Bilden på Stefan tog jag då vi flög hang vid Tönnersa Strand för 1.5 år sedan.
En av mina äldsta och bästa modellflygkompisar
har gått bort.
Stefan Blomgren från Carlshamn, mest känd under
namnet “Blomman,” har efter en längre tids sjukdom
avlidit den 18 Augusti.
Jag fick meddelandet av hans Annika och jag blev
bestört.
Jag visste, eftersom jag och Stefan nästan dagligen
hade telefonkontakt, att Stefan hade varit sjuk under
en längre tid, men meddelandet om hans död kom
till mig som en kalldusch. Inte hade jag anat, att
hans liv så snabbt skulle ändas.
Stefan var en duktig flygare, som hade begåvats
med förmågan att kunna flyga nästan vad som helst.
Jag lärde känna Stefan under F3F-tävlingar på
80-talet. Han var alltid pigg på att pröva tekniska
nyheter och nya idéer.
Han hade nyss köpt en 3D-printer och hade som
första projekt printat ut en P-51 Mustang.
Vi åkte på flygträffar ihop och vi hade roligt, för
Stefan var lättsam att umgås med.
Att vi hade samma inställning till modellflyg,
det gjorde allt lättare.
För 6 veckor sen berättade han entusiastiskt,
att han köpt ett par friflygmodeller, som skulle
byggas.
Stefan började sin modellflygkarriär med linflyg och
friflyg. Tyvärr fick han inte möjlighet att avsluta sin
modellflygcirkel.
Mina tankar går till hans kära Annika och övriga
närstående i sorgen och saknaden.
Våra förtroendevalda….smaka på ordet, vilka tillhör det nya frälset av politiker i Sverige förnekar sig aldrig.
Finns det möjlighet att tillskansa sig ekonomiska fördelar i sina förtroendeuppdrag…javisst, man är snabb att göra det. De när tydligen en förhoppning, att deras stölder ska försvinna i den allmänna pappersfloden.
Fast ibland blir det fel och de blir avslöjade med ändan bar.
Har du lagt märke till deras reaktion ? Det är samma för alla partier. Först förnekar man. Sen blir man överbevisad. Av någon märklig anledning tar man ibland timeout…i vilket annat yrke
kan vi det ? I en del fall fortsätter man i rollen som förtroendevald
som om inget hänt i sin oförskämda arrogans.
Eller så hoppas bedragaren eller bedragerskan att i tysthet
återvända till det allmännas köttgrytor.
Om politikerna är alltför belastande för sitt parti får de lämna
politiken för en reträttplats som partiet ordnar.
Inga skamkänslor över huvud taget.
Den moderate Nobelpriskandidaten Michael Christensson
I dagarna visade det sig, att en moderat riksdagsman
från Falkenberg vid namn Michael Christensson löst
kvantmekanikens integrering med Einsteins Allmänna
Relativitetsteorin genom att kunna åka hyrbil i Sverige, samtidigt som han befann sig i Asien…
Jag antar att moderaterna nominerar detta geni i
Kvantmekanik och Den Allmänna Relativitetsteorin
för Nobelpriset i Fysik nästa år.
Hans sista uttalande efter han stack svansen mellan
benen var: “Jag går härifrån med rak rygg”.
Han skäms inte ens, utan han anser troligtvis,
det är hans rättighet som förtroendevald att ägna
sig åt bedrägeri.
Han hade hyrt bil för 378000 kronor…
vem som betalar ?
Det gör du !
Fru Gunther (kristdemokraterna)
En kvinna tillhörig kristdemokraterna vid namn
Penilla Gunther har låtit skattebetalarna stå för hennes
och hennes släkts privata resor.
“Jag ska rätta till detta säger fru Gunther”.
Jaha och om inte massmedia avslöjat henne…
hade hon rättat till det då ?
Ja, jag förstår, att min fråga kan nästan betraktas
som blasfemi med tanke på damens partitillhörighet…
Hur som helst hade hon rest för 200000 genom att
hyra bil, som Riksdagen = (du) betalat.
Update: Hon har lämnat sin riksdagsplats. 22/8 2018.
Kanske något att tänka på då du går till valurnorna
nu i September?
Förresten, tror du de andra partierna är bättre ?
Jag lägger inga länkar till det som bekräftar mina
teser. Det är lätt att googla upp, då ämnet är
allmänt i massmedia.
Kanske ett smidigt alternativ för en 80-åring enligt Miljöpartisterna…
…i valtider passar mer eller mindre verklighetsförankrade
politiker på att göra sina halkiga piruetter på opportunismens
dansgolv.
Miljöpartisterna vill, förutom att förbjuda det mesta,
ålägga kommunerna att lägga en hög avgift på de, som
parkerar sin bil vid köpcentra, då de handlar.
I stället säger dessa gröna, som tycks leva i en värld, vilken
bara miljöpartister är förunnad, att:
“Människor ska kunna erbjudastrehjulingar, då de ska storhandla”..
Fantastiskt. Tänk dig ett hav av trehjulingar utanför våra köplador… Undrar hur en av mina släktingar, som bor 10 km från centrum
och är 90 år och handikappad, ska te sig ut, sittande på en fullastad
trehjuling på vägen i snöyra sakta stretande sig hemåt med full last ?
Ja, du förstår, att politikernas brist på kontakt med verkligheten
skapar vettlösheter som saknar gränser. En del aktiva politiker
tycks sakna en broms som reglerar deras svada.
För hade en del politiker levt i vanliga människors värld,
då hade antagligen Fridolin cyklat på sin trehjuling
i stället för att rekvirera regeringsflygplanet, då han flög mellan Arlanda och Bromma.. (Avstånd 41 km).
Flygningen orsakade koldioxidutsläpp på 5 ton.
Eller om kvinnan.. miljöpartisten Ruwaida hade cyklat trehjuling i stället för att åka taxi för 160000 på skattebetalarnas bekostnad…
Får hon inte plats på sadeln kan hon sitta på flaket, framtrampad
av en miljöpartistisk frände.
