FEM SEKUNDER…

 

 

 

 

…ur en skäggmes liv.

 

 

 

 

 

 

Jag var ute och tog några bilder igår.

Det blev många, men de jag vill visa, blev dessa.

Då jag fotograferar,  har jag märkt, att det är
ofta slumpen,  som
gör bildtillfället.

Jag satt och spanade ute  vid Oceanhamnen i Halmstad,
där vi har våtmarker med fågelvänlig biotop.

Kameran försedd med 300 mm objektiv och tiden inställd
på 1/6000-dels sekund, om något snabbt dök upp.

Jag vet det finns skäggmesar i området och förr eller 
senare,  skulle nåt dyka upp.

Med fingret på avtryckaren väntade jag, då plötsligt
en skäggmes slog ner framför mig i vassen.

Avståndet var ca 30 m. Fast jag hade önskat det var 3 m…

Så fort den landat,  tryckte jag på avtryckaren och kameran
körde igång serietagning.

Skäggmesen hoppade efter  en sekund upp på ett vasstrå,
där han stannade i 3 sekunder, allt under min kameras
fotograferande.

Sen flög han. Jag hade alltså 5 sekunder på mig…

Det blev några bilder, inte tekniskt perfekta, det kan du hitta
om du googlar, men bilder som visar hur jag upplever denna
vackra fågel med mycket karaktär.

Håll tillgodo !

 

 

 

 

 

 

TIDEN GÅR…

 

 

 

 

… men vad är alternativet ?

 

 

 

 

 

Jag lyckades komma åt 200 gamla videofilmer från mitt
avsomnade  Vimeo-konto. Filmerna var från 2005 – 2012.

Alltid roligt att studera gamla försyndelser…

Jag fann en,  där Pär Lundqvist flyger en “Banana” på
Tönnersa Strand.

Jag tog videon 2012 den 13. September och som sagt…tiden går.

Men faktum kvarstår, att Banana är en utmärkt
F3F-modell.

Just denna modell kom jag 2:a med på SM 2005…

Modellen var väldigt spröd.
Den minsta hårda landning så blev det skador.
Orsaken var,  att modellen var så lätt byggd.

Pär hade inte  flugit hang på 20 år,  då vi var ute
med Bananan.
Men som du ser,  glömmer man inte,  hur det går till.
Det sitter i förlängda märgen.

Jag tror,  Pär har kvar modellen fortfarande.

Här är den gamla videon från Vimeo. Den ligger nu
på min YouTube-kanal.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NÅGOT SOM ALLTID HAR FASCINERAT MIG…

 

 

 

 

…är begreppet  “Att flyga”.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ända sen jag började med modellflyg för 65 år sedan,  
är det just,  att man kan flyga i luften med en farkost,
som fångade mitt intresse för flygning..

Jag tyckte,  det var något ofattbart och oförståeligt.
Att ett par vingar kunde få en farkost att glida fram
genom luften…ett mirakel.

Jo, det krävs ju lite mer,  för att något ska flyga, en yta,
anfallsvinkel och hastighet.

Ovanstående ger lyftkraft. Antingen du har en väl
utformad vingprofil,  eller om du använder en masonitskiva,
så skapas lyftkraft,  om ovanstående villkor är uppfyllda.

Jag tycker fortfarande,  att faktumet vi kan flyga, det
är ett mirakel.

Antagligen därför jag är så vanvettigt intresserad av fenomenet

Nåväl, ur mitt stora arkiv med bilder från OldTimer FriFlyg
har jag komponerat ihop ännu ett litet bildspel, som du kan
lägga 5 minuter på att se…om du har lust.

Hoppa ombord, spänn fast dig och dröm…nedan ett bildspel.

Modellflyg är en estetisk upplevelse !

 

 

 

 

 

DET FANNS MODELLFLYGARE, SOM UTNYTTJADE VINDEN…

 

 

 

 

 

…på Hovs Hallar i helgen.

 

 

 

 

 

 

Det var inte jag, då jag var upptagen, men David Cederwall
var där och knep åt sig fina flygningar i den goda vinden.

Som du kan se,  förunnades David med 5 – 6 m/sek nordväst,
vilket är optimalt för Segeltorpshanget.

Han flög med en modell,  jag gillar skarpt; Alula,
vilken är
en flygande vinge i formpressat material.

Den har mycket goda flygegenskaper tack vare sin låga
vikt, som gör den nästan alltid flygbar.

Davids andra modell kan jag inte identifiera,  men det ser
ut som en 150 cm hangkärra.

Även skärmflygarna utnyttjade dagens vind som synes.

Roligt någon..håller hangfanan högt vid våra hang !

Gör som David:

Ut i naturen hangflygburen !

Här kommer bilder från David, så håll tillgodo !

 

 

På väg till hanget.

Wings over Hovs Hallar

En skärmflygare hänger undre sin trasa

Perfekt vind vid Segeltorp.

