Kategorier
Naturbilder

VARFÖR BILDER FRÅN…

 

 

 

…mina strövtåg vid Kattegatts strand ?

 

 

 

Jo det beror på,  att jag vet,  efter feedback,  att mina besökare uppskattar det.

Alla besökare har inte möjlighet att ta sig ut i naturen av olika orsaker och ett sätt för dessa att uppleva det jag får uppleva är mina bilder och berättelser.

Jag tröttnar aldrig på mina dagliga promenader vid havet. Även om jag inte förväntar det, händer ofta det oväntade, vilket ger min verklighet dynamik och ger promenaden sitt värde.

Som jag brukar säga,  att upplevelser som stimulerar, de är värda mer än 50 miljoner på banken.

Så här kommer lite, av det jag upplevde  tidigt fredag förmiddag .

Då jag startade mitt strövtåg 0830 var det -7 grader och en lågt stående sol.

 

Sedimentering som resultat av skiftande vindar och luftfuktighet.

Jo, det var kyligt.

Den svaga dyningen föll ihop mot strandkanten.

Två alar slogs i strandkanten vid Lagaoset.

Qatar Airways rita sina streck i den intensivt blåa skyn.

Sydsvensk vinter. Lite tallriksis i Laholmsbukten.

Komplicerat benbrott…

Jag vill inte säga vårkänslor, men då jag gick längs skogsstigen,  lyfte sig livsandarna…

Tönnersa Naturvårdsområde med fritt utvecklande skog.

Kategorier
Naturbilder

MINA MÖTEN I LUFTEN MED…

 

 

 

…ormvråkar.

 

 

 

 

När jag är ute och flyger termik med mina segelmodeller, händer det ofta, att vi får sällskap av fåglar, som också utnyttjar termiken.

Oftast är det glador eller vråkar.  Men jag har flugit ihop med tranor, fiskmås, storspovar och andra arter.

Enligt mig,  de bästa termikflygarna är tranor och ormvråk. De är skickliga…men de har inte skuggan av en chans mot min Ava Pro i blåsan. Jag stiger ifrån utan problem.

Gladan är en snyltare, som piggybackar på min modell.  Gladorna kommer ofta och lägger sig samma blåsa som modellen, men de är inte speciellt duktiga flygare, jämfört med exempelvis ormvråk.

Jag har testat,  genom att lägga min modell i sväng i luft utan stig eller till och med sjunk. Ofta kommer glador och lägger sig kurvar med mig i den dåliga luften. Det skulle aldrig en vråk göra.

Hur som helst, på min modell har jag en GoPro med ett modifierat objektiv från Carl Zeiss,  då jag flyger. Kameran inställd, så den plåtar parallellt med vingen och tagande 4 bilder/sekunden.

Då är det lätt att sikta,  då man står på marken som pilot. Fast alla ska veta, att det är inte enkelt att träffa rätt uppe i luften !

Jag har flera hundra bilder,  jag har tagit i luften på företrädesvis rovfåglar.

Bilderna i inlägget är taget från en Leprachaun, en OldTimemodell från 40-talet. På den har jag monterat en liten Mobiuskamera, stor som en tändsticksask, vilken var riktad i flygriktningen.

Kameran var i videofilm-mode, varför mina bilder är klippta ur en videofilm, som naturligtvis påverkar kvaliteten. Jag har försökt förbättra kvaliteten så gott det lät sig göras, men jag tycker bilderna är värda att visa, då de visar ett lite ovanligt sätt att plåta fåglar från en modell…

Bilderna tagna söder Halmstad.

Häng med och flyhigh !

 

En ormvråk kanade in i min blåsa…

…bromsade in och justerade sitt läge som rote-tvåa…

…du ser nosen på min modell…

…han tyckte han kom för nära ibland…

…och glodde lite snett på mig…

…han fällde ut landningstället….

Här ser du min Ava, som fått en glada som rotetvåa. Min modells spännvidd är 4 meter.

Så här blev bilderna vid detta tillfället.

Kategorier
Naturbilder

EN ÄLG …

 

 

… gör alltid intryck på mig som betraktare.

 

 

 

Under min senaste promenad vid havet hade inte mycket skett i naturen, som gjorde,  jag höjde på ögonbrynen.

Allt som vanligt. Lagan byggde sina sandrevlar längs stranden, gråtrutar och kråkor flög sina övervakningsrundor över mig i sitt eviga letande efter mat. Trutar och kråkor är, enligt mitt sätt att se det, de mest utpräglade matoppertunisterna.

Men trots frånvaron av det oväntade malde jag pålängs den tomma stranden.

Framkommen till den plats där jag viker av mot skogsstigen, lade jag märke till älgspår, som var färska. Det var en ko med sina två årskalvar.

Jag stannade, spanade runt och upptäckte en vilande ko,  som låg på en liten kulle i ett sumpigt område. Hon hörde mig, men låg kvar och lyssnade. Det är så,  att älgar har dålig syn på långt håll.

