

35-aug-15-2010-12-58-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944

 

36-aug-15-2010-01-06-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944195811

 

37-aug-15-2010-01-08-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944195814

 

38-aug-15-2010-01-13-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944195823

 

01-aug-15-2010-11-21-amcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x3000103390

 

02-aug-15-2010-11-21-amcanon-canon-powershot-s502592x1944

 

03-aug-15-2010-11-21-amcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x3000

 

 

 

04-aug-15-2010-11-23-amcanon-canon-powershot-s502592x1944195650

 

05-aug-15-2010-11-26-amcanon-canon-powershot-s502592x1944195659

 

06-aug-15-2010-11-26-amcanon-canon-powershot-s502592x1944195660

 

07-aug-15-2010-11-29-amcanon-canon-powershot-s502592x1944195668

 

08-aug-15-2010-11-32-amcanon-canon-powershot-s502592x1944195670

 

09-aug-15-2010-11-33-amcanon-canon-powershot-s502592x1944103415

 

10-aug-15-2010-11-40-amcanon-canon-powershot-s502592x1944195680

 

11-aug-15-2010-11-50-amcanon-canon-powershot-s502592x1944

 

12-aug-15-2010-11-51-amcanon-canon-powershot-s502592x1944195692

 

13-aug-15-2010-11-53-amcanon-canon-powershot-s502592x1944195700

 

 

 

15-aug-15-2010-12-00-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944195711

 

16-aug-15-2010-12-02-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944103458

 

17-aug-15-2010-12-02-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944195717

 

18-aug-15-2010-12-06-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944195723

 

19-aug-15-2010-12-07-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944195726

 

20-aug-15-2010-12-07-pmcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x3000195730

 

21-aug-15-2010-12-11-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944103480

 

22-aug-15-2010-12-11-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944

 

23-aug-15-2010-12-14-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944195742

 

24-aug-15-2010-12-15-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944195744

 

25-aug-15-2010-12-15-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944195745

 

26-aug-15-2010-12-16-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944103490

 

27-aug-15-2010-12-21-pmcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x3000195758

 

28-aug-15-2010-12-21-pmcanon-canon-digital-ixus-100-is4000x300015997

 

29-aug-15-2010-12-22-pmcanon-canon-powershot-s502592x1944195764

 

Hej så länge !

Kategorier
Hangflyg modell

EN AV MINA PERSONLIGA FAVORITER PÅ HANGET ÄR…

 

 

 

 

…min Arrow som inhandlats hos Staufenbiel.

3-arrow-fkopiera

Jag har ägt 3 Arrows,  eller som den heter hos Valenta,   Fredy.

Det första som attraherade mig,  var modellens utseende. Den såg ut att
kunna flyga bra ! Sen var den lackerad snitsigt,  vilket  skapade en känsla
av Vitesse, som vi säger på franska…

Så jag köpte två stycken på en gång och efter en månad ytterligare en.

Spännvidd 155 cm, profil en  Rg 14, V-stabbe och helbakad
kropp
och bärytor. Vikt knappt 1000 gram.

Gissa om jag var sugen att provflyga…som skedde vid Tönnersa Strand
söder Halmstad
vid Laholmsbukten.

Starten förstod jag kunde bli knepig, då modellen är kompakt. Jag menar
kasta iväg
och få ner handen till sändaren snabbt nog för att fånga modellen
…kan vara knepigt.

Ok, det gick, flög några vändor för att kolla trim, inget behövde ändras.
Av princip
flyger jag alltid med kopplat skevroder och sidoroder på hang.

Men jag har programmerat, så jag har full frihet med sidorodret ändå,
för att kunna vrida modellen om sidvindskomposanten
är för stark vid
kanten.

Efter ett par rundor kunde jag inte hålla mig utan ökade trycket. Vinden
var väst 5-6 m/sek,
vilket är perfekt vind. Om den är snabb ? Det är bara
förnamnet. Den var en dröm att flyga
med sin acceleration ut ur svängarna !
Men det är inget man flyger avslappnat med.

Man måste flyga absolut hela tiden och vara observant.

Svängarna fungerade inte 100 % med min mixning,  så efter landning på
stranden
minskade jag inmixningen av sidoroder till skeven. Därefter ny
flygning och nu svängde den, som jag ville.

Både skevroder och höjdroder har jag,  som på den enda modelltyp jag
använder det på, 
differentierat utslagen kraftigt. Detta för att modellen
är mycket känslig på speciellt skevroderna och jag vill ha en effektiv
flygning på kanten utan att flaxa, eftersom det kostar hastighet/energi.

Jag kan tänka mig,  att förhållandena vid provflygningen var optimala för
min Arrow.

