EFTER 6 VECKORS VÄNTAN…

 

 

 

 

 

…fick jag äntligen chansen för lite  hangflyg !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har haft envisa vindar från den  3. och 4. kvadranten under
två månader,
vilket effektivt släckte hoppet om hangflygning
på Hovs Hallar.

HH kräver NV-NO vind.

Dock visade långtidsprognosen hos yr.no,  att onsdagen kunde
bli en
klämdag med bra hangvindar.

Meteorologen förutsåg ca 5 m/sek NNV. Perfekt för mig och
en hangmodell.

Klockan 1030 anlände jag till parkeringen på HH och konstaterade,
att vinden
nu var NNV.

Alltså tog jag mitt pick och pack och stretade uppför kanten till
Platån, eftersom vid NV vind vinden ligger på den södra delen
av Platån.

Uppkommen mätte jag vinden och den var 7 m/sek och byig
från NNV.

Det var lovat,  att vinden kunde dra mot nordväst,  så jag beslöt,
med hänsyn till den friska vinden, att
knalla ner till Segeltorpshanget,
vars kant passar nordvästliga vindar.

En ny promenad ner Segeltorpskanten till min pilotplats.
Ny vindmätning och den sa
7-8 m/sek rakt på och byigt.

Nedanför på gräset höll Jan från Eslöv på att förbereda start med
sin skärm
i den något besvärliga vinden.

Han drog upp skärmen nedanför hanget, backade upp i kanten
och startade.

Sen försvann han i riktning Norrehamn, där vindmätaren sitter.

Jag satte ihop min Spirit satte fast min Mobiuskamera på mina
solglasögon
och startade videon…bara för att komma på,
då jag landat,  att kameran inte
funkat…

Försökte fixa det,  då jag kom hem, genom att vidta de åtgärder
som kunde 
behövas,  men kameran vägrar videofilma.
Den tar stillbilder men ingen video.

Jag fann nya kameror på nätet till hyfsat pris i England och
beställde två nya.

Lyftet var i den friska vinden kraftigt och det bar både högt
och långt framför
kanten.
Så att flyga var enkelt.

Jag hade startat kl 11 och med ett par avbrott, landade jag
slutligen kl 1430.

Landningarna mycket underlättade av min effektiva klaff
, som möjliggör i 
stort sett helikopterlandningar. 


Jag märker, det är den kalla årstiden, eftersom strömmen
av turister har nästan sinat.

Men nästan som vanligt, de som kom förbi stannade och
var nyfikna, varför jag gjorde skamlöst propaganda för
modellflyg och då i synnerhet i konsten att flyga på ett
hang.

Efter landningen kände jag,  att jag  var jag genomblåst
försiktigt uttryckt.
Jag borde haft min overall, men
jag felbedömde väderläget
hemma.
Nu vet jag.

Ytterligare skärmflygare kom i form av Anders, som startade
nere på
Segeltorp och omedelbart gled iväg mot Platån,
där jag, då jag var på väg 
till bilen,  såg honom hänga på bra
höjd över Hovs Hallar njutande sin flykt.

Jag tog stillbilder med min lilla Mobius och jag publicerar
några här,
så du ser, vad jag sysslat med.

Men det kändes härligt att ha fått ett par timmar i luften igen
efter ett så långt uppehåll. Hoppas jetströmmen flyttar på sig,
så vi får lite nordliga vindar !

Som sagt alla bilder min lilla Mobius.

 

 

Startberett.

Havet bröt med ovanligt kraftiga vågor…

Segeltorpshanget med en skärmflygare i bakgrunden.

Segeltorpshanget nordost ut mot Platån.

Den gamle hangflygaren njuter

Jan från Eslöv njuter i sin skärm.

Stratitec

Vänster fot på speedpedalen för att kunna moderera hastigheten vid landning.

Jan flyter över sin landningsplats.

Touchdown

Nu ska bara skärmen ner.

Anders skärm.

Anders har tagit steget ut i friheten.

 

LÅT OSS ÅTERUPPLEVA EN FIN FLYGDAG PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

 

 

…med min  Spirit Elite.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så lite som jag modellflugit sista 6 veckorna, har jag aldrig upplevt förr.

Väderläget har varit helt låst och jetströmmarna har inte varit på
vår sida.

Jag är för bekväm att ge mig mig ut till ett hang i 12 m/sek sned vind
och i duggregn.

Jag får avvakta. Men som lite plåster på såren kan vi ju kolla en video
från sommarens flygningar.

Den är inget speciellt, men visar kanske, varför jag så gärna far till,
HH , då
förutsättningarna är goda för att uppleva flyg och natur.

Hoppa ombord så flyger vi !

Kanske jag publicerat videon förut, men det får vi stå ut med…

PS. Om ni undrar över varför en skevrodret står ner, beror det på,
att jag hjälpligt  trimmat bort  snedbelastningen, orsakad av ombordkamera
och kolfiberstav.

 

 

 

 

 

 

 

 

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ HOPALONG CASSIDY OCH SIGGE FÜRST ?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Landet längesedan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi som är födda på 40- och 50-talet växte upp med idoler,
som
stod för några av de kardinala dygderna.

Under våra unga år behövde vi inte skämmas, för att vi
såg upp
till människor med goda egenskaper.

Vid den tidsepok, då vi passerade igenom vår barndom,
blev vi uppfostrade
att respektera människor med goda
moralbegrepp och
vilka  levde,  som de  lärde.

Pekpinnemänniskorna av idag…hur många lever,
som de lär ?

Vi hade ju inte tv, IFånar eller dator. Vi hade lokaltidning,
matinéer på söndagen och en radio med en kanal.

Visst, det tycks ha varit lättare att leva i den tiden, då man
man
inte som idag översköljdes,  med det som kallas nyheter
och allt
du måste vara informerad om genom att ständigt
vara online och uppdaterad.

Det var lättare då, att vara ett föredöme. Vi hade ju helt
enkelt
inte så mycket att välja på.

Allt det vi såg upp till hade sin tid. Denna tiden kunde var
långt utsträckt.

Inte som idag, då de man förväntas se upp till har en existens
på veckor eller månader. Kommer du ihåg namnet på  någon
från de sista 10 åren,  som vunnit Melodifestivalen…

Den förändring vårt samhälle och våra livsmönster är inne
i nu,
är det,  den riktning vi önskar ?

Vill vi ha det som i dag ?

Är du lyckligare,  för att du ringer med en Iphone för 17000 kr ?