De förlitar sig på hörsel och luktsinnet. Man säger att hörseln väcker  och lukten alarmerar.

Jag försökte hitta kalvarna men misslyckades. Lite bilder på kon blev det och då hon kände min vittring,  reste hon sig och gick iväg med avmätta steg i ett långsamt typiskt älgtrav med sin två kalvar.

Denna familj uppehåller sig i ett begränsat område och chansen att se djuren är relativt stor, om man har blicken med sig och går tyst.

Det är imponerande att se en älg på nära håll i naturen. Avståndet då jag fotograferade ca 100 m.

Att få se ”Skogarnas Konung” eller i alla fall ”Skogarnas Drottning” var det som satte krydda på min promenad och gav mig något att ta med hem.

Lite bilder tagna i uselt  ljus på 100 m avstånd, därav kvaliteten…

 

 

Enda nyheten på stranden, en ilandfluten al.

Som du kan se bygger Lagan hela tiden nya revlar längs stranden.

Här är vackert…eller vad säger du ? Dramatik även i en vanligbild…

Älgkons avtryck med sporravtryck.

En av kalvarnas klövar. Ser du skillnaden…

Kon reser sig lika långsamt som jag, då jag ska upp från en vilstol…

Öron och nos…två viktiga instrument att hämta information för älgen.

…går inte fort…

Hon hade koll på mig.

”Skogens Drottning” vid Lagaoset kl 0945 24/1 2025.

Kategorier
Naturbilder

STILLHETEN

 

 

Naturen hämtar andan…

 

 

 

Det händer inte så mycket i naturen vid denna tiden på året.

Allt…samlar och sparar på krafterna inför kommande vår.

Jag gick, som vanligt min runda vid stranden och genom skogen, därför det var härligt väder med solsken och i stort vindstilla.

Hade hopp om observation av havsörn, vilket också inträffade vid Lagaoset, där en havsörn just rott förbi i sakta mak med sina mäktiga vingar.

Jag kom en minut för sent, så det blev ingen bild…

Uppe i dynerna höll länsstyrelsen på att återställa sanden, så att fältpiplärkan ska kunna häcka. Bra initiativ.

”Min” större hackspett hördes inte till tyvärr, för i dag hade vi fint fotoljus.

Men det var ändå upplevelserikt att gå stigen genom skogen till parkeringen.

Lite bilder blev det om du orkar…

 

Klockan 0800

Den svaga dyningen bryter mot Lagans utströmmande vatten.

Kråkan tog ett snedsteg…

…och flög iväg.

En solitär knipa låg och guppade.

Frosten ligger kvar.

Det var minus 3 grader tidigt på morgonen.

En säck saneringspulver, som flutit iland…man förebygger kanske ?

Som en stor insekt jobbar grävmaskinen med sanden.

Man tar bort växtligheten …

…för att underlätta fältpiplärkans häckning.

Stigen som jag frekventerar och som bjuder på överraskningar…

…som ett rykande träd…

…efter att solen värmt upp barken.

 

Kategorier
Naturbilder

VINTERN SNUDDADE VID OSS…

 

 

…och gav oss en föraning ...

 

 

 

Det har inte varit mycket med begreppet ”Vinter” än.

Men häromdagen blev det lite kallare och vi blev förunnade 1 cm snö.

Jag kom hem kl 0300 i natt efter ett kalas och då visade min termometer -9.8 grader…

I torsdags gick jag min vanliga 8 km runda vid stranden.

Som vanligt med min kamera, eftersom jag räknade med att kunna plåta den större hackspetten, som nästan är stationär på ett ställe i strandskogen. Men ingen fågel hörde jag.

Jag fotograferar mycket med min Ifåne, som jag anser funkar så bra den kan och som är lätt att hantera. En fördel till,  är att jag har den med alltid, då jag promenerar i naturen.

Vad stranden anbelangar, såg jag hur dynamisk den är tack vare Lagan, vågorna och vinden. Den förändras ständigt och utloppet av Lagan i Laholmsbukten är i ständig förändring. Lagan och dess ström i havet eroderar ner kanterna och bygger upp de igen.

Detta sker över en natt, om förhållandena är de rätta.

Så vi behöver inte ha upplevt en våldsam storm för att se förändring.

Men en rejäl storm frambringar nya objekt på min favoritstrand.

Nåväl, jag tog lite bilder. Ingen dramatik, bara ögonblick ur verkligheten.

Varför så mycket från mina strövtåg längs stranden ?
Jag tycker om att visa, hur naturen ändrar sig i förhållande till årstid, väder och vind.

 

Ismönster

Blomblad av is…

Det evigt arbetande Kattegatt.

Blåsten har fejat bort den lösa sanden och transporterat upp den i dynerna.

Någon ansåg, att stranden borde sopas…

Ett exempel på Lagans erosion av strandkanten.

Efter mycket nederbörd var det fart på Lagans vatten.

Skiltvakten vid Lagaoset är inne på sin åttonde säsong nu…

…och han ser fortfarande barsk ut.

