Kategorier
Naturbilder

SMAKPROV PÅ NATUREN…

 

 

 

 

…där jag plockar svamp.

 

 

 

Det börjar närma sig tiden, då vi kan skörda trattkantareller och Karl Johan, så jag gjorde ett besök på ett av mina goda ställen, som har levererat i många år.

Vi körde via allén mot Stjärnarp, som anlades för 300 år sedan och som kantas av gamla ekar. Träden är ärrade av tid, men skapar fortfarande ett intryck av styrka och uthållighet. Flera är stympade, men fortfarande grönskar delar av deras kronor.

Det är fantastiskt att se träd,  som kanske planterades i slutet av 1600-talet, fortfarande grönska. Tänk vad dessa ekar upplevt av passerande fordon och människor under 300 år ?

Under färden genom landskapet passerade jag öppna ytor, som vid denna tiden brukar vara besökta av flyttande tranor, men jag såg icke en fågel.

Det var med aningen av förväntan,  jag anlände till mitt svampställe, eftersom det varje år givit rik skörd.

Naturen är här,  som du kanske kan förnimma på bilderna, mycket vacker.

Det råder en stor stillhet i skogen. Inga trafikljud, inga stereoanläggningar som dånar, inga fläktljud, inga människor babblande i sina IFånar med högtalaren på högsta volym.
Bara skogen, tystnad och du själv som andas.

Under mitt strövande fann jag några torra gula kantareller och efter lite letande,  fann jag massor av små trattkantareller. Ge svamparna en vecka till och regn, så blir det möjligheter att bunkra upp vinterförrådet av svamp
Svamp, som jag nuförtiden alltid torkar och förvarar i stora glasburkar.

Det enda som störde tystnaden ,var passerande passagerarplan, som ritade sina vita kondensationsstrimmor i  den intensivt blåa skyn.

Nu laddar vi för premiärplock om 7-10 dagar, för då kommer det att poppa upp trattisar i mängder.

 

 

Medfaren…men han ger aldrig upp.

Mina härliga trattkantarellmarker.

Att slå på en Ifåne med högtalare här, skulle vara akut miljöförstöring !

Stubbarna har dragit på sig ylletröjan…

Marken ger ett mjukt intryck då björnmossan breder ut sitt täcke.

Tja, bilden fångade mitt fotoöga…

Här ska inte damer hoppa kråka eller…?

Ur stenen sträcker en rovfågel fram sitt mossklädda huvud.

Små trattkantareller…

…är inte större.

Kategorier
Naturbilder

SOMMAREN HÄLSADE PÅ OCH FÖRSVANN…

 

 

 

…minnena finns kvar.

 

 

 

Som du förstår tröttnar jag aldrig på havet och jag försummar aldrig möjligheten till en promenad längs stranden till Kattegatt vid Laholmsbukten.

Varje promenad ger nya intryck som stimulerar min fantasi  och som gör livet lättare att leva.

Pengar berikar inte mig, det är upplevelserna som gör mitt liv värdefullt.

Dagens promenad, som var en dag då hösten pustade ut ett andetag med sval luft, företogs i härligt väder med sol och i stort ostlig vind.

För tre veckor sen badade vi här..

Inget fågelliv förutom cormoraner, havstrutar och enstaka sädesärlor.

Om vi var många som promenerade i naturreservatet ? Jag mötte en (1)  person under 8 km strövande.

Som vanligt kameran med och det blev lite ögonblick, jag delar med mig.

Vassego !

Hovs Hallar till vänster och i luften svävar Hallands Väderö.

Den något ärrade vakthunden sträcker fram näven och säger:
“Vi är väl kompisar än” ?

När jag kom blev detta belätet så rädd, han körde huvudet i sanden…

Nog har han åldrats…

Med hjälp av fantasin…en vädur.

De som håller vakt vid Lagaoset.

Detta djur har ett mycket litet huvud, men en enorm kropp.
Han vände sig om och blängde argt.

En sädesärla innan hon flyttar söderut…

En krabbas skal rullar i takt med vågorna. Det som fanns i skalet finns nu i magen på kanske en gråtrut eller skarv…

15 km bort syns Kattegatterminalen något skymd av havet.

I horisonten Tylögrund och Tylön.

Då jag stod på en hög dyn, överkom jag jordkrökningen och kunde se feederfartyget som fick sin last hanterad.

På Halmstad Redd låg ett väntande fartyg på svaj.
En bra indikator på vindriktningen.

En fågel Fenix…på sitt  sätt.

Utsikt Lagaoset.

Bakom dynerna ett sankt område och sedan strandskog.

Jomenvisst blommar det

Lagan

Ett os, eller en mynning.

Ostlig vind…havet stilla.

Lite höstfärger…

Kategorier
Naturbilder

TÄNK…DETTA VAR BARA FÖR EN VECKA SEDAN…

 

 

Väder ändrar sig snabbt.

 

 

 

Halva juli och augusti bjöd på härligt sommarväder, vilket lockade oss till strandbesök.

Vi attraheras av möjligheter till bad, sol och goda naturupplevelser.

Jag personligen har aldrig varit så mycket vid stranden som i år. Jag ville inte mista möjligheten och passade på.