Är du lyckligare av att kunna kolla dina SMS en gång i minuten ?

Behövs det en Hopalong Cassidy eller Sigge Fürst igen ?

I dag är allt  KORTVARIGT.

Lika kortvarigt som livstiden för en platt-tv från Elgiganten.

En idol  kan vara i rampljuset ett år, sen försvinner han,  utan
att han eller hon  lämnar ett spår efter sig,  sakta sjunkande
ner i glömskans
gyttja, för att, om han har tur kunna  dyka upp
som reklampapegoja för nätkasinon i de kommersiella
tv-kanalerna.

Hopalong Cassidy var en idol,  som stod sig  i 35 år med sina 
mörkblåa kläder, sina blankputsade läderstövlar och stora
svarta Stetsonhatt.

Han hade ingen Porsche Cayenne stående väntande på gatan,
men väl sin
vita välputsade häst Topper.

Vi som levde i en låtsas cowboyvärld på 50-talet  kunde alla
detaljer i hans utrustning ner till hans
pärlemorbeslagna
kolvar på  sina  Single-Action Army
.45 Caliber Six Shooters,

Hopalong var en idol för oss,  då han representerade
rättrådighet, höga moraliska värden och beskyddandet av
de svaga.

Han nedlade bovar och kvinnor med samma eleganta hand,
under det att han upphävde  sitt mörka bullrande skratt.

Då vi lekte efter söndagens matiné, var det alltid kiv och liv,
vem som skulle personifiera
denna Vilda Västerns hjälte

För han var den i våra 50-talsögon,  som var en sann hjälte
och vilken  vi såg upp till.
Det blev i regel den,  som hade de finaste leksaksrevolvrarna,
som fick ikläda sig Hopalongs roll.

Hopalongs häst Topper blev 26 år gammal och vill du
vallfärda
till hästens grav så res till Los Angeles Pet
Memorial Park.

En annan person  som såväl gammal som ung såg upp till,
var skådespelaren, sångaren Sigge Fürst.

För dagens unga människor troligtvis helt okänd, men oss
som har gått i golfbyxor en välkänd
underhållare med
personlig stil.

Han hade en trygg utstrålning och spelade ofta polis i filmer.
Sigge hade arbetat som polis i Stockholm, så rollen var
välkänd
för honom.

Sigge stod för oss halvgamla som representant för begreppet
REJÄL.

Han orsakade aldrig skandaler, var positiv och glad.
Han försvarade rättvisan och framträdde alltid som det godas
representant i sina sceniska framställningar.

Förutom skådespelare var han sångare med specialitet
sjömansvalser.

Jag minns, vi såg honom på tidigt 50-tal i  Folkparken en 1. maj
sjungande
sina valser och småpratande med publiken.

Vi glömde aldrig det och jag kommer ännu  ihåg, vilken
intim och positiv stämning han skapade under sitt framförande.
Folkparken var fullpackad.

Varje lördagsmorgon var Sigge programledare för “Frukostklubben”.
Ett program som gick i  radio under många år. Detta program var
omåttligt populärt, därför det stod för sin tids  kvalitet och genuina
folklighet.

Jämför Sigge Fürst med någon av dagens rappare, som heter
något med “XYZXZ”.
Eller med någon av dagsländesångerskorna som gnäller fram
sina omelodiösa alster.

Hur länge kommer en rappare att finnas i människors minne ?

Sigge Fürst var en idol,  som vi hade då, men som jag inser att idag
inte skulle haft en chans, då medialandskapet och attityder har
ändrats.

Till det bättre eller sämre tål att diskuteras.  Samhällsutvecklingen
som vi har och har haft, omöjliggör för någon, att få den status
som aktör likt den Sigge Fürst hade.

Under Hopalong Cassidys eller Sigge Fürsts tid var idolerna
något,
som vi unga såg upp till. De var verkliga förebilder.

I dag ? Vem minns de,  som var i neonljuset för ett år sedan ? 

De tenderar att  glömmas  bort.  Förebilder i dag…har vi det ?

Men Hopalong Cassidy och Sigge Fürst lever fortfarande i mitt
sinne. Därför de var riktiga förebilder !

Tänk om det dök upp en ny   “Snoddas”.?

 

 

Sigge Fürst 1905 – 1984

Hopalong Cassidy alias William Boyd  1895 – 1972.

Idolbild från veckopress tidigt 50-tal på Sigge.
Han gör reklam för lördagsprogrammet Snurran,
vilket var omåttligt populärt.

 

JAG HAR ALDRIG UPPLEVT SÅ DYSTERT VÄDER…

 

 

…för det väder vi modellflygare,

med betoning på “Flygare”,

upplever just nu är bedrövligt !

 

 

 

Det tycks som om varje gång jag ser ut genom fönster
vara ett ett måste, att jag möts av grått väder, regn
och frisk sydlig eller sydostlig vind…

Vintern, om vi kallar det vi har nu vinter, då förväntar jag
mig att i alla fall få uppleva någon högtrycksdag med
-5 grader och solsken med nordlig vind…

Men i år…noll.

Jag såg att i morgon är det utlovad västlig frisk vind
och vad som än sker ska jag då åka till Tönnersa Strand
för att få mig några timmars hangflyg.

Jag hoppas jag slipper regn.

Jo jag blir frustrerad då vädret är så emot oss.

Naturligtvis längtar jag till sommar eller i alla fall vår,
då vi har termik och hyggliga temperaturer.

Då vi slipper lite av känslan vi har nu, att en blöt
yllefilt ligger över landskapet och våra sinnen.

Så vad gör jag ? Jag tänker tillbaka hur fint modellflyg
kan vara. Detta med hjälp av lite bilder.

Vi är nu i Januari. Jag kan nästan inte ge mig till tåls
inför vi hangflygares årliga träff i Ystad i Maj !

Att ta årets första termikblåsa är för mig en storartad
upplevelse. Ungefär som då jag knäppte min första
vildsvinsgalt 1990. Eller då jag skärmflög vid Hammar
första gången.

Käre besökare, här kommer lite bilder hur jag upplever
att modellflyg ska vara…

Grått och dystert…

Vi hade liten kuling i natt…

Vem minns torkan vi haft ?

Koll av modell innan start.

Iväg !

Final

Är det inte härligt med det gröna i naturen…

…jämfört med det vi har i dag ?

                                 Glad gammal man på HH förra våren.

