Alltid händer något, brukar jag säga,

eller hur jag plattade till ett finger och fick en snabbladdning

från ett elstängsel.

 

Allt när jag var  ute för att testflyga. I måndags var jag nere på Höka får att ånyo testa en av mina Blue Phoenixar. Jag hade bytt mottagare till en modernare Spektrum 6-kanals mottagare med förlängda feedrar till antennerna. Därmed borde jag eliminerat riskerna för dålig räckvidd.

 Min Blue Poenix efter att jag rättat till alla fel. Fast inte på min kamera, för den var felinställd,  så bilden blev oskarp.

 

Förra veckan åkte jag ju ner med modellen, då sidorodret gick ut i ändläge och blev där tills jorden tog emot…Min gissning var först,  att räckvidden inte var bra, varvid jag testade hemma och såg då , att räckvidden var endast 3 meter med dämpad utsignal. Normalt enligt fabrikanten ska räckvidden vara ca 30 m med dämpad signal. Därför hade jag bytt mottagaren.

Eftersom jag erfarenhetsmässigt vet,  hur bra det är,  att ha dokumentation på testflygningar hade jag en minivideokamera med ombord. Räckviddstestet på marken var mycket mer än 30 m med låg uteffekt. Start av kameran och iväg. Allt fungerade bra i en halvtimma, men sen hände det ju. När jag var till höger om fågelskådarnas torn och ca 200 m från det riktning E6, gick sidorodret ut i ändläge igen.. Inget att göra, jag fick ingen kontakt med modellen, utan den singlade ner. Jag tog en riktning till modellen och försökte bedöma avståndet.

 Min segelmodell efter en perfekt landning framför fötterna. Kolla spåret !

 

Efter dessa bedömmningarna tog jag min bil och radio och kuskade ner till Trönninge, svängde ner mot Trönninge Ängar och slutligen fram till fågeltornet. Upp för trapporna och sökte av horisonten. Sälv var jag säker,  jag omedelbart skulle se modellen från denna höjden, eftersom marken är jämn och utan träd.

Inget syntes. Däremot snett fram emot vänster och E6 fanns stora vattentäckta ytor. Tanken dök omedelbart upp,  att tänk om modellen ligger i vattnet ? Mitt beslut om den  möjligheten gjorde , att jag omedelbart sa , att då får den ligga där den ligger!

Dock beslöt jag att gå ner till bilen och hämta min sändare. Uppe i tornet körde jag mitt sidoroder fram och tillbaka ,så att jag skulle kunna se rörelsen. Sidorodret är gult och borde gå att se mot allt det gröna. Efter noggrann spaning såg jag till slut något gult,  som rörde sig ca 250 meter från tornet snett åt höger. Jo,  det var min modell.

Ett ögonmärke mot var jag skulle gå,  tog jag och flög nerför trapporna ivrig att komma till min modell. Jag skulle bara lägga in min Mc24 i baksätet på min bil.

Som vanligt,  när man har brått , glömmer man vissa saker. Till exempel,  att man  inte ska ha fingrar mellan bildörren och dörrstolpen, när man slår igen dörren………. Jag hade ett finger emellan…vilket renderade en svordom och en ny öppning av dörren, så fingret kom loss.

Sen gick jag mot staketet,  som håller inne kreaturen på sitt bete. När jag skulle hålla bort trådarna , så jag skulle kunna komma igenom, såg jag ju,  att ganska kraftig blodvite upstått. Hur man gör då ? Ja jag körde ner handen i en vattenpöl för att kyla finger och sår och sen tänkte jag,  det var ok. Men det är det inte,  om man äter Waran, som är ett blodförtunnande medel. Blodet bara rann ur fingret, för fingret hade spruckit på sidan. Till slut tröttnade jag och tänkte,  att jag skiter i om det blöder, jag ska hämta min modell, vad det än kan kosta av blod svett och tårar .

 Så här låg min modell efter en sista (senaste) utelandningen. Inga skador tack vare den gick in i FailSafe under de sista 10 metrarna.

 

Således genom staketet och promenad mot den plats, där modellen skulle ligga. Ännu ett staket skulle passeras och det också med fyra trådar. Jag höll ner den nedersta taggtråden och skulle krypa under den elektrisk tråden. Tänk er själv, att man är förbaskad, irriterad med blodiga fingrar och så under ett elektrisk staket.

Ett finger modifierat mellan dörr och stolpe….

Naturligtvis hände det,  man kunde förvänta, när tingen är emot en. Den elektriska tråden la sig i nacken på mig och klämdes fast i skinnet av jackkragen. Om det var ström i staketet ? Det är bara förnamnet. Jag trodde hjärtat hoppade ur bröstet på mig. När man är i ett sådant läge,  är man inte upplagd för egna diskussioner. 5000 volt i nackaskinnet, blodet rinnande om fingrarna, hukande under ett 50 cm högt elstängsel och med  ett ben på var sin sida om staketet… vad gör man ? Ja jag försökte att samla några tankar och kom småningom igenom skärselden. Efteråt var jag milt sagt skakig och att inte hjärtat stannade, är väl närmast att betrakta som ett mirakel,  med tanke på vad jag upplevt på hjärtintensiven nyligen.