Platsen vi besöker är Tönnersa Strand, vilken är glest befolkad även den finaste sommardag. Man behöver inte trängas som bland det vackra folket i Tylesand…

Under ett par dagar i slutet av augusti hade vi vid stranden ett mycket fint fotoljus. Eftersom jag inte vill släpa med mina systemkameror ner till sanden,  tog jag bilder med min mobil.

Den tar förvånansvärt bra bilder och i telefonen finns ett potent editeringsprogram.

Här några bilder från en av våra dagar, som började varm och solig, men som efter hand blev en dag med upptornande Cumulusmoln, vilka växte till Cumulonimbus och Nimbus. Det blev åskmoln som drog in från sydost.

Dessa blev intrycken från en stranddag som bjöd på både stillheten och dramatiken.

Alltså bara en dag vid havet.

 

Cumulusmolnen växer till sig vid 12-tiden söderifrån vid Hovs Hallar.

Men ännu råder det stora lugnet, som är välgörande för en stressad nutidsmänniska. Lagan skapar rogivande mjuka kurvor i stranden.

Cb-molnet börja torna upp sig och släpper sin nederbörd i tunga skurar.

Så här ser skyn ut,  då det är labilt skiktat och det är att förvänta blixt och dunder.

Kategorier
Naturbilder

EN UPPLEVELSE UNDER 3 MINUTER EN SENSOMMARDAG.

 

 

…lite vardagsdramatik under några ögonblick.

 

 

 

Som vanligt…var jag ute i naturen häromdan för att kolla ett av mina ställen för gula kantareller.

Efter svampäventyret, som gav magert resultat, körde jag en mindre väg mot hemmet.

Vid passagen av det halvöppna skogslandskapet passerade jag en inäga, där en ung rådjursget gick och nogsamt valde ut,  just de örter hon ville äta. Ett rådjur är mycket noga med, vad det äter. Dess matsmältning är ett förfinat instrument,  som kräver rätt sorts energi för att fungera.

Hon stod 200 m från vägen och jag tog fram kameran, för man kan ju aldrig veta vad som kunde ske.

Geten var retad av ett gäng fältkråkor, som ansåg rådjuret inkräktade på deras revir.

Var gång kråkorna sa till,  flyttade geten sig några meter, men betet för henne var lockande, så hon höll på sin rätt.

Dock så gav hon sig iväg och just då kom en svenskhare som blivit uppstött av kråkaktiviteten farande förbi på scenen.

Kråkorna riktade omedelbart uppmärksamheten på haren och körde bort den.

Kråkor är om man vill kalla det kloka djur, som har förmågan att samarbeta och skapa lösningar på problem. I synnerhet om de är kopplade till begreppet mat.

Längst ner i hagen gick ett par tranor i kvällsljuset och plockade godbitar.

I dikeskanten var det färgrika drivbänkar av sensommarblomster, som visar naturens överflöd.

Ingen dramatik så det skulle få rubrik i en kvällstidning, men för mig visade det naturens diversitet och hur allt hänger samman.

Inget är slumpmässigt.

Några ögonblick från en sensommaräng kommer här.

 

Den färgsprudlande dikeskanten.

Rådjursgeten i sin vackra rödbruna sommarpäls.

Kråkorna retar geten.

Ett rådjur är mycket vaksamt. Det har god syn på långt håll och mycket god hörsel.

Full koll.

Hon tar för sig av markens örter.

En fälthare hoppar upp…

.och blir stressad av kråkorna.

Herr och fru trana.

Kategorier
Naturbilder

TRÖTTAR JAG DIG MED BILDER ?

 

 

…men sommaren kan vara härlig !

 

 

 

Tänk på en sak…nu lackar det mot jul ! Dagarna blir kortare, så njut nu.

Således for jag till stranden för att svalka ner  mig. Det behövdes för det var 27 grader varmt. Jag tror jag badade 10 gånger.

Som vanligt fann min kamera lite av strandmonstren.

Det är så att Lagan för med sig alar, som spolas iland på stranden och dessa kan bilda de märkligaste vidunder. Bara du har lite fantasi ser du vd det föreställer.

Stranden nu full av tyska turister och jag måste säga, att jag aldrig har sett så bleka turister. de var vita som krita.

Annars var de som får på grönbete och jag förstår det. Att bo i Duisburg i Ruhrs industriområde och sedan bli utsläppt vid Laholmsbukten till synes oändliga och tomma stränder skapar eufori.

Jag kom till stranden kl 10 och for hem kl 15.

Jo, jag har blivit ganska brun.

Nu avvaktar vi snön eller ?

Bilder från min IFåne.

 

En förträad Strandsurikat spanar…

De har mycket liten hjärnmassa…

Utsikt från ett badlakan

Svag ostlig vind, som ökade något under dagen.

Den svaga dyningen bröt mot Lagas uppsandning.

Inte behövde vi trängas.

Härligt eller ?

En varelse som stupat i sanden och vänt benen i vädret…

Den lättirriterade Strandtuppen.

“Stranden är min”

Kategorier
Naturbilder

VÄDERUTSIKTEN…

 

 

 

…för de kommande 8 dagarna är regn varje dag…

 

 

 

Vilket inte nåt vidare, om man är modellflygare och då speciellt segelflygare.

