Om modellflyg på hang
Därför det blåste 3-4 m/sek nästan rakt på. Man får inte missa tillfällena.
Det gjorde jag inte, för det blev 2.5 timma i luften.
Bara lustflyg.
Min Spirit Elite nummer 2.
Min Spirit nummer 1 var hemma på modifiering.
…fast med hjälp av kråkbromsen går det bra.
Flygbilder Mobius och övriga Panasonic Lumix.
Onsdagen visade på nytt upp fint flygväder med västlig vind
ca 3-5 m/sek.
Pär och jag bestämde oss för Tönnersa Strand, som ju är
ett västhang.
Vi blev förvånade att finna stranden nästan tom….
Sveriges längsta strand…tom?
Men det är så, när semestrarna sjunger på sista versen,
att turistnärvaron upphörlika snabbt, som man stänger en kran.
Vi kånkade ner med våra modeller till det vanliga flygstället,
vilket var jobbigt.
I alla fall för mig som hade ett stenhårt träningspass i
gymmet och 50 km cykling i benen sen i går.
Men det mjukade upp sig efter hand.
Jag flög med min Spirit, vilken var enkelt, även om vinden
hade minskat.
Värre var det för Pärs Lunak, som ju kräver lite vind,
beroende på vingbelastning och övrig konfiguration.
Fast flygningen började dåligt för Pär. Han hade
glömt en skruvmejsel vid sin bil, så han var tvungen
att knalla iväg fram och tillbaka, för han behövde verktyget
att justera klaffvinkeln…vad är det man säger….
det man inte ha i huvudet..osv.
Pär fick flyga mycket försiktigt i den svaga vinden,
men till slut avbröt han, då förhållandena var för marginella.
Bättre att avbryta i tid och bära hem en hel modell
än att chansa och bära hem modellen i en påse.
Min Spirit har ju en låg vingbelastning, så den kunde
jag flyga hela tiden.
Efter vi var klara, gick vi ner på stranden och jag
hade min modell på hanget, då vi gick mot bilarna.
Spiriten gjorde en fin landning i den orörda sanden
som slutpunkt på vår dag med våra modeller på ett kusthang.
Lite bilder blev det med min Mobius och min Lumix.
Tyvärr hade jag skit på uv-skyddet framför sensorn på
min Lumix, så jag fick beskära lite brutalt.
Nu har jag rensat bort skräpet, så det funkar
som det skall.
Pär pustar efter vår promenad.
Min Spirit ligger klar att starta
Pär grejar med sin klaff…och upptäcker
han måste knalla och hämta en skruvmejsel..
.men vi är inte lata eller rädda att röra på oss !
Vi är ju ungdomar .
Hoppas han inte kastar ut i den vinkeln…
…men det går nog bra…
….fast det gäller att snabbt ner med händerna på radion och ta kontroll…
Dags att svänga tror jag…
Nu flyter det på…än så länge.
En modell konstruerad på tidigt 50-tal.
Det Lunaken gör bäst. Flyger.
Ännu ett försök
Fast det blev till att landa. Finns inget lyft…tja då landar man.
Att gå nerför kanten är enkelt….värre att krypa upp med modell i handen
Laholmsbuktens blåa vatten och Lunakens gula färg…ganska svenskt,
om man vågar skriva det, i de PK-tider som nu råder.
Lunaken smyger kanten för att ta tillvara allt lyft.
Han flyger nog med lite klaff eller…
Jag sa till Pär han skulle ökat spännvidden med 15 cm på varje vinge.
Modellen hade flugit bättre då. Dessutom hade ingen märkt,
att han avvikit från originalritningen.
Ingen trängsel på stranden som ni ser.
Pär kommer stapplande ? efter att ha hämtat sin mejsel…
Landning på stranden
Pär säger det blåser för lite för hans modell, så det är dags att avbryta.
Här ligger Pärs Lunak jämte en av Tönnersastrandens vilda alligatorer.
Kan man inte flyga modell gör jag som Ikaros…
Ökenvandring nästan…
Så här är det bara till att bära iväg…
Färdigfluget för idag.
Min Spirit efter en fin landning
Den mångbenade strandspindeln på låg i sanden
och tog igen sig. Fast vi tyckte han var lite torr i kroppen…
Jaha, det var lite, om hur två aktiva pensionärer fördrev
en del av onsdagen med flygning. Vad flög du i dag ?
De kommande veckorna åker vi på semester till olika
meetings i Europa. Bered er på mycket bilder och reportage.
Pär håller ställningarna på hemmahanget, när vi är borta !
Inget märkvärdigt.
Det var mycket intensivt ljus då jag plåtade och det gillar jag inte…
Jag föredrar lite mer molnigt och senare på dagen, då blir det mjukare bilder.
Men så här blev det.
Alla bilderna tagna med GoPro 3+.
Som sagt, det gäller att skicka ut modellen med power !
landning
Klart för idag
Det är mycket torrt i naturen nu.
…började jag känna mig sugen på modellflyg. Väderutsikterna enligt yr.no
http://www.yr.no/sted/Sverige/Sk%C3%A5ne/Hovs_Hallar/
hade lovat ostlig vind, som skulle vrida under eftermiddagen till Nord
på Hovs Hallar.
Eftersom jag litar på den norska väderlekstjänsten i motsats till SMHI,
beslöt jag att kvista ner till HH under eftermiddagen.
Jag var där kl 1500 och det var bastuhett. Turisterna satt i skuggan och flämtade
och själv hade jag bunkrat 1.5 l vatten som legat i frysen och var garanterat
kallt efter hand som isen smälte i flaskan.
Då jag efter en varm promenad kom upp på platån var nästan stilla….
Vinden blåste NNO med maximalt 1 m/sek. Men tänkte jag, har jag tagit mig
hit ska jag ju flyga. Kan jag inte hålla mig uppe går det ju bra att efter en vända
gå in och landa på kanten.
Så jag kastade ut med den kraft jag är mäktig och modellen fick bra höjd.
Det var inga problem att hålla sig flytande om man flög väl.
Mycket turister som föresatt sig att gå till Kattvik, kom snöpligen tillbaka
efter att ha konfronterats med värmen i skogen.
De pustade hos mig och fick en förklaring hur detta med hangflyg
fungerar egentligen…
Efter en timmas flygande kom den utlovade nordnordvästliga vinden.
Vindstyrkan gick snabbt, på 10 minuter, upp till 5 m/sek och det
blåste rakt på kanten, vilket skapade mycket bra lyft.
Jag fick flyga till 1800, sen orkade jag inte mer. Jag var nöjd.
Det kan ju tyckas att det är att späka sig, om man flyger under dessa
förhållanden, men jag tänker då, vänta till höst och vinter…..
plus 3 grader småregn….eller 0 grader blötsnö.
Det gäller att passa på.
Dessutom är det roligt och givande att flyga. Modellflyga har ju
aldrig varit en plåga för mig, tvärtom det bästa jag vet !
Det gäller att få ut modellen med mycket energi,
så du får tid att stabilisera flygplanet.
lägger jag upp några bilder från den delen av året, då man i regel inte lider av värmen
under hangflygandet.
Dessa bilderna togs en söndag med mycket fint väder. Men det var 12 grader kallt
och vinden var nordlig, så lyftet fanns där.
Modellen är min äldsta Arrow, som den heter då Staufenbiel säljer den, men den heter
Fredy när tillverkaren Valenta säljer den.
Denna Arrow, av vilka jag haft tre stycken, var den som låg bortflugen på HH i 18
månader.
Efter en smäll nere i Ystad beslöt jag att skrota den, då kroppen var lappad och lagad
så många gånger.
Jag har ju en splitt ny Arrow bara influgen hängande på väggen.
Min skrotade Arrow hade 9 år på nacken.
Men många roliga minnen har jag av min Arrow.
Ett av de glada minnen var från Kåseberga där en pilot kom med en 15000
kronors modell. Min Arrow kostade, då jag köpte den 1500 spänn och jag flög ifrån
den modellen som kostade 10 gånger mer än …
Här lite svalkande vinterbilder som kan få er att drömma tillbaka, om ni svettas…
Modellen är attraktiv till utseendet.
Modellen är underskattad, för den är lika snabb rätt flugen som mycket dyrare produkter.