Bäcken som mynnar i Lagan…

…är en reproduktionslokal för uppvandrande öring.

Havets dyningar bryter mot det utströmmande Laganvattnet.

Lagaoset och bakgrunden Hovs Hallar.

Den 2 Januari 2025 och det höstsådda prunkar…

Kategorier
Naturbilder

DAGEN EFTER…FÖRSTA DAGEN

 

 

När festen är över.

 

 

 

Nytt år, nya möjligheter. Fast året inleddes med ett fullständigt deprimerande väder. Plus 5 grader och regn.

Jag föredrar snö på vintern, eftersom den lyser upp tillvaron och vi vet alla,  att ljuset påverkar våra hormoner i positiv riktning.

Men vad kan vi gör mer än att lida igenom mörkret…

Jag körde en runda och tog lite bilder.

Häng med på denna sorgliga resa…

 

Efter kalaset…

En sophantering som inte fungerar…

…utan man har hyrt in kråkor och trutar,  som källsorterar i ett av stadens , vad som kallas, ”Utsatta Områden”…

Grått hav.

Du ser själv

En kråka satt och deppade i toppen av en båtshake och tänkte:” Nytt år…tja vad ska jag göra åt det i regnet ”?

Det är naturligtvis lättare att dumpa sitt sovrumsmöblemang ner i vår hamn än att köra till Återvinningen med det…

Gott Nytt 2025 på dig förresten !

Kategorier
Naturbilder

DU UPPLEVER MYCKET…

 

 

…bara du ger dig ut…

 

 

 

 

Inte för jag väntade att något speciellt skulle ske.

Men jag kan aldrig veta…

Kolla bilder från min dagliga strandrunda.

Ljuset var dåligt, varför det var problem att fotografera.

Men du ser vad det är.

Häng med mig bakåt stigen !

 

 

Ett almonster låg och lurade på rov med öppet gap i strandbrynet.

Denna slanka individ var  på väg till sitt morgondopp och blev  så rädd då jag kom,  att håret reste sig på hans huvud.

Lagans utflytande vatten formar med hjälp av strömmarna småöar,
vilka ständigt omskapas. Stranddynamik.

Jag har aldrig sett så mycket tallplantor i sankområdet mellan dyner och strandskog.

Den större hackspetten var fullt sysselsatt att hacka fram tallfröna ur kottarna.

Fågeln har mycket vackra färger och är vanligt förekommande där jag strövar. Vill du se en hackspett ? Lyssna efter hans hackande !

Hackspetten är inte speciellt skygg och just denna individ, tror jag, har haft sitt revir här nu för tredje året och är van vid promenerande människor.

Fågeln brukar klämma tallkotten i en sprick i en gren för att kunna hacka loss de energirika fröna.

En bild på honom från förra året.

Jag såg en stor fågel som  sakta vevade sig fram på tunga vingar över havet 100 m från stranden och jag tog några bilder i dimman därför…

…jag misstänkte,  att det kunde vara en…

…havsörn, vilket det också var. En ung individ som ännu inte utvecklat det vita bandet tvärs stjärten. Havsörn har gul näbb, kungsörn har mörk näbb.

Sveriges största fågel med en spännvidd på ca 2.5 meter.

 

Kategorier
Naturbilder

FROSTMORGON

 

 

                       -6 grader C.

 

Bara min vanliga promenad.

Start 0830 Lagaoset.

8 km strövande. Solsken, vindstilla.

Inga tankar som snurrade, bara upplevelser.

Lite bilder.

 

Kl 0830 med den lågt stående solen.

Det blir en mjukhet med frosten.

Min fria horisont, tankens frigörelse.

Laholmsbukten.

Mellan dyner och strandskog.

Min promenadväg genom skogen.

Mot ljuset…

Morgonsolen smälte frosten och solens ljus bröts i vattendropparna
i spektrats färger.

Kameran kunde inte riktigt fånga de sprakande färgerna.

Strandrågen hänger med huvudet…

”Stå nära varandra, så håller vi värmen” !

Ett tallskott som undgått älgarnas betning…

Röken från värmeverket ångrade sig och vände…

Om 10 dagar vänder det och går mot ljusare tider.

Kategorier
Naturbilder

ATT PROMENERA VID HAVET

 

 

Ströva längs en strandkant

vid Laholmsbukten…

 

 

 

…det ger mig oändlig tillfredsställelse.

Ingen vind, inga människor, markdimma med genombrytande sol. Bara tystnad och egna tankar.

Klart jag känner mig återupplivad och vitaliserad i mitt sinne, då jag fullföljt min promenad.

Jag har bott vid ett hav hela mitt liv och kunnat njuta av en obruten horisont. Det är något speciellt med den obrutna horisonten, som väl vi som är förunnade med det upplever starkt. Den obrutna horisonten är en nyckel, som lyfter tanken till en högre dignitet.

För en boende i inlandet med sin granhorisont, kan tanken synas främmande… men det beror på,  att han aldrig upplevt,  det vi kan uppleva,  som bor vid en kust.