Överhuvudtaget har de senaste 4 veckorna ur modellflygsynpunkt varit usla.

Jag har varit på bettet hela tiden, beredd att ta varje chans till flygning, men tyvärr har jag blivit besviken varje dag.

Men det är bara att stå ut.

Vi tröstade oss genom att åka till stranden i det tillfälliga solskenet.

Kvällspress och public service-TV lovade världens undergång genom åska, storm och nederbörd med kaosöversvämningar som följd…

Jomen, tänkte vi, då kommer det väl några stänk…

Hursomhelst fick vi 5 timmar vid stranden före åskan kom.

Excessen och SVT hade lovat 50 mm men det bidde bara en tumme, 8 mm sammanlagt, så jorden gick inte under den här gången heller.

Jag har en elektronisk regnmätare i trädgården, vilken i och för sig inte är ett tekniskt precisionsinstrument, men den mäter det den ska mäta.

Trådlös och finns hos Clas Ohlson.

Utifrån havet och från söder kom två stora CB-celler,  men de drog vid sidan av vår stad.

Hur som…jag tog några bilder.

 

 

Sydostlig vind…platt hav tom strand.

Cumulusmolnen växer till då kallfronten närmar sig.

Inte en dålig strand för två personer…

Utsikten från våra badhanddukar…

Nu händer det saker.

En av cellerna närmar sig.

…det hördes ett diskret mullrande.

Nederbörden har börjat falla.

Det drar ihop sig.

Här den andra CB-cellen.

Här badade vi just…

Ett Cumulusmoln som slagit igenom inversionen och växer snabbt på höjden.

 

 

Kategorier
Naturbilder

EN AV MINA FAVORITFÅGLAR…

 

 

…större strandpiparen.

 

 

 

Detta är en allmänt förekommande vadare i kustnära landskap.

Du kan se de trippande på raska ben i vattenbrynet letande efter föda.

Nu, under häckningsperioden försvarar de sitt bo och ungar med stor aggressivitet mot trutar och måsar, vilka försöker inkräkta.

De är lätta att känna igen även i luften,  då de flyger med vingarna vinklade på mitten i en rask flykt.

Varför de kallas strandpipare ? Jo, då de flyger,  kan man höra deras typiska pipande läte. Inte att missta sig på.

Jag tog några bilder på långt håll…

 

Kategorier
Naturbilder

GÅR DET SÅ GÅR DET…

 

 

Min havererade dator.

 

 

Har du tänkt på , vilken oreda det blir i huvudet, då en funktion plötsligt slutar vara en funktion…

Min fina desktopdator,  som tjänat mig förtjänstfullt i många år, fick en svårartad infarkt för en vecka sen.

Ursprungslådan är 10 år, men jag har uppdaterat hårdvaran flera gånger och det satt bra grejor i.

Men jag har märkt konstiga symptom sista månaderna. Den har var konstig att starta mm.

Nu hände det, den ville inte starta, vad jag än gjorde. Jag följde alla råd jag hittade på nätet, jag försökte med ett start USB, men intet halp.

Efter diverse felsökning och tester kom jag fram till att moderkortet, (varför finns det inga faderskort…) hade lagt av.

Så köpa en färdig desktop..nix. jag ville bygga ihop den själv,

Jag och en kamrat åkte och bunkrade, moderkort, processorer, minnen, fläktar och allt vad som behövs inklusive en ny snygg låda, som var mindre och lättare än den gamla, vilken var stor som en kyrkorgel.

Det är inte lätt att få ihop det. Det stora problemet för oss åldringar är att läsa det finstilta på moderkortet, som anger vad anslutningen är till för. Det krävde en bra ficklampa och förstoringsglas.

Efter 7 timmar hade vi fått ihop allt och vi tryckte på startknappen.

Jo, den gick igång. Nu skulle vi installera operativsystem och jag vill ha Win 10. Jag laddade ner Win 10 i min desktop till ett USB-minne.

Stoppade in stickan i min nya desktop och installerade OS. Men jag var tvungen att köpa en ny OEM-nyckel. Legala OS-nycklar till Win 10 kostar 160 sek på nätet och de funkar 100%.

SÅ när allt detta var gjort,  har man att konfigurera sin dator, så den blir hanterbar.

Det första jag installerade var “Classical Shell” så jag får skrivbordet som jag vill.

Allt knegade på bra och jag kunde konstatera att mina bilder, 350000 styck,  fanns fortfarande på mina externa HD.

Men…då jag skulle logga in på Google sket det sig. Jag kunde inte logga in eller kolla mitt konto. Eftersom jag har ett Youtubekonto med 300 filmer, ville jag komma åt detta.

I minst 5 timmar sammanlagt höll jag på. Nästa morgon försökte jag igen. Gick inte. Men jag försökte och plötsligt gick det. Omedelbart efter jag loggat in på Googlekontot, fick jag ett meddelande från Google att man hade haft ett dataintrång, där loggin-uppgiftet hade stulits en masse.

Uppmanades att byta lösenord, vilket jag gjorde. Märkligt att inte Google gick ut med info öppet ?

Nåväl, nu rulla datamanicken på. Den är snabb eftersom jag har mycket internminne och mina HD är SSD.

Har du en dator, har du inga problem att fördriva tid.