Skulle jag önskat något,
skulle det vara en Arrow med 200 cm spv och med MH32 i roten och Rg14 i spetsen…
…samt något modernare vingspetsar för att reducera det inducerade motståndet.
Man kanske skulle ringa till Jiri på Valenta och ta ett snack,
för han är inte omöjlig.
Pär och jag hade bestämt oss för, att idag lördag måste det bli fin vind på Hovs Hallar.
Då fick det ju bli det oavsett eller…Vindmätaren på HH sa 2-4 m/sek nordnordväst.
Vi drog slutsatsen, att då är det flygbart antingen på Segeltorp eller uppe på platån.
Vindindikationerna på vägen till HH var inte positiva. Flagorna hängde slaka och
det det tycktes inte gå våra vägar idag.
Men vid campingen vid Kattvik såg jag flaggorna viftade och hoppet steg.
Framme vid parkeringen visade flaggan på nord, varför vi tog vårt pick och pack
och knatade upp.
Det var nästan ingen vind, men vad det var gott om, var värme!
Vi monterade modellerna, det vill säga jag monterade, min för Pär hade satt
ihop sin på parkeringen.
Jag gick som en äggasjuk höna och till slut kunde jag inte bärga mig, utan jag
startade ut över kanten, som då tycktes som ett Damoklessvärd.
Det gick vingligt till en början, men så fort jag kommit upp några meter,
stabiliserade sig planet och fick lite fart.
Jag lovar, att vinden var inte över 1.5 m/sek !
Men trots den svaga vinden, trots att det var termiskt, kunde jag klättra, så jag fick
100 m över kanten eller ca 200 m över havets nivå.
Väl på höjd var det en baggis att flyga.
Jag landade efter en kort stund för att montera min kamera på modellen
och för att kunna få med Pärs första start med sin Lunak på det höga.
Pär drog på starten, för han ville ha en stadig vind, innan han startade, vilket jag kan förstå,
med tanke på allt jobb han lagt ner på sin scratchbyggda modell.
Han försökte skjuta med gummirep, men det fungerade inte, då gummirepet fick
för mycket friktion mot marken och orkade således inte dra upp modellen ordentligt.
När Pär tyckte vinden var ok, startade han och det var problemlöst. Lunaken flög
utan problem och han var snabbt uppe på säker höjd.
Under flygningen försökte jag än en gång fotografera Pärs plan med kameran i
nosen på min Spirit, bara för att än en gång när jag kom hem och kollade bilderna
bli besviken. Det är mycket svårt att plåta så. Några bilder blev det i alla fall.
Det kom ju en ständig ström av människor förbi oss och nästan alla stannade
och pratade och ville veta “Hur fungerar det “?
En person, Mark från Malmö kom på cykel….och var genuint intresserad
av modellflyg och vi förklarade lite, hur det hängde ihop.
Hoppas han fick så mycket inspiration, så han tar upp hobbyn !
Min modell funkade fint, men min ena klaff hade lagt av.
Det är inget livsavgörande, för jag kan flyga och landa utan klaff.
Felet visade sig vara, att i vingen har jag en skarv med hane/hona och
den skarven hade lossnat, när jag utförde en mindre reparation på
vingen i går.
Efter ett par timmar dog lyftet rent av. Pär lyckades, jag trodde inte han skulle
klara det, hanka sig in över kanten och landa på framkanten utan skador.
Jag fortsatte att flyga en stund till, men även jag gav mig, medan jag
fortfarande hade betryggande höjd, så jag kunde göra en riktig
bedömningslandning med full kontroll.
Sedan inpackning i bilen och hemåt och vi var ganska så slaka både
jag och Pär efter timmarna i värmen.
Men våra unga sinnen var revitaliserade av upplevelsen !
Å nu blir det bilder…
Vi fick en fin flyguppvisning av en J35F som uppträdde vid Hamnfesten i Torekov.
Ett imponerande flygplan som flög för ca 50 år sedan första gången.
Dånet då det flyger med full EBK på låg höjd borde skrämma den hårdaste fiende…
Vår vanliga depåplats på HH, vilken har den vackraste utsikten bland flygställen.
En bild min kamera på min Spirit tog då modellen låg i gräset i väntan på start.
Pär har spänt sitt gummirep för att kunna skjuta sin Lunak i den svaga vinden.
Då kör vi, säger Pär och släpper Lunaken.
Kom ihåg att det var cirka 1 m/sek i vind bara…
…därför kan det var problem att få upp modellen…
…så Pär kämpar med det vilket…
…innebär en smal balansgång mellan förhållandet hastighet och anfallsvinkel…
…men piloten får ge sig därför gummirepet fastnade i marken så det…
…drog inte som det skulle, vilket innebar att…
…att modellen kopplade ur och…
…piloten för att rädda situationen var tvungen att trycka för att få flygfart så att…
…han kunde landa säkert.
Lunak
Det var riktigt varmt !
Kattegatt, en obruten horisont, därför kan inte jag tänka mig att bo i skogsbygd !
Mark, en besökare som kom cyklande uppe på HH
…från Malmö och som var intresserad av modellflygning.
Efter en kort stund kom vinden och Pär startade
sin Lunak på vanligt sätt genom att kasta ut över kanten.
Mark vinkar åt fotografen…
Den gamble ska landa sin Spirit.
…och här ligger hon i högsommargrönskan bland blommor och blad.
En hangflygare plockar ihop grejorna för hemfärden efter en fin dags hangflygande.
Låter jag blasfemisk ? Det är jag inte.
Jag anser Hovs Hallar för att vara drottningen av Sveriges hang.
Hovs Hallar låter i mina öron lite mer feminint än hanget vid Kåseberga,
som domineras av Ales Stenar, vilket väl renderar det hanget namnet
kungen av Sveriges hang, eftersom det påstås, att Ale var en vikingakung.
I dag fredag, var just en sådan dag, där allt var med modellflygaren på HH.
Vädret var högsommar, 26 grader varmt, vinden blåste med 2-4 m/sek rakt på det stora
hanget, vilket skapade ett, som det verkade, oändligt och outsinligt lyft.
Det fanns inte ett kytt, ingen turbulens överhuvudtaget i dag,
utan vinden var så laminär, den kunde bli.
Vid sådana här flygtillfälle, när det är så lätt och avkopplande att flyga,
tycks i alla fall min hjärna koppla om lite grand.
Själva hanterandet av planet blir en sak, man sköter med förlängda
märgen, vilket frigör hjärnkapacitet för andra funderingar associerade
till landskapet vid Hovs Hallar och havet.
Det blir nästan ett meditativt tillstånd och jag är säker på,
andra har upplevt samma sak som jag vid liknande tillfällen.
Min vältrimmade och nylagade Spirit flög perfekt och gjorde
just det, jag bad den om.
Det fanns mycket turister och alla som gick förbi mig kom fram och pratade och
frågade, hur det fungerade.
Man träffar mycket trevliga människor på HH och man får
en god respons, om man är öppen och förklarar.
En familj från Småland ville ha bilder, som jag tog från modellen och det fixar
man lätt till med E-post.
Kattegatt låg om inte blankt så nästintill. Långt ut kunde man ana bälten med
bleke, men mot hanget rann vinden, jag skriver rann för att beskriva laminäriteten
på vinden, hela tiden på som en perpetuum mobile.
Vinden var lovad nordost av yr.no, men vår vindmätare sa nord, då jag kollade, vilket var
grund för mig att åka ner.
När förhållandena är som idag, då har jag svårt att avbryta. Jag vill ju inte
sluta med något, som är så givande och speciellt under dessa omständigheterna.
Nu kanske någon frågar sig: Vad är det för nöje att sitta på en tuva och låta
modellen flyga på ett hang ?
Till den vill jag säga: Du har inte förstått det essentiella med begreppet modellflyg.
Jag ska inte hjälpa dig med förklaring, du får försöka förstå själv.
Naturligtvis fanns det paradoxer i miljön. Utanför strandlinjen kördes snabba
och bullrande dyra motorbåtar i skytteltrafik som det tycktes mellan Torekov och Båstad.
Jag tror det var nån sorts idrottstävling i Båstad, som hade attraherat dessa dyra
flytetyg.
Du förstår jämförelsen mellan att sitta på en tuva och flyga en Spirit eller
försöka sitta i en vilt galopperande plastracer med 300 hk motor framstudsande
på dyningen…
Tala om skilda världar.
