ÄNTLIGEN FICK JAG FLYGA MIN AVA PRO VID TJÄRBY.

 

 

 

 

 

 

Efter många om, for jag ut med min Ava till Tjärby.

 

 

 

 

 

Tjärby är den plats där jag gärna flyger termik. Där är vackert
och det finns gott om utrymme för landning.

Jag har hängt på låset för att komma dit och flyga länge,
men det har alltid varit något men.

Exempelvis för mycket vind, fel vindriktning, ingen sol,
nederbörd.

Jag menar, det är inte något vidare att ge sig ut,  om det
blåser
12 m/sek eller ?

Eller om det regnar ?

I dag kunde det bli hyfsat. Det var lovat 22 C och ganska
frisk
västlig vind 6-8 m/sek och upp   til 10 m i byarna.

Monterade modellen och hängde på en kamera. Skyn täckt av
6/8 Cu med ganska låg bas.

Jag startade och märkte det var turbulent. Det var gott om
termik,
det gällde bara att kunna ligga i blåsan.

En dag som denna med frisk vind visar sig Avans goda
egenskaper,
då man går mot vinden. Även om jag flyger
fort för att komma fram,
sjunker   inte min modell speciellt.

Profilen är synnerligen effektiv och har alltså en bra
polarkurva.

Det blev att flyga som du förstår lite delfinflyg i dag,
eftersom
blåsorna var små och sönderblåsta på låg höjd.

Jag tog en blåsa och kurvade med upp så högt jag vågade…
och jag lovar det var kry korkverkan.

Efter en timma i luften med modellen och jag själv sittande
i min flygstol, beslöt jag landa.

Landningen skedde i den friska sidvinden och gick nästan
bra,
som du kan se på bilderna. Det blev en liten groundloop
och stjärten med
sidorodret slog i gräset, då den svängde
runt i loopen.

OK, jag kollade  roderna och allt funkade. Ny start och
modellen gick inte att
styra….
Jag stängde motorn och lyckades få ner modellen ca 50 m
från mig.

Snabba tankar for genom skallen för jag ville veta,
vad som hänt.

Det visade sig att servot till sidorodret hade lossnat.

Tursamt nog hade jag med CA och accelerator,
så jag kunde få dit
servot.

Efter  en paus blev det ny start och ännu en timma i luften.

Sen var jag nöjd och landade, demonterade och for hem.

Där jag gick igenom Avan noga, knäckte bort mitt
CA-limmade
servo och fäste servot med det bästa att
fästa servo med, smältlim
av god kvalitet.
Nu lossnar det aldrig mer.

Jag tog lite bilder och min Mobius filmade då jag flög.

Det du hör som piper är min vario i modellen.

Häng med på en tur !

 

 

Klart för take-off

Utsikt mot Hovs Hallar

Hanget där vinden kammar gräset i mjuka vågor…

Kulturplats

Kultplats

Min fina Ava Pro.

Start och kameran indikerar filmning.

Reach for the sky…

En lovande himmel för segelflygare.

 

På väg att landa i stark sidvind.

..bromsarna ute

…lite okontrollerat…

jag försökte räta upp…

…men det blev en groundloop…

…som gjorde att sidoroderservot lossnade…

Felsök

servot löst…

…som synes.

bygden där jag flyger

Naturen imponerar.

 

 

 

 

 

 

SVENSKA MÄSTERSKAP FÖR FRIFLYGANDE SKALA – OLD-TIMER MODELLER

 

 

 

 

 

 

 

Reservera lördagen den 3 Juli

för en tripp till vackra Skånes Fagerhult

och upplev en fin tävling med modeller

konstruerade för länge sedan…

 

 

 

 

 

Den traditionsenliga tävlingen i  Friflygskala – Stibner Memorial, avhålls
som planerat den 3 Juli.

Platsen är Fedinge Flygfält som ligger vid gränsen Skåne-Halland-Småland.

Naturen är vacker och fältet är stort.

Här kan du läsa om tävlingen.