Man lever som man lär…eller lär som man lever…
eller vad heter det nu egentligen ?
Vet du, att bara 1% av våra politiker som ställer upp på en
valbar plats i valet bor i det, som de kallar “Belastade områden” ?
Undrar hur det förhållandet styr deras åsikter och politiska beslut
och hur deras trygga miljöer formar deras erfarenheter ?
Ser verkligheten ? Sure, de försäkrar, de vet hur det ser ut i de
“belastade områdena” därför de ser ju på tv…och har internet.
Naturligtvis tror vi på vad de säger, för i Sverige finns bara ärliga medborgare, som är politiker för att driva en idé, inte för allt i världen för att sko sig ekonomiskt, eller hur?
Våra hjältar…
Under och efter skogsbränderna i Mellansverige hördes i radio
och skrevs i pressen om våra brandmän, såsom varande
vår tids hjältar.
Jag förstår inte riktig fullt ut. Varför är man en hjälte,
då man utför ett arbete, man är utbildad och anställd för?
Jo, säkert uträttades något, som förtjänar epitetet hjältemod. Men att klassificera hela kåren av brandmän som hjältar…
Eller var det en bild som massmedia skapade, i en påstår jag aningen hysterisk stämning. Ja, du vet…går jorden under nu ?
Jag hör aldrig, att man kallar den som sitter i kassan på ICA
för en hjältinna ? Varför är man en hjälte, då man gör sitt arbete ?
Tror du, att dessa brandmän arbetade gratis i samhällsnyttans
tjänst ? Nä, de fick bra betalt, vilket de ska ha.
Borde blivit en bra slant i lönekuvertet, vilket jag hoppas inte
de politiker får, som är ansvariga för de beslut, som rör vår bristfälliga förmåga och resurser att bekämpa skogsbränder .
För att inte tala om en ledningsorganisation, som man kan
tro en förvirrad människa satt ihop. Se gärna denna video,
som ger en god bild av verkligheten.
Men du, nu kan du sova lugnt, Dan Eliasson, fd chef för
Försäkringskassan, fd Rikspolischef han är numera chef
för MSBoch vi vet alla, hur duktig han är.
Att fisa i Sahara…
Förresten hörde du, att Valmyndigheten i Sverige inför det
stundande valen har skickat ut röstkort med feltyrk…
Det är klart, man jobbar hårt, för det tar på det att en
gång vart 4. år skicka ut korten…uppgiften är överväldigande
att kunna kontrollera och korrekturläsa.
Den ansvarige presstaleskvinnan avfärdade det , ungefär som om hon jämförde vikten av det som skett, med att hon hade släppt en fis i Sahara…
Alltså en svensk myndighet, som inte kan korrekturläsa ?
Ibland tror jag, vi lever i det, som kallas en bananrepublik…
Eller är det enkel inkompetens ?
Jag har undrat varför USA inte vill exportera F-22 Raptor… Men, om jag kollar exempelvis denna video, kanske det hjälper mig att förstå det.
Är detta det bästa planet i sin genre ? Jag vet inte, men jag tror det. Kan F-22 vara överlägset F-35 JSF ?
F-35 kan starta vertikalt och landa vertikalt, men vilket är bäst i luften.
En del hävdar att de ryska Su-modellerna är bättre, då de kan utföra diverse spektakulära aerobatiska
manövrar. Ok, det kan de, men vad händer, om man hänger på full vapenlast och fulla tankar ? Då går det inte lika bra.
De som betvivlar USA:s förmåga att bygga plan, kan ju ta en titt på F-15. Planet har tjänstgjort i mer än 30 år och deltagit i många krigssituationer hos olika nationers
flygvapen. Inget har blivit nedskjutet. Det torde skapa respekt och
viss nervositet hos eventuella opponenter.
Men kolla de två videofilmerna av F-22 och J-35 och jämför. De som kan och vet allt …säger F-35 är ett dåligt val.
Tja, vad säger du efter att ha sett filmen ?
Nedanstående bilder klippta ur YouTubevideos.
Copyrightinnehavare angivet på bilderna och filmerna.
Glöm inte att ticka för “4 K ” läget för bästa kvalitet.
Varför en blogg ? Tja, vad säger jag ? Antagligen
har jag ett exhibitionistiskt drag och dessutom
tycker jag om att sticka ut näsan i dagliga frågor.
Visst, ibland sticker jag ut näsan i snålblåsten och
riskerar den blir blå..
Den smällen tar jag med glädje. Vågar jag inte
ta steget stannar livet….dödsens tråkigt !
Mitt syfte med bloggen är att försöka skildra
flyg och speciellt modellflyg ur entusiastens synpunkt,
så det kanske kan inspirera andra att tänka efter,
om de kanske skulle ägna sig åt flygintresset.
Vidare vill jag försöka presentera fakta om aerodynamik och flygmekanik på ett relativt lättförståeligt sätt.
Nostalgibehovet…hos mina besökare tycks vara omöjligt att mätta. 40- och 50-talisterna vill läsa om det flyget som
existerade då de växte upp.
Speciellt stolt…är jag att jag fick chansen att tala
med Kurt Persson och använda hans unika bilder från
hans tid som flygplansbyggare hos AB Flygindustri
i Halmstad och Malmö.
De posterna jag skrev om flygplanstillverkningen
i Halmstad under kriget har väckt intresse över hela
världen, om jag ser på mejlen och frågorna jag fått.
Jag tycker om att presentera lite udda saker och
personer som har intressen som ligger i periferin
av modellflyg och fullskalaflyg.
Se på John Woodfieldsmodeller som han flyger med på klipporna vid Cornwalls kust i England.
En upplevelse.
Klicka på länken “Crazy Horst”till vänster bland
länkarna på första sidan och finn en sann
modellflygare , som flyger ovanligt, skickligt och
spännande med sina enkla modeller.
Duktig flygare och fotograf assisterad av sin kvinna Fay,
vars härliga skratt hörs på Horsts filmer.