Jag kom ner till HH och startade kl 1100.
Min sista landning för dagen skedde kl 1600…..men jag ville egentligen flyga mer.
Och nu blir det bilder, som jag hoppas beskriver min dag på Hovs Hallar:
Depån på platån.
90 m asl.
Min nylagade Spirit är lika fin, som då den var ny,
nu efter den omfattande reparationen.
Japp….en del kör racerbåt….och en del hangflyger.
Jetplanen ritar med vass penna i skyn…
Planet som passerar från vänster till höger var en Boeing 747
Landning 3.
Om en sekund touchdown.
Välkomna ner till Tjärbyhanget, där du får sitta och flyga !
…jag vet inte, men varken jag eller Pär hade det på oss.
Vad vi däremot har är ett brinnande intresse för att
flyga våra modeller.
Det går utmärkt att flyga våra modeller i rutiga skjortor.
Vi träffades nere på Tjärbyhanget för att förhoppningsvis
få oss en tur i termiken.
Pär hade tagit med sin radiofierade friflygande oldtimermodell.
Skam till sägandes har jag glömt, vad den heter….?
“Min oldtimer.
Den heter SM2:an och är konstruerad av Ragnar Odeman inför VM 1952″.
Jag fick ett mail av Pär vad den heter.
Väderläget var västligt vind 2-4 m/sek, vilket är perfekt för Tjärby.
Min modell var min Ava, vilket Pär alltid tycker är fusk,
bara för jag har elmotor om utifall att….
Hur det gick….jo vi fick flyga så mycket vi orkade.
Termiken pustade på som vanligt vid Tjärby,
vilket innebar, att det var turbulent på hanget.
När det bygger upp termik framför hanget, blir vinden
turbulent naturligtvis, eftersom termikblåsan
stör den laminära strömningen.
Men, det gör inget, för då får man anpassa sin flygning.
Pär var tvungen att avlägsna sig 1430, då han
hade avtalat om annat hemma.
Jag flög på tills klockan var 1615. Så jag fick tid i luften från 1215.
Det blev ca 3 timmar i termiken.
På Tjärby kan det ibland vara knepigt att sig upp i termiken från hanget.
Blåsorna är små, oregelbundna och ojämna i lyftet.
Man märker att blåsorna släpper med en viss rytm
och det gör det möjligt att lättare få termik med modellen.
Alltså de klassiska tecknen på termik, vinden ändra riktning,
kallare luft, svalorna sticker upp, vitfågel och glador
anländer.
Kommer man över 125 m, är det som att flyga i filmjölk.
Det är laminärt och utan turbulens.
Termiken på denna höjden är naturligtvis starkare
och mer förutsägbar.
Kommer du över 250 m, är du i det läget, att du kan glömma
bekymmer med att hålla dig uppe.
Problemet kan i stället bli att komma ner hel, när man vill landa.
Att flyga termik utan aerodynamiska bromsar är att utmana ödet.
Kommer du i en kraftig blåsa utan bromsar, då kan det var kört.
Det gäller i ett sådant läge att ha is i magen och alla
nerver under kontroll.
Antingen spirala ner med full höjd/full sida eller gå på rakkurs ,
så du kommer ut i sjunket.
Detta ska du testa innan du börjar flyga termik med modellen,
för då vet du, hur din modell beter sig.
Det det hela tiden handlar om, är att inte överskrida modellens
maxhastighet. Gör du det, får du strukturellt brott
på kropp eller vingar.
Speciellt, om man försöker dyka bort höjden och man
märker det går för fort, genom till exempel att du får
fladder i vingar eller stabbe. Ta då inte upp för hastigt
utan hellre en mjuk sväng för att minska hastigheten.
Men som sagt, aerodynamiska bromsar är säkrast.
Min Ava har bromsar på ovansidan av vingen. Jag har
ställt in två lägen på bromsarna. Hel och halv broms.
Sen har jag trimmat modellen, så att med full broms
går Avan in i en svag dykning utan att överskrida
maxfarten. Man behöver alltså inte bry sig om hastigheten.
Under broms kan jag i princip släppa spaken, för Avan
överskrider inte maxfart.
Allt detta har jag testat på lägre höjd, så jag vet,
det funkar 100 %.
Ok, här som vanligt ett sjok bilder tagna från marken
och från modellen.
Inget märkvärdigt, men en redogörelse för hur Pär
och jag tillbringar en flygdag på Tjärby.
Vad och hur mycket flög du själv i dag månntro?
Denna bilden tog min GoPro när jag var på väg ut till kanten.
Bilder som är oväntade blir oftast bra av nån anledning.
Pär nyss urstigen från sin japanska bil med 9 cylindrar…
Pär beredd att starta.
Man behöver inte anstränga sig direkt för att få ut denna modellen på hanget…
Japp Pär nu gäller det att få ordning på modellen…
Cruising
Modellflygning kallas detta
Kyrkspiran balanserar nästan Pärs kärra…
Pär tar termik och flyger med hög nos.
Två soldrivna maskiner….modellen och vindkraftverket.
Ruling the sky
En modell och en svala
Man måste vara koncentrerad..för det mesta.
Min Ava.
Den gamble hangflygaren startar
Min Ava med det jag använder.
Min Jr, mottagaren för telemetri och min GoPro.
Min sändare.
Ni ser, att min Ava har flugit 82 timmar och 49 minuter.
Detta räknat från den 1. April 2014 då jag nollade minnet.
Denna Avan har mer än 650 timmar i termiken !
En nöjd Pär har just landat.
…tycker ni bilderna och texten har förmedlat den känslan jag ville delge er ?
Det är ju ingen märkvärdig flygning vi gjorde, men allt tillsammans gjorde,
att det blev en fin dag.
Förstår du ….flygplan, natur och väder, hela konceptet skapar en känsla.
Det är den, jag försöker förmedla till mina besökare.
Robert från Aspenäset utanför Krokom hade med sig en Typhoon
till Hovs Hallar.
Den väckte direkt mitt intresse, för den såg BRA ut.
Ser det bra ut, brukar det flyga bra också !
Roberts variant var en elseglare och dess flygegenskaper var
av vad jag kunde se mycket bra och positiva.
Den var snabb, vändbar och verkade behaglig att flyga.
Jag vill ju, att en högpresterande modell förutom att ha
ovanstående egenskaper också ska var förutsägbar i luften.
Efter att ha kollat modellen bestämde jag mig, jag ska ha en.
Modellen görs av RcRCM. Spännvidd 2 m, klaff och skev, sid och höjd.
Byggd i komposit för att tåla belastning. En allroundmodell som
säkert kommer till sin rätt, på de hangen jag utnyttjar.
Här är några bilder på modellen och en videosnutt.
Ska bli spännande att få den så småningom.
Först en videosnutt:
Här ett par bilder
Vad säger ni om denna modellen ?
I tisdags, eftersom väderläget var perfekt för HH, åkte jag dit i akt och mening
för att bara nöjesflyga med min Spirit.
På parkeringen kom en man, som hade sett, jag hade modeller med i bilen och
berättade, att han också var hangflygare. Han hette Robert och hade kört över
100 mil för att få flyga på HH…..tror jag.
Robert och fru bodde i sin husbil och var på semester.
Jag sa till Robert att hänga med upp och flyga på platån, vilket han gjorde.
Väderläget var så här:
Nord, med svängningar ca 5 grader mot väst och öst,
vindstyrkan var ca 3-6 m/sek och vinden var laminär.
Lyftet var mycket bra och Robert hade bara berömmande ord
om hanget, då han flög med sin Multiplexmodell Akro från troligtvis 80-talet.
Hans modell var utrustad med skev, höjd, sida och klaff. Det gjorde det ganska
enkelt för honom att landa.
Vi fick ett par timmar i luften tillsammans med två skärmflygare, vilka också
fick uppleva Hovs Hallar, då det är som bäst för hangflygning.
Vad som hände med min Spirit, ska jag berätta sen…
Robert är ju van att flyga på fjällhang, vilka är turbulenta. Det han mötte
här, var helt laminär vind från havet, vilket gjorde lyftet turbulensfritt och
starkt.
Höjdmässigt var det möjligt att enkelt nå 300 m i dag.
Nåväl, jag tog bilder med min Mobius som ombordkamera, både
video och stillbild.
