…med min Introduction”…
Dagen skulle bli solskenskensrik, 3/8 Cu och svag vind c 4-5 m/sek.
Det triggade mig till flygning med min kära ”Introduction”.
Jag var, om sanningen ska fram, egentligen på väg till Hovs Hallar, men då vindmätaren där, https://holfuy.com/en/weather/127,
bara visade NV 1 m/sek, ändrade jag planerna då jag var på väg söderut och valde nytt mål: Tjärbyhanget för lite termikflyg.
Tjärbyhanget har vi flugit på i mer än 50 år och det har gett oss många goda flygningar. Jag har många inlägg på bloggen, så sök på ”Tjärby” så finner du mycket.
Väderläget var, som jag beskrev det förut och jag monterade, hängde på en GoPro och startade.
Det fanns gles termik och det var turbulent. Inga problem att hålla sig uppe och kom jag lågt, var det bara att pocka höjd på hanget, som i den vinden som rådde här, 4-5 m/sek lätt bar upp till 50 meter.
Så dagen artade sig väl, där jag satt i min stol och njöt av min modell och min flygning…det får man göra!
Då jag flugit 1,5 timma fick jag en blåsa som tog mig högt upp. Då hände det otroliga…från havet kom en dimbank, vilken slukade min modell på en sekund…
Jag spanade i skyn ett par sekunder, drog omedelbart full broms i hopp om att den skulle dyka upp. Men inget syntes och jag beslöt att försöka minska skadorna vid en okontrollerbar landning.
Alltså full broms, sida och höjd. Då jag bedömde den borde vara så lågt, att den borde vara siktbar, drog jag på motorn och hörde den ca 150 bakom hanget. Bra, då hade jag en riktning.
Skogsdungen är inte stor, så jag tänkte, att hitta modellen är lätt som en plätt…
Jag traskade iväg med min FRSky i handen för att kunna ge lite input till motor och annat för att underlätta finnandet.
In i skogen bar det med värmen och flugorna.
Då slog det mig, då jag stod i skogen; Inne i skogen fanns en 20 m djup sänka, som jag inte haft en aning om !
Då jag kommit till det område, där jag bedömde modellen kunde finnas, gav jag lite gas för att höra, om jag kunde varsebli propellerns rasslande i träden/på marken.
Intet hördes. Jag gick igenom skogen en gång…svettigt.
Men jag tog ett nytt varv och jag märkte, då jag kom till sänkans kant att min sändare band till mottagaren. Det gjorde att jag med sändaren kunde pejla mottagaren, vilket underlättade riktningsvalet, eftersom min sändare anger mottagen signalstyrka från mottagaren.
Då jag fick indikerat full signal på mätaren, förstod jag, att jag var på rätt plats. Förutseende nog hade jag placerat en beeper i modellen, som jag aktiverade nu. Inte ett ljud hördes i den stilla skogen. Jag fortsatte och efter 25 m hörde jag ett svagt pipandet och försökte pejla riktningen. Efter 2 försök såg jag modellen liggande i gräset under mycket höga, ca 15 m, björkar.
Modellen såg hel ut, men vid framkomsten och undersökning såg jag, att vänster yttre vingpanel var mosad till balsaflis…Det som var helt var kolfiberbalkarna.
Nåväl, det är smällar man får ta, om man flyger mycket.
Vingpanelen är nu återuppbyggd och återstår klädsel av ytterpanelen och sen provflygning.
Vad jag lärde mig ?
Dimma slukar en modell på en sekund.
Dimma från havet kan dyka upp när som helst.
Jag ska montera en GPS-tracker i modellen.
Hittade modellen tack vare min Beeper och genom att pejla.
Man lär sig alltid något, som ungmön sa…
Alla bilder klippta ur video från min GoPro.
Del av Tjärbyhanget.
På väg att landa i grönskan.
Inte mycket kvar av de stora ekarna nu…
…fast övriga träder växer så det knakar.
Modellen ser hel ut, men det var klädseln som höll ihop ytterpanelerna. Klädseln funkade om en påse…
Björkarna som växte i sänkan var mycket höga.
Lagat, återstår klädsel av en panel och uppsträckning av Oralighten.
Sädesärlans flykt…
Det blev en perfekt landning assisterad av klaff.