Under åren har jag fått 225000 spamkommentarer,
vilka mitt spamfilter Akismet har fångat och dräpt.
Jag har lågt räknat, efter ett hastigt räknande, skrivit 1.8 miljoner ord….detta motsvarar 10 romaner i storlek “Vredens druvor” av John Steinbeck…
Kommentarer är inget som regnar varje dag, men jag har fått 1900, som jag presenterat och godkänt.
På bloggen har jag lagt upp mer än 15000 bilder.
Ska vi tala om min blogg har någon styrka, vill jag framhålla bilderna. Det gamla talesättet gäller fortfarande:
“En bild säger mer än tusen ord”!
Nu fortsätter jag köra på med bloggen. Än hänger jag med och så länge jag tycker det är roligt, håller jag fanan högt.
Jag avskyr att vara overksam. Varför ? Jo tiden går fort och du kan inte stanna den. Det gäller att göra nu,
det du vill, för ögonblicket kommer aldrig tillbaka.
Jag vill inte sitta på hemmet grubblande över,
varför jag inte tog chansen att göra saker då eller då.
Därför gör jag det nuoch det inkluderar bloggandet.
Om det tar tid med en blogg ? Sure, det tar tid.
Men efter 2000 inlägg har jag rutin. Jag har rutin
att välja ut och redigera mina bilder på ett effektivt sätt,
så att fixa en post behöver bara ta 1 timma.
Jag använder det enklaste av de enkla bildetiteringsprogrammen, och det är Googles Picasa. Google erbjuder det inte längre, men du kan ladda ner det via min länklista på första sidan till vänster.
Då får jag tid att sticka ut och flyga !
Det ska jag nu. Ut i naturen termikburen !
PS
Ingressbilden visar bloggaren som en typisk 50-talist
vid familjens sommarboende.
Tidpunkten ca 1955 och kolla klädseln…
Svensktillverkade fula fuskjeans, pullover utan ärmar
nerstoppad i byxorna, rutig skjorta, på fötterna blå
gympadojjor där hålen för skosnörena var förstärkta
med öljetter av plåt, som rostade, vilket gjorde, att
kanterna blev vassa, så man drog av snörena, då man
snörde på sig skorna.
Dessutom är jag farligt beväpnad med ett Diana luftgevär.
Vilket jag senare bytte upp till en gammal Husqvarna .22
enladdare med femkantig pipa, vilken tillhört min morfar.
Jag tror jag sköt 25000 skott med den och perforerade
bland annat flaggstångsknoppen…som var gjort av plåt.
Det är ju preskriberat nu efter 60 år…
Min idoga skjutning ledde emellertid så småningom in mig
på tävlingsskytte med revolver och pistol. Både skolskjutning
och fältskytte, där jag nådde viss framgång.
Observera att jeansen vid denna tid, enligt modet,
skulle bäras upprullade…för så gjorde man ju i de
amerikanska filmerna …
Inga mängder, utan bara 3 mm…..Det hade behövts 300. Men, vi får vara glada, för vad vi får, som flickan sa…
Vi fick ett hopp om, att gräsmattorna , som nu är vita, kanske kan anta, i alla fall, något mera livaktig färg…
Denna blogg post är nummer 1999, sen jag
startade min blogg 2009.
Tänk så mycket genuint trams jag skrivit…men kanske
också något, som fått dig att lyfta på ögonbrynen,
eller som fått dig intresserad av något jag beskrivit…
Njut av denna vackra modell och på det sättet den flygs av piloten. Han tycks upphäva gravitationen och modellen rör sig, som vore
den viktlös.
Denna modellen av John är den bästa, jag sett.
Den är också förtjänstfullt filmad för att demonstrera egenskaper
och inte minst det vackra landskapet i Cornwall.
Se gärna hans andra filmer, de är en upplevelse !
Bilderna har jag klippt ur hans film, som är inbäddad längre ner.
På ett sätt, svarar jag ja. Men ser man på mitt glupande
flygintresse säger jag nej.
Torsdagen var den varmaste dagen hittills i Halmstadtrakten.
Temperaturen var 33 C…Då är det varmt.
Vi hade en förvånansvärt svag sjöbris, kanske beroende på att temperaturen i havet är relativt land hög.
Jag åkte ner till mitt vanliga termikställe och motiverade
mig med, att den finns en ganska stationär tornfalk där,
som jag ville få lite bilder på.
Efter att ha stirrat efter en icke befintlig tornfalk i 1.5 timma
la jag ner min fotosession.
Jag hade min Ava i bilen, som pockade på uppmärksamhet. Eftersom jag satt i min flygstol i skuggan, tänkte jag,
att jag tar väl en sväng.
Monterade och startade. Möttes av västlig vind 2-3 m/sek
och den var relativt sval, då den kom från havet.
Ingen termik under 75 m. Körde upp mig till 125 m med elektricitet och kollade termikläget. Jo det fanns utbredd
och jag menar verkligen utbredd termik. Det tycktes stiga överallt.
Det är så, att om vi har sjöbris med den hastighet vi hade
i dag, flyter den svala sjöbrisen in över land och skjuter den varma luften uppåt. Sjöbrisen är ju sval, varför den befinner
sig närmast marken.
Så om du drabbas av sjöbrisens, för termikflygaren,
en förbannelse, pröva att klättra ytterligare 100 m med motor.
Normalt sett kan jag flyga timvis i sträck, men i dag gav
jag mig efter 1.5 timma.
Du ser på bilderna, som alla är tagna med min lilla
Mobius , hur torrt och nedvissnat allt är.
Inte frodig högsommargrönska direkt.
Men håll ut, snart kommer hösten !!
Lite ögonblick från min flygdag.
Du ser…gult på marken, västlig svag vind.
Klart starta.
Inte ett moln. Stekande sol och en natur som antagit en gulvit färg. Kornfältet nedan gav 2 ton/hektar. Brukar ge 6 ton/hektar.