Ållebergs Västhang får en inspektion av den gamle flygaren.

Detta är vad jag tycker modellflyg…

…modellflyg ska vara !

VAD GÖRA, OM DET INTE ÄR MODELLFLYGVÄDER ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Man kan ta en promenad vid stranden.

 

 

 

 

 

 

 

Har jag inget särskilt för mig går jag min dagliga promenad
vid stranden på 8 km.

Som jag skrivit åtskilliga gånger är detta ett sätt att bli av
med stress och ladda själens batterier.

Jag blir en ny människa efter ett strövtåg längs Laholmsbuktens
strand.

Jag vet vad jag förväntar mig, men alltid blir jag överraskad av
något nytt som dyker upp.

Framför allt träffar jag trevliga människor där, som gör samma
sak som jag, njuter naturen.

Och det som för mig är viktigt,är att jag kan se den fria havshorisonten
vilket ger flykt åt mina tankar.

Väderläget i dag var gråmulet och temperaturen, då jag gick ur bilen,
var -4 C. I sanden såg jag stråk av rimfrost, då jag gick mot stranden.
Dock slog temperaturen snabbt om till +4C.

Min promenad började vid Lagaoset längs stranden norrut till
Genevadsån, sedan längs skogsvägen tillbaka till Lagasoet.

Det blir 8-10 km och rundan tar ca 2,5 timma.

Inga speciella fåglar såg vare sig jag eller en ornitolog som satt
på en av de högsta dynerna och spanade ut över havet.

Under min promenad tog jag lite bilder, mer eller mindre fantasifulla,
som visar ögonblicken från min odyssé.

Häng med om du vill…

 

 

 

Florsocker…

Min fria horisont…

En raritet…en unge av den Laholmska saltvattenkrokodilen låg i solen.

Damen utan överkropp eller ?

Bara jag och en stolpe med pekfinger på stranden.

En trähydra

Detta är troligtvis ett förträat exemplar av en unge
till den halländska skogsmammuten som spolats i land…

Hanget vid Tönnersa Strand har aldrig varit så högt som nu. 

Dit ska du gå !

  Sen satte han nosen i vädret och teg…

Laholmsbukten 5. Januari 2020

Storskarvarna kom i bombplansformation

Höger sida naturen betad av får, vänster om vägen obetat…

Ståndaktiga tennsoldaterna…

 

MARKKU TÄHKÄPÄÄ HAR LÄMNAT OSS

 

 

 

 

 

En mästare i att bygga modeller

 

 

 

 

 

Modellflygaren och byggaren Markku Tähkäpää född
1932 avled
oväntat i juni 2019, i följderna av en sjukdom.

Markku var friflygare i själen och fick sin största framgång
1959,
då det finska laget vann VM i friflyg/segel.

Markku utsågs 1959 till Årets Idrottsman i Finland.

Markkus styrka var att konstruera och bygga modeller, 
som präglades av nytänkande och djärva idéer.

Markku kunde,  om han inte var nöjd med sin modell
genast, 
på kort tid bygga en ny.
Det tog honom kanske en vecka, medan det för andra
tog en månad.

Markku byggde sina modeller grundat på sina erfarenheter.
Han var inte speciellt intresserad av teorier, utan han
prövade sig fram.

Markku var snickare i grunden, men det sades han bytte
yrke,
till brevbärare för att få mer tid för byggandet och
flygandet.

Ett av Markkus intresse var att undervisa och få ungdomen
till
att bli modellflygare.

Han var aktiv i modellflygklubben ”Flugan” redan på 40-talet.

I Åbo domkyrka fanns lokaler där modellflygare samlades
under Markkus ledning.
Han var alltid närvarande och kunde hjälpa och sporra nyblivna
modellflygare, så de kunde göra sitt bästa.

Markku betraktade det som sin huvuduppgift  att lära och
entusiasmera nya unga modellflygare.

Markkus modeller enligt Matti Pyykkö:

Enligt min mening är Markkus träarbete lika bra i dag som under
den gamla goda tiden.

Det som begränsar Markkus förmåga i friflyg i dag, kan vara
hans förmåga att springa upp modellen och att Markku
vid hans ålder inte har den snabba reaktion, som krävs av en
framgångsrik friflygare.

Markku har arbetet mycket med trämaterial.
Att bygga ett hus är inte svårt, men att bygga flygplan,
i synnerhet små modeller som flyger bra är inte lätt.

För mig som står som en åskådare och beundrare av
Markkus modeller, kan jag inte
låta bli att presentera några
av Markkus byggen.
Det är oundvikligt,  att jag måste visa några av hans modeller.

Matti Pyykkö skrev till mig: 

Exakt antal av modeller han byggt,  vet jag inte,
men när han dog, var det kanske 200  hundra
modeller kvar.

Den vackraste  var kanske den första full-Ellipsi,
som han aldrig tävlade med och bara flög under goda
förhållanden i bra luft.

Skönheten ligger ju alltid i betraktarens öga.


De flesta av  Markkus modeller innehöll  väldigt fint
träarbete, lite överstyva efter min mening ( = tunga),
men de semireplikor av gamla fullskalaglidarna
han byggde var också väldigt fint utformade med
karvade kroppar av aspträd och med långa smala
trapetsvingar.

Kanske bäst flög hans A-2or under åren 1957 – 1965.


Man kan räkna med att Markku byggde minst 10 st
modeller per år. Under 70 år blir det minst 700 modeller,
eller hur?

Det är inte så lätt  att skriva en minnesruna.
De flesta minnesrunor tenderar att bli kataloger,
om de vad personen gjorde och byggde, men
Markkus
stora insats var som inspiratör och mentor
för nya modellflygare.

Ovanstående om Markku har jag fått av Matti Pyykkö,
som flög tillsammans med Markku under många år.

Här kommer de oundvikliga bilderna av Markku, som jag
tagit under OT tävlingar i Sverige.

Sitt ner och förundras !

 

Markku Tähkäpää sensommaren 2018 Bollerup

Finsk beslutsamhet och sisu.

                                                                       Rinkaby 2016

Markku med sin modell och i bakgrunden hans stora amerikanska stationsvagn.

 

Markku byggde ofta stora segelmodeller.

Matti och Markku förbereder.

Matti släpper Markkus modell.

 

Markkus “KUHA” =gösen.

Ett av Markkus mästerverk, den flygande vingen “MARA”.
Som heter samma sak på svenska.
Men troligare är, att modellens namn är en diminutiv av namnet Markku.

