PYSSLINGTRÄFF

 

 

 

 

 

 

Vi var  ute med våra “Pysslingar” (Leprachaun) i går.

 

 

 

 

 

 

 

Efterom vädret var fint, tog vi  ut vår Pysslingar
för en sväng i det vackra vädret.

Platsen är ett fält söder om Laholm. Johnny hade
med både sin stora och  sin lilla Pyssling.

Jag hade med min nya Pyssling för en provflygning.

Min provflygning redovisar jag sedan med lite
fakta och information.

Vädret var soligt med mycket termik, vilket medförde
att luften var turbulent.

Här kommer lite bilder på modellerna…

Låt mig säga,  att den större versionen av Pysslingen
är en imponerande sak !

 

 

Mannen bakom Pysslingarna, Johnny från Laholm.

Johnnys modell på finalen

 

Modellen kan flygas mycket sakta och landar som en smekning.

Min modell inför testflyget.

Ett imponerande spjälstaket…

Johnny ska släppa min modell

Där sticker den…på premiären.

Jodå, den fick luft under vingarna och reportage
kommer på bloggen hur det fungerade.

Johnnys större Pyssling, som inte har vridbara vingar för skevfunktionen.

Den mindre Pysslingen ska upp.

Du ser skillnaden i storlek på modellerna ?

Koll av roder…

Där är den i luften

 

Detta är ursprungligen en friflygande modell…

Johnnys större Pyssling inför start.

 

 

 

Snygg !

Modellflyg är en estetisk upplevelse !

NU TAR VI ETT ORDENTLIGT TAG…

 

 

 

 

 

…i plånboken…

 

 

 

 

 

 

 

…för att kunna bygga denna skapelse, en Airbus A-380.
Naturligtvis krävs hantverksmässig skicklighet, fast
kanske mera av organisation och ekonomiska
resurser.

4 turbiner med tillbehör…? Hur många fina
servon sitter i modellen ? Osv, osv.

Jag tycker piloten flög bra. Tänk på att det var
premiären.

Vad jag noterade var,  att jag tycker den flög
aningen sakta
för sin skalastorlek.

Huvudställen gick inte in.
Kanske inte är indragbara.

En sak till…det borde varit mjukare fjädring på
stället,  så modellen inte “struttar” fram unde
markkörning.

Vad man än må säga,  så är det ett vackert plan
både på marken och i luften.

Filmen är från YouYube och jag har klippt några
bilder från videon, där du kan se, vem som har gjort
videon
och vem som har (C). (Copyrighten)

Luta dig bakåt,  dröm och tänk om du haft…

 

 

 

Svar på tal…

Inga dåliga grejor…

taxning

Uppställning för start

Airborne

Final

Just innan kontakt

Där satt den !

 

 

STOLPEN I HAVET

 

 

 

 

 

Ett mysterium i Kattegatt…

 

 

Efter  en modellflygdag på Hovs Hallar satt
jag och kollade mina bilder.

På en av bilderna tagen från Platån riktning norr
ut  över Kattegatt såg jag en märklighet.

I havet tycktes det finnas en segelbåt med enormt
hög mast…

På en bild som jag tog lite senare, uppträder  samma
fenomen,  vilket borde utesluta kamerafel.

Jag har funderat,  vad den kan vara, men jag kommer
inte fram till något vettigt.

Som sista utväg väljer jag ett föremål bortom
horisonten som speglar sig som en “Fata Morgana”.
Fata morgan är italienska och betyder:
en fe som heter Morgana

Troligt ? Vem vet. Jag kan inte komma på någon
plausibel förklaring,  vad det skulle vara bortom
horisonten, som skulle dyka upp som Fata Morgana.

Men vi vet ju, att reflexioner i atmosfären kan spela
det mänskliga sinnena ett spratt.

Ok, vi får låta det vara ett mysterium.

Kanske någon avfyrade en raket spikrakt upp…

Ser du strecket ?

3 minuter senare tog jag denna bild.
Du ser segelbåten i horisonten…

 

KITESURFING

 

 

 

 

 

Segla på en bräda

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Då jag kom ner till Lagaoset för min dagliga promenad
var där full fart. Kitesurfarna hade ett inofficiellt meeting
och över havet for ett 20-tal segel.

Kitesurfing innebär att man står på en surfbräda…heter
det så ? och låter sig dras framåt med hjälp av ett segel,
som ser ut som skärmflygarna vinge.

Det går fort och är en aktionsport. Teknikutvecklingen
med nya material har gjort allt möjligt.

Jag försökte fotografera,  så gott det lät sig göras.
Avstånden var långa,  vilket gjorde det knepigt.

Men det blev lite bilder och en halvdan videosnutt.

Du har en YouTube video längst ner som innehåller en
videosnutt och 80 bilder i ett bildspel.

 

Så stå stadigt och flyg upp ditt segel så drar vi !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild- och videospel

 

 

MIN “ARROW” FICK SIG EN GENOMKÖRARE

 

 

 

 

 

Hanget vid Tönnersa Strand lockade …

 

 

 

 

 

 

Vinden var västlig med dragning på nord, vilket
kunde resultera i fint väder vid vårt kusthang
vid Tönnersa Strand.

Normalt sett hade jag åkt till Hovs Hallar med en
prognos, som lovar nordväst.

Men jag vet, att nu i Covid-19 tider kommer HH att
vara packat med människor. Är det något jag försöker
undvika, så är det folk…med tanke på smittorisken.

Jo, det är  tråkigt, men vad är alternativet ? Köra  på
som om vi inte hade en pandemi ? Detta kommer vi att
få dras med länge ! Oavsett om vi får vaccin.

Så jag drog till Laholmsbukten med min Arrow.
Min Arrow som jag ägt i 12 år och är i skick som ny.
Därför jag har inte flugit den speciellt mycket, då den
kräver rätta förutsättningar.