Ser du min modell ? Två reflexer i prismats färger till höger. Och en glödande sol.
Min trogna…800 timmar flugna Ava 9 år gammal.
Så här ser det ut nu i Halland.
Nedpackning – Hemgång
I brist på tornfalk, blev det en ormvråk…
…och sen kunde jag frossa på det träden erbjöd...
…nu efter solskenet mycket söta och goda.
Bil och stol i relativ skugga och svalkad av sjöbris, som tidvis var avbruten av ugnsvarm luft från fälten framför.
Dessa bilder är de sista, jag publicerar nu. Jag har ytterligare 500 editerade och färdiga bilder, som väntar på publicering.
De kommer, eftersom de är vackra att se på. Som vanligt, vill jag säga, var Wheels and Weels Cruising för åskådaren och deltagarna en fin upplevelse. Så mycket kunnighet, hängivenhet och låt mig kalla det fordonsglädje demonstrerades, vilket naturligtvis bidrog till den utomordentligt goda stämningen.
Att vi kommer nästa år…självklart.
Här kommer ca 100 bilder och som sagt, stay tuned, jag kommer att publicera ytterligare 500 bilder ! Kanske du och din bil dyker upp ?
Alla bilder inga mästerverk, men bilden på de två damerna duger för mig !
Hoppa in !
Cruisin´chicks…
Kanske Falkenbergs ende miljöpartist på Wheels and Wings Cruising Event ?
Vad han fattas ? Velourbyxor, stickad väst, näbbskor och cykelhjälm.
L o o o ong Vehicle…
Kylarprydnaden…hur många har fått en sådan genom sig vid en påkörning ?
Tja, så skulle det se ut på 60-talet…
Rostig….jo, men den ska se ut så.
Skinande plåt !
Jag vill ha en sån bil…
Fin gammal Golf 1975 ?
All plåt glänste inte.
Torget fullt med bilintresserade.
Väntans tider…
Vältrimmad kropp.
Detta vill jag kalla en Hot Rod av klassiskt snitt
Nyss rekonditionerad ?
Min dam har köpt godis till mig.
Vita tubsockar från Ullared ?
Kolla den glade gossen i den gamla BP-jackan och båtmössan…
DAF bilen ovan som enligt mångas åsikt var den finaste renoverade bilen.
Det vi som besökare märkte, var den glada stämningen, bland de som var närvarande vi Cruisingen runt Torget.
Alla var glada och hjärtliga, inga hårda ord, även om ibland diskussionens vågor gick höga i sommarvärmen.
Just att vädret var så fint, gjorde att tillställningen fick en mjuk och positiv framtoning. Människor blir gladare, då det är varmt och behagligt.
Vi satt i våra stolar där bilarna svängde söderut från Torget, vilket gav mig möjligheter att få så bra bilder, som var möjligt. Ljuset var bra, så inga tekniska problem att plåta. Många i bilarna hejade på oss, då de kände igen mig från förra året eller hade mejlat mig för att få fullsizebilder på ögonstenen.
Då jag är på en tillställning som denna och jag spankulerar runt bland bilarna på torget, så är sannolikheten stor, man träffar och få prata med, ska vi säga, osannolika människor. Det är definitivt inga
Medelsvensson, som ägnar sig på detta sättet åt sin sina bilar.
En av de som jag träffade, var en man från den småländska urskogen, som hade medfört sin “Bygdebil”, vilket var en Chevrolet 1962. Bilen kunde stå som en mall för en Bygdebil. Den hade alla attribut.
Men jag är säker på, att mannen som ägde bilen var svårslagen i ett avseende. Han medförde nämligen 3 barn och två fruar…Ja, det är säkert. Han sa, att barnet som en av fruarna ammade i bilen var ett år, men han berättade, inte utan stolthet, att han hade ett barn till på jäsning hos den andra frun också…Vad säger man ?
Som i England “Well done old chap” ?
Eftersom det är viktigt att spela musik för allmänheten, hade en
del makalösa ljudmaskiner, vilka tog upp hela bakluckan och du vet,
att bagaget på en USA-bil är spatiöst. Ibland trodde vi, att fönsterna
i de hyreshus bilarna rann förbi skulle flyga ur sina ramar…
Poliserna sågs inte göra ett enda ingripande utan gick omkring som oss andra åskådare och njöt av de vackra och speciella fordonen.
Har du aldrig varit på cruisingen och är intresserad av udda bilar och människor som är intressanta och skiljer sig från mängden, då ska du åka till Cruisingen på Wheels and Wings !
Jag gör ett fåtal kommentarer till bilderna.
Du blir nöjd, för det är som en folkfest.
En vacker Pontiac
Är det denna front som associerar till begreppet “Dollargrin”?
Volvo/DAF
Undrar hur mycket bensin denna kärra konsumerar på ett cruisingvarv ?
Detta “Dollargrinet” lyser också upp…
Galanta damer fanns det naturligtvis…
Skulle en sådan front bli godkänd på en ny bil idag ?
Glada pojkar ! Som förutom att sprida verbal glädje också undfägnade oss
med Eddie Meduzas lyriska sånger i stereon modell större.
En tvåmans såg på takräcket kan vara bra att ha till hands…
…och varför inte en höbal…hästar som hästar…
Är detta en indisktillverkad Austintaxi ??
En representant för den svenska ungdomen. Trevlig pojk !
Mycket snygg modifierad Volvo ombyggd på ett återhållsamt och
stramt sätt, vilket bevarat Volvos grundtänkande i bilen.
Traditionsenligt genomfördes träffen för V-8 nostalgiker i Falkenberg i helgen.
Från att ha börjat i liten skala på Getterön, har eventet nu blivit ett av de största i Sverige för amerikanska fordon av modellen mycket plåt och många hästkrafter.
Förra året var först gången vi tittade på Cruisingen i Falkenberg och det var en upplevelse för ögat, näsan och hörseln.
