HÖSTEN

 

 

 

 

 

Tja, vad ska man säga …mer än att hösten är hos oss.

 

 

 

 

 

 

 

Inget vi kan påverka, utan naturen styrs av sin lagbundenhet.

Fast det känns lite dystrare…i Coronatider eller ?

Det gäller att se framåt…5 månader !

Min bild ett hastigt ögonblick med min telefon  i kvällningen
med gatlyktesken.

Därför blir färgerna lite konstiga.

Jag orkade inte editera…

 

RUBBER POWER

 

 

 

 

Det räcker med lite gummiband…

 

…för att erövra skyarna.

 

 

 

 

 

 

ATT SEGELFLYGA

 

 

 

 

 

 

 

 Friflygande OT-segelmodeller.

 

 

 

 

 

Det är just vad det är. Modeller som flyger fritt
i luften utan mänsklig påverkan.

Mänsklig påverkan har det varit under byggnationen
av modellerna och trimflygningarna.

Men väl avkopplade från linan lever de sitt eget liv.

Sådant ställer krav på kunskap och erfarenhet.

Här kommer lite bilder att drömma tillbaka på.

Minns och låt fantasin spela, så blir livet i virusets
värld drägligare !

 

 

 

 

…OCH MODELLFLYGVÄDRET NU…

 

 

 

 

 

…är inget vidare.

 

 

 

 

 

 

 

Frisk vind, eller liten kuling som det  heter i Norge,
regnskurar och dimma, inte höjer det min lust
att ge mig ut med någon modell.

Att åka till ett hang vid stranden om det blåser
10 m/sek och duggregnar…nä, jag är för
bekväm.

Har  lyckligtvis varit en vända på secondhand
och bunkrat 20 böcker. 10 kr styck för böcker
som för ett år sen betingade 250 kr /styck…
inte dåligt.

Men från min stora låda med friflygbilder
skrapade jag upp några, som kanske kan få
tankarna att flyga…

Inget märkvärdigt, det är bara 10 minuters
verklighetsflykt.

Häng med om du har lust !

 

 

Sten Perssons utomordentligt välbyggda och vackra Bücker Jungmann

 

 

 

 

 

ÄNNU MER NATUR…

 

 

 

 

 

…kan jag inte flyga, så vad ?

 

 

 

 

 

 

 

Vi har haft ett för termik- och hangflygning
uselt väder sista 10 dagarna.

yr.no lovar inget bättre för de närmsta veckorna
heller.

Surt, för det drar i flygtarmen.
Men vad göra med ständigt ostliga och sydostliga
vindar ?

Jo, inte kan jag sitta inomhus och uggla…jag får
ge mig ut i naturen, vilket för mig för det mesta
är vid havet.

Du får stå ut med mina motiv.

Alla bilderna tagna med min Mobiuskamera,
som tar 4 bilder/sekunden.

Det blir som det blir.

 

 

Den obrutna horisonten

 

 

 

ELDSLÅGAN I SKYN

 

 

 

 

 

Brute Force !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om inte dessa bilder utstrålar kraft, så vet
jag inte vad som gör det…

Just denna J35 Draken har  en förmåga att
spruta eld, vilket gör den spektakulär mot
skyn.

Jag har förut aldrig sett en så lång stickflamma
från EBK:n.

Fotografen, som framgår av copymärkningen,
“KNIGHT FLIGHT VIDEO”
hade lagt en film på
Youtube, från vilken jag
klippte ett par bilder.

Videon är tagen på Zeltweg i Holland.

Japp, så ser det ut, om man flyger ett plan konstruerat
1950-talet.

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter landning applicerar piloten ADB…

…som betyder AeroDynamicalBrake, vilket erhålls, om man,
rullar med hög nos för att skapa motstånd,  som tar ner farten.

VINDMÄTARE VID LÖDERUP

 

 

 

 

Det sitter nu en vindmätare vid Löderuphanget.

 

 

 

 

Vid Löderup, som ligger söder om Kåseberga,
har det sen en tid funnits en automatisk väder-
station.

Data du får online är vindriktning, styrka och
temperaturen i realtid.

Detta är ju viktig information för oss flygare,
både skärmflygare och modellflygare, vilka
utnyttjar vinden som motor.

Väderstationer, som de ser ut idag, har blivit
enklare, kan ge mera data och framför allt har
de blivit billigare och lättare att hantera.

Vindmätaren strömförsörjs med solceller och
fungerar även vintertid, om det inte är extremt
mörkt eller snörikt.

Jag antar,  det är Club Parapente, som ombesörjt
mätaren.

Låt mig framföra ett varmt  tack från modellflygarna !

Här är länken till väderstationen: Väder Löderup.

När vi modellflygare är och flyger i Ystad, då
är vårt “Hushang” just Löderup.

Så att det kommit dit en väderstation är för oss
som en gåva från himmeln.

Häromdagen gjorde vi en tripp runt Österlen
för att komma ut lite under Covidisoleringen.

Lunch på Ingelstad Kalkon, vilket smakade
perfekt, så det kan vi rekommendera.

Med på trippen var Silvio, en ung mopspojke,
som sa han ville åka med.

Det händer alltid något roligt,  om man har med
en mops…

Silvio är en mycket fin representant för mopsrasen.
Kommer att bli en topphund, då
han är fullvuxen.

Och…vem faller inte för ett mopsansikte ?