Fredagen bjöd dessutom på markdimma, som skapade en speciell stämning, eftersom solen bitvis sken igenom och skapade många små regnbågar, då solstrålarna bröts i dimmans vattendroppar.

Fågellivet längs stranden inskränkte sig till 6 knipor och sträckande kanadagäss.

Efter 8 km längs stranden och skogsstigen begav jag mig hem med mina batterier laddade och tro på framtiden !

Som vanligt kommer här lite bilder, som jag hoppas ger dig en känsla för, hur jag upplevde verkligheten.

Bilderna från min Ifåne.

 

Ett namnlöst beläte

Lagaoset med dimma klockan 0800

Den underbettade och aggressiva strandmurveln

Den gamle väktaren av Lagaoset börjar se medfaren ut nu…
…och lite förvånad att bli fotograferad…

Lagn transporterar ständigt alar som brutits loss från stränderna. Alarna hamnar i regel norr om Lagans mynning på stranden, där de bildar, så småningom, fantastiska djur.

Detta djuret hade otur. Han sprang in i en vägg, under sin jakt på byte…

Denna stillhet och horisont berikar mig.

Han var på väg mot havet,  men kom på han glömt sina badbyxor och tvärnitade i strandkanten…

Markdimma och sol skapar en drömbild…

Kanadagässen på väg till sina matbord, vilket innebär,  att de ska beta i det höstsådda, vilket kan ställa till stor skada för lantmännen.

Solen börjar lyfta dimmorna.

Den loja dyningen från havet bryter, då den träffar Lagans strömmande vatten.

Den märkliga alfotingen, som bara har ben på en sida och en arm…

Här ligger han på lur i vattenbrynet tålmodigt väntande på sitt byte.

Dimma och horisont smälter samman

Min verklighet.

Denna torrtall är märklig. Inte bara har den växt och bildat ett fågelliknande djur. Grenarna ändrar läge beroende på temperatur och fuktighet. Fågeln sträcker ömsom huvudet mot skyn och mot havet. Som en väderpinne…heter det så ?

Ständigt föränderlig strandkant och en diminutiv ”Dimbåge”.

Dimbåge i marknära dimma.

Foto mot lågt stående morgonsol på dynlandskapet mellan strand och skog.

Lite av en drömvärld som avslutning.

Kategorier
Naturbilder

BARA LITE NATUR…

 

 

…därför det är ju så dåligt modellflygväder !

 

 

 

 

Tyvärr ha vi inte blivit förunnade nordliga eller nordvästliga vindar i någon större utsträckning senaste tiden. Dessa vindar gör det möjligt att flyga hang på Hovs Hallar.

Men så är det med det…jag kan inte påverka vinden.

Vädret hos oss bestäms av jetströmmens läge och styrka.

Men kan jag inte flyga, kan som jag gör dagligen gå min promenad längs stranden av Laholmsbukten vid Tönnersa.

Alltid lika rogivande.

Jag tog lite bilder min min telefon. Batteriet till min systemkamera gav upp andan efter ett par bilder, så det fick bli Ifånens kamera.

Dagen före hade jag tagit en bild på vår drabant i rymden, månen.

Bilden togs kl 1430 på eftermiddagen, om någon undrar…

 

Bild av månen klockan 1430 i disigt väder

Inget är så tomt som en strand utan människor…

Jo, jag var på plats 0830.

Allt grått…trist.

En stor laxhanne låg ilandspolad.

Kan ha blivit skadad av en knubbsäl.

Uppskattad vikt  ca 12 kg.

Kanadagäss på väg till sina betesmarker. Vilket är höstsådda grödor.

Tönnersa Naturreservat där träden får växa  och ramla omkull, som de vill.

Typisk strandnära tallskog

Någon har sträckt ut sig..

Familjen sjöorm går iland…

En duva  med yvig fjäderbeklädnad spanar mot havet…

Kategorier
Naturbilder

SMAKPROV PÅ NATUREN…

 

 

 

 

…där jag plockar svamp.

 

 

 

Det börjar närma sig tiden, då vi kan skörda trattkantareller och Karl Johan, så jag gjorde ett besök på ett av mina goda ställen, som har levererat i många år.

Vi körde via allén mot Stjärnarp, som anlades för 300 år sedan och som kantas av gamla ekar. Träden är ärrade av tid, men skapar fortfarande ett intryck av styrka och uthållighet. Flera är stympade, men fortfarande grönskar delar av deras kronor.

Det är fantastiskt att se träd,  som kanske planterades i slutet av 1600-talet, fortfarande grönska. Tänk vad dessa ekar upplevt av passerande fordon och människor under 300 år ?

Under färden genom landskapet passerade jag öppna ytor, som vid denna tiden brukar vara besökta av flyttande tranor, men jag såg icke en fågel.

Det var med aningen av förväntan,  jag anlände till mitt svampställe, eftersom det varje år givit rik skörd.

