UTPRINTNING AV EN MODELL.

 

Framtidens sätt sätt att bygga ?

 

 

 

 

 

 

En kamrat, Frankie, har printat ut under ganska lång tid
och jag var hemma och kollade hans senaste alster.

Det som behövs är en printer, substrat och program till printern,
så den skriver ut,  det som ska skrivas ut.

Frank har skrivit ut två segelmodeller de senaste dagarna och
resultat blev fint. Delarna blev lätta, lättare än vad du bygger med balsa.

Efterbehandling av ytor behövs egentligen inte, men man kan våtslipa
om man vill. Alla spryglar, förstärkningar och vinglås är inkorporerade
i vingen. Segelmodellen har en tredelad vinge,   där delarna snäpper in i
varandra med hjälp av de printade låsen och ett kolfiberrör.

Det ska bli ytterst spännande att se,  hur modellen flyger…

Programmet till denna 2-meters el-seglare kostade 40 dollar på
nätet. Vad substratet kostade vet jag inte, men det var inte dyrt.

Här kommer några bilder på modeller och hans utrustning.

 

 

2 m elseglare printad

Hur vingen är uppbyggd.

Här syns hålet för kolfiberröret och låsen för vingfastsättningen.

                                                                                                                          Cockpit med färdiga servohållare

Printer 1.

Printer 2.

Kroppen till Lazy B. Vikt 69 gram…

SVENSKA MÄSTERSKAPET FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER 2014-2016

 

 

 

 

En tillbakablick på ögonblicken…

 

 

 

 

 

…då vi inte drabbats av Covid och vi kunde samlas
utan rädsla för smitta.

Håll med om att livet var enklare innan pandemin.

Jag fann dessa bilder bland återfunna bilder på en
bortglömd hårddisk.

Så jag beslöt att publicera det. Jag gör det som ett
bildspel för att spara utrymme på min webserver.

Det är dyrt nog som det  är att hålla liv i min blogg
med sina 20000 bilder…

Det kostar mig 2500 kr per år.

Men jag vill inte klaga, då jag får mycket tillbaka
från mina besökare.

Här kommer ett litet enkelt bildspel. Glöm inte att
kolla så din webläsare står i HD läge.

Häng med !

 

 

JAG KUNDE INTE MOTSTÅ…

 

 

 

 

…tillfället att fotografera lite vadarfåglar.

 

 

 

 

 

 

 

Vi har nu haft,  i stort sett,  ostlig vind i 10 dagar,
vilket naturligtvis påverkar vår natur.

Längs västkusten innebär det, att tång och alger,
som ligger vid strandkanten ackumuleras och växer
till större depåer, där fåglar finner mycket mat.

Vår Laholmsbukt ligger som ett parkettgolv vid ostlig
vind, vilket skapar betingelser för att observera sjö-
och vadarfåglar.

Jag åkte ner till Skummeslöv igen, eftersom det var
gott om småvadare där i strandkanten, där de letade
mat inför flytten.

För ett par dagar sedan var jag där och vi  såg då
en ägretthäger. Tyvärr bommade jag den med kameran.

Ägretthägrar fanns även uppe vid Ringhals.

I dag var det gott om strandpipare,  som springer på
sina oroliga  spindelben i letandet efter godbitar i
vattenbrynet.

Många unga kärrsnäppor dök upp och de var ganska
lättplåtade.

Jag kunde komma ca 50 m från fåglarna.

Så här kommer några fågelögonblick från min expedition
till stranden Skummeslöv.

 

Strandpipare

 

 

Ung kärrsnäppa

 

 

Kärrsnäppan lutar sig mot sidvinden…

 

 

 

STORSEGLARE PÅ ÅLLEBERG

 

 

 

 

 

Var skulle storseglare vara,
om inte på Ålleberg ?

 

 

 

 

 

 

 

 

De senare åren har jag besökt Storsegelträffarna
på Ålleberg och imponerats.

Stora modeller flyger i regel bra och skalalikt.
Synd de är så dyra…

Jag har samlat på mig en väldig mängd bilder
och i stället för att ha de liggande på hårddiskar
kan jag ju lika gärna publicera det här.

Det följer inga kommentarer, utan du får själv
låta fantasin flöda runt bilderna.

