Kategorier
Hangflyg modell

FLYGNING PÅ ETT FOLKTOMT HOVS HALLAR

 

 

 

 

 

 

 

Från 2 m/sek NV till 7 m/sek NNO på 5 minuter.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fint väder på gång på HH, så jag packade och drog.

Kom till ett tomt HH och var klar att kasta ut kl 1000.

Vinden 1-2 m/sek NV och solsken. Om det var varmt ?
Nä, inte direkt, men jag var bra påbyltad av erfarenhet.

Först ut min Blue Phoenix. Den är alltid flygbar.
Modellen utrustad med elmotor, om jag måste rädda
den från ett dåligt läge.

Startade vid fortet på Platån. Lyftet dåligt, men
jag flög i alla fall…

Så småningom,  då jag gnetat upp mig, var det problemlöst
att flyga i den laminära vinden.

Yr.no hade lovat ett vindomslag vid lunchdags och
det stämde precis. Kl 1130 vände vinden till NNO och
ökade till 4-8 sekundmeter.

Därför beväpnade jag om till min Spirit. Efter att ha
farit igenom en mycket aggressiv kantrotor,  for jag upp
som en hiss i i den laminära vinden och möttes av ett
jämnt och
starkt lyft.

Sen var allt en baggis.

Fick en timma i luften och som tur var,  kunde jag stå
i lä bakom ett buskage för vinden.

Nöjd, glad och belåten hoppade jag in i min bil,
för att efter min verklighetsflykt mötas av dagens
realiteter med en pandemi.

Vilket jag försöker undvika genom att ytterligt begränsa
mina mänskliga kontakter oavsett.

Hemma är det välförsett i frysar, kylar  och skafferier.

Vi hoppas på det bästa och får vara glada,  att man kan
bege sig ut på hangen, där det inte är trängsel.

Häng med !

Samtliga bilder klippta ur en Mobiusvideo.

 

 

 

 

 

 

 

Pilot och Blue Phoenix på väg till hangkanten.

Blue Phoenix rules the skies !

Höjd 59.9 meter och stig med 0.2 m/sek.

Efter landning.

Skuggspel

Som du ser hoppar det bra vid starten

Men bara  jag kommit  upp i den laminära havsvinden så…

En modellflygare och hans modell på Hovs Hallar

Spirit Elite

Piloten sitter på sin pilottuva…

Mycket  blått…

Hoppsan…

Koll av planén inför landningen

Dags för landning. Full klaff för att komma ner under ordnade former…

Ser du vildnyponbusken till vänster…

Jepp, just i den landade jag. Turligt nog utan några skador.

Jag tog med denna bild för att visa det fina låset på grinden.

 

Kategorier
Naturbilder

HAN FICK GE SIG TILL SLUT…

 

 

 

 

 

…en stor gren på en av ekarna vid Tjärbyhanget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trots eken var seg och ihärdig, den ständiga vinden
knäckte till slut en av dess grenar.

Vilket inte var konstigt, då grenen,  där den bröts av,
var genomrutten.

De två ekarna, hårt tuktade av väder och vind var en symbol
för Tjärbyhanget. Hanget som ju är en Litorinavall ursprungligen.

Jo,  jag flög också. Det blev en ritt i turbulensen på hanget
i den friska NNV vinden ca 6-8 m/sek.

Allt fotograferat med min Mobius.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Okategoriserade

INFLUENSAVIRUS…

 

 

 

 

 

…i mitt hem ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nej, det vara bara en clementin som börjat kompostera…

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

EFTER HÅRD VIND…

 

 

 

 

 

 

… lägger sig en viss stillhet över stranden.

 

 

 

 

 

 

Vi hade lite blåst häromdagen…om det undgick någon.
Media varnade  i tid och otid för jordens
undergång.

Men som vanligt sköt man över målet.

I går tog jag en promenad vid min strand.

Bara för att kolla att den fanns kvar…

Det gjorde den…och tror du mig inte
så kan du kolla mina bilder !

 

 

Den armlöse sandpekaren har kollapsat.
Inte konstigt, han är ju mager, så man ser revbenen…

Den platthalsade strandopportunisten ser sig förvånat omkring efter blåsten…

Strandålen lider av multipla diskbråck…

…men han säger bara, att ett långt och strävsamt liv sätter sina spår på kroppen.

Laholmsbukten välkomnar besökaren med öppna vida vyer…

En tillfällig frostnatt skapar isgardiner i en ilandfluten al.

…ser ut som om någon stöpt ljus eller …?

Strandfånen sticker upp huvudet och ser allmänt korkad ut…

Han har en extern USB-hjärna ovanpå skallen. Men det hjälper
inte,  han är frånvarande som alltid.

Två vilsna grönsiskor for omkring till synes slumpmässigt.

Detta ger mig associationer,  till de avgjutningarna man
gjorde av människor i Pompeji i Italien efter vulkanutbrottet.

 

 

Ja detta var några ögonblick från min promenad på 8 km.
Hoppas jag inte tröttar dig med bilder?

Men håll ut, snart startar modellflygsäsongen och
då blir det, vad min blogg ska handla om; flygerier !

 

Kategorier
Modeller värda att se på

EN MODELLPLANFABRIKÖR…

 

 

 

 

 

…som heter Johnny Johansson.

 

 

 

 

 

 

 

 

En av mina äldsta modellflygande kamrater är Johnny från
goda staden Laholm.

Jag kom i kontakt med Johnny 1973, vilket var det året
jag började med rc-flyg.

Johnny hade troligtvis börjat med radioflyg 2 år tidigare.

Han hade en bra bas att vila sitt byggande mot. Om jag minns
rätt är han utbildad möbelsnickare och med det följer att
han har god kännedom om material, verktyg och deras möjligheter.

Jag har alltid beundrat hans förmåga att utöva olika hantverk,
inte bara modellbygge av olika sorter utan också andra
hantverk. För Johnny bara flyter det på.

I och med hans erfarenheter och kunskap om det han arbetar
med, har han förmågan att bygga effektivt och rätt.

Om man är förunnad dessa förmågor och man dessutom
är noggrann, ger det en bra produkt i slutändan.

Han har förutom att syssla med modellflyg tagit motorcert och
köpt en fullskala Emeraude, aerobatisk
kärra, som han gjorde
grundöversyn på, vilket är ett mycket
stort arbete.
Resultatet blev som förväntat, lysande.

Efter att ha sålt sitt företag och kvalificerat sig för pensionärslivet
har han åter etablerat sig i Laholm, 
där han tagit upp sin hobby
modellflyg på nytt.

Han har en mycket fin bygglokal,  med allt man kan behöva
för bygget av modeller. Senaste nyanskaffningen är en Luna-såg.

Johnny blev intresserad av en ursprungligen friflygande modell,
som heter “Leprachaun”,  vilket är ett irländskt ord,  vilket kan
fritt översättas med “Pyssling”. En liten grön figur som bruka
hitta
på hyss…

När Johnny gör nåt , gör han det grundligt. Efter att ha byggt
en större,
ca 310 cm spv byggde han en mindre likadan.

Modellen visade sig ha härliga flygegenskaper.

Han beslöt tillverka ett antal av varje sort, om någon skulle vara
intresserad av att köpa.

För att rationalisera tillverkningen,  satte Johnny ihop jiggar
för alla
delarna. Detta gjorde att bygget blev enklare och rättare.
Inget krokigt
eller skevt.

Han har hittills byggt 5 av den större och 5 av den mindre modellen.

Om du är intresserad av att köpa en modell kan du kontakta
Johnny via min blogg. Min mailadress finner du på bloggen under
adressen “Welcome to my humble blog”.

Du kan få modellen helt färdig,  klädd och flygklar eller träfärdig.
Det går att få den med aerodynamiska bromsar monterade.