Vidare satte jag min Mobius på Roberts modell, så
han fick med sig en video hem.
Sen klämde jag lite bilder med min vanliga Sony systemkamera oxå.
Inte bara flög vi i tisdags, vi fick oss minst 2.5 timmar i luften också på onsdagen.
Väderläget i onsdags var så gott som vindstilla fram till kl 1200.
Så vi satt ju och spanade efter vind från havet uppe på platån på HH.
Kl 1200 var det som om någon tryckte på knappen, för då kom vinden.
Först ca 3 m/sek rakt på, men sen ökade vindstyrkan till 3-6 m/sek.
Det gav ju oss perfekta förhållanden med ett starkt och turbulensfritt lyft.
Så ånyo blev denna dagen ännu en av de de där dagarna på HH,
vi brukar ha 5 om året.
Nu hade vi haft 2 dagar, som var superbra efter varandra.
Både jag och Robert var mycket nöjda.
Robert, som var på Hovs Hallar för första gången, tyckte det var
en storartad upplevelse att flyga där.
Här kommer bilderna, från en sådan dag vi brukar bli undfägnade
med 5 på ett år högst !
Nedanstående bilder är tagna med Mobiusen.
Robert rules the slope…
Robert från Krokom. En modellflygare helt i min stil.
Duktig flygare med mycket flyg bakom sig. När man träffar en erfaren flygare,
märker man, att vi pratar samma språk.
Robban fokuserad
Detta är en av Roberts modeller.
En Multiplexmodell som heter Akro.
Jag hade en Multiplex termikmodell med 3.7 m spv och jag lade genast
märke till släktskapet med denna modellen.
Alltså en modell från sent 70- eller tidigt 80-tal.
Båda modellerna hade bra flygegenskaper.
När man konstruerade modeller vid den tidpunkten, då denna gjordes,
lade man vikt vid det estetiska och inte bara det tekniska och funktionella.
Visst är den snygg !
Den gick relativt fort oxå !
Robert hade adderat klaff till modellen. Underlättar landningen
Här ligger Roberts modell. En bra produkt av 70-, 80-talet.
Min Mobiuskamera monterad på nosen, för att vi ska kunna
dokumentera Roberts flygning på Hovs Hallar.
Segelbåtarna har börjat att nervöst stryka längs vår halländska skärgårdslösa kust.
I fjärran…drömmen om en sommarstad…
En av de trogna flygarna på Hovs Hallar, en hangkråka.
Roberts modell med kamera
Roten Gul Rudolf
Robert drar lite med Akron
En hangkråkas silhuett.
Ska kråka öka farten, fäller den vingarna och minska lyftkraften och därmed motståndet.
En anpassad fågel som löst problemet till stor del,
med det inducerade motståndet som synes.
Kunde varit en av Odins korpar. Vet ni vad hans korpar hette och vad deras uppgift var ?
Googla. Kunskap är lätt att bära.
En skärmflygkompis som passade på att utnyttja det eminenta vädret.
Klart att piloten njöt av sitt flyg.
Robert flyger rote med en skärm.
Bara två skärmar och horisonten.
The Sky is the Limit…
Möte
Landning pågår för Robert.
Inte enkelt att komma ner här…
Kråkbroms är ett utomordentligt hjälpmedel att malla in sig med.
Fast turbulent…det är det.
Nästan…
Där satt den…
Bara att hämta. Alltid skönt då modellen är hel efter en landning under svåra förhållanden.
Robert förbereder sin Typhoon.
En 2-m kärra som flög suveränt. Snabb, snygg och agil.
Det blir en sån till mig snarast. En perfekt allroundsegelmodell.
Ett fartyg tillhörande havsforskningslaboratoriet, tror jag.
De utförde någon typ av mätningar under en lång stund.
… för då blir man så här glad och belåten efter en dags fin flygning på ett nytt hang,
om man heter Robert från Krokom !
Kan det vara svalorna eller en erfaren hangflygare…?
Jag vet inte, om jag fann svaret, men frågan är väl närmast retorisk.
Dagen började tidigt. Redan kl 0730 stod jag beredd att starta min Sparky
för ett uppdrag att flygfotografera en industribyggnad i Halmstad.
Det var absolut vindstilla och solsken, Nackdelen att plåta så tidigt är, att
kontrasterna blir hårda av den lågt stående solen. Men det fungerade och
bilderna blev bra.
Resan fortsatte till en plats, där jag lagt märke till, att det fanns gott om svalor.
Det är inte lätt att plåta svalor, därför de är extremt snabba och oförutsägbara
i sina flygbanor.
Kameran ställde jag in på 1/2000 sekund och repetering av bildtagningen.
Alltså fotografering enligt kulsprutemodellen. Håll inne avtryckaren och bilderna
tas 8 i sekunden. Detta torde garantera, att nån bild i sekvensen borde bli bra….
Det blev ett par hundra bilder i alla fall och av dessa sorterade jag ut några, som
jag redovisar här.
Lägg märke till hur olika svalorna gestaltar sig i luften och hur de kan använda
sina kroppar för att anpassa sig till flygkraven.
Här kommer några bilder:
Visst ser de snabba ut…
För att öka sin manövrerbarhet kan i se, att stjärtfjädrarna är utspända.
Vill fågeln öka hastigheten, fäller den vingarna bakåt
för att minska spännvidd och inducerat motstånd.
Alltså en tidig version av Swing-Wing.
Den är välanpassad i luften…
Svalorna flög här för att fånga insekter.
När fåglarna flyger lågt och fort, måste deras perceptionsförmåga
vara välutvecklad för annars…
Kolla A vingarnas konfiguration B stjärten. Jämför med tidigare bilder…
På denna bild ser svalan ut som om den ryttlade…
…och här är ett annat utseende.
Ganska mycket V-form…eller ett ändläge vid vingslag…
Den presterar en snabb glidflykt med snabba riktningsändringar.
Svalor kan flyga mycket högt, man kan se svalor på 3000 m höjd,
om förhållandena är gynnsamma.
Man säger det blir fint väder om svalorna flyger högt……
Right on !
Skillnaden mellan en svala och en tornseglare är,
att i flykten har alltid tornseglaren raka vingar.
Tänk dig hur anpassad en svala måste vara,
för att kunna fånga en liten insekt i hög fart….
Lågflygande svala, men jag tror inte, det innebär regn…
När jag stått 10 minuter här, flög svalorna bara en halv meter framför mig.
Lunak
Eftersom vi hade vädergudarna med oss i dag söndag, åkte vi
till Hovs Hallar för att få oss en dos hangflygeri…vad annars ?
Vinden 5-7 m/sek NV, vilket är perfekt för Segeltorpshanget.
Vi hade kommit överens om, att jag skulle försöka videofilma
Pärs Lunak från min Spirit.
Min modell hade jag lastat med 375 gram i tyngdpunkten för
att få lite bättre speed.
När man lastar sin modell, så ökar man hastigheten inom vissa
gränser. Man får en större motor, gravitationen, vilken då det
är “överskott,” läs mer lyft än du normalt kan omsätta i hastighet.
Tack vare energiöverskottet, lyftkraften, kan man omvandla det
det till hastighet med hjälp av ballasten.
Med ökningen av ballasten, blev min och Pärs modeller,
vad gäller hastighet, mer likvärdiga, vilket borde underlätta för oss
att flyga nära varandra, för att kunna få video från min modell på
Pärs.
Det lät ju plausibelt, men än en gång visade det sig, när jag kollade
videon hemma, att det mesta var missar.
Det är väldigt svårt att träffa rätt. Man ska dels försöka sikta med
modellen, så kameran får med den modell, som ska filmas, man
måste flyga på ett sånt sätt, så att videoupptagningen kan bli
njutbar för betraktaren och man måste vara försiktig och inte
kollidera med den andra modellen.
Det är alltså flera parametrar, som ska jämkas ihop. Lägg därtill
på faktumet att vädret i dag var kyttigt och termiskt, vilket gjorde
att modellerna flög i någon mån oförutsägbart.
Men det är bara att gå på det igen och testa, då det är bättre
förhållanden. Till exempel 3 m/sek och laminär vind.