Pilot – Himmel – Hav – Modell

Förberedelser inför start…

 

 

KAN JAG INTE FLYGA SÅ…

 

 

 

 

 

…kan jag ta en promenad ledsagad av min trogna kamera.

 

 

 

 

 

 

Modellflygbetingelserna senaste  tiden har inte varit goda.

Jag har ställt in planerade flygningar på grund av alla
väderrelaterade skäl som finns…

Vi har haft dåliga vindar för hangflyg på HH och Tönnersa.
Vinden har i stor utsträckning varit ost eller sydost.
Inget vidare då man vill vistas på hangen.

Ett par fina termikdagar har vi haft med svaga vindar och
bra adiabatik. Naturligtvis var jag ute och flög då.

Just nu ser det dystert ut med prognostiserat regn de
kommande 8 dagarna !

Bara att bida sin tid.

Vi hoppas på nästa år, då vi också kanske kan leva ut
våra
intressen utan restriktioner med hänsyn tagen
till pandemin.

Dock, häromdagen gick jag en sväng vid Laholmsbukten.

Det är ett av mina vanliga promenadstråk längs havet,
vilket påverkar mig,  så  att jag känner mig vitaliserad
både till
kropp och själ.

Eftersom vi haft kraftiga sydvästliga vindar senaste
veckan, förväntade jag mig,  att naturen hade blivit
förändrad.

Det hade den. Jag vet inget som är så föränderligt
som just Lagaoset och kuststräckan norrut mot Halmstad.

Ett resultat av vinden och vågorna men framför allt av
Lagans utrinning i Laholmsbukten, där den flyttar
stora mängder sand,  beroende på vind- och strömriktning.

Jag tillbringade två timmar där och det enda som bröt
vardagen
 , om jag kallar det så,  var en båt, som gick
på grund
vid Lagans mynning.

Jag såg inga speciella fåglar eller andra djur.

Men min kamera fann ändå några motiv.
Som kanske kan stimulera fantasin…

Så håll tillgodo med vad jag kan erbjuda.

 

 

 

Lagaoset vid Laholmsbukten

Ett nytt monster vid strandbrynet vakande på rov…

Det jag är förunnad, som bor vid havet: En fri horisont.

Inte speciellt mycket badgäster i dag…i bakgrunden Sveriges längsta hang.

Har du läst Daniel Defoes bok “Robinson Crusoe” ?
Då minns du,  vad vad han sa,  då han upptäckte fotspåret
på stranden….”Jag stod,  som om träffad utav blixten…”.

Ovanstående tallar har …

dött det senaste året…märkligt alla dog samtidigt…

Den gamle skiltvakten vid Lagaoset…

…han blir som vi alla,  äldre och mer medfaren.
Men han är lika stolt som förr.

En belåten strandgalt med ett leende i mjugg njuter av solen.

 

De ständigt närvarande matoppertunisterna, havstrut och storskarv.

En ung skrattmås tar ett snabbt morgondopp.

Hjälp på väg för den grundsatta båten…

Japp, två fots djup….piratflaggan borgade inte för sjömansskap.

Till slut en större båt som drog den grundstötte ut på fritt vatten.

Gulsparvar

“Var är min modell” ?

LÅT DIG FALLA BAKLÄNGES IN I NOSTALGINS FÖRLOVADE GARDEROB OCH BESÖK…

 

 

 

 

…Kalmar Radioflygklubb i mitten av 70-talet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag fick mig tillställt lite bilder från Kalmar Radioflygklubbs
aktiviteter
cirka 1974-1975 av Pär Lundqvist.

Tillåt mig säga; Tiden har gått…

Personligen kom jag i kontakt med föreningen i slutet
70-talet
via Pär Lundqvist, som var bekant med den starke
mannen i Kalmar,
Erik Olsson.

Erik hade ungefär samma uppfattning,  om hur modellflyg
skulle
bedrivas, som Pär hade. Det skulle vara minimalistiskt
med lätta och
rätt flygande modeller.

Vidare skulle byggtekniken förändras och anpassas.

Vad jag  tänker på, är exempelvis servofastsättning,
landställ
och liknande,  som fabrikanterna inte ägnat
speciellt mycket
uppmärksamhet på.

Låt mig ta ett exempel: Att se en modell taxa p
marken och
förflytta sig fram hoppande, därför att stället
helt saknar
fjädring, det är något,  som stör mitt öga.

Vi hade byggt varsin Junior 200, vilket var en utmärkt
nybörjarmodell och vi hade i enlighet med kalmarklubbens
intentioner beslutat tillämpa deras riktlinjer.

Huvudstället  var i två delar och fästes med ett mässingsrör
i kroppen och en krok vid kroppssidan, så man fick en
väl fungerande torsionsverkan, vilket tog upp ojämnheterna
på marken. Om jag gjorde en dålig landning, trasade inte stället
sönder kroppen,  utan det lossade genom sin enkla fastsättning.

Huvudstället, vilkas hjul var lätta trädito vilka hade pumpbara 
däck, var en enhet,  som möjliggjorde taxning på ojämn mark.