Under byggandet tillkommer modifieringar till grundkonstruktionen
vilka förbättrar flygegenskaperna.

Du kan också ringa Johnny för ytterligare info : 07014133 33

Häromdagen besökte jag honom och jag tog lite bilder,
som i någon mån visar hans verksamhet.

Jag har skrivit och fotograferat Leprachaunen förut, så klicka HÄR
så kan du läsa och se en video.

Ok, här kommer lite bilder…

 

 

Johnny med jiggen för kroppen. Du ser att det är stora grejor…

Jigg till vingen. Johnny har tagit fram en vinge med ca 30 cm större spv.

Stabbjigg. I storlek som en normal vinge till en elkärra…

Kroppskonstruktionen på Leprachaun # 5.

Sadeln för stabben

Modellen är mycket lätt. ca 1200 gram allt som allt.

I väntan på leverans.

Här ser du vingarna med större spännvidd till vänster.
Kommer att ge bättre flygegenskaper tack vare förbättrat
Re-tal.

Balsa + Ca +lite kolfiber = Starkt och lätt.

Fena och sidoroder.

De två pinnarna till höger är inget ekivokt, utan ett hjälpmedel
för att kontrollera tyngdpunkten. Man kan flytta pinnarna för
anpassa instrumentet till kroppsbredden. En typisk Johnny gadget.

Att ha goda utrymmen är en fördel,  då man bygger större modeller.

Storebror och Lillebror på parad.

Både den större som den mindre versionen har en löstagbar nos, som gör
monteringen av drivlinan enkel, så det blir en
elseglare på 30 sekunder.

Modellen är mäktig. Du ska se den i luften ! Majestätiskt glidande.
Kräver ytterst lite korrigeringar i luften med roder för den ska flyga.

Löstagbar nos på den mindre modellen.

Detta visar hur Johnny tillverkade formen till nosen,
som ligger på bordet. Gjutet i epoxieplast och glasfiber.

Noskåpan då elmotorn är monterad.

Trävirke till 4 av den mindre versionen.

9 grams servo monterat nära rodret ger glappfri förbindelse och därmed renare flygning.

 

“Nu ska vi se”, säger byggmästaren…

Här kan du se ett sätt att eliminera glapp. Gummiband drar servot framåt
hela tiden och tar bort glappet. Servot glider i
en liten släde.

Vingen fästs enkelt med gummiband på den mindre versionen av Leprachaun.

Vill du kan du få kroppen delbar för att underlätta transport.

 

 

Flätade kolfiberrör håller vingarna.

Sidoroderservots montering

Nä, nu ska vi ha lite kaffe och mors hembakta kakor !

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

STRANDINTRYCK…IGEN

 

 

 

 

 

 

 

Mitt sätt att fylla på med  energi…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…är att promenera vid- eller i anslutning till en strandmiljö.

Jag kan inte flyga varje dag, men den tiden närmar sig fortare
än du tror. Dagarnas ljus sträcks ut mer och mer, vilket gör
livet lättare att fördraga.

Min promenader vid Laholmsbukten är för mig ett måste
nästan. 

Jag upplever skeenden och ting, vilket stimulerar mig att
göra nya saker.

Att bo vid ett hav och kunna se en fri horisont är värt allt.
Aldrig jag skulle vilja leva mitt liv där horisonten utgöres av
mörka dystra granar, vilka står som centurioner och vaktar
horisonten.

I Laholmsbukten växer inga granar.

Häromdan var jag där och min vanliga dagliga runda.

Vill du hänga med så är du välkommen…annars kolla på
Big Brother eller Melodifestivalen på kvalitets-teve.

Bilder från min makalösa Mobius.

 

 

 

Havet i stort som en spegel

Det mörka området är där Lagan möter Kattegatt.

Nybildad is skapar vackra mönster…

…ser ut som slipat kristallglas…Du kanske tycker,
att  detta är väl inget att fotografera…men jag tycker det !

Har någon glömt sin strandstol ?

Undrar vem som sjösatte denna  grupp ? Jag menar,  detta kostar säkert 2500 kr…

Al som gått på grund efter en åktur i Lagan.

Inte en enda rynka på Laholmsbuktens yta till synes…

Laholmsbuktens 1,5- benta strandelefant låg och plirade mot solen.

Bäcken som avvattnar våtmarkerna just innanför sanddynerna
vid Lagaoset.
En plats där öring och lax leker.

Mikrodyningar fräser försynt mot strandkanten för att
göra omgivningen uppmärksam på sin reella existens

Den lataste av dem alla,  stranddrönaren,  vars huvudintresse är
att se på tv och fippla på sin Ifåne
har just hört en rolig historia,
drar på munnen och ser fånig och ovetande ut som vanligt.

Lagans kraftiga utflöde i Kattegatt skapar ständigt ny strukturer på botten.

             Alla stigarna bland sanden en produkt av människans ibland slumpmässiga val.
     Den gamle modellflygaren i en paradoxal splendid isolation trots alla fotspår.
                                                           Jaha,  här är oset vid Lagan.
                                         Alen som gått på grund sedd från ett högt träd.

Ser du sandflykten under vattenytan ?

Kategorier
Segelflyg Teknik, allmän Termikflyg

MIN PICOLARIO NUMMER 5 HAR JUST ANLÄNT…

 

 

 

 

 

 

 

…för att monteras i min Grafaz Maxi elseglare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan 15 år tillbaka använder jag Picolario variometrar
i mina segelmodeller.

De har aldrig krånglat och gör allt,  vad jag kräver av en vario
och logger.

En variometer av typ 1 har jag smällt i småbitar, då drivacken
vid ett stopp vid landningen flög fram och manglade min
variometer. Men jag skickade resterna till Uwe Renschler och
han lagade den, trots den var i bedrövligt skick.

Picolario 2 består av två delar. Dels en sensordel och dels en
sändardel, som skickar datan till marken.

Telemetrin tas emot med en 430 mHz mottagare.
En sådan mottagare köper du billigast på E-Bay hos
kinesen.

Varioljudet är en varierad ton, beroende på om jag stiger eller
sjunker.

Känsligheten på varion kan du ställa in efter önskemål, men
den kommer inställd i den mest optimala moden .

Så det fungerar perfekt rakt ur kartongen. Det du får ställa
in,  är sändardelens frekvens. Jag har samma frekvens på alla
mina varios, för att allt ska vara enkelt.

Förutom variofunktionen finns det naturligtvis höjdmätare,
som kommer fabriksinställd att anmäla var 50 m höjdvinst.

Men eftersom du kopplar din Picolario över en trevägs brytare,
så är läge 1 avstängt, läge 2 driftläge och läge 3 höjd exakt nu.

Häjdmätaren mäter med 5 cm precision.

Picolarion kopplas till mottagaren på en ledig kanal, så inga
extra batterier behövs.
Då du går till driftläge 3 fär du förutom exakt höjdangivelse
också din aktuella mottagarspänning. Då du är i normalt läge,
position 2 på trevägsbrytaren, får du angivetspänning i
mottagaren,  så fort den ändras upp eller ner.

Räckvidden för sändaren till Picolarion är mer än tillräckligt.
Jag har aldrig upplevt någon interferens mellan Picolarions
sändardel och min mottagare.

Att flyga med vario tar ditt termikflygande till en högre nivå.

Googla Picolario så kan du få all info du kan behöva och 
adressen till tillverkaren Uwe Renschler i Tyskland.

Jag har inget annat än lovord för Picolarion och servicen
du får hos Uwe Renschler.’

Mina Picolarios har tusentals timmar i termiken utan
någon felfunktion.