Som ni ser låg modellen i kort gräs. Trots att jag stod i fågetornet ca 6 m upp, såg jag inte modellen, förrän jag viftade med sidorodret. Så att en modell kan försvinna är inte konstigt. Nu ska jag spruta mina vingspetsar klargula, så man får en färg som bryter mot naturen.

 

Vidare till modellen,  som låg som ni ser på bilden  hel på marken. För  att i någon mån utreda orsaken kollade jag mottagaren , innan jag slog av. Mottagaren indikerade ett strömavbrott till mottagaren via BEC-kabeln. Detta var alltså orsaken till mina besvär. Men vem kan misstänka sådant ? Inte jag i alla fall! In  i bilen med modell och med hushållspapper runt mitt finger och iväg hem.

Där jag bytte reglage och satte in ett TMM-Pro. F-n ta det,  om det inte skulle fungera !

Sen i tisdags såg jag,  att det var suveränt väder varför jag tog min modell med nytt reglage ner til Höka för provflygning. Bernhard hade redan kört ett par ackar med sin CUb, som han behärskar bra nu. Ut med Fenixen, på med min kamera och iväg med aningen av en förväntan…..

Nu fungerade modellen perfekt. Jag flög mycket långt bort, till fågeltornet och sen provocerade jag genom att flyga lågt, ca 20 m över marken men allt fungerade. Inga roder som gick ut i ändläge, inget reglage som plötsligt stängde av motorn. När jag kollade videon efter förra flygningen,  märkte jag att reglaget bootade om ett flertal gånger, vilket är ett säkert tecken på strömavbrott.

Så nu äntligen är problemen med min Blue Phoenix lösta, vilket dock inte  hindrade,  att vid min andra flygning, min GoProkamera som var inställd på video, genom min felprogrammering stängde av sig själv efter 3 sekunder. Jag som låg flög så fint och lugnt i en halvtimme , så jag skulle  få en fin HD-höstfilm från Höka ! Resultet blir en de kortaste filmer i filmhistorien  som gjorts, 3 sekunder lång inklusive för och eftertexter !

Hur jag kom fram till felet,  var så här:

Det första haveriet inträffadepå 50 m höjd ca 300 meter från mig. Modellen gick in i en skarp vänstersväng och jag kunde inte få bindning igen. Detta fick mig att misstänka min mottagare. Men jag tyckte,  det var märkvärdigt, att inte Spektrummottagaren gått in i det förprogrammerade failsafeläget….

Hemkommen satte jag in en ny mottagare. Ny provflygning med videokameran riktad mot sido- och höjdroder. Samma sak inträffade. Roder åt vänster och den beryktade blodslandningen. Men nu fick jag bekräftat,  att det varit strömavbrott till mottagaren, vilket bekräftades genom videofilmen och dess ljuddupptagning. Jag hörde hur reglaget bootade om flera gånger. Sen såg jag också sidorodret gå ut i ändläge på videofilmen och under nedstörtningen, hörde jag motorn boota om igen och roderna gick in i failsafe under de sista 10 meterna innan marken. Detta stabiliserade modellen,  så den gjorde en kontrollerad landing.

Med ovanstående erfarenheter och med dokumentation från nyckeringskameran förstod  jag,  att boven var reglaget. Således bytte jag och problemet var löst.

Den dåliga spänningen i BEC medförde att min första mottagare slog av och på upprepade gånger. Vare gång jag använde sido- och höjdroder, sjönk spänningen under 3.5 V till rx och det medförde att den bootade om. Jag har testat mottagaren hemma och med rätt spänning är räckvidden utan problem, även om jag kontinuerligt kör 6 digitala servon.

Detta är ju ett sätt att härleda och lösa problem. Mycket god hjälp hade jag av minivideokameran, som på film och via ljud dokumenterat händelserna.

En anan sak jag lärt mig,  var att inte hålla fingret mellan dörr och stolpe, när man slänger igen den,  eller att köra in ett elektriskt kostängsel mellan jackkragen och halskinnet !

Magnus Reactor

Magnus Reactor under laddning.

Hmmm. Stället sitter med 4 x 6 mm Unbracoskruvar….?????? Kanske vore ide att byta dessa mot 4 mm  eller 5 mm nylonskruvar.

Vid en hyvling åker ju nu inte bara stället, utan även den inre strukturen i kroppen. med nylonskruv så knäcks dessa vid en hyvling och då blir det inga skador inne i kroppen. Bara ett tips Magnus.

Hade jag konstruerat denna modellen, hade jag haft en struktur som hade låtit stället vid en hyvling att vikas bakåt. Som  det är nu kommer stället att trasa sönder den laserskurna prywooden. Ser man på fotot, är en sådan ombyggnad lätt som en plätt att göra.

 

….å så blir det en dyster höstbild från campingen på Höka.

mats