Vid senare flygningar på Platån på Hovs Hallar eller  i Ystad på Hammar
eller Sinushanget märkte jag,  att den tjänade inte så mycket
hastighet vid
kraftig vind. Bäst vind på stort hang är 6 m/sek, då piper maskinen på.

Jag göt blyballast till modellen, 300, 500 och 650 gram att läggas i tyngdpunkten
i kroppen.
Min ballast vill jag ha centrerad så mycket det går,  för att bevara
agiliteten hos modellen.

Problemet med en snabbare modell där jag flyger,  är landningen.
På Hovs Hallar är det
svårt att komma ner bland stenar och buskar.
Jag har ingen klaff på modellen,  utan jag
fäller upp skevroderna som en
halv kråkbroms för att öka motståndet och minska lyftkraften.

Jag har sålt en modell,  men har de andra två kvar.

Här nedan kommer  två gamla filmer, så ni kan kolla modellen.

Köp en Arrow och kittla nerverna !

1-sep-18-2012-03-53-pmpanasonic-dmc-tz204320x3240

Mina två kärror. Den till vänster lite ärrig efter trogen och
mycken tjänst. Ni ser den är omlackerad både kropp och vinge.

2-sep-16-2012-02-43-pmpanasonic-dmc-tz204320x324098522

En bild från 2012 efter ett mindre haveri. Kroppen av bakom vingen.
Lagades med kolfiber och epoxiplast.

 

 

 

Videon nedan är från Segeltorpshanget vid Hovs Hallar. 30 m högt.
Jag flyger en illa trimmad Arrow och Pär en Banana.

Kategorier
Segelflyg

AIRFLOW OVER AN AVA WINGPANEL

 

 

 

 

 

Wingflow at different angles of attack

with the Hyperava visulized by streamers.

 

Jag har personligen haft uppfattningen,  att de olika versionerna av Avorna har en
mycket användbar profil.
Jag kan flyga sakta utan avlösning/stall och jag kan flyga fort utan att behöva
betala sträcka med mycket höjdförlust. Vingen på en Ava är mycket effektiv,
beroende på dess allsidiga profil Ag 24- 26.

Den är effektiv att göra vad den ska och det är,  att ändra riktning och hastighet
på den passerande luften över vingen med hjälp av Bernoullis Lag.

Så jag beslöt att försöka visa,  hur det ser ut i själva verket…
Jag fäste bitar av smalt videoband vid framkanten,  för att kunna indikera flödet
av luft.

Resultatet är inget högskolearbete, men det visar,  det vi vet generellt och nu vet
hur våra Avavingar fungerar oxå.

Det som slog mig,  var att vingen fortfarande flög med den laminära strömningen
på väg att övergå till turbulent och den vek sig inte. Ökade jag anfallsvinkeln
ytterligare löste vingen av. Nu filmade jag bara ytterpanelen av vingen,  men du
ser ganska bra hur avlösningen kommer.

Först i spetsen och vid skarven mellan ytterpanel och centralvinge. Kanske
man ska bygga högvärdiga modeller med en elliptisk vinge utan skarv ?

Det andra som slog mig,  var hur snabbt vingen åter började flyga,  efter att man
minskade anfallsvinkeln.

När vingen börjar överstegras,  kan du se på streamern,  att den börjar bli orolig
och “krullas”,  innan videobanden ställer sig rakt upp.

Vid återgång till normalt flygläge, ser du att videobanden är mera raka,  eftersom
strömningen över översidan är laminär igen.
Naturligtvis har vi det turbulenta gränsskiktet och eventuell seperationsbubbla.
Dock tror jag inte,  att seperationsbubblan är något problem med Avan.
Dels på grund av högt Re-tal,  dels på grund av min “miniturbulator” i form av
en tjock smal taperemsa klistrad på D-balkens front. Taperemsan är klippt ur
Biltemas “Antihalktejp”

Slutsatsen jag drar, det är att en Ava har en profil, vilken är  så nära det bästa,  man kan begära.

Min HyperAva,  som du åkte med,  har  732 timmar i termik…

Här kommer en stor mängd bilder, som illustrerar strömningen och en video.
Jag kommenterar ett fåtal av stillbilderna, som jag klippt ur videon från min
Mobiuskamera, som är en för sitt pris 600 kr i Kina, en mycket bra kamera.

Jag glömde skriva att profilen på HyperAva är Mark Drelas Ag 24-26.
klicka på länken och läs artikeln. Mycket informativ för oss modellflygare.

Flyg med !

01-02-rec_0001-003

Här är det laminärt flöde runt vingen.
Ni ser banden är “limmade” vid bakkanten.

02-03-rec_0001-004

Här börjar det bli oroligt. Banden har släppt bakkanten ,
då den turbulenta strömningen kryper upp på profilen från bakkanten.