Högkvalitativa tillbehör kostar.
Priset på Picolario 2, beroende på valutakursen, är ca 3000 kr.

 

 

 

Sensordelen

Alla nödvändiga anslutning finns på sensorn.

 

 

10 gram cirka…

 

 

HF-delen

Switcharna du använder för att ställa in frekvensen.

 

 

 

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

FILLON CHAMPION 46

 

 

 

 

 

 

Christers bygge av en Fillon Champion 46 för rc.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag fick lite nya bilder från Christer i Lund, som håller
på med bygget av sin ursprungligen friflygande modell
av en Fillon Champion 46.

Modellen konstruerad  under mitten av 
40-talet. Nu är den något modifierad för att hysa
rc-utrustning.

Inte ett helt lätt bygge, utan det kräver lite eftertanke
och levande fantasi.

Hoppas vi får se din modell i luften snart Christer !

Här kommer lite bilder på bygget av de vackra vingarna.

Christer kommenterar vingbygget med att vingarna
tycks bli mycket stabila.

Håll tillgodo !

 

 

Här kan du få en aning om en profil från 40-talet…mycket lyftkraft.

Det som behövs för att åstadkomma en vinge

Du ser att Christer använder kolfiber för att tillföra styrka utan att öka vikten för mycket.

Kolfiber för huvudbalksförstärkning och framkant.

Detalj av framkant.

 

Vingen byggs naturligtvis på en jigg, för att åstadkomma formen.

Nu gäller det bara att slipa…

Ser ut att bli starkt. Tätt mellan spryglarna.

 

Här är en F3P-modell som Christer byggt i pauserna under bygget av sin Fillon…

Han sa att han skulle provflyga den på söndag…hoppas det blir bra väder :=)

 

 

Kategorier
Naturbilder

DET ÄR BARA ATT HÅLLA UT…

 

 

 

 

…för du vet aldrig, vad som

 väntar längre framåt vägen..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag höll på att säga, att aldrig får man vara glad, då man kollar
yr.no:s 10 dygnsprognos för vårt väder…

Regn, sydvästliga kraftiga vindar, grått och dystert förmörkar
sinnet,  för oss som vill ut och flyga.

Men det finns så mycket annat att göra,vilket är upplyftande.
I alla fall på mig. 

Till exempel då jag varit ute och lagt vantarna på en packe bra
böcker.

Då kan jag självgott placera mig i min fåtölj, tända läslampan
och
börja min läsfrossa.

En av böckerna var en bok av en mina favoritförfattare och
illustratörer; Gunnar Brusewitz.

Titeln “Hemma vid Fågelsången”. En imponerande skildring
av naturåret.

Han skriver lika bra som Harry Martinsson. Inte ett onödigt
ord
då han lågmält och utredande beskriver sin natur.

Att han är en av våra främsta illustratörer och tecknare av vår
svenska natur, det gör inte boken sämre.

Gunnar Brusewitz dog 2004 80 år gammal.

Men min oroliga själ kan inte sitta en hel dag försjunken
i en bok.

Även om jag mycket väl skulle stå ut med det….jag måste
ut och
få lite motion, så den gamla…kroppen inte stelnar till.

För mig är det en självklarhet att ta mig till stranden för dels
motionens skull och dels för att skapa energi hos mig, genom
alla sinnesintrycken jag får under min promenad.

Min expedition startar vid parkeringen Tönnersa Strand.

Ner till strandkanten och marsch mot Lagaoset.

Motvind ca 12-14 m/sek och duggregn. Men vadå ?
Det är bara att streta på.
Belöningen får jag då jag
vänder vid Lagaoset och
går tillbaka norrut mot målet
Genevadsåns mynning
vid Laxvik.
Då har jag medvind
och kan fotografera, utan att
kameran blir alltför blöt.

Hela stranden full av skum. Som inte beror på,  att vi
har diskat med för mycket Yes, utan det beror på en alg,
som heter Phaeocystis. Algen har ett proteinhaltigt
geléhölje,
som slås sönder och piskas till vitt skum i
bränningarna. 

Jag var alldeles ensam på hela strandremsan.
Inga människor,
inga hundar. Det fanns knappt en
fågel mer än ett par trutar, 
som vinden oblygt tumlade
iväg med i turbulensen längs dynkanten.

Det känns lite,  som om vi ligger i startgroparna inför
våren
och med dess anländande flyttfåglar.

Visserligen såg jag för tre dagar sen 5 strandpipare,
som flög i sin nervösa stil längs strandkanten avbrutet
av snabba matsök.

Efter framkomsten till Genevadsån korsade jag
densamma
via den groteska bron och kunde anträda
promenaden
söderut mot parkeringen längs ån,
vilken är flankerad
av alar. Alarna är en art,  som
breder ut sig, konstigt nog,
med tanke på att
våtmarkerna minskar.

Stigen var välströsslad av ett lager alkottar. Överflödet
ska säkra
släktets fortbestånd.
Sådan är det i naturen.

Då jag promenerade längs E6,  blev jag påmind om den 
vanvettiga långtradartrafiken, som obönhörligt maler på
likt ett PaterNosterverk som skenar.

En bit framför mig hade jag en yngre man med, heter
det
gåstavar,  som arbetade med hastigheten som synålen
i en symaskin och mitt mål blev ju genast att passera honom.

Sista 5 km la jag in högsta växeln, utan stavar och passerade
mannen med god fart.

Om du promenerar och målmedvetet ökar hastighet och
steglängd, kommer du att bli överraskad av,  hur fort du
tar dig fram.

Du behöver inte springa med hörlurar från din
mobiltelefon i öronen, stegräknare på armen och
kroppsnära spandexkläder som de riktiga blodhingstarna
gör.

Jag minns en gång,  då en sådan passerade mig under
ett
av mina strövtåg. Hans passerande förebådades av
den
intensiva lukten av liniment, eller som vi brukade
säga “Racerolja”…

Lukten låg 10 m före honom…

Efter 2 timmar och lite till anlände jag ganska belåten
till min bil med lite bilder i min kamera, som fångat
några
av mina ögonblick under   9 km strövande .

Fast ljuset var visset, som  vanligt, då jag plåtar.

Men såedemede !

Häng med på turen om du har lust !

 

 

 

Alla får ge sig för vinden oavsett…

Tre meters höjd…sen är det stopp.

Länsstyrelsen har återställt dynområdet i naturreservatet.

…och allt det vita tack vare en alg…

Japp, det stämmer. Att det i huvudsak varit sydvästlig vind.

Ett hornförsett beläte i sanden…

Sommarstuga med luftig konstruktion och  grindstolpar…
Renoveringsobjekt.

Om du har behov att kontemplera, då har  en solitär bänk här.

Är det Brooklyn Bridge ?? 
Den monstruösa bron över Genevadsån…

Genevadsån flyter försiktigt framåt  som en
halländsk Ganges brunfärgad av passerade lermarker.

En djungel av alar.

…och vildkaprifolen slår ut sin håriga blad.

Kaprifolen säger till vandraren, att den är ett förebud om vår

Ja, det är grönt.

Mycket regn ger höga flöden. 
Inte jordens undergång, även om kvällspress och tv vill
övertyga oss om det.

“Klart jag längtar till våren” !

Kategorier
Naturbilder

SYDVÄST 10 M/SEK…

 

 

 

 

 

…nä, inte blev det flygning i dag heller.

 

 

 

 

 

 

 

Solen tittade fram ibland och jag fick en känsla av vår…

Men för modellflygare var det inte speciellt bra. 
Vinden stod stadigt på 8-10 sekundmeter från SV.

För blåsigt för vad som helst vid denna årstiden.

Alltså fick det bli andra naturupplevelser.
Det myckna regnandet har medfört att vattenföringen
i våra åar är hög.

