Eftersom det var makalöst modellflygväder i söndags, solsken ca 2 m/sek nordväst, så for jag ut för att flyga termik.
Väderläget klockan 0930 var precis som under gårdagen, solsken bra termik lite vind.
Skyn vimlade… av glador och ormvråkar, som utnyttjade termiken…och en “Introduction” styrd av mig.
Första starten blev en timma lång. Landning och paus.
När jag satt i min stol märkte jag hur vinden vände, klockan var ca 1100. Det var sjöbrisen som anlände med kall luft.
Jag förstod, att de termiska förhållandena blev sämre och tog en snabb överläggning med mig själv.
Resultatet blev, att jag packade ihop och styrde mot Hovs Hallar, eftersom vindmätaren där indikerade NNV. Således perfekt vind för en lätt modell.
Framkommen till ett vackert Hovs Hallar blev det promenad ner till Segeltorpshanget, där vinden var svag. Uppskattningsvis ca 1 m/sek rakt på.
Men jag vet, modellen borde kunna flyta på denna vinden, så jag startade.
Denna dag på Hovs Hallars låga hang blev en av de dagar, som platsar på min tio i topp-lista av bästa flygupplevelser. Då ska du veta, att jag har flugit med mina modeller där under 51 år !
Lyftet var svagt, men ändå kunde jag se på höjdmätaren, att jag kunde klättra till 70 m. Ganska fantastiskt.
Dagen var ljuvlig, varmt, solsken och den fina flygupplevelsen.
Framför mig i buskarna höll en spelgalen näktergal sin outsinliga konsert för att markera sitt revir. Då och då flög en tornfalk upp och ryttlade på hanget på sin jakt efter föda. Tornfalken är stationär här.
När min modell flög, eller jag vill kalla det gled fram, så skedde det utan en störande påverkan av turbulens. Modellen gled helt opåverkad fram. Det var mäktigt.
Mycket folk promenerade förbi, stannade till hos mig och fick lite information om, vad jag gör.
En holländsk familj fick en speciell service, så jag flög, så de kunde plåta och filma modellen. De var djupt imponerade…att man kan flyga utan motor…
Så här var det, jag startade 1230 och avbrutet av 3 korta pauser landade jag för sista gången den dagen kl 1615 !
Alltså i stort 4 timmar i luften.
Jag skulle kunnat fortsätta med flygandet, för jag var inte mätt på det, men min mage var inte mätt, så därför packade jag ihop och for hem.
Som sagt en makalös flygupplevelse som lever i mitt minne lång tid.
Detta kan man aldrig uppleva i dvalan framför en tv…
Jag kunde ju inte plåta min modell i luften samtidigt som jag flög, så det får bli lite runtomkring bilder.
En inbjudande vy för en termikflygare.
4/8 Cu
Segeltorp
Startklart
Segeltorpshanget som välkomnar modellflygaren.
Vindmätarensitter i bakgrunden vid den bortersta lilla viken.
Visst är väl jorden rund eller…
En modellflygare njuter på modellflygbänken Segeltorp.
Jag åkte ut för att få mig en stund i luften på hanget vid Hovs Hallar häromdagen. Tyvärr var det noll vind då jag anlände, men solen sken och jag parkerade mig på min tuva uppe på Platån.
Sitter man där och iakttar, upplever man en hel del, som mina bilder kanske visar.
Jag betraktar aldrig en vistelse på HH som bortkastad, om det är vindstilla.
Efter ca en timma kom vinden, 3-4 m/sek Nord med en dragning åt väst. Bra lyft och det blev landning kl 1430 efter nästan två timmar i luften.
Jag var nöjd med allt. Under min flygning ackompanjerades jag av flyttande tranors rostiga baryton röster och gässens kacklande .
Det går mot den mörka årstiden...
Inte så ofta man ser glador, som flyger hang på Hovs Hallar.
Gladan är nu allmän i våra trakter. En skicklig jägare.
Ingen fågel…men den är 8000 meter upp i luften…
Till höger silon i Falkenberg sedd från Hovs Hallar
Halmstad Hamn
Ett torrlastfartyg kryper fram på horisonten som en kålmask på ett blad. 7 knop färdhastighet, jag kollade på AIS:en.
Ett typiskt Cumulusmoln med dragning åt Congestus.
Observera den platta undersidan…
Eftersom jag är en mycket aktiv flygare av modeller på hang, är det för mig väsentligt att veta väderläget.
Om jag vill flyga hang, vill jag veta vindriktning och styrka. Det är ju vinden, som skapar förutsättningar för mina flygningar på ett hang.
De senaste veckorna har bjudit på lågtrycksväder med i huvudsak sydvästliga vindar, vilket inte är de bästa ur hangflygsynpunkt.
Vinden ska var helst väst (Tönnersa Strand), nord-nordväst (Hovs Hallar).
I fredags skulle det växa in en högtrycksrygg mellan lågtrycksfronterna med nederbörd, vilket kunde skapa förutsättningar för hangflygning med modeller på Hovs Hallar.