Nosstället var av 2 – 2.5 mm pianotråd utan det groteska
fjädrin
systemet, som fanns på dåtidens nosställ
Minns du hur det
såg ut ?
3 mm pianotråd med en vriden fjäder mitt på…

Fungerade detta fjädersystem ? Nä, det gjorde det inte.
Det som hände,  var att nosen vid en dålig landning började
ett vanvettigt galopperande på grund av “fjädern”.

Det system vi använde,  var ett nosställ,  som kunde fjädra
ca 3 cm upp och ned. Det som absorberade krafterna, var
en fjäder från en kulspetspenna.

Noshjulets fjädring tillsammans med huvudstället gjorde,
att jag kunde starta på en yta belagd med 8/18 makadam !

Modellen flöt fram på marken,  som en smygande katt,
därför mitt ställ absorberade alla ojämnheter.

Motorn i min Junior var upphängd i ett fjädrande fäste,
vilket medförde att resonansljudet, vilket kunde låta
som om det kom från en flygande gitarr, försvann.
Vidare överfördes inte motorns vibrationer till mottagare
och servon.

Många fler idéer var implementerade,  men det blir för
långt,  att beskriva det här.

Erik Olsson besökte föreningen i Halmstad och torgförde
sina idéer,  men tyvärr föll de på hälleberget.

Jag besökte Kalmarklubben ett par gånger och blev då
imponerad,  av vad jag såg.

Man disponerade en byggnad, jag tror det varit ett gammal
gasverk som klubblokal. Om jag förstod det rätt,  var
Erik Olsson
anställd som ungdomsledare eller aktivitetsledare
av Röda Korset.

I lokalerna fanns allt vad en förening behövde. Det var
synnerligen
välordnat,  allt styrt och övervakat av Erik Olsson.

Han styrde verksamheten och samordnade med stark hand.
Ska man få en förening att gå framåt krävs en dynamisk
och drivande person vid rodret.

Föreningen var välorganiserad med olika aktiviteter och allt
hölls inom sina ramar av Erik Olsson.

Deras flygfält fanns vid en soptipp i Kalmar, där man hade
en grusbana
med ett par mindre byggnader.

Problemet var, att i banans förlängning fanns infiltrations-
och 
fermenteringsdammar från Kalmars Reningsverk…

Inte roligt att trilla ner där.

Kalmarklubben vill jag säga hade sin storhetstid 1972 till
slutet av 80-talet.

Sedan blev det som det brukar bli, då det finns en stark man
i en
förening, oenighet och opposition.

Så vitt jag förstår avgick Erik Olsson eller tvingades bort
från sin
ledande ställning.

Resultatet blev, tror jag, att klubben så småningom imploderade.

Synd, men allt ändrar sig och tiderna med det.

Här kommer lite av bilderna, som visar hur modellflygvärlden
var ca 1975.

Erik Olsson bytte så småningom till  släktnamnet Blomqvist.
Han avled 2018.

 

 

 

Flygfältet Soplanda. Är det en gammal glasskiosk ?

Vagabond…Minns du ? Kolla bilarna; Opel Kadett, Saab två-takt…

Är det  en Bronco ? Närmsta bilen är i alla fall en Peugot

Kiosken. Kolla radioprylarna. Futaba årsmodell 1972-1973.
1974 kom Futaba med sin IC-förstärkare till servon vilket
möjliggjorde en oöverträffad upplösning i rörelserna.
Futaba sopade banan med de övriga märkenas hackande
servon.

TriPacer ?

En flygdag hos Kalmar Radioflygklubb på Soplanda.

Är inte detta en Cessna Cardinal från Graupner ?
Kolla nosstället med den idiotiska fjädern.

Erik Olsson. Men vad har han på huvudet ?
Den gröna lodenöverrocken var något jag  alltid kommer
att förknippa med Erik Olsson.

Kolla fastsättning av servon. Hålls fast av en vinklad pianotråd,
som man kan justera. Servon ligger löst i skumgummi.
Sättet att montera servona skyddar de mot vibrationer och skador.

Erik instruerar unga piloter. Hans rutiga blazer var ett
välkänt epitet bland modellflygare. Modellen Junior 200.

Jaha, så kan en MFI se ut 1974…

Man byggde inte bara RC-modeller, utan man flög även linkontroll.

Erik Olsson vid sitt kontor/byggplats. På hyllan ovan till vänster
en PR-radio
för att hålla kontakt med medlemmarna.

Erik håller på med sin SK-12:a. Som,  om jag minns rätt, flögs med
en David Andersen 2.5 cc diesel. Erik var
förtjust i dieslar då de
generade vridmoment även
vid låga varv.

Undra vad denna allvarlige  unge byggare flyger idag ?
Medlemmarna,  vilka
hade svårighet att bygga hemma, hade var
sitt bås i klubblokalen
där de kunde utveckla sina projekt och få
hjälp och råd av de
mer erfarna. Ett bra sätt att länka in ungdom
till vår hobby.

