Läs och se på nedanstående bilder, så röjs dina tvivel !
Att vara hangflygare, är inte bara ett intresse inom modellflyget.
För mig och och Pär Lundqvist har det format vårt förhållningssätt
också till natur, väder och havet.
Det är ju dessa begrepp, som intimt hör ihop med vår hobbyutövning.
Vi har hållit vårt hangflygintresse levande, genom att vi har båda
45 år av hangflygande bakom oss.
Naturligtvis danas och påverkas man av detta på flera olika sätt.
Att utöva vår hobby, hangflyg, ger oss så mycket mer än bara flygandet.
Vi upplever naturen starkt, vi ser miljöns förändringarna, som uppträder
vid de platser vi flyger. Jag vill säga, att på det sättet som vi flyger, har
det nästan blivit en livsstil, som vi känner viss stolthet över.
Kan vi inte flyga, då vi kommer till ett hang på grund av fel eller
ingen vind , sitter vi inte och hänger läpp för det, eller sitter maniskt
och planlöst fipplar på våra ifånar.
Vi kan sitta och filosofera vid hangkanten och se ut, mot det vi
är förunnade med, som bor vid en kust, en obruten horisontlinje.
Jag lovar… det händer alltid oss något oväntat.
Som, då jag för 15 år sen hade lyckan att observera en kaskelott,
som passerade förbi Hovs Hallar. Det var en helt stilla dag och valen
syntes tydligt, då den blåste ut sin fuktiga utandningsluft.
Hur många har sett en kaskelott i verkligheten i Kattegatt ?
Den observerades sedan i danska farvatten.
Eller så går jag en sväng med min kamera. Det finns alltid motiv.
Det gäller bara, att ditt öga ser de och att fantasi- och associerings-
maskinen i din hjärna fortfarande fungerar.
Det trevliga för oss med hangflygandet på en plats som Platån eller
Segeltorp vid Hovs Hallar är, att det lockar åskådare,
som är nyfikna. Alltså de sociala kontakterna utvecklas.
Både jag och Pär är utåtriktade människor, som inte går och blänger
i marken, då vi möter folk, utan vi försöker vara lite ambassadörer
för vår hobby och sprida positiv information och om möjligt ge våra
åskådare positiva upplevelser med sig hem.
Vid Segeltorp, just söder om HH, är det vid semestertid, gott om
flanerande turister.
För de flesta människor tycks vårt flygande vara trolleri.
Vanlig fråga: Var sitter motorn ?
Då pekar vi upp mot solen och förklarar sammanhanget mellan
solinstrålning och vindar.
Speciellt i lördags fick vi berätta om vår hobby, hur hangflyg
fungerar och allt det, som hör vår hobby till .
Vi försöker göra så bra positiv propaganda, som vi kan för
modellflyghobbyn och vi tycker, det är mycket givande,
att vi får möjligheterna att berätta om vår hobby och det,
som hör den till.
För det är så, att om människor är ute i behagligt väder i vacker natur
och ser modellflygare, som kan sin sak och skärmflygare som är duktiga
med sin hangflygning, så skapar det en positiv situation och känsla
hos betraktarna , som gör det lättare för oss att berätta , motivera och
förklara vår hobby för en allmänhet, som då är genuint nyfiken och påverkbar.
I lördags samtalade jag en god stund med ett mycket trevligt par från
Stockholm, vilka var i 60-års åldern. De var nyfikna och jag försökte
berätta i stora drag om modell- och hangflyg.
När de gick sa de:
Det var ett jätteintressant och trevlig samtal om flyg !
Vi fick reda på så mycket, som vi inte hade en aning om och vi förstår,
att ni som utövar hobbyn blir fascinerade och fångade av den.
Roligt att höra sådan feedback.
Jag har aldrig träffat någon person, då jag varit ute och utövat min hobby
hangflygning, som visat en negativ inställning till våra flygaktiviteter.
Jag ställer vårt agerande mot exempelvis diskussionerna och
navelskådandet på en del fora om SMFF och om MFN ska ha
4 eller 5 bilder per sida. Det handlar i vårt och i deras fall
om bilden, av vad som är det viktigaste för att främja vår hobby.
Vilket tror du, gör det mest positiva avtrycket hos presumtiva
nya modellflygare ?
Jag vet inte, jag kan bara gissa.Emellertid är jag övertygad ,
att en positiv bild av vår hobby är en bättre investering än
diskussioner, som har irrat ut sig till meningslösheter och nonsens.
Är vi dessutom förunnade, att ha det underbara flygväder vi hade i
lördags, blir våra upplevelser ännu bättre.
Vinden i lördags var NV ca 5 m/sek rakt på Segeltorpshanget och temperaturen
låg på 23-25 grader.
Kan det bli bättre ? Nix ! Solen sken naturligtvis och havsvinden som kom
var stundtals termisk. Det betyder, att luft varmare än gradientvinden/sjöbrisen
kom inblåsande och då dessa lager av varm luft samlar sig framför hanget,
stör de hangets uppbyggnad, så lyftet ibland blir sämre. Men aldrig så det blir
problem att flyga. Man kan säga att hangmotorn hackar till ibland.
