Kategorier
Naturbilder

ETT NYTT STÄLLE ATT BESÖKA…

 

 

…om du vill koppla av i lugn miljö.

 

 

 

Vi hade läst i lokalpressen att ett ungt par hade öppnat hotell, restaurant och caférörelse vid Toftasjön 10 km öster Halmstad vid väg 25.

På platsen låg för många år sedan något som kallades “Turistgården”, vilket var ett pensionat sedan tidigt 30-tal.

Framför allt var det frekventerat,  under den  tid då det var skridskois på den intilliggande Toftasjön.

På 90-talet byggdes ett konferenshotell,  som dock lades ner.

Nu är det ny verksamhet i fräscha lokaler och drivet av unga människor med moderna idéer.

Min granne lovade mig att bjuda på kaffe där uppe, så det var med  förväntan, vi åkte dit.

Anläggningen är fräsch och modern. Vi blev mottagna på ett mycket vänligt sätt av en av ägarna, Petra och fick den servering vi önskade.

Det vi fick smakade utmärkt och till rimligt pris.

De nuvarande ägarna har mycket planer för verksamheten, så det är mycket på gång. Allt för att göra vistelsen där attraktiv både för boende,  restaurant- och cafégäster. Platsen har god utvecklingspotential  i framtiden. Mycket kan man arrangera på Toftalund.

Platsen ligger vackert vid Toftasjön med naturen inpå knutarna.

Nära till promenadstigar, nära till Fylleån med grillplats och badmöjlighet. Cykelleden passerar förbi Toftalund,  så det är enkelt att mellanlanda där och ta en fika.

Andra utflyktsmål till fots är Tolarpsfallet och Torvsjön.

Bra badplats finns vid västra delen av Toftasjön 10 minuters gångväg från Toftalund.

För oss var det en mycket positiv upplevelse att besöka nyöppnade Toftalund i den lugna miljön.

Åk dit och prova på, vi tror du kommer tillbaka !

Här lite bilder från min telefon.

Hotell Toftalund hemsida: https://hotelltoftalund.se/

Interiör restaurant och café.

Snygga möbler och luftigt. En ljus lokal med mycket fönster.

En av ägarna Petra  var så här glad,  då vi besökte Toftalund.

Det finns flera dammar utanför hotellet och de ska iordningställas.

I bakgrunden Toftasjön

Trädgårdsdäcket lätt åtkomligt från matsalen och andra våningen.

Första våningen publika lokaler. Andra våningen i huvudsak rum.

Härligt sitta här i solen med kaffet.

Toftasjön, där det finns en runtflytande ö…

Byggnaden som ny.

En promenad ner till Fylleån tar tio minuter.

Mycket vacker natur.

Vid den lilla bron går bra att bada.

Vitsipporna blommar nu i överflöd.

Fylleån är nu på grund av all nederbörd stinn av vatten.

För den som är modig.., finns ett vågspel…

Om du går över gångbron över ån fortsätter stigen och denna vägen ska du gå, om du vill besöka Tolarpsfallet.

För många år sedan var detta badplatsen för lokalbefolkningen.

Blått på marken, men inte blåsippa.

Sädesärlan som hälsade oss välkomna till Toftalund…

Kategorier
Naturbilder

EN TIDIG MORGON RUNT LAGANS MYNNING

 

 

 

Lagaoset

 

 

 

 

Som vanligt…mina eviga promenader och strövtåg.

Inte har det hänt mycket i naturen…det är ännu kallt, så antagligen ligger naturen fortfarande i startblocken beredd.

Men en promenad längs stranden blev det.

Jag tog lite bilder…som i en del fall satte igång min fantasi.

Häng med om du har lust.

Ser du ansiktsprofilen i Lagans vatten ?
Horisonten försvinner försiktigt in i skyn…
Fjärilar på Kattegatt…

Här står jag…ståndaktig.

En matoppertunist vid E6 Snapparp.

Blåsippigt…

Kategorier
Naturbilder

EN FÖRSMAK AV VÅR

 

 

 

Jag fick energi och framtidstro
av mitt strövtåg vid Lagaoset.

 

 

Ibland känns det lite veset…då det är kallt, regnigt och grått.

Vårt lokala väder är ju sådant, då vi närmar oss vår. Men ibland blir vi förunnade sol och svag vind, vilket  har en mycket positiv effekt på mig i alla fulla fall….

Jag får lust. Lust att göra något, som till exempel att företa mig ett strövtåg i kända marker vid havet.

Detta inträffade för ett par dagar sen. Jag var inte sen att ge mig iväg klockan 10 ner till Lagaoset för att insupa miljön.

Vid Lagans utlopp fann jag ett 10-tal kite-surfare i full aktion. Det blåste inte speciellt mycket, men trots det,  tog de sig fram snabbt på vattnet.

Utloppet för Lagan i havet förändrar sig ständigt på grund av strömmar, vågor vilket ger en massiv sandförflyttning.

Det märktes att den sydliga  sydvästliga vinden hade fört iland massor av sand, som låg som en stor valk i strandbrynet. Denna sanden kommer sedan med vindens hjälp att förflyttas upp över dynkanten, avlagras där och senare flyttas till nästa dynkant längre in mot land.

Efter 50 års promenad i området påstår jag,  att dynområdet växer varje år.

Längs stranden från Lagaoset och norrut finns mycket drivvirke som Lagan fört med sig. Mest al naturligtvis, vars rötter skapar fantastiska figurer och fantasidjur.

Det gäller bara att ha ett öppet sinne och aktiverad fantasi, så blir du tagen till en annan värld !

På vägen tillbaka längs skogsstigen var jag ledsagad av bofink och för första gången i år av lövsångare.