Precis som yr.no utlovat, blev det solsken med behaglig temperatur och mycket svag vind från nordnordväst.
Det skulle kunna utveckla sig till en bra dag på Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp.
Men eftersom det var i stort vindstilla, for jag under resan till Litorinavallen vid Tjärby för att få flyga lite termik.
Dit anlände jag kl 1100 och fann att sjöbrisens förbannelse slagit till.
Från 0-200 meter hade vi en kall laminär sjöbris från Kattegatt, som effektivt såg till att stoppa eventuell adiabatik. Över 200 m var det de vanliga nordvästliga tryckvindarna.
Så fungerar sjöbrisen. En stor pump, vilken suger in kylig luft från Kattegatt , som ska ersätta den uppvärmda luften, som stiger över inlandet.
Så jag packade ihop min “Introduction” och satte kurs mot Hovs Hallar.
Där jag under min färd förstod att köra genom Båstad med bil, det var inte att tänka på. Det var kö redan före Båstad Entré.
Alltså körde jag en omväg över Hallandsås och kom fram till parkeringen vid Hovs Hallars Värdshus.
Parkering var överfull av naturlängtande turister. Mycket tyskar, danskar och holländare, dragande nytta av vår svaga krona.
Vet du, att en dansk krona kostar 1:60 nu ? Då jag växte upp, kostade en dansk krona 76 öre…
Uppackning av prylar och promenad ner till hanget. Under promenaden märkte jag, att vinden var ca 2 m/sek rakt på, vilket lovade gott.
Montering under överinseende av många nyfikna turister och start.
Inte mycket lyft, men modellen väger 1 kg med 3 m spännvidd och det var inte svårt att hålla sig uppe även i denna svaga vinden.
Sittande på bänken njöt jag av min flygning och naturupplevelsen.
Har man flugit sina modeller, så mycket som jag gjort, sitter det i förlängda märgen. Jag flyger modellen omedvetet, så min hjärna kan syssla med annat.
Ska jag göra en jämförelse hur det fungerar, jämför jag med då jag, eftersom jag är sändaramatör, kör telegrafi.
Jag kan under tiden jag sänder eller tar emot telegrafitecknen, samtidigt syssla med helt annat med fingrar eller hjärna.
Vår hjärna är fantastisk.
Jag njöt av min lugna flygning, där modellen verkligen svävade fram i lugnt tempo, skapande intrycket av något byggt av människan, som verkligen kan flyga !
Jag tycker det är ett mirakel rent känslomässigt varje gång. Jodå, jag vet varför ett plan flyger, men detta faktum skapar hos mig andra tankar också.
När jag sitter där fullständigt avslappnad skapar det en meditativ stämning, nästan ett Yogaliknande sinnestillstånd.
Men det blir en paradox…ett meditativt tillstånd ser jag som ett läge, där perceptionerna utifrån inte påverkar mig. Alltså sinnesintrycken inverkar inte på mig.
Men…jag har märkt, då jag sitter och mediterar under mina flygningar, då reagerar jag mycket starkt på plötsliga sinnesintryck…
Exempelvis en sjungande fågel, den ljumma vinden som för med sig en doft av den eterisk oljan från kryptallens varma barr och enebuskarnas bär. Eller ett över Kattegatt upptornande Nimbusmoln.
Hmm…märkligt…men det är ju paradoxalt eller ?
Dock härligt. Mina själsliga batterier laddas och min hjärna fylls med goda intryck.
Under de 3 timmar jag flög, kom det fram människor och frågade om modellflygande och jag lovar, jag försökte göra alla till modellflygare !
Alla jag träffade var trevliga och de tyckte, att sitta på marken och kunna flyga en modell till synes utan motor, det var en otrolig upplevelse.
Ofta har jag på min blogg och i andra sammanhang påpekat, hur viktig den fria havshorisonten är för mig.
Att bo i granlandet är för mig en omöjlighet.
Vi som bor vid kusten är priviligierade, då vi har tillgång till de fria vyerna vid ett hav och vi tar det som självklart.
Hur det är för de som bor i skogslandet, fick jag berättat av ett par, som flyttat till Halmstad från Anderstorp för ett år sedan. De berättade följande lite kortfattat:
“Vi besökte ofta kusten runt Halmstad för att kunna uppleva havet med dess olika attribut. Ett av de viktigaste var den fria horisonten. Då vi åter åkte hem till de småländska granskogarna, fick vi en deprimerande känsla, då vi visste, att var än vi skådade, såg vi bara granar.
Vi kunde inte vila blicken !
Till slut bestämde vi oss för att flytta till Halmstad, eftersom havet lockade oss så starkt.
Vi har inte ångrat det en sekund” !
Under 60-talet minns jag, hur smålänningar vid Midsommartid kom som utsläppta ur fållor ner till Östra Stranden för att leva ut sin längtan efter havet. Då betraktades detta som något lustigt, men nu förstår jag tankarna bakom det.
Är du modellflygare och flyger hang, får du din längtan efter fria horisonter uppfylld med råge.
Att flyga hang med en modell på Hovs Hallar är en storartad upplevelse. Skulle vinden på något sätt svika modellflygaren, kan man njuta av naturen. Jag tröttnar aldrig på denna platsen !
