Modeller av alla sorter och tidsepoker finns här.

Modellplansmuseét på Wasserkuppe rymmer allt, som har
med modellflyg att göra de sista 50 åren. Utställningen är
överskådligt arrangerad och indelad i de olika grenarna
av modellflyget .

Tillbehören är indelade i de olika teknikfacken det hör
hemma. Allt snyggt och prydligt.

Det är alltså inget gammalt skräp man hängt upp, utan
det är modeller i toppskick. Modellerna spänner från
de enklaste friflygmodeller till skalamodeller i världsklass.

Det tar nog 2 timmar att gå igenom modellplansavdelningen,
om man ska ha någon behållning av det.

Enda nackdelen, om man säger så, är att mycket av
tillbehören ligger i glasskåp, där belysningen är dålig,
vilket gör det vanskligt att få till bra foto. Så ni får ta
en del foto, som det är.

Allt har jag klämt med min lilla Canon Ixus.

Eftersom jag tog 1500 bilder på modeller, kommer jag
att lägga upp bilderna i etapper. De första bildern
omfattar några skalakärror och friflygmodeller.
Så bida er tid, det kommer mera !

Om jag har någon kommentar, står de under bilderna
, men där bilden är självklar, överlåter jag till din
egen kunskap och fantasi att skapa dig en föreställning.

Om jag pratar i vädret, om sånt jag inte förstår,
tar jag tacksamt emot rättelser eller information.

Första modellen är en Taubeliknande modell från 20-talet
, som drevs med en tvåcylindrig motor vars kraft kom från
komprimerad luft.

Luften förvarades i en tub, som också utgjorde kroppen.
Detta var ett av de första alternativen, om man inte ville
ha gummimotor.

Att tänka på är ju, att den första UAV jag sett på film,
tillverkades av engelska modellflygare 1921 och den flög.
Fast väl inte helt under kontroll.

Diverse friflygande modeller, A1, A2 och annat.

En relativt modern F1C kärra.

Motor 2.5 kubik topptrimmad motor. Under vingen den komplicerade delen som
styr händelserna. Tänk på att detta är en friflygande modell. Tiduret ska stänga
motorn efter motortiden och det sker genom en mekanisk broms som stannar
proppen ögonblickligen . Sen ska sidoroder slå ut så modellen kurvar i termiken,
termikbromsen ska fällas ut så den fusar ner efter maxtiden osv. Det är en mycket
komplicerad mekanisk konstruktion som måste funka på 100 delen av en sekund, för så
små är marginalerna när världseliten tävlar. Motortiden är väldigt kort,
2-8 sekunder beroende på omständigheterna. Modellen släpps rakt upp och den sticker som
en raket för att sen efter stiget gå över i kurvning. Så det gäller att starta i rätt ögonblick, när termiken
löser, om man ska kunna maxa.

Ännu en F1C modell med sin mekanik. Ni kan se stötstången till motorbromsen och bränsleavstängningen….

Här ser ni en världsmästares mekanik och vilka funktioner det finns på en ren segelmodell.

Detta är utrustning för så kallad “Snurrekrok” , vilket möjliggör för piloten att med plane
t på linan kunna promenera omkring och leta eller vänta på termik.

Man kan alltså med snurrekrok styra sin modell, tack vare den invecklade mekaniken.

Jag är ingen friflygexpert, men jag tror det funkar ungefär så. Annars får nån, som kan
, ge mig riktig info så lägger jag in det.

Här ovan är exempel på krokar och mekanik använt på friflygmodeller.
Det har nog krävt mycket hjärnkraft att få ut alla funktionerna och samtidigt få till det lätt.

Detta är en schematisk beskrivning på magnetstyrda modeller.

Enkelt uttryckt är det en A2 med ett sidoroder eller kurshållningsroder i nosen.

Man flyger på följande sätt:

Det som krävs är ett hang, till exempel ett idealhang, som Wasserkuppe.

Där ställer man in rodret, så modellen står mot den förhärskande vindriktningen.

Rodret är förbundet med en kompass, som hela tiden håller vindflöjeln parallellt
med vinden och således håller modellen kvar i lyftet.

Som ni förstår, kräver detta sätt att flyga en enorm precision och noggrannhet.

Tävlingsmomentet är som jag ser det att hänga på hanget så länge det går.
Men man har antagligen maxtider och när den är nådd, fusar man ner modellen.

Att se en magnetkärra på hang i verkligheten är en av mina drömmar.
På film ser det fantastiskt ut.

Två magnetstyrda modeller. Den bortre med något modernare layout. Den har också fusat
, det vill säga mekaniken har fällt upp stabben så modellen kommer ner i ett stycke efter nådd maxtid.

Den närmaste modellen en något djärv konstruktion i canardform. Det gäller att ha en
tryckscentrumstabil profil här annars händer det saker. Kanske en Eppler ur 300-serien….?

Diverse friflyg av olika sorter.

En magnetstyrd friflygande modell med sin windvane i nosen. I övrigt nästan som en A2 modell.

Under vingen sitter fusen, som är ett tidur, man ställer på maxtiden och som vid uppnådd sådan
drar upp stabbens bakkant, så modellen snurrar ner i en sorts flatspin eller mjuk fullstall.

En expressiv bild på en friflygare släppande
sin gummimotordrivna modell vid ett mästerskap.

En handluns som flyger mer än en minut från handkast.

Började som en enkel klass, men är nu superhitech.
De som flyger i världsklass tränar kast rent fysiskt som
en spjutkastare. Allt enligt en flygare jag träffade nere
på Wasserkuppe.