nostalgitime !

 

Så luta er tillbaka och skruva din inre klocka tillbaka till mitten av 30-talet, för  nu ska vi nostalgisera !

Det tycker jag är härligt, för det var ju vid denna tid, allt väsentligt upptäcktes och provades. Det var vid denna tid hantverks- och yrkeskunskapen låg på topp. Man hade inget CAD eller CAM, men man hade erfarenhet och kunskap parad med begåvning och nyfikenhet. Därför gjordes stora framsteg.

Bilderna har jag tagit utan lov, från en tysk bok vars förlag gick hädan 1945. Jo, jag känner mig lite kriminell, men jag vet att de flesta…..inte har denna bok, varför jag rättfärdigade min handling med en önskan att visa bilderna för alla . som besöker min lilla blogg.

När jag läser boken,  ser jag vilka dynamiska människor och ledargestalter, som förde segelflyget framåt. Segelflyget var ju på frammarsch. Det kom oavbrutet nya innovationer och tekniska lösningar för den vanliga människan. Ordnades det en flygdag på exempelvis Ålleberg , kunde det komma 20000 besökare, så flyg var ju något,  som drog.

Här följer bilderna , som jag fotat av från en bok, tryckt på kristidspapper,  som har gulnat av ålder. Jag hade önskat,  boken varit tryckt på fint papper med riktiga foton,  i klass med vad man kunde åstadkomma vid denna tiden. Man var inte dålig,  vad gäller fotokvalitet på 30-talet.

Som sagt, bilderna är som de är, hoppas de, i alla fall för de erfarna besökarna, kan föra er tillbaka till pionjärtiden !

       En annons från tidningen “Flyg” som var tidstypisk.

   Flygplan från 20-talet. Kolla namnen: Konsul, Statsråd ungefär, Gripen, Edith, Svarte Djävulen och Vampyr.

   Man kan tycka planen ser ut som den tidens motorkärror. Inte direkt några slanka konstruktioner.

     Tävlingskärror från 30-talet. I de flesta fall konstruerade vid de olika universitetens fakulteter för fysik. Ett av namnen, Fafnir, är ett fornnordiskt namn som en dvärg, son till kung Hreidmar  innehade i Voluspasagan.

Flygplan från mitten av 30-talet och tvåsitsiga plan. Kranich flögs i Sverige till 1959, då de blev förbjudna

 av Luftfartsverket då limmet inte höll. Man använde ett tåkomponents kaseinlim, som inte höll den kvaliteten

 man förväntade sig. Alltsammans emanerade från en pilot som fick göra nödutsprång från en Weihe, när han

 flög i moln. Stygga tungor sa att piloten hade kommit i ett okontrollebart läge och steg ur. Men han sa att planet

föll i bitar i molnet………Ja en bra sak medförde detta och det var att segelplansflottan i Sverige förnyades med

penndrag. Med hjälp av statliga pengar och lotterier och annat fick flygklubbarna möjlighet att köpa in Bergfalke

 för skolningen och sen kom de ensitsiga tävlingsplanen av sig själv.

 Min favorit: “Minimoa”. Kommer ni till Wasserkuppe så kolla fullskalakärran där på museét..

Weihe en vacker, på den tiden högvärdig tävlingskärra. Olympia, som togs fram för att användas

vid olympiaden i Helsingfors 1940. Ja det stämmer segelflygning var då tänkt att bli en olympisk gren.

Längst ner en D-30 som konstruerades vid tekniska högskolan i Darmstadt. Detta var det bästa man kunde

åstadkomma i slutet av 30-talet. Läs här om D-30:

http://www.akl.tu-darmstadt.de/media/arbeitskreis_luftverkehr/downloads_6/kolloquien/16kolloquium/01_ewald.pdf

 Vingbalken till D-30 tillverkad i aluminium

 Två av professor Hortens flygande vingar vid tyska mästerskapen 1938

   Piloten på en flygande vinge låg ju ner och flög. Hmmm om man landat på ett trångt utrymme och

  man ser en skog närma sig lite för snabbt, vad gör man då ? Kanske en groundloop…..annars kan man få

 närkontakt mellan huvudet och en gran.

