Varvsområdet i Halmstad, eller ska vi säga före detta varvsområdet i Halmstad,
ser ut som en soptipp. Så vitt jag förstår…..äger kommunen marken nu.
Den senaste ägaren av varvet gjorde en fattigkonkurs och försvann.
Detta är en plats med mycket potential, varför man borde göra något åt den.
Det var en del motiv jag ville plåta om, på kanske lite annat sätt och det
fanns motiv, jag inte fått med vid min förra expedition, därför åkte jag tillbaka.
Ganska bra ljus var det i alla fall och en del nytt dök upp.
Om dessa bilderna är objektiva ? Nä.
Här kommer lite nytt, som visar statusen:
Så fort det sätts upp så kallade “fiskarbodar” så innebär det nästan alltid
att området skräpas ner….Förstår inte vad “Fiskarbodar” eller “Sjöbodar”
har att göra här. Det finns inga yrkesfiskare i Halmstad mer.
Frigolit är ju härligt…det kan flyga hur långt som helst med vinden…
Jag vet vilka jag skulle vilja hägna in.
Nån som är sugen att köpa en 20-tons fiskebåt ? För den händige, som det brukar
heta i husmäklarannonserna om något är riktigt dåligt…
Båten kan beses vid f.d varvet i Halmstad.
Byggd i ek 1946
Lite hammare och spik, sen är det bara att kasta loss. Undrar om kommunen debiterar kajhyra ?
Denna stävplankan bara väntar på att få kasta sig mot vågorna.
Är du en playboy…varför inte köpa denna skönhet från tidigt 70-tal ?
Tänk dig att du glider fram med den, med ett par vackra
damer utsträckta på de härliga klibbiga plastsätena ute i Tylesand ?
Jag vill inte skylla någon, för det som hårda vindar och vatten fört upp på land.
Lägga nytt tak någon ??
De bilder som följer nu är tagna ett år senare.
Nedfällda railer så man kan hantera tunga stålkonstruktioner.
På tidigt 80-tal byggdes här bulbstävar för Götaverken i Göteborg.
Bulbarna las på pråmar som bogserades till Göteborg.
Det man förknippar med varvet och dess verksamhet.
Den gamla bomkranen. Byggd ursprungligt för
Rederi AB Transtlantic för att kunna användas på
flera av deras båtar, som krävde hantering av tung last.
Endast låsblecken finns kvar av rälsen.
Hjärtat och aortan på ett varv. Slipen och vinschen som användes för att sliptaga ett fartyg.
En av de två Capstans, eller gångspel på svenska, som återstår.
Jag anser dessa borde räddas från rostdöden, då de är en del av
Halmstads varvshistoria. Ordet “Capstan” kommer från franskans “Cabestan”,
som i sin tur kommer från verbet “Capestre, ” vilket betyder, att dra i ett rep.
Ordet finns i latinet, “Capistrum”, som betyder “Hållare” och från verbet
“Capere” “Något som hålls fast…”
Denna lysmast har inte fungerat på 25 år.
Friborden på babordssidan av den sjunkna fiskebåten vid slipen.
Denna rälsen valsades vid Domnarfvets Mekaniska Verkstads AB 1936
vilket är 80 år sedan.
En konstruktion som hade till uppgift att förhindra en av varvets kranar att köra av spåret.
Hur många Brutto Registerton har sammanlagt gått upp för denna slip under årens lopp ?
Man kunde sliptaga två fartyg samtidigt. Under min uppväxt i hamnen på 50-talet var beläggningen
hög på varvet både av underhållsarbeten på fartyg såväl som ny- och ombyggnad.
Nu har slipen blivit en uppsamlare av skräp från det som blåser in i jacket.
Det finns annan mekanik som synes, då man man idag behöver lyfta.
Hjärtdelen i varvets motorutrustningen, vilket är slipspelet. Jo, det heter spel, inte vinsch.
En annan spelmotor. Fabrikat Nohab. Drog 61 Amp. För det stod på dataskylten på motorn
Två hamnattribut, varvets tunglyftande kran och Svenska Malts silo- och produktionsbygnad.
