Författare: Mats

Kategorier
Hangflyg modell

RISKERAR JAG ATT SLITA UT HOVS HALLAR…

 

 

 

 

…eftersom jag flyger där så mycket ?

 

 

 

 

 

 

 

Bildligt talat,  sliter jag på Hovs Hallars hang, därför
jag är en mycket intresserad hangflygare.

Slita ut luften…? Knappast, den kommer att fortsätta
blåsa mot kanten och generera ett never ending lyft
för oss.

Vad som slits är den tunna grässvålen ovanpå
gruset. Denna svål är illa åtgången och slets kraftigt
under förra årets torka. Men det är inte människor,
som orsakar huvudslitaget. Det är de klövdjur,
som är satta att beta i naturreservatet av markägarna.

Hovs Hallar är en Allmänning som ägs av närboende
fastighetsägare. Jurisdiktion över området har Länsstyrelsen
i Kristianstad. Vilket inte gör konfliktfyllda frågor
lättlösta.

Jag har talat med ansvariga  tjänstemän  på länsstyrelsen
och då jag framför mina farhågor för slitage, då får jag
ett märkligt svar: ”Du vet hur det är”…syftande på vad ?

Jag och ett gäng skärmflygare besökte HH under en av
de där få dagarna under vårvintern, då förhållandena
var optimala. Rätt vind, rätt styrka, rätt temperatur och
flygning med rätt modell.

Med mig hade jag min Spirit, som jag ville få intrimmad,
samt en Gillette F3F modell om hastighets- och adrenalin-
suget skulle överväldiga mig.

Vi möttes av 3-5 m/sek NV och solsken.

Naturligtvis var jag förväntansfull, eftersom förhållandena
garanterade bra lyft, vilket underlättar intrimning av
modellen.

Som vanligt dokumenterade jag min verksamhet med
en kamera.
Eftersom vindens huvudkomposant var i huvudsak NV
med lite fluktuationer åt S och N, flög vi på det lägre
hanget, vilket nås,  genom att du  går igenom den södra
grinden på parkeringen och följer grusvägen. Det är
ca 800 m ner till hanget.

Eftersom jag hade 4 skärmar i luften samtidigt där jag
flög, fick vi visa ömsesidig hänsyn i vårt flygande.

Det fungerade utmärkt.

Om flygandet är inte mycket att förtälja. Jag var i luften
i 2.5 timma.
Allt jag ville prova,  fick jag utfört.

Det enda som skapade extra spänning var min sista
landning för dagen.  Jag landade längre upp på en
gräsyta närmare parkeringen. Under finalen var jag
inte uppmärksam på en risig buske…så min Spirit
studsade på de knastrig grenarna och fortsatte flyga
…utan skador.

En bra sak med denna min Spirit är, att jag fäst en M4
maskinskruv i vinschfästet under kroppen. Det var en
stor hjälp, då jag skulle landa på det jämna gräset.

Skruven bromsade modellen på ett mjukt sätt
och förhindrade, att den  kunde fara iväg okontrollerbart
och träffa någon av de lömskt ruvande stenarna,
som sticker upp 5 cm i landningsområdet.

Slutsatsen för ändringar på min modell blev,  att jag
applicerade exponentiella utslag på skeven. Vi får se,
hur det funkar nu.

Modellen var mycket känslig i rollplanet och kanske min
förändring lugnar modellen…

Mina klaffar, som är ganska stora for ut med en smäll,
tack vare att dagens servo är blixtrande snabba.
Det gillar inte jag. Jag vill mina klaffar ska gå ut som
de elektriska klaffarna på en MFI-9 gjorde.

Så vid hemkomsten lade jag fördröjning på klaffen
både ut och in.
Nu ser det realistiskt ut.

Som vanligt träffar man trevliga och nyfikna människor,
som strövar förbi. Jag lovar, jag försöker övertala alla
jag pratar med, att de ska bli modellflygare…

Vid denna brytningstid hade jag förhoppningar om
att få se och höra lite försynt lärkdrillande och tofsviporna
tumlande och aggressiva skrikande. Men det var tyst

I fredags såg och hörde jag både sånglärka och tofsvipa
ovanför ängarna mellan Trönninge och havet.

Jag tog som vanligt bilder och det som klarade bilderna,
var min Mobius. Dels monterad på mina glasögon,
vilket gör,  att kameran fotograferar,  det jag själv tittar på.

Jag hade kameran på min modell i nosen riktad framåt
och  monterad på vingen ute i spetsen riktad snett bakåt.

En bild säger mer än 1000 ord, så med tanke på alla
bilderna blir det mycket sagt…Min Mobius tar 4 bilder i
sekunden och har ett 128 GB minneskort.

Där finns en snabbt redigerad video längst ner på sidan.

Härligt,  att vi fick en föraning om,  de kommande fina
flygningarna,  vilka väntar oss på den vackra platsen
Hovs Hallar !

Om du tycker färgtonen på bilderna är helt ur takt ,
tycker du rätt. Kameran var felinställd. Nu är det
justerat,  så det blir förhoppningsvis ok vid nästa
fotosession…

 

 

 

 

 

Great Planes 2 m Spirit Elite innan dagens flygningar.

På väg upp till vår pilotplats. En plats för avkoppling och  livsnjutning.

En blick ut över havet anger,  att vi inte är ensamma på kanten.

Start snart…ska bara släppa förbi skärmen.

Startsekvens…i motljuset…

Det gäller att få ner fingrarna snabbt till spakarna, så man kan fånga upp modellen.

Japp, du ser jag har greppet nu. Kolla höjdrodret.

Bakifrån och höjdrodret  är ansatt för att få upp modellen efter starten.

Ännu en start för att visa hur terrängen ser ut.

Jag kastar ut hårt,  för att få energi till modellen,
vilket ger mig  handlingsfrihet just efter starten.

Ser utmärkt ut

Med den vind som rådde,  kan jag flyga i stort som jag vill,
utan att behöva spara på höjd, då lyftet är stadigt och starkt.

En modell och en fri horisont…

Ser du lagningen på vingens undersida ?
Ett resultat av Murphy´s Lag. Eller i alla fall ett resultat av styva
grässtrå på Tönnersahanget vid min premiärlandning…

Hanget  bar upp till 100 m enkelt i dag.

Final med full klaff för att få ner hastigheten.

Snart…

Där satt den.

Hanget vid Segeltorp.

En gammal hangflygare…som aldrig tröttnar på att flyga !

Här kan du se grusvägen som går från parkeringen till pilotplatsen

Att landa

 

Vid bra förhållanden ger dig hanget stora möjligheter
att flyga över stora ytor och upp till 100 m höjd.

Modellen är mycket närmare piloten
än vad bilden visar.

Piloten lutar bakåt för att inte bli påflugen vid en passering…

Landning igen…

Det gäller att vara bestämd vid landningen. Samt att hålla hastigheten uppe.
Inget mjäkande utan modellen på nosen, full klaff och just innan sättning
in med klaffen för  att minska lyftkraften och få modellen att sätta sig.

…allt under kontroll…

…rakt på vingarna…

Sättning

Ännu en start med bakåtkamera

 

Du ser, hur snabbt du vinner höjd, då det är bra förhållanden.

Hur många km har jag flugit med mina modeller här sen 1973 ?

 

 

 

Landning med bakåtcam

Viktigt att ligga rätt på vingarna i den turbulenta luften !

 

Done deal !

Här ser du den spretiga busken jag studsade i, 
innan landning i gräset just där vägen kröker…
Min Mobius i nosen dokumenterade incidenten.

 

 

Kategorier
Okategoriserade

MODELLFLYGNYTT ELLER VAD …

 

 

 

 

 

…liten fundering av en flygare i utkanten.

 

 

 

 

 

I dag skramlade MFN ner i brevlådan. MFN är en tidskrift,
som alla, vilka är medlemmar i Sverige Modellflygförbund,
erhåller.

Det har varit mycket diskussioner om tidningen på diverse
fora, där de flesta vet precis..hur den borde se ut.

Jag vet inte exakt hur den ska se ut, men en synpunkt
må jag väl få ha.

Det slår mig,  att modellerna som visas i tidningen,
se bilagda bild, är modeller vilka kräver:
Pengar – Energi – Tid – Mer Pengar.

Jag är full av beundran för de, som investerar  mycket
för att bygga sina modeller,  som det görs i division ett,
tro inte annat.
En yrkesman är ju alltid en yrkesman…

Sen har vi ju ”Häftighetsfaktorn” med en bild. Jag kan
förstå, att en F-15 med dubbla jetmotorer som står och
hovrar i ett rökmoln, den anblicken kan tyckas något
häftigare än en Blue Phoenix som glider fram utan rökmoln.