03-05-rec_0001-006

Här håller vingen på att lösa av helt…

04-06-rec_0001-007

Vingen stallade och är på väg att öka hastigheten och återgå…

05-07-rec_0001-008

Här en bild på en avlöst panel…

06-11-rec_0001-013

Här kan man se på banden att strömningen över vingen åter är laminär
och banden är på väg till bakkanten igen.

07-12-rec_0001-014

Ny avlösning på gång…ni ser att banden “krullar” sig…

08-14-rec_0001-016

09-17-rec_0001-019

Är det någon som undrar,  varför en överstegrad vinge inte flyger ???

10-18-rec_0001-020

Recovery och se att banden nu inte är krulliga…

11-21-rec_0001-023

12-22-rec_0001-024

Snart laminärt igen…

13-27-rec_0001-032

Flyger jag med hög nos, är profilen på gränsen att sluta funka…

14-28-rec_0001-034

…men Avans profil är bra…

15-29-rec_0001-035

..men för mycket alfa…

16-32-rec_0001-038…då blir det knapert med det laminära…

17-34-rec_0001-040

…och då flyger lyftkraften bywest…

18-35-rec_0001-041

..ser du det börjar bli korkskruvslockar på banden…

19-39-rec_0001-049

…det indikerar att en…

20-40-rec_0001-050

…rejäl avlösning…

21-41-rec_0001-051

…är på gång…

22-43-rec_0001-053…inte mycket lyftkraft kvar…

27-57-rec_0001-071

Vinge som fungerar…

28-58-rec_0001-078

Nu ska jag kurva termik med max höjdroder och balansera nosen i horisonten…

29-59-rec_0001-079

…så får vi se hur Avan klara detta…

30-61-rec_0001-082

…nu börjar det prassla…

32-65-rec_0001-089

..och så slutar vingen att flyga…

33-66-rec_0001-090

…men den återgår…

34-67-rec_0001-093

…snabbt till…

35-68-rec_0001-095

…till flygande läge igen…

37-70-rec_0001-098

                                                                    En icke flygande vinge !

SONY DSC

Kanske termikflygare inom RC-segel skulle bygga vingar med denna konfiguration ???

SONY DSC

Markku Tähkäpäs mästerverk med elliptiska vingar utan skarv.

Här är en video, jag tycker den är värd de 3.5 minuterna….för man lär sig kanske lite…

 

En videosnutt som på ett enkelt och uppenbart sätt visar begreppet “Cirkulation”.

Observera skillnaden i “flykt” då bollen inte spinner och spinner.

Kategorier
Old Timer flyg

ATT PEJLA EN BORTFLUGEN FRIFLYGMODELL MED EN RIKTANTENN.

 

 

 

 

 

En riktanten, eller direktiv antenn

gör pejlandet enklare.

 

 

 

 

 

IMG_0037

 

 

 

 

Som en räddningsplanka kan man säga,  att en pejlsändare fungerar,
då den sitter monterad på en friflygmodell och då den är aktiverad.

Flyger en modell bort och den hamnar i en växande gröda, exempelvis
den stora fasan nummer ett: Uppväxt majs.  Eller om den hamnar i
tät skog,  är det den stora fasan nummer 2.

Ja, du vet, att man har ju aldrig tur, utan modeller tenderar att hamn  i högt
växande gröda eller högt upp i ett träd…

Båda platserna kan göra det omöjligt för dig  att finna modellen.
Jag har
personligen ägnat mig åt radiopejlorientering på
amatörradiobanden och
har bra erfarenhet av det.

Men som friflygare, vad ska man tänka på , för att öka chansen att få
tillbaka modellen ?

Först och främst ska du ha en bra kikare. Ju fler som har kikare ju
bättre.
Det är fördelaktigt,  att ha kikaren monterad på ett billigt kamerastativ.
Därför att stå och hålla en tung kikare och hålla en liten modell i fokus
är svårt. Ett kamerastativ kostar inte mycket.

Kikaren kan med fördel köpas på Biltema, som har en bra kikare
med pejlkompass för en tusenlapp.

Kom ihåg,  att det är utomordentligt  svårt att bedöma avstånd.
Jag brukar säga, om du tror avståndet är 1000 meter, börja leta vid 500,
för man bedömer för långt.

Om man ser modellen försvinner i höjden,  då den inte fusat,  ta en pejl via
kikaren,  vilken bäring den sågs sist i. Har du ingen kikare, rita ett streck
i marken,  så du får en ungefärlig bäring, som du sen kan lägga in på kartan.

Jag förutsätter,  du har en riktig bäring via kikaren. Ta sen din kompass
och överför riktningen till din karta. Då får du ett ganska smalt område
att söka av. Att överföra en riktning från terrängen till kartan, förutsätter jag
att du kan. Kan du inte så googla.