Naturen är här,  som du kanske kan förnimma på bilderna, mycket vacker.

Det råder en stor stillhet i skogen. Inga trafikljud, inga stereoanläggningar som dånar, inga fläktljud, inga människor babblande i sina IFånar med högtalaren på högsta volym.
Bara skogen, tystnad och du själv som andas.

Under mitt strövande fann jag några torra gula kantareller och efter lite letande,  fann jag massor av små trattkantareller. Ge svamparna en vecka till och regn, så blir det möjligheter att bunkra upp vinterförrådet av svamp
Svamp, som jag nuförtiden alltid torkar och förvarar i stora glasburkar.

Det enda som störde tystnaden ,var passerande passagerarplan, som ritade sina vita kondensationsstrimmor i  den intensivt blåa skyn.

Nu laddar vi för premiärplock om 7-10 dagar, för då kommer det att poppa upp trattisar i mängder.

 

 

Medfaren…men han ger aldrig upp.

Mina härliga trattkantarellmarker.

Att slå på en Ifåne med högtalare här, skulle vara akut miljöförstöring !

Stubbarna har dragit på sig ylletröjan…

Marken ger ett mjukt intryck då björnmossan breder ut sitt täcke.

Tja, bilden fångade mitt fotoöga…

Här ska inte damer hoppa kråka eller…?

Ur stenen sträcker en rovfågel fram sitt mossklädda huvud.

Små trattkantareller…

…är inte större.

Kategorier
Naturbilder

SOMMAREN HÄLSADE PÅ OCH FÖRSVANN…

 

 

 

…minnena finns kvar.

 

 

 

Som du förstår tröttnar jag aldrig på havet och jag försummar aldrig möjligheten till en promenad längs stranden till Kattegatt vid Laholmsbukten.

Varje promenad ger nya intryck som stimulerar min fantasi  och som gör livet lättare att leva.

Pengar berikar inte mig, det är upplevelserna som gör mitt liv värdefullt.

Dagens promenad, som var en dag då hösten pustade ut ett andetag med sval luft, företogs i härligt väder med sol och i stort ostlig vind.

För tre veckor sen badade vi här..

Inget fågelliv förutom cormoraner, havstrutar och enstaka sädesärlor.

Om vi var många som promenerade i naturreservatet ? Jag mötte en (1)  person under 8 km strövande.

Som vanligt kameran med och det blev lite ögonblick, jag delar med mig.

Vassego !

Hovs Hallar till vänster och i luften svävar Hallands Väderö.

Den något ärrade vakthunden sträcker fram näven och säger:
”Vi är väl kompisar än” ?

När jag kom blev detta belätet så rädd, han körde huvudet i sanden…

Nog har han åldrats…

Med hjälp av fantasin…en vädur.

De som håller vakt vid Lagaoset.

Detta djur har ett mycket litet huvud, men en enorm kropp.
Han vände sig om och blängde argt.

En sädesärla innan hon flyttar söderut…

En krabbas skal rullar i takt med vågorna. Det som fanns i skalet finns nu i magen på kanske en gråtrut eller skarv…

15 km bort syns Kattegatterminalen något skymd av havet.

I horisonten Tylögrund och Tylön.

Då jag stod på en hög dyn, överkom jag jordkrökningen och kunde se feederfartyget som fick sin last hanterad.

På Halmstad Redd låg ett väntande fartyg på svaj.
En bra indikator på vindriktningen.

En fågel Fenix…på sitt  sätt.

Utsikt Lagaoset.

Bakom dynerna ett sankt område och sedan strandskog.

Jomenvisst blommar det

Lagan

Ett os, eller en mynning.

Ostlig vind…havet stilla.

Lite höstfärger…

Kategorier
Naturbilder

TÄNK…DETTA VAR BARA FÖR EN VECKA SEDAN…

 

 

Väder ändrar sig snabbt.

 

 

 

Halva juli och augusti bjöd på härligt sommarväder, vilket lockade oss till strandbesök.

Vi attraheras av möjligheter till bad, sol och goda naturupplevelser.

Jag personligen har aldrig varit så mycket vid stranden som i år. Jag ville inte mista möjligheten och passade på.

Platsen vi besöker är Tönnersa Strand, vilken är glest befolkad även den finaste sommardag. Man behöver inte trängas som bland det vackra folket i Tylesand…

Under ett par dagar i slutet av augusti hade vi vid stranden ett mycket fint fotoljus. Eftersom jag inte vill släpa med mina systemkameror ner till sanden,  tog jag bilder med min mobil.

Den tar förvånansvärt bra bilder och i telefonen finns ett potent editeringsprogram.

Här några bilder från en av våra dagar, som började varm och solig, men som efter hand blev en dag med upptornande Cumulusmoln, vilka växte till Cumulonimbus och Nimbus. Det blev åskmoln som drog in från sydost.

Dessa blev intrycken från en stranddag som bjöd på både stillheten och dramatiken.

Alltså bara en dag vid havet.