Spännvidden 150 cm och vikten under kilot. Den har
kort kropp, vilket är negativt på ett litet hang som
Tönnersa. Min Arrow behöver ett relativt stort hang,
där man kan använda modellens fartresurser som en
stabiliserande faktor.

Men min Arrow fick åka med.

Framkommen möttes jag av ca 6 m/sek med vind
som kom från NV. Alltså låg vinden snett i förhållande
till kanten ca 30 grader.

Min bedömning var, att det skulle nog gå att flyga,
med det jag hade med.

Iväg och jag märkte omedelbart, att lyftet trots
snedanblåsningen var bra.

Jag fick bra höjd i lovartssvängen och fick bra hastighet
på den följande rakan.

Sträckan i motvind var seg. Jag hade något hastigt
programmerat min sändare till modellen och hade inte
finjusterat utslag, differentieringar osv.

Mina utslag på skeven var alldeles för kraftiga, vilket
gjorde det svårt att ligga rätt på vingarna på rakan.

Men alla justeringarna kan jag göra nu hemma,
då jag vet, vad som krävs.

Sen kommer min Arrow åter att bli harmonisk och
agil i luften för piloten. På Hovs Hallar har jag haft
mycket fina flygningar med modellen.

Den är snabb och kan matcha modeller som är 10
gånger dyrare. Allt under rätt omständigheter.

Om den är lättflugen ? Nä, eftersom den är byggd
för att prestera, är gränserna tänjda, vilket gör att
du måste ha styr på dina fingrar, då du styr…

Landningen funderade jag över…Skulle jag landa
på toppen, eller skulle jag ta det säkra före det osäkra
och landa på stranden ?

Jag landade på stranden, vilket var knepigt,
då vi hade högvatten och stranden
hade krympt.
Det tvingade mig att flyga finalen nära

kanten och då fick jag lyft, jag inte ville ha.

Andra försöket lyckades och jag kom lyckligt ner.

Förutom jag och min modell var jag totalt ensam
på den långa sandstranden…

Här brukar var fullt med folk.

Här kommer lite bilder och en videosnutt.
Allt gjort i hast…

Kameran är en Mobius. Bilderna klippta ur video.

Hoppa in och häng med...

 

 

Sista minutenprogrammering.

Härligt sommarväder.

Knölen på nosen är min Mobius onboardcam.

Mycket vita mustascher på Laholmsbukten i dag.

Hanget är lång…

Ser du piloten till höger ?

Inga badgäster.

Här är riktning söderut…och du ser att vinden ruskar om växtligheten på kanten.

 

Efter landningen

Skuggspel

Sista dynbestigningen innan stigen till parkeringen.

 

 

VARFÖR ÄR DET INTE SOLSKEN OCH 30 GRADER VARMT ?

 

 

 

 

 

Ska det regna under sommartid…

 

 

 

 

 

De senare åren har vi upplevt torra april-juli.

Dock 2019 ändrade sig mönstret och det bekräftade
sig i år 2020.

Vi fick en period med ostadigt väder,  som innehöll
friska vindar från sydväst och relativt mycket nederbörd.

I Halmstad har det kommit 120 mm, mätt i min trädgård,
de senaste 20 dagarna och mer kan komma.

Men var tog solen vägen ? Förr sken ju alltid solen
från en molnfri himmel, då man hade sommarlov ?

Ingen fara. Solen finns där,  men det finns andra
variabler,  som bestämmer vårt väder.

Nä, Inte fröken Greta Thunberg , utan jetströmmen.

Jetströmmen är ett bälte med vind,  som rör sig
från väster mot öster på grund av jordens rotation.

Jetströmmarna ingår i den globala strömningen.

Jetströmmen bestämmer var lågtrycken ska vandra.
Centrum av lågtrycken följer enkelt uttryckt centrum
av jetströmmen.

Lågtrycken på norra halvklotet roterar motsols och
högtrycken roterar medsols.

Det betyder,  att du om står med ryggen mot vinden i
ett lågtryck, så har du centrum av lågtrycket  till vänster.

Just nu kan du se på NOHA:s karta,  att lågtrycken går
söder om Skandinavien.

Det betyder,  att lågtrycken kommer vandrande på
löpande band in från väst och sydväst över skandinaviska
halvön.

Så länge jetströmmen ligger som den ligger nu,
kommer vi att ha ostadigt väder.

Allt till lycka för grundvatten och jordbruk.

EN FIN DAG PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

 

För oss hangflygare

stämde allt i torsdags

på Hovs Hallar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Torsdagen grydde med nordlig vind på HH. Styrkan
kl 0900
var ca 3-4 m/sek och yr.no hade lovat ökande
till 6-7 under
dagen och vridande mot väst.

Detta lovade gott,  så jag troppade iväg till mitt
favoritflygställe.

Med i bagaget min något bedagade Spirit Elite.
Inte konstigt min
Spirit bär spår av flygning och
hantering…så mycket som jag flyger.

Som jag alltid hävdat, de med blankast modeller
flyger minst….

Jag möttes av en parkering vid värdshuset, vilken
var nästan
fullpackad kl 1000.

Upp till Platåns högsta punkt med modell och de
saker, jag
jag brukar behöva.

Uppe på Platån möttes jag  av nordlig vind
ca 2-3 m/sek.

Dessutom, var vi förunnade med en stark och
stabil topprotor,
som kan göra livet surt för en
modellflygare.

Läs om topprotorn här.

Rotorn roterar medsols på toppen,  vilket innebär,
att står du
med näsan mot havet, känner du,
hur det blåser i nacken…

Just under vindstyrkor mellan 3-7 m/sek snurrar
rotorn
stadigt på som en tivolikarusell , om vinden
ligger rakt på kanten.

Om vinden vrider mot väst,  försvinner rotorn.

Jag startade, med viss vånda med tanke jag hade
nackvind,
men jag vet,  att kommer jag bara ut
över kanten, kommer jag att
möta lyftet i den
laminära havsvinden.

Att du plötsligt träffar på kraftigt laminärt lyft
är en risk,  om du flyger skärm.