Kartan visar också,  om du kan köra din bil fram till sökområdet. När du
kommer fram,  hoppa inte ut och spring planlöst runt   som berusad höna,
utan ta det lugnt.

Gå ur bilen och placera  dig så högt du kan och spana av terrängen systematiskt.
Ta först och kolla misstänkta punkter, dela sen in sökområdet i sektioner
som du spanar av en och en.

Finner du inget,  flytta dig 150-200 m,  ställ dig åter  igen så högt du kan och spana
med kikaren. Har du nu ingen pejlsändare , så återstår inget annat än
att leta inom rimligt avstånd från den linje,  du lagt in från där du startade.

Erfarenhetsmässigt kan man säga,  att kurslinjen din modell tagit,  som du
fått bäringen med via din pejlkompass
brukar inte avvika alltför mycket från
din reella färdlinje.

Alltså modellen högst 100 meter från denna linje.

Speciellt svårt är att leta i en skog. Den största modell kan maskera
sig totalt ! Det är svårt att leta i skog systematiskt. Då man letar i en
skog fäster man blicken omedvetet mot marken. Men man ska spana
i trädens löv- och grenverk.

Hittar du inte den, är det bara att hoppas,  att någon annan gör det,
För jag förutsätter,  du har nummer och namn på din modell. Kanske både på
vingen och kroppen.
Upphittare har då  nånstans att ringa. Hamnar du i en gröda med modellen,
som ska skördas med en tröska, är risken den far ut med  hacken
där bak i mycket finfördelat skick…

Men du ska veta,  att precis alla upphittare är inte ärliga.
Men jag påstår 99% är det.

Om du har en pejlsändare aktiverad,  har du mycket större chans
att finna din bortflugna modell, för då har du kontakt med den bortflugne.
För att finna modellen behöver du en mottagare,  som kan ta emot
pejlsändarens signal.

Mottagaren bör vara av god kvalitet, för ju bättre mottagare,
desto större chans att höra signalen.

Om du har en pejlantenn , som på mina bilder och du hör signalen,
då är halva jobbet gjort.

En pejlantenn har en lob som är relativt  smal och som har ett distinkt
fram/backförhållande.

Du kan jämföra en direktiv antenn med  ljuset från en bra ficklampa, 
som ger en smal och långt räckande stråle, medan en vanlig taklampa,
fördelar ljuset runt horisonten.

                                 Loben från en riktantenn:

Du står i centrum, din antenn täcker enligt skissen.
Allt är schematiskt, verkligheten är sällan så entydig  som bilden.

Kör till en plats som du tror är i närheten av den förmodade
nedslagsplatsen för
din modell. Klättra upp  på en yta så
högt som möjligt.

Slå på mottagaren,  håll antennen vertikalt/horisontellt och vrid dig runt
och lyssna först med brusspärren engagerad. Hör du inget så släpp
brusspärren, så du erhåller allt till örat som mottagaren tar emot.

Så här funkar det schematiskt

brusspärr 3 sista

Fyrkanten visar det,  som kommer till mottagaren i form
av brus och signal.

Det vi vill ha är signal, alltså det som är  under det röda strecket.

Din gräns då brusspärren ska öppna,  är den gula linjen.
Från botten av rektangeln till det röda strecket finns signalen,
du vill lyssna på.
Därför ska man aldrig dra brusspärren för hårt.
Alltså vrid
brusspärren tills du precis vrider bort bruset, men inte mer !
Ibland kan du behöva
vrida bort brusspärren helt och hållet
för att kunna höra signalen.
En tumregel alltså: Du ska vrida din brusspärr,  så bruset
just försvinner eller ligger och småfräser.

Åt det håll där du hör signalen bäst, där finns modellen,
om allt stämmer.

Ta ett märke i terrängen,  ta kompassriktningen dit och
för över bäringen till din karta. Nu har du ett streck på kartan.
Därefter ska du åka,  låt oss säga,  200 m vinkelrätt mot bäringen och
lyssna en gång till.
Upp på det högsta föremålet om möjligt,  pejla och hör du signalen,
slå fast varifrån den hörs starkast. Om du inte hör signalen,
åk 180 grader åt andra hållet.

När du hör signalen, ta kompassriktningen dit, överför det till kartan,
där du redan
dragit en bäring. Nu har du två bäringar och om världen
vore fullkomlig,  ligger ditt plan i krysset.

Men nu är det inte så,  på de frekvenserna vi använder. På de frekvenser
vi använder,  är vågutbredningen inte linjär och snygg,
utan vågorna reflekteras lite oberäkneligt. Det tar tid att lära sig ,
vad som är rättvisande pejlar. Så därför ska du pejla efter
förflyttning 2 gånger till.

Lägg in bäringarna och de kommer att förhoppningsvis att resultera
i  en månghörnig ruta på din karta,  som inte är alltför stor.