Jag vill säga, att det finns i stort två kategorier, som kommer med sin fordon. Dels fanatikerna, som restaurerat upp sina bilar till nyskick och dels männen utifrån bygden, som kommer med sina rostiga, buckliga bilar.
Vilka som är roligast att se på ? Ja, jag erkänner gärna, att det är “Bygdebilarna” som ger mig mest. “Byggdebil” är det en bra
beteckning? Det finns säkert annat som beskriver denna typ
av yankee-bil bättre.
Jag får väl fundera. Kanske “Slashas Slackers”.
Förslagsvis samlas man i en sammanslutning med likasinnade,
som tar namnet till exempel: ByggdeBil Boosters, (BBB) eller som
i andra fallet: Slashas Cruisers” (SC).
Hur en Hillybillybil ska se ut ?
Jo, tänk dig en Chevrolet Impala 1964, som har en rostens patina
i lacken, försedd med bucklor över det hel , på taket ett gammaldags
takräcke med de mest disparata tillbehör som liar, höbalar, issågar,
gamla plåtmjölkspannar, reservhjul, ölbackar, uppblåsbar Barbara och helst en stor högtalare.
Minimalt med ljuddämpare från V-8:an. Stereon på 400 Watt med fullt järn spelande Eddie Meduza, som är en ikon inom
bygdbilskulturen. Inne i bilen 1000 tomma ölburkar och passagerare med ett glatt
och tjoande humör.
Bilarna är ofta sänkta så bakluckan skrapar i gatan under infernaliskt
skramlande och gnistrande.
Där har du i någon mån bilden.
De totalrenoverade bilarna är oftast mästerverk, som visar vilken hängivenhet och hantverksmässig skicklighet som finns i landet.
Bilar jag minns speciellt var en VW som var ombyggd och som kommer på bild.
Den finaste bilen anser jag var en blå Daf , som såg ut som om den nyss kommit från fabriken. Totalrenoverad utan överdrift. Kan jag döpa den till något, vill jag säga den var “BIS”.
Vilket du kan tolka som Best In Show.
Jag redovisar cruisingen i centrum av Falkenberg med 4 poster på min blogg. Det kan förekomma dubbletter, men det får du stå ut med.
Vill någon ha en fullsizebild så maila mig.
Luta dig tillbaka och njut av fordonen i denna första posten !
Jag lägger inga kommentarer, för jag vet, att det är du,
som är experten på bilar.
Min Sony systemkamera fotograferade med 1/2000 dels sekund
och autbländare.
Tror du jag backar med mitt termikflygande för lite värme ?
Nix, då känner du inte en seg pensionär. För ge upp…aldrig !
Ingressbilden ovan med min Ava liggande på en gulbrun vall,
är antagligen sinnebilden av en varm och torr sommar.
Men vi har haft torra somrar förr.
Exempelvis 1959, 1975 och 1976. Sådan är naturen.
Allt är föränderligt.
Kanske människor med lite historisk kunskap önskar,
att vi ännu en gång fick tillbaka“Den lilla istiden”, vilken
vi i Norden upplevde under 1600-talet.
Minns tåget över Bälten under vårt krig med Danmark,
då Erik Dahlberg som var fälttygmästare kom på,
att isen höll att marschera på, vilket möjliggjorde ,
att Karl X Gustav kunde hota Köpenhamn.
Senaste 7 veckorna har bjudit på för termikflygaren och i viss mån för oss hangflygare ett enastående väder.
Tack vare att högtrycket över Skandinavien har legat stadigt parkerat, som ett resultat av jetströmmens bana, har vi blivit
förunnade svaga vindar mycket sol med höga temperaturer.
Tyvärr har det medfört, att nederbörd kommande från sydväst inte har kunnat in över oss. Det skandinaviska högtrycket har inte haft svårigheter att motstå angrepp från lågtrycken.
Allt tillsammans har det gjort, att vi nu i Juli 2018 har ett gigantiskt nederbördsunderskott räknat 2017-2018. Stora problem för jordbruket, där vallarna där man tar kreaturens vinterfoder har bränt ner och antagit en brunvit färg.
Dricksvattnet kan också bli en bristvara, vilket vi kanske inte
hade räknat med i ett land så rikt på sötvatten…
Hoppas jetströmmen ändrar sig, så låset till Skandinavien går
upp för nederbördsrika lågtryck.
Bild på jetströmmen finns nedan.
Med tanke på att skräppressen, alltså kvällstabloiderna, älskar
att beskriva något med överdrifter, förväntar jag mig, att
Exessen ska skriva i rubrikerna “Kaostorka”….
OK, nog om vädret, det är vad det är och vi kan inte göra nåt
åt det, om man inte är rättrogen miljöpartist…eller skyller torkan på
president Trump i USA. Vem vet…han kanske förbrukar kopiösa
mängder vatten, då han vattenkammar sin frisyr…
I dag torsdag for jag ut kl 0900 till ett flygställe för att
få mig några timmar i termiken med min kompis Tant HyperAva.
Jag fanns på plats med modellen monterad, kameran
laddad och telemetrin aktiverad 0915.
Det fanns redan då Cu-bildning och jag vill säga, det var 1/8 Cu
med bas på 1500 m. Vinden var växlande men tryckvinden
var ostlig. Jag startade, steg med el till 75 m, där jag stängde
motorn och kurvade i en ettrig blåsa. Blåsan så här tidigt var
trång, men den hade mycket lyft i sig.
Åkte snabbt upp till en bekväm höjd, satte mig i min flygstol
med en vattenflaska inom bekvämt räckhåll och förberedde
mig för en rejäl tur på 1.5 timma…tills jag kom på, att jag
glömt slå på min kamera, eftersom jag inte fick bild på monitorn…
Japp, det är bara att landa då. Vilket jag förberedde på vanligt sätt.
Landa skulle jag göra in mot hanget, eftersom vinden var ostlig.
Jag kom in perfekt, möttes av stark turbulens vid hangets kant,
tappade höjd och modellen försvann under kanten.