Men alla,  eller  låt oss kalla det:
GENOMSNITTSMODELLFLYGAREN
han bygger inte dessa modeller.

Han bygger en ARF-modell,  som inte är perfekt efter
två flygningar. Som då han byggt modellen färdig finner,
att det finns flera delar kvar i modellens låda, vilka” blivit över.”

Som har skavanker i klädsel, hack i propellern, vingar
som sitter med gummiband och en kinesmotor i stället
för Hacker. Som i stället för att knipa av en för lång stötstång
kröker till den lite.

Men han flyger relativt nöjd och glad. Ungefär som jag själv
känner mig inombords.

Tänk om MFN kunde skildra denna delen av modellflygargänget ?

Vi som inte är perfekta, utan vi som  flyger lite på sned ?

Utvecklingen i Europa, den är ensartat

Vad är trenden ? Jo,  ska man var riktigt på topp, har man
en dyr husbil, två jetmodeller och ett helt entourage med sig
som passar upp…le pilote enviable.

Vad kostar en riktig fin jetmodell ? 100000 eller 250000 kr ?

Vi som har med en Sparky med kinesmotor, vi ställer oss
lite i skymundan . Vi känner vi platsar inte riktigt i gänget.
Ingen har naturligtvis kört bort oss, men känslan sitter i kroppen.

Det är det,  jag hänger  upp mig lite på i MFN;

Stor dyr modell = Vår tids hjältar

ARF för 1000 spänn = Du spelar i gärdsgårdsserien.

Varför inte skildra oss vanliga modellflygares vedermödor,
då vi använder servon vi lött 10 gånger, begagnade linkar,
tejpat igen hål i vingarnas klädsel  och allt  annat vi återanvänder.

Vi lever i annan värld,  än de som har modellerna på
omslaget i MFN.

Jag vet, vi ska ha fina modeller för 100000 som förebild

…eller och detta är nästan blasfemi kan jag tänka,  ska vi det ?

Vad gagnar vår hobby mest ?

Du får kalla mitt inlägg gnäll och du kommer att säga att
gör det bättre själv.

Jag försöker på denna min blogg skildra modellflyg från
den vanlige modellflygarens horisont. Alltså att det är
likgiltigt,  huruvida du flyger en modell för 50 kronor
eller 50000, bara den flyger bra,  enligt ditt sätt att se.
Därför då får du goda upplevelser.

Jag vill gärna skriva om modellflygeri, som vi kan identifiera
oss med.

Om jag lyckas…ingen aning, men jag försöker !

Bilden på omslaget som utgör ingressbild till denna post,
har jag helt skamlöst fotograferat av från senaste  MFN,
vilken jag som medlem erhåller för en del av min medlemsavgift.

 

 

 

 

 

Kategorier
Skärmflygeri

HOVS HALLAR VISAR EN AV SINA BÄTTRE SIDOR…

 

 

 

…för alla som flyger hang i någon form.

 

 

 

 

 

 

 

 

Gårdagen inbjöd till hangflyg på Hovs Hallar med vad som
helst,  vilket man flyger på ett hang med…

Jag anlände klockan 1000 och möttes av perfekt väder.

Redan på parkeringen kände jag vinden var nordväst
med styrka ungefär 4-5 m/sek. Vindstyrkan bedömer
jag enklast genom att studera vågbildningen på Kattegatt.

Om vågorna bryter lite försynt och visar små vita mustascher,
då ligger styrkan på ca 5 m/sek.

Jag träffade Peter, en skärmflygare, på parkeringen och
han liksom jag var full av flygförväntan !

Vi talade samman lite och konstaterade,  att han som
skulle flyga skärm och jag som hade min modell,
vi var fyllda av förväntningar.

Förväntningar att lyftet skulle vara bra och att våra
upplevelser skulle ge oss inspiration och minnen.

Jag menar,  vi kräver inte så mycket. Lagom och rätt vind,
något att flyga med och ett någotsånär vänligt väder.
Det kanske inte är så mycket begärt eller?

I dag uppfylldes våra förväntningar till stor del.
Skärmflygarna fick sina timmar i luften och jag
som flygare av min nya Spirit kunde trimma min
modell,  så den just då flög så bra, den kunde.

Detta min inlägg omfattar skärmflyg. Det kommer ännu en
post,  som handlar om mitt modellflygande senare.

Vi gick ner till det lägre hanget vid Segeltorp, som ju är
platsen där vi flyger i nordvästlig vind.

Peter startade i den för skärmflyg aningen svaga vinden,
men genom att flyga effektivt gick det bra.

Ytterligare en skärmpilot kom, Jan från Eslöv, som också
fick fina flygningar.

Under dagen vred vinden från VNV till NNV och tillbaka.
Det rådde stabila förhållande tack vare en högtrycksrygg,
som kommit in.

Vinden pustade lite upp och ner, men då jag gick hem
ca kl 1430,  hängde skärmarna fortfarande på hanget,
även om vi kunde se,  att vinden höll på att knäcka sig.

Men, de 4-5 piloter som var i luften fick en fin tur.

Här kommer bilder på dagens skärmaktivitet.

Hoppa i selen och häng med !

Att flyga skärm ger en känsla av att vara,  om inte en
fågel så näst intill eftersom alla rörelser i skärmen känner du,
då du sitter i selen, via linorna.

Vill du lära dig flyg skärm? Kontakta Pierre hos Sky Adventures,
han hjälper dig !

 

Nästan alla bilder tagna med min Mobius. En kamera som gör det
enkelt att fotografera och videofilma !

Det är roligt att flyga !

 

 

 

 

 

 

 

Vad en skärmflygare skådar från sin sele vid flygning mot Segeltorp från Platån Hovs Hallar.

Du ser att havet bryter inte, så vinden nu under 5 m/sek.

Peter svänger på vid Segeltorpskanten.

Jo, skärmflyg skapar illusioner…

Peter med sin skugga sett från Platån.

Det lägre  hanget vid Hovs Hallar, Segeltorp. Kräver för skärm nordväst 5 m/sek.

En knackig motljusbild på Peter i selen.

 

Peter har förpuppat sig.

 

 

 

Glöm inte  ta med vår tandemsele för oss ”The Flyin´ Pugs” !

Peter kommer studsande på kanten som en fjäril över horisonten.

Lite tyg och snöre…sen flyger du !

 

En glad skåning från Eslöv, Jan.

Förberedelser

Jag tycker,  att uppdraget visar mycket av,  hur skärmflyg fungerar eller ?

Skärmen tycks vara i detta läget som en slingrande orm utan större styrsel…

…men vänta tills den stabiliserat sig och fyllt upp…


Jan…faller han på knä innan starten ?

One small step for man,  one giant leap for a paraglider…

Tjohej ! Eller som det heter på engelska ”Chew Hey”!

Jaha säger Jan, detta ser bra ut.

Nu är det bara att flyga i samma riktning som K-strimman 30000 fot upp.

Lite motljusbilder. Ser du konturen av den engelska bombaren Vulcan till vänster ?

4 skärmflygare njuter av livet

Jan kanar fram lite lågt

Om vinden drar på nord kan du flyga härifrån och gneta dig
upp på Platåns,  kullen i bakgrundens,  höga hang.

Terrängen vid Hovs Hallar kan man säga har en anstrykning av vildhet över sig.
Den är lite aggressiv och påträngande för betraktaren.

Fly low and slow….så upplever du mycket !

Efter landning nere vid stranden blir det marsch uppåt.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

I DAG BLIR DET HANGFLYG PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

 

…därför jag är flygsugen och väderprognosen är god !

 

 

 

 

I dag ser allt positivt ut, om man är hangflygare.
Solsken, plus 8 grader och nordvästlig vind.

På hyllan hemma en nygbyggd Spirit, som väntar
på premiärflygning på Hovs Hallar.

Rapport kommer med bilder.

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

GREAT PLANES MODELL SPIRIT ELITE # 3 ÄR I LUFTEN…

 

 

 

 

…vilken jag känner som en sorts befrielse !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tror ingen besökare, eller någon som är bekant med mig
hyser minsta tvivel om mina känslor för Spirit Elite.

Det är en modell, som jag skattar högt, vad gäller allround
flygegenskaper.

Trots modellen är 12-14 år i konstruktionen, kan den tack vare
sitt koncept, leverera det som behövs, för att tillfredsställa
pilotens krav.

200 cm spv, sprygelvingar med skev/klaff, kropp i glasfiber.

Modellen är lätt, vilket gör tillsammans med modellens profil,
att den flygs på det svagaste hang.

