…which made it impossible
to reach my blog for 24 hours.
But the problems are now resolved by the maintanance,
(pictured above) at One.com.
So you are again welcome .
But the problems are now resolved by the maintanance,
(pictured above) at One.com.
So you are again welcome .
För 3 veckor sen såg jag två små flockar av tofsvipor
på åkrarna närmast kusten vid Kattegatt.
Det var ca 25 individer totalt. Eftersom förra året för
mig inte hade varit ett bra år för observationer av
tofsvipor, tänkte jag, att i år blir det bättre.
Tofsvipornas tumlande, nervösa flygningar över
markerna skrikande med sitt intensiva läte hör till
våren för mig.
Men senare år har jag sett färre och färre tofsvipor.
Vad det nu beror på.
Sen jag såg de små grupperna, som jag beskrev ovan,
har jag inte sett en enda tofsvipa förrän i dag.
En ensam individ gick och plockade mat på en vall
och jag tänkte, att jag får väl dokumentera den…
Kan nån tala om, varthän tofsviporna försvunnit ?
Hade varit intressant att få veta av er, som är kunniga.
Här är en bild på den enda? vipan i södra Halland…
Kolla den roströda undergumpen.
En modellflygkompis, Anders, har köpt några modeller
från en framgångsrik polsk producent av lätta modeler.
Med sig i dag hade han sin Tigra, med 1.4 m spännvidd.
Jag hade åkt till hanget vid 10-tiden då det var västlig vind
utlovad till ca 5-7 m/sek.
Det tillfället vill jag inte missa.
Förhållandena vid hangkanten var som förväntat. Kanske
lite dragning på Syd, men det påverkade inte flygningen.
Jag hade…som vanligt min Spirit, som jag försett med min
mobius på ett stag i nosen, så jag filmade bakåt.
Det gäller att variera vinklarna. Kameran som vanligt och
genom hela berättelsen är min Mobius.
Alla bilder är klippta ur videofilmen kameran tog.
Jag arbetade med två Mobiuskameror. En lös som jag
kunde placera på modellen och en Mobius fäst vid
min högra solglasögonskalm, vilken filmar det jag ser på.
Mycket enkelt och praktiskt.
Efter att ha kanat på hanget i en halvtimma kom Anders
med sin Tigra. Han kunde som jag inte hålla sig från
möjligheten att få en stunds flygning.
Jag fick möjligheten att prova hans Tigra och den har goda
flygegenskaper, därfär den är ju så lätt.
Dessutom sitter det en effektiv vingprofil som kan hantera
både hög och låg hastighet. Modellen har högt glidtal
och god förmåga att penetrera motvind.
Sen är det ju inte två modellflygare som vill ha samma
inställning och trim på modellen. Anders hade programmerat
in mycket exponentiella utslag på roderna.
På modellen har man två skevroder, ganska små, som
också funkar som höjdroder via mixer.
Jag hade velat ha större roderytor.
Efter 2 timmar under mycket goda flygförhållanden
var vi nöjda och genomblåsta och pallrade oss till
parkeringen med våra modeller och våra flygningar.
Jag har gjort, lite hastigt, ett bildspel, men ska sätta ihop
videosnuttarna till en redigerad film. Den laddar jag upp
inom 24 timmar så keep looking.
6 m/sekund rakt på.
Min Spirit på väg ut med kameran på en pinne
Hanget
Anders Tigra.
Ser vi på, hur jetströmmen över Europa just nu
utvecklar sig, kan vi förvänta kallare väder efter
förväntad nedströmning av arktikluft över Europa.
Dock icke så starkt som vid det förra utbrottet
av nedströmmande kalla luftmassor.
Men det kommer att bli kallare genom lågtrycksvandringen
över Skandinavien.
Som jag tidigare skrivit, så roterar luftmassan i
ett lågtryck på norra halvklotet motsols.
Tänk på att luftmassorna strävar efter jämvikt i
atmosfären, vilket betyder att högtrycksluft strömmar
till lågtrycksluft.
Väder är inte lätt…men förvänta kallare väder närmsta
tiden.
Pjäxor eller paraply ?
Kolla denna fina film utan fjantig pålagd musik
och få en känsla för, hur det kan kännas att flyga
detta utomordentliga plan.
J35 och dess olika varianter var ett mycket bättre
plan än dess rykte och löste sin uppgift att dels
kunna stiga snabbt och bekämpa sovjetiska
bombförband och dels kunna fungera som en
ren interceptor mot fientlig jakt och attack.