Inför provflygning. Det var vid denna tid vi hade utsvängda byxor
och korta jackor, som alltid vinden blåste in under,  så man frös..
I bakgrunden en Rover 1971-1973 ?
De rostade lika snabbt, som tiden det tog att förbruka en full tank bensin.
Fast deras V-8 var en fin motor i aluminium. Jag hade en kompis som
monterade en trimmad version i sin Amazon 64:a…
…han retade gallfeber på andra bilar vid rödljusen.

 

 

 

 

 

Det finns mycket mer att skriva om ödet för Kalmar
Radioflygklubb
och jag tar tacksamt emot inlägg
, som jag kan publicera.


Det bör finnas massor av bilder från kalmarklubben
och inte minst mycket smalfilm. Det är ju ett kulturarv
för modellflyget.

Kalmar Radioflygklubb är en viktig del av historien
om modellflygklubbar
under radioflygets gyllene år
under slutet av 70- och början av 80-talet.

Kalmar Radioflygklubb under ledning av Erik Olsson
var ett av försöken
att driva en föreningen för nästan
50 år sedan.

DET HÄNDER INTE SÅ MYCKET…

 

 

 

 

…på modellflygfronten just nu…

 

 

 

 

 

 

 

Fast det är klart, lite bilder kan jag alltid bjuda på.

Här kommer några bilder och ett bildspel före Covid_
oket lade sig över oss.

En tid då vi kunde samlas utan hinder.

Jag undrar,  om allt kan bli som förr ?

Men hur som helst, gläd dig åt hur vi kunde umgås
med våra modeller.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DET KÄNDES SOM EN BEFRIELSE…

 

 

 

 

 

…att kunna bege sig ut i vackert väder…

 

 

 

 

 

 

 

 

…och få njuta  vindstilla, sol och härlig flygning.

Efter att ha upplevt OT FriFlyg SM i Bollerup med
regn, blåst och 15 C, kändes det mycket förväntansfullt
att få ge sig ut med en segelmodell i fint termikväder
bara en vecka senare.

Om inte annat är det en bekräftelse på vårt omväxlande
skandinaviska väder.

I fredags var det vindstilla…Förutom den lilla vind,
som uppstår
då en termikblåsa släpper och luft sugs in
för att ersätta
den stigande luftmassan.

Det var 24 grader och i skyn hade vi 3/8 Cumulsmoln
med mycket nybildningar.

Kombinerat med i stort sett obefintlig vind startade jag
min Ava Pro 1045 precis.

På 50 m fick jag en anslutning till en stark blåsa.
Den var inte så stor till en början, men sedan…
Det blev hiss rakt upp !

Det  enda jag gjorde,  efter att min variometer glatt
tutade under hela termikvarvet, var att sätta mig i
min flygstol och njuta av mitt flygande och naturen.

Jag har sagt det förut, något  som alla termikflygare
vet; Det är inte svårt att komma upp, det kan vara 
svårt att komma ner,  då termiken är stark. 

Man måste ha aerodynamiska bromsar.

I dag var termiken över 100 m mycket stark och
framför allt utbredd över stora områden.

Kunde inte vara bättre. Vilken tur man är 
modellflygare, så man får njuta av tillfällena
till flygning.

För det är så med mig, att jag flyger eftersom
det är  så roligt i dubbel bemärkelse.

“Rolig” betyder ju på danska “Lugn” och det är
just vad det är.

Mina inre batterier är i regel fulladdade efter
en dags flygning.

Märkligt nog observerade jag inga migrerande
ormvråkar…Det är ju dags nu för de att flytta
till Spanien eller Nordafrika.

Då klockan var 1400 inträffade något märkligt,
då vinden på 30 sekunder vände 120 grader.

Efter att vinden varit NO drog den snabbt över på
väst. Den ökade till 5-6 m/sek verkligt snabbt och
temperaturen sjönk ett par grader.

Naturligtvis förstod jag som segelflygare,  vad det var.
Det var sjöbrisen, som började pumpa in sval laminär
luft
från havet. 

En vanlig process då inlandet värmts upp och där
luften stiger.

Då sugs sval luft in från Kattegatt för att jämna ut
förhållandet mellan kall respektive varm luft.

Så det var bara att avbryta försöken att flyga termik.
Det fanns ingen adiabatik under  250 m !

Men jag fick flyga från 1045 till 1410 ! Inte dåligt  !

Så en nöjd och glad modellflygare drog sin kosa
hemåt efter en dag med det han helst gör: Flyger  !

 

 

 

 

 

Jag har mer än 1200 timmar i luften sammanlagt på mina Avor nu…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Landningsplats för UFOS vid Haga.

 

 

 

 

“Hinner inte flyga. Plockar svamp”…

 

I ALLA FALL EN…

 

 

 

 

 

 

…modellflygare som uppskattade

vår tävling i Bollerup för OT FriFlyg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Översättning:

Gratulerar till mycket trevliga bilder.