Som ett resultat av att den är så lätt,  så följer med nödvändighet,
att det är en spröd modell. Den tål inga landningar på
vingspetsen eller med nosen ner i marken.

Då händer det saker. Kroppen är i glasfiber, men den är tunn.

Så det gäller att flyga med förutseende.

Under byggandet hade jag i stort två problem. För det första
är det dålig plats för servona för sido- och höjdroder i kroppen.

Jag höll på länge,  innan jag fick ordning på det. Det blev att
använda ett standardservo  till höjden och ett miniservo till
sidorodret.

Allt funkade bra vid provflygning.

Det andra problem, som var lättare att lösa, än vad jag
förväntat, var att jag ville låsa höljena till störstängerna
till stabben även bak i kroppen, så jag fick en glappfri
förbindelse mellan servo och roder.

Ska jag flyga med precision, måste linkagen vara 100 % i
alla avseende.

Efter lite funderande, som inkluderade en ide, om att peta
in silikon med en lång pinne i kroppen och limma fast
stötstångshöljena.

Men vi vet ju alla, att silikon har en förmåga att fastna
på platser, där det inte ska vara…

Jag gjorde så här istället; Framtill i kroppen var stötstängerna
limmade i ett halvspant, så där var det förankrat. Men bak…
där tog en disksvamp av Biltemamodellen och klippte den
i två lagom bitar.

Dessa skumbitar sköt jag bak i kroppen med en pinne,
vilket på ett enkelt sätt låste stötstångshöljena. Allt fungerade
perfekt sedan.

Inte en tiondels millimeter glapp efter.

Nåväl, jag var vanvettigt flygsugen  med min Spirit nu,
men vädret var emot mig.

Men i måndags hade vi mycket svag västlig vind,
vilket kunde öppna upp för hangflyg vid Tönnersa Strand
vid Laholmsbukten.

Så iväg med allt vad som behövs, montering och
koll att allt var, som jag ville ha det och iväg till min
pilotplats, som ligger 800 meter från parkeringen.

Varför, kanske vän av ordning undrar,  går jag så långt ?
Det beror på, att jag vill flyga, där det är högst och
bäst kant. Alltså maximera lyftet.

Vid framkomsten indikerade min Silvavindmätare 1.5 m/sek
….inte mycket att hänga i granen. Men hoppet är det sista,
som överger en hangflygare.

Efter att ha trampat omkring på kanten och kollat
vinden tog jag beslutet att starta.

Jag startade rakt ut utan klaff. Eftersom min modell
är lätt, bedömde jag, att jag skulle kunna flyga utan klaff.

En klaff kostar energi i form lyftkraftsmotstånd och med
tanke på den ytterligt svaga vinden, ville jag försöka
hålla momentet uppe och låta modellen glida själv.

Ok, jag satsade  och kastade ut. Inga konstigheter i
vänstersvängen, men jag märkte omedelbart,
då jag mallat in mig på kanten, att lyftet var dåligt
och att tyngdpunkten låg för långt bak.

Hur jag märkte det ?
Modellen var extremt känslig på höjdrodret. Jag flög
i ytterligare 20 minuter och försökte komma underfund
med denna modellens specifika egenskaper

Det enda felet jag omedelbart skulle fixa var att korrigera
tyngdpunkten.

Jag landade uppe på kanten, eftersom jag var lat, lade
i 30 gram däckbalanszink i nosen och startade om.

Nu flög modellen, precis som jag ville. Höjdrodret
hade lugnat sig och modellen flög utan  minsta stalltendens,
då jag släppte loss kärran på rakorna.

Vinden hade ökat till ca 2.5 m/sek, så det var a piece of cake
att flyga.

När allt var perfekt trimmat i luften, kunde jag njutande
flyga med Spiriten i ytterligare 45 minuter vetande att det
kan inte bli bättre.

Efter landning konstaterade jag, att alla roderytor var
absolut neutrala, vilket vi kan tolka som ett gott betyg för
konstruktören.

En malör inträffade. Modellen hade säkert legat obyggd
på affärshyllor under 8-10 år, vilket  hade gjort, att klädseln
hade blivit spröd och förlorat elasticitet.

Klädseln kändes som smörpapper som legat i Saharas sol i 25 år…

Vid sista landning var där en liten buskgren, som perforerade
ena vingens undersida.

Surt, eftersom det var en ny modell och landningen hade
varit mjuk. Men så är det. Hem och gräva fram en bit FliteCoat
så jag kunde laga.

Men flyger man,  då kan det hända sånt här.

Jag ser fram mot minst 500 timmar i luften med Spirit
nummer 3 !

Här kommer lite bilder, vilka alla (nästan) är tagna
med min lilla Mobius.

Stillbilder klippta ur videofiler och jag anser kvaliteten
är godtagbar eller rent av bra !

En liten ombordvideo blev det av första starten.

Häng med !

 

 

Monterat vid parkeringen

Redo för start, jag ska bara slå på radion…

I dessa strån landade jag och skadade klädseln…

Slå på strömmen ! Strömbrytare har jag inte nyttjat på 35 år !

Ser det inte inbjudande ut ? Fast vinden är inte överväldigande….men den räcker att flyga på.

Redo kasta ut…

Där ! Första sekunderna luftburen under min andra start.

In mot kanten och stabilisera.

Ja, sen är det bara att flyga och njuta !

Min Mobius sitter på mina solglasögons högra skalm och tar
4 bilder i sekunden eller spelar in HD-video.
Perfekt sätt att dokumentera en flygning.

Enda bilden tagen med en monterad systemkamera,
som missade avståndsinställningen under videoinspelningen

Du ser,  jag var tvungen att gneta nära  kanten i det svaga lyftet.
Det är en trevlig utmaning att flyga på gränsen eller …?

Vem argumenterar mot mig, då jag påstår hangflyg är en estetisk upplevelse ?

Min Spirit blygs inte utan visar undersidan…

Jodå…detta duger !

Lyftet bättrade sig en aning efter en stund, men flygningen krävde uppmärksamhet.

Modellen är mycket  närmare fotografen, än vad bilden visar.
Jag tog ett steg tillbaka för att inte bli påflugen…

Modell – hav – strand, en symbios som räcker för mig.

Min vanligaste höjd under flygningen.
Jag försöker alltid, under marginella förhållanden, att placera modellen
i kantrotorn för att utnyttja dess energi och omvandla den till hastighet.

Du kan se, att inga vågor bryter.
Det betyder vindhastighet under 3.5 m/sek.

bankning 90 grader.

Vi ska bli uppvisningspiloter i ”Top Pugs”…när vi blir stora.

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

APROPÅ AB FLYGINDUSTRI I HALMSTAD

 

 

 

 

 

…är här en reminiscens från dess verksamhet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har ju skrivit en ganska omfattande redogörelse om företaget
AB Flygindustri i Halmstad, som verkade under krigsåren.

Artiklarna bygger till största delen på fakta och bilder från kanske
den ende av personalen som ännu är i livet. Det är Kurt Perssons
förtjänst.

Från en numismatiker, Arne Andersson i Halmstad, fick jag
en bild och förfrågan om en verktygsbricka som tillhört
AB Flygindustri.

Vi hoppas Arne får lite fakta om brickan av Kurt.

Jag påpekar,  att bilden är skyddad av upphovsrättsliga lagar
och att upphovsrätten tillhör Arne Andersson, för att ingen
tvekan ska finnas om det juridiska.

En verktygsbricka lämnade man in till den avdelningen, där man
lånade exempelvis ett specialverktyg. Då visste företaget exakt
var verktyget fanns och vem som lånat det.

Ett enkelt system att hålla ordning.

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

HUR DET VAR…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…under en fin termiksommardag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under årstiden vinter, som i södra Sverige inte innebär
snö, is och kyla, utan klent regn, envisa vindar, dis och
dimma, då går mina tankar tillbaka till något behagligare.

Till de tillfällen då jag var ute i somras och njöt av min
flygning med en synnerligen vältrimmad HyperAva vid
ett av mina flygställen.

Denna dag bjöd på svag termik,  då jag anlände och var
startklar kl 0850. Dessutom hade vi disigt väder beroende
på en passerande varmfront.

Men icke desto mindre fanns det utbredd och svag termik.
Vind fanns det under förmiddagen nästan ingen, vilket
betydde, min Ava kunde sköta sitt flygande själv.

Jag fick en blåsa på 75 meter och började kurva.
Efter ett par varv hade jag trimmat modellen och
centrerat den i centrum av blåsan. Det är det,  det
handlar om.

Ligger du inte i centrum,  flyger du inte effektivt.
Man ska aldrig vara rädd att korrigera läget av sin
modell i termik.
Då termiken,  som vid detta tillfället är svag,
måste jag korrigera försiktig för att inte flyga
orent.