En härlig känsla att gå på en stig i solskenet jämte havet och känna vårdofterna från en fuktig skog och salt hav ackompanjerade av bofinken och lövsångarens sånger.

Jag blir fullständigt avkopplad och är tacksam,  jag får uppleva naturen på detta sätt.

Med nytankade inre batterier anlände jag till parkeringen och bilen för hemfärd.

Dock inte förrän jag blivit grundligt utskälld av två unga mopsherrar.

Detta var en bra dag !

Jo, jag tog några bilder också

 

Det blåser i nacken på lövsångaren

Det syns i sanden det blåst sydvästlig vind.

Han vände ryggen mot oss. Avståndet var 50 m därav suddigheten…

Den fågel vars sång väcker minnen från våra somrar.

Landskapet bakom dynkanten omvandlas, då tallen sprider sig.
Dags för länsstyrelsen att agera kanske ?

Jovisst får jag vårkänslor !

Ett almonster ligger i försåt…

Det såg vid första anblicken ut som en klumpfisk…
men det var en del en alstock.

En av de farliga predatorerna som håller sig i strandkanten, Den långnäsade hoppkrokodilen. Han ser elak och aggressiv ut.

På en äng i närheten hade strandskatorna fullt upp med att ordna sin  bostad.

Den största rådjursbock jag sett. Kolla hornens storlek redan i början av April !
Jag tycker detta djur utstrålar kraft, stolthet och virilitet.

Ont om grågäss,  är det icke.

 

Kategorier
Naturbilder

LÅNGFREDAGEN…EN HÄRLIG PROMENAD PÅ FÖRMIDDAGEN…

 

 

…men efter lunch blev det skräp.

 

 

Var tidigt ute vid stranden där vädret var perfekt. Solsken och nästan molnfri himmel. Där det var lä och sol 15 grader varmt.

Havet låg i stort stilla trots sydvästlig vind. De enda vågorna var då dyningen från Kattegatt bröt mot Lagans utströmmande vatten.

Ljudet av de sakta brytande vågorna är rogivande.

Inget speciellt hade tilldragit sig på stranden mer än, att någon kört med ett motorfordon. Vilket inte är tillåtet.

Träffade som vanligt trevliga människor, vilka uppskattar lugnet i vår natur. Samt förmånen att uppleva verkligheten. Alltså inte den verklighet som de flesta möter i dag, den virtuella Ifåne-verkligheten.

Hörde ett par bofinkar längs skogsvägen,  som gjorde mig sällskap på min promenad och bjöd på sin typiska sång.

Här kan du lyssna på sången !

Häng med om du har lust…

Kategorier
Naturbilder

NU ÄR DET YSTERT I…

 

 

 

…Karseforsen.

 

 

 

 

De senaste månadernas rikliga nederbörd har gjort,  att våra vattendrag har börjat svälla.

Ett av de få platserna där vattenflödet blir upplevbart är vid Karseforsen.

Karseforsens dämme byggdes för nästan 100 år sedan för att kunna reglera vattenmängden till kraftverket i Laholm.

Fördämningen påverkade naturen i stor omfattning och det som blev Hjörneredssjöarna bildades.

Alltså sjöarna och dammen blev en regulator och buffert för Laganvattnet vid nuvarande Statkrafts anläggning i Laholm.

Hur du hittar dit ? Kör till Laholm, kör förbi Ysby och just efter Ysby håll utkik efter skylten “Karsefors Festplats”. Kör mot den och du kommer om du följer vägen att komma fram.

Speciellt vackert här under vår och tidig sommar med en frodig och rik natur.

Att åka hit som det är nu ,ger dig en uppfattning om hur mycket energi fallande vatten skapar.

Karseforsen är värt ett besök.

Här en videosnutt och lite bilder från vårt dagsbesök.

 

Dammen är ett gediget bygge.

Just innan Karseforsen kunde jag inte låta bli att ta en bild…

 

Kategorier
Naturbilder

IBLAND KÄNNER JAG MIG SOM AHASVERUS…

 

 

 

…den evigt vandrande skomakaren
från Jerusalem…

 

 

 

…som aldrig stannar upp eller kommer fram till målet, då jag företar mig mina regelmässiga strövtåg nere vid stranden i Tönnersa.

Jag tröttnar i och för sig aldrig på att vistas,  där med eller utan kamera, då det i regel sker något oväntat. Varje promenad skapar lite dramatik på något sätt.

Det är nog därför,  jag gärna går här…lite irrande och utan planering.

Har jag förmånen att bo vid havet,  är jag förunnad med möjligheter till mycket händelser. Hav, vind och strand skapar förutsättningar för det oväntade.

Det är därför, jag finner det så givande att promenera där.

Området är för boende i Halmstad ganska okänt. Visste fler om platsen,  är jag övertygad om,  att fler skulle komma för att få uppleva.

Jag tröttnar aldrig på att vistas där. Därför varje promenad är olik den föregående.

Kanske mina eventuella besökare på min anspråkslösa blogg tycker det är tröttande med min irrfärder där, men så är det,  jag upplever mina stunder där.

Jag var där i lördags och hade bara med min telefon att fotografera med. Så bilderna blev som de blev.

Jag vill mina bilder ska förmedla en känsla,  för vad minna sinnen upplevde. Jag hoppas också,  att de kan stimulera din fantasi. Det jag finner på stranden, kan hos min fantasi skapa de mest konstiga varelser !

Har du lust, så fortsätt kolla mina bilder.

 

När jag ser detta trädet, kopplar jag det till fontänen på Stora Torg i Halmstad. Fontänen skapades av den svenska konstnären Karl Milles och heter, som alla vet,  ” Europa och tjuren”.