Det plötsliga lyftet träffar ju skärmen med mycket
hög anfallsvinkel, vilken kan vara en risk för stall
och inslag.
Då gäller det,  man har en plan i
förlängda märgen, 
hur man ska reagera för att
lösa problemet.

Jag fick fint lyft och det  var starkt och turbulensfritt
ute i den laminära tryckvinden.

Flyga det fick jag, så mycket jag ville.

Vid lunchdags kom en karavan med glada
Fenix skärmflygare
från vår huvudstad på besök.

De var fulla av förväntan och uppfyllda av förväntan om
det perfekta flyget…

Vi talades vid en stund och jag berättade om de
erfarenheter 
jag fått under min 47 år som pilot av
modell- och skärmflygning
på Hovs Hallar.

Efter diverse turer kom skärmflygarna i luften
och fick uppleva den
vilda och ibland brutala
naturen vid Hovs Hallar.

Jag är övertygad,  de fick sina önskningar uppfyllda.

Mina önskningar uppfylldes i alla fall.

Fredagen skulle bjuda på NordVästlig vind 5-7 m/sek,
vilket
skulle gör flygning på det låga hanget vid Segeltorp
möjlig.

Hoppas ni kommer fler gånger från Stockholm !

Här kommer lite bilder med kommentarer.

Mer eller mindre vettiga…

Kamera är GoPro och Mobius. Bilderna är i regel
kraftigt uppdragna,  vilket påverkar kvaliteten.

Fly low and slow…

Vill du kommentera något gå längst ner på sidan,
där det står “Leave a comment”.

 

En glatt gäng skärmflygare på ingång…

Förväntansfullt

Skärmflyg…ingen billig sport.

“Upp och pröva dina vingar”…

Inte så enkelt att dra upp vid en topprotor

…men det ska gå…

…bara man klarar buskarna…

…detta är inget idealiskt läge för en skärmflygare…

…chansen för frontinslag är relativt hög här…
eftersom skärmen möter laminärt lyft plötsligt
med tillhörande ökning av alfa och risk för stall.
Se hur mycket broms piloten försiktigtvis  flyget med.

Up up and away…

Startplats rekas.

Vi har redan flugit säger kvigorna…så vi parawaitar…

Ånyo vill topprotorn bestämma…

…och den vinner ofta…

Treenighet

I bakgrunden Hallands Väderö

Nordosthanget vid Platån. Nödlandningsyta nere vid stranden rakt fram.
Men bered dig på en jobbig promenad.

Platån Hovs Hallar.

Hur det är att landa i buskarna med skärm ?
Fråga mig…

Stockholmarna kommer !
Den gamle modellflygaren sitter på sin tuva…och flyger.
Jag började flyga mina modeller här 1973…det är 47 år sen…
så tuvan bör vara insutten nu…

Uppdragning vid fortet och beundrande åskådarskara.

Alltid roligt att ha en fanclub…

Snart nog…

Spendid isolation.

 

                                                                                                                                                 Hoppas det bär…

En sextett över Platån. 

Jaha, då återstår bara flygningen…

Min depåplats på Platån och den väl insuttna tuvan…

Släppet..GoPron på nosen…som alltid.

Ut genom topprotorn…

Hoppas höjden och energin räcker…

…därför det är kyttigt och besvärligt…

…men det funkade denna gången oxå.

Nu blir det botanik…

 

Åkertistel

 

 

 

Mannen på tuvan.

Slit och släp…

 

En Photostory hopsatt i synnerlig all hast…

 

HÄR FINNS INTE MYCKET ATT TILLÄGGA…

 

 

 

 

 

 

…efter att ha sett denna fina modell och dess flygning.

 

 

 

 

 

Jag sprang på en synnerligen vacker, friflygande modell,
som genomförde en makalös flygning.

Modellen heter Bestetti-Nardi BN-1 och är ett tvåmotorigt
flygplan från den mest innovativa italienska  tiden,
1930-talet
då italienarna experimenterade friskt med form.

Du kan läsa om planet HÄR.

Luta dig bakåt koppla av och förbered dig på ett par minuters
härlig flygning.

Jag har klippt några bilder ur Youtubevideon, som är fotograferad
och editerad av Maxfliart.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FÖRSTA FLYGNINGEN MED “TIGRA 1.4” AV ANDERS.

 

 

 

En flygande vinge från Polen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anders från Halmstad ringde mig i dag och frågade,
om jag ville hänga med, då han skulle testflyga sin
nya
modell, Tigra, vilken är en flygande  vinge tillverkad
i Polen.

Jag märkte, att Anders var mycket  sugen att komma
ut och flyga
och den känslan känner jag av egen erfarenhet
väl till,  så jag
hängde med.

Vinden var västlig och framme vid hanget, vilket var
Tönnersa
vid Laholmsbukten, märket vi,  att vinden
var ca 4 m/sek rakt på.

Inte var vinden bara rakt på, den var också helt laminär,
vilket
innebar turbulensfritt lyft.

Modellen är en flygande vinge med attraktivt utseende
och snygga
linjer. Det finns en dimunitiv stjärt med
en fena för stabilitetens skull.

Kroppen i glasfiber snyggt gjuten och vingarna utskurna
kärnor
plankade med 0.4 poppelfanér.

Poppelfaner är ett klassiskt material för flygplansbygge
och det användes mycket vid bygget av fullskalaplan
före, under och efter Världskriget.

Även för modellflyg var poppelfaner ett viktigt material,
eftesom modellflygarna  under kriget var avhända från
balsan och fick använda det som fanns till hands.

Första starten gick perfekt, men efter en stunds flygning
konstaterade Anders,  att tyngdpunkten låg aningen för
långt
fram, varför det blev landning och tillbakaflyttning
av acken.

Sen flög den mer harmoniskt. Inga konstigheter och
framför 
allt svängarna fungerade bra.