Om jag flyger i en svag blåsa,  trimmar jag Avan
aningen baktung för att kunna optimera möjligheten
att stiga, vilket Avan gör möjligt tack vare sin effektiva,
vingprofil i alla  fartområden.

När modellen var trimmad och centrerad, kunde jag
överlåta flygandet till min trogna Ava.

Att sitta i min BilTemaflygstol och kunna ha radion
stående på marken är en positiv upplevelse.
I och med den obefintliga vinden hade jag hela tiden
modellen rakt över mig.

Det var inte mycket korkverkan, men min variometer
talade om,  jag steg stadigt med 0.5 m/sek, vilket var
betryggande.

Hur högt jag steg ? Tja det var några meter…

Dagens upplevelser väger tungt i mitt modellminne i
hjärnan, eftersom det för mig var  en lustfylld erfarenhet,
som innefattade det bästa ur varje parameter, vilken har
på påverkan på mitt modellflygande.

Min åsikt är,  att flygandet ska vara lustfyllt, därför det
tillfredsställer mina basala behov av, låt oss kalla det
äventyr och spänning !

Häng med på en av mina sommardagar med min Ava !

 

 

 

 

 

 

Min Ava. Tänk vad goda upplevelser jag haft med modellen!
Jovisst, den är sliten och ärrad efter mer än 800 timmar i termik
De blankaste modellerna är de som aldrig flygs…

 Detta är, enligt min åsikt, världens bästa nybörjarflygplan, Blue Phoenix. Konstruerat 1981 av Leif Eriksson. Leif som också konstruerade en klassisk friflygande modell, ”Cikada”, vilken i likhet med Blue Phoenix blivit byggd i tusentals styck.
                                                               Vädret klockan 0900

Varmfronten nalkas med höga moln.
Varm luft klättrar upp över kallare luftmassor. Mitt flygställe vid 15-tiden, då den lilla varmfronten passerat
och börjat släppa in nordvästliga vindar.
Klarare sky vilket ger mer instrålning och kry korkverkan.

Så här ser jag min modell oftast…

Ser du klumpen vid vingframkanten ?
Det är min nästan alltid vidhängande GoPro.

                                                       Den gamle flygaren, som ännu inte fått ut sin flygstol….

Irrigation. Något som vi kommer att få bli vana vid kanske…Jag minns, efter
klimatkonferensen i London, hur självutnämnda klimatexperter från  Sverige i
massmedia varnade för,  att Sverige skulle dränkas i regn…Undrar var dessa
forskare hade sina argument och utsagor under sommaren 2018 ? Vad krävs för
att kalla sig ”Forskare” ? Om jag klurat ut  ett garanterat säkert sätt, enligt egen mening,
att med hjälp av en begagnad tvättmaskin och ett fotogenkök lyckats skapa fusionsenergi…
…ger det mig rätten att bli kallad forskare i massmedia? Ja, jag bara funderade lite…

Detta ser ut som en köksgardin eller sovrumstapet…
Men det är en åker skördad med en tröska som styrs med GPS…

Tjänixen !

Kategorier
Naturbilder

JA, VAD GÖR JAG, OM INTE DET ÄR MÖJLIGT ATT MODELLFLYGA…

 

 

 

 

 

…jo ut i naturen cykelburen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland är ju väderläget sådant, att även en så lidelsefullt
intresserad modellflygare som jag avstår från flygeri.

Men,  nåt måste jag göra för att hålla mig sysselsatt.

Jag kan inte sitta och vänta på sådant,  som inte kommer
att ske…

Därför tog jag kamera och cykel  och begav mig ut i det
halvdimmiga, gråa och sura vädret.

Jag,  blir i alla fall inte upplyft av vårt nuvarande väder.
Vinter vill jag ha med snö och -10 C !

Då jag kom till Lagan hade det klarnat upp och solen
tittade fram. Det kan du se på bilderna.

Tills rätt väder kommer,  kan du ögna igenom
fuktiga naturbilder. Inget att yvas över, men lite
av jag såg längs mina strövande vid Fylleån och  Lagan.

 

 

 

 

 

 

Vid Fylleån…fuktigt dimmigt. Inte är detta upplyftande nu.

Vid Tullgrens kvarn fanns relativt mycket vatten vid fångdammen…
Bilden har jag tagit med 1 sekunds slutare för att skapa en känsla
av rörelse…

Här samma motiv tagen med 1/500-dels sekund. Inte lika verkningsfullt eller ?
Fast bilden triggar min hjärna att uppleva ljudet av plaskande vatten dock…

Den sneda konstruktionen är en laxtrappa, som ska underlätta
för den återvändande vandringsfisken att nå sina lekområden.

Jovisst, den är på gång…naturen.

En gren med torra löv som ger en illusion av en dansande urtidsfågel…tycker jag i alla fall.

Strömmande vatten kan vara vackert, då det till synes
med lätthet ramlar över kanten. Har du tänkt på hur
mycket energi det finns i fallande vatten ? Fantastiskt.

Jag fascineras av solljuset,  som silar genom en svensk granskog.
Jag finner det personligen svårt att passera detta motivet utan att föreviga det.
Mina associationer går till konstnären John Bauer.

Denna, den större Strandormen med kraftiga horn liggande på lur vid stranden av
Laholmsbukten hade säkert raspat i halsen på den, som spetsat på att äta upp honom…

En gammal bekant, den gamle gårdvaren kämpade på med trötta steg i den mjuka
sanden med sin tunga packning. Men han ger sig inte. Han har haft revir vid
Lagaoset  i 7 år. Lite rynkigare i ansiktet bara har han blivit efter tidens påfrestningar…
…men vem blir inte det ?

Bäcken som avvattnar naturvårdsområdet. Viktig reproduktionsresurs för vandringsfisk.
Jag tycker länsstyrelsen kunde dämma upp vattendraget bakom dynområdet på gränsen mot
den strandnära skogen. Det hade skapat en fin biotop för flora och fauna.

Detta är det ständigt föränderliga Lagaoset…Lagans mynning ut i Laholmsbukten.
Dagens enda bild med ett egenvärde…tycker jag.

Dynerna förändras hela tiden. De eroderas ner och byggs upp.
Geodynamik. (Geo=Jord, Dynmik=Rörelse)

Lagans vatten pacificerar Laholmsbuktens vågor.

På andra stranden en man som bruka leta bärnsten . Fast varför rotar han i det,
som Lagan fört med sig? Där finner han garanterat ingen bärnsten.
Jag frågade,  om han hittat något under sina ständiga sökexpeditioner
..Nä, sa han. Jaja, han får ju frisk luft i alla fall under sina promenader.
Jag rekommenderade honom att åka till Ravlundastranden för att hitta bärnsten.

Tyvärr har  jag inte namnet på denna träskallen, som låg och kisade i det plötsliga solskenet.
Men med hans markerade överbett får jag vibbar från  Bart Simpson.

Denna Pilödlan (sagitta lacerti) blängde lite ogint och misstänksamt på mig, då jag hastade förbi.

PimPim 9 år  säger att både hon och jag börjar gråna i skägget…

 

Kategorier
Flyghistoria

FÖLJ MIG BAKÅT DEN VINDLANDE STIGEN…

 

 

 

 

 

…och låt oss njuta av  nostalgi.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag fann detta fina tidsdokument under en irrfärd på YouTube.
Heder åt de som tar sig tid att samla och sammanställa dessa
kulturminnen.

En speaker som sakligt berättar till unika bilder är något
man inte ser alltför ofta.

Intressanta fakta framställs,  som då han beskriver första
starten med J-21.

Om du råkar ha vägarna förbi Malmen, gå in besök
Flygvapenmuseet och upptäck vilket STORT flygplan
en J-21 är !

 

 

Här kommer videon.

Enjoy !

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

OM DU SKULLE UNDRA, VAD HANGFLYGNING KAN INNEBÄRA…

 

 

 

 

 

 

 

…kan du ju ta dig en titt på detta !

 

 

 

 

 

 

 

 

Inte har jag flugit de sista 10 dagarna…men tingen
har varit mot mig. (Väder och ledig tid).
Så inte har jag något eget flygande att presentera.

Emellertid fann jag denna fina film på Youtube.
Klippte lite bilder och inbäddade videon eftersom
filmen visar duktiga piloter och duktiga flygare.

Detta gänget har lagt upp många fina filmer på tuben
till allmänt beskådande.

I denna film, som är inspelad i Bretagne (Brittany) i Frankrike
kan du se både OT-modeller och modernt material.

Jag säger bara, sitt ner och njut och börja sen och hangflyg !