 

Cumulusmolnen växer till sig vid 12-tiden söderifrån vid Hovs Hallar.

Men ännu råder det stora lugnet, som är välgörande för en stressad nutidsmänniska. Lagan skapar rogivande mjuka kurvor i stranden.

Cb-molnet börja torna upp sig och släpper sin nederbörd i tunga skurar.

Så här ser skyn ut,  då det är labilt skiktat och det är att förvänta blixt och dunder.

Kategorier
Naturbilder

EN UPPLEVELSE UNDER 3 MINUTER EN SENSOMMARDAG.

 

 

…lite vardagsdramatik under några ögonblick.

 

 

 

Som vanligt…var jag ute i naturen häromdan för att kolla ett av mina ställen för gula kantareller.

Efter svampäventyret, som gav magert resultat, körde jag en mindre väg mot hemmet.

Vid passagen av det halvöppna skogslandskapet passerade jag en inäga, där en ung rådjursget gick och nogsamt valde ut,  just de örter hon ville äta. Ett rådjur är mycket noga med, vad det äter. Dess matsmältning är ett förfinat instrument,  som kräver rätt sorts energi för att fungera.

Hon stod 200 m från vägen och jag tog fram kameran, för man kan ju aldrig veta vad som kunde ske.

Geten var retad av ett gäng fältkråkor, som ansåg rådjuret inkräktade på deras revir.

Var gång kråkorna sa till,  flyttade geten sig några meter, men betet för henne var lockande, så hon höll på sin rätt.

Dock så gav hon sig iväg och just då kom en svenskhare som blivit uppstött av kråkaktiviteten farande förbi på scenen.

Kråkorna riktade omedelbart uppmärksamheten på haren och körde bort den.

Kråkor är om man vill kalla det kloka djur, som har förmågan att samarbeta och skapa lösningar på problem. I synnerhet om de är kopplade till begreppet mat.

Längst ner i hagen gick ett par tranor i kvällsljuset och plockade godbitar.

I dikeskanten var det färgrika drivbänkar av sensommarblomster, som visar naturens överflöd.

Ingen dramatik så det skulle få rubrik i en kvällstidning, men för mig visade det naturens diversitet och hur allt hänger samman.

Inget är slumpmässigt.

Några ögonblick från en sensommaräng kommer här.

 

Den färgsprudlande dikeskanten.

Rådjursgeten i sin vackra rödbruna sommarpäls.

Kråkorna retar geten.

Ett rådjur är mycket vaksamt. Det har god syn på långt håll och mycket god hörsel.

Full koll.

Hon tar för sig av markens örter.

En fälthare hoppar upp…

.och blir stressad av kråkorna.

Herr och fru trana.

Kategorier
Naturbilder

TRÖTTAR JAG DIG MED BILDER ?

 

 

…men sommaren kan vara härlig !

 

 

 

Tänk på en sak…nu lackar det mot jul ! Dagarna blir kortare, så njut nu.

Således for jag till stranden för att svalka ner  mig. Det behövdes för det var 27 grader varmt. Jag tror jag badade 10 gånger.

Som vanligt fann min kamera lite av strandmonstren.

Det är så att Lagan för med sig alar, som spolas iland på stranden och dessa kan bilda de märkligaste vidunder. Bara du har lite fantasi ser du vd det föreställer.

Stranden nu full av tyska turister och jag måste säga, att jag aldrig har sett så bleka turister. de var vita som krita.

Annars var de som får på grönbete och jag förstår det. Att bo i Duisburg i Ruhrs industriområde och sedan bli utsläppt vid Laholmsbukten till synes oändliga och tomma stränder skapar eufori.

Jag kom till stranden kl 10 och for hem kl 15.

Jo, jag har blivit ganska brun.

Nu avvaktar vi snön eller ?

Bilder från min IFåne.

 

En förträad Strandsurikat spanar…

De har mycket liten hjärnmassa…

Utsikt från ett badlakan

Svag ostlig vind, som ökade något under dagen.

Den svaga dyningen bröt mot Lagas uppsandning.

Inte behövde vi trängas.

Härligt eller ?

En varelse som stupat i sanden och vänt benen i vädret…

Den lättirriterade Strandtuppen.

”Stranden är min”

Kategorier
Naturbilder

VÄDERUTSIKTEN…

 

 

 

…för de kommande 8 dagarna är regn varje dag…

 

 

 

Vilket inte nåt vidare, om man är modellflygare och då speciellt segelflygare.

Överhuvudtaget har de senaste 4 veckorna ur modellflygsynpunkt varit usla.

Jag har varit på bettet hela tiden, beredd att ta varje chans till flygning, men tyvärr har jag blivit besviken varje dag.

Men det är bara att stå ut.

Vi tröstade oss genom att åka till stranden i det tillfälliga solskenet.

Kvällspress och public service-TV lovade världens undergång genom åska, storm och nederbörd med kaosöversvämningar som följd…

Jomen, tänkte vi, då kommer det väl några stänk…

Hursomhelst fick vi 5 timmar vid stranden före åskan kom.