Luta dig bakåt och njut…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

HANGFLYG…SOM VI UPPLEVDE DET.

 

 

 

 

 

Bilderna från Hovs Hallar,
Tjärby och Tönnersa
för några år sedan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag satt och bläddrade på en gammal hårddisk,
som jag kört en recovery på och fann lite bilder.

Tycker de är synd att radera, då de för oss som flög
innehållere mycket minnen om episoder och händelser,
som vi vi erfor under våra flygningar.

Hovs Hallar är ett av mina favoritflygställen.

Kan jag inte flyga, får jag en naturupplevelse.

Här kommer några bilder på mig och Pär L.

 

 

 

Tönnersa Strand efter en storm

                                                 Pär med sin “Lunak”

En av Pärs modeller i skyn över Tjärby

Pär startar sin “Banana” vid Tönnersa Strand.

Lunak efter landning i buskarna segeltorp

 

Den gamle…

Blue Phoenix på hanget Segeltorp.

 

 

Uppe på Platån

DRÖM DIG TILLBAKA TILL 1945…

 

 

 

 

…och återupplev SM i segelflyg 1945.

 

 

 

 

 

Andra Världskriget var slut, gränserna öppnades och
frihetens vindar blåste.

Så var läget sommaren 1945, vilket måste ha inneburit
en kraftig vitalisering för segelflyget i Sverige.

Under 30- och 40-talet var flygintresset mycket stort
i vårt land. Vid denna tiden såg människor upp mot skyn,
om ett flygplan passerade. Det var ju en ovanlighet, som
bröt vardagens förmenta tristess.

Vem ser upp mot skyn idag ? Nä, inte många, då människor
i dag har fullt jobb med att fippla med sina Ifånar…

1945 var engagemanget stort för olika hobbyverksamheter.
Man var tvungen att var fysisk aktiv för att kunna deltaga.

I dag handlar allt om Ifåne, dator och tv. Man lever i en
virtuell värld, där allt ska vara omedelbart gripbart…

Men 1945 var det annat. Då gällde verkligheten.

Segelflyget dog inte ut under kriget i Sverige. Tvärtom
det var mycket aktivitet och vi byggde många nya plan
både ute i klubbar och i industriell skala.

Så plan fanns det.

1945 avhölls SM på Ålleberg, som då var en ny institution
administrerad av KSAK och finansierad av staten för att
fånga upp flygintresset och som spinoff-effekt få piloter
till flygvapnet, som då behövde mycket personal.

Under denna period utgavs nästan ett oändligt antal
flygtidningar, med mer eller mindre långvarig utgivning.
De flesta var av typen “Hon dansade en sommar “…

Bilderna har jag tagit ur tidskrifter som sedan mer än
75 år varit avsomnade och därmed är upphovsrätten
enligt svensk lagstiftning upphävd.

Hoppas bilderna ger en bild av material, entusiasm
under detta SM och “Örebrotävlingen” 1945 !

 

 

 

 

 

 

Du kan kolla detta, om du vill se på modernt segelflyg:

 

 

 

 

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER I BOLLERUP 2022

 

 

 

 

 

Här kommer del VII !

 

 

 

 

Bilderna tycks aldrig ta slut eller ?

 

 

 

 

 

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER I BOLLERUP 2022

 

 

 

 

Här kommer del nummer 6 från tävlingen.

 

 

 

…bara ett enkelt bildspel…som är uppdaterat 12.9 2022

 

 

 

 

 

MORE PICS OLD TIMER FREE FLITE SWEDEN

 

 

 

Bollerup 2022 part IV

 

 

 

 

 

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER I BOLLERUP 2022

 

 

 

 

…här kommer inlägg nummer IV…

 

 

 

 

Bara bilder…

 

 

 

 

 

 

SM I OT-FRI FLYG BOLLERUP 2022

 

 

 

 

Här kommer del 3 !

 

 

 

 

 

 

“Jag tillhör Modellflygvapnet” !

 

Ännu ett bildspel utan krusiduller…

Du kan stanna bildspelet, om du vill detaljstudera
en bild.

Önskar du en fullsizebild, alltså i stort format, PM:a
mig, så skickar jag.

Buckle up and enjoy !