Det ger dig mycket fina upplevelser av din modell,
för dig som pilot och naturen.

 

 

 

 

 

 

Som synes inget dåligt hang…plus mycket termik.

Reiher, en konstruktion som är 80 år gammal.

 

Måsvingekonceptet…för att underlätta utelandningar.

Start K8B. I en sådan fullsize har jag gnetat termik i många timmar.

Jag tycker denna bild förmedlar aningen av förväntan !

K8 ett populärt plan som man fick flyga, då certet var bärgat.
Fast jag har aldrig gillat Schleichers konstruktioner…?

Snyggt bygge.

För att fotografen ska få en bra bild,
åker piloten broms för att sänka hastigheten.

Som ett bombplan från 1930…fast det är en Kranich DK-kärra.

Konstruktionen användes från 30-talet fram till ca 1960 i Sverige.

Landningsvänlig terräng jämfört  med HH hos oss.

Ett från sin tid avancerat plan, Fafnir.

”If it looks good, it flies good”!
Kelly Johnson Lockheed Skunk Works.

Vackert

Gammalt och nytt

Du ser konstruktionen…inte enkelt limma ply som krävs här.
En liknande konstruktion Nemere från Ungern byggde Rolf
Maier i ÅMFK. Kolla pilotens fönster…?

                                                      Roffe med sin ”Nemere” på Ålleberg.

Undrar vad som hände med kroppen om man gjorde en groundloop ?

 

Här får ett begrepp om modellens storlek.

 


”Jag hade hellre flugit än suttit bakom galler ” !

Kategorier
Segelflyg

OLDTIMERSTUK

 

 

 

 

 

En vacker segelmodell,  Leprichaun

 

 

 

 

En av mina modellflygkompisar, Johnny Johansson
från Laholm har i vinter byggt två nya modeller.

Vi vet sen gammalt att Johnny är en duktig byggare
och som får saker och ting snabbt ur händerna och
dessa de senaste är av sedvanlig hög Johansson-kvalitet.

Modellen är lätt och kommer säkert att majestätiskt
glida på hanget vid Hovs Hallar i svag vind !

Det ska bli spännande att få njuta av modellen i luften !

Jag får lite JohnWoodfield-vibbar , då jag ser
denna modell…

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

FLYGVAPENMUSEUM MALMEN

 

 

 

 

Vårt flygvapenmuseum vid Malmen

är alltid värt ett besök

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom vi besökte Linköping, då jag hämtade en
modell, körde vi inom Malmen och Flygvapenmuseum.

Jovisst, jag hade varit där förut, för ca 5 år sedan, men
jag anade, att vissa förändringar hade skett.

Dessutom skulle vi inta lunch i restaurangen.

Vi såg inte direkt några nya plan, men man hade
stuvat om lite i utställningarna.

Det går utmärkt att fotografera där utom i källaren,
där utställningen med den av Sovjetunionen
nedskjutna DC-3:an finns.
Man har där där en mycket svag belysning för att
inte bleka de utställda föremålen.

Det är vanligt,  man använder tekniken med svagt ljus,
då det gäller utställda artefakter. Se på RAF-museet
i Hendon utanför London.

Tycker du bilderna har konstig färg, beror det på
bristen av ljus.

Nåväl, vi gick en runda och jag klämde lite bilder,
som jag presenterar nedan utan särskilda kommentarer.

Har du aldrig varit  vid museet så besök det, om du är
intresserad av militärt flyg.

Lunchen vi intog…låt mig säga,  att kocken hade inte
sin bästa dag, då vi var där.

Inträdet är gratis. Museet har en hyfsad hemsida här. 

 

 

 

 

 

 

En lastseglare, Fi-2, tror jag den heter från AB Flygindustri i Halmstad.

Entrén

Cockpit J-35 Draken57 mm akan för B-18T.
Ett konstruktions- och funktionsmässigt mästerverk av Bofors.

Stora hallen.

Kronmärke från nedskjutna DC-3:an.

Sporrhjulet, där däcket vridits av fälgen.
Kan indikera att planet slog ner i vattnet på sidan.

Hål i kroppen av 23 mm akaneld från den sovjetiska angriparen.

 

En av besättningens stolar. Man kan förmoda planet slog
ner på vänster sida med hänsyn till hur stolen deformerats.

Angriparen var sovjetiskt Mig-15

Flög mellan 1949-2005.

Vapenpaketet till Mig-15. En 37 mm akan och två 23 mm akan.

En snygg kärra. S-31 Spitfire

j-29

J-33 Venom

 

 

 

Hawker Hunter, piloternas plan.

S-31 från spaningsflottiljen F11

28 och 29

 

J-21 R som inte var något lyckat.

En pod med 8 styck 8 mm ksp.

Lill Draken

Jag tycker flygplanen var vackrare förr…

Det mest imponerande planet. En J-21 med DB-motor.
Planet mycket större än du tror.

Tacka vet jag skidor…tänk en Jas 39 Gripen med skidor….

Caproni ett vackert plan med dåligt rykte. Användes som störtbombplan
men var konstruerat som spaningsplan. Problem med brinnande motorer.

J-22 ett jaktplan av sin tid. Tydligt inspirerat av Kurt  Tanks
konstruktion Fw-190.

En V-8 i Fieseler Storch.
Argus AS-10 210 bhp.

Rejäla doningar från 30-talet på en B-3.

Däck från Gislaved på J-21

J-9

B-3 minns jag,  då den sakta kravlade sig   över skyn utanför Halmstad

Snyggt eller hur ?

J-21 R med vapenkapseln ”Paddan” som innehöll 8,  8 mm ksp.

Så här borde krigsflygplanen se ut i dag…?

Kategorier
Termikflyg

SPIRIT ELITE

 

 

 

 

 

Återkomsten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I tisdags åkte vi till Linköping  för att hämta min
Spirit Elite hos Sören Gustavsson.

Vi möttes av mycket kraftigt snöfall på Nissastigen
norr om Gislaved. Trafiken gick långsamt  bakom
plogbilarna, men det var bara att ta det lugnt och avvakta.

Tack vare navigatorn i bilen körde vi rätt med en gång,
vilket underlättades av att Sören bodde i utkanten av
staden. Navigatorn är ett utmärkt och billigt hjälpmedel
om man håller den uppdaterad och om man litar på
dess data.

Vidare är det ett måste,  att du ställt in den korrekt,
som till exempel att du valt ”Snabbaste vägen” i stället
för ”Kortaste vägen”.
Jag valde kortaste vägen  en gång och hamnade ute på
en skogsstig…

Sören är en modellflygare sen många år och hade
inrett ett av sina rum som modellfabrik.

Längs väggarna hängde många års produktion av modeller
både för luft och hav.

Min Spirit låg i sin originallåda och allt var  oöppnat.

Efter lite prat packade jag modellen i bilen och vi vände söderut.

Fast bara till Flygvapenmuseet där vi skulle mellanlanda
för en rundgång och lunch.

Efter vi gjort det vi skulle anträdde vi hemresan i klart
väder.

Kl 18 lade jag min Spirit i sin låda på en av hyllorna i min
modellverkstad

600 km bilkörning i delvis tjockt snöfall…vad gör man
inte för sin hobby ?

 

Sören Gustavsson, en ungdomlig modellflygare…

Han hade tagit fram Spiriten och den var precis som jag förväntade mig; Ny i kartong. 

Has hobbyrum var fullpackat med vad 50 års modellflygande hade producerat.

Detta var en scratchbygd P-51.

En segelmodell producerad på 80-talet. Hög kvalitet med goda flygegenskaper.

En rad med lätta inomhusmodeller, av vilka Sören särskilt framhöll Pitts S-2.

Segelbåtar och en gammal Kavan ? Bell Jetranger.

Den närmsta modellen är inte att ta miste på. En Blue Phoenix konstruerad av Leif Eriksson.
Är detta världens mest byggda 2 m segelkärra ? Som då elflyget kom fick en renässans.

En parad med segelmodeller.

Kropp till Bell Jetranger.

Längst upp en komplett Lama helikopter. Under den en Schlüter Superior. 

Detta är en fin modell, säger Sören.

 

Jag kommer med lite framtida rapporter om projektet Spirit Elite.

Kategorier
Modeller värda att se på

NU HAR JAG LYCKATS !

 

 

 

 

 

 

 

…att få tag i en Spirit Elite med

glasfiberkropp från Great Planes.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det gör mig mycket lycklig. På tisdag åker vi till
Linköping för att träffa Sören, som har modellen.

På hemvägen blir det en sväng in  till Malmen och
Flygvapenmuseum. Det är alltid värt ett besök.

Jag var där för 5 år sen och något nytt har säkert
dykt upp.