Men flög gjorde vi naturligtvis. 2.5 timma fick jag i luften…
Hur mycket flög du i söndags ? Va sa du ? Zappa tv…jaha…
När vinden är så stark, som den var i dag, är det svårt att landa
nere vid Segeltorp. Speciellt Pärs Lunak måste man vara för-
siktig med, då man landar.
Landningen måste vara planerad. Alltså ingen improvisation
för då brukar det gå åt pipan.
Därför hade Pär beslutat, att bästa sättet att få ner sin Lunak
säkert, var att landa i sädesåkern så nära staketet som möjligt.
Han gjorde det två gånger och två saker ska vi tänka på, om
man landar bakom hangkanten i säden.
Det första är att inte gå för långt bak. Inte mer än 10 meter,
för blåser det kraftig, kommer man inte framåt, när man ligger
i kantrotorn.
Det andra är, att en modell som landar i en sädesåker, den har
en tendens att totalt göra sig osynlig. Det blir svårt att hitta den.
Jag har satt på ett par av mina modeller en pipare, som jag kan
aktivera med radion, eller om jag slår av sändaren, så går
piparen igång automatiskt, vilket underlätta letandet.
Att man genom att köra servona, ska kunna höra var
modellen ligger är en utopi, när det blåser mycket och
modellen sjunkit ner i grönskan. Så antingen en pipare eller
en GPS-Caller, för då kan du ringa till modellen och få
de exakta koordinaterna.
När klockan var 1600 landade vi mycket nöjda med en fin
flygning för oss båda på Segeltorp.
Båda modeller oskadade, vilket stärker självkänslan.
Jo, det är lätt att få skador vid landningen.
Vyn som möter en modellflygare från Segeltorpshanget.
Ni kan se, att vågorna bryter, vilket är en indikation
att vindstyrkan är 5-7 m/sek.
Kan han flyga som en svala månntro …?
Det var inte helt enkelt att starta Pärs kärra idag,
beroende på att vinden gjorde det svårt att hålla
modellen i ett fast grepp under utkastet.
Detta är ju en modell, som gör sig absolut bäst i sitt rätta element.
Eller som vi säger på latin:”MOBILIS IN MOBILE“
Vad det betyder ? Googla på det !
Alla roder på modellen är bespända med papper,
vilket är känsligt för upptickande pinnar och annat,
då man landar.
Det gäller att vara koncentrerad, om man flyger,
då förhållandena är lite mer krävande än normalt.
Pär har landat i säden och går ut i ett spår av en maskin,
för att inte trampa ner grödan.
Modellen hittad och bärgad.
Vi hade mycket åskådare i dag, som intresserade följde, vad vi gjorde.
Jag kommer , då jag ser denna bilden att tänka på en episod med
Gösta Ekman, som spelade “Herr Papphammar” i serien
med samma namn.
Den scenen där Herr Papphammar går i en sädesåker
med skjorta slips, hatt och kavaj.
När han stiger fram ur åkern, visar det sig dock,
att han helt saknar kläder under bältet…
Jag menar, det var ju tur, att Pär hade byxor på sig, med tanke på
de unga damerna, som satt på bänken 20 m bort…..
När svalorna flyger lågt, sägs det bli regn.
Hoppas inte det samma gäller modeller.
Vad gäller jämförelse mellan svalor och en Lunak,
så får vi väl konstatera, att både flyger bra på sitt sätt eller hur ?
En Spirit Elite på Segeltorps pilotplats, där det går utmärkt att sitta och flyga…
Ja käre betraktare, sådan var min och Pärs flygsöndag den 22 juni 2014.
Sämre söndagar kan man ha, tycker jag, då jag klockan 1810
satte in min bil i garaget..
…än att ta sin modell och åka till Hovs Hallar.
Innan avresa kollade jag vår väderstation och den sa,
det blåste 2-5 m/sek Nord.
Således perfekt för flyg. Dock hade jag farhågor, att vinden kunde lägga av.
Förvånansvärt lite bilar vid Hovs Hallar på parkeringen.
Jag träffade tre tyskar från trakten av Stuttgart, som var på besök i vårt land.
Förutom att vara turister, var de också skärmflygare. Jag pratade med dem
och sa, jag också var skärmflygare och modellflygare.
Vi utbytte telefonnummer och när jag hade släpat mig och mina grejor upp
till det höga, ringde jag och gav en vindrapport. Det blåste, då jag ringde,
3 m/sek rakt på med mer vind, som var på väg in, vilket man såg på havet.
Min Spirit startades och lyftet var suveränt. Helt laminär vind och alltså
ingen turbulens.
Spiriten flög som vanligt som en dröm. När jag flög, kom skärmflygarna
upp till mig och jag landade min modell, fäste kameran på den och ut igen.
Min Mobius tar bra bilder med det nygamla objektivet från min GoPro. Man kan
utan problem se till exempel alla bilar på parkeringen och vad det är för fabrikat.
Inte dåligt.
Efter en kort stund landade jag och vi satt och inväntade den vind, som inte
fanns...…men som var på ingång.
Vinden tog sig snabbt och jag kastade ut min Spirit med Mobiusen inställd
för stillbild.
Då jag kastat ut modellen och den gled förbi, hörde jag ett klickande ljud.
Jag kände igen ljudet, men kunde inte placera det. Modellen flöt på bra,
men vid nästa förbiflygning kom jag på, vad som hänt.
Höjdroderservot hade lagt av.
Växellådan var kass och det klickande ljudet man hörde, var när utgående axeln
roterade; eftersom en kugg hade gått.
Ja, nu satt man i saxen……inget höjdroder…vad gör jag ? Eftersom min modell
är så enastående välflygande, flöt den på ok, då jag flög på hanget.
Jag tänkte; jag kunde reglera höjden med klaffen vid landningen.
Så sakta gled jag in bakom hanget och genom stora S-svängar brände
jag höjden sakta.
Nu är det ju bara det, att området på toppen är ju stört av topprotorn.
Det betyder, att modellen kräver kraftiga korrigeringar vid inflygning och landning.
Men jag hade gott hopp om att få ner kärran hel. Men enligt Murphys Lag,
eller på svenska, enligt lagen om alltings djefvlighet, inträffar alltid det värsta
just innan sättning.
Varje gång jag manipulerade klaffen, det vill säga fällde ut den,
pitchade nosen upp, eftersom mixning med höjd inte funkade.
Resultatet blev, att modellen gick in i en oscillerande stall.
Denna stall började på 3 m höjd och med lite tur hade modellen landat,
då den var i plant läge…men enligt Murphy så gick modellen in i stall,
då den var 10 cm från marken.
Resultatet blev, att den steg till 3 m. överstegrade sig och sen tog den fart
och körde naturligtvis nosen ner i marken……
Jag kunde inte göra något.Hade jag fortsatt att svänga,
hade modellen hjulat på vingspetsen och värre skador hade skett.
Nu blev skadorna, att vingbultarna i plast knäcktes och en spricka vid
vingroten uppstod.
Så jag kom billigt undan. Jag kunde i alla fall ändå inte flyga mer, eftersom jag
inte hade med extra servo, för vem har det ?
I stället pratade jag med tyskarna, som hade lagt ut sina skärmar,
då vinden ökat till 5 m/sek rakt på.
Det är inte lätt att starta, där vi var på grund av topprotorn.
Den gör det svårt, att balansera skärmen.
Men efter flera försök startade den förste och så fort han kom ut
över kanten, lyftes han 20 m upp snabbt.
Så problem att hålla sig uppe, var det inte.
Den andre piloten hade mer problem. Han drog för mycket broms,
när han dragit upp skärmen. vilket medförde, att han stallade den,
så den föll ihop.
Jag tipsade honom och han fick upp den. Sen hjälpte jag till att
leda fram honom, så han kunde komma framåt lättare i vinden
och med ett papper emellan, kom han över kanten och fick till
slut en fin flygning på 1.5 timma.
Det är alltid roligt, att träffa positiva människor,
som är nöjda och glada.
Dessa tre tyska skärmflygare gjorde ett väldigt gott intryck på
mig genom deras trevliga sätt och öppna attityd.
Roligt.
Jag tog bilder, dels med min Sony och dels med min Mobius.
Alla flygbilder är Mobius och de andra bilderna med några
undantag, är min Sony.
Så här hade vi det idag på förmiddagen, innan jag var tvungen
att dra, på grund av stundande festligheter.