 

 

 

 

 

EN VÄLSKRIVEN KOMMENTAR FRÅN SM I BOLLERUP AV…

 

…Ingvar Nilsson,

som beskriver lite av hans

modellflygande och erfarenheter.

 

 

 

 

                                                              Ingvar skriver:

Snygga foton -som alltid!
Ja,  Mats är en verklig entusiast och kan massor om
luftens mystiska rörelser.

Jag är relativ nybörjare inom friflyg och först för
några år sedan,  fick jag lärt mig, hur man känner termik
i startlinan på en segelmodell.

De modeller som är konstruerade för 70 år sedan “söker termiken”.
Hur detta går till,  har jag aldrig fattat, men för c:a 15 år sedan kom
en av mina radioassisterade motormodeller med konstruktionsår
1935 ungefär, in i en termikblåsa och radio-assist betyder,
att man inte kan styra så mycket utan mer få modellen att flyga
hemåt igen, men den fastnade i en blåsa och flög högre och högre
och drev bortåt med vinden.

Den har en elmotor så jag försökte flyga ur blåsan med full fart
på motorn och fulla roderutslag, men den kom inte ur…
till sist syntes den inte.

Senare samma dag kom ett ungt par med modellen.
Den hade dom hittat under en solitärfura på ett stort kalhygge
4,5 km längre bort och fattat, att det nog var vi som hyste
modellens ägare…

Ja det var en tävling i Flugebyn. En tävling som kallas 4+4.

Man flyger max 4 minuter med motor, därefter skall man
glidflyga så nära 4 minuter som möjligt och landa inom en
cirkel med 15 meters radie om jag minns rätt.

Det var detta, som fick in mig på friflyget, ja redan de gamla egyptierna
höll på med modellflyg och då “handkastglidare”.

Ja termik… den modell som jag syns med i bildserien,  när jag
handkastglider (testar så den är i trim) den är från tidigt 1950-tal
och heter Viking och är konstruerad av en Ragnar Odenman.

Tävlingsklassen heter S-int, alltså Segelplan internationell klass.
Klassen finns kvar men heter idag F1A och tävlar man med
färdigköpta grejer om man skall vinna VM.

Men dessa modeller är inte lika godmodiga som de 70 år
äldre “Sintorna”.

Så – en modell i klass S-int startas med 100 meter lina.
Min drar startlinan uppåt med bortemot vad ett enliters mjölkpaket
väger när den hittat termik. Innan den hittar termik, så får man
springa mot vinden för att hålla linan sträckt, annars kan linan
koppla ur.

När jag känner att jag har stabilt drag i linan,  kopplar
jag ur och tidtagaren startar sin klocka och brukar behöva en
kikare för att följa modellen.

Idag flyger vi normalt bara 120 sekunder för att få en MAX.

Max poäng per flygning är då 120 poäng.
Modellen har ett ur,  med en arm som släpper från uret,
när inställd tid har gått,  sedan urkopplingen av linan.


Vi säger att vi fusar. FUSE – ja det är något som brinner av.
En elektrisk smältsäkring heter ju Fuse på engelska.
Istället för klocka kan man använda bomullssnöre som indränkts
med salpeter och sedan fått torka. Den blir som en långsamtbrinnande
stubintråd.

För att få modellen att gå ur termikblåsan,  fusar man.
Med detta menas oftast,  att man låter stabilisatorn fällas upp upp
30-40 grader och då blir det obalans i modellen, eftersom även
stabilisatorn på dessa friflygande modeller oftast har en vingprofil
som ger lyftkraft. Ja så börjar den komma ner.

Istället för ett snöre till timern från stabilisatorns bakkant kan man
ha två pianotrådar längst bak, en i stabben och en i bakkroppen
så båda sticker rakt bakåt med 7-8 mm avstånd.

Då sätter man en bit fusesnöre mellan ett gummiband,
som håller stabbens  bakkant på plats. När glöden i snöret når gummibandet,
brinner det av och stabben fälls upp.

Alltså – vill man veta något om luftens egenheter,  så är Mats en
mästare att förklara på ett begripligt språk för oss nybörjare…

 

Ingvar Nilsson

SM I OT-FRI FLYG BOLLERUP 2022 DEL II.

 

 

 

 

 

…och här kommer bildspel nummer II av troligtvis V….