Det kommer ett litet reportage om besöket.

Kategorier
Hangflyg modell

ARCUS RC MODELL MED 8 M SPÄNNVIDD.

 

 

 

 

 

 

Ett segelplan konstruerat
och tillverkat i full skala
av firman Schempp-Hirth

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna modell med 8 m spännvidd kan du läsa om ,
då du klickar HÄR.

En stor modell flyger, som jag ser det, majestätiskt och
övertygande. Ju större modell desto större skalakänsla
upplever jag. Jo,  jag vet en modell med 2 m spännvidd
kan flyga bra, men skalenligheten i dess dynamik får
du leta efter.

En modell som denna får du punga ut 100000 kr för…
alltså lite dyrare än en Blue Phoenix…

Men så länge vi har modellflygare,  som har hängivenheten
och en välfylld plånbok, så kommer dessa stora modeller
att byggas och flygas.

Det är, enligt mig,  en känsla av estetik då jag ser  en 8 m
modell i luften. En sådan stor modell kopplar jag lättare
ihop med en fullskalmodell och med dess flygegenskaper.

Sen ska vi tänka på,  att om du investerat 100000 kronor
i en modell, så ska du styra den med i stort samma radio,
som du styr en Blue Phoenix med…
Be till högre makter att din elektronik fungerar under
alla omständigheter !

Jag såg en så stor seglare åka i backen i närheten av Kempten
i Allgäu i Bayern. Felfunktion på radion. Denna gigantiska
Ka6-E skar ner åt sidan ner i en tall, där den upplöstes i
mindre delar..
Låt mig påpeka, att det uppstod en deltagande tystnad
med piloten. Ingen vågade säga något, för vad skulle sägas ?

Denna video, som du finner inbäddad längst ner på sidan,
beskriver den första starten från ett  hang med en Arcus.

Stillbilderna har jag klippt ur YouTubefilmen.

Om jag skulle vilja ha en 8 m modell ?

Självklart, men de logistiska problemen skulle kanske visa sig
vara oöverstigliga…

Jag får vara nöjd,  med de modeller  jag har.

 

 

 

 

En så här stor modell kräver startmanskap…

Denna dagen bjöd på 14-17 m/sek vind.

Därför förlägger man starten en bit ner i backen för att undvika toppvirveln.

Minst två man får hålla modellen…

…och tre kan behövas…

…off she goes !

Iväg !

Nu ut  i den laminära vinden.

Arcus cruising

En blandad division…

Se på vingkonfigurationen…moderna segelplan ser ut så.

Två piloter…dubbelt så bra eller ?

Close call !

Frisk vind-mycket lyft.

Observera vingarnas krökning…

En Arcus under några G i en sväng.

Planering för landning med aktiverade
aerodynamiska bromsar. Stället ute

 

Snart nog…

Allt under kontroll hittills…

Attityd, hastighet…ser bra ut nu..

Då är det bara sättningen kvar i stort sett

Klaff + aerodynamiska bromsar

Piloten fick trycka lite för att undvika den plöjda ytan…

Där satt modellen efter en lyckad premiärflygning.

Modellen ser fin ut…

Liksom att piloten verkar nöjd med den första testflygningen…

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

SISTA DELEN AV MITT STRANDSTRÖVERI.

 

 

 

 

 

Här kommer några av de återstående bilderna

från mitt besök vid Tönnersa naturområde.

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilderna är inte mycket att orda över. Jag hoppas,
de i någon mån talar för sig själv ?

 

Hoppas min nästa post beskriver något om
modellflyg…

 

 

 

 

 

Portalen in i min modellflygvärld.

Tallarna, krokiga av den eviga västvinden har
samlat för att motstå miljöns påfrestningar.

En fläkt av lite obscenitet eller ?

Del av texten på Länsstyrelsens informationssten
vid parkeringen…med ett tänkvärt konstaterande.

Naturen förändras,  då betingelserna blir  annorlunda.
Här växer björkar på själva hangkanten.

En bild där skyn speglas i vattenbrynet. Som en god illustration till den store
grekiske filosofen Platons föreställning om en idévärld och en sinnevärld.
Alltså,  världen som vi uppfattar den med våra sinnen är bara en blek kopia
av idévärlden,  vilken Platon betraktar som den riktiga,  egentliga världen.
Självklart…våra sinnesintryck filtreras och påverkas  under dess resa
genom vår hjärna, efter det att vi tryckt  på ”Enter”….

Ser du den vassa horisontlinjen.
Var tacksam du kan se den. Tänk om du bott i en granskog…

Långbent som alla vadare…och försedd med mycket långa örsnibbar…

Jo, jag håller koll här och hälsar alla välkomna till
min värld, varifrån jag har mycket att berätta !

Stranden är bred och just här är sanden hård.
Om du skulle ha lust att motorflyga kanske…

Ser du så pinade björkarna är ? De blir aldrig högre,
utan snarare tynar de bort, då de nått denna höjd.
En naturens egen regulator av höjdsträvan hos björkar…

Området mellan strandens sanddyner och den strandnära skogen
döljer en gammal dynlinje. Vilket visar hur föränderlig naturen är.

Trädens stammar är formade efter den dynamiska miljön, som påverkar all växtlighet.
Med dynamisk miljö menar jag vind, nederbörd och betande kreatur.

Tönnersa Strands Gordiska Knut…,  eller magiska träcirkel ??
Naturen, där inget är slumpmässigt, däremot anpassningsbart.

Den fullständigt vanvettiga tunga trafiken maler ständig, på den passerande E 6.
Har du tänkt på, hur svårt det är få uppleva tystnaden i dag ? En väg som E6 skapar
en stark bullermatta, vilken lägger sig över landskapet 24 timmar/dygn.
Finn och uppskatta tystnaden, den gör dig gott !

Två tallar i ett försynt famntag…

 

Ytterligare lite info och denna gången om ytan bakom
hanget på Platån på Hovs Hallar.

Man har rensat bort  slyet, vilket gör det möjligt att landa
här, om man har en modell,  som kräver  yta vid landningen.

 

Fast röjarna kunde tagit trädet mitt på åkern oxå…ty enligt lagen om allts
djevflighet, kommer min modell att träffa trädet under landningsförsök…

 

Kategorier
Teknik, allmän

KVANTMEKANIK…

 

 

 

 

 

…bra att ha ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tog mig den exklusiva friheten att publicera kommentaren
Ingvar Nilsson skrev till mig angående detta inlägget.

Kunskap är lätt att bära,  om man hängt den över axlarna, både
bildligt och bokstavligt !

Läs denna Ingvars mycket goda och instruktiva beskrivning av
en komplicerad process.
Mina kommentarer till Ingvars inlägg är kursiverade.

 

 

Ingvar Nilsson skrev:
2019-01-30 at 22:39 ·

Ja kråkfåglar kan vara rätt kluriga. Tveklöst vår luftens akrobat nr 1.
Och den som försökt ta bort ett skatbo vet, att inte ens en extrem
orkan kan rycka loss det, eller få det att rämna.

Men det var inte det jag tänkte kommentera, utan passusen
där du nämner Nordkoreas arme och Goosestepping.

Min lätta dysleksi spelar mig spratt ibland – jag läste nämligen
GOOTSTEPPING och fastnade för att – borde det inte heta GOAT?
En inre syn med massa raggiga getter i parad fick mig att läsa
litet noggrannare och då såg jag felet…

Men medge, att det hade sett mycket mer komiskt ut med ändlösa
kolonner av getter i perfekt takt och rättning goosesteppande inför
”Den älskade ledaren” på tribunen.( Min anmärkning)

Men kvantmekanik är inget för mig,  trots att jag arbetat ett 20-tal
år ihop med just kvantmekanister.

Det är nämligen så, att kvantmekaniken har tydligen en del
undantag och luriga fällor, men för den som verkligen vill tillämpa
kvantmekaniken 100% rakt av väljer att jobba med NMR. NMR
– alltså Nuclear Magnetic Resonance eller magnetisk kärnresonans
på vanlig svenska som i korthet går ut på att en molekyl som t.ex.
innehåller väte kan studeras med NMR.

I ett extremt linjärt och likaså extremt homogent magnetfält har
man sitt prov. Man har det gärna i ett lösningsmedel,  så att molekylerna
kan röra sig fritt.

Om vi har ett magnetfält,  som är ungefär 14 Tesla och vinkelrätt mot
fältet exiterar provet med en rätt kort bestrålning med radiofrekvensen
600 MHz,  så kommer det att hända en massa grejer i provet.

En kort bestrålning kan vara t.ex. 8 us (mikrosekunder) .
När bestrålningen är gjord, så kopplar man snabbt som fanken bort
sändaren och in med mycket känslig radiomottatagare och samlar
den signal, som provet skickar tillbaks.