Ni ser på filmen från YouTube, vem som har
copyrighten.
Enjoy the ride !
Det var 9 veckor sen jag flög…då kan du gode besökare
förstå, att jag är flygsugen.
Men omständigheterna under dessa 9 veckor har i stort
sett gjort modellflygning, som jag utövar det, omöjlig.
Etersom jag bara segelflyger, är jag beroende av två saker;
Termik eller hang. Du har säkert märkt, att solen har lyst
med sin frånvaro de två senaste månaderna, så någon termik
är inte att hoppas på.
Vind har vi haft, men ständigt från fel håll. Har vi haft nordligt,
då jag kan flyga på Hovs Hallar, har det blåst 7-12 m/sek.
Jag ställer mig inte på HH i 12 m/sek i -8 C.
I går hade vi ett högtrycksbetonat väder med molnfri himmel
och noll vind.
Nu skulle jag ut, för jag var tvungen att ratta en modell.
Tänk om jag glömt, hur man gör ?
En modell som kan flyga under de flesta omständigeter, är
en av mina Blue Phoenixar.
Således tog jag med en eldriven sådan, monterade en Mobius
på nosen och for ut på bygden till ett av mina flygställen.
Det var vidunderligt fint väder och snön hade mjukat upp allt.
Det var oxå ca 6 grader kallt…och jag hade inga vantar med.
Men det fick gå i alla fall. Ljuset var oerhört starkt från solen,
då det reflekterades i snön. Jag har skaffat glasögon efter att
ha gått med linser i 40 år. Glasen är fina med antireflexbehandling,
uv-skydd och med kromatiska egenskaper.
Men det var ändå svårt att se modellen, så jag landade och
hängde på mig ett par av mina termiksolglasögon.
Nu gick det bättre, även om modellen inte var lika skarp,
som jag upplevde den med solglasögon.
I 45 minuter stod jag och njöt av flygandet och fick min modell
intrimmad perfekt. Det fanns även lite termik, men efter
nästan en timma i luften utan vantar, hade min fingrar blivit
av med lite av sin känsel.
Alltså beslöt jag att landa.
Allt hade funkat och en känsla av tillfredsställese bredde ut sig
i mitt sinne.
Jag hade modellflugit den 2. Februari.
Kameran, min Mobius, satt på nosen och plåtade snett framåt
vänster stillbilder.
Här kommer några flygögonblick från min utflykt.
Nu ska jag sätta på skidor på en motorkärra och ge mig
ut och flyga från en av sjöarnas isar.
Alltid kul, då man har nästan obegränsade ytor att starta
och landa på. Samtidigt som isen har samma höjd överallt
och är jämn.
Vi ses !
Min trogna Blå Fenix efter dagens landning. Tack gode Gud för elmotorerna !
Tänk att stå och slå på en 1.5 – 2.5 cc glödstiftsmotor i minus 6 grader…
Här ser du en av mina favoritkameror; Mobius, sittande på huven.
Så ser det ut…
Snön förändrar uppfattningen av landskapet.
Ljuset var mycket starkt.
Där jag normalt flyger termik. Du ser inga hinder och en mil från kusten.
Ett av mina termikflygställen.
Vy mot Halmstad.
Den gamle njuter sin hobby.
Gott om viltspår i snön. Rådjur, hare, vildsvin och räv.
Vy mot SSV
Slutet av en lång final.
Efter landning tar jag en bild för att dokumentera dagens flygning.
Hoppa jag snart kan sitta i min flygstol här och njuta
av min ny fina termikmodell snart…
För att komma ut och få lite nya sinnesintryck,
åkte jag en sväng i den halländska skogsbygden.
Som sagt, ingen speciellt, bara lite flykt till verkligheten.
Här kommer ett bildspel, som är gjort utan några större
konstnärliga ambitioner, som visar mina ögonblick.
Häng med !
…flög utan restriktioner.
Tänk så enkelt det var innan pandemin…
Det var bara att resa, träffas och flyga.
Vi hade det bra då och vi kunde inte föreställa oss,
vad som kunde vänta oss i framtiden.
Jag fann lite bilder från StorsegelMeetinget 2016
på den klassiska platsen Ålleberg.
Se ingressbilden på Osthanget.
Som jag längtar tillbaka dit ! Jag ser fram emot
nästa storsegelmeeting med mycket förväntan.
Vad man än säger…stora modeller flyger vackert.
Jag blir full av beundran, då jag ser storseglare
flyga.