                                              Modellen hade ett otroligt högt glidtal.

                                     Detta är den mest snodda bilden på min blogg…

Modellen byggd 1976 !

                                                Den vackraste modellen jag sett !

Bilden säger det mesta om begreppet modellflyg !

Hur många kan bygga så i dag ? Kolla den geodetiska uppbyggnaden av vingen.

 

Kolla intarsiaarbetet….fiberriktningen…

 

 

 

 

 

 

Kolla Markkus fina känsla för form på fenan ! Allt genomtänkt.

                                                       Markku i sin typiska  stil då han drar upp.

Modellen från 1943 piloten från 1932

Semiskala modell med kroppen formad av ett massivt stycke asp.
Först formades utsidan, därefter urholkade Markku insidan.

“MARA”

Han saknar inte ironi…

                                                                                                                                      Europamästare i lag 1959

 

 

 

Ovanstående editerat i all hast.

MODELLFLYGPLANFABRIKEN I LAHOLM

 

 

 

 

 

…nu är O-serien byggd av båda versionerna av Leprachaun.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Johnny Johansson, en modellflygkamrat från Laholm, som
jag har känt i mer än 40 år, har just byggt färdigt den första
batchen av Leprachaun. Både den stora och den lilla.

Johnny bygger noga, rationellt och han är en skolad yrkesman.

Denna modell har  jag fallit för och den lämpar sig både
för termik och hang.

Hang på Hovs Hallar i 4 m/sek vind…det är perfekt för
Leprachaunen.

Modellen ursprungligen  byggd sida/höjdroder, men
kommande versioner kan
bli med sida, skev, höjdroder
och aerodynamisk broms. Nosen är löstagbar, så du kan flyga modellen
som ren segelmodell eller som elseglare.

Om du är intresserad av en Leprachaun, stor eller liten, träfärdig
eller helt färdig så hör av dig. Du finner min e-post under rubriken

“My humble blog”

 

Nyss tillverkat träfärdigt.

Listerna laminerade med kolfiber för högre styrka oc vridstyvhet

Fabrikören själv, Johnny.

Visst är den snygg ! Och flyger bra gör den oxå !

 

 

 

LITE AV VAD JAG UPPLEVDE INOM OT FRIFLYG

 

 

 

 

 

…vi behöver lite att muntra upp oss med i grådiset…

 

 

 

 

 

 

 

…därför blir det lite upplyftande friflygbilder från SMOS tävlingar,
då vädret är härligt…

Samtidigt önskar jag mina besökare en trevlig helg antingen vi
firar Chanukka eller en traditionell jul.

Ingvar Nilsson skickade en läsvärd kommentar som vanligt.

 

Ingvar Nilsson

God Jul!
Tack för en bildrevy som spänner över ungefär de 15 år
jag hållit på med oldtimerflyg. Ja några av personerna
på bilderna är borta för alltid men än är vi många kvar
innan Transportstyrelsen sätter definitivt stopp för klassiskt
modellflyg… Jag hade hoppats på snö och mer än 5 minus
samt vindstilla för att kunna trimma min nybyggda
Morane Saulnier AI (1918) i skala 1:17,4 (som ger
spännvidden 500 mm).

God Jul o Gott Nytt År önskar Ingvar

 

Min kommentar till Ingvar är,  att faktum  är,
att ot friflygarna håller på att  ta slut !

Ska vi beskriva åldersfördelningen inom OT-
friflyget ser det ut som en pyramid med sin
spets stående nedåt och sin bas uppåt..

Det betyder, att då  Liemannen hälsar på
kommer han att svepa ordentligt i toppen av ot-flygarna.

Vad  är genomsnittsåldern på den friflygande ot-piloten ?
Jag vågar inte gissa egentligen,  men mellan 70-80 år
ligger den troligtvis.

Jo, jag vet att modellflyghobbyn håller människan ung
till sinnet och i kroppen, men till slut kommer problemen.

Jag har svårt att se, hur detta problem med rekrytering av
nya OT-flygare ska kunna lösas ? Än har vi inte lyckats
få till någon märkbar ökning av rekryteringen.

Men jag tänkte som så, det måste finnas ett stort antal
friflygande modeller liggande utan att bli flugna i garderober
och garage.

Skulle man inte kunna erbjuda de som är intresserade
av friflygande ot-modeller dessa modeller inom rimlig
gränser. Som old timer friflyget ser ut i dag behövs nya
grepp, revir och murar måste rivas, eftersom rekryteringen
är svag.


Vi har inte råd att vara asketer då det gäller kravet på
att bygga själv osv .Petimätrar hör hemma i gårdagens värld.

Är det inte bättre,  att någon nybörjare får flyga undanlagda
garderobsmodeller ?

Det är också så, att inte alla kan sitta hemma och bygga,
då de saknar utrymme.

Ja detta var bara en ide Ingvar…kanske den hemska
sanningen är, att var tid har sina hobbies ?

Har OT Friflyget haft sin tid i rampljuset ?

Hör OT Friflyg till gårdagens värld ?

Även om vi är till åldern komna, är inte vår sinnen gamla. !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DET HÄR MED LYFT….

 

 

 

 

…hur kommer det sig att man kan flyga ?

 

 

 

 

Här är en instruktiv video som belyser fakta kring begreppet “Lyft”.

 

 

 

 

 

MODELLFLYGVÄDER ?

 

 

 

Det kan jag glömma nu…

 

 

 

 

 

Vädret för modellfllygare har inte varit nådigt de senaste
två månaderna. Mest ostlig vind och regn.

Ingen vind som passar våra hang. Man får sukta och längta
i stället.

Alla mina modeller är översedda och klara för flygning, så
där finns inte mer att pyssla med.

Fast det är klart, har man inget att laga eller förbättra, kan
man ju alltid ladda ackkar som ren terapi…

SLutledningen för ovanstående är, att jag ser bakåt, då det
var goda modellflygförhållanden.

Då jag full av förväntan for iväg kl 0900 för att flyga termik
på någon av mina favoritflygställen, då solen sken, Cu började
blomma och vinden var försumbar.

För mig personligen ser jag ofta tillbaka på goda upplevelser.
Då jag modellflyger,  erfar jag ofta positiva händelser.

Ok, när jag smällde min Spirit i Hovs Hallars bergvägg,
som berodde på en glappkontakt mellan acke och rx, då
var det ju inte så jag jublade…

Det värsta var inte kraschen, det var att plocka ihop,
det som återstod av modell, elektronik och kamera.