Nu med nyinstallerad manick har jag lovat mig själv, att inte installera ett enda program, som inte är nödvändigt för den dagliga driften !

Jag vill inte göra ovanstående varje vecka…

Här kommer några bilder, inte på datorn utan från en promenad i går, som jag tog för att filtrera bort alla restfiler i hjärnan från dator arbetet.

 

Den sällsynta Boxerfågeln…spankulerade i sanden.

Dyningen från Kattegatt bryter försynt mot Lagans vatten.

Varför jag bor, där det finns en fri horisontlinje.

Trämaskens rike

Att upphäva gravitationen…

En bit trä efter lång resa i vatten.

Ett beläte plirar med sitt vita öga…

Sädesärlan är en livlig fågel. Kan inte vara still i en sekund nu.

Vacker blomma…

…som ger mig associationer till…

…Elsa Beskows sagor om Tant Brun, Tant Gredelin och Tant Grön…

De hade ju bahytter som liknade styvmorsviolernas blommor…

Blomman till höger ska väl då vara Farbror Blå…

Detta beläte spatserade omkring och bara existerade i det fina vädret.

Nu knakar det i björkarna…

Härligt med den ljusgröna grönskan.

Tja, din gissning är lika bra som min…

Familjen grågås på promenad med sin telningar.

En nykläckt gässling.

Kategorier
Naturbilder

ETT NYTT STÄLLE ATT BESÖKA…

 

 

…om du vill koppla av i lugn miljö.

 

 

 

Vi hade läst i lokalpressen att ett ungt par hade öppnat hotell, restaurant och caférörelse vid Toftasjön 10 km öster Halmstad vid väg 25.

På platsen låg för många år sedan något som kallades “Turistgården”, vilket var ett pensionat sedan tidigt 30-tal.

Framför allt var det frekventerat,  under den  tid då det var skridskois på den intilliggande Toftasjön.

På 90-talet byggdes ett konferenshotell,  som dock lades ner.

Nu är det ny verksamhet i fräscha lokaler och drivet av unga människor med moderna idéer.

Min granne lovade mig att bjuda på kaffe där uppe, så det var med  förväntan, vi åkte dit.

Anläggningen är fräsch och modern. Vi blev mottagna på ett mycket vänligt sätt av en av ägarna, Petra och fick den servering vi önskade.

Det vi fick smakade utmärkt och till rimligt pris.

De nuvarande ägarna har mycket planer för verksamheten, så det är mycket på gång. Allt för att göra vistelsen där attraktiv både för boende,  restaurant- och cafégäster. Platsen har god utvecklingspotential  i framtiden. Mycket kan man arrangera på Toftalund.

Platsen ligger vackert vid Toftasjön med naturen inpå knutarna.

Nära till promenadstigar, nära till Fylleån med grillplats och badmöjlighet. Cykelleden passerar förbi Toftalund,  så det är enkelt att mellanlanda där och ta en fika.

Andra utflyktsmål till fots är Tolarpsfallet och Torvsjön.

Bra badplats finns vid västra delen av Toftasjön 10 minuters gångväg från Toftalund.

För oss var det en mycket positiv upplevelse att besöka nyöppnade Toftalund i den lugna miljön.

Åk dit och prova på, vi tror du kommer tillbaka !

Här lite bilder från min telefon.

Hotell Toftalund hemsida: https://hotelltoftalund.se/

Interiör restaurant och café.

Snygga möbler och luftigt. En ljus lokal med mycket fönster.

En av ägarna Petra  var så här glad,  då vi besökte Toftalund.

Det finns flera dammar utanför hotellet och de ska iordningställas.

I bakgrunden Toftasjön

Trädgårdsdäcket lätt åtkomligt från matsalen och andra våningen.

Första våningen publika lokaler. Andra våningen i huvudsak rum.

Härligt sitta här i solen med kaffet.

Toftasjön, där det finns en runtflytande ö…

Byggnaden som ny.

En promenad ner till Fylleån tar tio minuter.

Mycket vacker natur.

Vid den lilla bron går bra att bada.

Vitsipporna blommar nu i överflöd.

Fylleån är nu på grund av all nederbörd stinn av vatten.

För den som är modig.., finns ett vågspel…

Om du går över gångbron över ån fortsätter stigen och denna vägen ska du gå, om du vill besöka Tolarpsfallet.

För många år sedan var detta badplatsen för lokalbefolkningen.

Blått på marken, men inte blåsippa.

Sädesärlan som hälsade oss välkomna till Toftalund…

Kategorier
Naturbilder

EN TIDIG MORGON RUNT LAGANS MYNNING

 

 

 

Lagaoset

 

 

 

 

Som vanligt…mina eviga promenader och strövtåg.

Inte har det hänt mycket i naturen…det är ännu kallt, så antagligen ligger naturen fortfarande i startblocken beredd.

Men en promenad längs stranden blev det.

Jag tog lite bilder…som i en del fall satte igång min fantasi.

Häng med om du har lust.

Ser du ansiktsprofilen i Lagans vatten ?
Horisonten försvinner försiktigt in i skyn…
Fjärilar på Kattegatt…

Här står jag…ståndaktig.

En matoppertunist vid E6 Snapparp.