Lagan är är sydsvensk å med tyvärr massor av kraftverk.
Jag skriver tyvärr, eftersom kraftverksbyggena omöjliggör
för laxen att gå upp och leka.

Troligtvis hade det nationalekonomiskt och ekologiskt
varit bäst att riva alla kraftverk och restaurera 
vandringsfiskens lekplatser och vandringsvägar.

Uppe vid Karseforsen finns en damm som reglerar
vattnet till kraftverket. Luckorna till dammen var
i dag öppna för att kunna spilla överskottsvatten.

Så jag åkte dit och tog lite bilder. Har du aldrig
varit där ? Det är värt ett besök då vattenföringen
är så riklig som nu.

Min resa gick till havet för en promenad vid
stranden. Inget nytt att rapportera därifrån,
men ett strövtåg där, det är alltid berikande.

För att i någon mån anknyta till min bloggs
namn, bäddade jag en lite video från Hovs
Hallar där jag flyger min Gillette.

Luta dig bakåt och häng med !

 

 

 


Det blommar i Februari

 

Lågtryck = Högvatten

Tänk vad en pinne och vinden kan göra…

Lagaosets södra strand

Nästan lite impressionism…

Han skulle använt hårgelé…eller Brylcreme…

Klockan 1400

Min Gillette som du kan se flyga i videon nedan.

Karseforsen…numera snöpt

 

 

Halland den 13 Februari 2020.

Jag saknar inte vintern !

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

INGET KAN HÅLLA MIG FRÅN STRANDEN…

 

 

 

 

…nästan !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I torsdags var det en av  de sällsynta dagarna,  under denna
årstiden, som bjöd
på västlig eller nordvästlig vind.

Det borde alltså vara lite upplagt för  hangflyg vid
Tönnersa Strand.

Solen sken och vindens styrka var 3-5 m /sek, vilket
kunde
skapa goda förhållanden dels för flygandet och
dels att
kunna stå ute i det vackra vädret utan att bli
genomblåst
och genomfrusen.

Nåväl, jag var på plats 1230 och beredd att starta med min,
nästan  under alla omständigheter,  flygbara Blue Phoenix.

Varför jag inte skulle flyga någon av mina snabba F3F
modeller ?
Jo för en Blue Phoenix klara de flesta väder. Från mycket
svaga till starkare vindar.

Jag har ju modifierat profilen för att på en bättre polarkurva,
varför den penetrerar hyfsat. Dessutom är en Blue Phoenix
en enkel modell, som man monterar snabbt. Fyra gummiband,
sen är den flygklar.

Jag är främst ute efter en flygupplevelse, inte att jag ska flyga
som en skållad råtta 10 cm över kanten.

Flygglädjen är det väsentliga för mig.

Med var också dels min nya Mobiuskamera, dels min gamla
Mobius nu försedd med nytt pc-board.

Jag ville se,  att båda fungerade. En kamera hade jag tejpat
på min glasögonskalm som vanligt. Detta är ett mycket fint
sätt att filma/fotografera,  om du vill dokumentera skeendet.

Det du ser, det är det du fotograferar. Det bästa av allt är,
att
Mobiusen tar så bra bilder, med hänsyn till pris och storlek.

Då jag kom fram till min vanliga pilotplats, såg jag att
länsstyrelsen gjort ett hack i den främre dynkanten.
Varför ?

Bra fråga. Kanske för att underlätta för eventuell häckning
av fältpiplärkan.

Dock kan jag garantera att naturen med vindens hjälp
inom ett par år har återuppbyggt dynkanten igen.

De som planerat detta borde gå en kurs i grundläggande
(sand)dynamik.

Ok nog klagat. Jag var absolut ensam på stranden, så
när
som på en Golden Retriever,  vilken vallade sin
husse långt borta på den öde sandstranden.

Start och ut med min Blue Phoenix i det laminära härliga
lyftet. Det bar perfekt och det var mycket goda förhållanden.

Hanget har ju blivit högre, vilket inte minst skärmflygarna
erfarit,  då de nu kan flyga på Sveriges längsta kusthang.

Med den vinden vi hade i dag,  bar det upp till ca 50 meter
just över strandkanten.

En tjusning med att flyga vid detta kusthang är att jag har
min modell mycket nära mig. Det skapar en speciell känsla.

Att landa kan var besvärligt, eftersom det bakom hanget är
turbulent, vilket ställer krav på reaktionsförmåga  och                                                                                                            och förmågan att förutse skeenden,  men som du kan se på
videon,  så gick det att komma ner under relativt
kontrollerade former.     
                                                                                                              

Två timmar i luften fick jag med min kära Blå Fenix
och jag njöt varje sekund.

Sedan var mina inre batterier laddade och jag var
beredd att
möta världen med öppna ögon och friska
tag igen.

Än en gång; Tack gode Gud att jag är förunnad att få
bo vid en
kust och där kunna fånga en fri horisont med
min blick !

Innan jag gick till bilen,  tog jag en promenad på stranden
för att kolla,  om jag kunde hitta lite bärnsten.

Det blev noll i dag, men jag har förhoppningar,  att på
måndag finna strandfynd, då vi kommer att få 10 – 13 m/sek
vind på söndag, vilket kan föra iland
gods från havets botten.

Kvällstidningsträsket utlovar  som vanligt världens
undergång på söndag då de säger det blir orkanvindar med
det  annalkande lågtrycket.

                                                                                          Vi får väl se,  om boulevardpressen eller yr.no har rätt.

Den norska vädertjänsten har förutsett 12-14 m/sek
på söndag kväll.

SÅ var min dag på hanget och jag dokumenterade mitt
görande med mina Mobiuskameror.

Stillbilderna klippta ur videon.

Jump into the seat, buckle up and hitch a ride with me !

Undrar du,  varför jag är ute och flyger,  så fort tillfälle ges ?
Mycket enkelt: Det är det roligaste jag vet och det ger mig
oändligt med upplevelser !

Sådant du aldrig får framför din tv.

 

 

 

 

 

 

 

Sanden pudrad med frost. Det närmaste
vi varit vintern i Halland hittills i år.

Den fula stövelknekten låg och tjurade

Vintern 2020 Tönnersa. Härligt !

Naturen där jag flyger. Härligt ljus.

Kattegatt med sin horisont. Inga granar här…

En Blue Phoenix gör det den ska…flyger.

Enda nackdelen vintertid vid 13-tiden är att solen står lågt.

Snart start. Vingen sitter med 4 gummiband.
Enkelt. Varför klabba med skruvar ?

Man måste använda sidorodret ordentligt på en Blå Fenix…

En klassisk modell

En jetkärra ritar sitt skarpa spår i skyn och min modell glider på…

Efter landningen. Allt under kontroll.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kanske det som kan dra lika mycket som hangflygning...

Kategorier
Termikflyg

ÅRETS FÖRSTA TERMIKBLÅSA.

 

 

 

 

 

Flyga termik i början av Februari ?

 

 

 

 

 

 

 

Inga problem om det finns förutsättningar.

Eftersom jag just nu är kroniskt flygsugen, tog jag
chansen att sticka iväg till ett inlandshang vi
Tjärby kyrka
för att få mig någon timma i luften.

Det var solsken, 4/8 Cu och västlig vind.
Min modell var en av mina tre Blue Phoenixar.

Jag tog med den med elmotor, för att kunna fega mig
ur ett dåligt läge.

Man kan ju aldrig veta, vad som sker.

Att flyga hang på ett inlandshang vid denna årstid kan
vara lite knepigt.

Är det bra solinstrålning är vinden termisk,
det vill säga den kommer i omväxlande varma eller kalla
pustar, 
som innebär lyft eller sjunk om vartannat.