    Översikt över kontollytor hos Hortens flygande vingar.

 En parantes: Kurt Lennå från Halmstad konstruerade   en hangkärra med ett utseende som Hortens parabel fast ännu mera parabollik. De som kollade kärran sa; Hur   f-n ska detta kunna flyga ? Det var en fråga som bara avslöjade deras okunnighet inom flygmekaniken och  aerodynamikens fält. Kurt bara småskrattade och sa: “Vi får väl se”…..sen handkastade han modellen och den bara flöt iväg. Lika långt som hans modell flög, lika långa var hakorna på de som tvivlade på modellens  flygförmåga.

 Högvärdiga segelkärrors utveckling 1927-1937 i Tyskland

    En av Tysklands mest kända segelflygare: Peter Riedel med sin hjälpmotor till sin segelkärra.

    Läs här om Peter:

http://en.wikipedia.org/wiki/Peter_Riedel

 En beskrivning hur man startar med gummirep. 3 eller 4 man på var sin sida som ska dra i repen.

 Startmanskap som håller vingen parallellt med marken och personal som frigör planet för start.

 Vid start får manskapet vid gummirepen ordern Spänn och det gör man

När man spännt repen så mycket det går där man står kommer ordern: Spring !

Vid Spring sätter man så mycket fart det går för att få maximal spänning och när startmanskapet inte kommer längre är det dags för mannen vid stabben att dra sprinten så kärran skjuter iväg som den vore startad av en slangbåge. Detta sätt att starta fungerar utmärkt och användes senast i Sverige på Ålleberg,  när man restaurerat startbryggan på Västhanget. 

 Pilot i den 60 år gamla Babyn var min gamla flygkompis från Skövde, Anders Blom, som då var chef på  Ålleberg.

 

 Hur en lävåg uppstår bakom ett hinder. Tänk er Hallandsåsen till vänster och Nyårsåsen till höger.

 Under bra förhållanden, när det är stabilt skiktat, kan en lävåg uppstå och man kan se det typiska

Lenticularismolnet. Det ser ut som en mandel. Lävåg är det behagligaste man segelflyga i. Ingen turbulens

men det kan var hoppigt när man klättrar i rotorn för att kommma upp i lävågen. Hörde  en 

skärmflygare, tillika instruktör, som påstod han flög in i rotorn vid att kunna ta lävågen. Tror jag inte ett dugg på.

Inte i den turbulens och kraft det finns i en lävågrotor med en högvärdig skärm.

 

 Här har vi en “Lufthamn” Inga dåliga grejor. Jag kan se planen komma, kasta ankar och tanka….

 

Men mycket av uttrycken inom det kommersiella flyget kommer just från sjöfarten.

 Greve Hamilton med en hängglidare. Han hade flygskola på Galgberget i Halmstad, ovanför Båstad

på Hallandsåsen och nere vid Ystad.

En pionjär, ingenjör Edmund Sparmann efter en flygning över Öresund tur och retur. Jo, han konstruerade  ju Sparmann-jagaren.

Läs om Sparmann här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Edmund_Sparmann

Läs om hans jaktkärra här: http://www.avrosys.nu/aircraft/Misc/461P1.htm

 Segelkärror använda i Sverige 40-50-tal.

Fi-1 konstruerades och byggdes i Halmstad på Flygindustri.

Vll ni se den i verkligheten så kör upp till Ålleberg, där står den i museét.

   Som avslutningsbild,

Sigurd Isacsson

 med sin Rimfaxe tror jag det är.   En man som aldrig gav sig ! Han myntade begreppet: Det du vill, det kan du !

Sigge dog för ett par månader sedan och är saknad.

 

mats