Vi hade 3 skärmflygare i aktion och så var det jag och Pär med våra modeller.
Pär flög sin Lunak och jag gled omkring med min Spirit II. Båda
våra modeller flög bra och blev livligt avfotograferade av passerande
kamerautrustade åskådare . Vi har lärt oss hur vi ska presentera
våra modeller för de som fotograferar, för det blir en möjlighet att
sprida information om vårt modellflygande till fler människor..
I naturen såg vi, att starungarna har flockat ihop sig och förbereder flytten
söderöver.
Vi såg att algblomningen i havet var i full gång, manifesterande sig som
stora ganska ljusgröna områden.
Jag har aldrig sett algblomning så tidigt här.
Vi såg att det är knastertorrt i naturen med mycket låga nivåer även
i “säkra” bäckflöden..
Pär och jag var överens, att denna dags möjligheter vid Segeltorp,
de hade vi fångat !
Vi var på rätt plats, vid rätt tid, med rätt utrustning.
Allt var perfekt. Vi fick uppleva maximalt vid vår flygning vid Segeltorp.
Vilket man aldrig kan göra i dvala framför en tv, surfa planlöst på en dator,
eller då man maniskt fipplar på en ifåne !
Vi anlände till hanget 1620 och vi landade till slut kl 1938.
Här kommer ögonblick ur två glada hangflygares lördag på Segeltorpshanget :
En djupt koncentrerad pilot.
Lundqvist med sin Lunak.
Ser ni flocken med starungar ?
Pärs Lunak uppvaktad…
Lunak
Lunak, som betyder Glada på tjeckiska.
Blänk i huven från lågt stående kvällssol.
En scratchbyggd balsa modell i gammal stil.
Klaff in. Modellens nos går ner och planet accelererar.
Piloten på väg att landa sin modell.
Här är turbulent…
…och det gäller att väja för buskar och träd…
…bra broms är guld värt i dessa lägen…
Kråkbroms..kolla sidorodret. Eftersom landningen sker
i sidvind, måste piloten flyga planet” på skråe “under finalen,
för att vid sättningen svänga upp det längst den
tänkta banan med sitt sidoroder vid landningen
Full klaff.
Det kräver en del att landa här med en modell som Lunak.
…där satt den..nästan !
Landning 1. vid grusvägen. Modellen har just gjort en studs och
är här 5 cm över marken och är på väg att slutligt komma till ro.
Ser du huven har snäppt loss…
That´s how it should be done, sa Pär…
Det kom annalkande CB-moln, men inget drabbade Segeltorp då vi var där.
Det finns vissa likheter i utseendet, bortsett från fenan, mellan en
Lunak och den finska Vasama. Vasama betyder “Pilen” på finska.
Vasama
Lunak på kanten med ansatt klaff.
Om jag ser rätt, klaff ner och skev upp = Kråkbroms.
Landning 2.
Inte lätt att landa här.
Ajaj…detta kan bli..
…och blev, en hjulning över vingspetsen…
…vilket resulterade i en skada på kroppen,
då kroppen slog i marken..Skadan var gammal.
Lättlagat. Lagades samma dag av Pär enligt lägesrapport.
Pär filosoferar över dagens flygning kanske….
Jo. vi har personligt tillstånd av markägaren att ha med bilen.
Skärmarna har slagit ut för säsongen och blommar i det gröna kustlandskapet.
Titta, säger piloten. Jag kan balansera på ett ben på en sten.
Och sen kan jag flyga också
Vänster fot på speedpedalen. Selen en lättviktssele
med, tror jag, airbag som impact-protection.
En glad skärmflygare som förr RC flög, heter det Imac ?
Han tog sitt förnuft till fånga och började med hangflyg
och paragliding i stället.
I dag var det bara High Spirit över hela linjen.
Min Spirit med en utväxt på näsan..
…kan det vara en kamera ?
En pensionär ska landa…full klaff, uppfällda skevroder,
styr med sidoroder…
…titta, han klarade det. En bild klämd i rätt ögonblick…
fast fotografen fick modellen serverad på ett fat eller …?
Just 10 cm över marken in med klaffen, för att inte skada servo eller linkage.
Där ligger Danmark , eller vad menar han ?
Han kanske pekade på algblomningen vid Segeltorp den 30. Juli.
En Super Cub, SE-CKY, passerade ett antal gånger mycket lågt.
Byggd 1959, havererad och lagad. En PA-18.
Klicka på registreringen och få planets historia.
Klockan här ca 1900.
Ser du, så skarp horisonten är i skymningsljuset ?
Klockan 1938 lördag Segeltorp då vi landade.
Kurt med sin “Sluka”
Här ställer han timern.
Ingvar Nilssons högkvarter under Rinkabytävlingen.