Det är ju Midsommarafton…
I väntan på vind
Sommarstaden nummer 1.
Bra skärmkontroll
Här kan ni se, att skärmen har mycket anfallsvinkel på grund av för mycket broms.
Skärmen flyger inte ok och kan kan kollapsa.
Efter skärmen är stabiliserad, gäller det att ta sig framåt mot kanten.
Därför ser det lite ansträngt ut på denna bilden.
Japp, nu flyger vi…
…och så fort piloten kommer utanför kanten, åker han hiss uppåt.
Sen är det bara att njuta…
…och inse att i detta läget är man privilegierad.
Näste man lägger ut sin skärm för uppdragning.
Här kom vinden, på grund av rotorn, plötsligt 90 grader fel…
Men till slut båda gossarna i luften.
Vid landning här är det en fördel, att ha någon som ser till, man stannar på marken.
Mycket kommatecken i meningen, men jag håller hårt på kommateringsreglerna,
som jag lärde mig i gamla gymnasiet för 45 år sen.
Två skärmar över Kattegatt.
Här ligger en modell med trasigt höjdroderservo…
2 män och en kvinna som ska flyga skärm
Dags för damen att lägga ut skärmen.
Med selen på sig ser man ut som en puppa…
Ni ser själva, att havet är ganska lugnt.
Här var jag nära att landa….
…men naturligtvis började modellen gå in i ny stall…
…ni ser höjden….ca 4 meter…
…nu har modellen vikit sig och är på väg ner mot terra firma…
Inget annat än marken väntar….håll i!
Där satt den !
Så vi åkte till ett minst sagt känt ställe och det är Segeltorp,
beläget just söder om Hovs Hallar.
Jag hoppas ni inte tröttnar, men man har ju inte en uppsjö
av flygställen inom rimligt avstånd att åka till, då det gäller
hangflyg.
Var och vad flög du själv med i söndags…?
Hovs Hallar med sitt låga hang Segeltorp har så mycket positiva
egenskaper man tar del av, så det är alltid värt en resa att
komma dit.
I söndags drog vi dit och anlände vid 1430-tiden, då den värsta
turistrusningen avtagit.
Efter diskussion på parkeringen om vi skulle gå upp på det höga
hanget eller ner till Segeltorp beroende på vindriktningen, beslöt
vi gå ner till Segeltorp, vilket visade sig vara ett riktigt val.
Där nere låg vinden rakt på med ca 3-5 m/sek.
Det var perfekta förutsättningar. Det visade sig att lyftet var mycket
bra och jämnt. Det var inte termiskt, vilket gjorde att den laminära
vinden från havet utan störning träffade hanget och skapade lyft.
Pär flög sin numera influgna Lunak och jag kanade runt med min
Spirit.
Båda modellerna flög fint och det var en fröjd att hålla på.
Nöjda och belåtna med flygdagen landade vi hemma hos Pär
klockan 1815.
Ännu en upplevelserik söndag !
Ja, nu blir det bilder……
Pär har gjutit en ansats i plast och mikroballonger på sin modell,
så han får grepp vid utkastet. En typisk problemlösning av Pär.
Ja, då är det dags…
The point of no return….
Lunak
Just hämtat efter landningen på gräsytan bortom.
start nummer två.
…ett djupt andetag och sen…AVANTI !
Pär pekar med högerhanden att dit ska du flyga eller…
En god representant av 50-talets teknologi och kunskap.
Jag tog med denna bilden, inte för att visa en mogen man,
utan för att visa att det finns fortfarande modellflygare,
som använder 35 mHz.
Vilket vågutbredningsmässigt är
mycket mer fördelaktigt än 2.4 gHz.
Jag sa till Pär, att Lunaken har stora likheter med en Salto.
Om Lunak hade haft V-stabbe, hade de varit nästan identiska.
Den gula Lunaken gör sig bäst mot den blånande ocean….
…eller ?
Solen började stå lågt vilket syns på bilderna.
Jag har uttryckt det många gånger, men modellflyg är vackert !
Där satt den !
Vilket ju krävde, att man begav sig ut med sin modell.
Jag vill inte sitta på en bänk talande om , att man kanske skulle…
eller hur man egentligen ska göra , då man segelflyger,
för det ska vara rätt, eftersom det har stått på internet…
Nix, jag sticker ut till ett hang för att få njuta av möjligheten
att flyga min modell.
Är det inte det modellflyget går ut på ?
Pär och jag åkte till Tönnersastranden. Jag hade med min Spirit,
för vinden var svag, medan Pär hade med sin nyrenoverade Banana.
Jag kom ner först, satte bilen på parkeringen och knallade iväg
med modell och prylar.
Vid framkomsten var vinden klen. Cirka 2 m/sek,
men det brydde jag mig inte om, för min modell kan
flyga på svaga vindar.
Efter en halvtimma i luften landade jag och just då dök Pär upp
ur skogen med sin kärra.
Han tyckte vinden var för dålig och avvaktade. Bananan är
inte att leka med under marginella förhållanden.
Dessutom är den väldigt fragil.
Hur som helst så ökade vinden upp och Pär flög min Spirit
innan han kastade ut sin Banana.
Hans kärra flög bra och genom att använda klaff,
underlättade det flygningen.
Pär landade på stranden och det blev en lång reva i
sanden efter landningen.
Allt gick ok.
Båda våra modeller var hela och vi var där i 3 timmar och flög !
Förändringen av naturen syns tydligt här. För 10 år sen växte det
inga björkar bland dynerna.
Här ligger min Spirit färdig för start med kameran ovanpå nosen.
Efter en stund dök en yngling upp från skogsbrynet med en banan i handen…
Fast innan flygning ska han ha sig en pipa…
Pär fick i nåder ratta min Spirit i väntan på bättre vind.
Spiriten med Påarp i bakgrunden.
Spiriten med kamera…ser inte så estetiskt ut, men roligt med ombordbilder.
Jaha, då var det dags med bananer på kanten…
Pär tar ett djupt andetag eller….
Där blir bananan flygande.
Pär mötte en trut i alla fall…
Bananans konturer misstar man sig inte på.
I dåligt lyft blir det ibland, att modellen måste flygas med hög nos.
Varför får ni själva räkna ut.
Här flygs det med klaff.
Man kan svänga brantare…
Planering för landning
Här satt den…landningen var aningen oplanerad…
Piloten fick älga ner och hämta…
Ser ju helt ut säger Pär…
Japp, allt är ok.
Då är det bara att gå på det igen.
Man kan inte slarva, när man kastar ut….jag vet det av egen erfarenhet.
Nu bär det av…
Kolla Pärs single-stick sändare, uppträdd på vänsterhanden.
Snygg modell.
Ett barn av sin tid, 2003
Jag var tvungen att ta en bild. Det var så vackert.
Så här ser det ut då man kan flyga hang.
Som jag alltid säger, ser det bra ut flyger det bra oxå.
Jo jag vet det var Kelly Johnson som myntade uttrycket,
när han var chef hos Lockheeds Skunk works.
Banana – Påarp – Halmstad
Ibland går det så fort att man passerar färgvallen…
Vad gör du ?
En Banana mot skyn…precis som det ska vara.
Båda konturerna är lätta att känna igen.
Här flyger 43 års hangerfarenhet.
Nu, har Pär planerat landning.
Först flyger man bort höjden och sen planerar man.
Pär satte modellen med rätt hög fart och modellen
ritade ett mycket långt spår i sanden.
Här ligger den safe and sound.
…och sen var det bara att packa bilen.
Här kommer lite stillbilder från min lilla Mobiuskamera
(460 spänn fraktfritt från Kina).
Tillbehör till kameran köper ni på E-Bay superbilligt.
Två gamla gubbar på kanten. Dock, sinnet är ungt och fullt av energi på båda.
Nu ska jag landa min Spirit.
Bild 1.
Bild 2.
Nästan nere.
Klart.
Jag tänkte lagt in som bakgrundsmusik Harry Belafonte och
Banana boat song….
men det hade varit liksom lite för enkelt…
nu blev det musik, som håller dig vaken.
Jag tycker det är något rofullt över betande kor…
En sådan fin flygdag som idag fredag, den får man
som modellflygare inte låta passera outnyttjad.