Hängivenheten (hos piloterna) är beundransvärd.

 

 

SM I OT-FRIFLYG BOLLERUP

 

 

 

 

 

 

En liten summering och ytterligare tre Photostories.

 

 

 

 

 

 

 

Vi var ju inte så många deltagare,  men de som var med
kämpade som vanligt på.

Att det inte var fler deltagare,  beror på Covidpandemin
och usla väderutsikter.

Man har kanske inte så stor lust att åka  100 mil tur
och retur
under sådan betingelser…

Slutat av augusti-september är ju månader, då lågtrycken
passerar
på rad över Sverige. Men vi är av reella skäl
tvingade att ha vår
tävling då, eftersom vi måste vänta,
tills skörden hos jordbruket är bärgad.

Tack vare Bo-Eskils försorg och med hans kontakter
, har vi kunnat vara
på Bollerup Lantbruksgymnasiums
marker.

Förut hölls tävlingen på Rinkaby, vilket är ett stort
militärt
övningsfält.
Men av någon anledning är detta nu omöjligt,
sedan en
byråkrat fattat beslutet, att ingen organiserad verksamhet

får äga rum där.

Vilket inte hindrade, att året efter  hade 6000 scouter
ett meeting
där.

Men det gick väl antagligen, eftersom Hans Majonäs
knugen är
högsta höns för skojteriet.

Vi får välja vår vördade monark till hedersordförande,
kommer det kanske att lösa sig med modellflyg på
Rinkaby
igen.

Då vi disponerade  Rinkaby, kunde vi lägga tävlingen
under tidig sommar,
vilket hade bättre förutsättningar
för bra väder.

Nu är det som det är och vi måste anpassa oss.
Vilket var precis vad vi
gjorde vid Bollerup. Vi anpassade
oss med stövlar, regnkappor och
i övrigt varm klädsel.

Bästa dagen var torsdagen, då det var hyfsat väder med
instrålning och därav
följande adiabatik.

För egen del som sysslade med foto, var det  besvärligt
med dåligt ljus
och regn.

Jag tar ofta bilder på långt avstånd och det ställer krav
på ljuset.

Men det blev,  som det blev.

Min största besvikelse var,  att de videofilmer jag tog
flög sin kos,
då jag formaterade ett minneskort av misstag…

Jo,  jag körde 3 olika recoveryprogram för att få tillbaka
filerna,
men det sket sig rent ut sagt.

Kvar var 3 korta snuttar från lördagens flygningar.
Men nästa gång ska det inte formateras av misstag !

Ett problem SMOS har är bristen på nyrekrytering.

Medelåldern på deltagarna uppskattar jag till 73/75 år
…och
eftersom liemannen kräver sin tribut, blir det
per automatik färre deltagare as time goes by.

Jag är säker på,  att  föreningen gjort allt för att
nyrekrytera, men
det är svårt i dagens  Iphone-Sverige.

Jag vet,  det finns drivor med fina friflygande OT-modeller
i bygderna,  som det  inte flygs med av olika orsaker.

Kunde vi inte tänka oss,  att de som är intresserade
kunde få
använda dessa stillasittande modeller och
prova på under
en tävling ?

Om man propagerade på sociala media för iden,
kanske det
skulle väcka intresse ? Man slipper ju bygga.

Trimma och flyg.

Ja,  bara en förvirrad tanke hos mig.

Vi som håller på, vi har ju framtiden för oss eftersom vi
i alla fall till sinnet är unga med framtidshopp…

Men jag hade en liten sorgsen tanke i huvudet,
som malde
då jag satt i bilen och for  hem;

Håller OT Friflygarna på att dö ut ?

Är vi de sista av de första ?

Som sagt, här är tre bildspel.

Vill någon ha bild med hög upplösning maila, så skickar
jag via E-post eller Dropbox.

 

Bildspel IV

 

Bildspel V

 

Bildspel VI

 

Sugen på mer filmer ? Kolla min YouTubekanal 

 

Klicka HÄR för resultaten från OT-SM 2021

 

 

SM I FRIFLYG FÖR OT-MODELLER 2021

 

 

 

 

 

 

Allt tycktes vara emot oss, men vi genomförde tävlingen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förutsättningarna för SM i OT-friflyg var synnerligen dåliga.

Vi har en pågående Covid-pandemi, det regnade varje dag,
vi hade kraftig och byig vind och vi hade att springa runt
på de blöta skånska leråkrarna.

Med de förutsättningarna inleddes och genomfördes årets
tävling i Bollerup utanför  Tomelilla i Skåne.

Jag var med och fotograferade, vilket hämmades av uselt
ljus. Så det blev som det blev. Jag gjorde mitt bästa med 
de resurser jag har.

Bilderna presenteras i kronologisk ordning, varför det ibland
kan uppstå logiska bildkullerbyttor, men det får du stå ut med.