Enkelt uttryckt så är det turbulent. Att då flyga en modell
som en Blå Fenix, vilken bara har sidoroder, kan innebära
problem. Så jag måste flyga med fantasi och förutseende.

Att flyga på hanget gick bra, med hänsyn taget till
omständigheterna,
och jag fick en timma i luften.

Jag kunde flugit dubbelt så länge, men
det var kallt och jag hade fuskat  med klädseln.

Tillsammans med mig flög också en glada på hanget
och i den varma vintern drog gulsparvar förbi.

Varm vinter…har jag inte det minsta emot. Härligt.
Hoppas det inte kommer snö, så jag slipper sätta på
vinterdäcken.

Då jag fått lite höjd på hanget stack jag rakt ut och lyckades
krångla in mig i en termikblåsa, som tog mig uppåt mot
skyn.

Vinden hade ökat till ca 5 m/sek, så jag drev iväg och alla
vet ju,  att Blue Phoenix inte är en fantom på att penetrera 
motvinden, varför min höjd gick åt för att trycka framåt
mot vinden.

Så småningom landning och jag plockade ihop och kunde
nöjd åka hem.

Där jag laddade acken och fann att jag konsumerat 300 mA.

Så det var en billig dag.

Här lite bilder och en filmsnutt.

Alla stillbilder är klippta ur en video, som min suveräna Mobius tagit.

 

På väg…

Miljön där jag flyger är speciell…och skapar en särskild känsla.

Vinter…?

Härlig februari. Jag har inget emot milda vintrar.

Ser du det är grönt i det höstsådda…

Lite sol höjer i alla fall mitt humör. Ljuset är viktigt efter den mörka period vi haft.

Som sagt…här blommar Cumulusmolnen och ger
en föraning om kommande fina termikflygningar

Min trogna Blå Fenix

Blue Phoenix med elmotor…det bästa nybörjarplanet.

Termiken lyfter min modell…

…som slutligen kommer till ro efter landningen.

 

 

Kategorier
Naturbilder

MINA STRANDPROMENADER…

 

 

 

I stället för att flyga…

 

 

 

 

 

 

 

…låter jag mina tankar sväva iväg med mina fantasier…

 

Återigen…skitväder för modellflyg.

Jag kan skatta mig lycklig, för den fina dagen med
hangflyg jag fick på Hovs Hallar
för knappt en vecka
sedan.

Men denna dagen innebar, som vanligt, regn och
sydvästlig vind.

Vad gör jag ? Inte kan jag sitta hemma i dvala framför
en tv och vänta på något som ska hända, men som
aldrig kommer att ske.

Min tid är för  dyrbar för sådana totalt passiviserande
meningslösheter.

Vad återstår ?
Jo att ge sig ut i naturen med en kamera.

Då vädret är disigt och grått, råder det inte de bästa 
förhållandena för att fotografera, men man kan aldrig veta,
vad som kan fånga ögat under ett strövtåg med naturen.

Min kos ställdes till Östra Stranden i Halmstad, där jag inte
promenerat speciellt mycket. 

Alltså framåt marsch ! Mot Fylleåns mynning 4.5 km söderut.

Stranden var människotom,   så när som jag och en kvinnlig
energisk stavgångare.

Jag brukar i regel finna  fotomotiv längs en strand, men i dag
var det magert.

En rejäl vinterstorm från nordväst hade burit iland fynd
från havet. Men det har ju inte varit en storm sen mer än
ett år. Då jag var liten, hade vi alltid en vinterstorm…

Enda strandfyndet var ett kolfiberspö, som låg flytande
just i strandkanten. Fördelen med kolfiberspö är just,
att de flyter i vatten.

Jag tog upp det ur vattnet och satte det i sanden.
Då jag kom tillbaka efter att ha vänt, var det borta.

Hoppas det fann sin rätta plats hos en fiskande person.

Efter ett raskt marscherande kom jag fram till åns mynning,
vilket inte idag bjöd på något speciellt.

Den enda tanken som väcktes hos mig,  var att  jag
avundades den lycklige ägaren till ett av husen,
som ligger just i anslutning till havet.

Hempromenaden förlade jag till dynlandskapet för att
få lite
omväxling och utsikt in över den strandnära
naturen..

Det enda som kom att påverka  mig där,  var två
lösspringade
Rottweilerhundar, som lösa hoppade runt .

När hundarna sprang emot mig , stod jag stilla hävdande
mitt revir, då jag vet,  att unga ouppfostrade hundar
triggas
av plötsliga rörelser.

Jag bad de två hundägande damerna kalla in sina hundar.
Om hundarna löd ?

Glöm det. Hundägarna hade noll koll på sina djur.
Deras ihåliga argument då jag bad dem kalla in sina djur var:

“De är ju så unga”…

Dock, incidenten avlöpte för mig utan skador och min nu något 
mödosamma promenad i dynerna fortsatte längs en av de
oändligt många stigar, vilka badgästerna trampat upp.

Vid ankomst till bilen efter 2 timmar och 10 minuter kollade
jag hur långt jag promenerat enligt min gps. Det blev 9.4 km.

Det fick vara nog för denna dagen.

Hemkommen, eftersom jag fortfarande hade energi,  plockade jag
ihop en segelmodell för att kunna
åka till Tönnersa Strand
och få lite hangflygning,  då vinden vridit till väst.

Tyvärr,  fick jag annat emellan,  så det bidde inget. Inte ens
ett handkast….Modellen blev stående, som ett uppmanande
utropstecken i hallen,  påminnande mig,  att vi borde flyga…

Men jag tog lite bilder vid denna promenad i lätt duggregn
och tillsammans
med bilder från i förrgår, visar  det,
vad jag mötte vid Laholms
buktens stränder.

Trots att inget hände,  som avvek från det förväntade,
fick jag många intryck med mig hem att låta tanken leka med.

Därför bidrar en promenad  för din själs stimulans och ditt
eget kroppsliga välbefinnande.

Om du har lust så häng med !

Förresten, jag var och promenerade i fredags nere vid
Skummeslövs Strand.
Aldrig har jag mötts av så nedskräpat klitterlandskap.
Det var en bedrövelse att se.

Men de boende i Skummeslöv har fått en ny fin
badbrygga, som pekar som ett långfinger ut i
Laholmsbukten.

Vi får se hur den ser ut, då den första riktiga
stormen har blåst förbi…

Denna posten är inte något direkt att yvas över,
men en blogg
som inte uppdateras…det är både
en död blogg och en lika  död anka.

Tycker du,  min blogg går lite på tomgång nu, så har
du alldeles rätt.
Det beror på, att det händer inte så mycket med
flygeriet just nu …

 

 

En alstock ligger och solar på en sandbank i splendid isolation.

Det var tråkigt och grått.  Kråkan utgör en god illustration  till  sinnesstämningen.

Det är inte enkelt att vara en tall och bo vid kusten…
och ständigt behöva huka i vinden…förresten, när blir en tall en fura ?

Kommer du ihåg vad denna örten heter ?
Ser ut som en bild av Tina Turner från 1985 uppifrån…

Den tvåbenta fjantlöparen har behagfullt
sträckt ut sig i sanden med ett belåten leende…

Tja, vad tänker du på,  då du ser denna bilden ?
Bilden tog jag i dåligt ljus med för snabb bländare.
När jag ska editera genom att ljusa upp, tappar jag skärpan.

Det som gör hela promenaden värd mödan;
Den fria horisonten.
Den linjen har jag som min blicks förankringspunkt
under mina strövtåg vid stranden

Genevadsån vid havet. Just här brukade vi små frön tjuvfiska,  då vi var 15
och körde moped.
Vi passade alltid på dagarna före premiären att försöka
bärga några havsöringar.
Det var spännande att dra iland fiskarna innan
det riktiga fisket började. Det var lite utmanande och fräckt gjort.