I hans bronsgrupp finns i varje hörn av fontänen  “Tritoner” . Tritonerna kommer från den grekiska gudasagan och är hälften människa och hälften fisk.

Låter min koppling märklig och långsökt ?

Kanske. Frågan är vad han gör på min bild ?

Fantasin får jobba.

                Triton

Den lilla bäcken, just vid gränsen strandskog-dyner, är nu som en å på grund av riklig nederbörd. Bäcken är en viktig del av reproduktionen av havsöring,  som vandrar upp och leker där.

Orsak och verkan…vad jag menar ? Tänk efter.

Tönnersastrandens giftigaste orm. Alltid på hugget…

En av Laholmsbuktens krokodiler tappade huvudet,  då jag kom instövlande i hans revir…

Välkommen till en strand, där du ser en obruten horisont.

En av de sällsynta krokodilerna i Tönnersa kliar nacken lite lustfyllt mot en tall.

Denna kända fågel gjorde mig sällskap, flygande från träd till träd,  under del av min promenad.

Naturen är obändig. Rhododendron ligger redan i startgroparna.

Alla strävar vi uppåt…

Konsten att slå knut på sig själv.

Ett offer för kanske fågelinfluensan…

Denna al har inverterat sinne för gravitationen.

En storskarv eller som jag hellre säger, en Kormoran.

Är det ett hovdjur som glömt del av sitt framben…?

Kategorier
Naturbilder

ATT FOTOGRAFERA EN SVALA…

 

 

 

…är inte det enklaste !

 

 

 

Hussvalan är liten, snabb och flyger för betraktaren outförsägbart.

Man vet aldrig, hur den flyger sin aerobatik nära marken.

En vacker och snabb fågel som flyger ekvilibristiskt då de fångar insekter i luften.

Kategorier
Naturbilder

“LITEN KULING”…

 

 

…upplevde vi torsdag förmiddag vid kusten.

 

 

 

Som vanligt utlovade kvällstidningarna “kaos” och jordens undergång då ett djupt lågtryck passerade norra Norge. Vi skulle också drabbas av dess härjningar allt enligt Väderinstitutet “Storm”…

Jag tänkte, vi får väl ge oss ut och se hur mycket sanning det ligger i deras postulat.

Färden gick till Lagaoset, där vi möttes av solsken och vind som i medelstyrka låg mellan 12-15 m/sek.

Alltså långt från utlovad dos.

Det blev att gå genom skogen norrut till den stora parkeringen och sedan längs stranden söderut mot bilen.

Vinden var nordväst,  varför vi hade den i ryggen.

Lågtrycket och vindriktningen gjorde att vattennivån var högre än vanligt, varför promenaden delvis skedde uppe på dynerna.

Som vanligt flöt alar som transporterats av Lagan till havet i land och bildade märkliga monster.

Vi mötte inte ett enda levande väsen på vår promenad…

Men jag tog lite bilder och en snutt film.

Vill du hänga med ?

 

 

 

Mustascher på havet

Vakten vid Lagaoset sen 7 år börjar tappa vinterpälsen…

NNV vind

“Ge mig näven” !

Högvatten

En reminiscens av vinter.

En liten häst eller ?

Detta djuret släpade sig upp på stranden.

…denna varelse låg och svalde luft…

Jag kunde inte artbestämma detta djur…

Keep ´em coming …

Ståndaktigt.

 

 

Kategorier
Naturbilder

MINA EVIGA PROMENADER…

 

 

 

…längs stranden av Laholmsbukten.

 

 

 

Ja, för jag måste röra på mig,  även om jag inte kan flyga mina modeller.

Denna årstid i södra Sverige är i regel inte den,  som inbjuder till flygaktivitet. Kraftig blåst och regn har vi en period av nu, eftersom jetströmmen tvärs över Atlanten har flyttat sig. Jetströmmen bestämmer,  hur lågtrycken över Atlanten ska vandra från väst mot öst.

Som jag skrivit otaliga gånger,  är en promenad längs havet, där vi bor är en lisa för själen.

Denna promenad, där  vi är förunnade en fri horisont,  bjöd på mycket svag vind och solsken.

Alltså flygväder…men paradoxalt nog vinden var för svag för att kunna utöva hangflyg med mina segelmodeller.

Dock, det blir alltid en nästa gång. Bara man får ha hälsan. Min husläkare gav mig svart på vitt i går efter den årliga kollen sägande: “Du är en frisk människa, inga medicinska problem, så kör på i livet”…Så det kan inte vara bättre.

Således tar jag tillvara dagarna,  så gott jag kan.

Som vanligt möter man de trogna strandpromenerarna och en och annan hundrastare.

Enda fågellivet var en kråka, som kom förbi med en mindre fågel i näbbet. Kråkor är predatorer och matoppertunister. Men sådan är naturen.

Efter promenaden längs stranden till parkeringen Tönnersa gick jag längs skogsvägen åter mot Lagaoset.

Det var inte lätt att ta sig från stranden till skogsvägen, då det var verkligt högt vatten i bäcken, som rinner just innanför dynbältet.

Jag erfor ett par försynta knackningar i skogen av den större hackspetten, men den var inte synlig.

Nåväl, efter 7 km åter till min bil nöjd och belåten och med öppet nyluftat sinne for jag åter hemmet.

Jag fotograferade med min IFåne.

Häng med om du har lust, eller varför inte ta själv en promenad i detta spännande naturreservat.
Kör till Snapparp, sväng av vid macken, kör runt och följ skylten “Lagaoset”.

 

Kråkan sitter stolt med sitt byte i näbben.