Blåsippigt…

Kategorier
Naturbilder

EN FÖRSMAK AV VÅR

 

 

 

Jag fick energi och framtidstro
av mitt strövtåg vid Lagaoset.

 

 

Ibland känns det lite veset…då det är kallt, regnigt och grått.

Vårt lokala väder är ju sådant, då vi närmar oss vår. Men ibland blir vi förunnade sol och svag vind, vilket  har en mycket positiv effekt på mig i alla fulla fall….

Jag får lust. Lust att göra något, som till exempel att företa mig ett strövtåg i kända marker vid havet.

Detta inträffade för ett par dagar sen. Jag var inte sen att ge mig iväg klockan 10 ner till Lagaoset för att insupa miljön.

Vid Lagans utlopp fann jag ett 10-tal kite-surfare i full aktion. Det blåste inte speciellt mycket, men trots det,  tog de sig fram snabbt på vattnet.

Utloppet för Lagan i havet förändrar sig ständigt på grund av strömmar, vågor vilket ger en massiv sandförflyttning.

Det märktes att den sydliga  sydvästliga vinden hade fört iland massor av sand, som låg som en stor valk i strandbrynet. Denna sanden kommer sedan med vindens hjälp att förflyttas upp över dynkanten, avlagras där och senare flyttas till nästa dynkant längre in mot land.

Efter 50 års promenad i området påstår jag,  att dynområdet växer varje år.

Längs stranden från Lagaoset och norrut finns mycket drivvirke som Lagan fört med sig. Mest al naturligtvis, vars rötter skapar fantastiska figurer och fantasidjur.

Det gäller bara att ha ett öppet sinne och aktiverad fantasi, så blir du tagen till en annan värld !

På vägen tillbaka längs skogsstigen var jag ledsagad av bofink och för första gången i år av lövsångare.

En härlig känsla att gå på en stig i solskenet jämte havet och känna vårdofterna från en fuktig skog och salt hav ackompanjerade av bofinken och lövsångarens sånger.

Jag blir fullständigt avkopplad och är tacksam,  jag får uppleva naturen på detta sätt.

Med nytankade inre batterier anlände jag till parkeringen och bilen för hemfärd.

Dock inte förrän jag blivit grundligt utskälld av två unga mopsherrar.

Detta var en bra dag !

Jo, jag tog några bilder också

 

Det blåser i nacken på lövsångaren

Det syns i sanden det blåst sydvästlig vind.

Han vände ryggen mot oss. Avståndet var 50 m därav suddigheten…

Den fågel vars sång väcker minnen från våra somrar.

Landskapet bakom dynkanten omvandlas, då tallen sprider sig.
Dags för länsstyrelsen att agera kanske ?

Jovisst får jag vårkänslor !

Ett almonster ligger i försåt…

Det såg vid första anblicken ut som en klumpfisk…
men det var en del en alstock.

En av de farliga predatorerna som håller sig i strandkanten, Den långnäsade hoppkrokodilen. Han ser elak och aggressiv ut.

På en äng i närheten hade strandskatorna fullt upp med att ordna sin  bostad.

Den största rådjursbock jag sett. Kolla hornens storlek redan i början av April !
Jag tycker detta djur utstrålar kraft, stolthet och virilitet.

Ont om grågäss,  är det icke.

 

Kategorier
Naturbilder

LÅNGFREDAGEN…EN HÄRLIG PROMENAD PÅ FÖRMIDDAGEN…

 

 

…men efter lunch blev det skräp.

 

 

Var tidigt ute vid stranden där vädret var perfekt. Solsken och nästan molnfri himmel. Där det var lä och sol 15 grader varmt.

Havet låg i stort stilla trots sydvästlig vind. De enda vågorna var då dyningen från Kattegatt bröt mot Lagans utströmmande vatten.

Ljudet av de sakta brytande vågorna är rogivande.

Inget speciellt hade tilldragit sig på stranden mer än, att någon kört med ett motorfordon. Vilket inte är tillåtet.

Träffade som vanligt trevliga människor, vilka uppskattar lugnet i vår natur. Samt förmånen att uppleva verkligheten. Alltså inte den verklighet som de flesta möter i dag, den virtuella Ifåne-verkligheten.

Hörde ett par bofinkar längs skogsvägen,  som gjorde mig sällskap på min promenad och bjöd på sin typiska sång.

Här kan du lyssna på sången !

Häng med om du har lust…

Kategorier
Naturbilder

NU ÄR DET YSTERT I…

 

 

 

…Karseforsen.

 

 

 

 

De senaste månadernas rikliga nederbörd har gjort,  att våra vattendrag har börjat svälla.

Ett av de få platserna där vattenflödet blir upplevbart är vid Karseforsen.

Karseforsens dämme byggdes för nästan 100 år sedan för att kunna reglera vattenmängden till kraftverket i Laholm.

Fördämningen påverkade naturen i stor omfattning och det som blev Hjörneredssjöarna bildades.

Alltså sjöarna och dammen blev en regulator och buffert för Laganvattnet vid nuvarande Statkrafts anläggning i Laholm.

Hur du hittar dit ? Kör till Laholm, kör förbi Ysby och just efter Ysby håll utkik efter skylten “Karsefors Festplats”. Kör mot den och du kommer om du följer vägen att komma fram.