 

 

Vindmätaren. Vy mot Kåseberga med radartornet.

Vy mot söder med ett torrlastfartyg i horisontens dis.

En arbetsbåt kryper förbi Löderup

Bulkfartyg  stävar långt bort precis på horisonten…

Jag heter Silvio !

“Denna bilden brukar jag skicka till mina dambekanta…”

Nä…nu sticker jag

Ales stenar…vad det nu är, skapar en taggig horisont 6 km bort.

Östersjön med solblänk kl 1500, då solen är på väg ner.

AUTOSEUMS I SIMRISHAMN TÄVLINGSBILAR

 

 

 

 

 

 

Undrar hur mycket bilarna har kostat ?

 

 

 

 

 

Autoseum är ett mycket välordnat museum
där objekten är i gott skick och visas på ett
föredömligt sätt.

Man ser inget i dåligt skick, utan allt är i
mycket gott stånd.

Här redovisar jag lite fordon, som har med
bilsport att göra.

Jag kommenterar sparsamt, för jag vet,
att du som
besöker min blogg är kunnig.

 

 

DET VAR BÄTTRE FÖRR…

 

 

 

 

 

…i alla fall då det gällde motorljudet !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har svårt att motstå en video, som den jag
bäddat in från YouTube nedan.

En V-12 eller en 14 cylindrig dubbelstjärna skapar
ett ljud, som är vacker musik för oss, som lätt hemfaller
åt nostalgi.

Själv är jag så gammal,  så jag upplevde 4 divisioner
B-18 som flög varje dag och således varmkörde
sina DB-motorer åskilliga gånger då de skulle flygas,
vilket jag kunde höra och se,  eftersom  jag bodde
nästan granne med flygflottiljen.

Nu…blir det till att kolla videosnuttar eller kolla
då Biltemas Mustang eller Spitfire flyger.

Det är något rent fysiskt med ljudet från en
kolvmotordriven
kärra.

Jag känner det i bröstet då piloten drar på.

Min favorit…Ja, det är FW-190 A8, som jag haft
förmånen
att uppleva i verkligheten.

Videon ligger på YouTube och jag har klippt
några bilder ur
den, så du vet vad du kan förvänta.

Jump into  the seat and buckle up  for a ride !

 

 

 

 

Sturmovik, Sovjetiskt attackplan

Rata, Sovjetiskt jaktplan 1936

Polikarkov-2, kallad “Symaskinen av tyskarna.

 

Nakajima Ki-42, japanskt jaktplan.

Mistubishi Zero

B-25 Mitchel, som bombade Tokyo under ledning av Jimmy Dolittle.

B-24 Liberator

B-17 Flying Fortress

Dc-3 Dakota

PBY Catalina (Catalina är en ö utanför Californien.)

P-47 Thunderbolt

Grumman F6 Hellcat.

P-40 Warhawk

P-38 Lightning (Konstruerad av geniet Kelly Jonson Lockheed)

Grumman F-7 Tigercat.

P-51 Mustang

Hawker Hurricane

 

Fieseler Storch

FW-190-A5

 

 

 

 

LÅT OSS GÖRA EN DJUPDYKNING TILL 1936…

 

 

 

 

 

…för att se, vad modellflyg innebar för ungdomen då…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur det var förr intresserar mig starkt. Speciellt
hur vår hobby, modellflyg, då utövades.

Som du ser på den idealiserande filmen, var det
då upp till var och en att bygga sin modell, om
det
skulle vara möjligt att betvinga tyngdkraften.

Det fanns inget 2.4 Ghz, inga färdigbyggda modeller,
inget CA-lim, ingen telemetri. Men det fanns balsa,
hårdträ, japanpapper, siden och cellulosalack.

Allt understött av ett brinnande intresse för flyg.
kom ihåg att 30-talet var ett flygets decennium.

Flygandet var på alla nivåer vid denna tiden
högintressant
och under sanbb utveckling.

Det gällde både fullskalaflyg som modellflyg.

Intresset var nästan lika starkt som det maniska
Ifånemanipulerandet är i dag.

Här är en liten filmsnutt som förutom flyg visar
lite hur man var i slutet av 30-talet. Jag menar
kläder, bilar och sättet att ordna en modellflyg-
tävling
för ungdomar.

Kolla bilden där man med en bil jagar en
bortflyende
modell…varför har man inte sådana
fotsteg i dag på bilarna ?

Ok, flyg med bakåt 85 år !

Filmen från Tuben och stillbilder klippta ur
videon.

 

 

En skinande blank Brown Jr motor.

Jo, motorerna funkade med hyfsad effekt.

Innan glödstiftseran…

 

Bilen med de härliga fotstegen…

Vattenkammat och med slips…

 

 

 

 

IBLAND BLIR SINNESINTRYCKEN NÄSTAN ÖVERVÄLDIGANDE…

 

 

 

 

 

… då man vistas i naturen.

 

 

 

 

 

 

Vi var ute för att göra ett återbesök vid en
skvaltkvarn,
som är belägen i Svalilt i
Mahultstrakten.

Mahult är beläget 25 km öster om Halmstad.

Som barn hade jag besökt den en gång förut,
då det
nästan var obligatoriskt att göra denna
promenaden dit och hem ihop med familj och
besökande, då vi bodde i
sommarhuset.

Sträckan var ca 10 km fram och tillbaka.