Ok tänkte jag, den ligger vid kanten, så ingen panik…fast min
variometer indikerade höjdförlust och det betydde ju, att modellen
fortfarande flög, även om jag inte såg den !
Det tog 2 -3 sekunder innan jag förstod hur det låg till och då slog
jag av sändaren, så modellens mottagare skulle gå in i Fail-Safe.
Efter 3-5 sekunder tystnade telemetrin och jag förstod, att min
modell slutligen landat.
Enkla puckar tänkte jag, den ligger framför hanget. Den tanken
kunde jag snabbt glömma, för framför hanget eller just nedanför
fanns ingen Ava…
Framför hanget finns en 5 tunnlands kornåker. Du vet hur det är
att hitta en modell i en kornåker vid denna tiden, då stråna är
som längst…?
Jag gick längs hangkanten fram och tillbaka 2 gånger, körande
mitt sido- och höjdroder för att om möjligt kunna lokalisera
modellen med servorasslet.
Intet kunde jag höra. Jag drog på motor för att kanske höra
proppen tugga i kornstråna, men lika tyst där.
Alltså gick jag ner till åkerns kant, gick fram och tillbaka
2 gånger under kontinuerligt körande av sida och höjd.
Tyst som i en grav.
Tillbaka upp på hanget och fundera, vad hade hänt.
Från det modellen försvann under kanten, så flög den ytterligare
6-8 sekunder.
Det betyder den bör ha flugit 7 sekunder och tillryggalagt
ca 50 – 60 meter.
Jag borde kunna höra servona på det avståndet, det var min slutsats.
Jag kontrollerade noga kornåkerns yta, för att kunna se tecken på
att en Ava något abrupt hade landat, men intet var att se.
Nu gick jag nerför grusvägen och halvvägs vek jag av och gick
ner till åkerkanten. Jag körde servona, men intet hördes.
Om min modell gått i FailSafe och “fastnat” där, beslöt jag att
slå av och slå på sändaren igen. Då jag slog på sändaren, hörde jag utifrån kornåkern ett rasslande
från propellern. Nu hade jag information, som pekade ut riktningen i någon mån.
Jag prövade åter att köra motorn, men den startade inte.
Alltså beslöt jag att marschera ut i grödan. Jag gick mot den plats,
där jag tyckte, jag hörde ljudet. Efter att ha gått ca 35 m ut i åkern fortfarande ingen glimt av Avan
Jag beslöt att gå 10 m till rakt ut. Då jag gjort det, stannade jag och spanade. Till min glädje kunde
jag skymta min Avas stabbe 3 m från mig. Jag gladde mig verkligen
åt att jag fann min modell inklusive min dyra kamera.
Men i en kornåker måste jag vara högst 3 m från modellen för
att kunna se den. En modell i en sädesåker har en makalös
förmåga att försvinna.
Problemet var att kornet var glest, stråna var starka.
Det gjorde, att modellen sjönk ner till marken och maskerade sig själv.
Kanske jag skulle sätta in en signaltuta i modellen. Problem är, var den ska sitta, då modellen har dåligt med plats för mer elektronik. Kanske
jag skulle montera en stroboskoplampa i toppen av fenan, vars blinkande
skulle kunna fånga mitt öga ?
Nåväl, uppkommen till pilotplatsen kollade jag Avan och den skada
som uppstod under modellens solitär flygning, var att de båda
polyamidskruvarna , vilka håller vingarna hade knäckts vi nedslaget. Precis som de ska göra. Jag kom billigt undan.
I med nya skruvar, sätt på kameran och ny start upp mot en sky,
som började fyllas med Cu Congestus och Cb. Vid en första hastig
titt uppåt drog jag slutsatsen, att det blir nog ingen åska här…
Min första blåsa tog jag på 75 m och den var stark. Torrrtermik
kan var stark den också. Just över mig fanns det ingen Cu-bildning,
men inåt landet blommade det kraftigt och högt. Det rådde kraftiga
vertikala rörelser i luften.
Uppe på min “Bekvämlighetshöjd” kunde jag glida omkring bekymmerslöst. Vinden var nästan noll, varför jag inte drev iväg, då jag kurvade.
Men min njutning av flygningen avbröts av en blixt och knall
ett par km från mig. Skulle jag avbryta ? Nä, jag kör en stund
till, eftersom Cb-molnen med åska och nederbörd låg
ca 8 km från mig.
Torrtermiken avlöstes efter hand av molntermik i form
av många små nybildningar, som höll mig på säker höjd.
Ljuset i går då jag flög var besvärligt. Det gällde att inte ha
för stort avstånd till modellen ,eftersom det förekom dimmoln
på lägre höjd, som gjorde att även en 4- m modell var svår att se.
Vem vill flyga bort en modell ? Inte jag i alla fall.
Jag tror, alla aktiva modellflygare har flugit bort en modell och
funnit den igen eller inte. Den som säger, han aldrig blivit av
med en modell under flygning är antingen inte en aktiv flygare,
eller så drar han en vals.
Att flyga bort en modell är inte en nödvändighet, om du flyger.
I de flesta fall finner man sin modell igen, om du letar i
enlighet, med den fakta du har. Sen finns det naturligt-
-vis övernaturligt duktiga flygare, som aldrig flugit bort något….
Men jag frågar mig om dessa överhuvudtaget har flugit ?
Låt mig ta ett exempel från min egen modellflygverksamhet,
då jag flög bort en modell:
Jag och Robert från Norrland stod och njöt av vår flygning en
härlig sommardag på Hovs Hallar. Våra båda modeller gled på
en säker höjd och vi flög på ett avslappnat sätt. Lite för avslappnat för mig, då vi stod och pratade. För jag kom
plötsligt på, att jag styrde Robbans modell….Du förstår min tanke,
var är min modell ? Jag spanade snabbt av skyn, men inget syntes. Däremot hördes
5 sekunder senare ett rejält brak bakom hanget på Platån. Det var min modell,
som slog ner i en enebuske. Modellen i lagom stora balsabitar. Så går det, då man står och
pratar i stället för att flyga. Denna gången lagade jag modellen på kvällen, tack vare det var
en balsamodell. Med CA-lim fick jag ihop flygplanet. Dessutom en snabb spackling
och slipning, så jag kunde spraya modellen efter morgonkaffet.