Men jag ser sådant som en utmaning och om jag lyckas,
ger det stor tillfredsställelse.

Smällar är sådant som kan inträffa, då man flyger.
De som aldrig smäller är antingen de som aldrig flyger,
eller de som aldrig tänjer gränserna. Good Luck, säger jag .

Modellflygning för mig har aldrig varit ett tvång.

Det är för mig personligen förenat med stor lust att få ge
mig  ut med mina modeller.
Bara för att få uppleva miraklet, att jag kan flyga något
uppe i luften !

För att pigga upp mig rotade jag fram lite bilder, som
väcker mina flyg och naturminnen.

Häng med mig bakåt stigen !

Min YouTubekanal

 

 

 

 

Johnnys Leprachaun vid Hovs Hallar.

  Min HyperAva vid en av dess otaliga starter vid Tjärbyhanget

Min Spirit stol glidande på Hovs Hallar…

…och mindre stolt efter strömavbrottet och passerande genom en grov buske,
där modellen förpassades till flisstadiet.

 Gladans färger på ovansidan är vackra. Dess färger kan man studera om man flyger skärm nere vid Hammar,   då man ofta flyger rote med denna vackert färgade fågel på ett avstånd av 2 meter.

Mitt liv som modellflygare…

 

 

 

 

 

 

 

Förväntan…6 m/sek rakt på hanget. Blir ju bara bra !

 

                               Jag möter människor och propagerar för modellflyget

 

 

 

 

 

 

 

 

JAG ÄR EN STOR BEUNDRARE AV JOHN WOODFIELD…

 

 

 

 

…så jag  är prenumerant på hans YouTubekanal.

 

 

 

 

 

 

 

 

John Woodfield överraskar ständigt sina följare på YouTube.

Nu har han byggt en Lancaster avsedd att flygas på hang.
Det är inte en modell man direkt förknippar med hangflygning,
antar jag…

Lancaster, ett av Andra  Världskriget mest kända bombplan har
i John Woodfields händer blivit en välflygande semiskalamodell
för hangflyg.

Denna filmen visar,  då han flyger vid sitt hushang i Cornwall.

Han får det att se så enkelt ut…

John tycks ha en enorm förmåga att bygga. Det formligen
hoppar ut modeller från hans modellflygplansfabrik.

Undrar hur många han byggt, eller om han hinner ha ett
“vanligt jobb” jämte byggandet ?

Här är hans film och bilderna har jag klippt ur hans video
för illustration.

John Woodfields YouTube kanal.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

MODEL FLYING SWEDEN, NORWAY 1970 – 1973

 

 

 

 

 

Tursamt nog fann jag de filmer, 

jag trodde var försvunna för gott…

 

 

 

 

 

 

Ingressbild ; Nisse Hoffmann

 

 

 

För 3 år sedan editerade jag lite filmmaterial, som emanerade
från 8-mm smalfilm, vilka hade inspelats av numera avlidne
fotografen och modellflygaren Bertil Dahlqvist från Laholm.

Jag lade ner ganska mycket jobb på filmerna och editerade
ihop ett par filmer, som jag lade upp på Vimeo.

Emellertid blev mitt konto på Vimeo raderat och därmed
försvann filmerna, som var  inbäddade i olika inlägg på min
blogg.

Synd tänkte jag och började leta efter råmaterialet på min
omfångsrika dator med sina 8 hårddiskar…

Efter mycket arbete fann jag filmerna i oediterat skick.
Det var  svårt att finna materialet, då det gömt sig i en
mapp, som inte skulle innehålla filmmaterial.

Jag körde filmerna genom Moviemaker lite hastigt
och laddade upp till  mitt YouTubekonto.

Filmerna är ett dokument från tidigt 70-tal, vilka beskriver
lite om bland annat hangflygverksamheten och hur den
initierades här i Sydsverige.

Se det som några ögonblick från tiden långt bak
i landet Nostalgia.

Jag ville göra filmerna allmänt tillgängliga än en gång,
därför publicerar jag om.

Luta dig bakåt och res med mig bakåt vägen !

Jag har ytterligare material från SM i Termik på Kabusa
Skjutfält vid Ystad,  vilket jag publicerar så snart jag kan.

 

 

 

Kurt Lennå startar på Pellestova 1973

  Start på hanget vid Pellestova 1973

Pär Lundqvist flyger vid Segeltorp, Hovs Hallar 1973.

Kurt Lennå monterar huven på sin egenkonstruerade motorseglare 1972 eller 1973

Start !

Till vänster Ragnar Åhman en framstående ledargestalt
inom svenskt modellflyg och piloten Håkan Svenneson

 

 

Här kommer en två inbäddade Youtubevideos.

En som inbegriper lite motorflyg i Halmstad och
de absolut första flygningarna på Hovs Hallar.

Den andra videon beskriver hangträffen i Norge
på Pellestova.

 

 

 

 

 

 

 

 

FILLON CHAMPION 46 DEL 3.

 

 

 

 

 

 

Christer Jönssons bygge av Fillon Champion.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Christer har nu kommit så långt i bygget av sin
Filon Champion, att han
har börjat på vingarna.

Han har tillverkat giggar för vingarna, så de ska
få den form som framgår av ritningen.

Giggarna kan ju användas som hållare för vingarna
då modellen är färdig, så de bibehåller sin form och
inte slår sig.

Som du ser,  ska ha en elmotor i nosen, för att på ett
enkelt sätt kunna ta sig upp i termiken.

Jag vet mina besökare är mycket mera kunniga än
vad jag är, så jag avstår att kommentera bilderna.

Du vet…en bild säger mer än 1000 ord.

Vi väntar med spänning på fler bilder,  som beskriver
vingarnas framväxt Christer !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

“MARA” A FREE FLYING WING

 

 

 

Ett mästerverk av Markku Tähkäpää !

 

 

 

 

 

 

 

 

En modellflygets mästare, speciellt då det gäller byggandet,
har avlidit.
Markku har gått bort efter ett långt liv med modellflyget.

Jag har beundrat hans byggen med oändlig respekt
Säkerligen var han en av de främsta yrkesmännen i världen.

Så gott som alla hans modeller har gjort djupt intryck på mig.

En av dessa modeller som speciellt jag tagit intryck av,
är en flygande vinge, som han döpt till “MARA”.

Namnet är likt både på finska och svenska.