Där, eller i omedelbar närhet,  ligger modellen. Åk till platsen och
lyssna och pejla.

Om signalen är väldigt stark, kan mottagaren få spader (bli överstyrd,
alltså den kan inte hantera de starka signalerna)
och då får man
flytta sig  förslagsvis ca 10 khz, alltså om frekvensen är 150,100,

så gå till 150.110 och lyssna.

Eller flytta till en frekvens där du just kan uppfatta signalen.
Man gör så för att dämpa signalen och göra det lättare att pejla
sista biten. Det är ofta sista biten,  som är svårast.

Pejlsignalen är i regel en omodulerad bärvåg,  som låter som ett
“Skrapande” ljud i högtalaren. Varför signalen är omodulerad, alltså
man har inte lagt ett “Ljud” på bärvågen, det är troligtvis för att
spara vikt i sändardelen,  som finns i din modell.

Det viktigaste är, att man hör NÅGOT att pejla på ! Så vad sändaren
gör är att producera en sönderhackad  bärvåg , ungefär som telegrafisändare.

Använd pejlantennen och pejla aktivt under din promenad mot sändaren.
Antennens “Fram” kommer att indikera den riktning, du ska gå.
Det kan kräva lite irrande fram och tillbaka,  av skäl jag tidigare angivit,
men med träget arbete,  kommer du att finna modellen.

Det krävs mycket träning,  för man ska bli duktig. Men med en
fungerande pejlantenn, bör
även nybörjaren ha en  rimlig chans att
hitta sin modell.

Att pejla med en bärbar mottagare med en rundstrålande antenn,
alltså en “pinne”,
då litar man mer på turen än på  sin skicklighet.

Nu har jag,  för att underlätta för framtida eftersök av pejlsändare,
tillverkat en
pejlantenn, som är uppbyggd enligt konceptet HB9CV.
HB9CV var amatörradiosignalen  en schweizare hade,  som uppfann
denna mycket goda antenn. Jag har själv använt den och den fyller i
alla fall mina krav. Antenn är en typ av Yagi med två element.

Till pejlantennen,  som är byggd för 150 Mhz där antennen är i exakt
resonans,   har jag köpt adaptrar,  så ni med BNC kontakt för antennen
eller SMA-kontakt kan använda den.

Pejlantennen tar jag med vid nästa tävling,  så kan ni, som
har pejlsändare testa den,  vid en liten genomgång  vi kan hålla.

Jag donerar antennen till SMOS för framtida bruk vid tävlingar.

Om någon vill bygga en egen så kan ni kontakta mig för info, för den
går att bygga lättare och elegantare.

Slutsatser:

För att hitta en bortflugen modell behövs:

En kikare med syftkompass.
En karta med aktuellt område,  50000-del eller mindre.
Kartan försedd med meridianer för utläggning av kompassriktningar

från terrängen..

Om du pejlar: En mottagare som är laddad och aktiverad  och en pejlantenn.

Du måste kunna hantera en kompass fullständigt.
Ta ut riktning i terrängen
och kunna  överföra bäringen till kartan.

Du måste lära dig din handapparat,  så du vet hur signalstyrkan indikeras.
Du måste har den inställd rätt. Alltså “Wide FM” eller “Narrow FM”.
Du får pröva dig fram.
Du måste veta,  hur man öppnar  brusspärren, då signalen är svag.

Allt för att den ska funka under bästa möjliga omständigheter.

IMG_0020

Här ser ni olika mottagare,  som kan användas vid pejling. De är alla amatörradioapparater
och man får bara sända, om man har av Post och Telestyrelsen
utfärdad licens och tillståndsbevis.
Enkelt uttryckt passar SMA=Skruvfattning,  som på vänstra radion eller BNC = bajonettfattning,
som de flesta andra har. En apparat som den i mitten köper du billigast på E-Bay från Kina.
Den kostar med frakt 30 pund, under 400 kr !

IMG_0024

Adaptern som medföljer antennen.
Överst för SMA (skruva) och underst BNC (bajonett)

IMG_0025

BNC-änden

IMG_0026

SMA-änden, med det smala stiftet i mitten

IMG_0028

HB9CV för 150 Mhz försedd med BNC-hane.
Bry er inte om,  att antennen ser ut,  som något jag hittat
på soptippen. Det är en i hast hopsatt konstruktion.
Det är funktionen som räknas och den finns där.

IMG_0029

Elementen gjorda i koppar, Det är lite tungt men starkt.

IMG_0030

Matningen och anpassningen av antennen med  12 cm koax = 12 pF

IMG_0032

Jag har försökt göra den så oöm som möjligt.

IMG_0033

Här uppkopplad med min Yaesu amatörradio.