Speciellt vackert här under vår och tidig sommar med en frodig och rik natur.

Att åka hit som det är nu ,ger dig en uppfattning om hur mycket energi fallande vatten skapar.

Karseforsen är värt ett besök.

Här en videosnutt och lite bilder från vårt dagsbesök.

 

Dammen är ett gediget bygge.

Just innan Karseforsen kunde jag inte låta bli att ta en bild…

 

Kategorier
Naturbilder

IBLAND KÄNNER JAG MIG SOM AHASVERUS…

 

 

 

…den evigt vandrande skomakaren
från Jerusalem…

 

 

 

…som aldrig stannar upp eller kommer fram till målet, då jag företar mig mina regelmässiga strövtåg nere vid stranden i Tönnersa.

Jag tröttnar i och för sig aldrig på att vistas,  där med eller utan kamera, då det i regel sker något oväntat. Varje promenad skapar lite dramatik på något sätt.

Det är nog därför,  jag gärna går här…lite irrande och utan planering.

Har jag förmånen att bo vid havet,  är jag förunnad med möjligheter till mycket händelser. Hav, vind och strand skapar förutsättningar för det oväntade.

Det är därför, jag finner det så givande att promenera där.

Området är för boende i Halmstad ganska okänt. Visste fler om platsen,  är jag övertygad om,  att fler skulle komma för att få uppleva.

Jag tröttnar aldrig på att vistas där. Därför varje promenad är olik den föregående.

Kanske mina eventuella besökare på min anspråkslösa blogg tycker det är tröttande med min irrfärder där, men så är det,  jag upplever mina stunder där.

Jag var där i lördags och hade bara med min telefon att fotografera med. Så bilderna blev som de blev.

Jag vill mina bilder ska förmedla en känsla,  för vad minna sinnen upplevde. Jag hoppas också,  att de kan stimulera din fantasi. Det jag finner på stranden, kan hos min fantasi skapa de mest konstiga varelser !

Har du lust, så fortsätt kolla mina bilder.

 

När jag ser detta trädet, kopplar jag det till fontänen på Stora Torg i Halmstad. Fontänen skapades av den svenska konstnären Karl Milles och heter, som alla vet,  ” Europa och tjuren”.

I hans bronsgrupp finns i varje hörn av fontänen  “Tritoner” . Tritonerna kommer från den grekiska gudasagan och är hälften människa och hälften fisk.

Låter min koppling märklig och långsökt ?

Kanske. Frågan är vad han gör på min bild ?

Fantasin får jobba.

                Triton

Den lilla bäcken, just vid gränsen strandskog-dyner, är nu som en å på grund av riklig nederbörd. Bäcken är en viktig del av reproduktionen av havsöring,  som vandrar upp och leker där.

Orsak och verkan…vad jag menar ? Tänk efter.

Tönnersastrandens giftigaste orm. Alltid på hugget…

En av Laholmsbuktens krokodiler tappade huvudet,  då jag kom instövlande i hans revir…

Välkommen till en strand, där du ser en obruten horisont.

En av de sällsynta krokodilerna i Tönnersa kliar nacken lite lustfyllt mot en tall.

Denna kända fågel gjorde mig sällskap, flygande från träd till träd,  under del av min promenad.

Naturen är obändig. Rhododendron ligger redan i startgroparna.

Alla strävar vi uppåt…

Konsten att slå knut på sig själv.

Ett offer för kanske fågelinfluensan…

Denna al har inverterat sinne för gravitationen.

En storskarv eller som jag hellre säger, en Kormoran.

Är det ett hovdjur som glömt del av sitt framben…?

Kategorier
Naturbilder

ATT FOTOGRAFERA EN SVALA…

 

 

 

…är inte det enklaste !

 

 

 

Hussvalan är liten, snabb och flyger för betraktaren outförsägbart.

Man vet aldrig, hur den flyger sin aerobatik nära marken.

En vacker och snabb fågel som flyger ekvilibristiskt då de fångar insekter i luften.

Kategorier
Naturbilder

“LITEN KULING”…

 

 

…upplevde vi torsdag förmiddag vid kusten.

 

 

 

Som vanligt utlovade kvällstidningarna “kaos” och jordens undergång då ett djupt lågtryck passerade norra Norge. Vi skulle också drabbas av dess härjningar allt enligt Väderinstitutet “Storm”…

Jag tänkte, vi får väl ge oss ut och se hur mycket sanning det ligger i deras postulat.

Färden gick till Lagaoset, där vi möttes av solsken och vind som i medelstyrka låg mellan 12-15 m/sek.

Alltså långt från utlovad dos.

Det blev att gå genom skogen norrut till den stora parkeringen och sedan längs stranden söderut mot bilen.

Vinden var nordväst,  varför vi hade den i ryggen.

Lågtrycket och vindriktningen gjorde att vattennivån var högre än vanligt, varför promenaden delvis skedde uppe på dynerna.

Som vanligt flöt alar som transporterats av Lagan till havet i land och bildade märkliga monster.

Vi mötte inte ett enda levande väsen på vår promenad…

Men jag tog lite bilder och en snutt film.

Vill du hänga med ?

