Något som ofta nämns i väderrapporterna och

som påverkar vårt väder i allra högsta grad,

är begreppet fronter.

En Gustfront drar in över Halmstad i augusti.

Vi nöjer oss med att beskriva de två vanligaste:

Kallfronten och Varmfronten. 

Vi börjar med varmfronten.  Det är så med luftmassor,
att de vill inte gärna blanda sig med varandra, om de
har olika temperatur. Det medför att det blir ganska
hårt skurna gränser mellan de två luftmassorna.

När en sådan “kollision” mellan luftmassor med olika
temperatur inträffar, uppstår det en front.

Dessa fronter är inte stillaliggande utan rör sig och
är det då så att varm luft trycker bort kall, då kallar
man det en varmfront. Varmfronter bildas ofta  runt
Skandinavien därför här kolliderar polarluft med varmare
luft söderifrån.
Om det är bra fart på den varma luften, kan den slå
in en bubla i den kalla och då är det början på ett lågtryck.
När varmfronten närmar sig har den varmare luften
glidit upp ovanför den kallare luften och det bildas,
av olika orsaker, utbrett regn från Stratusmoln.

 Lätt att komma ihåg:Stratus-Strila. Vi brukar kalla
detta utbredda regn från varmfronten/lågtrycket för
dagsregn för det är allmänt och utbrett.

Varmfronterna kommer ofta från sydväst och man
märker när fronten kommit in förutom regn också
att temperaturen stiger markant. När varmfronten
passerat vrider vinden ofta till sydväst.

Efter en varmfront, kan man ofta förvänta en kallfront.

Här är en principskiss av en annalkande varmfront från vänster.
Ni ser hur den glider upp ovanpå den kalla luften och hur det i varmfrontens släptåg
bildas utbredda stratusmoln med regn, det är det markerade området längst till vänster.

Här ser ni på en väderkarta hur det markeras. En varmfront har runda former
och en kallfront spetsiga. Dessutom är varmfronten röd och kallfronten blå.
Som som ni ser har varmfronten ett lågtryck med sig i släptåg och det blir
regnigt och ostadigt. Ibland rör sig en varmfront så snabbt, att den hämtar in
den kalla luften hel toch hållet.
Det blir som två pannkakor. Det kallas ocklusionsfront. Ni kan se symbolen
på kartan. Varannan tagg och varannan båge, samt att rött och blått är blandat
till en violett färg. Hur många gånger har man inte hört väderrapporten på
radion börja med: “Ett lågtryck över Engelska Kanalen och Brittiska öarna
rör sig åt nordost och når med sitt regn Sverige….”

Här kommer varmfronten med sitt molnsystem som en baskermössa över hamnen och Laholmsbukten. 

Kallfrontens uppbyggnad ser ut som ovan. Den kalla
luftmassan sniker sig under den varma, som åker i
höjden och det bildas åskmoln Cb. Mellan åskmolnen
bildas det också Cumulusmoln (vackert vädersmoln)

I samband med åska kan det bli lokalt stora nederbördsmängder.

När kallfronten kommer med sin relativt kalla luft, kommer
den att skjuta upp den varma luften i höjden och glida in
under varmluften. Detta händer ofta i augusti-september hos
oss.  Man märker kallfronten just genom att det blir
kallare och ofta vrider vinden mot väst-nordväst.

 När den kalla luften tvingar upp varmluften blir skiktningen
labil, det vill säga luften far uppåt fort. I stället för att det
bildas vackra sommarmoln, får vi åskmoln eller Cb.
Dessa moln kan nå höjder på 10000 m och utvecklar
enorma energier dels som åskväder och dels som vertikala
rörelser i luften.
Upp- och nersvep enkelt uttryckt.

Regn vid en kallfront är ofta häftiga åskskurar och spridda
vanliga skurar.
Efter kallfrontens passge kan en högtrycksrygg växa in
och ge soligt väder och nordliga vindar.

Kallfronten ger ofta mycket mera dramatiska följder som
blixt och dunder och skyfall. Varmfronten är ju mera mjäkig
med utdraget segt regnande, molnigt och grått.

Här är en annan skiss på rörelserna i luften vid en kallfront.
Rött är varmt och blått är kallt 

När det blir riktig fart på det uppstår ovanstående situation.
Mycket kraftiga vertikala rörelser i luften. I molnet kraftiga
uppvindar och utanför kraftiga nedsvep med kall luft.

Trafikpiloter drabbas ju av något som heter windshear
och det är kombinerad horisontell och vertikal vind,
som kan tvinga ner ett landande flygplan.

Det finns också nåt som heter microburst .

 Här är principen för en Microburst under ett Cb. Det är som
om man slår botten ur en spann. Mycket kraftiga fallvindar,
som lätt kan få ett flygplan att komma ur kontroll. Med hjälp
av dopplerradar på flygplatserna kan man se microburstar och
varna piloter.

Ovanstående bild förklarar lite mer ingående hur maskineriet
i ett Cb fungerar. Vanligt förekommande vid stora Cb-moln
är tromber, eller kalla det twisters eller hurricanes eller tornadoes.
Det beror på styrkan. De senaste åren med varmare havsvatten,
som kan tillföra energi har tromberna hos oss
blivit allmännare och kraftigare. I slutet av sommaren i
augusti september när kallfronterna kommer rullande är det
ett vanligt fenomen hos oss på västkusten.

I år har jag säkert sett ett tiotal tromber, varav en mycket
kraftig som jag “körde ikapp” två mil från stan. Mycket
imponerande och naturligtvis hade jag ingen kamera med….

Ett åskmoln under utveckling över Kattegatt. Man kan se en antydan till “Städ”
längst upp. Hur högt detta molnet är? Jag tror minst 8000 meter.