IMG_0035

Så fungerar antennen. Skillnaden på fram/back är stor och där kan man inte missta sig.

IMG_0038

Man kan pejla både vertikalt och horisontalt.

 

Pär Lundqvist sa,  man kanske kunde använda en Keyfinder ?
Här är en med 50 m räckvidd,  som används ihop med din telefon och en app.
Kanske,  om man slaktade den del som sitter ihop med nyckelringen på allt,
som går att
undvara, plasthöljen, ringar,  alltså allt som går att
ta bort, utan att
funktionen förändras ? Detta för att spara vikt.
Troligtvis kan man öka räckvidden till kanske 100 m, om man sätter dit
en bättre antenn på sändaren. Jag ska testa och labba lite och rapporterar
resultatet senare. Det är ju skillnad i pris….100 mot 2000 spänn…

Kategorier
Old Timer flyg

VAD MAN INTE HAR I HUVUDET, DET FÅR MAN HA I TANKEN PÅ BILEN.

 

 

 

 

Det  fick jag erfara dagarna efter OT-SM .

DSC04059

Efter SM kom ett telefonsamtal från Bo-Eskil, ordförande i SMOS,
som frågade om
jag saknade min stol sen OT- SM i Rinkaby…

Efter en sekunds eftertanke fick jag medge,  att stolen var på drift.
Bo-Eskil informerade,  han hade tagit hand om den och att den stod i hans förråd.

Jaha, tänkte jag, ännu ett bevis på att jag kan vara glömsk. Nu var det så,
att min stol
stod 50 m ifrån den plats,  där jag hade min bil och utrustning
och i brådskan inför
avresa,  så glömde jag,  att stolen var på annan plats.

Sådant händer även den bäste.

Nå, nu var frågan,  vad gör jag ? Stolen är för mig ett nödvändigt verktyg,
då jag är
ute och flyger på grund av en rygg och nackskada. Skadan gör,
att jag har svårt att
stå mer än en kvart. Just denna stolen är mycket bra och
praktisk och det fick
mig att ta beslutet:

Jag kör ner och hämtar den !

Ok det blir 42 mil fram och tillbaka, men stolens värde överstiger
bensinkostnaden,
så det var ekonomiskt försvarbart.

Vi åkte iväg kl 0900 och landade efter diverse tråcklande på de sydskånska vägarna
slutligen i Fröslöv hos Bo-Eskil. Det var inte svårt att hitta,  för navigatorn ledde
oss exakt rätt.
Men utan navigator…hade vi kanske irrat runt fortfarande.

Bo-Eskil bodde i ett fint gammaldags hus med ett uthus,  som var en gammal skola,
där han inrett sin verkstad. Modellflygfabriken hade han inne i boningshuset.

Vi besåg hans domäner, tog lite bilder, glömde inte lasta stolen tackade och sade
adjö och styrdesen  kosan
mot Halmstad. Vägen gick via Simrishamn-Kivik-
Brösarp -Kristanstad-
Hässleholm -Markaryd och till Halmstad.

Vi tänkte ätit i Kivik, men det var bara att glömma. Byn var helt igensatt av turister,
vilket gjorde,  det var köer  till allt.

Men hur som helst kl 1700 landade vi hemma efter stolräddningen.

SÅ kan man tillbringa en dag….

 

DSC04055

Bo-Eskil framför den gamla skolbyggnaden.

DSC04063

Inne i det gamla klassrummet hade han inrett sin “Grovverkstad”.

DSC04064

Verkstaden var välutrustad.

DSC04065

På bänken en gammal dubbeldäckare, som skulle renoveras.

DSC04066

…undrar hur gammal modellen är ?

DSC04067

Väl utformade spryglar.

DSC04068

DSC04069

DSC04070

DSC04071

Bo-Eskil ville jag skulle fotografera en smälld modell,
så han kunde visa bilder hur det kan gå, då han var ute
och talade och informerade om modellflyg.

DSC04074

Så jag tog lite bilder i naturen på kärran.
Som väl är en Wakefield, om jag ser rätt.

DSC04106

Bo-Eskil bor fint med sin fru.

DSC04108

DSC04111

DSC04097

Hej då Bo-Eskil !

Kategorier
Hangflyg modell

HANGTRÄFF YSTAD 2016

 

 

 

 

Vi hade motvind i Ystad.

 

 

 

 

 

 

 

DSC05559

 

 

 

Att åka iväg och flyga hang på en förutbestämd tidpunkt, det har sina problem.
Den för verksamheten viktigaste parametern är vädret och vindriktningen.

För att flyga hang vid Ystad, Kåseberga ska det blåsa sydväst. Vid våra
föregående träffar har vi haft sagolik tur med vinden och vi har kunnat
flyga varje dag.
Men någon gång ska man ha otur, vilket vi hade i år. Vi visste,  att det skulle
bli kärvt, med utlovade västliga och nordvästliga vindar, men att det
var så tjurigt,  som det blev, det trodde vi inte.