Under en tävling i Rinkaby lyckades jag ta några bilder och
jag ångrar djupt,  jag inte tog fler eller lyckades filma.

“Mara” hade ett mycket högt glidtal och flög vid handkast
hänförande bra. Då jag såg modellen i luften tänkte jag,
landar den aldrig ??

Kanske jag publicerat en del av bilderna förut, men modellen
är så enastående,  så den tål att ses hur många gånger som helst.

Här kommer bilder med sparsamma kommentarer.

Luta dig bakåt och sitt i beundran inför vad Markku byggt !

Jag har 700 bilder på Markku och jag kommer att publicera
ett urval av dessa som en hyllning till en enastående
modellflygare.  Så håll ut !

 

 

 

 

                                                                                                                                     En skönhetsupplevelse !

Markkuu preflight checks his “MARA” free flying wing.

The model is top craftsmanship.

 

 

 

                                                                                                          

                                                               It just kept on floating…

Look at the wingtips and their warp !

 

Markkuus friend Matti with the “MARA”.
In the background Markkuu.

I would not dare to toss a model like this…

Look at the intartia-job…unbelievable !

A wing from a master´s hand.

 

 

The “MARA” was constructed and built 1999-2000.
Take a look at the small note; “The fuselage is made of aspen. The outer side is shaped
first. Then the inner side is carved out”. So the fuselage is carved out out of a solid
piece of aspen wood….
The fuselage is very thin. Who can do that kind of job today ?

 

Markku with another of his beautiful planes.

 

 

Suomalainen mallilentäjä




OLD TIMER FREE FLIGHT…

 

 

 

 

 

…jag blir aldrig trött på att se bilder på vackra modeller !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vissa bilder väljer jag att ofta återkomna till. De ger mig
möjligheten att återuppliva positiva minnen och upplevelser
och att än en gång förstå hur inspirerande modellflyg är.

Modellflyg för mig kan jag aldrig uppleva som någon
sorts tvång.
Däremot, är det något,  jag alltid har lust att syssla med,
då det berikar mitt liv både själsligt och fysiskt.

Ibland funderar jag,  vad det är som präglat mitt livsintresse
för just begreppet “Flyg” ?
Jag tror för min del, att det helt enkelt är begreppet “Flygning”.

Alltså, att något kan färdas genom luften på ett
kontrollerbart sätt.

Jag antar,  att riktigt hängivna utövare av modellflygets
olika delar inte har problemet att hålla intresset vid liv,
utan deras problem är kanske att begränsa tiden och
resurserna man lägger på hobbyn.

Det finns människor,  som är helt hängivna sin hobby
och som modellbyggare kan ägna tusentals timmar åt
att färdigställa ett projekt.

Belöningen kommer tusenfalt,  efter man fullbordat
det man försatt sig. Då kan byggaren säga:

Det är jag,  som har rott detta projekt i land !

Skrämmande många lyckas sitta vid sidan av vägen och
se livet passera som en lång kö av bilar, vilken kan tyckas
oändlig, tills de plötsligt ser sista bilens bakljus försvinna
i fjärran och plötsligt förstå att, detta är vad jag inte
gjorde
med mitt liv…för det går inte att backa en till
synes oändlig bilkö…

Därför kära besökare, ut i naturen modellflygburen !

Här är lite bilder på människor,  som aldrig tröttnar…

Jag lägger inga kommentarer ihop med  bilderna,
eftersom det skulle avslöja min djupa okunnighet,
vad gäller friflyg…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

JAG BEHÖVDE EN MOTTAGARE FÖR TELEMETRI FRÅN MINA TERMIKMODELLER

 

 

 

 

 

 

Ibland undrar jag…

 

 

 

 

 

 

Visa källbilden

 

 

 

…hur utvecklingen kan gå så fort,  som den gör ?

Den tekniska utvecklingen, brukar jag hävda, sätter
inte längre gränser.

Låt mig förklara; Jag har varit sändareamatör i många år
och innehar signalen SM6LMH. Min certifikatklass hette
förr klass “A”. Vad det heter nu vet jag ej.

Klass A innebär att man har full behörighet och tillgång
till alla amatörband
och att man sända och ta emot
telegrafi i minst 80-takt.

För många år sedan kunde man köpa en handhållen
transceiver
för 145 mHz och den kostade då 2500 kr.

Eftersom jag är modellflygare och då jag flyger termik
är jag i
behov av en mottagare för telemetri.

Jo, jag kan köpa en mottagare hos svenska företag
för 1500 kr…men, jag gjorde ju som de flesta att jag
googlade på
E-Bay efter något jag kunde använda.

Där kan man finna det mesta. Det jag använt de sista 7
åren,  är
en liten transceiver för VHF och UHF av
fabrikatet BaoFeng, som tjänat mig väl.

Det som nu hände, var att batteriet, ett LiPo,  hade gett
upp andan.

Alltså var det till att googla efter batteripack. Visst, det
fanns att köpa
i Kina.
Kostnaden för batteri, tull, moms och PostNords befängda
“Kinaavgift” gjorde att jag skulle åka på 325 kr.

Så jag googlade på en transceiver i stället. På E-Bay fann
jag en
firma i England som sålde en nyare version av den
apparaten jag hade.

Priset var för två (2) enheter med frakt i min brevlåda
500 kr. Alltså knappt 240 kr/styck !!

Så varför skulle jag köpa en lös LiPo-acke ?

Jag beställde två apparater  på E-Bay eftersom säljaren
hade ett extra erbjudande nu. Hans firma fanns i England
och därmed skulle jag slippa tull,
moms och PostNordavgifter
eftersom England fortfarande… befinner sig inom EU:s
tullgränser.

Jag fick apparaterna levererade,  exakt på den utlovade
dagen
till min dörr.

Transceivrarna heter BaoFeng UV-5R och du kan läsa dess
prestanda här.

Denna apparat har otroliga prestanda enligt mitt sätt att se.
Det är en duo-bandare. Det betyder den fungerar både på
VHF och UHF.

Som sändareamatör får jag använda sändardelen på
amatörbanden. Max uteffekt 5 watt.

Är du inte licensierad sändaramatör, får du bara lyssna.

Den kan mycket mer,  än du anar. Men som sagt, jag har
den som monitor för
min telemetri från mina termikmodeller
för att stötta mitt   flygande.

Hade jag för 30 år sedan visat amatörradiokompisar
denna radio
hade de inte trott de sett !
Priset 240  kr hade verkat en omöjlighet.