Man vet aldrig…

Isen skapar figurer,  som endast din hjärna rik på fantasi kan se.

Tja…vad är detta…jag tog bilden för ljuset genom isen.

En al som strandat. Kanske den slår ut till våren. Det har skett förut.

Den gamle gårdvaren något ankommen bärande sin vinterpäls höll kollen…

…och hans kollega sträckte fram handen och sa “Hejsan”

Tallarna har ryckt fram till dynkanten, där de så småningom blir ihjälslagna av vinden.

En sak lade jag märke till, som jag inte sett förut. Alveden var rödbrun. Kan det bero på påverkan från kraftiga minusgrader i kombination med saltvatten ?

Kråkan flaxar iväg med sin lunch.

Storskarven har bitit i gräset. Kan vara fågelinfluensa.
Kolla näbbet. Som gjort att fånga fisk med. Vilket dessa fåglar gör med besked. Ca 1 kg om dygnet.

Vårt Halmstad 20 km bort.

En metallfågel ritar sina förgängliga streck.

En vindpinad tall. En överlevnadskonstnär i den barska strandmiljön.

Ja, detta var den isvintern…

Skuggspel.

Bäcken som avvattnar strandskogen mynnar i Lagan och är viktig för öringreproduktionen.

Detta vattendrag ändrar konstant utseende, beroende på att vattnet transporterar mycket sand.

Lagaoset

En alstam blankpolerad som en säl…

Jag fann en isfladdermus…eller isfågel…

Dynkanten efter kraftig vind, lågtryck och således högvatten.

Det var minus 3 grader.

Fast mossan prunkade och vinkade åt mig sägandes:
“Våren kommer” !

Kategorier
Naturbilder

INTE FLYGER JAG SPECIELLT MYCKET NU…

 

 

 

 

…men jag far runt i vinternatur.

 

 

 

Jag är ingen självplågare, det är därför jag inte ger mig iväg till mina hangflygställe, om det är 5 m/sek och 8 grader kallt…

Jo, jag vet, att jag och Pär gjorde det förr, då vi var unga, tåliga och vackra. Men eftersom vi nu bara är vackra…tar jag  utan samvetsförebråelser en god bok och sjunker ner i min läsfåtölj.

Vilket dock inte hindrar mig att uppleva vacker natur, då vi förunnats vinterväder.

Solsken och 7 grader minus, då jag startade min tur kl 0900 i dag.

Kollade mina jaktmarker och for runt lite i bygden.

Snödjup där jag var ca 12 cm, så naturen har fått alla vassa hörn rundade.

Jag var också nere vid havet och jag kunde se i den svaga vinden att det var på väg att frysa till så smått.

Lite fåglar dök upp i min väg och det är inte lätt att få de i objektivet i starkt solljus. Men några blev det.

Som jag skrev häromdagen, dovhjort är mycket allmän i södra Halland.

Jag fotograferade en del med min Ifåne. Apple ska ha credit för en bra kamera och bra redigeringsprogram i kameran.

Efter 3 timmar rullade min limousin in sitt garage igen.

Dagen hade varit bra och här några bilder om du har lust…

 

Fylleån vid bron Simlångsdalen. Tyvärr inga strömstarar då jag var där och spanade.

Skärpipärka eller…

…vattenpiplärka ?

Denna bilden var inte enkel…

Kunde inte tallen bestämma sig hur den skulle växa…
eller den kanske ångrade sig…

Kategorier
Naturbilder

Brrrrrrrr !

 

 

 

 

Det var kylslaget i dag…

 

 

 

…vilket dock inte hindrade mig från min dagliga promenad längs havet vid Laholmsbukten.

Till en början var det inte kallt, men eftersom jag står på en häftig dos betablockerare, fryser jag lättare om fingrarna nu.

Det är bara att acceptera och försöka lösa med bra vantar.

Det var så kallt så Lagans vatten rök i kylan. Längs stranden fanns en iskant, så om ett par dar, kan Laholmsbukten lägga sig om kylan fortsätter.

Jag vet det ska bli mildare några dagar, men sedan åter kallt.

Vid stranden och i naturreservatet ca 7 cm snö…inga mängder, men det blir ljust och fint, vilket lyfter i alla fall mitt sinne.

Längs skogsvägen tillbaka hälsade jag på den större hackspetten, som har sitt revir på samma ställe. Hans idoga knackande hördes väl och jag fann honom i en tall.

En färgklick bland vinterfärgerna.

Efter en timma var jag åter vid bilen och återvända mot hemmet med nya goda upplevelser.

Här är några, låt oss kalla det miljöbilder, av det jag upplevde.

 

 

Lagan rök.

En frostklädd al.

Något jag inte sett förut. Kanadagäss flyger ihop med grågäss.

Min bekant, en större hackspett.

Så här kallt var det.

Träd nära havet klädda frost.

En tall som synes dekorerad med bomullstussar.

Lagaoset januari.

Vy från en dyn.

Stranden.

Badgästerna har inte dykt upp ännu…

Laholmsbuktens vackra kurvatur.

Ingen trängsel…

Följ mig bakåt stigen…

 

Puder…

 

 

Kategorier
Naturbilder

JULDAG…

 

 

…strandströvardag.

 

 

Efter för mycket julmat kändes det nästan som ett tvång att få ge sig ut på en promenad.

Som vanligt…blev det 8 km vid stranden och tillbaka via skogen nere vid Lagaoset.

Då jag går där, händer alltid något oväntat…och för den delen det förväntade.

Vi hade ett lågtryck och nordvästvindar av kulingstyrka häromdagen, vilket medförde högvatten i södra Kattegatt.

Det hade påverkat dynkanten så tillvida,  att den blivit som avhuggen av en kniv i framkanten.