Först tänkte jag flyga termik med en Ava, men jag
såg vinden drog mot nord från väst, så kanske,
kanske, det kunde bli flygbart vid Hovs Hallar…
Vid 1100-tiden stannade jag bilen vid parkeringen
och gick ner till platsen, där vi flyger vid det låga.
Det är en promenad på ca 1000 m, alltså 2000m
fram och tillbaka.
Vid koll av vinden nere vid hanget visade det sig,
att det låg nästan rakt på.
Det var en liten liten dragning mot väst, men
det störde inte.
Alltså promenad till parkeringen, hämtning av
modell och radio och annat som krävs för
flygningen.
Nedkommen till hanget, monterade jag och satte
min GoPro på nosen på kärran.
Sen var det bara att starta. Det blåste ju ca 3 m/sek
vilket gav ett stadigt och bra lyft. Man behövde
inte ligga och gneta med klaff.
Mycket turister var där och ett stort gäng holländare
blev riktigt imponerade
av begreppet radiostyrt modellflyg utan motor…
De tog massor med bilder och jag fick försöka besvara
alla deras frågor. Det gäller att göra propaganda för
hobbyn.
Landade gjorde jag på gräset, som ni ser på videon.
Det fanns en sten där jag landade, Den gjorde så ena
vingbulten knäcktes.
Hade jag haft en M5 härdad Unbrako, då hade
vingfastsättningen gått.
Nu behövde jag bara byta plastbulten.
Tröttar jag er med bilderna ?? Eller filmerna ?
Japp, så är det.
Jag har ju inte flugit på andra ställen så det blir,
som jag redovisar.
Men det kommer att dyka upp annat intressant
på min blogg,
så håll ut !
I dessa buskarna hittade jag en vinge för 3 år sen, som tappades cirka 1978……..
Landningssekvens 3.
Landningssekvens 4.
Klart !
Min välflygande Spirit Elite.
Min första Spirit gjorde stort intryck på mig med sina goda egenskaper, både i termik och på hang.
Modellen är ju mycket lätt, naturligtvis beroende på utvald balsa, men som medför att den
är spröd. Man måste vara försiktig vid landningar.
När vi var nere i Ystad på hanglägret, flög jag med min Spirit i hård vind och det gick
förvånansvärt bra.
Jag hade köpt en ny byggsats från England där kroppen var av glasfiber. Man kunde tro att den skulle
vara tyngre än balsakroppen, men det var den inte.
Vingarna var likadan, fast jag lackade med cellulosalck 3 gånger innan jag klädde.
Det gör att konstruktion blir avsevärt starkare, då balsan i vingarna är mycket lätt
och därmed mjuk. Om jag cellulosalackar fyller jag träporerna något så när med harts
och därmed blir det stabilare.
Min nya kärra väger med allt i, inklusive en 2500 mA acke, knappt 1200 gram.
Hursomhelst, jag åkte till Tönnersa Strand för att provflyga. Vinden var knal….
bara c 1-2 m/sek, fast den låg rakt på.
Jag slängde ut efter noggranna kontroller av roder, rätt håll, rätt rörelser.
Lyftet var dåligt men jag gnetade mig upp. Sen flög jag i sammanlagt 1.5 timma
avbrutet av två landningar för att ställa om kameran i nosen.
Resultatet av provflygningen blev bra. Modellen var lite baktung, vilket jag
korrigerade, förhoppningsvis, med 25 gram bly i nosen.
Annars flög den suveränt både med och utan klaff.
Great Planes Spirit Elite rekommenderar jag till den som vill ha en
allroundkärra för både hang och termik.
Man ska tänka på att då man flyger den ska man använda både
sidoroder och skevroder i svängarna.
Speciellt i dåligt lyft, både i termik och på hang, ska man flyga lite “flatare”
för att utnyttja lyftet.
Här kommer bilder och alla inklusive stillbilderna är tagna med kameran
jag alltid har med när jag flyger, min Mobius. 460 spänn i Kina.
I avvaktan på första starten.
Det är inte mycket, man behöver ha med sig, när man är hangflygare.
Ok, nu är det dags. Kameran i nosen inställd för video.
Bild 6.
Jag och Pär åkte till HH i akt och mening för att modellflyga.
Pär hade med sin Banana och jag hade med min nya Arrow.
Hemma hos Pär skulle jag kolla, att mottagaren var bunden till
sändaren och allt fungerade.
Dock visade det sig, att ena skevrodret var det glapp i skarvkontakten.
Glitchen gick med viss ansträngning att provocera fram, men jag beslöt,
att min Arrow fick hem och gås igenom noggrant.
När allt var lugnt hemma, tog jag isär min Arrow och kollade noga kablar
och kontakter mellan mottagare och skevroderservo.
Felet var mycket kraftig oxidation i den kontakten, som satt i vingen.
Oxidationen härrörde från den brand, jag hade i mitt förråd för 3 år sen,
då en lipocell tog fyr. Den rök som bildades då plast brann innehåller
ju saltsyra, som lagt sig överallt.
Speciellt på mina oskyddade kontakter. Eftersom jag inte flugit
modellen på flera år, därför jag hade en annan jag flög med,
hade jag missat att kolla kontakterna.
Nu bytte jag båda kontakterna och sen var allt ok.
Men jag var förvånad, att mässingskontkaterna var så helt korroderade.
De var nästan helt svarta.
Alltså att tänka på:
Har ni eldat plast i hobbyverkstaden, kolla kontakterna…
Nåväl vi kuskade iväg mot HH, för jag hade med min trogna Spirit oxå.
Nerkomna var vinden NV, men med hänsyn till att skärmflygarna
höll till där nere vid Segeltorp, beslöt vi gå upp på platån.
Visst det blåste bra där också och vi , eller rättare sagt jag,
började montera min Spirit.
Då började krånglet. Av någon anledning ? hade jag tappad bindning
mellan rx och tx, varför jag fick ordna det.
Det är ju inte nån raketforskning utan det fixades.
Sen kollade jag att roderna gick och Pär kastade iväg modellen.
Fiasko!
Jag hade ju inte ställt in roderna ordentligt. Höjdroder och skevroder
gick på fel håll.
Varför gjorde jag en sådan nybörjartavla? Det är för enkelt att skylla
på predemens, utan vi säger väl, att det beror på, när man är stressad
och oväntade problem uppstår…
Alla kan räkna ut vad som hände…..i backen.
Jag har visserligen klarat att flyga och landa en modell här med felgående
skev-roder, men inte med två roder felgående, det klarar ingen.
En mycket besviken pilot plockade ihop sin modell, som
trots allt hade klarat sig bra.
Som tur var, blev flygturen kort, bara 3 meter,
vilket begränsade farten och skadorna.
Två saker hade gått sönder:
Dels vingbalken, som sitter löst instucken i vinghalvorna och
som är gjord av laminerad ply och i centrum förstärkt med 2 mm
dural, dels fick kroppen vid vingfästet en spricka i balsan.
Kroppens skada fixades med lite CA-lim
Vingbalken ska Pär fixa en ny, eftersom han har maskiner.
Sen band jag Spiriten till rätt modell i sändaren och såg till att roder
gick på rätt håll och att utslagen var rätt inställda.
Nu är den fit for fight igen. (När Pär fixat balken)
Kan jag inte flyga, kan jag fotografera, när Pär flyger,
vilket jag gjorde, så gott jag kunde.
Pärs modell är en Banana, vilket är en snabb kärra. Den är inte
helt enkel att flyga och framför allt, är den inte enkel att landa
på HH, vilket ni ska se på bilderna.
Trots allt med mitt strul var vi båda nöjda med dagen.
Vi hade fått se förutom Pärs Banana också Kenta flyga skärm
och sett hänglidare fara förbi.
Mer kan man inte begära.
Nu ser ju vädret de kommande dagarna ut att ge mycket regn,
så man får väl bida sin tid, innan det blir dags att åka till HH igen.
Här kommer som vanligt en bunta bilder:
Det första vi såg från platån var tre skärmar.
Vår depå, när min modell fortfarande var hel…
Pär kollar läget från kullen vid fortet.
Pär handkastar sin modell för att kolla roder och utslag.
Kanske behövde kollas…
En proffsfotograf, till höger filmade Pärs aktiviteter.
Pär sa, att detta gick ju ok.
Så nu kan vi starta…
Du faller väl inte framlänges…?
En mycket fokuserad flygare…det var extremt turbulent vid kanten.