Modellen lagom snabb för den inte så väldigt  erfarne,
men efter vidare trimning och försedd med ballast i
tyngdpunkten,  tror jag att den blir riktigt snabb.
dessutom väldigt agil, följsam i luften. Ska den flyga
bra så kräver modellen hastighet. Alltså inte en modell
som du ska ligga och gneta med.

Naturligtvis inte så snabb som en riktig F3F-modell,
men tillräckligt bra  ändå.

Skevroder/höjdroder finurligt upphängda i inbyggda
gångjärn.

Jag fick tillfälle att flyga modellen och ska jag jämföra
med exempelvis en Gryphone från 1970,  var detta 10
gånger
bättre.

Modellen hade ett fint glid, vilket Anders märkte,
då han skulle landa
på stranden.
Den ville inte ner…

Men han kom ner och modellen var efter dagens
flygning hel.

Jag tror Anders ska vara nöjd med det Tigran presterade.

Ska jag vara kritisk…så hade jag minskat kordan
på vingen med 20%
och ökat spännvidden från 140 till
175 cm för att få upp Re-talet.

Den hade blivit snabbare. En flygande vinge bör ha
en tryckcentrum
stabil profil och stabilitet kostar motstånd.

Det är bara att acceptera.
Det är därför,  en flygande vinge inte har en chans i
en F3F-tävling.

Värt att veta om flygande vingar är,  att föregångsmännen
bak
flygande fullskalalvingar, bröderna Horten från
Tyskland, redan 1942
konstruerade en flygande vinge
med mycket goda flygegenskaper ,
som hade glidtalet (fluget) 1:34.
Dessa glidtal blev allmänna inom
fullskalasegelflyget först
i början under 60-talet.

1945 konstruerade och byggde bröderna sin Horten VI,
vilken hade beräknat glidtal av 1:43. Man byggde
två prototyper,  som togs som någon form av krigsbyte
av amerikanarna och transporterades till USA.

Tigra 1.4 en vacker och bra flygande modell,  som attraherar
ögat och lusten att flyga.

                           Här lite bilder och en videosnutt i all hast.

 

 

Stolt ägare av en ny “Tigra 1.4”.

Bäst ta en bild på modellen före provflygning…

På väg till hanget i längs den efter regnet intensivt gröna lövsalen.

Trångt. Mottagare med telemetri väger 2.4 gram…
kolla säkringen av huven med en bit persiennlina.
En kolfiberhuv ligger på ett par hundra kronor med frakt.

Första starten.

Gick rakt och fint.

I bakgrunden Hovs Hallar…vad annars.

Vid vingspetsen strandens enda badgäster.

Som alla flygplan…den gör sig bäst i luften.

Kanske om jag ägt modellen, skulle jag målat ett mörkt band på en vingen.

Tigra 1.4

Det går inte åt många servon. Två styck.

Anders djupt fokuserad på att flyga sin modell.

Under ett av landningsförsöken.

Jag fick testflyga Anders modell…

Den gamle hangflygarens baksida…

Landning på gång.

Tigran med bakgrunden Halmstad och dess silos. 

Terrängen bakom hanget. Det går att landa här, om man är rutinerad.

Anders med modell efter fullgjord testflite.

Esteteiskt tilltalande modell.

En belåten pilot…tror jag.

På väg till parkeringen.

…där Anders bil kan hysa Tigran i monterat skick utan problem.

 

 

 

 

Horten VI

 

VÅR OMVÄXLANDE OMGIVNING

 

 

 

 

 

 

Kanske kan illustreras av dessa bilder…

 

 

 

 

 

Nu har vi haft mycket regn och blåst de sista dagarna
och ser vi på hur jetströmmen går just nu, kan vi
förvänta ostadigt väder närmsta tiden.

Det innebär växlande molninghet, regnskurar kanske
med åska och friska vindar ca 14-18 C.

Alltså en typisk svensk variant på begreppet sommar.

Men det spelar ingen roll för vad kan du göra åt det ?

Kan jag inte modellflyga, kan jag gå bräddfylld av förväntan
att få provflyga min nya Leprachaun. Det blir grejor det !

Kom ihåg att för 14 dagar sedan gick SMHI ut med varning
för varmt väder…kanske SMHI nu borde går ut med en
klass 3 varning för “Extremt tråkigt väder” ?

Lite bilder om ditt och datt. Mest från  Långhulten som
ligger ca 30 km öster Halmstad vid Väg 25.

Häng på, de är inte många.

 

 

Fingerborgsblomma,Digitalis purpurea  , som är  en utomordentlig
giftig blomma.
En blomma som orsakar hjärtbesvär som kan innebära
livsfara.
Det är en gammal medicinalväxt införd av munkar till Sverige
redan på 12-1300-talet. Dess verksamma ämne, digitalis, används
fortfarande inom vårdväsendet. Största försiktighet bör iakttagas
vid umgänget med denna ört !

Vid Långhulten betar Scottish Highland  Cattle. Denna tjur väger 600 kg ca.

Trots de skräckinjagande hornen är djuren mycket
sällskapliga, sociala, snälla och nyfikna.

Utsikt från Långhulten, som är ett naturskyddsområde 30 km från Halmstad.

Området är under restaurering, då man återställer det till hur det såg ut ca 1700.

Området har  bliviy mycket fint efter Länsstyrelsen i Hallands arbete.

Växtligheten på kullen kämpar mot vinden, men får i flesta fall ge sig.

Blicken…

Cb-moln bullar upp sig mot ett städ.

Det går ett hundratal tranor stationärt uppe vid gården Skenekull.
Kör väg 25, efter infart Långhulten sväng vänster mot Klerekull
vid det lilla vita kapellet och fortsätt 2 km.

Fingerborgsblommorna står bäst där de står.
Undvik kontakt.

Det skvätte lite vid vågbrytaren Halmstad Hamn.
Vet du att vågbrytare heter “Mole” på danska och
“Breakwater” på engelska ?

Nu har vi suttit snällt och väntat länge nog på Pizzabudet.
När kommer han med vår mat ?