Denna kvarnen dök upp som en plötslig
anakronism i mitt minne
och efter lite
efterforskning om dess existens , så  beslöt
vi att åka dit.

Efter vissa besvär, lita alltid på din navigator,
fann vi platsen, men vi hade att gå ca 2 km,
innan vi
var framme, eftersom markägaren
av någon för honom viktig  anledning stängt
av vägen.

Kvarnen byggdes omkring 1849 och renoverades
1950, då den återinvigdes
av landshövdingen i
Halland Reimer Johansson.

Dessa kvarnar var vanliga under 18oo-talets slut
och 19oo-talets början.

Ofta betjänade kvarnen bara en gård.

Dessa kvarnar kallades skvaltkvarnar, då
kvarnhjulet var horisontellt.

Jag undrar om prefixet “Skvalt” var ett
ljudhärmande ord,  som beskrev hur det lät,
då vattnet i rännan  träffade skovlarna…?

På vägen till kvarnen passerade vi den intensiva
grönskan…
som nästan bedövade oss.

Det vi också märkte,  då vi kommit fram till vårt
mål, var den öronbedövande tystnaden, som
rådde
här fjärran från bullret i en stad.

Denna utflykten var värd allt besvär,  med tanke
på alla positiva intryck den skapade hos oss
.

Vad en skvaltkvarn är kan du läsa om HÄR !

Häng med på en expedition in i de djupa skogarna
öster om Halmstad.

Ha på ljudet för en intensivare upplevelse…

 

 

Kvarnen låg utomordentligt vackert vid en å.

Kvarnen utrustad med en eldstad för uppvärmning och matlagning.

 

 

 

OLDTIMERMODELL PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

 

 

Min Leprachaun fick sig en resa på hanget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att få flyga min Leprachaun på ett större hang under
bra förhållanden, det var något,  jag sett fram emot.

I onsdags var det lovat nordlig vind 4 m/sek på Hovs
Hallar. Alltså packade jag och drog dit.

Solsken och ca 5 m/sek nord mötte oss.
Uppe på Platån fanns redan 5 skärmflygare,
som väntade på rätt ögonblick att starta.

Själv höll jag till i södra änden av Platån, där jag
kastade ut min modell.

Lyftet mycket bra och laminärt, vilket borgade för
att jag kunde trimma in modellen och komma
underfund
med eventuella egenskaper,  som jag
skulle rätta till.

Jag märker,  då jag flyger en konverterad
friflygmodell,
att den beter sig som…en friflygmodell.

Dess tjocka vingprofil är gjord för att skapa lyft,
vilket
naturligtvis kostar motstånd.
All lyftkraft
måste betalas i form av motstånd.

Jag trimmade min modell framtung och fick den att
flyga,  så bra det gick. Men, jag märkte då jag flög
fort, att modellen ville öka dykningen.

Detta trots jag hade tagit bort den kraftiga
anfallsvinkeln
på stabben, som gjorde den mycket
bärande.

Jag landade och pallade under bakre delen på
stabben
med 2 mm, vilket medförde att stabbens
medellinje
var parallell med kroppens centrallinje.

Således är min stabbe helt neutral.

Ny start och test i högre fart. Nu flög den utan
dyktendens i loopingplanet. Helt perfekt och
neutral.

Efter hand som jag flög,  jag startade kl 0930,
märkte jag,  att vinden vred mot väster.

Det betyder att vinden låg snett på Platån.
Lyftet var dock fortfarande ok, både för modellflyg
och för skärmflyg.

Skärmflygare landade upp på Platån. Mycket
djärvt gjort
med tanke på eventuell topprotor.
Men tydligen var inte
rotorn aktiv just i dag.

Efter 2.5 timma sammanlagt i luften avbröt
jag och
landade på gräset bakom kanten.

Med en modell som Leprachaun gäller det
att lägga
baslinjen tillräckligt långt fram,
eftersom modellen
penetrerar dåligt i
motvinden.

Då jag kollade min ombordfilm som visar
stabben,
förstod jag att den var skev, vilket
kan ha inducerat
högersväng.

Nu har jag rätat den och det blir spännande
att testflyga och se,  huruvida detta nu är fixat.

Förvånansvärt mycket folk vid parkeringen.
Mest tyska
husbilar. Det är ju gratis att stå där…

Jag filmade med min Mobius från marken och
från
modellen.
Så det blev en massa klipp från videosnuttarna.

Häng med om du tyar…

 

 

 

 

 

 

Klar för start.

Pilot och hans skugga

Min vingspets balanserar en skärmflygare…

Leprachaun majestätisk på hanget.

Halmstad på 25 km avstånd.

En Hallberg Rassybåt passerar.

Triplets

En djärv pilot som topplandar på Platån.

Till vänster en SAR-båt till höger en mer än hundra år gammal segelbåt.
Kan segelfartyget vara en “Skonert” ?

Just innan sättning då jag skulle justera stabben.

Start ovanför fortet.

 

Naturen fortfarande väldig grön

Ser du min skeva stabbe ? Som den är vriden kommer den
att vilja svänga modellen åt höger.

Nu har jag fixat skevheten och det blir spännande att provflyga.

 

 

 

På väg att landa...

Det krävs relativt stora roderrörelser för att
kontrollera modellen i turbulensen bakom hanget
.

Om en sekund… sättning !

 

 

 

               Jag är pilot i MFV  MopsFlygVapnet).