På varvet fanns från början två stora produktionsbyggnader, vilka hyste
fartyg under produktion eller underhåll. Dessutom fanns mindre byggnader
och specialenheter. Jag minns särskilt en liten tegelbyggnad med en ganska
högmurad tegelskorsten, som hade ett förlängts med ett plåtrör. Denna
byggnaden innehöll en vedeldad gryta, där man höll becket för nåtning och
drevning av friborden varmt.. Flytande beck användes då man tätade nåten
i friborden på kravellbyggda motorseglare. Materialet man drevade nåten med,
var antingen bomullsgarn eller repat hamprep. Lukten av brinnande ved och
kokande beck är två luktminnen, som sitter i min hjärna, ända sen jag var 4-5 år
gammal och då jag var med min far, då han levererade förnödenheter till varvsliggarna.
Spelet
Där det förut bodde yrkesfiskar, där har överklassen låtit bygga sig dyra bostadsrätter.
Varvets mark är en soptipp
Jag hoppas kommunen har en långtidsplan, för vad man vill med det gamla varvets mark…
Nästan överallt påträffar man förstärkningar i marken.
just här brukade bulbstävarna ligga i väntan på bogsering
till Göteborgsvarven.
Denna stora kran var ett måste, för man skulle
kunna hantera stävarna, som kunde väga 300 ton.
Nu är det en sorts båtförening som disponerar marken.
För mig som utomstående ser det ut som maskerade
sommarstugor med bästa läget….omgivet av en soptipp.
Undrar vad en sådan krok med svirvel skulle kosta att producera i dag ?
Inte en toupé…men en polypropylentross.
Fd Pilkington Float Glass sandlada och Svenska Malts byggnad.
Går denna krankonstruktionen…
…att bevara för framtiden ?
Skräp från båtföreningens aktiviteter…
Rakskurna kuggar i spelet. Blir mycket starkare än snedskurna,
eftersom det inte uppstår axiala påfrestningar med raka kuggar.
Snedskurna kugghjul pressar åt ena hållet vid belastning, varför
man då måste använda kraftiga lager för att hålla axeln på plats.
En eka ligger lite slarvigt sliptagen.
Sista fartyget som var sliptaget….? Jag tror det var en fiskebåt.
För fler lär det inte bli….
Här ligger Najaden på slipen för ännu en meningslös reparation.
Det som ser ut som en färja i bakgrunden, är det oxå. Det är
överbyggnaden till den gamla Helsingör- Helsingborgfärjan
, som här användes som personalutrymme.
Färjan byggdes 1935 och skrotades 1972, vilket var det
året, då överbyggnaden hamnade på varvet i Halmstad.
Skenorna och kopplingsstyckena producerade av Krupp i Tyskland 1898. Det stod det på i alla fall.
Behöver ni isolera grova rör?
Här finns tydligen polyuretanisolering upplagd för försäljning…
På ringen står det: Maker Stockton on Tees. Som jag skrev om i förra posten om varvet.
Stockton är en stad som ligger vid floden Tee i England. Denna stad var danad av den
industriella revolutionen i England och fick ett kraftigt uppsving då malm och kol gjorde
det möjligt att utveckla produkter av järn.
Rejält gjutgods här.
Det fanns ytterligare en capstan eller som man kan säga på svenska, ytterligare ett gångspel, som var lite mindre.
Jag tycker dessa capstans är värda att bevara. De är ju mer än 100 år gamla och
är representanter för en epok, som aldrig kommer igen.
Här kan ni se hur spärrarna fungerar, så inte spelet backar. Spärrarna hugger tag i de kanter,
som ni kan se på förra bilden, om ni spanar noga.Spärrarna kunde ju spärra åt båda hållen,
beroende på hur man ställde in de. Det finns capstans, eller gångspel, som har en växellåda inbyggd,
som ger mer kraft men naturligtvis mindre väg. De två på varvet här är direktdrivna.
Capstans användes både på stora segelfartyg och de tidiga ångfartygen. De ersattes sedan av
ångdrivna winschar och efter det av hydrauliskt eller elektriskt drivna spel.
Vad är det miljöpartiet säger? Atomkraft, Nej Tack.
Nä, självklart är det mycket bättre med oljekraft, för det är ju miljövänligt.
En bild av varvet omkring 1980. På slipen ett kustfartyg. På kajen bulbar som väntar på färdigställande
och transport via pråm till Göteborg eller Kockums. Den vita byggnaden är riven.
Företaget hette Hallverk som drev verksamheten.
Bilden från Digitalt Museum.
Avslutningsbilden får bli en bild på kranen, som står som två likbenta
trianglar på sina fundament, som en artefakt från en svunnen
industriell epok.