INGVAR NILSSON OM RIKSMÄSTERSKAPET I SKALA FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER

 

 

 

 

 

Det kom en kommentar från Ingvar i Borås
om “Stibners Memorial”…

 

 

 

 

 

 

 

Ingvar Nilsson skickade mig en kommentar, som jag
tycker är värd att publicera för alla OT-friflygare.

Här kommer den och berättar om tävlingen:

Tack för bilderna Mats!
Ja,  det var inte förrän vid 19-tiden, som den femrandiga
vindsockan slokade litet ibland. Det blev väldigt sent
och någon masstart WW1,  blev det inte.

Jag får väl påpeka,  att den helbalsamodell som du
fotat inte är någon skalamodell.

Det är Sigurd Isacsons Big Boy, (se ingressbild)
som är i princip samma som en Jetex-driven modell,
vilken han lanserade sent 50-tal.

Det intressanta med BigBoy är,  att den flyger
väldigt bra utan nämnvärd trimning,
dock saknar den dekalage och den behöver
litet grand power för att stiga.

Växeln är en s k FROG-växel.
Isacson hävdar,  att flygtiden blir den dubbla med
denna växel.

Sent på kvällen gjorde jag försök att flyga med
växel och en ynklig propeller,  men det behövs
betydligt mer kraft i motorn, om den skall flyga.

En dag med stilla luft så skall väl detta snart
vara vederlagt,  om flygtiden verkligen blir den
dubbla.
Kroppen är såpass smal,  att det är tveksamt,
om det går att få plats med den stora motorn,
vilken skall vara 4 strängar 5 mm brett gummi.
Redan 4 str. med 3,2 mm gummi är på gränsen,
vad som får plats.

Min Slingsby segelmodell ville inte gå rakt på
linan, men efter att Lars Tolkstam andats på
den
och vridit,  så flög den drygt 30 sekunder,
men kolliderade med en hangardörr och bröt
av bakänden (rövbrott?) .

Men den limmades ihop med balsalim,
som visserligen behöver 20-30 minuter,
innan det är skapligt starkt, men kan i
gengäld lösas upp med aceton och justeras.

Slingsby

 

 

Det hela avslutades med kaffe o tårta o hembakade
småkakor under prisutdelningen,  som var klar
vid 23:15-tiden.

Sedan åkte jag hem och var hemma prick 02:02.

MVH / Ingvar, Borås

Som du ser ur Ingvars berättelse, var det en låååång
modellflygdag för honom !

VULCAN

 

 

 

 

 

Ännu en hangmodell från John Woodfields modellplansfabrik.

 

 

 

 

Jo, jag skriver fabrik, ty John tycks producera på löpande band.

Ska jag döma efter vad han publicerar bygger han en modell
var 20/dag…Beundrandsvärt. Kostar  tid och pengar.

Denna modell är en Vulcan som du kan läsa om här.

Jag tycker han flyger den skalenligt och verklighetstroget.
Dessutom är han en duktig pilot i sig.

Hans hang är det perfekta med en rundad kant som minskar
kantrotorns effekt och kraft.

Ibland blir jag avundsjuk på hans hushang.

Videon publicerade han på YouTube och jag bäddar in den
nedan. Dessutom har jag klippt lite bilder ur hans video.

All copyright tillhör John Woodfield.

Luta dig bakåt och njut av hans modell i luften !

Jag tröttnar aldrig att se på hans modeller !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BEREDSKAPSMUSEET

 

 

 

 

 

Lite vid sidan av vägen men värt att besöka.

 

 

 

 

 

 

 

Vid vägen Helsingborg – Höganäs ser du en skylt som
säger “Beredskapsmuseet”.

Anläggningen är ett minnesmärke från 1940, då det
anlades som en artilleristödjepunkt för att kunna
bevaka inloppet till och delar av Öresund.

Kom ihåg Danmark ockuperades av nazisterna den 9 April.

Anläggningen byggdes snabbt upp och var operativ 1940.

Pjäserna var fyra styck 152mm kanoner från Bofors. Deras
skottvidd var ca 25 km och de var en väsentlig del av vårt
fasta invasionsförsvar.

Batteriet var i tjänst till början av 80-talet och uppgraderades
efter hand med förbättrat eldledningsmaterial.

Här har man byggt ett museum,  som beskriver
dels vad
anläggningen byggdes till, vilket var att bekämpa
ytmål,
dels har man skapat en miljö som beskriver 40-talet,
eller beredskapstiden i Sverige.

En tid,  som för oss i dag kan tyckas fjärran, men som i
våra Covid-19 tider med restriktioner på resandet har
skapat en aning av en bild,  hur beredskapstiden var med
sina 5 år av avspärrning.

Anläggningen drivs av ideella krafter,  vilket som de flesta
förstår inte är lätt. Allt måste betalas.

Museet har rustats upp, därför åkte vi dit för att kolla.

Vad vi tyckte ? Vi var nöjda, vi fick några timmars
avkoppling, då vi strövade runt och beskådade alla
föremål.

För den som är intresserad av militär historia och teknik,
är det en utmärkt plats att besöka.

Jag tyckte dock,  man hade staplat saker för mycket.
Alltså man kunde minskat antalet objekt och kanske
beskrivit föremålen,  så den okunnige får svar på några
av sin frågor.

Utanför museet har man av någon anledning ställt ett
strippat chassie av en stridsvagn 103.
Varför man har en stridsvagn från 60-talet vid ett
beredskapsmuseum frågar jag mig …

Väldigt fin var samlingen av eldhandvapen i
ledningsbunkern.

Den var uppdelad i länder. Intressant var att se
det tyska
Sturmgewehr 44, som var operativt
slutet av 1943.

Det var världens första automatkarbin med gasopererad
mekanism. Vapnet ser mycket modernt ut fortfarande.

Det var inte Kalasjnikov som konstruerade den första
automatkarbinen, däremot kopierade han i mångt
och mycket den tyska SturmGewehr 44.