Droppen Dripp och droppen Drapp…

Mycket fåglar längs ån i denna milda vinter.
Speciellt rikt förekommande var gulsparvar.

Vildkaprifolen har slagit ut…och lagrar vatten mellan bladen.

 

Lavarna på alarna lyser med grön glöd…
om det nu finns grön glöd…men det ser du nu,  att det gör.

Den vanvettiga långtradartrafiken dånar förbi som olikfärgade spöken…

I varje bil som  far förbi sitter i regel bara en person…
Kostnads- och miljöbesparande eller ?

Det spirar en kompassros ur jorden i januari.

Vid Lagaoset med HovsHallar längst ut på Bjärehalvön skymtande i bakgrunden

Jag försökte fånga lite av dynamiken en brytande våg...

Detta är en ståndaktig pinne…

…som håller ställningarna…

…både för brytande…

…och tillbakagående vatten.

 

 

 

Kategorier
Dagens snespark

FÖR 75 ÅR SEDAN UPPLÖSTES AUSCHWITZ I POLEN

 

 

 

 

 

Se på denna unga flickas ansikte…

 

 

 

 

 

 

 

 

Czesława Kwoka  1928 – 1943

Vad upplever du , då du ser flickans blick ?

Raseri…vanmakt…förtvivlan ?

Kan du föreställa dig hennes rädsla ?

Hon var 14 år,  då bilden togs i Auschwitz, dit hon var
deporterad tillsammans med föräldrarna.

Just innan bilden togs,  hade hon blivit misshandlad
av en kvinnlig vakt.

Du ser såren på hennes mun.

Vad tror du,  hon tänker på ? Vad skulle du
tänkt på i hennes ställe ?

14 år…med livet framför sig…

Hon blev bara 14 år. Bödlarna mördade henne med
en dödlig
spruta dagarna efter att bilden tagits. 

Med vilken rätt berövar man en ung flicka livet ?

Hon är ett av en miljon öden i Auschwitz.

En miljon oskyldiga människor som tyskarna stal
livet från, bara för de var judar.

Jag tänker på hämnd och på rättvisa åt offren,
jag läser denna historia.

Att tala om hämnd är inte rätt, men jag kan inte
stå emot.

Förövarna kunde inte fått straff nog, för att gottgöra det 
lidandet,  som de orsakade  oskyldiga människor.

Ändå slapp de flesta förövarna undan, det som
kallades rättvisa.

Förlåtelse ? Be mig inte förlåta bödlarna, det är omöjligt.

Jag hoppas de skyldiga förblir  evigt brinnande i Gehenna.

Hennes historia kom till oss och blev levande genom
den djupt gripande
bilden.

Hon var ett av 6 miljoner judiska offer under det nazistiska
våldsväldet.

Måtte vi aldrig glömma det  och låt det aldrig hända mer !

mats strömberg

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

EFTER 6 VECKORS VÄNTAN…

 

 

 

 

 

…fick jag äntligen chansen för lite  hangflyg !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har haft envisa vindar från den  3. och 4. kvadranten under
två månader,
vilket effektivt släckte hoppet om hangflygning
på Hovs Hallar.

HH kräver NV-NO vind.

Dock visade långtidsprognosen hos yr.no,  att onsdagen kunde
bli en
klämdag med bra hangvindar.

Meteorologen förutsåg ca 5 m/sek NNV. Perfekt för mig och
en hangmodell.

Klockan 1030 anlände jag till parkeringen på HH och konstaterade,
att vinden
nu var NNV.

Alltså tog jag mitt pick och pack och stretade uppför kanten till
Platån, eftersom vid NV vind vinden ligger på den södra delen
av Platån.

Uppkommen mätte jag vinden och den var 7 m/sek och byig
från NNV.

Det var lovat,  att vinden kunde dra mot nordväst,  så jag beslöt,
med hänsyn till den friska vinden, att
knalla ner till Segeltorpshanget,
vars kant passar nordvästliga vindar.

En ny promenad ner Segeltorpskanten till min pilotplats.
Ny vindmätning och den sa
7-8 m/sek rakt på och byigt.

Nedanför på gräset höll Jan från Eslöv på att förbereda start med
sin skärm
i den något besvärliga vinden.

Han drog upp skärmen nedanför hanget, backade upp i kanten
och startade.

Sen försvann han i riktning Norrehamn, där vindmätaren sitter.

Jag satte ihop min Spirit satte fast min Mobiuskamera på mina
solglasögon
och startade videon…bara för att komma på,
då jag landat,  att kameran inte
funkat…

Försökte fixa det,  då jag kom hem, genom att vidta de åtgärder
som kunde 
behövas,  men kameran vägrar videofilma.
Den tar stillbilder men ingen video.

Jag fann nya kameror på nätet till hyfsat pris i England och
beställde två nya.

Lyftet var i den friska vinden kraftigt och det bar både högt
och långt framför
kanten.
Så att flyga var enkelt.

Jag hade startat kl 11 och med ett par avbrott, landade jag
slutligen kl 1430.

Landningarna mycket underlättade av min effektiva klaff
, som möjliggör i 
stort sett helikopterlandningar. 


Jag märker, det är den kalla årstiden, eftersom strömmen
av turister har nästan sinat.

Men nästan som vanligt, de som kom förbi stannade och
var nyfikna, varför jag gjorde skamlöst propaganda för
modellflyg och då i synnerhet i konsten att flyga på ett
hang.

Efter landningen kände jag,  att jag  var jag genomblåst
försiktigt uttryckt.
Jag borde haft min overall, men
jag felbedömde väderläget
hemma.
Nu vet jag.

Ytterligare skärmflygare kom i form av Anders, som startade
nere på
Segeltorp och omedelbart gled iväg mot Platån,
där jag, då jag var på väg 
till bilen,  såg honom hänga på bra
höjd över Hovs Hallar njutande sin flykt.

Jag tog stillbilder med min lilla Mobius och jag publicerar
några här,
så du ser, vad jag sysslat med.

Men det kändes härligt att ha fått ett par timmar i luften igen
efter ett så långt uppehåll. Hoppas jetströmmen flyttar på sig,
så vi får lite nordliga vindar !

Som sagt alla bilder min lilla Mobius.

 

 

Startberett.

Havet bröt med ovanligt kraftiga vågor…

Segeltorpshanget med en skärmflygare i bakgrunden.

Segeltorpshanget nordost ut mot Platån.

Den gamle hangflygaren njuter

Jan från Eslöv njuter i sin skärm.

Stratitec

Vänster fot på speedpedalen för att kunna moderera hastigheten vid landning.

Jan flyter över sin landningsplats.

Touchdown

Nu ska bara skärmen ner.

Anders skärm.

Anders har tagit steget ut i friheten.

 

Kategorier
Hangflyg modell

LÅT OSS ÅTERUPPLEVA EN FIN FLYGDAG PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

 

 

…med min  Spirit Elite.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så lite som jag modellflugit sista 6 veckorna, har jag aldrig upplevt förr.

Väderläget har varit helt låst och jetströmmarna har inte varit på
vår sida.

Jag är för bekväm att ge mig mig ut till ett hang i 12 m/sek sned vind
och i duggregn.

Jag får avvakta. Men som lite plåster på såren kan vi ju kolla en video
från sommarens flygningar.

Den är inget speciellt, men visar kanske, varför jag så gärna far till,
HH , då
förutsättningarna är goda för att uppleva flyg och natur.

Hoppa ombord så flyger vi !

Kanske jag publicerat videon förut, men det får vi stå ut med…

PS. Om ni undrar över varför en skevrodret står ner, beror det på,
att jag hjälpligt  trimmat bort  snedbelastningen, orsakad av ombordkamera
och kolfiberstav.