 

 

 

 

 

Det är inga märkvärdigheter…bara några fångade
ögonblick från tävlingen…

 

 

 

 

 

 

 

 

SM FÖR FRIFLYGANDE OLD TIMER MODELLER I BOLLERUP 2022.

 

 

 

 

Här följer del bildspel 1 av troligen 5…

 

 

 

 

 

 

 

Ja…nu är det genomfört, SM i OT-friflyg i Bollerup 2022.

Här kommer mina tankar och mina intryck.

För mig, som varande en icke speciellt friflygande utan
mestadels radioflygande person, är SM i Bollerup en av årets
höjdpunkter, då det gäller modellflygupplevelser.

Jag åker alltid dit, som alla tror jag, full av förväntan.

Att vi kan flyga på marker tillhörigt Bollerups
Lantbruksgymnasium är helt Bo-Eskils förtjänst.

All heder till honom för detta !

Inkvarteringen skedde huvudsakligen på Österlens
Gästhärbärge, under många år drivet av vår vän Henry.

Nu har han dragit sig tillbaka för att göra annat och den
nya ägarinnan, Lena, har kavlat upp ärmarna.

Vi hoppas hon kan dra runt hjulen så hennes verksamhet
går bra och att det för oss gäster fortfarande blir lika
trivsamt att bo hos henne, som det var, då Henry var
“Le petit patron”.

Lycka till Lena !

Mitt första intryck inför briefingen var: Det är ganska få
deltagare…och tanken som slog mig var ju varför ?

Tja,  den bistra sanningen är ju,  att vår medelålder är
mycket hög och Karon kommer och ror sina resor
över Styx med tidens oundvikliga regelbundenhet.

VI dör bort helt enkelt.  Samtidigt som nyrekrytering
är ett svårt kapitel. Jag tror,  det är gjort, vad som kan
praktiskt göras och vad vår energi orkar med.

Vi lever i en annan värld i dag, jämfört med den
verklighet
som fanns då våra OT-modeller konstruerades
för 70-80 år sedan.

Då fanns inte tv-, dator- eller Iphonevärlden.

Då fanns ett program i radion, matiné, cykel och
vindtygsjacka och Karlsson Klister.

I dag ska allt vara omedelbart tillgängligt och klart
att bruka.

Det fungerar inte så med att vara oldtimerfriflygare…

Där har allt sin tid.

Tiden i dag kräver inte fysiskt arbete,  utan i nu krävs det
omedelbar tillgänglighet och uppdateringar !

Kanske dags att backa lite…kanske allt inte var bättre
förr men…

Vi modellflygare kanske måste bli mera öppna och utåtriktade.
Inte vara ett litet skrå…Låt mig förklara lite.

Då jag är ute och flyger med mina radiostyrda segelmodeller
på hang eller termik, passar jag på att att göra ohöljd
propaganda för vår hobby genom att sprida info om modellflyget.

Människor jag möter på Hovs Hallar, då jag flyger hang,
de är ofta intresserade och vill ha förklaringar.

Men de säger…jag kan inte bygga. Jag frågar…hur många
friflygande OT-modeller ligger i garderoberna outnyttjade,
som det inte flygs med ?

Kanske en outnyttjad resurs, som kan styras över med lite
mentorassistans till presumtiva friflygare ?

För som sagt, vad har vi att konkurrera med ?

Vår hobby har totalt förändrat sig med tiden naturligtvis.

Om du vill bli världsmästare i F1C,  köper du 4 färdigbyggda
och intrimmade modeller i Ukraina för 200000 kr.

Sen har du bara att flyga…lite hårddraget kanske.

Vi som är kvar, vi håller flaggan högt och halar den inte
ens då vi sjunker !

Nåväl, jag anlände fredag på morgonen och väderläget
var bra med sol och instrålning med aningen lite för frisk
vind, men det påverkade inte tävlingen, mer än att hämtarna
fick långa promenader efter modellerna.

Termiken var regelbunden och stark och tävlingen malde på.

Naturligtvis flögs det bort modeller…Det är oundvikligt, då
man flyger exempelvis 5 minuter i 8 sekundmeters vind på
ca 120 m höjd.

Under dessa 5 minuter flyttar sig en modell ca 2.5 km !

Vi var i det lyckliga läget,  att åkrarna vara nyskördade,
varför
modellerna syntes väl mot den skånska myllan.