Vill du uppleva 1940,  så unna detta museum ett
besök, det är det värt. För pensionärer 100 kr inträde.

Här lite bilder med lite kommentarer.

Avdelning framåt marsch !

 

 

 

Svenska försvaret på marsch 1940 över Österbro Halmstad.

Den stympade och malplacerade stridsvagn 103 vid entrén.

Stridsvagn M/39 37 mm kanon.

Behövde målas…

2 x 8mm ksp M/39

Ett torn bestyckat med en 75mm f.d. luftvärnskanon M/36 byggt
för modifieringen av strv M/42 till strv 74. Tornen byggdes av
Hägglund och användes också i värn vid kusten.

Eldröret med krutgasejektorn.
Krutgasejektorn lagrar en del av krutgaserna som driver projektilen.
Då projektilen lämnat  eldröret sjunker trycket i eldröret och de lagrade
gaserna i ejektorn sugs ut och lämnar eldröret och ejektorn.
Ejektor = utkastare. Med ejektor undviker man krutgaser i stridsrummet.

 Eldrör till huvudbatteriets 15.2 cm kanoner ? Jawohl, pjäsen som synes byggd av Krupp 1903 i Essen.     

Lådor med drivladdningar för huvudbeväpningen 152 mm kanoner.

Drivladdningarna i mässingshylsor.

Granaterna i ammunitionsförråd, avskilt från pjäsrummet.

Huvudbestyckningen byggd av Bofors 1940

15 cm kanon M/40

Pjäsmanskap med skyddsutrustning av asbest.

  Kraftiga doningar som synes. Undrar vad priset var ?

Pjäsen i sin eldställning.

För den intresserade bakstycket med sin kilmekanism
och ovan och under  kanonen rekylhämminrättning och framförare.

 

Till vänster avståndsmätare, i bakgrunden 20 mm lvakan

Rekylfri pansarvärnspjäs. En föregångare till pvpj 1110

Klassikern 40 mm lvakan från Bofors.

21 cm kustartilleripjäs.

Projektilbordet

Del av pjäsmanskapet.

Pansarvärnspjäs från början av kriget.

Ännu en 37 mm pvpjäs. Tyskarna använde 76,2 mm pjäser
som de erövrat i stort antal från Sovjetunionen.
De tyska soldaterna kallade pjäsen “RatschBumm” eftersom
ljudet vid skottet var väldigt högt.

Vi som gjorde värnplikt under 60-talet glömmer aldrig Raptg 915
även kallad “Suggan”…

Mannen på bilden bär på en Ra 105, som är bekant för de flesta.

Stridsvagn M/42.

Det bästa vi hade…

Banden och man ser hur bandbulten låses med en halvmjuk
konisk bricka som slogs
in och valkades ut i spår i bandplattan.

“Gittan” hade två 8 mm ksp och en 75mm kort kanon,
som sköt spränggranater och pansargranater.

Till höger en KP-bil. Det fanns 2 typer, KP-S och KP-V.
Olika motorer från Scania och Volvo. Bilen något tung att hantera
i styrningen. Inget servo.

Livet är fyllt av besvikelser…

 

RIKSMÄSTERSKAPET I SKALA FÖR FRIFLYGANDE OLDTIMER MODELLER DEL 4/4

 

 

 

Här kommer det sista,

jag kan erbjuda från Fedinge Flygfält…

 

 

 

 

 

 

 

Denna posten avslutar mitt referat från SMOS tävling för
friflygande ot-skalamodeller.

Ingressbilden ovan är bortgångne Bengt Stibner,
som givit namn åt tävlingen.

Jag hoppas du käre besökare uppskattar min möda,
för det var inte en sinekur att plåta.

Det var varmt och mycket väntan.

Om någon vill ha bild i stort format, kan du maila mig.

Nu väntar vi på SM i Bollerup i slutet av augusti,
såvida inte Covid-19 ställer till det ytterligare.

Flyg sakta så ses vi !

 

 

 

 

 

 

 

Plaketten

Fedinge Flygfält känt för sina flygplan och entreprenadmaskiner.
D u kan bese dessa varje år 1. Maj.

 

 

 

Ingvar hungrig eller…
nej, jag tror han skränker fenan lite…

En vacker liten blomma som ger mig associationer till
Elsa Beskows saga om Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin…

Är det en gigantisk geting eller en OT-model ?

En vacker och välflygande modell.

 

 

 

 

 

 

Håll i hatten…

 

 

 

Anders Sellman solitair…

 

 

 

 

 

 

 

 

RIKSMÄSTERSKAPEN I SKALA FÖR FRIFLYGANDE OLDTIMER MODELLER 2020, DEL 3/4

 

 

 

 

…och bilderna ramlar på…

 

 

 

 

 

Här kommer ännu ett urval av bilder,  som belyser Stibners Memorial.

Kommentarer får ni tillhandahålla själva.
Luta dig bakåt och kolla vad som dyker upp !

 

 

 

Ingvar koncentrerad out of this world…

 

 

Ursäkta färgen på skyn…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vår ordförande, Bo-Eskil, tyvärr drabbad av
en ryggåkomma hälsade på oss hela dagen.

Andrea…en  duktig flygare och byggare.

 

 

 

 

Anders Sellman story

 

 

 

 

 


I mitt tycke det vackraste och mest välflygande planet.
Andreas 
  Miles M5  Sparrowhawk 1935

RIKSMÄSTERSKAP I FRIFLYGANDEOT-SKALA 2020 DEL 2/3…

 

 

 

 

 

 

…nu blir det människor på marken och modeller i luften.

 

 

 

 

 

Tävlingen missgynnades av frisk turbulent vind under dagen,
vilket på verkade dessa modeller då de är lätta.

Jag stannade till klockan 17, men man räknade med att
tävlingen skulle vara avslutad kl 21. Detta för att kunna
flyga under gynnsammare vindförhållanden.

Jag har tagit bilderna med ett 300 mm zoom.
I regel 1/5000 sekund.