 

 

 

Mustascher på havet

Vakten vid Lagaoset sen 7 år börjar tappa vinterpälsen…

NNV vind

“Ge mig näven” !

Högvatten

En reminiscens av vinter.

En liten häst eller ?

Detta djuret släpade sig upp på stranden.

…denna varelse låg och svalde luft…

Jag kunde inte artbestämma detta djur…

Keep ´em coming …

Ståndaktigt.

 

 

Kategorier
Naturbilder

MINA EVIGA PROMENADER…

 

 

 

…längs stranden av Laholmsbukten.

 

 

 

Ja, för jag måste röra på mig,  även om jag inte kan flyga mina modeller.

Denna årstid i södra Sverige är i regel inte den,  som inbjuder till flygaktivitet. Kraftig blåst och regn har vi en period av nu, eftersom jetströmmen tvärs över Atlanten har flyttat sig. Jetströmmen bestämmer,  hur lågtrycken över Atlanten ska vandra från väst mot öst.

Som jag skrivit otaliga gånger,  är en promenad längs havet, där vi bor är en lisa för själen.

Denna promenad, där  vi är förunnade en fri horisont,  bjöd på mycket svag vind och solsken.

Alltså flygväder…men paradoxalt nog vinden var för svag för att kunna utöva hangflyg med mina segelmodeller.

Dock, det blir alltid en nästa gång. Bara man får ha hälsan. Min husläkare gav mig svart på vitt i går efter den årliga kollen sägande: “Du är en frisk människa, inga medicinska problem, så kör på i livet”…Så det kan inte vara bättre.

Således tar jag tillvara dagarna,  så gott jag kan.

Som vanligt möter man de trogna strandpromenerarna och en och annan hundrastare.

Enda fågellivet var en kråka, som kom förbi med en mindre fågel i näbbet. Kråkor är predatorer och matoppertunister. Men sådan är naturen.

Efter promenaden längs stranden till parkeringen Tönnersa gick jag längs skogsvägen åter mot Lagaoset.

Det var inte lätt att ta sig från stranden till skogsvägen, då det var verkligt högt vatten i bäcken, som rinner just innanför dynbältet.

Jag erfor ett par försynta knackningar i skogen av den större hackspetten, men den var inte synlig.

Nåväl, efter 7 km åter till min bil nöjd och belåten och med öppet nyluftat sinne for jag åter hemmet.

Jag fotograferade med min IFåne.

Häng med om du har lust, eller varför inte ta själv en promenad i detta spännande naturreservat.
Kör till Snapparp, sväng av vid macken, kör runt och följ skylten “Lagaoset”.

 

Kråkan sitter stolt med sitt byte i näbben.

Man vet aldrig…

Isen skapar figurer,  som endast din hjärna rik på fantasi kan se.

Tja…vad är detta…jag tog bilden för ljuset genom isen.

En al som strandat. Kanske den slår ut till våren. Det har skett förut.

Den gamle gårdvaren något ankommen bärande sin vinterpäls höll kollen…

…och hans kollega sträckte fram handen och sa “Hejsan”

Tallarna har ryckt fram till dynkanten, där de så småningom blir ihjälslagna av vinden.

En sak lade jag märke till, som jag inte sett förut. Alveden var rödbrun. Kan det bero på påverkan från kraftiga minusgrader i kombination med saltvatten ?

Kråkan flaxar iväg med sin lunch.

Storskarven har bitit i gräset. Kan vara fågelinfluensa.
Kolla näbbet. Som gjort att fånga fisk med. Vilket dessa fåglar gör med besked. Ca 1 kg om dygnet.

Vårt Halmstad 20 km bort.

En metallfågel ritar sina förgängliga streck.

En vindpinad tall. En överlevnadskonstnär i den barska strandmiljön.

Ja, detta var den isvintern…

Skuggspel.

Bäcken som avvattnar strandskogen mynnar i Lagan och är viktig för öringreproduktionen.

Detta vattendrag ändrar konstant utseende, beroende på att vattnet transporterar mycket sand.

Lagaoset

En alstam blankpolerad som en säl…

Jag fann en isfladdermus…eller isfågel…

Dynkanten efter kraftig vind, lågtryck och således högvatten.

Det var minus 3 grader.

Fast mossan prunkade och vinkade åt mig sägandes:
“Våren kommer” !

Kategorier
Naturbilder

INTE FLYGER JAG SPECIELLT MYCKET NU…

 

 

 

 

…men jag far runt i vinternatur.

 

 

 

Jag är ingen självplågare, det är därför jag inte ger mig iväg till mina hangflygställe, om det är 5 m/sek och 8 grader kallt…

Jo, jag vet, att jag och Pär gjorde det förr, då vi var unga, tåliga och vackra. Men eftersom vi nu bara är vackra…tar jag  utan samvetsförebråelser en god bok och sjunker ner i min läsfåtölj.

Vilket dock inte hindrar mig att uppleva vacker natur, då vi förunnats vinterväder.

Solsken och 7 grader minus, då jag startade min tur kl 0900 i dag.

Kollade mina jaktmarker och for runt lite i bygden.

Snödjup där jag var ca 12 cm, så naturen har fått alla vassa hörn rundade.

Jag var också nere vid havet och jag kunde se i den svaga vinden att det var på väg att frysa till så smått.

