I Simrishamn kan du uppleva
tvåhjulingar som är 100 år gamla.
Den fina anläggningen Autoseum har mycket av
det pojkar och män drömmer om.
Inte bara bilar, utan man visar nästan allt, som
tekniktörstande ungdomar suktade efter.
Däribland mopeder och motorcyklar.
De utställda föremålen är i mycket gott skick
och det är ganska lätt att fotografera fordonen.
Jag tog lite bilder, så du får en känsla, för vad det
är som väntar dig som besökare.
År du intresserad av tvåhjulingar besök museet.
Jag blev mycket imponerad.
Bilderna tagna i naturligt ljus med något undantag.
Kamera är min Sony. Jag tog RAW-bilder,
som jag editerade hemma vid datorn.
Bilderna på bloggen är i mindre format, för att jag
ska spara plats på min server som handhar min
blogg.
Hoppa upp i sadeln, öppna kranen, flöda förgasaren
och kicka igång så kör vi !
Raleigh…hur många kan uttala det rätt…?
Kolla fjädringen på framgaffeln…så var det på 30-talet.
På regskylten skattemärket.
En drömhoj för blöjknuttarna på 50-talet.
Detta var min drömbåge…
…italiensk snygg design…
…med en 125 cc motor som är tvåcylindrig med alternativt
jobbande kolvar. Hade 9 hk direkt från fabrik, men kunde
trimmas av de som hade kunskapen upp till 15-17 hk.
Mitt minne av Rumi är ylandet av den högvarviga motorn
ekande mellan husen, som triggade oss cyklande smågrabbar
att drömma om en Rumi.
Ibland tystnade motorn tvärt, som om man klippt
en högtalarledning…då hade den skurit.
Körde du med fel hårdhet på stift, kunde det medföra
skärning.
Så var det på den tiden !
Puch…en ikon från slutet 50-talet och 60-talet.
Hade man en sådan , var det första man gjorde
att knacka ut pluggen, vilket var en piece of cake att göra.
Då gjorde den ca 55 km/tim och då den varvade hördes
ylandet av kylfläkten långt, vilket naturligtvis väckte
intresset från Kling och Klang…
Tänk att se en japansk eller italiensk supermotorcykel
med en växelspak på tanken…vilken anakronism !
Där jag växte upp hade de allra hårdaste grabbarna Norton.
Bara namnet imponerade. Det lät tufft.
Ariel, som betyder Guds Lejon. Varför döper
man inte mc i dag till liknande namn ?
Detta kan vi väl kalla en genuin “Sketraka” ?
En mc byggd av Göte Lindström. En legendar.
Motocrossmotorcykel grundad på Husqvarna med
egna innovationer och modifieringar.
Många suktade efter en “Lindström Silverpil”.
Sån här skulle man haft i dag med eldrift eller ?
En kompis i realskolan hade en Novelette, som han fick utstå
spott och spe för, då det ansågs vara en dammoped. Alla de
hårda pojkarna körde Kreidler eller Ducati. Men han tog hämnd.
Han hade en släkting som var skicklig motortrimmare.
Han trimmade motorn så mcket det gick och sen åkte
Novelettepiloten ifrån hela gänget…
Se på proportionerna mellan motor och ram….
Ganska pluttig maskin eller ….
…fast den var snabb…om vi dömer efter namnet “Comet” .
Tänk att susa fram 1925 på grusvägarna i ett dammoln
hem från dansbanorna, just då solen är på väg upp
Ett fordon som skattelagstiftningen skapade. Lättviktaren.
Ett fordon som ofta småhantverkare körde omkring på.
Trampades i gång och hördes långt med sitt smattrande
avgasljud. Ingen som ville kalla sig riktig skinnknutte satte sig
någonsin på en lättviktssadel med sin ära i behåll.
Härligt namn…betyder väl närmast “från Paris”.
En radmotor eller ? Jag minns den danska Nimbus från
besöken i Köpenhamn på tidigt 50-tal. De smög fram
med sin 4-cylindriga radmotor.
Så här fixar man bromsen…som på en gammal
hästkärra…
Är inte detta så typiskt engelskt ?
BSA, Birmingham Small Arms.
Började med att tillverka gevär.
Jag hade ett luftgevär som hette BSA,
var det från den fabriken ?
Indian. En kompis på jobbet hade en lite nyare.
Imponerande maskin med sina reglage, tändning och fotpedal.
Tre generationer. Den blålackerade Husqvarnan
till höger är säkert välkänd för den äldre generationen.