Bilderna blev som de blev och jag tog 2000.

Så de jag visar är snabbt selekterade och editerade.

Min jag hoppas de ger betraktaren en känsla för dessa
friflygande ot-skalamodeller !

Då kör vi på !

Jag skriver inte mer,  för jag vet, mina besökare vill ha bilder !

Jag skrev i förra posten att det nog blir 3 delar, men
räkna med 4. Jag lägger upp de snarast.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

RIKSMÄSTERSKAP I SKALA FÖR FRIFLYGANDE OLDTIMERMODELLER..DEL 1:3

 

 

 

 

 

…avhölls traditionsenligt i Skånes Fagerhult

under namnet “Stibners Memorial”.

 

 

 

 

 

 

 

I lördags samlades OT-intresserade skalaflygare med
sin friflygande modeller för att tävla.

Fedinge Flygfält är ett gammalt fält, numera privatägt,
som är utmärkt att flyga på.

Vädret…ja det var varmt, så är det nog sagt om det.
Väderutsikten var lite vacklande med eventuell åska och
tillhörande nederbörd.

Vinden var under dagen ganska frisk sydostlig ca 3-5 m/sek.
Naturligtvis var det turbulent på grund av termik.

Jag gjorde en start med min elseglare Grafas Maxi och vid
1030-tiden var termiken mycket stark.

Det märkliga skedde emellertid att just runt tävlingsplatsen
med en radie på ca 8 km blev det efterhand molnfritt.
Ingen Cu-bildning. Runt om i kanterna växte det upp Cb-moln
till  oanade höjder.

Jag tog mycket bilder och måste dela upp mitt reportage i 3 poster.
Det blir statiska bilder, och två poster på människor och plan
i aktion. Så ge dig till tåls. För att spara lite plats på min server
har jag minskat kvaliteten något på bildmaterialet.

Men jag är övertygad bilderna visar det betraktaren vill se…

Deltagarantalen var nytt rekord med nya tävlanden.
Glädjande i dessa tider att vi kunne träffas underbetryggande
former där vi håll på avstånden.

Här kommer första batchen med pics.

Häng med !

Jag kommenterar inte bilderna annat än i undantagsfall,
då jag vet,  att mina besökare besitter oändligt mer kunskap,
än vad jag gör…

 

 

Fedinge Flygfält i lördags.

 

 Ingvar Nilsson i samspråk med två grabbar som
har en pjäsbil vilken bar PV-Pjäs 1110 en gång i tiden.

I kantern tornade Cb-moln upp sig utan att påverka oss.

Här följer statiska bilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ingvar Nilssons lilla växel…

Fedinge är bas för ett gäng, som vårdar och kör gamla traktorer.

ÄNNU ETT TILLSKOTT TILL SEGELFLYGGÄNGET…

 

 

 

 

 

…fick vi,  då Frankie kom med två nya modeller.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frank, modellflygare sen 1980, men som haft en paus,
kom tillbaka rejält i dag med en nybyggd Blue Phoenix,
en nyprintad Foka och en ny fin Graupnerradio.

Frankie har alltid varit intresserad av innovationer, vad
gäller teknik och har skaffat en bättre printer, så han kan
printa ut sina egna modeller.

Fokan printade han ut och den blev lätt och fin (exakt).

Blue Phoenix är ett säkert kort, som rätt byggd ger mycket
glädje.

Klädd med oralight, transparent köpt hos HobbyKing för 110
kr /5 meter. I Sverige kostar det nog närmare 400 kr.

Vi åkte ut i värmen tidigt för att provflyga. Först ut var Fokan.

Flög exakt som förväntat men kräver lite förändrad tyngdpunkt
och justering av roderutslag.

Tyvärr gick reglaget sönder, så flygningen blev bara ett par minuter.
Frank fick landa i veteåkern utan skador.

Blue Phoenix var nästa modell. Flög precis som den skulle med en gång.
Tyvärr friskade vinden i och det var turbulent, men en lyckad
nypremiär.

Frnk har beställt en fin byggsats i England från Airflight,
vilket är en lätt segelmodell.

Hemma hos honom visade han mig sin printer, som printar ut
flygplan. Låt mig säga, en revolution väntar oss, vad gäller bygge.

Tekniken står aldrig stilla, utan den går hela  tiden framåt,
vilket ger oss
oanade möjligheter att uppnå det till synes omöjliga.

Frank hade printat ut en flygande vinge. Jag blev nästan mållös,
då jag såg den.

Jag tog lite bilder,  vilka dokumenterade dagen.

 

 

 

 

Montering av nyprintad Foka. Inga detaljer fattas. Franks nya Graupner. Skevroderna…passar exakt !   Dags för start…Koncentration vid provflygning. En ung modellflygpojk… Var gjorde du av magen, då jag plåtade Frank ? Allt utom pianotråden printat. Det saknas inget… Bäst sättet att transportera en modell…en sopsäck från BilTema Blue Phoenix Hur många ex av denna lyckade konstruktion är byggda ?

De e bara å åk…

I sitt element

2.4 antenn i skägget  eller ?

 

 

 

 

Franks cd-printer. Står i ett “tält” för att ha jämn temperatur. Göra skruvvingar…en baggis att printa ut. Display Frank med sin sist printade. En flygande vinge. Huskatten hos Frank. En modellflygare botaniser i terrängen efter en oplanerad utelandning. …och lärkan spelade i skyn.

JAG FÖRBÄTTRAR MIN GRAFAS MAXI..

 

 

 

 

 

…bit för bit.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som du läst, hade jag problem med tyngdpunkten
på min modell, dålig höjdroderverkan och fel lateral-
centrum.

Tyngdpunkten har jag placerat, där min modell inte
stallar eller accelererar.

Om jag flyger och trimmar modellen i  planflykt, så
flyger den nu jämt och fint.

Den dåliga höjdroderverkan har jag kompenserat
genom att mixa in klaff på höjdrodret.
Detta gjorde modellen mycket mera välflygande.