Dels blir det bilder på bloggen och dels blir det presenterat
som enkla bildspel via inbäddade filer på Youtube.

Bilderna har jag försökt ta,  så det ger betraktaren en känsla,
för hur det är att flyga OT modeller,  som är friflygande.

Sammanlagt blir det 4 poster på min blogg…tror jag.

Jag kan säga,  att efter hemkomsten var jag aningen trött…

Men här är första posten. Håll tillgodo !

 

 

Just precis, grått, regnigt och blåst !

Lasse från Anderstorp tunar sin diesel.

Martins blick säger allt trots skitväder; fokusering och vilja !

 

Del I

 

 

Del II

 

Del III

 

Videosnuttar

 

 

Det kommer ytterligare tre (3) Photostories.

 

HADE DU VARIT MED PÅ HOVS HALLAR I GÅR…

 

 

 

 

 

…skulle du fått två fina upplevelser.

 

 

 

 

Hade du varit där hade du fått uppleva  ett makalöst
fint flygväder med svag nordlig vind och
du hade  fått se
stimmet av tonfiskar vaka i ytan utanför
Hovs Hallar.

Så var det !

Jo,  jag startade strax före 12 och gjorde senaste landningen 1515…

Min modell var Spirit Elite och den flög som vanligt utmärkt,
även om…det vänstra skevrodret stod stilla.

Ett stillastående skevroder hindrar inte mig från att flyga.
Ett skevroder och sidoroder räcker för att kontrollera denna
välflygande modell .

Jag vill inte missa några flygchanser.

EN TERMIKDAG MED MIN AVA PRO…

 

 

 

 

…som inte blev, vad jag förväntade mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

Söndagen tycktes bli en verkligt fin dag för termikflyg.
Ett högtryck växte in, vilket garanterade solinstrålning,
som borde generera mycket  termik.

Det blev solsken och vinden höll sig på 2-3 m/sek från väst.

Alltså iväg till ett flygställe, montera modell, kolla att allt fungerar
och iväg.

Det här blir lätt som en plätt tänkte jag, då jag såg alla Cu-moln
och alla snabbt växande nybildningar.

Trodde jag ja…Efter en stunds flygning förstod jag att alla
segelflygares gissel, sjöbrisen pumpade på.

Klockan var ca 12,  vilket är just den tid,  då vi möts av sjöbris
på Västkusten .

Det fanns ingen flygbar termik under 120 meter. Jag försökte
verkligen och jag höll på  i 2.5 timma, innan jag packade ihop.

Termiken under 120 m var svag, trasig och turbulent.
Jag tror inte,  jag flög mer än 5 fulla termikvarv.

Med det menar jag,  att varion pep stig under hela varvet.

Men jag deppade inte för detta, därför jag kom ut i naturen
och om inte annat,  fick jag  se migrerande omrvråkar och vimsiga…
glador flyga termik.

Jag tog lite bilder med min Mobius och GoPro för att dokumentera
min flygning.

Det finns en skiss,  som förklarar de termiska förhållandena
i dag.

 

 

Den svarta linjen markerar marken. Då solen skiner,
kan det uppstå sjöbris vid kusten.

Marken värms upp snabbare än havet. Luften över
land stiger och den ersätts med kylig havsluft,  som sugs in.

Eftersom havsluften är relativt kall,  kommer den att
glida in närmast marken.

Efter en tid har den kalla havsvinden värmts upp av
markens absorberade värme
och fått samma egenskaper
som den “vanliga” luften,
dvs den blir labilt skiktad
och det märker du,  genom
att Cumulusmolnen växer
upp i inlandet.

Här vid södra Västkusten brukar sjöbrisen nå ca 20-25 km
in över land.

Luften ovanför havsluften är labilt skiktad och
termiken löses ut som vanligt.

Det är därför man måste komma över den laminära,
kalla sjöbrisen för att kunna få anslutning till termiken.

Sjöbrisen är en gigantisk pump, som på dagen skickar
in kall havsluft över land och som under natten vänder
riktning,  då marken svalnar fortare än havet.

Det märks ofta efter soliga dagar på Västkusten, 
att det på kvällen blåser frånlandsvind,  eller som det
heter landbris.

Såedemede !

 

Som sagt…det jag gillar bäst; sitta i min pilotstol med en modell i skyn

Håll med om att det ser lovande ut…4/8 Cu !

Start. På sidan av kroppen som vanligt…min GoPro.

I detta ögonblicket var jag naturligtvis full av termikförväntan…

Efter skörd av brödsäd ändrar odlingslandskapet färg till gult.

På finalen

Med de aerodynamiska bromsarna anpassar jag höjden,
så jag kan landa där jag vill.

Full kontroll !

Vet du att fullskalaflygplanen mer och mer liknar våra
moderna modeller ?
Som vanligt,  modellflyget har föregångsmännen,
vad gäller nya idéer och innovationer.

Skruven som håller stabben är gjord av en elektronlegering. Allt för att spara vikt.