Att se en storseglare kurva i termiken över Ålleberg
väcker många minnen hos mig från mitt eget
fullskalasegelflygande. Allt kommer tillbaka ur
mitt minne.
Detta är ett av skälen, varför jag besöker IGG:s
meeting på Ålleberg.
Hoppas vi får uppleva ett meeting där 2021 !
Nu kan du drömma tillbaka till 2016 med kanske
lite inspiration från mina bilder.
USA har inte sålt en enda F-22 av uppenbara skäl.
Detta flygplan ligger så långt framme i prestanda,
att andra moderna plan cyklar i uppförsbacke.
F-22 är ett överlägset plan, som saknar sitt like.
Om du tvivlar…ta en titt på videon och inse
realiteterna.
Men Gripen-E då ? Det är som att jämföra en J28
med en Viggen.
Låt dig imponeras ! Till exempel av den extremt korta
rullsträckan vid start…
Ni var många…ovanstående är för de tio mest
besökta sidorna. Det finns 2000 sidor till…
Jag har haft besökare från 204 olika länder…
Jag har drivit denna blogg i ca 11 år och det
har varit roligt och givande.
Mycket jobb…tja man lär sig med tiden och för
mig har WordPress fungerat bra.
Har det krånglat, har jag kontaktat den trevliga
supporten och fått hjälp.
Här kommer lite fakta:
Jag har 16000 bilder uppladdat till servern.
Att editera och sovra bland 2000 bilder från en
händelse, det fixar jag snabbt nu. Man får helt
enkelt rutin.
Det har blivit 2351 inlägg, där en del är ok och en
del är substanslösa.
Att skriva inlägg har jag aldrig haft problem med.
En blogg eller hemsida som sällan uppdateras,
det är garanterat en död anka.
Har du en blogg, får du stora mängder Spam.
Spammarna har program, som kryper som spindlar
över nätet och samlar adresser.
Lyckligtvis har jag ett suveränt antispamprogram,
som heter Akismet.
Under åren har jag fått 218862 spammail, som
programmet tagit död på.
Ett enda spammeddelande har slunkit igenom,
vilket skedde för 7 år sen.
Mina besökare kan kommentera mina inlägg
via raden längst ner på inlägget.
Det har landat 2065 kommentarer hos mig.
Att ha mycket besökare är inspirerande.
Här är statistik över de 10 mest besökta sidorna
för sista veckan:
Som du förstår, är John Woodfield i Cornwall en
modellflygare och byggare, som jag hyser den
största respekt för.
Han bygger modeller, vars karaktär jag tycker om…
Inga supermodeller i kevlar och kolfiber utan
back to basicmodeller i balsa och pinnar.
Det han visar på sina videor, är ganska stora modeller,
vilka är lätta och framför allt välflygande.
John har ett flygställe vid kusten, som är det perfekta
hanget, för den typ av modeller han flyger.
Det är ett kusthang, som är högt, har en mjuk kant
och som har laminära kustvindar.
Allt detta gör, att lyftet är mjukt och turbulensfritt,
som ger möjligheter till den typ av flygning , vilken
John utövar.
Jag vill knyta detta inlägget till föregående jag skrev
om hans ”Thermalist”.
Johns modeller och flygande visar skönheten i
modellflygandet med en klassisk segelmodell.
Jag hävdar, att jag personligen flyger hellre en
välflygande Blue Phoenix, än jag flyger en kanande
eller glidande supermodell för 20000 spänn.
För mig är det viktigt med välflygande modeller.
John Woodfield bygger just sådana .
Man ska inte ha ont i magen, om man flyger
sin modell.
Att ha förtroende för sin modell är viktigt,
för då kan du få ut mest av flygningen och från
din modell.
Varje video från John Woodfield är en njutning !
Jag kände mig nästan tvingad att publicera denna
senaste videon från John.
Hans Lazy Bee är mycket speciell och kan tyckas
vara en modell med osannolik konfiguration.
Men den flyger, som byggaren önskar.
Alla bilder och videon från YouTube har John
Woodfield copyright på.
Se på videon hur han löser det tekniska problem,
som konfronterar honom under flygningen.
Luta dig bakåt och njut av hans välgjorda video !
En vacker plats att flyga på. Jovisst är jag avundsjuk på hans flygställe !
Starten är synnerligen okomplicerad: Håll och släpp…
Att landa framför fötterna är …a piece of cake
…där flög sidorodret av…
…modellen ligger bankad svagt höger, som John utnyttjar,
för att med höjdroder få in modellen över kanten…
…väl inne över kanten trycker han ner modellen…
…sen lagade han sidorodret och släppte loss sin Lazy Bee i ystra luftsprång !