Det som återstår, är att få till rätt mängd klaff till
höjdroderutslagen.

Lateralcentrum (sidoprojektionen) av modellen ligger
för långt fram.

Det tänker jag förbättra med ett 50% större sidoroder.
därigenom kommer den att flyga renare i svängarna.
Att flyga rent då man kurvar termik är viktigt,
därför då stiger du bäst.

Sen får vi se.

I dag var vi ute tidigt, jag och Lasse, för flyga termik.

Vi var drabbade av ganska stabilt skiktad luftmassa
med lite termik. Luften var antagligen ganska genomvarm,
varför hävningen var dålig.

Dock så kunde vi genom intensiv gnetning,  hålla oss uppe.

Vid 13-tiden blev vårt väder påverkat av sjöbrisen, som gjorde
att Cu-bildningen slutade just vid vår flygplats.

Så ville vi upp,  fick vi flyga lite österut och ta blåsorna.

Klockan 1515 lade vi av efter att ha fått ett par långa pass
i termiken.
Det var ju också varmt, men tursamt nog kunde vi sitta
i våra stolar i skuggan och flyga.

Nästa gång ska jag finjustera klaffinmixningen.

Vi tog lite bilder,  som kommer här.

Jovisst det var varmt. Men jag vet, hur det är i november
med 2 grader varmt, regn och blåst, så jag klagar inte.

 

 

 

Den gamle flygaren…ser han inte lite dimmig ut ?

Ja, där sitter jag i min stol och flyger. Det är tillåtet här.

Min Maxi på väg

Här ser du,  då jag drar höjd, att klaffen samtidigt
går ner för att öka lyftkraften på vingen.

Min Maxi med min GoPro på sidan för att dokumentera.

Lasse startar sin fina och superlätta modell.

Elefantastiskt

Just innan sättning

Lasses modell över den sydhalländska bygden.

Det är svårt att plåta en annan modell i luften från en egen modell.

Lasses modell glänser i kolfibervingarna.

Vy över fältet.

Två modellflygare med betoning på flygare.

Modernt jordbruk utmärks av rätlinjighet

Jag är närmare modellen än vad det tycks på bilden.

Min modell på final

Den gamle sitter och jäser…

Efter landning ligger Maxin och tar igen sig i gräset medan…

…en kvinnlig säsongsarbetare från Litauen visar upp sin bästa sida…

 

 

GRAFAS MAXI

 

 

 

 

Testflugen i 3 timmar efter justeringar.

 

 

 

 

Jag är den lycklige… ägaren till en Grafas Maxi,
som är  en elseglare med 3.5 m spv.

Den tillverkas av TopModels i Tjeckien.

Glafiberkropp och sprygelvingar med klaff.

Mitt första problem var tyngdpunkten. För att
kolla tyngdpunkten
låter jag modellen glida och
kollar om den har tendens att pitcha upp

eller tappa nosen.

Modellen måste vara både statiskt  och dynamiskt
balanserad.
Statiskt balanserar jag genom att hänga upp
modellen i snöre.
Dynamiskt balansering innebär jag flyger modellen
och ser hur luftkrafterna påverkar min modell.

För att få den att glida utan stall,  fick jag placera
tyngdpunkten
mycket långt fram. Det medförde,
att modellen fick flyga
med lite nosupp moment.

Jag kan tänka,  att anfallsvinkeln på vingen borde
ökats med 1.0 –  1,5 grad. Profilen är en Martin Hepperle

32, vilket är en utmärkt profil för F3F…(snabba hangmodeller)

Problem två var,  att stabbens rörelser begränsades
av balsastaven, 
som sitter limmad i bakkanten
av fenan och håller sidorodret.

Jag fick ta isär, ta ur oket för den rörliga stabben
och kapa det, 
så det gick fritt.  Allt för att förändra
roderverkan, som var  mycket dålig på höjdrodret.

Detta gjorde mig misstänksam mot konstruktören
av modellen, vad gäller
profilvalet.

Efter modifieringen av oket,  fick jag bättre
höjdroderverkan.

Ett klassiskt sätt att förbättra höjdroderfunktionen,
är att flytta
tyngdpunkten bakåt.
Jag provade det, men det medförde en i
luften mycket
oharmonisk flygning.

Vidare har stabben en mycket vass framkant…
jag hade valt en mjukt
rundad framkant,  för att
underlätta en laminär strömning vid
större rörelser
av stabben. Med en vass framkant kan du överstegra
din stabbe vid kraftiga förändringar av anfallsvinkeln
på stabben.

Ett tredje problem är,  att trots mycket
differentierade skevroderutslag, att 
Maxin vill “tappa”
stjärten i svängarna. Det kompenserar jag normalt
med
sidorodret. På Maxin är, enligt min synpunkt,
fena och sidoroder för små.

Så nästa åtgärd blir att bygga nytt sidoroder 50 % större.

Jovisst går det att flyga termik med den.
Allt med vingar kan flyga…
I går fick jag 3 timmar i fin termik
och det gav ju mig
erfarenheter av modellen.

Jag ska ge modellen en chans att komma tillbaka
efter ombyggnad av
sidoroder, för att se om modellen
blir mer harmonisk.

Med tanke på profilen Mh32,  måste modellen flygas
med relativ hög hastighet
, för att man ska ha full kontroll.

Jag ifrågasätter valet av profil på modellen.
Det finns andra mycket
bättre profiler för en elseglare.
Som exempelvis en profil ur serien AG24/25/26…

Därför Mh 32 ställer vissa krav.

Men som sagt, modellen är snygg och jag ska inte
ge mig, utan
jag hoppas jag kan få den att flyga,
som jag vill.

Under min googling på nätet har jag läst och sett,
att de problemen
jag beskrivit är kända. Det visar
sig också på de videor,  man kan se.

Lite start- och landningsbilder från min glasögonskalmMobius.

Det kommer mera om Grafas Maxi.

Kanske någon har erfarenheter av modellen ?