Lite fåglar dök upp i min väg och det är inte lätt att få de i objektivet i starkt solljus. Men några blev det.

Som jag skrev häromdagen, dovhjort är mycket allmän i södra Halland.

Jag fotograferade en del med min Ifåne. Apple ska ha credit för en bra kamera och bra redigeringsprogram i kameran.

Efter 3 timmar rullade min limousin in sitt garage igen.

Dagen hade varit bra och här några bilder om du har lust…

 

Fylleån vid bron Simlångsdalen. Tyvärr inga strömstarar då jag var där och spanade.

Skärpipärka eller…

…vattenpiplärka ?

Denna bilden var inte enkel…

Kunde inte tallen bestämma sig hur den skulle växa…
eller den kanske ångrade sig…

Kategorier
Naturbilder

Brrrrrrrr !

 

 

 

 

Det var kylslaget i dag…

 

 

 

…vilket dock inte hindrade mig från min dagliga promenad längs havet vid Laholmsbukten.

Till en början var det inte kallt, men eftersom jag står på en häftig dos betablockerare, fryser jag lättare om fingrarna nu.

Det är bara att acceptera och försöka lösa med bra vantar.

Det var så kallt så Lagans vatten rök i kylan. Längs stranden fanns en iskant, så om ett par dar, kan Laholmsbukten lägga sig om kylan fortsätter.

Jag vet det ska bli mildare några dagar, men sedan åter kallt.

Vid stranden och i naturreservatet ca 7 cm snö…inga mängder, men det blir ljust och fint, vilket lyfter i alla fall mitt sinne.

Längs skogsvägen tillbaka hälsade jag på den större hackspetten, som har sitt revir på samma ställe. Hans idoga knackande hördes väl och jag fann honom i en tall.

En färgklick bland vinterfärgerna.

Efter en timma var jag åter vid bilen och återvända mot hemmet med nya goda upplevelser.

Här är några, låt oss kalla det miljöbilder, av det jag upplevde.

 

 

Lagan rök.

En frostklädd al.

Något jag inte sett förut. Kanadagäss flyger ihop med grågäss.

Min bekant, en större hackspett.

Så här kallt var det.

Träd nära havet klädda frost.

En tall som synes dekorerad med bomullstussar.

Lagaoset januari.

Vy från en dyn.

Stranden.

Badgästerna har inte dykt upp ännu…

Laholmsbuktens vackra kurvatur.

Ingen trängsel…

Följ mig bakåt stigen…

 

Puder…

 

 

Kategorier
Naturbilder

JULDAG…

 

 

…strandströvardag.

 

 

Efter för mycket julmat kändes det nästan som ett tvång att få ge sig ut på en promenad.

Som vanligt…blev det 8 km vid stranden och tillbaka via skogen nere vid Lagaoset.

Då jag går där, händer alltid något oväntat…och för den delen det förväntade.

Vi hade ett lågtryck och nordvästvindar av kulingstyrka häromdagen, vilket medförde högvatten i södra Kattegatt.

Det hade påverkat dynkanten så tillvida,  att den blivit som avhuggen av en kniv i framkanten.

Uppe på stranden hade havet transporterat upp sand, som så småningom kommer  att hamna på kanten av dynerna och bild en ny högre mjuk kant.

Alltså transporten av sand är en Perpetum Mobile, ett Pater Nosterverk av naturens eviga energi.

Inget speciellt hade spolats upp, som jag kunde se på min promenad. Jag hittade några små bärnstensbitar i strandkanten.

Annars var det mest danska mjölkförpackninger…fast jag trodde,   att man bara drack öl i vårt broderland…

Inte en människa syntes, men jag mötte en glad hund,  då jag lämnade stranden och gick upp mot skogen.

Det var lite spännande,  då jag passerade den plats ,där jag observerat en större hackspett flera gånger. Jag stannade till och till min glädje erfor jag ett försynt knackande uppe i en tall. Om nu en hackspett kan hacka försynt.

Hur som helst han var fullt sysselsatt med att plocka fram de feta fröerna ur tallkottar.

Har du märkt,  att man om du stannar upp i naturen och bara lyssnar, så kommer du att märka,  hur naturen och dess invånare talar med dig ?

Jag var på plats redan 0830,  så det var nog skälet till,  att det var folktomt. Eller så var människorna på väg hem från Julottan…

Jag fångade några ögonblick med min telefonkamera. Som med förlov sagt tar bra bilder…

God fortsättning på Dig !

Ser du randen med brytande vågor ? Det är där Lagans utgående vatten möter Laholmsbuktens saltvatten.

Här bryter vågorna.

De brytande vågorna går efter hand mot stranden, eftersom den nordgående strömmen i Laholmsbukten driver Lagans vatten längs stranden mot norr.

Mycket skum bildades i dag. Beror inte på förorening, utan det är en alg som bildar skummet.

Svårt att se skillnad på brytande vatten och skum…

Det jag tycker om, den obrutna horisonten.

Det närmaste vinter jag kom förbi.

Min hackspettskompis…

En vacker fågel…

Den är allmänt förekommande i våra marker nu.

Inte speciellt skygg. Bilderna tagna på 30 m avstånd lite hastigt.

God Fortsättning säger han åt betraktarna !