Spiriten var åter fit for fight !
För tänjer man gränserna, utmanar man alltid modellens öde…
Efter 1.5 timma i skyn avbröt jag och landade för en vätskepaus. När jag satt i min stol, kom en man gående för att bese fornminnena. Det märkliga var att han 1:Var modellflygare , 2: medförde en GoPro som var samma som en av mina, en GoPro 3+.
Jag erbjöd honom en plats för hans kamera på min modell, så han skulle få lite minnen från platsen. Bilder fick han då jag flög 15-20 minuter med hans kamera i mitt GoProplasthölje
på Avan.
Piloten från Italien hette Trucco Grandi Ladri och är bosatt
i Basilica di San Marco Venedig.
Efter fotosejouren gick vi till hans husbil och förde över bilderna
till hans laptop.
Åskvädret tilltog vilket dock inte hindrade mig att flyga ännu en
vända. Till en början var termiken god men snabbt ändrade det
sig.
För att först ha bjudit på utbredda områden med stig ,blev det
i stället stora områden med sjunk. Jag kunde känna hur
temperaturen sjönk, vilket indikerade att det var kalla nedsvep
från framkanten av åskfronten.
Jag förbrukade den acken, som satt i modellen och dessutom
testade jag FailSafeläget i luften.
Det gör jag då och då för att kolla, att modellen går in i
förhandsinställt läge.
Det stämde ganska bra, men jag justerade sidoroderutslaget
för att minska svänghastigheten.
Sen blev det till att landa, då det kom några regnstänk.
Demontera Avan och emballera den i sitt fodral.
Eftersom jag vet, det växer körsbär här, tog jag en vända
bort till de med röda bär fyllda grenarna. Vi har haft torrt
och det medförde att bären inte var jättestora, men å andra
sidan var smaken och sötman utomordentlig. Körsbär ska man äta
vid trädet, de smakar bäst där. Hur många kärnor jag svalde av misstag ?
Många.
Bilderna tog jag med min och hans GoPro och markbilderna tog
jag med min Mobius. Ännu en flygdag fylld av äventyr, svett och termik !
Det upplever du aldrig i dvala framför en tv !
Spänn fast dig så åker vi !
Jetströmmen i dag söndag 15. Juli
För du inte ska glömma vad som är på G…
-12, eller +28….vilket väljer du ?
Björkarna börjar anta en höstlik färg genom att veva in klorofyllet.
Start med italiensk kamera i plasthöljet.
Du kan se ytterkanten av åskfronten…
Undrar vilket nummer i ordningen denna starten med Avan är på Tjärby ?
Detta brukar var fårbete, men har nu antagit en föga fruktbar färg.
Ekplantorna dör inte på grund av brist på vatten,
de går i dvala, när det är kärva förhållanden.
Den gamla örnen på hanget, om möjligt ännu torrare och fnasigare i huden nu…
Den dominerande landskapsfärgen nu är gult.
I fjärran Hovs Hallar, tyvärr inte flygbart i dag, då vi har ostlig vind.
En vall som borde vara grön och växande för ännu en skörd, men som nu…
Skyn kl 1000 vid Tjärby med små nybildningar.
Här ser du hur björkarna handhar torkan…
Nybildningarna växer hastigt till sig. Om nybildningarna är lite trasiga i kanterna indikerar det starka vertikala rörelser i luften.
Här har du kanten av området med Cb-moln i vilka det åskade och regnade.
Nu kom lite regn…
Kanske dags att montera åskledare ?
Du ser det regnar kraftigt ur molnet i bakgrunden.
Hit kom fronten.
Skyn kan innehålla mycket dramatik och det kostar inget att se på.
Landningen med Avan.
Blixt och dunder… …hagel och regn…
Körsbär som det fanns fantastiska mängder av.
Gul cirkel = Där Avan försvann från min blick. Svarta ovalen = där den landade i kornet.
Ålleberg är bäraren av en rik fauna i sin egensinniga natur.
Berget är resterna av sedimentära bergarter som exempelvis
kalksten, vilket genom att toppen på berget består av diabas,
som är en omvandlad (metamorf) bergart. Diabasen skyddar
de sedimentära bergarterna från erosion, vilket gör att Västgöta-
-bergen står kvar i sin prakt. Man kan säga att diabasen ligger
som en tupé på de sedimentära lagerna.
Diabas är en sorts granit, som fördes upp till ytan från den flytande delen av jordens mantel, där diabasen stelnade och blev till vad vi ser i dag.
Diabas kallas också svart granit och syns ofta som grund- -material i gravstenar.
Generellt sett är bergen platåberg och sträcker sig ca 100 m över den omgivande bygden.
Inte så märkligt att Flygvapnet och KSAK valde Ålleberg som en central plats för utbildning och utveckling av segelflygare och plan.
Här hade men en bra plats med goda termikförutsättningar
och vid den tiden tillgången till flygbara hang vid olika
vindriktningar.
Jag tog lite bilder under Shoot-Outen för att visa, hur miljön är.
Bilderna som visar vyer från hangkanten är tagna kl 2130 varför de har en gulaktig ton.
Att besöka Ålleberg är alltid en upplevelse för dina sinnen. Vill du ser mer
natur från Ålleberg så skriv “Ålleberg Natur” i sökrutan på sidan 1.
Nötkreaturen hjälper till att hålla ängsmarken öppen.
I stället för granskog, tyst och mörk.
På Ålleberg finns ett flertal små gölar. Vid Nord- och
Sydbranten mynnar källsprång som har god vattentillgång.
Betande djur skapar en rofylldhet i bilden.
Howdy !
Som vi sa, då vi kollade Rawhide med Clint Eastwood
på början av 1960-talet på tv.Uttrycket finns dokumenterat
redan från ca 1560 i södra England. Det är en förkortning
av uttycket: How do ye? “Hur är läget” ?
