…egentligen…
Tja, det beror vilka preferenser och värderamar man har.
För mig är modellflygning något som ger mig mycket upplevelser.
Både positiva och negativa. För mig har det varit mycket positiv input. Alla dessa goda saker lagras i min hjärna och hågkomsterna stimulerar mitt tänkande och fantasi, vilket gör livet härligt !
Alltså modellflyg medför så mycket mer än själva det mekaniska flygandet. Modellflyg är för mig porten till upplevelsernas förlovade land.
Dagens flygning med en termikmodell väckte många tankar, vilket jag i någon mån beskrivit i undertexterna på mina bilder.
Syftet med dagen förutom att flyga termik var att försöka fotografera migrerande ormvråkar, som nu samlas i stora mängder för färden mot Afrika och södra Europa, där de tillbringar vintern.
Därför hade jag monterat min trogna GoPro på kroppen av min modell och ställt in den på video. Det går ju alltid att klippa bilder ur en video, även om kvaliteten inte blir bra.
Termiken var av typen “Torrtermik” , vilket innebär att den stigande varmluften inte når sådan höjd, att dess fuktighet kondenserar och bilder de ulliga sommarmolnen, eller som det heter Cumulusmolnen.
Att fuktigheten inte kondenseras beror på ett spärrskikt, som kallas “Inversion”, vilket kan vara ett lager med varm luft, som spärrar den stigande luften, då energin i termiken inte räcker till att komma högre.
Jag hade tur med fåglarna, för det fanns gott om “Skruvar” med rovfåglar, vilka kurvade upp sig i termiken, för att de sedan skulle kunna glidflyga vidare söderut. Rovfåglar flyger energisnålt och utnyttjar termiska uppvindar mycket skickligt.
Att fotografera en fågel i luften från min modell… det är inte lätt, eftersom man hela tiden får chansa med riktning av kameran. Går det så går det…
Efter mer än 2,5 timma i termik var jag nöjd, packade hop och for hem nöjd.
Men allt har två sidor…då jag monterade minneskortet i datorn, så jag att acken i kameran gett upp andan i ett ganska tidigt stadium…Alltså Murphys Lag gäller…
Jag fick några bilder, men de som jag var säker på borde blivit bra, de blev bara en förhoppning.
Nu har jag bytt acke i kameran och det kommer fler tillfällen.
Dock inte i dag då det ska bli relativt frisk vind, vilket är ett aber, då man flyger termik. Exempelvis om det på 100 m höjd blåser 6 m/sek, betyder det att för varje termikvarv jag gör, så kommer modellen att driva i väg ca 25 m..
Alltså förstår du att 5 minuters termikflyg i frisk vind driver modellen åt lä en avsevärd sträcka.
På söndag blir det Hovs Hallar, där yr.no har lovat svag nordvästlig vind.
Det ser jag fram emot ! En söndag på Segeltorpshanget i svag vind…härligt.
Här kommer lite bilder som är klippta och kraftigt uppdragna från videon, därav kvaliteten.
Jag är ingen vän av knivskarpa bilder, som visar ett statiskt objekt…hellre lite suddigt som fantasin stimuleras av…
Luta dig tillbaka…
En glada flyger rote med mig. Det finns en liten “Koloni” med glador, just där jag flyger.
Gladan är en ganska risig termikflygare. Det är en piece of cake att stig ifrån den, om man ligger ihop i en blåsa.
Ormvråken är mycket skickligare.
En glada drar fram axlarna för att kunna öka hastigheten.
4 ormvråkar.
Gladan är en skoningslös predator.
Gladan med sitt typiska kännemärke; den kluvna stjärten.
Här reagerar gladan på min annalkande modell.
Min rote etta.
Avstånd till fågeln är mindre än två meter.
GoPron gör, att det ser ut som 10 m…
Förr hette traktorerna, Volvo, Bolinder Munktell och Fordson. Nu heter de Valmet och John Deere…
Dammet som harv/såmaskin drar upp fångas och stiger upp med termiken.
Kan inte bli bättre; Min modell, Biltemstol och fint flygväder med vacker natur.
Jag kräver inte mer.
Blåklocka under sen blomning…
En nöjd åldring…