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Dagens snespark

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ HOPALONG CASSIDY OCH SIGGE FÜRST ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Landet längesedan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi som är födda på 40- och 50-talet växte upp med idoler,
som
stod för några av de kardinala dygderna.

Under våra unga år behövde vi inte skämmas, för att vi
såg upp
till människor med goda egenskaper.

Vid den tidsepok, då vi passerade igenom vår barndom,
blev vi uppfostrade
att respektera människor med goda
moralbegrepp och
vilka  levde,  som de  lärde.

Pekpinnemänniskorna av idag…hur många lever,
som de lär ?

Vi hade ju inte tv, IFånar eller dator. Vi hade lokaltidning,
matinéer på söndagen och en radio med en kanal.

Visst, det tycks ha varit lättare att leva i den tiden, då man
man
inte som idag översköljdes,  med det som kallas nyheter
och allt
du måste vara informerad om genom att ständigt
vara online och uppdaterad.

Det var lättare då, att vara ett föredöme. Vi hade ju helt
enkelt
inte så mycket att välja på.

Allt det vi såg upp till hade sin tid. Denna tiden kunde var
långt utsträckt.

Inte som idag, då de man förväntas se upp till har en existens
på veckor eller månader. Kommer du ihåg namnet på  någon
från de sista 10 åren,  som vunnit Melodifestivalen…

Den förändring vårt samhälle och våra livsmönster är inne
i nu,
är det,  den riktning vi önskar ?

Vill vi ha det som i dag ?

Är du lyckligare,  för att du ringer med en Iphone för 17000 kr ?

Är du lyckligare av att kunna kolla dina SMS en gång i minuten ?

Behövs det en Hopalong Cassidy eller Sigge Fürst igen ?

I dag är allt  KORTVARIGT.

Lika kortvarigt som livstiden för en platt-tv från Elgiganten.

En idol  kan vara i rampljuset ett år, sen försvinner han,  utan
att han eller hon  lämnar ett spår efter sig,  sakta sjunkande
ner i glömskans
gyttja, för att, om han har tur kunna  dyka upp
som reklampapegoja för nätkasinon i de kommersiella
tv-kanalerna.

Hopalong Cassidy var en idol,  som stod sig  i 35 år med sina 
mörkblåa kläder, sina blankputsade läderstövlar och stora
svarta Stetsonhatt.

Han hade ingen Porsche Cayenne stående väntande på gatan,
men väl sin
vita välputsade häst Topper.

Vi som levde i en låtsas cowboyvärld på 50-talet  kunde alla
detaljer i hans utrustning ner till hans
pärlemorbeslagna
kolvar på  sina  Single-Action Army
.45 Caliber Six Shooters,

Hopalong var en idol för oss,  då han representerade
rättrådighet, höga moraliska värden och beskyddandet av
de svaga.

Han nedlade bovar och kvinnor med samma eleganta hand,
under det att han upphävde  sitt mörka bullrande skratt.

Då vi lekte efter söndagens matiné, var det alltid kiv och liv,
vem som skulle personifiera
denna Vilda Västerns hjälte

För han var den i våra 50-talsögon,  som var en sann hjälte
och vilken  vi såg upp till.
Det blev i regel den,  som hade de finaste leksaksrevolvrarna,
som fick ikläda sig Hopalongs roll.

Hopalongs häst Topper blev 26 år gammal och vill du
vallfärda
till hästens grav så res till Los Angeles Pet
Memorial Park.

En annan person  som såväl gammal som ung såg upp till,
var skådespelaren, sångaren Sigge Fürst.

För dagens unga människor troligtvis helt okänd, men oss
som har gått i golfbyxor en välkänd
underhållare med
personlig stil.

Han hade en trygg utstrålning och spelade ofta polis i filmer.
Sigge hade arbetat som polis i Stockholm, så rollen var
välkänd
för honom.

Sigge stod för oss halvgamla som representant för begreppet
REJÄL.

Han orsakade aldrig skandaler, var positiv och glad.
Han försvarade rättvisan och framträdde alltid som det godas
representant i sina sceniska framställningar.

Förutom skådespelare var han sångare med specialitet
sjömansvalser.

Jag minns, vi såg honom på tidigt 50-tal i  Folkparken en 1. maj
sjungande
sina valser och småpratande med publiken.

Vi glömde aldrig det och jag kommer ännu  ihåg, vilken
intim och positiv stämning han skapade under sitt framförande.
Folkparken var fullpackad.

Varje lördagsmorgon var Sigge programledare för “Frukostklubben”.
Ett program som gick i  radio under många år. Detta program var
omåttligt populärt, därför det stod för sin tids  kvalitet och genuina
folklighet.

Jämför Sigge Fürst med någon av dagens rappare, som heter
något med “XYZXZ”.
Eller med någon av dagsländesångerskorna som gnäller fram
sina omelodiösa alster.

Hur länge kommer en rappare att finnas i människors minne ?

Sigge Fürst var en idol,  som vi hade då, men som jag inser att idag
inte skulle haft en chans, då medialandskapet och attityder har
ändrats.

Till det bättre eller sämre tål att diskuteras.  Samhällsutvecklingen
som vi har och har haft, omöjliggör för någon, att få den status
som aktör likt den Sigge Fürst hade.

Under Hopalong Cassidys eller Sigge Fürsts tid var idolerna
något,
som vi unga såg upp till. De var verkliga förebilder.

I dag ? Vem minns de,  som var i neonljuset för ett år sedan ? 

De tenderar att  glömmas  bort.  Förebilder i dag…har vi det ?

Men Hopalong Cassidy och Sigge Fürst lever fortfarande i mitt
sinne. Därför de var riktiga förebilder !

Tänk om det dök upp en ny   “Snoddas”.?

 

 

Sigge Fürst 1905 – 1984

Hopalong Cassidy alias William Boyd  1895 – 1972.

Idolbild från veckopress tidigt 50-tal på Sigge.
Han gör reklam för lördagsprogrammet Snurran,
vilket var omåttligt populärt.

 

Kategorier
Väder och vind

JAG HAR ALDRIG UPPLEVT SÅ DYSTERT VÄDER…

 

 

…för det väder vi modellflygare,

med betoning på “Flygare”,

upplever just nu är bedrövligt !

 

 

 

Det tycks som om varje gång jag ser ut genom fönster
vara ett ett måste, att jag möts av grått väder, regn
och frisk sydlig eller sydostlig vind…

Vintern, om vi kallar det vi har nu vinter, då förväntar jag
mig att i alla fall få uppleva någon högtrycksdag med
-5 grader och solsken med nordlig vind…

Men i år…noll.

Jag såg att i morgon är det utlovad västlig frisk vind
och vad som än sker ska jag då åka till Tönnersa Strand
för att få mig några timmars hangflyg.

Jag hoppas jag slipper regn.

Jo jag blir frustrerad då vädret är så emot oss.

Naturligtvis längtar jag till sommar eller i alla fall vår,
då vi har termik och hyggliga temperaturer.

Då vi slipper lite av känslan vi har nu, att en blöt
yllefilt ligger över landskapet och våra sinnen.

Så vad gör jag ? Jag tänker tillbaka hur fint modellflyg
kan vara. Detta med hjälp av lite bilder.

Vi är nu i Januari. Jag kan nästan inte ge mig till tåls
inför vi hangflygares årliga träff i Ystad i Maj !

Att ta årets första termikblåsa är för mig en storartad
upplevelse. Ungefär som då jag knäppte min första
vildsvinsgalt 1990. Eller då jag skärmflög vid Hammar
första gången.