Jämför priset på en ny komplett apparat, 240 kr med ett
batteri 325…

Apparaten kan du köpa i Sverige för ca 600 kr.

Men som sagt är du sändaramatör och behöver en liten
smidig handapparat,
satsa på en Baofeng UV-5R.
Eller om du behöver något som du kan lyssna med.

Gå till denna sidan på E-Bay om du är intresserad.

Jag kan inte låta bli att tänka; Hur kan man sälja det
så billigt ?

Undrar hur mycket återförsäljaren betalat fabriken i Kina ?
50 spänn…?

 

 

Så här ser lådan ut.

Baofeng UV-5R

Laddaren.

 

FILLON CHAMPION 46

 

 

 

 

 

Här kommer del 2 av Christers projekt

att bygga en Fillon Champion 46.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag talade med Christer Jönsson i går och han berättade,
att han just börjat bygga på vingarna.

Att bygga dessa vingar, som har en mycket speciell
utformning, är inget byggaren snyter ur näsan på
10 minuter.

Byggandet kräver förberedelser och noggrannhet.
För byggandet har Christer byggt två giggar så allt
ska bli som han vill.

Christer berättade att han hoppas ha modellen klar till
tidig vår 2020 för provflygning.

Det ska bli spännanade att se den i luften och få bekräftat,
att den flyger lika bra,  som modellen John Woodfield har
byggt och som du kan se flyga i en YouTubefilm i mitt
förra inlägg om modellen.

Här kommer lite mer bilder från Christers bygge och eftersom
jag vet,  att du som besökare på min blogg har stora kunskaper
om byggandet av en balsamodell, så avstår jag från egna
okunniga kommentarer.

Enjoy !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kommer mera !

MÖTE MED EN GANSKA SÄLLSYNT FISK

 

 

 

 

 

 

Mitt strövtåg vid stranden en grå onsdag morgon.

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom det inte är vare sig hang- eller termikflygväder
och jag
inte vill gå hemma och bita på naglarna, for jag
till stranden
av Laholmsbukten.

Det är en plats jag gärna besöker, vilket medför, att jag
är där nästan
varje dag, då en promenad och de upplevelser
jag får, är en lisa för
själen.

Jag känner mig vitaliserad både själsligt och kroppsligt
efter en
promenad där.

Det som gör att jag och andra som brukar promenera
där blir 
revitaliserade,  är att vi har en fri horisont i havet.

För mig och andra betyder detta ofantligt mycket och
denna betydelse blir
större, ju äldre vi blir.

Jag tackar Gud,  att jag inte bor omgiven av mörk och
dyster
granskog, utan att jag kan lyfta blicken och se
en horisont
som öppnar upp för visioner och fantasi.

Vädret var grått och dystert, men jag tänkte som så, att
det händer säkert något oväntat i dag också.

På stranden var jag nästan ensam, så när som en kvinna
med 4 lösspringande hundar. Stranden ingår i ett
naturvårds
område och där är förbjudet att hundar lösa.
Men det gäller
tydligen inte alla. Jag ville inte påpeka
faktumet ,att hundar ska hållas
i koppel, då det just nu
inte är häckningssäsong för fåglar.

Min promenad tog mig, från det jag brukar kalla
“Det ständigt
föränderliga Lagaoset”,  vidare norrut
just i strandkanten.

Eftersom vi inte har haft en enda riktig höststorm än,
har det
inte spolats upp något intressant på stranden
i stort sett.

I år har vi knappt haft en kuling ens vid Hallandskusten.

Det kanske kommer nu,  då jetströmmen har flyttat
på sig.

Vi är lovade ett väderomslag till kallare väder och därvid
nordliga vindar.

Efter en km promenad observerade jag något, som låg i
strandkanten 100 meter bort. Min första slutsats var, att
det kunde vara en utlekt laxhane, men det var det inte.

Det var en något sällsynt gäst i Laholmsbukten, som inte
syns så ofta, en klumpfisk.

Denna märkliga fisk, både vad gäller utseendet och
beteendet.
Fisken vägde ca 10 kg och såg frisk ut utan synliga
skador.

Klumpfisken är inte världens bästa simmare i svenska
vatten,
så den kanske bara har spolats iland, eller så
har den fått en
sötvattenchock i Lagans vatten, som
flyter norrut längs
Laholmsbukten.

Klumpfisken blev fotograferad och jag informerade
fiskbasen.se
om det jag funnit.

Således ett lite oväntat fynd. Den största klumpfisk
man fångat
i svenska vatten vägde 375 kg. De kan dock
i varmare vatten
väga upp till 2500 kg !

Jag såg inga fåglar som sträckte, utan de enda fåglarna
som
uppehöll vid stranden var de vanliga matoppertunisterna
kråkor och havstrutar.

Det blev lite bilder, på det jag såg under min promenad,
som
varade i 1.5 timma.

Om du vill se några ögonblick från mitt strövtåg så häng
med det är gratis !

 

 

 

 

En liten planta, som vägrar erkänna det är senhöst, en Saltarv.

En som inte klarade det ända upp…

Ett litet strå – vind – tid. Slutligen skapades det en cirkel.
Ett tecken som visar, att det blåst mest sydostlig vind på sistone.

Denna gamle tjurbocken var lika vresig, som då jag sist gick förbi.

Jag fick en skymt av den Huvudlöse Strandcrawlarern, då han körde
högerarmen i sanden för att snabbt kunna försvinna.

Dagens överraskning; En Klumpfisk i strandkanten.
Märklig fisk på alla sätt. Inte helt ovanlig i våra vatten.
Dock ser man den sällan.

Lagaosets skarpa näsa, som är under ständig och snabb omskapning.

Du ser själv att du har valet; barkad eller obarkad alstock.

Förstår du det är rofyllt att gå längs havskanten här ?
Ser du ryggfenan på knölvalen bakom sandreveln…eller
…är det en våg ?

En strandad manet, vars färger fortfarande är att ana…

Ännu en bild på Klumpfisken.

En knubbsäl ligger på stranden och utgör nu föda för fåglar.
Det är naturens kretslopp. Inget går tillspillo. Tänk om vi
människor hade lärt oss ?

Jag såg en liten välslipad träbit på stranden. Undrar hur länge den
flutit omkring på sin resa utan mål ? Det måste ha varit länge
då träbiten var impregnerad med tjockolja,  som hindrar den från
att ruttna och brytas ner. Tänk om träbiten kunde berätta,  var den växt
och hur den hade rest ..