Uppe på stranden hade havet transporterat upp sand, som så småningom kommer  att hamna på kanten av dynerna och bild en ny högre mjuk kant.

Alltså transporten av sand är en Perpetum Mobile, ett Pater Nosterverk av naturens eviga energi.

Inget speciellt hade spolats upp, som jag kunde se på min promenad. Jag hittade några små bärnstensbitar i strandkanten.

Annars var det mest danska mjölkförpackninger…fast jag trodde,   att man bara drack öl i vårt broderland…

Inte en människa syntes, men jag mötte en glad hund,  då jag lämnade stranden och gick upp mot skogen.

Det var lite spännande,  då jag passerade den plats ,där jag observerat en större hackspett flera gånger. Jag stannade till och till min glädje erfor jag ett försynt knackande uppe i en tall. Om nu en hackspett kan hacka försynt.

Hur som helst han var fullt sysselsatt med att plocka fram de feta fröerna ur tallkottar.

Har du märkt,  att man om du stannar upp i naturen och bara lyssnar, så kommer du att märka,  hur naturen och dess invånare talar med dig ?

Jag var på plats redan 0830,  så det var nog skälet till,  att det var folktomt. Eller så var människorna på väg hem från Julottan…

Jag fångade några ögonblick med min telefonkamera. Som med förlov sagt tar bra bilder…

God fortsättning på Dig !

Ser du randen med brytande vågor ? Det är där Lagans utgående vatten möter Laholmsbuktens saltvatten.

Här bryter vågorna.

De brytande vågorna går efter hand mot stranden, eftersom den nordgående strömmen i Laholmsbukten driver Lagans vatten längs stranden mot norr.

Mycket skum bildades i dag. Beror inte på förorening, utan det är en alg som bildar skummet.

Svårt att se skillnad på brytande vatten och skum…

Det jag tycker om, den obrutna horisonten.

Det närmaste vinter jag kom förbi.

Min hackspettskompis…

En vacker fågel…

Den är allmänt förekommande i våra marker nu.

Inte speciellt skygg. Bilderna tagna på 30 m avstånd lite hastigt.

God Fortsättning säger han åt betraktarna !

Kategorier
Naturbilder

DIMMAN DÄMPAR DAGENS DYNAMIK

 

 

Dimma och duggregn kan trycka humör och energi i botten…

 

 

 

 

En halländsk vinterdag med duggregn, 4 grader varmt och dimma är en treenighet i tråkighet.

Jag blir inte direkt inspirerad eller upprymd av sådant väder.

För att få lite energi till mina inre batterier tog jag mig till Tönnersastranden för en promenad.

Som förväntat behövde jag inte trängas. Jag mötte en trevlig man från Norrland, som jag försökte övertyga om förträffligheten att kunna njuta den fria horisonten där hav och himmel möts. Men utan framgång. Han hävdade att fjällen slog min horisont, vad gäller upplevelsen.

Kameran jag hade med, var min Ifåne. Den tar bra bilder, om man ger sig tid att ställa in den. Det som dessutom är bra med telefonen är,  att den har ett utmärkt editeringsprogram för bilder.

Dimman, duggregnet och det spröda ljuset skapar i mitt sinne en speciell lite rofylld stämning. Allting tycks sakta ner och ger plats för eftertanke. Det kan behövas i dagens liv, eftersom alla ständigt “Inte har tid”.

Lite bilder blev det i alla fall. Mitt humör blev bättre… tills jag körde hem och såg vad naturförstörarna gjort.

Du ser själv bilden där husrenoverarande hantverkare har slängt sitt skräp, i stället för att köra det till en deponi.

Tror dessa kretiner,  att deras mödrar kommer och plockar upp efter sina söner ?

Njut av naturbilderna i alla fall…

 

Den mindre trädkramaren  vill vänslas med en gran…

Sångsvanarna rastar i dimman och smörjer kråset med höstsått.

Stillhet och ro tack vare ostlig svag vind. Vädret denna dag klart och kallt med solsken.

Inga damer i bikini i dag…

Halmstad Hamn skymtar 15 km bort.

Tvärs över Laholmsbukten vid Lagaoset ser du Hallandsåsen.

Vandaler i vår gemensamma natur.

Dimman mjukar upp sjön med dess öar och näs.

Speglingen i vattnet nästan lika skarp som verkligheten.

Synd det inte stod en älg här…då hade det blivit riktig Hötorgskonst.

Vattentäckt is blir som en spegel av kvicksilver.

Sydhalländsk vinter…

Den långa vindlande vägen…som jag tror leder någonstans…

 

Kategorier
Naturbilder

FAMILJEN SÅNGSVAN GJORDE UPPEHÅLL I EN MAJSÅKER.

 

 

 

Dessa sångsvanar var totalt utmattade.

 

 

 

 

I fredags på väg till mina svampmarker såg jag några sångsvanar jämte vägen. De såg fullständigt utmattade ut.
Självklart är det jobbigt för fåglarna att veva sig fram i motvinden.

Det var två vuxna och 4 årsungar. Sångsvanen har de senaste 25 åren ökat kraftigt. Samtidigt som jag tycker, knölsvanen minskat.

Du ser skillnaden bland annat på,  att sångsvanen har gult på näbben. Vidare så brusar det kraftigt från vingarna då knölsvanen flyger, medan sångsvanen flyger tystare.

På lördagen körde åter förbi och då hade ytterligare en vuxen anslutit. I lördags hade de piggnat till och gick och sökte mat, så de skulle klara resan söderut.

Jag tog ett par bilder. Bara för att de är vackra.