TERMIKFLYG…

 

 

…förhoppningsvis…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…tisdagen den 15 September upplevde vi Sydsverige
en verklig indiansommar.

Får jag skriva “Indiansommar”, jag menar är det
politiskt korrekt i dagens samhälle ?

Jag hade planerat att få en härlig termikflygning med min
“Leprachaun” efter att ha utfört lite justeringar med dess
setup.

Kl 0915 anlände jag till flygstället,  som är utmärkt för
termikflygning. Det ligger högt, fritt, med goda landnings-
möjligheter och tillräckligt långt från kusten så inte
sjöbrisen direkt förstör möjligheterna för termik.

Vid framkomsten såg jag en liten gul bil och förstod,
att det var fler än jag,  som var flugsugna.

Anders var tidigt ute och uppe i luften med sin Fidelity.

Vädret var redan nu 23 C och praktiskt taget ingen vind.
Ska jag klaga…det var  disigt.

Men efter montering startade jag min modell,  som på
ett majestätiskt sätt vann höjd.

På 125 m stannade jag motorn, trimmade ut modellen
och letade termik.

Inget fanns, det var absolut noll vertikala rörelser i luften.

Ett par gånger försökte både Anders och jag men noll.

Orsaken till det var inversion,  vilken  förhindrade all termik.
Inversion är ett spärrskikt med varm luft,  som förhindrar
adiabatiken att utvecklas.

Har man tur,  försvinner inversionen, då instrålningen från
solen fått verka ett par timmar. Efter någon timma märkte
vi,  att vi kunnde förnimma svag och trasig termik.

Vi kunde, om vi gnetade idogt, hålla höjden något sånär.
Men som sagt, vi fick inget drömväder för termik, men vi
fick ändå en fin upplevelse och det är det,  vi är ute efter.

Ett väder perfekt  att trimma modellen i.
Jag är nu nöjd
med flygegenskaperna på min Leprachaun
efter de
förändringar jag gjort.

Vad jag gjort,  är i princip  att jag förändrat en friflygande
modell till en RC-modell, vilket gett modellen de
egenskaper,
som jag eftersträvar.

Klockan 14 packade jag nöjd ihop efter 2.5 timma i luften.

Bilderna kommer från min Mobius, som vanligt och från min
Sony.

Häng med om du vill.

 

 

 

 

Fidelity 2M-E

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NATURINTRYCK

 

 

 

 

 

 

En mållös promenad.

 

 

 

 

 

 

 

Ibland kommer lusten att ströva i naturen starkt
över mig och jag känner, att jag måste ge mig ut.

Jo, läget med covid-19 har på något sätt förpuppat
mig till ett halvmelankoliskt tillstånd.

Vi kan inte resa som vi vill och många publika
aktiviteter är inställda.

Vi känner oss lite instängda eller  ?

Alltnog och emedan, resan gick till havet.
Vatten och fri horisont har alltid känts för
mig som en lisa för sinnet och ett sätt att fylla
på mitt lager av psykisk energi. (Psykisk energi
innebär för mig nyfiken livslust)

Så iväg med kängor på fötterna och kamera över
axeln.

Jag beskriver min irrfärd lite annorlunda mot hur
jag brukar. Kommentarerna blir lite utförligare vid
varje bild, så det blir lättare att knyta associationer
och väcka betraktarens fantasi.

Häng med om du har lust…

 

 

 

 

Länsstyrelsen har avverkat kryptallen, som är klassad som
en invasiv växt och rekonstruerat i naturvårdsområdet.

Det innebär,  man tagit bort mycket av björk och tall. Samt att
man banat av all beväxning och blottat sanden igen till gagn
för bland annat fätlpiplärkan.

Denna vyn mot Hovs Hallar över Laholmsbukten tröttar aldrig ut mig.
Varje gång jag kommer hit möts jag av en annorlunda bild.
Lagan, havet och vinden ändrar naturen snabbare än du kan
föreställa dig.
Så alltid något nytt att upptäcka.

De som aldrig ger upp hoppet om storfångsten…Fiskarna som söker
sandskädda och rödspotta.
Att fiska är en utmärkt hobby,  som ger mycket
till utövaren. Fiskaren får spänning, natur,
väder och tillfälle och tid till
funderingar och kontemplation i väntan på hugget.
En riktig fritidsfiskare
ger aldrig upp ! Jag stod och studerade herrarna som fiskade
och de hade
inte ett napp.  Men de var glada i alla fall !

Nu mognar det. Dessa vildnyponen går att plocka
och ta tillvara, men det är inte den sorten jag vill ha.

Här är Lagaoset. Där Lagan möter Kattegatt,  finns  det ingen brytande sjö.
Lagans strömmande vatten eliminerar de inrullande vågorna.
Vidare så är djupet i Lagan en avgörande faktor. Den är ca 1.5 m djup hela
vägen, vilket betyder,  att de inkommande vågorna från havet inte bromsas
upp och bryter, som då de träffar botten…

…i stället bildas dessa små vågor, där ström och inkommande vågor möts.
Man skulle kunna benämna detta en sorts mini Hongkong-sjö.
Googla runt lite om du vill veta vad Hongkongsjö är.