Länk till John Woodfields kanal på YouTube:
https://www.youtube.com/user/SURFHERO1
Jag har haft förmånen att vara sändareamatör sen 40 år.
Vilket har berikat både mitt liv och kunnande.
Att vara sändareamatör, innebar för mig , att jag fick avlägga
prov för Televerket i radioteknik, bestämmelser och visa,
att jag kunde sända och ta emot telegrafi i 80-takt.
Då man lyckades få licens, var det som att ta studenten en gång till.
Det var då inte enkelt, utan man fick lägga många studietimmar
på inlärningen, av det som krävdes.
Under 30 år var jag aktiv och hade lyckan att kunna sätta
upp mycket antenner med hjälp av min höga fackverksmast.
Jag har haft kontakt med 300 länder under min aktiva tid.
Tyvärr kan jag inte sätta upp antenner på min nuvarande plats,
utan jag får bida min tid.
Min signal tilldelad av Telestyrelsen är SM6LMH.
Men min broder med signalen SM6LRX har radiogrejorna
kvar och han ville ge mig en demonstration av modern
utrustning. Dagens transceivrar är tekniska underverk…
och dyra.
Alltså åkte vi till en plats, där det fanns en trådantenn
riggad i träden och där vi kunde montera övrig utrustning.
Antenntråden satt lågt, bara 2-3 m över marken.
Men man behöver inga jättelika antenner för att kunna
prata med någon i exempelvis Australien.
Det kan räcka med en antenn på 1 m.
Jag fick glädjen att köra min första kontakt på 12 år.
Det var glädjefylld upplevelse.
Jag tog några bilder, så du kan se, hur det ser ut.
Det märkliga är, att har man lärt sig telegrafi,
så glömmer man det aldrig.
Det sitter i förlängda märgen.
Till vänster en Yaesu-transceiver som täcker alla kortvågsbanden
och som ger 100 Watt ut till antennen. Till höger ett rejält
nätaggregat.
Detta är en datoriserad , automatisk antennavstämmningsenhet.
Den anpassar antennen med hänsyn till frekvens, så sändaren kan jobba effektivt.
Med en sådan enhet kan du hänga på nästan vilken tråd som helst för att nå hela jorden.
Jag har kört över Atlanten till USA med effekten 5 mW. Alltså en tvåhundradels Watt…
Lokalen som tillhör Halmstad Sändareamatörer med signalen SK6SP
Kärt barn har många namn, så ock våra moln i skyn.
Lenticularismoln uppstår vid de tillfällen, då
atmosfären är stabilt skiktad.
Det innebär, att förutsättningar för adiabatik
inte föreligger. Termik vill ha förhållande, som
innebär att temperaturen avtar med höjden, vi säger,
att det är labilt skiktat.
I onsdags rådde det förhållanden som kunde skapa
lävågmoln.
Vi hade sydostlig vind. Det var stabilt skiktat. Vi har två
hinder i terrängen, som kan skapa vågrörelser i luften.
Det är Hallandsåsen och höjderna vid Veinge.
Dessa specifika moln kallas också lävågmoln, vilket
förklarar lite, om hur det fungerar.
Jag var som vanligt flygsugen i solskenet och kuskade
iväg till en pilotplats söder om metropolen Halmstad.
Det såg bra ut med solsken, lagom vind från sydost och en
lång smal molngata med altocumulus.
Det borde vara möjligheter att få fin termikflygning…
men det sket sig. Ingen termik, helt fritt från veretikala
rörelser i lufthavet.
Ett flertal gånger prövade jag men ingen anslutning till
eventuell termik. Till och med ormvråkarna kastade
in handduken och hängde upp sina fallskärmar…
Ok, jag parkerade mig i min flygstol och studerade den vackra
omgivningen.
Efter en stund dök det upp snabbt bildande linsformade
moln rakt över mig. De låg i flera skikt.
En klocka ringde…kan det var lävåg ?
Efter en stunds funderade förstod jag att detta var fallet.
Vi hade rätt vind, vi fick en våg inducerad av Hallandsås
med en andra studs på höjden vid Veinge. Därför bildades
molnen rakt över mitt huvud. Molnen tycktes, trots vind,
var helt stationära.
Lävåg är ett användbart instrument, om man vill skaffa
sig en bekväm höjdvinst i turbulensfritt lyft.