Signalen som normalt är rätt kortvarig (olika lösningsmedel ger
olika lång relaxationstid),  men man väljer oftast några sekunder att
samla informationen.

Detta är en komplex klump med information och man låter datorn
göra en fullständig Fourieranalys,  som ger ett spektrum med axlarna
frekvens och amplitud.

När man tittar på detta spektrum,  som alltså kallas Protonspektrum,
eftersom det var just väte,  vi hade tänkt kolla i vårt prov.

Vad som händer i provet,  när det bestrålas,  är att alla vätekärnor –
eller protoner som vi säger – ställer sig som kompassnålar i magnetfältet
och börjar “precesera” som är en form av rotation, vilket sett från sidan
kan liknas vid ett timglas – alltså två koner med en midja på mitten.
Vinkeln är c:a 57 grader om jag minns rätt och rotationshastigheten
kallas Larmorfrekvens,  som beror på magnetfälstyrkan.

Tror Larmor var en fransos som upptäckte detta…

Ja,  så kommer då radiofrekvensen och dunkar på kanske 50 watt
under 8 us. Vad som händer då,  är att dessa preceserande protoner
exiteras till till sin andra energinivå (det fina men just väte eller
protonerna är att de har bara 2 nivåer, andra kärnor kan ha flera
energinivåer och ger en massa extra beräkningar men i vissa fall
kan även sådana kärnor vara intressanta).

Ett välkänt exempel då atomernas, exempelvis syreatomer, elektroner
exiteras till en högre energinivå är ju norrskenet. (Aurora). Ljuset i
norrskenet uppstår då den ”Upphetsade elektronen”, som får energi
från solens partikelstrålning, inte förmår hålla kvar sin bana utan
faller  ner en energinivå och därvid lämpar av energi som ljus i form
av en foton (Min kommentar)

Energinivån i protonerna kan enklast beskrivas, som att kompassnålen
normalt och i vilonivå ligger som just en kompassnål helst gör i ett
magnetfält (attraktion o repellering alltså).

Men när magnetfält och frekvens stämmer exakt och det dundrar
på med 600 MHz i några mikrosekunder,  så exiteras protonerna och
de intar sin andra energinivå. I klartext så flippar kompassnålarna ett
halvt varv och ställer sig jäkligt tokigt åt fel håll i magnetfältet.
Men så snart radiostrålningen upphör vill de givetvis flippa tillbaks
till normalläget.

När protonens energinivå flippar, så sänder den ut en rätt ynklig
radiosignal som man kan analysera senare. Ja för att få en vettig
signal,  behövs några milligram av provet och man kanske måste
köra 8 eller 16 sådana här bestrålnings/avlyssnings-sekvenser
och addera all information.

Oåhhh – men vad var vitsen med detta? Jo det är så,  att när
protonerna sänder sin lilla radiopuls,  så är den ändrad i frekvens,
beroende på hur dess omgivning ser ut.
Sitter en proton ihop med ett kol,  så kommer den att återge detta
med ruggigt stor exakthet.

Om vi tar kol som finns i tre isotoper – kol-12 som är 99% av allt
organiskt kol, kol-13,  som är en knapp procent och sist kol-14,
som är en s.k. instabil isotop som alltså är radioaktiv och faller
sönder så sakteliga.

Nu är det bara kol-13,  som har rätt magnetiska egenskaper för
att kunna studeras direkt, men i fallet i ett protonspektrum,
så blir det så,  att det blir en liten extra topp på var sida om varje
protontopp som sitter ihop med ett kol.
Dessa s.k. satelliter är normalt 0,55% höga jämfört med huvudtoppen.

Jag skulle kanske komplettera med,  att just Väte har tre isotoper.
Vi har Väte-1 som kallas Proton, vi har Tungt väte eller Deuterium
och vi har givetvis Supertungt väte,  som kallas Tritium och är
instabil (radioaktiv).

Alla dessa tre väte-isotoper kan direktobserveras med NMR.
Givetvis har dessa rejält skilda resonansfrekvenser. I vanligt vatten
finns en liten andel Deuterium. Enklaste sättet att få fatt på just
deuterium är att destillera vanligt vatten.
Det tunga vattnet, eller Deuteriumoxid,  som en kemist kanske
skulle säga, har någon grad högre kokpunkt och med destillation
med en kolonn med många s k bottnar, så kommer det vanliga
vattnet att smita sin väg,  medans det litet tyngre kommer att
anrikas efter hand.

Det var ju just tillgång på i stort sett obegränsad elenergi, som
gjorde att Rjukan i Norge var så eftertraktat av tyskarna under
kriget.
Ja destillation är en känslig och energiintensiv process, men hur
man skall göra,  tänker jag inte beskriva här.

Och var kommer då kvantmekaniken in? Inte vet jag!

En lång utläggning som är långt från fullständig och inte heller
helt korrekt…

Jag vet bara,  att NMR anses vara det enda område,
där just kvantmekanikens lagar gäller fullt ut.

Hejhopp! Hälsar en jätteförkyld Ingvar i Borås

 

Ingvar flyger en friflygandeOldTimermodell

Kategorier
Naturbilder

EN TILLFÄLLIG GÄST FRÅN NORR…

 

 

 

 

…kan vi se vid våra kuster under vintern.

 

 

 

 

 

En vacker fågel, som minst sagt väcker uppseende, är
snösparven.

Den stryker ibland längs våra  södra kuster under vintern
för att söka föda och övervintra.
Jag hade turen att få se ett par häromdagen vid en av
mina strandpromenader.

Det var  herr och fru snösparv, vilka med sina typiska färger
är lätta att få syn på.

Det paret jag observerade var tyvärr mycket skygga, varför
jag  hade svårt att få till bra bilder.
Jag hade långt  avstånd till fåglarna från min kamera.
Det blev vad det blev, men snösparven var ett färgglatt
utropstecken under min promenad.

Jag har sett  snösparvar  tidigare i mindre flockar och då var
de inte lika skygga.

Här kommer lite halvdåliga bilder i alla fall. Fotoavståndet
var 75-120 meter.

 

 

Vad detta inlägget har med hangflyg att göra ? Tja, säg det …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

KRÅKAN SOM STRÄVADE MOT SKYN…

 

 

 

 

…tänkande varför måste jag göra

det betraktaren förväntar sig …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…och beslöt sig för att gå till fots, eller i alla fall till klos,
upp till toppen på den högsta sanddyntoppen vid Tönnersa
Strand vid Laholmsbukten.

Under mina strövtåg och naturpromenader vid stranden
är jag alltid lika förväntansfull.

Jag känner mig som en ivrig och  nyfiken upptäcktsresande
vid varje tillfälle.

Därför jag vet aldrig, vad som väntar ifråga om upplevelser.
Det är ju det,  som gör en promenad i naturvårdsområdet
så spännande.

Alltså det är det oväntade, som stimulerar mina tankar och
fantasi. Att leva utan fantasi skulle göra,  att kände mig
intellektuellt snöpt och oförmögen till associationer.

Denna dagen bjöd besökaren på solsken, nästan ingen
vind och en lugn havsyta i Laholmsbukten.

Det tillsammans,  skapar en ro och ett lugn, som vi 2019
års människor behöver. Att vi kan komma bort från
pressen från all information, som det anses nödvändigt
vi ständigt matas med och håller oss uppdaterade…

Jag frågar mig ibland uppdaterade till vad ??

Varför är det nödvändigt ? Mitt mål är att leva i den
reella världen, jag vill inte sväva i en virtuell låtsasvärld
bland facebook, bonde söker fru eller lyxfällan.

Jämför med vad Platon, den store grekiske filosofen,
säger om Idévärlden och Sinnevärlden.

Ett sätt att finnas i verkligheten är för mig att ströva vid
stranden.
Jag behöver inga mål…upplevelserna kommer till mig
under min promenad. Detta händer,  om du har ett öppet
sinne för dina intryck.

Personligen behöver jag inte se något uppseendeväckande,
vilket skulle skapa gigantiska rubriker hos kvällstidnings-
-träskets löpsedlar.

Jag kan se små saker, som jag noterar i min hjärnas
ramminne… vilket får min fantasi att flöda.

Fantasin är mina tankars smörjmedel och  katalysator
till min förmåga att associera !

Under dagens till synes planlösa vandring, fångades min
blick av en vanlig kråka, vilken stod i sanden och blickade ?
upp mot en av de högsta sanddynernas topp.

Mina strandpromenader är aldrig slumpmässiga eller
planlösa egentligen, då målen för min vandring styrs
efterhand av de intryck jag får  under mitt strövande.