Men ändå…Jag hade med min drönare och avspanade
kvadratkilometer av jordbruksmark i sökandet efter
bortflugna plan. Drönaren tar högupplösta bilder och
finns modellen på marken, då ser jag den.

Så en drönare är ett ypperligt hjälpmedel. Fast sitter
modellen i ett träd, kan det vara kört.

Jag menar, att har man lagt ner sin själ på att bygga en
modell, då skulle jag minimera risken för bortflygning.

Alltså i första hand se till att lita 100 % på timern så
modellen fusar i rätt tid.

I andra hand skulle jag förse modellen med en radiobeacon
som jag kan pejla.

I tredje hand, vilket är det bästa;

förse modellen med en GPS-tracker, som används via
en app i telefonen. Enligt uppgift väger en sådan idag 2-3 gram.

Jag förutsätter att alla har försett sina modeller med en adress
och telefonnummer för en eventuell upphittare.

Samt att denna information är korrekt.

Att flyga bort en modell, det är ju en stor besvikelse.

På lördagen blev vädret fantastiskt. Lite frisk vind på
förmiddagen, men fram emot 11-tiden stillnade vinden
helt.

Det hela blev mycket njutningsfyllt.

Dessutom tillkom 4-5 nya piloter på lördagen. Roligt.

Hur det gick tävlingsmässigt,  kan du läsa på SMOS
hemsida så småningom.

Än en gång, det jag skrivit ovan är mina reflexioner
och tankar.

Jag tog 3500 bilder och har editerat fram 500…
Av dessa kommer jag att publicera ca 300.

Dessutom tog jag 25 videosnuttar med min lilla
Mobiuskamera, som jag ska editera, när jag har tid och
publicera
på min blogg och på YouTube.

Så häng i, det kommer bilder !

Bilderna kommer i tidsföljd och är en blandning av
bilder klippta ur
video, bilder från Mobiuskamera och
bilder från mina systemkameror.

Så kvaliteten kan variera.

 

 

 

 

 

 

INTE BARA FLYGPLAN…

 

 

 

 

… svävar över vårt land….

 

 

 

 

Ofta hävdar jag, att det händer alltid något
icke planerat, då jag är ute för att få mig en
sväng i luften.

Det gör det också. Behållningen av min flygning
behöver inte vara själva flygandet med modellen,
utan något som är associerat till det.

Läget onsdag var vad gäller vädret, att vi hade
en högtrycksrygg över södra Sverige, som gav
ett stabilt väder med mycket sol från en klar sky.

Ingen molnbildning på grund av inversion,
luften troligtvis genomvarm varför förutsättningarna
för termik som bildar Cu-moln var dåliga.

Dock, torrtermik, det vill säga termik (varm luft som stiger)
som inte skapar de vita Cu-molnen var trolig.

Start kl 11 med min “Introduction” försedd med vario
och en Mobius i fall att…

På 40 m fick jag en blåsa och kunde efter lite gnet
komma så högt jag önskade. Väl på höjd märktes
att termiken var stark och framför allt utbredd.

Man tycktes glida runt i konstant lyft. Det gjorde
det hela enkelt, men för att få lite spänning i
flygandet, bromsade jag ner mig, för att se på
vilken lägsta höjd jag kunde fånga en blåsa.

Det lägsta, enligt min exakta höjdmätare angav,
det var 14 meter.

Uppe i skyn drog vråkar förbi under sin migration
till södra Europa eller Afrika för en behaglig
vintervistelse.

Ännu tycks inte flytten kommit igång riktigt,
för då kan du få se,  hundratals vråkar ligga

kurvande i samma termikblåsa.

Ormvråk är en mycket skicklig termikflygare…
nästan lika bra som min modell…
…vilket man inte kan säga om gladorna.

De har inte samma nedärvda förmåga att flyga
termik som vråkar och bra modellflygplan.

Ofta piggybackar gladorna på ormvråkar eller
min modeller. det märkliga med glador är,
att om jag lägger min modell och kurvar i sjunk,
händer regelmässigt att gladorna slår sällskap
med min sjunkande modell…inte speciellt smart.

På den platsen jag flyger häckar, vill jag säga nästan
en koloni med glador i ett skogsparti, så att flyga
med glador här, det är ingen ovanlighet.