Hur som helst,  på nedresan  bestämde vi oss för att träffas vi parkeringen
Hovs Hallar
. Jag gav en liten orientering,  om hur man flyger hang här
och vi
gick en runda och besåg dels hanget på Platån och Segeltorpshanget.

Jag vill säga,  att gästerna som aldrig varit här blev imponerade.
Vinden var västlig, så ingen flygning var tyvärr möjlig. För att utnyttja den
vinden som rådde vid Ystad, fortsatte vi söderut.

Resan gick  på vindlande vägar genom Skåne till Glemmingebro,
som ligger ett par km från Hammars Backar/Kåseberga.

Karavanen körde inte E6,  utan vi tog vägen, vilken är vackrare och kortare, 
förbi Klippan, Ljungbyhed, Hörby, Tomelilla till målet Glemmingebro.

Under flera år har vi bott hos Henry på Österlens Gästhärbärge, där
vi åtnjutit hans möjligheter att bo och äta till största belåtenhet.

Efter urlastning av bilarna,  så när som på flygande material, drog vi
till den plats,  där vi kunde flyga i den rådande västliga vinden, vilket
var snedkanten mot Kåseberga vid Löderup.
Om det var vind….13-16  m/sek….så det räckte till.
Att flyga i 15 m/sek är inte behagligt. Men eftersom vi kört långt,
skulle vi naturligtvis flyga !

Vilket vi gjorde,  tills vi var genomblåsta.
Sedan hem till där vi bodde för mat, vila och social samvaro.

Nästa dag var det nordlig till nordvästlig vind. Vilket är sämsta tänkbara
ur hangsynpunkt. I synnerhet nordväst. Hade det varit nordligt med dragning
mot ost, kunde vi flugit på bakkanten på hanget, men inte ens det gick nu.

Alltså åkte vi in på sightseeing till staden Ystad. Vi besökte hobbyaffären
i Ystad, som ligger i utkanten av staden vid ett köpcentrum med Öb och Rusta
till granne. Trevlig personal och trevlig affär. Ägaren berättade,  att stor del
av deras försäljning sker via nätet.

I övrigt var det vanlig social samvaro mellan modellflygare, vilket innebar,  att
diskussionsämne inte saknades.

Tredje dagen var det utlovat samma väder, det vill säga nordvästlig vind, varför vi
beslöt att bryta vistelsen i Ystad och flytta karavanen till Hovs Hallar, eftersom
den vinden är idealisk för flygning på det låga vid Segeltorp.

Jag kom fram först och tog mitt pick och pack upp på Platån. Vinden var ca 3-4 m/sek
lite snett från väst, men jag slängde ut och det lyfte bra.

De andra dök upp senare och alla flög. Emellertid drog vinden mer mot väst,
varför vi gick ner till Segeltorpshanget, där vinden då låg rakt på.
Lyftet var där perfekt och alla kärrorna åkte i luften.

Efter en dags flygning här, kändes det,  som om vi fått lite upprättelse för en bomdag
nere vid Ystad, men det är bara så,  att vädret det rår vi inte på !

Så trots en bommad dag åkte vi hem belåtna och nöjda med denna lilla
hangflygexpedition och jag vet,  att ingen ångrade sig !

Vi ses nästa år !

Bra väder förväntas…

Här kommer lite bilder tagna av mig och Rolf Maier. Jag delar upp bilderna
på 3 poster här på bloggen, så de kommer efter hand.

P1070323

Rolf- Erik packar in sina modeller i Rolfs bil…

P1070325

Japp, nu återstår bara två storseglare…

Fullskärmsinfångning 2016-04-21 145148

På parkeringen vid Hovs Hallar där en del av deltagarna samlades för
en liten guidning och för lunch på värdshuset.

P1070334

Lite information och guidning av mats strömberg.

P1070335

Uppe på Platån vid fortet med horisonten fri.

DSC05433

Roffe förmanar…

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185101

Synd det var västlig vind…

DSC05441

Rolf-Erik tar det långa benet före det korta…

DSC05451

Kalle Thorsell …han faller väl inte omkull ?

DSC05456

Ett glatt gäng västgötar

DSC05469

På väg ner till Segeltorpshanget.

DSC05478

“Dit ska vi”…

DSC05491

Framme vid Löderup, Ystad.
Tror ni det blåser ?

DSC05499

Ja, inte behövs det någon streamer i alla fall…

DSC05525

En tornfalk med sina vackra färger över Östersjön.

DSC05533

Löderupshanget. Något av ett hushang för oss medlemmar i Ålleberg Modell Flygklubb.