 

STURE TINGWALL HAR GÅTT BORT

 

 

 

 

 

En profil inom modellflyget har lämnat oss.

 

 

 

 

 

Sture till vänster, bloggaren till höger 1977

 

 

 

Sture, mest känd för att ha varit redaktör för
ModellFlygNytt
under ett antal år,  har lämnat
oss efter en tids sjukdom 88 år ung.

Säga vad man vill om Stures åsikter, vilka
kunde vara
kontroversiella, han var aldrig rädd
att sticka ut näsan.

Även om han riskerade,  att den kunde bli röd.
Sture tyckte
om striden och var inte rädd för den.
Han rörde om.

Ty, synpunkter hade Sture…om det mesta.

Jag mötte Sture,  då han ville ha hjälp att
provflyga sin Johanna
. jag tror det var 1974.

När jag landat hans modell,  glömmer jag
aldrig glädjen han
utstrålade,  efter att han
fått bekräftat,  att hans förstlingsverk

fungerade.

Sture kunde formulera sig med snärt och
sting, vilket
han visade i sina många tidningsinlägg
och synpunkter
på sociala medier.

Ur lokaltidningen Hallandsposten citerar jag
ur en intervju i samband med att Sture gett ut
en deckare för ca 10 år sedan:

Sture Tingwall föddes i Luleå och när han
var två år
dog hans pappa. Modern tog sonen
med sig och flyttade
till Uppsala där hon drev
en mjölkaffär. Det var knapert
med pengar så
de bodde hos Stures morfar.

– Jag jobbade rätt hårt i morsans affär och
körde en
massa ärenden.

Grabben Tingwall tog studenten i lärdomsstaden
och
gjorde lumpen på F 5 i Ljungbyhed där han
fick luft
under vingarna. Han spakade plan som
SK-50, SK-16
och SK-28. Men befälen gav han
inte mycket för.

– Jag hade oerhört svårt med det militära.
Befälen skrek
som fan åt en.

Sture lämnade inte flygplanen bakom sig för
gott,
men valde farkoster i mindre skala. Han
blev med tiden
en mycket hängiven modellflygare.

Han gick  Grafiska institutet i Stockholm
och efter
utbildningen fick han jobb på
Åhlén & Åkerlund förpackning
först i Stockholm
och därefter hamnade han på huvudkontor

et i Halmstad.

– De tvingade ner mig hit. Jag var tydligen bra
fick jag höra.

Jag lyckades sälja en massa förpackningsmaskiner,
så de lyfte
över mig till Sprinter system. Sen gick
det så förbaskat bra.

Jag började med Sverige, fick senare ta hand
om Skandinavien
och därefter Sydostasien.

Men Sture ledsnade på alla långa flygresor
så för 30 år
sedan startade han eget företag
inom grafisk produktion.

– Jag har formgivit böcker och varit redaktör
för ett antal
tidningar och tidskrifter, bland annat
var jag chefredaktör
för Modellflygnytt i 18 år.

Jo, jag kommer att sakna Sture. 

Hans arbete och förnyelse av ModellFlygNytt
blev ett stort lyft för modellflyg i Sverige

Han var en rabulist, som kunde få fjädrarna att
flyga, i  modellflygankdammen i Sverige.

Länk till officiellt meddelande om Stures bortgång här.

 

 

OT FREE FLIGHT IN SWEDEN

 

 

 

Lite fröjd för ögat kanske ?

 

 

 

 

 

 

Snart är det dags för Svenska Mästerskap i OT friflyg,
så här lite bilder för att hålla intresset uppe…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

26TH -29TH OF AUGUST THE SWEDISH NATIONALS IN OT-FREE FLIGHT 2021 ARE DUE.

 

 

 

 

 

 The Swedish Nationals in
OT Free Flite
are coming up
in about three weeks.

 

 

I promise you, I´ll be there with my camera and
I will catch the flights as much as I can on video.

Stills will be coming as usual.

So be prepared for the event !

Which takes place at Bollerup in Skåne.

Read about it here.

Down below a photostory of events 2010-2020.

 

 

TERMIKFLYG MED MIN AVA PRO …

 

 

 

 

 

…då det är som bäst.

 

 

 

 

 

 

 

Vi har haft osedvanligt mycket blåst här på Västkusten
senaste tiden, vilket har gjort det mindre lockande att
bege sig ut för att flyga  termik.

Alla termikflygare vet olägenheten, då modellen för varje 
termikvarv driver mot lä 50 meter.

Dock…i torsdags var det i stort vindstilla och det var
mycket labilt skiktat, som gynnade termikbildningen.

Så jag tog min modell och for iväg till en plats ca 10 km från
kusten. Detta för att i någon mån undvika sjöbrisen, vilken
förstör termikbildningen.

Klockan 10 startade jag mot en sky med 3/8 Cu.

På 50 m fick jag en bra blåsa och jag kunde klättra,  så
högt jag önskade.

Kom jag upp med modellen på “säker” höjd, kunde jag
utan bekymmer hålla mig uppe hela dagen.