Excessen och SVT hade lovat 50 mm men det bidde bara en tumme, 8 mm sammanlagt, så jorden gick inte under den här gången heller.

Jag har en elektronisk regnmätare i trädgården, vilken i och för sig inte är ett tekniskt precisionsinstrument, men den mäter det den ska mäta.

Trådlös och finns hos Clas Ohlson.

Utifrån havet och från söder kom två stora CB-celler,  men de drog vid sidan av vår stad.

Hur som…jag tog några bilder.

 

 

Sydostlig vind…platt hav tom strand.

Cumulusmolnen växer till då kallfronten närmar sig.

Inte en dålig strand för två personer…

Utsikten från våra badhanddukar…

Nu händer det saker.

En av cellerna närmar sig.

…det hördes ett diskret mullrande.

Nederbörden har börjat falla.

Det drar ihop sig.

Här den andra CB-cellen.

Här badade vi just…

Ett Cumulusmoln som slagit igenom inversionen och växer snabbt på höjden.

 

 

Kategorier
Naturbilder

EN AV MINA FAVORITFÅGLAR…

 

 

…större strandpiparen.

 

 

 

Detta är en allmänt förekommande vadare i kustnära landskap.

Du kan se de trippande på raska ben i vattenbrynet letande efter föda.

Nu, under häckningsperioden försvarar de sitt bo och ungar med stor aggressivitet mot trutar och måsar, vilka försöker inkräkta.

De är lätta att känna igen även i luften,  då de flyger med vingarna vinklade på mitten i en rask flykt.

Varför de kallas strandpipare ? Jo, då de flyger,  kan man höra deras typiska pipande läte. Inte att missta sig på.

Jag tog några bilder på långt håll…

 

Kategorier
Naturbilder

GÅR DET SÅ GÅR DET…

 

 

Min havererade dator.

 

 

Har du tänkt på , vilken oreda det blir i huvudet, då en funktion plötsligt slutar vara en funktion…

Min fina desktopdator,  som tjänat mig förtjänstfullt i många år, fick en svårartad infarkt för en vecka sen.

Ursprungslådan är 10 år, men jag har uppdaterat hårdvaran flera gånger och det satt bra grejor i.

Men jag har märkt konstiga symptom sista månaderna. Den har var konstig att starta mm.

Nu hände det, den ville inte starta, vad jag än gjorde. Jag följde alla råd jag hittade på nätet, jag försökte med ett start USB, men intet halp.

Efter diverse felsökning och tester kom jag fram till att moderkortet, (varför finns det inga faderskort…) hade lagt av.

Så köpa en färdig desktop..nix. jag ville bygga ihop den själv,

Jag och en kamrat åkte och bunkrade, moderkort, processorer, minnen, fläktar och allt vad som behövs inklusive en ny snygg låda, som var mindre och lättare än den gamla, vilken var stor som en kyrkorgel.

Det är inte lätt att få ihop det. Det stora problemet för oss åldringar är att läsa det finstilta på moderkortet, som anger vad anslutningen är till för. Det krävde en bra ficklampa och förstoringsglas.

Efter 7 timmar hade vi fått ihop allt och vi tryckte på startknappen.

Jo, den gick igång. Nu skulle vi installera operativsystem och jag vill ha Win 10. Jag laddade ner Win 10 i min desktop till ett USB-minne.

Stoppade in stickan i min nya desktop och installerade OS. Men jag var tvungen att köpa en ny OEM-nyckel. Legala OS-nycklar till Win 10 kostar 160 sek på nätet och de funkar 100%.

SÅ när allt detta var gjort,  har man att konfigurera sin dator, så den blir hanterbar.

Det första jag installerade var ”Classical Shell” så jag får skrivbordet som jag vill.

Allt knegade på bra och jag kunde konstatera att mina bilder, 350000 styck,  fanns fortfarande på mina externa HD.

Men…då jag skulle logga in på Google sket det sig. Jag kunde inte logga in eller kolla mitt konto. Eftersom jag har ett Youtubekonto med 300 filmer, ville jag komma åt detta.

I minst 5 timmar sammanlagt höll jag på. Nästa morgon försökte jag igen. Gick inte. Men jag försökte och plötsligt gick det. Omedelbart efter jag loggat in på Googlekontot, fick jag ett meddelande från Google att man hade haft ett dataintrång, där loggin-uppgiftet hade stulits en masse.

Uppmanades att byta lösenord, vilket jag gjorde. Märkligt att inte Google gick ut med info öppet ?

Nåväl, nu rulla datamanicken på. Den är snabb eftersom jag har mycket internminne och mina HD är SSD.

Har du en dator, har du inga problem att fördriva tid.

Nu med nyinstallerad manick har jag lovat mig själv, att inte installera ett enda program, som inte är nödvändigt för den dagliga driften !

Jag vill inte göra ovanstående varje vecka…

Här kommer några bilder, inte på datorn utan från en promenad i går, som jag tog för att filtrera bort alla restfiler i hjärnan från dator arbetet.