Tävlingen brukar dra igång vid 10-11 tiden. Uppehåll för gemensam
lunch och tävlingen fortsätter till 20-21-tiden.

Här nedan lite bilder från föregående års tävlingar.

Välkomna till en fin upplevelse !

 

 

 

 

You can expect the whole story from the event and a lot of pictures from me,
as I am going to be there !

NÄR DET SOM ALLTID SKA FUNGERA…

 

 

 

 

 

 

…inte gör det.

 

 

 

Ibland blir jag överraskad. Som då man går till garaget
och märker, att bilen inte går att öppna med fjärrkontrollen.
Först känner  man en rysning längs ryggraden och det
värsta scenariot målar upp sig i hjärnan.

Men efter  3 sekunder tänker man inga problem, jag kan
öppna med nyckel.

Sagt och gjort. In i bilen och få nästa glada  överraskning.
4 V i batteriet…

Alltså gäller det att ladda. Hämtar min rc-laddare, den ger
10 A. Kopplade in den och kom tillbaka efter en timma,
där jag fann att laddaren stängt av sig.
Orsak i displayen
var “Low Voltage”.

Skiftade till Mh-mode. Laddaren gav 5 A. Jag kom tillbaka
efter en timma.

Ingen power i batteriet mer än 8 volt.

Ändrade inställningarna till blybatteri fast 10 volt i
stället för 12.

Nu laddade det 6 A. Den fick stå på en timma och sen tillbaka
och kollade. Den hade fått 5 A i sig, spänningen visade 10 volt,
varför jag ändrade mode
till 12 Volt.

Nu laddade den 8 A till batteriet och den får stå så till imorgon.

Alltså det man alltid litar på kan krångla och då blir vi stressade.

Problemet var att varselljus och innerbelysning hade stått
på i 18 timmar.

Om nätverken för tv krånglar, om bredbandet krånglar,
om datorn vägrar starta,
eller om telefonen krånglar,
då griper hysterin oss eller …

Dagen slutade med,  att jag fick ge upp resan till Hovs Hallar
och flygandet.

Dessa problem fanns inte 1960 när vi cyklade och flög
gummimotormodeller i stadens parker…

 

Men i morgon så !

 

 

EN AV INNOVATÖRERNA INOM MODELL- OCH SKÄRMFLYG…

 

 

 

 

…har gått bort.

 

 

 

 

Artikel från

 

Uwe Renschler från Stuttgart har förolyckats i en
skärmflygolycka.

Han hamnade i ett okontrollbart läge med sin skärm,
efter han fått ett fullinslag,  som inducerade en
störtspiral, vilken inte kunde hävas.

Jag lärde känna Uwe för 15 år sedan då jag behövde
reparera min Picolario vario för min segelmodell.

Han var ytterligt hjälpsam och debiterade ingen
kostnad för reparationen.

Uwe konstruerade varios för modeller och skärm-
flygare.

Hans Picolario anses av många som den bästa och
bäst konstruerade varion för modellflyg.

Hans sista konstruktion var en variometer/höjdmätare
för skärmflygare, som avsågs att fästas på hjälmen och
vilken var driven av solceller.

Sista gången jag talade med honom, sa han,
att modellflygvarion
kommer antagligen att sluta tillverkas,
då det i dag
i regel kan fås mottagare med inbyggd
vario/höjdmätare.

Tråkigt vad som skedde, men hans minne kommer att
minnas med tacksamhet av flygare av olika  slag.

 

 

 

Min första Picolario 2004

Min senaste Picolario inköpt 2020

 

 

ÄNNU EN HANGFLYGARE DÖK UPP PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

…Henrik  från Ljungby.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag var vid Hovs Hallar för att fotografera och efter
avslutad
sejour gick jag mot bilen nerifrån Segeltorpshanget.

Då jag plötslig såg en modell skjuta upp från marken med
mycket kraft…

När jag kom fram till piloten,  presenterade jag mig och sa,
att jag också
är hangflygare.

Mannen framför mig var Henrik “Torpis” Torphammar,
en mycket välmeriterad och skicklig
flygare bland andra
ting.