 

Kategorier
Naturbilder

UT I NATUREN…

 

 

 

…fotburen…

 

 

 

Som vanligt då vädret är gynnsamt, så blev det två promenader vid Lagaoset och Påarps Strand.

Solsken,  vindstilla och  minus 3 grader…kan inte bli bättre.

Jag dokumenterade några av mina ögonblick…

Häng med !

 

Frost i gräset kl 0900

Solen lågt över horisonten. Det går mot mörker.

Glitter i gräset.

Min stig…

 

De tre musketörerna, som gett sig för vinden…

Sagoterräng.

Parkering Lagaoset.

Efter att solen värmt upp.

Laholmsbukten…dramatik i stillhet.

Färdigapterad julgran säljes i gott skick.
Använd endast en säsong.

Stilla Havet…

I fjärran Kullaberg 50 km bort.

En skrattmås i vinterdräkt. (Den röda näbben).

Fem knubbsälar på revet utanför Påarp.

Isläggning

Inlandsisen har lämnat sina spår.

Lågvatten i Kattegatt beroende på en högtrycksrygg, som pressar vattnet ut i Nordsjön och upp i Östersjön.

De sista hallonbladen…

Kategorier
Naturbilder

EN IDOG SKOGSARBETARE…

 

 

 

…i Tönnersaskogen.

 

 

 

Under min dagliga promenad vid Tönnersastranden hade jag svängt upp från stranden och gick skogsstigen tillbaka mot parkeringen.

Det var vindstilla, solsken och tyst. Jag visste, att jag inte kunde förvänta något överväldigande fågelliv, förutom då flockar av grovröstade kanadagäss kom dragande in mot sina betesmarker i lantbruksbygden.

Så jag bara promenerade, upplevde och njöt av omständigheterna.

På en plats där stigen svängde hörde jag ett energiskt hackande i ett träd. Det var inte så marken skakade, men det var förvånansvärt kraftigt.

Jag stannade upp och försökte lokalisera ljudet. Det var inte svårt. 30 m framför mig stod en torr trädstam och där kunde jag se,  att det yrde träsplitter från toppen…

Det som åstadkom detta,  var den större hackspetten. Han höll på att hackaupp  ett hål i stammen. Denna fågel är mycket vanlig i Sverige och den är spektakulärt vacker.

För att få lite bättre bilder närmade jag mig fågeln, med resultat att han omedelbart flög bort 25 m till en tall.
Så fort jag backade tillbaka, återvände han till sitt hackande.

Detta skedde flera gånger, så slutligen fick jag stanna på behörigt avstånd och ta de bilder,  jag kunde.

Han höll alltså på att hacka upp en sprick i trädet, där han kunde placera en tallkotte,  som då blev fixerad, så han kunde komma åt de fettrika fröna.

Hans arbete var imponerande. Det var kraft, frenesi och planering. Placeringen av tallkotten i sprickan gjordes med stor noggrannhet.

Han hackade i trumvirvlar med 10 slag i stöten. Träflisorna yrde och man kunde se,  hur nackfjädrarna rese sig,  då näbben träffade.

Man undrar ju omedelbart, varför han inte slår sig medvetslös och det beror på,  att hans hjärna är upphängd i en stötdämpande behållare.

Jag stod och iakttog fågeln i ca 15 minuter och tog lite bilder.  En större hackspett kan konsumera upp till 3000 tallkottar under en vinter. Under den varma årstiden äter den insekter. Hackspetten har ökat,  beroende på bland annat av fågelmatning.

Ett mycket välanpassat djur med sina uppseendeväckande vackra färger.

Så är du ute i skogen, lyssna efter denna skogsarbetares trumvirvlar i träden.

Här lite bilder, som inte blev så bra,  som jag hade önskat, men man får rätta sig efter verkligheten.

 

Kolla färgerna. Bilderna tagna på 40 m avstånd.

Kotten provas i hålet…

Kanske inte riktigt bra…

Vi prövar så här…

Här ser du hur hackspettens nack- och ryggfjädrar reser på sig, då ha satsar.

Nu ser det bra ut.

 

Kategorier
Naturbilder

…STILLHET…

 

 

 

…kan vara en lisa för själen.

 

 

Jag tycker denna årstiden, trots sina brinnande färger, kan var aningen tråkig…i brist på bättre ord.

Det känns ibland som en blöt yllefilt över både axlar och sinne, då det regnar, 5 grader varmt och blåser 9 m/sek…

Jag blir inte speciellt inspirerad att starta något nytt. Man sitter och vegeterar ut tiden…Inga böcker lockar i hyllorna och jag har mycket av den varan..

Det kan kännas lite,  som vore man vilse i pannkakan.

Men…ibland blänker det till i vädret. En högtrycksrygg kan poppa upp och ge oss stabilt väder.

Det skedde häromdagen,  som uppenbarade sig med molnfri himmel, solsken och i stort noll vind.

Livsandarna började krypa ur sina hålor och pockade på nya upplevelser. Alltså, jag tog mig till stranden vid Lagaoset, som är min favorit då det gäller strövtåg och utrustad med min telefon, som får tjänstgöra som kamera, gav jag mig åstad.

Jag möttes av en fullkomligt stilla Laholmsbukt, belyst av en något blek sol. Stranden enda invånare var en tysk turist som fiskade för the big catch.

Jag följde den något ringlande strandkanten i hopp om, att finna något att dokumentera. Trots,  att vi har haft hårda vindar,  hade inte mycket inträffad, som påverkat naturen vid stranden.

Det som jag märkte, var hur nya stranddyner byggts upp av sand, som deponerats av havets vågor och som vidareskickats av vinden till pånyttfödda dyner.