Kanske inte för modellflygare eftersom du måste klättra i
rotorn för att komma upp i lävågen.
Men det är ett fascinernade naturfenomen.
Efter en halvtimma såg jag, att molnen hastigt började
falla ihop och jag förstod, att det kanske kommit in ny
labil luft, som förhindrade lävågen.
Så jag startade min modell eftersom det började komma
nybildningar av Cu där jag flög.
Jag drog motor till 120 m och omdelbart anslutning till
stark men aningen turbulent termik. Min modell klättrade
så högt jag ville och det kändes, att vi nu hade ett helt annat
termikläge. Nu var det finfina betingelser för en termikmodell.
2 timmar fick min ärrade HyperAva i luften, innan jag landade
i den jungfrueliga grönskan i försommaren.
Nöjd och glad packade jag ihop och for hem mätt på
upplevelser, som tåldes att fundera över.
Jag upplever, som jag tidigare påpekat, alltid något oväntat,
då jag är ute och luftar mina modeller.
Det gör man aldrig i dvala framför en tv…
Här några bilder.
Jaha, allt klart för start…
Här ser du hur skyn tedde sig vid min ankomst
med en smal gata av AltoCu-moln.
Jag tror min gamla HyperAva med 946 flygtimmar
närmar sig slutet på aktiv tjänst nu…
Den är sliten och ärrad…
Här de linsformade molnen som låg i stort sett stationärt trots vinden.
De löses upp
Principskiss lävågmoln
Här ser du väderläget ändrats med begynnande Cu-bildning.
En av mina modellflyginresserade åskådare.
…och lärkan slog sina drillar i skyn…
…och detta är en…
….i alla fall en nyinflyttad katt…
Min Ava tar en paus i grönskan…
Ingen dag utan flyg…
…men för lite mer än 2 år sedan gick jag igenom en
gråstarrsoperation och fick min syn ordnad.
Jag såg bra och livet lekte.
Men efter ett år tyckte jag synen försämrades
och jag fick symptom, som liknade starr….
Jag vet det finns något som heter ”Efterstarr”,
men det var det inte.
Ögonläkaren sa, att mina ögonlock var tunga
och hängde som gamla tyllgardiner, vilket
gjorde att ögonfransarna böjdes ner framför
ögat som en gles jalusi.
Vad gör man ? Kontaktade en ögonklinik
som utför ögonlocksplastik, där man sa,
att detta fixar vi lätt som en plätt.
Priset på operationen är 16000 spänn.
I dag har jag ordnat till ögonlocken.
Läkaren tog bort hud och fläsk och sa,
att resultatet blev fint…
Den som tror, man går in i behandlingsrummet
ful och med med hängiga ögonlock och kommer
ut som en ung vacker adonis, den bilden
försvinner snabbt, då du ser dig i spegeln efter
ingreppet.
Det är ingen vacker syn, som möter dig !
Det ser ut, som om jag gått 32 ronder mot Mike
Tyson, då han var i sin krafts dagar !
Mina ögonlock har regnbågens alla färger som
skrämmer betraktaren. Jag liknar en tvättbjörn…
Men det kommer att försvinna ihop med
svullnaden.
Det bästa är dock, att jag redan nu märker,
hur bra min syn blivit igen. Inga mer jalusier.
Operationen tar ca en timma och görs under
lokalbedövning.
Efter ingreppet körde jag min bil hem och tog
på eftermiddagen min vanliga strandpromenad.
Gött att det är gjort, för god syn är en förutsättning
för mitt modellflygande då modellen är på långt
avstånd.
Jag förväntar mig avsevärt bättre livskvalitet nu.
Så något att glädjas åt i dessa deprimerande virustider.
Keep it up, keep your distance !
2 timmar efter operationen….inte vackert, men…
Nej, det vara bara en clementin som börjat kompostera…
Jag fick ett mail från Rune i Norge, se under ”kommentarer”,
som undrade, om jag eller någon annan har information
eller bilder om och på de norska piloter, vilka utbildades med
SG-38 i Sverige på Skarpnäcks Flygfält.
Tiden ska ha varit 1943-1944.
All information mottas tacksamt, eller kan skickas till
Rune rogt@live.no
Naturligtvis tog jag en massa bilder, men jag kan inte
presentera all utan bara en bråkdel…fast det blir ju en del.
Denna posten innehåller ”Allmänt” och hembyggda motorer.
Jag kommenterar , där jag vet något, för jag vet,
att du kan mer, än vad jag kan !