Jag kände inte igen honom direkt, eftersom han tränat
upp sig och
anlagt skägg.

Jag följde med honom ner till hanget igen, där han  avvaktade
rätt ögonblick för att starta.

Vinden var svag, 1.5 m /sek och ojämn. Dessutom var
havsvinden termisk, vilket störde hanget.

Henriks modell vägde knappt 300 gram, vilket
gjorde den var flygbar även under marginella
förhållanden.

Med en modell som Henriks är det nästan alltid
möjligt att flyga.

Enkelt och lätt ska det vara och vältrimmat,
ty då kan du ta utnyttja all kapacitet hos din modell.

Modellen var från Hacker i Tyskland och var av hög
kvalitet.

Jag hade med mina  kameror och det blev lite bilder.

Hoppas Henrik kommer hit fler gånger och flyger,
eftersom
intresset för hangflyg, tycks vara ökande.


Här finns plats för många nya flygare !

Mina bilder !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VÄRLDENS SNABBASTE MODELLFLYGPLAN…

 

 

 

 

…är inte en turbin eller pulsjetmodell…

 

 

 

 

 

…utan det är en segelkärra !

Rekordet är 882 km/timman !

Rekordet sattes av en av föregångsmännen
inom Dynamisk segelflyg, Spencer Lisenby.

Platsen Parker Mountain i NH USA.

Modellen självkonstruerad med hjälp av all
teknisk och teoretisk fakta och erfarenhet,
som finns tillgänglig.

Modellen är konstruerad och byggd för att klara
1000 km/timman i hastighet.

Jag hittade en instruktivt föredrag av Spencer
på YouTube, som ger en ganska god inblick hur
DS fungerar.

Stillbilderna är klippta ur hans föredrag.

När du ser videon på hans flygning så får du
en uppfattning hur fort 882 km/timman är.

Pilotens reaktioner måste vara blixtsnabba och
korrekta.

Spänn fast dig och häng med …

 

 

 

 

Vanligt hangflyg

 

dynamisk segelflygning

Man går bakom hanget genom gränsskiktet och sen upp i vinden

Så här går det till…

 

Spencer Lisenby

 

Världens snabbaste modellflygning.

 

SVÅRFLUGET…

 

 

 

 

…men varför ska allt vara lätt ?

 

 

 

 

 

Vi har haft dåligt modellflygväder sista 10 dagarna,
med få undantag.

Torsdagen kunde bli bra, då jetströmmen nu flyttat på sig,
så lågtrycken inte påverkar oss så direkt.

Alltså en väderstabilisering på gång och det kunde  bli
fina förhållanden för hangflyg på Hovs Hallar.

yr.no lovade 2-4 m/sek NordOst på förmiddagen
vridande mot NNV efter 12.

Alltså lastade jag bilen och kom till HH kl 1230.

Hängde på mig det jag behöver för flygningen
och tog mig upp på Platån. Problemet är,  att den
branta stigen nu är svårforcerad. Förut fanns
där en trappa, men den är i småbitar.

Uppe på Platån parkerade jag mig vid min vanliga
tuva, monterade och tänkte flyga.

Men vinden var svag. Dessutom kom den något
från NO.

Då vet jag,  efter min erfarenhet,  att lyftet vid kanten
blir väldigt turbulent.

Men efter att ha gått och vankat fram och tillbaka
i en
halvtimma, beslöt jag mig för att prova att
starta.

Jag gick till högsta delen av Platån, där jag vet från
tidigare flygningar, att där är fördelaktigast att
starta
och kastade ut, om inte för kung och fosterland,
så i alla 
fall så hårt jag kunde.

Jag hamnade i svårigheter direkt. Inget lyft och
turbulent.

Här gällde det att rädda modellen in över kanten,
så den inte
hamnar i bergskanten, för då kan vara
förlorad.

Modellen flög på stallgränsen och den vacklade
just in över kanten
och landade relativt kontrollerat.