Pröva du också ”
Nåväl, deomde…efter 3 timmar i luften i underbart väder landade jag varande mycket nöjd med min flygupplevelse.
Vinden gick upp och ner i styrka under dagen och ibland var det på gränsen. Man ska bara aldrig ge sig !
Lite bilder som vanligt. Alla bilderna är klippta ur videon från min Mobius, som satt tejpad på vingen filmande framåt. Kvalitén är av förståeliga skäl inte på topp, men de duger.
Landningplats
30 ungnöt höll koll på mig.
Japp, jag slog emot en buske då lyftet var dåligt.
Inga skador.
Just landat
De fria horisonternas landskap
En gammal man njuter.
Livet blir inte bättre än så här.
Final
Hangflygarbänken…
Eftersom jag är lat…landade jag närmare parkeringen.
Det gäller att vara på alerten och undvika taggiga buskar och stenar.
I veckan hade vi fint väder för hangflyg på Hovs Hallar.
Nordväst 3-6 m/sek, vilket är rakt på Segeltorpskanten.
Förutom jag, fanns en skärmflygare från Halmstad på plats. Då jag anlände, låg vinden på ca 3-4 m/sek, varför skärmflygaren fick avvakta starkare vind, vilket kunde möjliggöra flygning.
Jag, som modellflygare, monterade modellen snabbt och var beredd att starta. Allt såg bra ut…och jag kastade ut, efter att jag kollat som vanligt fulla roderrörelser och åt rätt håll.
Utkastet perfekt rakt mot den laminära vinden och omedelbart efter utkastet, skulle jag trimma upp nosen lite.
Jag gjorde det, trodde jag, men det jag egentligen gjorde… jag stängde av min sändare ! Ett generalfel, men inte så otroligt som det låter. Knapparna sitter jämte varandra.
Vad hände ? Modellen flög åt vänster, men jag kunde inte korrigera. Vid sådana här tillfällen får jag möjliga och omöjliga scenerier i min hjärna, vad som bör göras.
Dock slog mig tanken att kolla sändaren. Den var avslagen.
Nu var modellen 150 bort till vänster och började svänga in mot den bakomliggande potatisåkern.
Jag slog på sändaren in a blink of an eye för att knyta ihop förbindelse mellan man och maskin.
Just som modellen vek sig på 10 m höjd över åkern, fick jag bindning och jag lyckades hjälpligt räta upp modellen för en någotsånär kontrollerad landning.
Du ska veta, att tidsförloppet från start till landning i åkern
var ca 6 sekunder.
På den tiden skulle jag komma på felet, rätta till det, få mottagaren att binda till sändaren och få kontroll på modellen.
Men rutinerna, vågar jag påstå, sitter i ryggmärgen efter 47 års hangflyg på Hovs Hallar.
Framkommen till modellen såg jag den var oskadd och det var bara att gå till kanten och starta igen.
Tack vare modellen gick i Fail-Safe, då jag slog av sändaren,
flög den tills jag lyckades binda igen !
Dagen förlöp snabbt och jag fick ett par timmar i luften, som också blev skärmflygaren förunnat.
Då vi flög samtidigt, försökte jag plåta honom från modellen i luften och jag var övertygad om, att bilderna var bra.
Dock sprack den illusionen, då jag hemkommen kollade bilder och video från min Mobius.
Inget..nada…filerna var korrupta på kortet och gick inte att rädda. Varför det blev så ? Bra fråga.
Men sensmoralen av dagens flygning måste ju vara, att inte stänga avsändaren under flygning, formatera ditt minneskort rätt i kameran och kolla att du har ställt in Fail-Safe på din modell !
Annars var allt jättefint.
Lite bilder blev det ju…och allt taget med min Mobius.
Häng med men håll avståndet!
Detta foto just efter start .
Här ser du att nosen pekar lite ner.
Jag ville alltså trimma upp den lite.
Nu har jag justerat höjden…trodde jag.
I realiteten hade jag stängt av sändaren !
Modellen gled åt vänster och mottagaren hade gått i Fail-Safe…
…vilket innebar, lite höjd och lite sidoroder åt vänster… som du kan se, så är modellen efter en mindre vikning på väg att blåsa in över potatisåkern…just i detta ögonblicket hade jag slagit på sändaren igen…
…vilket möjliggjorde en något så när kontrollerad landning
utan skador på modellen.
Sen var det bara att starta igen…med sändaren påslagen.
Jag fick en underbar flygdag vid Segeltorp…
Jag påpekar än en gång; Ser du så skarp horisonten är ?
Det är oss förunnat, som bor vid havet att få uppleva.
Naturen är vacker här…
Mannen på stigen är en skärmflygare på väg upp
till starten med sin sele och skärmsäck.
Det är fult att peka 1.
Fult at peka 2.
Uppdragning skärm.
Volare !
Vi som hangflyger , vi flyger miljövänligt.
Här trodde jag att jag fick fina bilder på skärmflygaren…
…någon av mina modeller.