Denna alen hade ett överflöd av rötter. Men vad hjälpte det ? Mot högvatten
och stark ström gäller det att träden  har
sina rötter fast förankrade i jorden.
Eftersom alen växer vid vattendrag,  har den utvecklat sitt rikhaltiga rotsystem
för att
kunna försvara sin plats. Men det hjälper inte alltid. Ofta kommer träd
flytande från uppströms Lagan och 
lägger sig i torrdocka just vid  eller just
norr om Lagaoset.

Träden som ligger vid strandkanten antar de mest fantasirika former och
utseenden.
Det gäller bara att ha ett öppet sinne, då du betraktar dess former,
så kan du lätt
föreställa dig vilka fantasifigurer som helst. Denna ser ut som
en välbarkad
urtidsödla av någon slag som genom sitt luktsinne försöker
finna nåt ätbart.
Jag har tagit tusentals bilder på fiktiva djur, som
emanerar från strandade
alar.

Här en sällsynthet: Ett förträat nospiggsvin, som
har huvudet aningen malplacerat på kroppen…

Lagan och havet har med vindens hjälp skapat en lagun…

En del skulle självsäkert slå fast,  att här kan ni se ett resultat av den
stigande havsnivån. 
Men detta är en del av den vanliga och tillhörande
dynamiken vid en sandstrand
av denna typ. Om två dagar kan hela lagunen
vara borta och ny sand kan ha transporterats
upp till dynkanten.
Sanddynamiken är ett evigt Paternosterverk.

Här ser du hur Lagan har byggt upp sandreveln med hjälp av nordvästlig vind.

Där vågorna bryter mot strand….där avlagras sand från havet.
Ser du den relativt höga vallen ? Sanden kommer att torka för att
sedan transporteras av  vinden upp
mot dynerna. Slutligen tar vinden
med sig sanden över dynkanten
och sanden hamnar i turbulensen efter
toppen bakom dynkanten.
Så byggs dynerna upp. En process som pågår
ständigt.

Sveriges längsta kusthang. FLygbart för skärm 10 km och
är utmärkt för modellhangflyg. Västlig vind ska råda.

En kvinna med två lösgående hundar.

Man får inte ha lösgående hundar i naturreservatet. Jag tänkte,
jag skulle säga till henne,
men hundarna var under kontroll,
inbillade jag mig. Hennes två hundar, vilka var någon form av
vinthundar liknade två stora upp och nervända U:n eftersom
de var så krumryggade.
De sprang  från henne, kollade något
och sprang tillbaka
till ägarinnan.
Min tanke flög genast till vår fornnordiska
historia och
mytologi. Jag kom att tänka på Oden, krigsguden, med sina
två
korpar,  Hugin i sitt allvetande och Munin med ett minne
som en kvantdator,   vilka flög omkring 
för att kunna rapportera
händelserna till Oden.
Kvinnan vinkade också snällt och vänligt till mig,
då hon gick förbi, så jag tänkte, den här gången får det gå…

Just, vad som för mig är värdefullt och som på något sätt öppnar
på locket till min behållare med positiva tankar, den fria horisonten

Den Himlaspanande Strandknaspen med sin något absurda kropp.
Det ser ut som han säger “Oj, vad är det jag skådar i skyn”?

En, som det liknar, silverglittrande salin i Sydspanien vid Medelhavet.

Vattnet i dammen var varmt…jag fick lust att hoppa i…

På sydsidan av Lagaoset finns ett hang för nordvästlig vind.
Jag har aldrig flugit där, men det skulle vara spännande
att få lova att testa det. Frågan är bara, hur jag kommer dit utan
att behöva gå en halv mil ?

Ett björkbestånd, som då det inte mer är skyddat av tallar
kommer att få ge sig för vinden. Processen går fort.
Om 2-3 år är de döda.

Detta är nyponen jag kan rekommendera för plockning.
Är mycket goda. I år har dessa buskarna en rik blomning.
Passa på.

 

Nu får du vila dig till nästa tur !

MIN HISTORIA MED EN LÄTTVIKTARE

 

 

 

 

 

Pyjamasbenet i flanell.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag kan personligen berätta ett minne från 1955.
Under sommarloven bodde jag hos min mormor
och morfar, som var småbrukare utanför Halmstad.

Deras gård ca 1 km från den allmänna landsvägen
som var en grusväg, vilken under sommaren
spred sin sötaktiga tunga  lukt av lut.

Varje eftermiddag vid 17-tiden passerades min
morfars mjölkbord av  just en lättviktare.

Han hördes långt fjärran i från. då hans ihärdiga
tvåtaktssmatter flög genom den stilla seneftermiddagen.

Kom ihåg,  att vid denna tiden var det mycket tystare
i vår miljö. Det var inte så mycket brus och buller
utan det var genuina förstahandsljud.

Nåväl, jag brukade sitta på mjölkbordet och se
på den glesa trafiken , då denna vägarnas fantom
smattrade förbi varje dag som ett avbrott i min
lantliga vistelse.

Han var en man,  som arbetade som en mångsidig
hantverkare och hade sin lättviktare som
transportmedel.

Ungefär som dagens små hantverksbilar, vilka är
så allmänt förekommande.

En kväll hände följande; Efter passage av
mjölkbordet följde en ganska skarp vänsterkurva.

Motorcyklisten kom med sina modiga 60 km/timman
och följde kurvan…då hände det för mig och även för
hantverkaren det oväntade: Han tappade sina verktyg !