Inga skador på modellen, men då jag gick upp till
pilotplatsen igen, insåg jag , vilken tur jag haft.

Du kan se förloppet på videon.

Så jag fick avvakta,  tills vinden vred eller ökade.

Precis som yr.no lovat, vred vinden vid 13-tiden till
Nord.

Nytt startförsök. Om det gick som på räls, det vill jag
inte säga, men ut kom jag,  som du ser på videon.

Väl ute i laminära havsvinden var det en baggis att flyga.

Jag landade och hängde på min Mobius i nosen,
så du kan flyga
med och se,  hur fint denna plats är.

Att köra till Hovs Hallar för att flyga hang, det är ett
vågspel.

Låt mig säga så här: Tack vare vindmätaren vid
Norrehamn
får jag en indikation på vindens
huvudriktning och ofta
är det vindmätaren som
avgör,  om jag ska åka eller inte.

I 80 % av mina besök på HH kan jag flyga omedelbart.

Men det är ju de andra 20 % som är problemet.

Jag hamnar ofta i valsituationer mellan att flyga eller
fara hem.

Då fattar jag mina beslut grundat på min snart 50-åriga
erfarenhet av hangflyg på HH och med vilken modell
jag har med.

Jag har lärt mig hur hanget fungerar under olika
betingelser
och det kan tyckas,  ibland då jag startar,
att detta borde inte gå.

Men det gör det i de flesta fall.

Under sommartid har vi sjöbris, som medför
hangvind vid
det lägre hanget vid Segeltorp nästa
alltid.

Jag flyger mera vid Segeltorp än uppe på Platån än förr
i tiden.

Med erfarenhet lär man sig,  var svårigheterna finns, var jag
kan landa någorlunda under kontroll och var man absolut
aldrig ska landa.

Det värsta som kan ske är att flyga in i bergskanten.

Jag har gjort det två gånger. En gång för många år sedan
och en gång för 3 år sedan, vilket jag beskrivit på min
blogg.

Det är väldigt svårt och framför allt farligt att klättra
upp för bergskanten och rädda en modell.

Första gången jag drog i bergskanten var det en
slutkörd mottagaracke. Andra gången hade skarvdonen
mellan acke och mottagare glidit isär…

Hur som helst så startade jag 1313 och landade 1538.

Det blev  mer än två timmar i luften. Då var jag nöjd.

Jag skulle inte flyga så länge, men det kom två trevliga
människor,  som var verkligen intresserade av hangflyg.

Vi pratade nästan en timma, därför blev det längre tid
i luften,  än vad jag förutsett.

Men nöjd och glad   åkte jag hem, rik på nya upplevelser.

Bilderna klippta ur video från min Mobius.

 

 

 

CB-molnen följer kusten och avlevererar sin nederbörd.

Du ser…havet stormar inte speciellt…

 

Blåbärsodling. Första steget i exploatering av åtråvärd mark…?

Landa in i bergkanten…inge vidare !

Tur inte detta kom till HH

Ut mot ovisst…

Landning med klaff. Klaff är nödvändigt, om du ska komma ner med full kontroll.

De som flög, då jag gick…Hovs Hallars herrar, korparna.

 

 

 

 

 

TA DIG TID OCH SE PÅ DENNA VIDEO…

 

 

 

 

…den visar på några beska sanningar,

för de som redan vet..

 

 

 

 

 

 

 

Ett intresssant föredrag  om missupfattningar, paradoxer
och tankefällor i aerodynamikens fantastiska värld.

Luta dig bakåt och instäm eller förfäras…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mera sevärt och mer lättförståeligt: https://youtu.be/aa2kBZAoXg0

WHAT I REALLY LIKE TO PHOTOGRAPH…

 

 

 

…are Free Flying Old Timer Models.

 

 

 

 

 

 

I never get tired looking at pics of OT-models.

When I look at them, I always find something new.

Here is  bunch of scale models from Swedish Nationals

for FF- OT-models.

Buckle up and enjoy !

 

 

 

 

 

 

EN ITALIENSK FLYGANDE TUNNA…

 

 

 

 

…som symboliserar

italiensk kreativitet under 30-talet.