BYGGET AV EN FILLON CHAMPION 46

 

 

 

 

    Christer Jönssons bygge av en Fillon Champion 46.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En av mina modellflygvänner, Christer Jönsson från Lund,
har låtit
mig ta del av hans bygge av en ursprungligen friflygande
modell, men
som nu är konverterad till rc-modell.

Modellen är inte helt överensstämmande med originalmodellen
från
1946, men den är som den är, då den kommer som en byggsats.

Renlevnadsmännen får bortse från detta och i stället acceptera
modellen som den är.

Christer träffade jag vid en SMOS tävling för friflygande modeller.
Han hade med flera stycken och han är en idog byggare.

Jag bad att han skulle dokumentera sitt bygge så jag kunde
presentera
det här till glädje för många hoppas jag.

Modellen är inte så där helt vanligt men den är värd uppmärksamhet.
John Woodfield i Cornwall, England har byggt en och det var hans film,
som
inspirerade Christers bygge.

Jag har redan publicerat en del material på bloggen, men vi kör det
igen för nytillkomna besökare.

Här kommer Christers beskrivning på bygget med egna ord:

 

 

Efter att jag såg John Woodfield flyga sin 1946 Fillon Champion
på   Mats blogg 
tänkte jag,  den ska jag bygga som höst/vinter projekt.

Jag delar gärna med mig om bygget med Fillon Champion inköpt
hos Belair Kits i England.

Det finns bilder på bygget  lesgpr.free.fr .

Byggsatsen har 3 st ritningar i storlek 170 x 90 cm ritad för friflyg,
så det var att tänka om till konvertering till RC vilket krävde, att
man får konstruera rörligt höjd- och sidoroder.

Bygget är inte helt enkelt, utan det krävs några år i byggbranschen
för att bygga denna modell .

De utskurna delarna är mycket brända av laser ( tror jag ), vilket  kräver
mycket putsande för att få bort det brända.
Det ingår inga lister i byggsatsen.
När jag fick byggsatsen i början av juli 2019 kunde jag inte hålla
fingrarna borta, utan  jag var tvungen att börja bygga,  även om det var
tänkt som ett vinter projekt. Projektet  såg så utmanande ut så jag
körde igång.

Klädsel blir Oralight transparent yellow.

Som hjälpmotor om nöden kräver,  har jag monterat en Ammo borstlös
in-runner i fronten med fällbar propeller. “
Om någon har frågor om bygget, kan ni kontakta Christer.
Maila mig, så kan ni få hans E-postadress.

Här kan ni se utvecklingen av Fillon mellan 1941 – 1946 vad gäller stabbe och fena.

Detalj av fena /sidoroder.

  Ritningen

John Woodfields Fillon Champion . En mycket vacker modell.

Fena och höjdstyrverk modifierat för rc.

Fastsättningssadel för stabbe/höjdroder.

Sidoroder. Lätt.

Stabben

Kropp med uppbyggd vingsadel. Tyvärr i dålig upplösning.

Rejäla ytor.

Christer med sin modell av en  tjeckiskbyggd Baby

Christer tävlar i OT för segelmodeller styrda med radio.
Här hans Blue Phoenix som går till väders.

 

 

Det kommer mera.

HANGFLYG VID LÖDERUP, YSTAD

 

 

 

 

I det nu rådande bedrövliga vädret,

låt oss minnas

de goda stunderna med modellflyg…

 

 

 

 

 

 

…då vi var i Skåne för att flyga hang vid Löderup.

I 20 år har vi, medlemmar i olika modellflygklubbar,
träffats
under några dagar i början av maj, nere vid Ystad,
för att
flyga och ha  trevlig social samvaro.

Under åren har vi bott på Österlens Gästhärbärge med sin
värd Henry.

Därifrån är det kort väg till Löderup, Kåseberga och Hammar,
där vi utövar vår hobby.

Vårt “hushang” är vid Löderup, vilket är lättillgängligt och
där vi inte interfererar med skärmflygare.

Problemet med att flyga i början av maj är vädret. Vi kan
aldrig
säkert förutsäga vädret, utan vi har att anpassa oss.

Med de hang vi har tillgängliga har vi täckt upp de flesta
riktningarna. Blir det
ostliga vindar kör vi till Ravlunda/Kivik.

De bilder jag visar här, är ett bevis på vädrets ombytlighet.
Ena dagen solsken och god sikt, nästa dag dimma med sikt 50 m…

Men flög, det gjorde vi. Så här kommer lite bilder från Skåne
med natur och modeller. Något att pigga upp oss med i det
gråa väder vi har just nu.

Vädret är just nu låst med envisa ostliga vindar och ganska
varmt.

Jag hade föredragit nord- till nordväst, klar luft så jag kunde
flugit
hang på Hovs Hallar.

Men det kommer. Enligt långtidsprognosen för Skandinavien
kommer 
ett omslag om ca 10 dagar förhoppningsvis.

Men här lite minnen från maj 2019 då vi njöt av vår
hobby i Ysta
d !

Alla bilder i luften tagna med Mobius. Bilderna på marken
tagna med min Sony.

 

 

 

Platsen där vi flyger: Löderup. Inga dåliga hang !

Rolf-Erik startar Roffes Grafaz Maxi.

Vingar över Östersjön.

Lagom lyft nu. Ca 3 m/sekund och god sikt.

Du ser det finns vågformer både i havet och på kanten. Kantvågorna är kreaturens stigar.

Här gäller det att hänga med…

Kent tar sitt pick och pack…

Vi ska njuta av modellflyglivet !

Vår depå. Som du ser kan vi köra ända upp.

De tre musketörerna…

Kråkbroms aktiverad.

Tucano, en ganska snabb modell. Tucano är en långnäbbad sydamerikansk djungelfågel.

Landning

Jo, det gick bra.

En rote segelmodeller på hanget.

Här ser du dagens annalkande dimma…

…men det avhöll inte Rolf-Erik eller…

…Kent från att montera och flyga.

Kent satsar in i dimman…

Ibland var lyftet knapert, men det gick.

Kalle kollar sin programmering…tror jag ?

Det skånska staketet försvinner sakta in i dimman.

De något spöklika träden på hangkanten…

…får en speciell karaktär nu.

Solen kämpar på för att lysa igenom och lyfta dimman som rullar in från havet.