Jag läser ibland hur “experter” säger,  att stranden “försvinner” på grund klimatförändringar…jag är ingen expert men jag har 50 års erfarenhet av promenader i området och jag har relativt goda kunskaper i aerodynamik, vilket styr förflyttningen av sand.

Deras utsagor väger lätt för mig.

Efter att ha kommit till parkeringen vid Tönnersa Strand, gick jag upp i skogen, med viss möda,  eftersom det var väldigt blött efter regnandet, så jag kunde fortsätta gå genom skogen tillbaka till Lagaoset.

Inte var det mycket fågelliv, men det var rofyllt att i härligt väder spankulera längs stigen och bara leva.

En fågel såg och hörde jag och det var den större hackspetten. Det kommer ett senare inlägg med bilder om denna flitiga entreprenörs arbete bland tallarna.

Åter i bilen på parkeringen konstaterades att jag gått 7 km och fått laddat mina inre batterier fullt.

Nu var jag redo att ta mig an världen !

Här nedan lite av mina ögonblick, som är dokumenterade av min Ifånes kamera.

Häng med om du har lust !

 

Den trehornade träbocken stod och tjurade…

Lagaoset  som jag såg det.

En sådan vy slappnar vardagsmänniskans sinne.

Strandkanten beströdd med alträd som blivit amfibiska efter det myckna regnet.

Storkskarven har sitt eget hangarfartyg just i Lagans mynning.

En liten säl…nja, snarare en trädpinne…

Strandens högsta dyn, som sakta men säkert växer.

Vinden betvingar det starkaste träd…

Tallarnas grenar rättar in sig i vindens riktning.
Inte ens Yggdrasil hade kunnat stå emot…

Denna vy kan vi glädjas åt, vi som bor vid en kust…Hade vi bott i Gislaved, hade vi sett granar…

Även en stilla dag kan skyn bära med sig dramatik…

 

Kategorier
Naturbilder

…PLÖTSLIGT STANNADE TIDEN FÖR MIG…

 

 

 

…efter att ha upplevt, 

en rejäl trattkantarellfrossa.

 

 

Jag har svårt att sumpa kantareller,  då de prunkar som bäst.  Enkelt uttryckt, så vill jag ut och plocka. Förra gången jag var ute och botaniserade,  märkte jag, att nu är det på gång igen.

Vi hade upplevt en liten  hausse för 5-6 veckor sen…men vi väntade på den riktiga trattexplosionen.

Den kom nu, som manna från himmelen.

Varför det är så lockande att plocka, är nog inte bara för att kunna äta svampen, jag tror det är känslan man erfar, då man plötsligt träffar på en natur, som är fullväxt med trattisar. Man får trattfrossa eller något ditåt.

Denna dagen kunde bli bra. Molnigt då jag gav mig ut i skogen och jag var ute i skogen redan halvåtta…

Jag gick till mina “Säkra ställen” och det blev utdelning direkt. Då jag satte mig på huk för att plocka av och mina ögon vant sig vid ljuset,  såg jag svampöverflödet. Det blev bara bättre och bättre, vilket tvingad mig tillbaka till bilen för att hämta fler ICA-kassar.

Jag kollade på andra sidan en skogsväg och där var också ett överflöd. Men jag hade fyllt mina påsar, så jag beslöt gå till min bil. Eftersom jag gick över tidigare ej kollad mark sken lyckans sol över mig igen…det fanns mycket och stora trattisar, som bara väntade på att bli skördade…

Men jag tänkte, att man får inte bli för girig, så min planering var att plocka i morgon.

Inlastning i bilen och färd hem. Tömde min bil på svamp och kameror och skulle just gå hem från parkeringen…då blev jag lite kall, för det var nåt som i all svampeuforin,  vilket inte stämde.

Jag kände inte tyngden av min nyckelknippa i jackfickan…

Jaha, nycklarna ligger väl i någon annan ficka eftersom dagens jackor är välförsedda med just fickor av olika slag.

Men intet var att finna,  som hörde till begreppet nycklar.

Jag dammsög bilen, men mitt enda fynd mellan sätena var en några förtorkade Ahlgrens Bilar…

Alltså drog jag slutsatsen, att mina nycklar låg planterade i de djupa skogarna…Hjärnan malde, medan jag körde tillbaka och kalkylerade vad det skulle kosta att fixa nya nycklar,  om jag inte fann min knippa.

Tursamt nog var det inte bilnycklarna, de kostar 6500 att skaffa nya …

Att finna nycklar i skogsterräng med djup mossa…not  a piece of cake ! Men å andra sidan var knippan utrustad med rejäla hållare för nycklarna, vilket borde vara positivt för sannolikhet att finna de förlorade redskapen.

Denna dagen önskade jag,  att jag skaffat en nyckelring, som ger ifrån sig en visselsignal, då man visslar…

Jag vet, vis av tidigare Search And Rescue, att eftersök ska göras systematiskt. Man ska inte irra omkring planlöst som en blind höna.

Under min tidigare svamppromenad hade jag gjort ett uppehåll, där det växte mycket rikligt med svamp och min slutsats var,  att sannolikheten att det var här nycklarna kunde fallit ur fickan var som störst.

Men intet var att finna trots noggrann avsökning.

Just då jag konstaterat,  att inga nycklar fanns vid platsen och jag såg upp, märkte jag att solen värmde den fuktiga mossan och därmed skapade en mycket lokal dimbildning i en skogsglänta. Det var mycket vackert och blev en liten humörskompensation för de missade nycklarna.

Jag tog lite bilder med min telefon som du kan se längre ner.

Nåväl,  åter till verkligheten och letandet. Jag visste var jag gått och jag beslöt att gå just den väg, jag tidigare under morgonen hade tagit.