Antagligen hade han verktygen fastspända med en
gammal livrem på pakethållaren och så hade
vibrationerna från motorn lossat surrningarna,
så paketet for iväg av centrifugalkraften.

Jag hörde hur verktygen med ett dovt skramlande
och klingande for iväg över den av lut hårda
grusvägen och försvann ner i det grunda dike.

Mannen med lättviktaren försvann upp mot
skogsbygden under ett långsamt försvinnande
knattrande.

Naturligtvis tog jag mig till diket med bultande
hjärta,
för detta  var något spännande i 10-årings
liv.

I diket hittade  jag ett pyjamasben…

Inuti det avrivna benet av en grå flanellpyjamas med
svarta ränder, ( hur kan jag minnas) ? hittade jag
en polygriptång, en Öberg kombinationstång
och en skruvmejsel med svart träskaft.

Pyjamasbenet var ursprungligen knutet i båda ändar
för det skulle bli som en påse, men under flygturen
över grusvägen hade ena knuten gått upp delvis..

Detta var ju något stort för mig. Första frågan var ju:

Vad skulle jag göra ? Mitt samvete våndades,
men det tog  inte lång stund för mig att bestämma,
att dessa verktyg måste räddas till min eftervärld…

Att plötsligt få tillgång till tre egna verktyg, det var
något enastående.

Jag, den lille tjuven, tog verktygen med mig till
gården, där jag smög upp på rännet,
vilket på
halländska är vinden på en lada, där man förvarade
hö.
Det blev platsen där jag gömde
verktygen
sorgfälligt bakom lite lösa golvplankor.

Jag sa inte ett ljud till någon.

Inte heller vågade jag nånsin använda de till mig
orättfärdigt tillskansade verktygen.

Eftersom ladan står kvar, kanske jag skulle åka
dit och
kolla om de tre verktygen ligger där än
efter 65 år ?

Ja,  detta var bara historien om verktygen,
som for av en
lättviktare vid min morfars
mjölkbord sommaren 1955.

Hoppas jag inte blir satt i cell för det nu….
eller ungdomsvårdskola…fast jag är nog
för gammal.

 

MERA OM REX MOTORCYKLAR…

 

 

 

 

 

och kommentarer från Ingvar i Borås.

 

 

 

 

 

 

Ingvar  skickade mig ännu en rolig och informativ
kommentar om sin Rexmotorcykel.

Den publicerar jag till alla teknikintresserades
glädje och information.

Håll tillgodo med Ingvars kommentar !

Men oj!

Ja REX-rallyt blev en riktigt blöt tillställning,
som började med litet “grov dimma” men hade
övergått till hällregn efter halva rallysträckan
och stoppet vid SIA-glass.

På fotona ser man att regplåten sitter på sidan.
Orsaken är flerfaldig och hade Mats hittat ett
foto bakifrån, så hade man kunnat se att min
REX har en autentisk 6-kantig lättviktsnummerplåt
i gjuten aluminium med pånitade siffror av
svartlackade aluminiumtecken.
(Se nedan) !

F106. Jönköpings län. Regad 1938 i Skillingaryd
av en snickare.
Denna var i trafik tills 1960-talets mitt.
Parallellt fanns under 50-talet en 250 cc DKW
registrerad med samma nummer men då
rektangulär regplåt.

Om jag nu fattat rätt,  så tillkom dessa speciella
skyltar för att fjärdingsman skulle kunna se,
att detta var en nedstrypt lättviktare som alltså
även framledes var lägre beskattad eller skattefri.

När fjärdingsman tyckte att hojen med denna
skylt gick för fort, så kunde han testa med sin
blyertspenna huruvida cylinderns insugshål
var pluggat eller inte.

Gick pennan i,  så var den alltså “trimmad”
det handlade då om diverse allvarliga förseelser.

Så – jag kör med denna skylt där bak och
hoppas,  att en vacker dag bli stoppad av polisen.

Givetvis är min inte strypt,  men jag betalar
både skatt o trafikförsäkring men på det
modernare reg-numret.

Jag föreställer mig,  att polisen trots allt
inte sett det mesta i världen och jag får tillfälle
att förevisa en drygt 80 år gammal motorcykel
samt upplysa om att förr,  så skulle den häpne/a
polisen provat med sin blyertspenna i insugshålet
för att avgöra,  om den var nedstrypt eller ej.

Att kunna visa ett historiskt fordon med sin korrekta
(nja – skylten menar att insuget var strypt till 5 mm
diameter vilket den aldrig varit) legala identitet,
är enligt min åsikt ett dubbelt plus.

På Mats bilder syns det en stor låda samt en rejäl
pump.

Nu var ju Rexrallyt bortemot 9 mil och det var
tveksamt,  om bensinen skulle räcka hela sträckan,
punktering kan inte uteslutas och allt utom pumpen
fick plats i lådan av brun presspan.

När man kör veteranrally,  finns det alltid några,
som kör utan att ens ha med en tändstiftnyckel
eller en bit ståltråd.
Men då kommer jag (eller någon annan som har grejer)
och kan hjälpa till.

Om lättviktaren,  som blev legal i början av 30-talet
och hade sin kulmen precis i slutet av 30-talet,
kan man säga,  att den förbättrade den generella folkhälsan
avsevärt,  genom att inaveln började få en tillbakagång.
Nu kunde ju bonddrängarna susa till grannbyn och
roa sig med flickorna!