Så även i dag var det livlig rovfågelsaktivitet.

Naturligtvis hoppades jag få med någon fågel
i min kamera,
som jag flög rote med i blåsan.

Min kamera satt monterad i 45 graders vinkel åt
vänster på ovansidan av nosen filmande video.

Min kamera, en Mobius, som är en favorit,
den tar förvånansvärt bra bilder och video
och jag rekommenderar den varmt.

Bilderna är till ytterligare visso klippta ur videon,
vilket på verkar kvaliteten. Mina bilder är oxå
starkt uppdragna, vilket försämrar bildkvaliteten.

Men det handlar inte bara om kvalitet och pixlar.
Det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tid.

Så lite bilder blev det.

Mun tid i luften blev nästan 3 timmar och för dessa
3 timmars flygning hade jag förbrukat 545 mA för
mottagare, servo och elmotor. Ganska energisnålt
eller ?

Eller kanske en indikation på hur bra termiken var.

Efter 3 timmar i flygstolen var jag genomstekt och
avbröt. Jag sitter, om jag kan, alltid i skuggan av
min bagagelucka för att inte bli för knaperstekt i solen.

Men jag for hem mycket belåten efter en fin upplevelse
och spänd på,  hur min eventuella bilder blev.

I morgon blir samma väder, så då tar jag med
en ny stor elseglare !

 

 

En gröda som håller sig grön även i torka är fodermajs.
Fortfarande grönskande i det gula landskapet.

Glada

 

 

Lätt att känna igen på den delade stjärten.

 

 

EN UPPLEVELSEDAG PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

 

…som jag inte velat vara utan !

 

 

 

 

 

Vi har nu ett högtrycksbetonat tryckläge över Skandinavien,
tack vare ett delvis blockerande högtryck över Azorerna.

Detta förhindrar nu i viss mån lågtrycksvandringen över
Atlanten in över oss.

Ett högtryck innebär i regel vid denna tid svaga vindar och
uppehåll.

Det var exakt så det var, för möjligheten för N vindar fanns
på Hovs Hallar. Visserligen kunde vinden vridas av sjöbris
efter lunch,  men eftersom vi i kustluftrummet hade en stabil
skiktning utan Cumulusbildning, var inte risken speciellt stor.

Alltså iväg med min tjeckiska modell “Introduction” med 3 m
spännvidd och vägandes 900 gram.

Under färden noterade jag vindar vid Båstad – Kattvik på ca
5 m/sek norväst…Såg bra ut och lovade gott.

Men framkommen till parkeringsplatsen vid Hovs Hallar
möttes jag av nästan ingen vind !

Typiskt Hovs Hallar som påverkas av Hallandsåsens
näsa ut i Kattegatt.

Parkeringen nästan tom på bilar. Det märks semestrarna
börja sina.

Men en gammal seg hangflygare ger inte upp. Han tar beslutet
att knega upp på Platån med sitt pick och pack.

Beslutet grundade  jag på  50 års erfarenhet av hangflyg på
Hovs Hallar…

Uppkommen erfor jag , att vinden var ca 1 m/sek Nord.

Inte mycket att hänga i granen, men jag vet, att har jag en
lätt modell,  behövs inte mer vind, för att det ska bära.

Så ut i kan det som kan tyckas flygovissheten…

Först bara sjunk och turbulens, men jag vet,  att man
ska ha is i magen och fortsätta rakt ut.

Jovisst jag fick lyft. Mycket svagt men stabilt.
Efter en vända åt höger
hade jag fått 50m höjdvinst
och ett stabilt läge.

Inga problem att flyga och samtidigt kunna sitta ner
och njuta
av naturen och den egna modellen,
som jag vill säga
i den lugn vinden majestätiskt gled !

Dagens väderläge innebar,  att det bildades varm luft
framför hanget ovanför all sten och klippor. Detta
hindrar den laminära tryckvinden från havet och gör
att hanget “pustade” lyftet. Men eftersom jag var på
tillfredsställande höjd, var det inga problem.

Inte bara får jag fin flyg- och naturupplevelse,  då
jag flyger här. Jag träffar i regel trevliga och nyfikna
människor,  som är nyfikna på mitt flygande och vill
bli informerade. Jo, jag försöker att övertyg alla
att börja med modellflyg !