Återkommen till min bil begrundade jag ödet. Att köra hem utan nycklar ? Nix, det kommer inte att ske.

Jag skulle ta det som ett stort personligt misslyckande. Alltså, jag beslöt att gå ännu ett varv !

Efter bara hundra meter skymtade mitt öga något blankt i en buske. Det är för bra för att vara sant,  tänkte jag, men det var sant.

Det var min tunga nyckelknippa,  som hängde över en låg gren på en buske. Hur det kändes ? Just då enorm lycka ! Men varför såg jag inte nycklarna under första varvet ? Tja säg det…

Jag vill bara säga att mina nycklar kommer framdeles att förvaras på ett säkert ställe.

Nästa gång vi åkte upp sa vi,  att nu ska vi ta det trattrika stället jag fann den dan,    då jag tappade nycklarna…trots idogt letande fann vi inte svamparna…man får väl känna sig nöjd med nycklarna!

Bilderna från min telefon med den stigande vattenångan i skogen blev hyfsade på sitt sätt sett…

Går man (jag) ut i naturen händer alltid det oväntade och icke planerade  !

Här lite telefonbilder. Och, jag har inte släppt tanken på de förlorade trattkantarellernas rike.

 

Efter myckna nederbörden blir minsta skogsbäck yster…

Undrar hur många ton trattkantarell det plockas i landet ?

Vattenångan stiger på denna och följande bilder….

Kategorier
Naturbilder

IBLAND ÄR SÖNDAGAR BARA SÅ TRÅKIGA…

 

 

 

…särskilt den senaste.

 

Jag vet inte varför,  jag anser söndagen för tråkig…

Då jag växte upp kunde jag i alla fall glädja mig åt biomatiné . Men nu finns inte Åsa Nisse eller Hopalong Cassidy mer som lockar. Inte ens biomatinéer eksisterar  längre i sinnevärlden.

Inte konstigt söndagen är tråkig…

Regnar det troget sedan hela dagen är melankolin total.
Mjältsjukan har din kropp och själ i ett fast grepp.

Så vad återstod att göra ? Jo, ta tjuren vid hornen och bege sig ut.

Det gav mig möjlighet att fördriva tankar och tid .

Naturligtvis tog jag min fotograferingsapparat med,  så jag kunde dokumentera de blöta ögonblicken.

Häng med i det gråa och blöta !

Men allt var inte elände !

Solen bröt igenom tillfälligtvis och gjorde,  så att naturskyddsområdet vid Tönnersa livades upp…

Gick en runda på mina jaktmarker och kunde inte  undgå att plocka en kasse trattisar…det är lite speciellt att hitta mycket svamp…ungefär som då en guldgrävare hittar stora klimpar…

Tänk om en kapital älgtjur stått i sjön och betat näckrosrötter…då hade det  varit en vykortsbild.

Regn och grått…

Vattenpölarna får påfyllning…synd jag inte hade med min barkbåt från 1952…som vi seglade med nedanför Kaptensgatan i pölarna på gruskajen.

Solen säger att jag finns här…men jag håller mig i bakgrunden.

Sådant här väder var det ofta,  då man satt i aulan och försökte knäcka integraler på provräkningarna…

…men naturen tar alla chanser…

Det gäller att blomma med starka färger om man vil locka pollinerande insekter och därmed säkra släktets fortbestånd.

Till och med en storskarv, fast jag föredrar namnet Kormoran, stod på sin sten i regnet i Nissan och hängde med axlarna.

…men Nissan rann i god ordning vid Slottsmöllan…

…vattenfärger…höstfärger…

Vi håller ut även om det är höst.

Märklig växt…

…vet du vad den heter ?

Regn

Mer regn…

 

Kategorier
Naturbilder

DEN DIMHÖLJDA KUSTENS…

 

 

 

…MJUKA INTRYCK.

 

 

Promenera vid havet då dimma rullat in med sin fuktighet…har jag inget emot.

Konturerna blir mjuka av den täta dimman vi begåvades med häromdagen. Allt i naturen pryds av vattendroppar på olika sätt.

Det blir en speciell känsla,  då dimman och duggregnet tar bort alla skarpa konturer.

Jag gick, som vanligt, min dagliga promenad vid havet för att få lite positiva upplevelser.

Min telefon tar bra bilder, varför jag dokumenterade mina ögonblick.

Hoppas mina bilder skapar en tanke hos dig, hur jag upplevde dagen…

Häng med om du har lust.

 

Ser du den upp- och nedvända fotografen i droppen ?

Ledigt bord med havsutsikt ? Jovisst har vi det…

Vitkindade gäss. Nu allmänt förekommande.

Du är gammal, om det växer mossa på dig…

…men ungdomen spirar. Tallplantorna strävar på.

Slumpmässigt…? Säg mig vad som i naturen är slumpmässigt ?

Ett favoritmotiv vid Tönnersa

Jomenvisst, jag är fågelskådare…då jag betraktar bilden, associerar jag till en kylarprydnader från  USA-bilar på 1940-talet…

En hjort med kapital hornkrona…

Havet. Inte alla i vårt land är förunnade med denna vy… Hade du bott i den halländska skogsbygden,  hade du haft en mörk grankuliss i horisonten…Här har vi ett ständigt föränderligt hav.

I väntan på badgäster…och hur strandlinjen förändras.
Förståsigpåarna hävdar,  att strandens dynlinje borteroderas på grund av klimatförändringar. Jag har promenerat här i 50 år och det jag upplevt är tvärtemot. Det byggs ständigt upp nya kanter.  Denna kanten uppstod som ett resultat av två stormar.

Två lite impressionistiska foto från min telefon.