En lättviktare kallas i västra Sverige “Spôna” (uttalas Spööna)

Sensommarhälsningar // Ingvar, Borås

 

 

 Ingvars Rex med dubbla avgasrör…
Var det därför den hette Rex Villers Sport ?

FÖLJ OSS BAKÅT VÄGEN…

 

 

 

 

…tills vi hamnar i USA just före kriget…

 

 

 

 

 

 

 

 

Modellflyget hade utvecklats mycket kraftigt under
30-talet på grund av det stora intresset för begreppet
“FLYG” som rådde vid denna tid.

Det kommersiella flyget utvecklades starkt på både
inrikes- och utrikes flygningar.

Flyguppvisningar med daredevils drog stora
åskådarmassor, som idag
skulle göra en kassör hos
ett allsvenskt fotbollslag
avundsjuk.

Modellflyget gick framåt,  genom att material gjordes
tillgängligt på marknaden och framför allt,  så
skapades systemet med utbildning och hjälp via klubbar.

Klubbverksamheten stöttades av regeringarna och var
intensiv.

Betänk att vid denna tid fanns inte tv…datorer…eller Iphånar.

Människor talade med varandra i stället för till varandra…

Under min ständiga jakt på bilder och video från denna
tid,  hittar jag ibland en och annan pärla.

Nedanstående är en officiell film, tyvärr utan ljud, från
juniorfriflyg i USA 1939.

Kolla så mycket människor och kolla den friska vinden.
Men man flög i alla fall !

Videon är en bra skildring av modellflygeriet för 80 år sen
och visar miljöer, kläder och stämming vid en modellflyg-
tävling för länge sedan.

Jag tycker du ska kolla filmen och jämföra dess miljö
med dagens tävlingsmiljö…

Jo, jag vet att ingressbilden inte symboliserar
en ungdom, men han är representant för en
nu svunnen, men dock icke glömd era !

 

 

 

 

AUTOSEUMS MOTORCYKLAR I SIMRISHAMN…

 

 

 

 

…och Ingvars egna motorcyklar i Borås..

 

 

 

 

 

 

Jag fick en initerad och intressant kommentar om
mitt inlägg angående motorcyklar på Autoseum
i Simrishamn av Ingvar i Borås.

Den var så intressant så jag publicerar den.

Här finns två länkar: En till en MC-träff i Tylesand
och En till mitt besök på Autoseum. Du finner
mycket bilder på länkade sidor.

Varså goda här är Ingvars kommentar !

Hej!

Ja det har ändrats en hel del sedan Nisse Nilsson
tog över Autoseum.

Tidigare fanns här inlånade objekt som t ex den
fantastiska campingvagnen som fanns som
byggprojekt i “Det Bästas magasin”.

Denna sevärdhet finns här inte längre tyvärr.
Det är väl rätt unikt att äga så här mycket –
ja Nisse är ju ingen ungdom precis men ändå.

Synd att detta ligger så avsides.

Tyvärr är entren ombyggd numera,  så att
Sveriges Modellflygmuseum numera inte har
gratis inträde, dock är museet fortfarande det
enda i Sverige av sitt slag.

Jag har själv några veteranfordon. Två av dessa
finns representerade i din bildkavalkad.

REX Midget Sport från 1938. Den brittiska
Villiers-motorn med integrerad växellåda är på 98 cc
och har två växlar. Motorn är ganska rå och vibrerar
kraftigt vid hastigheter över 45 kmh.

Länk.

Jag har gjutit blystänger som jag monterat i styrets
ändar och detta har hjälpt en del.

Elsystemet ger 5 Watt vid ungefär 6 Volt.

På det fotograferade exemplaret syns ett extra tillbehör
– en kedjespännare för trampkedjan. Hoppar kedja av
har man i princip ingen broms – det är Torpedonavet i
bakhjulet som ger den huvudsakliga bromskraften.

Den lilla trumbromsen fram är det inte mycket idé
att använda…

Husqvarna Mod. 30 Sport från 1953. Denna modell har
en annan cylinder och annan kolv och lär ge mellan
0,5 och 0,75 hästkrafter extra på den i övrigt standardmotorn
på 118 cc.

Skillnaden mellan 4 eller 4,5 hästar – ja det lär göra
7-8 kmh extra på toppfarten jämfört med den vanliga
Blåqvarnan.
Tre växlar med 5 växellägen – en gammal 2-taktare
har normalt friläge mellan varje växel så man kan växla
ur i nedförsbackar.

Hastighetsmätare var standard på Sportmodellen och
kunde köpas som tillval på dessa 118-kubikare.

Växellådan är ju samma som för de modeller med
handväxel på tanken. Men på Blåqvarna Sport så
är det fotväxel.

Jag tog mitt MC-körkort några månader efter att vi
fick högertrafik och körde upp på bilskolans fotväxlade
Husqvarna… läraren sa att 2:an funkar inte så du
har 1:an o 3:an.

Eftersom det nu var 40 kmh i staden fortfarande
efter högertrafikomläggningen, så sa läraren,
att kör hellre för sakta än för fort.

Alltså redan 1967 var denna växellåda ett mysterium
för en körlärare… Tvåan fanns säkert bara det att
man måste ha känsla i högerfoten när man skall hitta
tvåan.

Det är alltså ingen crick-crack-låda,  där man trampar
i en växel i taget utan här kan man trampa direkt från
ettan till trean med ett enda tramp.