Det finns också sankmarker på toppen, vilka berikar biotopen.
Jag tror denna prästkrageliknande växt heter Färgkulla
…och detta är en…
…en grusväg i kvällsljus på Ålleberg
Diabasen har trängt fram ur humusskiktet och visar att Ålleberg har en stark tupé.
Vid Västhanget och i bakgrunden kan du ana Kinnekulles mjuka profil.
Mösseberg i kvällsljus
Solen står lågt nu
Startrampen på Västhanget för hängglidare
Utsikten från Västhanget kan vara hänförande.
Västhanget dagtid då termiken blommar.
Detta är värdefull jordbruksbygd
Enligt uppgift finns väderstationen på den lilla kullen till höger
Först byggda hangaren 1944-1945
Från Västhanget mot restaurang och hangar.
Restaurangen som den se ut i dag och som den såg ut 1946
Lite flygregler.
Grönskan på Ållebergs sidor är överväldigande. Beror på tillgång till vatten, mycket ljus och näringsrik jord.
Rallarrosen är obändlig i sin växtkraft.
I graniten är kvartsiten insprängd. Kvartsit är en bergart hårdare än granit. Granit med insprängd kvartsit är populärt som bänkskivor i kök.
Kinnekulle taget med 300 mm Zoom kl 2130
Rallarrosen är en överlevnadskonstnär, som dragit fördel av att den trivs i sur jord. Alltså jord med lågt ph-värde.
Överflöd av större blåklocka på sluttningarna
Sluttningarnas ängar fulla av örter.
Längs vägen efter Saleby Gård upp mot Ålleberg
Sinnebilden av hur vädret ska vara på Ålleberg !
Vill du läsa om Ålleberg så skriv “Ålleberg” i sökrutan upp till vänster på första sidan av min blogg.
Jag hade fler bilder på mina hyllor, så här kommer en ny laddning till påseende.
Ibland funderar jag varför just flygplan, både fullsize och modeller, vilka användes runt Andra Världskriget är så populära, om jag får använda det ordet om ett krigets verktyg ?
Kan det var ljudet från en V-12 eller ljudet från en dubbelstjärna på 2 x 7 cylindrar ?
Eller är det en allmän beundran för tekniken från
30-40-talet ?
Det kan ju också vara ganska enkelt…vanlig nostalgi.
Men som sagt här är lite fler bilder.
Nästa post här blir allmänna miljö bilder och den
troligtvis sista posten från Ålleberg.
Hoppas du ser, vad bilderna vill visa…
Christer hade också med sig en Huey, som han flög med. Helikoptern höll samma höga klass som hans övriga plan och fordon.
Imponerande var de två planen, som byggaren hade kört fram med en printer. Framtidens byggande ?
Vem vet… Spitifiren var en relativt liten modell. som flög bra.
Under det tre dagar jag var på Shoot Out Väst, såg jag
ett haveri, där en segelmodell och en motorkärra
kolliderade i luften.
De återpassades till byggsatsstadiet på en sekund…Det borde inte hänt då vi hade stort utrymme.
Att tävla med drönare är en ny sak inom modellflyget.
Om man ska kalla det modellflyg…tja, jag är inte säker,
men inom en hobby där gränserna snabbt flyttas, låt
oss säga det är modellflyg.
Det har hur som helst, attraherat många utövare, vilka
kör ett rullande schema med tävlingar. För den oinvigde
ser det overkligt ut.
Hur klarar man att flyga på det sättet dessa grabbarna gör ?
Det kräver att ens perceptioner är slipade och snabba.
Att tävla med drönare är en företeelse, som vi får säga ligger i tiden. Att fotografera drönare som flyger programmet
är inte enkelt. Men det blev några bilder trots allt.
Sen fick vi se farkoster, som kan starta på marken och vatten
utan problem. Vad kallar vi sådana maskiner ??
Jag trodde inte det var möjligt med hänsyn till det stora utrymmet vi disponerade…att kollidera…
…men inget är omöjligt och man fick skörda sina modeller som bitar i vallen.
Drönarspecialisterna inrättade sig för att visa deras tävlingsform.
Orföranden i ÅMFK Kjell-Åke testar drönarpiloternas glasögon.
Mottagare…tror jag för telemetrin.
En tävlingsmaskin. Inte mycket balsa och siden här inte…
Att fotografera drönare som simulerar tävlingsflyg är den svåraste fotografering jag försökt.
Bildern tagna med snabbmatning och 1/5000 sek exponering.
Om inte utseendet på modellerna imponerade, så var propellervinandet mycket imponerande då de accelererade.
Är det flygplan MEFA eller båt ?
Roliga “modeller”.
Del av Fliteline på Shoot Out Väst 2018 på Ålleberg.
Rc-Flight hoppas jag gjorde goda affärer i hangaren.
Ett allroundflygplan, som man kan ha till det mesta. Minns du då vi byggde Graupners “Taxi” eller då vi knåpade ihop Svensons “Westerly”…
En printad p-38 Lightning.
P-38 Lightning konstruerades av geniet Clarence “Kelly” Johnson
vid Lockheed 1937-1939 och serieproducerades från 1942.
Hur tror ni modellflygindustrin ska kunna klara konkurrensen
från hemmaprintade modeller ? I framtiden kanske du laddar ner
en fil och sen printar du ut din FW-190 eller vad det nu är.
Användes för attackuppdrag och spaning. Men även som jaktplan.
Kallades av tyskarna för “Der Gabelschwanz Teufel” – Djävulen med den gaffelformade stjärten.
Det var ett sådant plan, som den världsberömde författaren Saint-Expuriy
blev nedskjuten i nära kusten vid den franska Rivieran. Författaren till åtskilliga böcker,
bland annat till sin genombrottsbok ” Lille prinsen” eller på franska “Le petit prince”.
Läs hans bok om då han var postflygare i Nordafrika. Respekt.