Många vill oxå få info om själva Hovs Hallar, vilket
jag i mån av kunskap försöker delge…

Under flygningen använde jag två av mina
Mobiuskameror för dokumentation.

En okänd flög med drönare samtidigt som jag
på hanget. Jag fotograferade drönaren,  men kan
inte publicera bilderna innan de är godkända av
Lantmäteriet för offentliggörande på publika medier.

Jo, jag fick 3 timmar i luften och fick mitt modellflygbehov
tillgodosett.

Fantastiskt att kunna flyga med en modell på ett hang
vid havet, då havet är blankt som kvicksilver…

Det är en av orsakerna till,  varför jag aldrig tröttnar på
mitt utövande intresse att vara en aktiv modellflygare !

Jag kan inte tänka mig ett liv, där jag sitter och talar
om,  hur det skulle vara att modellflyga. Jag vill ut
och göra det i verkligheten och få goda och stimulerande
upplevelser !

Det gäller att utnyttja tiden, för du kan aldrig få den tillbaka.

Här ett par bilder och alla är tagna ur videon min
Mobius tog.

Panoramabilder mot havet tagna från högsta punkten
på Platån…om någon undrar.

Häng med mig…om du orkar…

 

 

“Introduction” en tjeckisk utmärkt modell.

Min pilotplats och allt klart för start.

Kolla på “Stilla Havet”…

Nu…

“Få luft under vingarna”…

Min utsikt från toppen av Platån

Landning

 

 

 

Ja…mer vind behövs inte.

 

 

ME 163, DET TYSKA RAKETPLANET…

 

 

 

 

…byggdes som en friflygande modell,

av Sten Persson,

mångfaldig svensk mästare.

 

 

 

 

Här är två bilder på Stens Messerschmitt 163 Komet.

Jag låter bilderna tala för sig själv.

Här kan du fördjupa dina kunskaper om Me-163.

 

 

 

 

 

Jo, detta är Stens modell som flyger…

JAG BLÄDDRADE BLAND MINA BILDER…

 

 

 

 

 

…och hittade några…

 

 

 

 

Bilderna berättar för betraktaren vad ögat ser
och fantasin fyller på med resten.

Här lite allmänt av ögonblick, med som jag tycker
hyfsade bilder, vilka uttrycker olika saker och känslor.

Om inte annat så märker jag, att tiden har gått…

Håll tillgodo och det finns lite tankar på bilderna
som förklarar ett och annat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

OT-SM I BOLLERUP 2022

 

 

SM  för friflygande OT-modeller avhålls i Bollerup nästa helg.

 

 

 

 

 

 

 

Missa inte tillfället att se fantastiska modeller i luften
konstruerade för kanske 80 år sedan.

SM avhålls nästa helg 25-28 Augusti vid Bollerup
Lantbruksgymnasium utanför Tomelilla.

Här all info som behövs:

 

 

 

 

 

 

 

 

MESSERSCHMITT 163 KOMET…

 

 

 

 

 

…en elak silhuett i skyn…

 

 

 

 

 

 

 

Me-163 Komet var ett, låt oss kalla det jaktflygplan,
som användes för att bekämpa i första hand amerikanska
B-17 under deras daganfall mot Tyskland.

Konstruerat på professor Lippitschs erfarenheter med
flygande vingar och driven av en Walther raketmotor,
kunde planet nå nästan 1000 km/tim.

Planet hade ingen avgörande betydelse för luftkrigets
utgång, men jag undrar vad B-17 besättningarna tänkte
då de såg en Komet blixtra förbi ?

Den världsberömde engelske provflygaren
Eric “Winkle” Brown plovflög en “Komet” i Maj 1945
och enligt hans utsago i dokumentären
ansåg han att flygegenskaperna var utomordentliga med
mycket fin roderharmoni.

Det enda han var nervös för var, att planet skulle
explodera på grund motorn, som kunde flyga i luften
på grund av de farliga instabila ämnen som gav
dragkraften.

 

Här kan du läsa om planet.

Denna modellen är vacker och ger ett realistiskt
intryck under sin flygning. Enda jag reagerar på
är landningen, som kan indikera hög vingbelastning…

Denna fina video och bilder från YouTube.