Här kommer den sista skopan med bilder från Linflygträffen
I Kungsbacka 2019 från mig i alla fulla fall !
Håll tillgodo !
Hembyggt
Rejält vevhus
Till höger Lars-Erik Fridström från metropolen Anderstorp.
Lars-Erik ska starta sin diesel från cirka 1947…
Lars-Erik under startförsöken
Ännu ett hemmabygge. Är det Hannes Illipes replika av en Mills ?
Hannes senaste hemmabygge.
Ordning och reda…men ”grenröret”…ligger illa till vid en smäll…
Intresse, hängivenhet och kunskap = En egen byggd förbränningsmotor
Från vänster om jag förstår det rätt
tank, motor,varvräknare, tändsystem, voltmeter och 2 LiPo-celler.
The real McCoy
Lars-Eriks fina diesel.
Två modellflygintresserade bröder från Norrland tror jag …
Att fotografera en ladusvala…
…är tio gånger svårare…
…än att plåta…
…en linkontrollkärra !
En Weatherman har viss likhet med en glidflygande svala…
Ett kit från 50-talet. Jag hade ett liknande från Veron.
Det var förhållandevis dyrt. Synd man inte har det kvar.
Här lite olika modeller…
En klassiker.
Jag minns min första Enyamotor. Som jag köpte 1960.
En o9. som drog runt mina linkärror otaliga varv och
där kubikmetrar jord passserade motorn, som ett resultat
av dåliga landningar. Men den smattrade glatt vidare.
En erfaren Webra 1.5 cc. Ännu en klassiker,
som fortfarande går relativt lätt att komma åt
ny i kartong till bra pris.
Mycket flugen…då ser en modell ut så här.
De snyggaste linmodellerna är de som inte flygs…?
Ingvar Nilsson pustar upp sig…i sin nya hatt
.
En besökande modellflygare, som fick ett porträtt, då han
kollade min GoProkamera, som var inställd på 4 bilder i sekunden…
Fenan riktad så modellen styr ut ur cirkeln
i stället för att skära in och slacka linorna.
Webra power. Jag minns min första Webra Mach 2.5…
Där var ös i den.
Tornado proppar…visst jag minns och likaså Paw dieslar
från England som vi köpte hos Tomas i Värö.
Undrar om dessa dekalerna finns hos Biltema ?
Motvikt på yttervingen på en linmodell;
En gammal järnfemöring eller ?
Det kom lite vind häromdagen, vilket dock inte
hindrade mig att fara iväg till stranden för att
kolla på fåglar.
Fåglar var det ont om. Jag har aldrig sett så lite
migrerande fåglar som år…Kanske det varit för
kallt…vilket väl inte är PK att påstå i dag eller ?
Nåväl. det kan vara en normal variation och kanske
vi kan förvänta en invasion då vi får sydliga och ljumma
vindar.
Men jag gick en en timmas promenad och noterade
och plåtade mina intryck.
Här kommer några bilder. Häng på !
Vinden ca 12 m/sek. I byarna ca 18 m/sek.
Strandtrift Påarp.
Växtligheten anpassar sig och klamrar sig fast.
Ibland oförståeligt att örterna klarar sig i denna utsatta miljö…
…men där det finns möjlighet…där växer det.
Livets kraft.
Laholmsbukten kan vara gropig vid vissa vind- och strömförhållanden.
Oljeväxterna målar med smetig gul pensel.
Vid Östra Stranden söder Halmstad yrde sanden.
En strandskata tog snedsteg i den byiga vinden och lutar sig mot den…
…och kompisarna rättade in sig i ledet och höll emot vindens tryck.
Du ser näbben…lerjord som fastnar under fågelns sökande efter mat.
I fjärran är Hovs Hallar
Utanför Påarp finns ett rev, som hyser en koloni av knubbsäl.
En kan det tyckas Perpetum Mobile…
Ett hav av Styvmorsviol, som i år tycks uppleva en intensiv blomning.
En kompis till mig säljer 2 mottagare och en variometer sensor
enligt bilder och text. Pris: 400 + frakt för de tre tingen.
Aldrig använt.
Specification
Type: | End-Pin DSM2 Compatible Full Range Receiver |
Number of Channel: | 6 |
Modulation: | DSM2 Compatible |
Band: | 2.4 GHz |
Dimension: | 26(L) x 18(W) x 11(H) mm |
Weight: | 3.51g |
Voltage Range: | 3.45 – 10.2 V |
Min mailadress och telefonnummer finner du under
”Welcome to my blog” upp till vänster.