 

Den sällsynta Boxerfågeln…spankulerade i sanden.

Dyningen från Kattegatt bryter försynt mot Lagans vatten.

Varför jag bor, där det finns en fri horisontlinje.

Trämaskens rike

Att upphäva gravitationen…

En bit trä efter lång resa i vatten.

Ett beläte plirar med sitt vita öga…

Sädesärlan är en livlig fågel. Kan inte vara still i en sekund nu.

Vacker blomma…

…som ger mig associationer till…

…Elsa Beskows sagor om Tant Brun, Tant Gredelin och Tant Grön…

De hade ju bahytter som liknade styvmorsviolernas blommor…

Blomman till höger ska väl då vara Farbror Blå…

Detta beläte spatserade omkring och bara existerade i det fina vädret.

Nu knakar det i björkarna…

Härligt med den ljusgröna grönskan.

Tja, din gissning är lika bra som min…

Familjen grågås på promenad med sin telningar.

En nykläckt gässling.

Kategorier
Naturbilder

ETT NYTT STÄLLE ATT BESÖKA…

 

 

…om du vill koppla av i lugn miljö.

 

 

 

Vi hade läst i lokalpressen att ett ungt par hade öppnat hotell, restaurant och caférörelse vid Toftasjön 10 km öster Halmstad vid väg 25.

På platsen låg för många år sedan något som kallades ”Turistgården”, vilket var ett pensionat sedan tidigt 30-tal.

Framför allt var det frekventerat,  under den  tid då det var skridskois på den intilliggande Toftasjön.

På 90-talet byggdes ett konferenshotell,  som dock lades ner.

Nu är det ny verksamhet i fräscha lokaler och drivet av unga människor med moderna idéer.

Min granne lovade mig att bjuda på kaffe där uppe, så det var med  förväntan, vi åkte dit.

Anläggningen är fräsch och modern. Vi blev mottagna på ett mycket vänligt sätt av en av ägarna, Petra och fick den servering vi önskade.

Det vi fick smakade utmärkt och till rimligt pris.

De nuvarande ägarna har mycket planer för verksamheten, så det är mycket på gång. Allt för att göra vistelsen där attraktiv både för boende,  restaurant- och cafégäster. Platsen har god utvecklingspotential  i framtiden. Mycket kan man arrangera på Toftalund.

Platsen ligger vackert vid Toftasjön med naturen inpå knutarna.

Nära till promenadstigar, nära till Fylleån med grillplats och badmöjlighet. Cykelleden passerar förbi Toftalund,  så det är enkelt att mellanlanda där och ta en fika.

Andra utflyktsmål till fots är Tolarpsfallet och Torvsjön.

Bra badplats finns vid västra delen av Toftasjön 10 minuters gångväg från Toftalund.

För oss var det en mycket positiv upplevelse att besöka nyöppnade Toftalund i den lugna miljön.

Åk dit och prova på, vi tror du kommer tillbaka !

Här lite bilder från min telefon.

Hotell Toftalund hemsida: https://hotelltoftalund.se/

Interiör restaurant och café.

Snygga möbler och luftigt. En ljus lokal med mycket fönster.

En av ägarna Petra  var så här glad,  då vi besökte Toftalund.

Det finns flera dammar utanför hotellet och de ska iordningställas.

I bakgrunden Toftasjön

Trädgårdsdäcket lätt åtkomligt från matsalen och andra våningen.

Första våningen publika lokaler. Andra våningen i huvudsak rum.

Härligt sitta här i solen med kaffet.

Toftasjön, där det finns en runtflytande ö…

Byggnaden som ny.

En promenad ner till Fylleån tar tio minuter.

Mycket vacker natur.

Vid den lilla bron går bra att bada.

Vitsipporna blommar nu i överflöd.

Fylleån är nu på grund av all nederbörd stinn av vatten.

För den som är modig.., finns ett vågspel…

Om du går över gångbron över ån fortsätter stigen och denna vägen ska du gå, om du vill besöka Tolarpsfallet.

För många år sedan var detta badplatsen för lokalbefolkningen.

Blått på marken, men inte blåsippa.

Sädesärlan som hälsade oss välkomna till Toftalund…

Kategorier
Naturbilder

EN TIDIG MORGON RUNT LAGANS MYNNING

 

 

 

Lagaoset

 

 

 

 

Som vanligt…mina eviga promenader och strövtåg.

Inte har det hänt mycket i naturen…det är ännu kallt, så antagligen ligger naturen fortfarande i startblocken beredd.

Men en promenad längs stranden blev det.

Jag tog lite bilder…som i en del fall satte igång min fantasi.

Häng med om du har lust.

Ser du ansiktsprofilen i Lagans vatten ?
Horisonten försvinner försiktigt in i skyn…
Fjärilar på Kattegatt…

Här står jag…ståndaktig.

En matoppertunist vid E6 Snapparp.

Blåsippigt…