DSC05536Min numera slitna “Spirit”.
Men flyger gör den !

DSC05560

Vi som trotsar den hårda vinden !

DSC05563

En del av karavanen

DSC05565

Den perfekta modellflygbilen.

DSC05567

Skrämde vi dig Kalle ?

DSC05568

Två av mina modeller färdiga för flyg.

DSC05573

Social samvaro.

DSC05574

DSC05578

DSC05579

Till vänster Rolf-Erik Blomdahl,
till höger med prinskorven, Åke Junander.

DSC05583

Österlens Gästhärbärge. Ett fd ålderdomshem.
Ligger något makabert granne med kyrkogården…

DSC05597

Österlens Gästhärbärge.

Rekommenderas.

DSC05601

Skånsk vy jämte där vi bodde.

DSC05603

DSC05607

DSC05610

DSC05612

DSC05614

DSC05654

DSC05674

Bor det modellflygare står det inga paraplyer vid dörren utan kroppar till storseglare.

DSC05675

Avkopplande miljö. Man känner sig fri här. Inga måsten !

DSC05677

Frukost

DSC05678

Värden på Österlens Gästhärbärge, Henry.

DSC05681

En stadig frukost klar man sig hela dagen på

DSC05684

Den spruckna monoliten i utkanten av Glemmingebro

DSC05686

Ett flyttblock från inlandsisen.

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185205

Just ankomna  till Löderup.

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185213

Rolf-Erik knyter fast sig i stolpen,
så han inte blåser bort…

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185241

Mats har flugit och vid landningen i turbulensen slog modellen runt och fenan lossade…

Fullskärmsinfångning 2016-04-19 185303

Rolf-Erik monterar sin modell.
Inga billiga modeller detta…

IMG_0349

Hobbyaffären i Ystad dit vi gärna återvänder.
Trevligt och vänligt bemötande !

Här är en länk till fler bilder.

Det kommer mera om vårt hangflygande !

Kategorier
Hangflyg modell

ÅMFK HANGTRÄFF YSTAD 2016

 

 

 

Här kommer oblyg reklam för vår hangträff i Ystad 18-21 April !

 

 

 

 

 

 

 

(1616x1080)38496

 

 

 

 

 

 

Jag lägger upp lite bilder från tidigare flygningar med ÅMFK, för att
ge en bild hur det ser ut.

Platserna är vid Löderup, Sinushangets baksida och vid stenarna Kåseberga.
En del bilder är från Ravlunda.

Under vår träff förekommer inga skjutningar vare sig vid Kabusa- eller Ravlunda
Skjutfältet.

Man kan säga,  oavsett vindstyrka finns det  alltid nån plats att flyga hang på.

Kan man inte det,  utan allt är emot en, då tar man fram en liten elkärra och flyger
var som helst.

Så välkomna ner till oss,  i enlighet med vad jag skrivit tidigare !

Här kommer bilderna med och utan kommentarer.

 

 

(1616x1080)38096

Flygning på norrsidan av Sinushanget.

(1616x1080)38140

 

(1616x1080)38212

(1616x1080)38913

Löderup

SONY DSC

Så här ser moderna kärror ut i dag…

SONY DSC

 

SONY DSC

En av Rolfs lätta elseglare

(maj 07, 2015 09-46 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1674

Löderup riktning söderut.

(maj 07, 2015 09-46 AM)SONY SLT-A58(5456x3632)1682

En av Roffes snabbare modeller. Kamera på nosen.

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Rolf Maier ordförande för en framgångsrik och utvecklande förening, Ållebergs Modellflyg Klubb.

SONY DSC

Rolf- Erik från Herrljunga, mycket kunskap och rik på erfarenhet.

SONY DSC

 

SONY DSC

Utsikt mot Kåseberga och stenarna från Löderupshanget.

SONY DSC

Åke Junander har hämtat sin modell på andra sidan taggtråden…

SONY DSC

 

SONY DSC

Segelflyg är vackert !

DSC07316

DSC07375

DSC07405

Där vi bor, när vi inte flyger

DSC07409 Hos Henry på Österlens Gästhärbärge i Glimmingebro.

DCIM100GOPRO

Löderupshanget söderut.

DCIM101GOPRO

…från någon okänds modell…

Digital StillCamera

Vi har alltid med grillen…man blir hungrig om man är ute och flyger hela dagen.

Digital StillCamera

Ravlunda

Digital StillCamera

15 bilar, 2 man i varje minst = 30 modellflygare som åkte till ostlig vind i Ravlunda.

Digital StillCamera

Min favorit…Arrow som den heter i Staufenbiels katalog,
men den heter egentligen Fredy och görs av Valenta.

Digital StillCameraEn Lunak slängs iväg av Robert Hollsten i Ravlunda med kraft.