Ja denna har 25 W lampa i strålkastaren. Bra att synas
i trafiken särskilt om det regnar.

Övriga hojar i min ägo är en Triumph Tiger 110, 1954.
Denna var på sin tid världens snabbaste standardmotorcykel
och toppade alltså 110 (mph – det motsvarar ungefär 176 kmh).

4 växlar, 648 cc parallelltwin som skall ge 42 hästkrafter.
Gjutjärnscylinder o gjutjärnstopp gör denna motor otroligt
driftsäker och ventilspelen behöver nästan aldrig justeras.
Lucas dynamo och Lucas magnet.
Obekväm körställning för mina långa ben…

Svalan M75 Lyx 1953. Byggs i Falun med hjul och litet
annat från NSU samt brittisk Panther-motor 348 cc och
4 växlar. Lucas dynamo och Lucas magnet.
Härlig att köra med bra körställning.

Triumph Tiger Cub 1956. Denna är under renovering.
En supergullig 198 cc tung MC. Det lär bara ha importerats
44 st genom åren – ja det blev ju tung MC och då köpte
man nog en större maskin hellre.

En orenoverad Husqvarna Novolette mod 3311 från 1953.
Den har alltså den tyska REX-motorn. Denna har jag
som bruksfordon. Går 9 mil på en tank (2,2 liter)

Tack för fina foton och några roliga texter!

MVH / Ingvar, Borås

 

 

Några bilder på Ingvars fina Rex.

 

 

Ingvars Rex Midget Sport 1938 inför Rex-Rallyt 2019.

 

LITE STATISTIK FÖR MIN BLOGG

 

 

 

 

 

 

Detta inlägg kan vi placera i kategorin onödigt vetande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag  har drivit denna blogg i ca 11 år och det
har varit roligt och givande.

Mycket jobb…tja man lär sig med tiden och för
mig har WordPress fungerat bra.

Har det krånglat,  har jag kontaktat den trevliga
supporten och fått hjälp.

Här kommer lite fakta:

Jag har 16000 bilder uppladdat till servern.
Att editera och sovra bland 2000 bilder från en
händelse, det fixar jag snabbt nu. Man får helt
enkelt rutin.

Det har blivit 2351 inlägg, där en del är ok och en
del är substanslösa.

Att skriva inlägg har jag aldrig haft problem med.

En blogg eller hemsida som sällan uppdateras,
det är garanterat en död anka.

Har du en blogg,  får du stora mängder Spam.

Spammarna har program,  som kryper som spindlar
över nätet
och samlar adresser.

Lyckligtvis har jag ett suveränt antispamprogram,
som heter Akismet.

Under åren har jag fått 218862 spammail, som
programmet tagit död på.

Ett enda spammeddelande har slunkit igenom,
vilket skedde för 7 år sen.

Mina besökare kan kommentera mina inlägg
via raden längst ner på inlägget.

Det har landat 2065 kommentarer hos mig.

Att ha mycket besökare är inspirerande.
Här är statistik över de 10 mest besökta sidorna
för sista veckan:

 

TERMIKFLYGTEST AV MIN LEPRACHAUN…

 

 

 

 

 

 

…eller min “Pyssling”.

 

 

 

 

 

Efter att ha utfört lite justeringar var jag spänd
på, hur modellen skulle bete sig i termiken.

Jag körde tidigt,  eftersom yr.no lovat i stort vindstilla
fram till 12-tiden.

Solen sken och Cu-molnen blommade, då jag kom till
flygstället.

Där redan Anders stod och flög med sin senaste modell.
Jag monterade, kollade att allt funkade och startade.
Efter utflygning och trimning fann jag, den gled ok.

Men att flyga termik är en helt annan sak än att glida
runt med eller utan motor.

Jag märkte,  efter min justeringar,  att den betedde sig
i termiken som jag ville.
Modellen flög harmoniskt och kunde åstadkomma,
mycket snäva termiksvängar.

Nu är det så,  att denna modellen ska flygas noggrant.
När jag svänger,  initierar jag sväng med skev- och sidoroder.
I svängen balanserar jag nosen med sidoroder och håller emot
i svängen med skevroder.

Man måste flyga aktiv för att flyga effektivt.

Jag märkte,  då jag låg i en relativt stark blåsa, att det var
svårt att komma ner utan aerodynamiska bromsar.

Om jag klaffar ner vingarna och trycker bort höjd, är risken
att man inducerar fladder i vingar  eller stabbe.

Därför kommer jag att sätt i bromsar i vingarna, så är
problemet löst.

Jag tyckte, då jag  nu vant mig lite  vid modellen ,
att den är
utomordentlig bra att flyga termik med
i vindar som
är måttliga.

Blåser det mycket,  driver du med och eftersom
vingprofilen skapar mycket lyft, kostar det
höjd,
att öka farten.

Sen ser den ju ståtlig ut i luften oxå.

Lite bilder och en filmsnutt från min Mobius.
Häng med min Pyssling !

 

Biltemas stol kan används till mycket…

Klart för start med GoPron på sidan.

Off she goes…

Leprachaun eller som jag säger “Pysslingen”.

Final

Om du undrar varför luckan är borta bakom
nosen, så är det för att kyla ner reglaget.

Piloten med sin stol.

Min plats där jag flyger termik.

Bygden

Skuggan av en modell.

Modellen som kommit till ro 1110.