Käre besökare, här kommer lite bilder hur jag upplever
att modellflyg ska vara…

Grått och dystert…

Vi hade liten kuling i natt…

Vem minns torkan vi haft ?

Koll av modell innan start.

Iväg !

Final

Är det inte härligt med det gröna i naturen…

…jämfört med det vi har i dag ?

                                 Glad gammal man på HH förra våren.

Ållebergs Västhang får en inspektion av den gamle flygaren.

Detta är vad jag tycker modellflyg…

…modellflyg ska vara !

Kategorier
Naturbilder

VAD GÖRA, OM DET INTE ÄR MODELLFLYGVÄDER ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Man kan ta en promenad vid stranden.

 

 

 

 

 

 

 

Har jag inget särskilt för mig går jag min dagliga promenad
vid stranden på 8 km.

Som jag skrivit åtskilliga gånger är detta ett sätt att bli av
med stress och ladda själens batterier.

Jag blir en ny människa efter ett strövtåg längs Laholmsbuktens
strand.

Jag vet vad jag förväntar mig, men alltid blir jag överraskad av
något nytt som dyker upp.

Framför allt träffar jag trevliga människor där, som gör samma
sak som jag, njuter naturen.

Och det som för mig är viktigt,är att jag kan se den fria havshorisonten
vilket ger flykt åt mina tankar.

Väderläget i dag var gråmulet och temperaturen, då jag gick ur bilen,
var -4 C. I sanden såg jag stråk av rimfrost, då jag gick mot stranden.
Dock slog temperaturen snabbt om till +4C.

Min promenad började vid Lagaoset längs stranden norrut till
Genevadsån, sedan längs skogsvägen tillbaka till Lagasoet.

Det blir 8-10 km och rundan tar ca 2,5 timma.

Inga speciella fåglar såg vare sig jag eller en ornitolog som satt
på en av de högsta dynerna och spanade ut över havet.

Under min promenad tog jag lite bilder, mer eller mindre fantasifulla,
som visar ögonblicken från min odyssé.

Häng med om du vill…

 

 

 

Florsocker…

Min fria horisont…

En raritet…en unge av den Laholmska saltvattenkrokodilen låg i solen.

Damen utan överkropp eller ?

Bara jag och en stolpe med pekfinger på stranden.

En trähydra

Detta är troligtvis ett förträat exemplar av en unge
till den halländska skogsmammuten som spolats i land…

Hanget vid Tönnersa Strand har aldrig varit så högt som nu. 

Dit ska du gå !

  Sen satte han nosen i vädret och teg…

Laholmsbukten 5. Januari 2020

Storskarvarna kom i bombplansformation

Höger sida naturen betad av får, vänster om vägen obetat…

Ståndaktiga tennsoldaterna…

 

Kategorier
Flyghistoria

MARKKU TÄHKÄPÄÄ HAR LÄMNAT OSS

 

 

 

 

 

En mästare i att bygga modeller

 

 

 

 

 

Modellflygaren och byggaren Markku Tähkäpää född
1932 avled
oväntat i juni 2019, i följderna av en sjukdom.

Markku var friflygare i själen och fick sin största framgång
1959,
då det finska laget vann VM i friflyg/segel.

Markku utsågs 1959 till Årets Idrottsman i Finland.

Markkus styrka var att konstruera och bygga modeller, 
som präglades av nytänkande och djärva idéer.

Markku kunde,  om han inte var nöjd med sin modell
genast, 
på kort tid bygga en ny.
Det tog honom kanske en vecka, medan det för andra
tog en månad.

Markku byggde sina modeller grundat på sina erfarenheter.
Han var inte speciellt intresserad av teorier, utan han
prövade sig fram.

Markku var snickare i grunden, men det sades han bytte
yrke,
till brevbärare för att få mer tid för byggandet och
flygandet.

Ett av Markkus intresse var att undervisa och få ungdomen
till
att bli modellflygare.

Han var aktiv i modellflygklubben ”Flugan” redan på 40-talet.

I Åbo domkyrka fanns lokaler där modellflygare samlades
under Markkus ledning.
Han var alltid närvarande och kunde hjälpa och sporra nyblivna
modellflygare, så de kunde göra sitt bästa.

Markku betraktade det som sin huvuduppgift  att lära och
entusiasmera nya unga modellflygare.

Markkus modeller enligt Matti Pyykkö:

Enligt min mening är Markkus träarbete lika bra i dag som under
den gamla goda tiden.

Det som begränsar Markkus förmåga i friflyg i dag, kan vara
hans förmåga att springa upp modellen och att Markku
vid hans ålder inte har den snabba reaktion, som krävs av en
framgångsrik friflygare.

Markku har arbetet mycket med trämaterial.
Att bygga ett hus är inte svårt, men att bygga flygplan,
i synnerhet små modeller som flyger bra är inte lätt.

För mig som står som en åskådare och beundrare av
Markkus modeller, kan jag inte
låta bli att presentera några
av Markkus byggen.
Det är oundvikligt,  att jag måste visa några av hans modeller.

Matti Pyykkö skrev till mig: 

Exakt antal av modeller han byggt,  vet jag inte,
men när han dog, var det kanske 200  hundra
modeller kvar.

Den vackraste  var kanske den första full-Ellipsi,
som han aldrig tävlade med och bara flög under goda
förhållanden i bra luft.

Skönheten ligger ju alltid i betraktarens öga.


De flesta av  Markkus modeller innehöll  väldigt fint
träarbete, lite överstyva efter min mening ( = tunga),
men de semireplikor av gamla fullskalaglidarna
han byggde var också väldigt fint utformade med
karvade kroppar av aspträd och med långa smala
trapetsvingar.

Kanske bäst flög hans A-2or under åren 1957 – 1965.


Man kan räkna med att Markku byggde minst 10 st
modeller per år. Under 70 år blir det minst 700 modeller,
eller hur?

Det är inte så lätt  att skriva en minnesruna.
De flesta minnesrunor tenderar att bli kataloger,
om de vad personen gjorde och byggde, men
Markkus
stora insats var som inspiratör och mentor
för nya modellflygare.

Ovanstående om Markku har jag fått av Matti Pyykkö,
som flög tillsammans med Markku under många år.

Här kommer de oundvikliga bilderna av Markku, som jag
tagit under OT tävlingar i Sverige.

Sitt ner och förundras !

 

Markku Tähkäpää sensommaren 2018 Bollerup

Finsk beslutsamhet och sisu.

                                                                       Rinkaby 2016

Markku med sin modell och i bakgrunden hans stora amerikanska stationsvagn.

 

Markku byggde ofta stora segelmodeller.

Matti och Markku förbereder.

Matti släpper Markkus modell.

 

Markkus “KUHA” =gösen.

Ett av Markkus mästerverk, den flygande vingen “MARA”.
Som heter samma sak på svenska.
Men troligare är, att modellens namn är en diminutiv av namnet Markku.

                                              Modellen hade ett otroligt högt glidtal.

                                     Detta är den mest snodda bilden på min blogg…

Modellen byggd 1976 !

                                                Den vackraste modellen jag sett !

Bilden säger det mesta om begreppet modellflyg !

Hur många kan bygga så i dag ? Kolla den geodetiska uppbyggnaden av vingen.

 

Kolla intarsiaarbetet….fiberriktningen…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kolla Markkus fina känsla för form på fenan ! Allt genomtänkt.

                                                       Markku i sin typiska  stil då han drar upp.

Modellen från 1943 piloten från 1932

Semiskala modell med kroppen formad av ett massivt stycke asp.
Först formades utsidan, därefter urholkade Markku insidan.

“MARA”

Han saknar inte ironi…

                                                                                                                                      Europamästare i lag 1959

 

 

 

Ovanstående editerat i all hast.