Förresten, finns det något i naturen, som är slumpmässigt ?

Naturligtvis stannade jag upp och fick  min kamera i
färdigställning. Man kan ju aldrig veta, vad som skulle
komma att utspelas.

Kråkor är skygga och försiktiga djur, som reagerar
snabbt,  vid det minsta de anser,  som varande en fara.

Därför höll jag mig på ca 75 m behörigt avstånd. Tyvärr
inte bra av fototekniska skäl.
Som varande amatörfotograf,  vill jag alltid försöka
komma så nära objektet, för att få så bra teknisk kvalitet
som det är möjligt .
Du ska veta,  att jag har mycket enkel utrustning, som jag
använder, då jag fotograferar.

Hursomhelst,  både jag och kråkan verkade fundera,
på vad som skulle hända…

Den stod länge och studerade terrängen, innan den agerade.

Nu kommer det oförutsägbara och oväntade…

Kråkan kunde enkelt gjort  ett par vingslag och parkerat
sig på toppen.
Men ingalunda, den flaxade frasande upp 1.5  meter och
landade i sanddynbranten, kollade terrängen och påbörjade
därefter en energisk och målmedveten klättring mot
den hägrande toppen.

Varför flög den inte upp till toppen genast ?

Kråkan agerade som en bergsbestigare,  predestinerad att
bestiga K2 eller Annapurna i Himalaya.
Fast nu var det en sanddyn vid Laholmsbukten vid
Kattegatts strand.

Han,  jag tror kråkan var en herre, valde noga vandringsväg,
som han fokuserat följde längs en kant på sanddynens framsida.

Halvvägs upp traverserade han en sandrygg för att
komma i bättre läge inför slutattacken mot toppen.

En kråka tar långa, bestämda  steg.
En kråka lyfter sina ben nästan lika högt som de
väldresserade nordkoreanska robotliknande
soldaterna, vilka vi kan se  under parader i sin
bisarra ”Goosestepping”.

Kråkan kom till en av topparna, såg sig omkring och
konstaterade,  att om han fortsatte lite söderut, fanns
där ännu en topp på sanddynen, vilken var en halvmeter
högre.

Alltså beslöt kråkan,  att utmaningar är till för att antas
och begav sig av mot den hägrande toppen.

Efter denna alpina prestation gjorde gjorde denna kråka
det något oväntade…

Jag menar,  efter denna bergsbestigning borde ju fågeln
njutit segerns sötma av sin alpina prestation…inte för
att kråkan skulle plantera sitt hemlands flagga eller ta
en ”Selfie” på toppen, men i alla fall stanna där en stund.

Men icke. Kråkan såg sig om längs de fria horisonterna
under ett kort ögonblick, knäade lite för att kunna
skjuta ifrån i starten och lättade för  att åter snabbt flyga
ner och landa i sanden framför den dyn, som fågeln under
stor möda nyss bestigit !

Till vilken nytta,  undrar ju jag,  som rationellt tänkande
betraktare, klättrade han upp för att därefter omedelbart
flyga ner till utgångspunkten ?

Ja, jag borde väl tillhöra någon inom kråksläktet för att
kunna förstå kråklogiken.

Men jag undrar, vad är det, som  får en kråka att promenera
 uppför en sanddyn vid Laholmsbukten i stället för att göra ett
par vingslag ?

Det är nog ett naturens mysterium, som vi människor
har att begrunda. Om vi vetat allt…tänk så tråkigt att inte
kunna se framåt mot något nytt ! Alla våra drömmar
hade ju tagit slut…

Om du tycker denna berättelsen,  är något, som påminner
om att koka soppa på en spik, kan jag ge  dig delvis rätt.

Men hade jag inte varit på plats,  hade det ju aldrig
hänt eller hur ?

Min lilla historia har beröringspunkter med
Schrödingers Katt, som beskriver ett, låt oss kalla det,
fenomen inom kvantmekaniken.

Detta snuddar vid kvantfysikens lagar en aning eller hur ?
Men du behöver inte,  ta allt jag skriver bokstavligt…

Men medge att sambandet mellan en vanlig fältkråka och
delar av Kvantmekanikens grundteori kan vara ett hisnande
tankeexperiment !

Här några enkla  ögonblick ur en kråkas liv dokumenterat av
min Sony med 3o0 mm Zoom på 75 m avstånd.

Se inlägget som en helhet. Alltså text och bild hörande ihop.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här blev jag varse en till synes fundersam kråka.
Flyga, promenera i sanden eller följa trätrallen
och då kunna hålla sig i räcket…för att nå toppen…

Hon hukar för att ta sats inför en start…

…så den kan flyga landa 1 meter upp för dynkanten…

…där han tog sig ytterligare en funderare.

…innan han beträder promenaden, som mot skyarna bär…

…iväg längs kanten med sträckt hals…

Du ser han tar rejäla kliv…

 

Kråkan lyfter sitt ben som i en capriole….eller som en töltande islandshäst…

Håhåjaja,  detta tar på krafterna…

Men friskt mod,  målmedvetet uppåt !

Lite hinder på vägen måste man som kråka absolvera…

…genom att sätta ena foten framför den andra…

Nu börjar jag ana slutet…

…på min bestigning…

…så det gäller att mobilisera krafterna…

..inför den sista ansträngningen…

…till den förmodade toppen.

nu snart…

…ett sista steg…

Nu är jag på toppen…eller ?

Nä minsann, det finns en topp som är en halv m högre…

..klart jag måste klara den !

…trots blåst och syrebrist på denna höjden…

The last steps to be taken before the summit !

Nu ser jag slutet…

En kråka på toppen…

Som efter att ha sett sig om under 2 sekunder lättade…

…och flög ner till den plats varifrån han startade sin klättring, därmed skapande
viss oordning i åskådarens hjärna vilket  skapade den kråkfilosofiska frågan: Varför ?

 

 

Kategorier
Okategoriserade

DET DÄR MED GLYKOL I EN FLYGMOTOR…

 

 

 

 

 

…vad är det för mening med det …egentligen ?

 

 

 

 

 

 

 

En granne pratade med mig om glykol häromdagen
och vi hamnade i en diskussion om kylarvätskor.

Vi vet ju,  att vi använder något som heter ”Glykol” i
våra bilkylare. Inte bara används de i bilkylare.
Inom bilsportens Formula I, under WW II i Merlin,
Allison Packard, Jumo och DB-motorer för flygplan
använde man tillsatser till kylarvätskan.

I dag med moderna motorer i bilarna ska man använda
glykol, eftersom dagens motorer är tunnväggiga och
blir mycket heta.

Man kan tycka,  att köra med glykol i en motor som
i Formula I,  är en överloppsgärning, men det är det inte.

Man använder tillsatser till vattnet i kylaren av olika skäl;

 

Kylarvätskans huvuduppgift ska vara att transportera bort värme.

Glykolen ska minska ytspänningen i köldmediet.

Glykolen ska höja kokpunkten till 105-106 grader.

Glykolen ska minska sideneffekten.

Glykolen ska skydda motorn mot rost och korrosion.

Glykolen ska skydda mot frysning genom att sänka fryspunkten.

Glykolen ska möjligtvis minska friktionen i vattenpumpens lagring.

 

Med tunnväggiga motorer,  som jag beskrivit ovan,
måste man ha en kylvätska, som gör det den ska.

Har man tunnväggiga motorer, uppstår ett
fenomen, som kallas ”Sideneffekten”, vilket
yttrar sig som små luftblåsor, vilka sätter
sätter sig på mantelytorna.

Vi vet,  hur det ser ut,  då vi kokar vatten i en gryta.
Just innan det kokar upp,  kan vi se att på botten i
grytan är den  täckt av små luftbubblor. Det ser ut
som lite grovt siden därav namnet.

Luft har den egenskapen, att det är en mycket god
isolator.
Luften hindrar kylvätskan att komma i kontakt med
de heta mantelytorna och motorn får otillräcklig kylning.

Jag hävdar,  att få bort sideneffekten med tillsatserna,
som jag beskrivit ovan,  är den viktigaste egenskapen på
en tillsats för att nå en fullgod kylning.

Därför  är det viktigt att använda tillsats till vattnet i
kylsystemet.

Förr  i tiden… använde man rödsprit i kylaren, för att
förhindra att motorblock frös sönder. Man skyddade
motorblocket med fryspluggar så om vätskan frös
pressades dessa ut, så inte blocket sprack.

Nackdelen med rödsprit var,  att den dunstade och
bilen luktade som en hembränningsapparat…

Utan tillsatser till vattnet i kylaren, får du undermålig
kylning av motorn.

 

SÅ är det.