…Men nu är det lugnt.
Hur många gånger har vi stått på den kullen och flugit våra hangkärror ?????
Pär drar i svängen så det ryker…-
5 g
Halmstad skymtar på andra sidan Laholmsbukten.
Nog utstrålar Bananan speed !
Jag sa till Pär att flyga så du rör vid horisonten …
Där det lyfter bäst…där flyger vi !
Modellen styrs med sida/skev och höjdroder, med möjlighet att klaffa skeven.
Pärs första landning…
Men det är väl så att bananer växer i träden…
Här plockar Pär ner sin Banana.
…ser helt ut härifrån…
…men Pär har fått syn på nått…
…framkanten har fått sig en smäll av en gren…lättlagat med plast, mikroballonger och
sen tape över tills det härdat, lite slipning och lite sprayfärg…sen är det klart.
Men en sväng till vill vi ha…
Fast Pär ska först minska utslagen på skeven…
Beredd att kasta ut…
Där åker bananen iväg…
…det gäller bara att ta sig igenom den svåra turbulensen vid kanten…
..sen kan vi flyga på…
…så Pär svänger vänster för att ta höjd.
Pärs Banana efter senaste landningen.
En hängglidare dök upp
Kanske han ville ha lite mer tryck i vinden…
Häggen blommar
Jag kunde inte låta bli att ta bilden vid vägen till Kattvik…
Jag har suktat efter att få flyga hang med min Spirit
på Hovs Hallar, men vädret……
Det har ju varit regn, för mycket vind och fel vind. Tills i dag.
Väderutsikterna lovade nordväst 2-4 m/sek från kl 1200 idag, varför
jag bestämde mig för att åka till HH med min suveräna Spirit.
En modell jag missat helt då den kom.
Den har utomordentligt bra egenskaper både för termik och för hangflygning.
Dess klaffar är mycket effektiva och modellen är lätt !
Nåväl jag kom till Segeltorp kl 1300 och kånkade ner till hanget med
mina prylar.
Jag mätte vinden och min mätare sa 2.5 m/sek rakt på.
Inte så mycket men det borde räcka tyckte jag.
Så på men kameran och kasta ut.
Modellen flöt majestätiskt, men man fick flyga den väl! Sen jag kommit
upp på lite höjd kunde jag släppa modellen så den hittade sitt eget läge i luften.
I nästan två timmar kunde jag njuta i det vackra vädret. Min Spirit provade
jag olika inställningar på för att kunna utnyttja och flyga den optimalt.
Vid 1600-tiden dog vinden helt. Men som vanligt då jag var på väg hem,
visade det sig, att det blåste minst 5 m/sek NV i Båstad…
Detta är inget ovanligt vid denna tiden av året. Speciellt när det råder
kraftig instrålning som idag.
Man kan ju säga, jag hade tur, för jag prickade just de timmar det fanns vind.
Men sista vändorna då studsade jag längs kanten…
Jag plåtade mig mig själv med min GoPro, som satt på en stolpe vid hanget.
Här kommer lite bilder:
Jaha, då är det dags…
Hoppas allt funkar, för jag har klätt om vingarna och hängt om roder och klaffar…
Point of no return
Jo den flög precis lika bra som förut.
Bulan på nosen är Mobiuskameran.
Jag minns vad Pär Lundqvist skrev i Radioflygboken 1974…
“Lågflygning på hang, en spännande upplevelse”!
Att använda en sele till radion är bekvämt, om selen är väl utformad och det är Graupners.
Påsarna på marken innehåller bland annat en dyna, som jag sitter på, när jag flyger.
Landningsbild 1.
Landningsbild 2.
Landningsbild 3.
Nästa landning bild 1.
Bild 2.
Knäar piloten ?
Det är ju inte helt superlätt att komma ner snyggt.
Men har man varit och flugit här sen 1973, så är det lugna puckar !
Piloten ser uppgiven ut……men det är väntan på mer vind.
Det börjar spira nu…
Klart man ser lite sur ut när vinden lagt av och klockan bara är 1550.
Men så ser man en liten blomma och humöret stiger.
Piloten har bestämt sig:
Packa ihop och åk hem !
Nu är det snart den 24 april. Då träffas hangflygarna nere i Ystad och deltar i Ålleberg Modellflygklubbs årliga
Hangträff.
mats
Jag längtade efter lite annat segelflyg och det som återstår för mig är hangflygning.
Min bil, är ju alltid, så gott som, laddad med modeller.
Således även i dag var den lastad med tre segelmodeller. En termikkärra, en hangmodell
och en allroundmodell för segel.
De sista dagarna har det varit stadig nordlig vind på Hovs Hallar, trots vinden i Halmstad
varit allt från ost till nordost. Min kurs med bilen blev mot Hovs Hallar.
När jag kommit en bit söderöver, fick jag infallet att köra till mitt flygställe för termik,
när jag ändå hade vägarna förbi.
Jag monterade min Ava, tog ut min stol och klockan 1200 var jag i luften.
Det var torrtermik och jag misstänkte, att kanske sjöbrisen kommit. Men det var det inte,
för termiken var stark, som de sista gångerna jag varit här.
Att stå på ett fält och flyga med en elseglare, där det råder sjöbris, det är för mig meningslöst.
Att fara upp, stå mot vinden och stånga under kontinuerligt sjunk, upp och ner hela
tiden , det är ju fjärran från segelflyg för mig i alla fall.
Efter en timma i termiken drog jag broms, landade och demonterade modellen.
Lastade min bil och vidare mot HH.
Jag var väl medveten om, att lyftet på HH blir bara bättre, ju senare på dagen det är,
så därför var det ingen brådska.
Nåväl, med lite bävan kom jag till parkeringen vid värdshuset, jag gick upp en bit och
kollade vinden….den låg rakt på på det höga hanget.
Så försedd med Spiriten och övriga tillbehör, knatade jag upp för att kunna starta.
Gräset på Hovs Hallar platån var översållad med vitsippor. Härligt att se!
Nåväl, jag monterade Spiriten, gjorde en preflightcheck med radio och roder.
Allt funkade och iväg över kanten åkte kärran.
Lyftet var magnifikt. Trots vinden var bara ca 2-3 m/sek lyfte det mycket bra.
Det var helt laminärt strömning. Inga kytt utan det var, som att flyga i filmjölk…
Modellen som sådan flyger utomordentligt bra och är en fröjd att ha i luften.
Jag har skev, sida, höj, och klaff. Klaffen suverän vid landning, då jag kan fälla
den 90 grader ner.
Ånyo fick jag känslan, när jag satt på min vanliga plats och flög med vältrimmad
modell under perfekta förhållanden, att man är ju privilegierad, när man kan
utöva sin hobby så här !
1530 landade jag mitt framför min fötter. Tack vare klaffen vill jag erkänna.
EN sådan härlig dag på Hovet väger upp det mesta !
Jag försökte fotografera med min Sony, då jag flög, men det är inte lätt.
Här kommer lite pics i alla fall. Jag tog inga bilder, när jag flög termik,
för det har jag haft så många på bloggen redan.
Min Great Planes Spirit Elite.
Modellen blir inte stor med normalobjektiv…
Spirit rekommenderar jag varmt, både för den rutinerade flygaren
och den som har lärt sig grunderna i segelflygning med en modell.
Modellen har mycket goda egenskaper. Den finns så vitt jag vet
inte att få tag i Sverige, men den finns i England.
Jag köpte en till med glasfiberkropp. Min nuvarande är ju en
byggsats. Så att jag skaffar en till är mitt bevis att jag tycker mycket
om modellen.
Om någon skulle vara intresserad av en Spirit kan han eller hon
maila mig så ska jag ge adressen.
Rolf liksom jag är intresserade användare av GoProkameran i dess olika versioner.
Han tog med sin kamera, satte den på marken och ställde in den för
tagning av visst antal i bilder i sekunden eller i minuten.
Det gör att man kan dokumentera sin flygning enkelt.
Enkelt för att kameran i originalskick använder vindvinkelobjektiv.
Det gör att den får med mycket.
Bilderna fick jag i smått format……så kvaliteten är
inte super, men det visar hur man kan gå tillväga.
Här kommer Rolfs bilder:
Rolf 1
Rolf 2
Rolf 3
Rolf 4
mats