Termiken var mycket stark och på lite höjd vitt utbredd.

Det var bara att sitta i min Biltemastol och njuta av den
egna flygningen och modellens goda egenskaper.

DÅ jag flög,  inträffade en överraskning. Det  släppte en
kraftig termikblåsa,  just där jag befann mig. 

En liten minitwister uppstod och i vortexen lyftes en av
mina vingfodral upp till 50 m höjd…

Jag tänkte,  det får jag aldrig tillbaka…men lyckligtvis
ramlade det ur virveln och landade 100 m bort.

Märklig upplevelse, men jag har sett det en gång
förut, det var vid SM i OT friflyg, då en virvel
tog i stort sett hela sekretariatets papperssamling
upp i skyn och fördelade det över den skånska jorden.

Jag flög i tre timmar, sen var jag nöjd med en utsökt
flygdag, då allt gick en modellflygares väg.

Jag fotograferade och videofilmade med min GoPro
och min kära Mobius.

Jag satte ihop en videosnutt, som beskriver en
del av min flygning och vilka hjälpmedel jag använder
för att höja kvaliteten på min flygning.

Häng med !

 

 

 

 

 

 

Kan du tänka dig en mer inbjudande sky ?

Mitt vingfodral efter landningen som fick sig en egen flygtur 100 meter upp
och 50 meter bort då en blåsa släppte och sög upp det.

Min allerstädes närvarande GoPro startas.

Start

Bilden klippt ur video från Mobius…

                        Fälten får en gul ton, då det är dags för skörd.

Piloten och hans plan

Det halländska jordbrukslandskapet nära Kattegatt.

                                         Mot Halmstad från 120 m höjd…

Pilotplats

Min Mobius monterad på skalmen till mina solglasögon.
Mycket enkelt och bra; Det du ser filmar du.

 

 

 

 

 

 

Jag är pilot i KSMFV.

KSMFV=Kungliga Svenska Mops Flyg Vapnet

EN VERKLIGT SKALENLIG FLYGNING.

 

 

 

 

Detta är en  fin flygning med en stor modell.

 

 

 

Jag fann denna video på YouTube och blev nyfiken.

Du ser hur stor modellen är…vad den väger ?

4.5 kg ! Jag hade förväntat 25 kg…

Där ser vi vad en duktig byggare kan åstadkomma med
hantverksskicklighet och modernt material.

Ta dig lite tid och se på videon och förstå sammanhanget
mellan vikt och skalenligt och verklighetstroget uppträdande
i luften.

Piloten vet vad han gör, då han flyger sin “GlobeMaster”.

Han arbetar med sitt sidoroder och håller nosen på
kärran just i horisonten under svängarna. Han kanar
eller glider  inte i svängarna

Det kallas ren flygning.

Du kan se modellens låga vingbelastning då den
påverkas av turbulensen i kvällssolen.

Luta dig bakåt och njut och dröm !

Stillbilderna har  jag klippt ur videon och du ser
på bilderna,  vem som har upphovsrätten.

 

4.5 kg…

 

 

 

 

 

 

 

MY WEB SERVER HAD A BAD DAY YESTERDAY…

 

 

 

 

 

 

…which made it impossible

to reach my blog for 24 hours.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

But  the problems are now resolved by the maintanance,
(pictured above)
at One.com.

So you are again welcome .

EN NY SEGELFLYGARE…

 

 

 

 

 

…hoppas jag att Gustav blir !

 

 

 

 

 

 

 

 

Gustav kontaktade mig, då han var intresserad av segelflyg
med modeller.

Efter lite väntan passade vädret oss och vi begav oss ut
till ett av mina flygställen.

Med hade jag min Ava Pro, eftersom jag var flygsugen och
även en ovan pilot hjälpligt kan flyga den.

Det borde vara en bra introduktionsmodell för den
predestinerade modellflygaren.

Väderläget var 3/8 Cu och västlig vind ca 3-4 m/sek.

Min Ava flög bra, så när som den var aningen baktung.
Efter lite instruktion tog Gustav över modellen.

Gustas flygerfarenhet är skärmflyg, vilket borde ge honom
en intuitiv  känsla även för modellflygandet.

Det var precis det som skedde. Efer en stund behärskade
min Ava hyggligt. Gustav flög ca 30 minuter själv.

Termikläget var efter en stund bra med kry korkverkan.

Med en högpresterande modell är inte det svåra att
komma upp, utan att ta ner modellen från höjd.

Avan har mycket effektiva aerodynamiska bromsar,
viket gör jag kommer ner säkert även ur stark termik.

Gustav var synbarligen nöjd med dagen och termikflyg
och jag hoppas få se honom med en egen modell,
så snart det är möjligt
för honom.

Vi ses Gustav !

 

 

 

Gustav flyger min Ava Pro.

Start

 

Piloterna

                                                                        Där vi flög

                                         Min Ava på väg att landa i blomsterprakten.