 

 

 

Denna Stipa Caproni kan ju sägas vara en verkligt
flygande tunna. Det var 16 år före J-29 flög i Sverige
i september 1948.

Vi vet,  att italienare är duktiga formgivare inom bilar,
mat, mode och möbler.

Detta plan var väl ett tjuvskott på kreativitetsplantan,
då den kom
på 30-talet.

Men Italien var ju då ett diktaturland,  lett av en clown.
som hette
Mussolini och då kunde allt ske.

Planet blev ingen hit och jag tror knappt konstruktören, Stipa
visste vad fördelarna var med konstruktionen.

Jag vet inte,  vad det liknar…det är ju ingen skönhet.

Men man byggde och flög med det i Italien 1932.

Motorn och dess kåpor ser ut,  som om man tagit en Moth,
huggt av nosen och satt den i Capronins rörkropp…

Filmen, som finns på YouTube och där jag klippt några bilder,
visar att man byggt och flugit med en replika utrustad med
en, som jag tror, Rotax-motor.

Italienarna tog fram märkvärdiga flygplan under 20- och
30-talet.

De var ofta vackra…men de flög kanske inte så bra.

Dock så kunde man verkligen konstruera bra flygplan under kriget.
Jag tänker på Macchi C.205 Veltro med Daimler Bendz-motor.

Då man fick tillgång till DB-605 motorer var detta plan överlägset
Me-109…till tyskarnas förtret och till amerikanska Mustangpiloters
förskräckelse.

Här några bilder från tuben och en video från samma plats;

 

 

 

 

 

 

 

 

Med tanke på flygplanets utseende hade det passat mig, till höger på
bilden och min färdmekaniker, till vänster,  som handen i en handske…
Jag menar,  vi har ju alla en viss rondör…

 

 

 

DÅ DET FRASAR TILL I BREVLÅDAN…

 

 

 

 

…då vet jag,  att “Oldtimer” har landat.

 

 

 

 

 

 

Denna publikation är alltid efterlängtad, då den för
mig representerar begreppet Kvalitet.

Redaktören Sten, besitter en enorm kunskap om
modellflyg och kan bekräfta sin kunskap med sitt
enorma bibliotek av böcker och tidskrifter om ämnet.

Vill du också njuta av förmånen att få läsa “Oldtimer”,
då ska du gå till SMOS hemsida, där du får info, hur du
kan bli medlem.

Klicka HÄR.

 

 

 

 

Jag blev nyfiken på företaget och fann att det fortfarande existerade…
…fast med något annat sortiment.

Vid ett av mina besök på Wasserkuppe fotograferade jag
denna modell. Byggd i aluminium liknande ovanståendee modell.

Mecobauweise ?

 

 

HAR DU OCKSÅ VARIT UT FÖR DET ?

 

 

 

 

 

Att det skiter sig,  då man ska visa,

hur enkelt det är att flyga…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I torsdags ville jag som vanligt flyga, vilket jag gör
varje dag,  det är hyfsat väder.

For till Hovs Hallar därför det var lovat Nord, som
skulle vrida till NV.

Allt bra för hangflyg på Segeltorpshanget.

Möttes av NNV, men jag gick ner till det låga i alla fall.

Vinden ca 5-6 m/sek lite snett på från norr.

Dock lyftet mycket bra.

Jag lade märke till,  att vinden var termisk, det vill säga
det kom blåsor med varm luft från havet och störde
hangets funktion. Detta är inte ovanligt.

Då det kom varmluft försvann lyftet, eftersom den
laminära havsvinden stördes av varmluften.

Det kom två pensionärer,  som var inresserade av
vad jag gjorde och jag utlovade en demonstration.

Stående på pilotplatsen var det bra vind, så jag
startade min modell rakt ut.

Bara för att erfara att det fanns inget lyft !

En varmluftsbubbla hade parkerat och stängt av
lyftet…

Kvinnan stod nedanför och min modell for emot henne.

Med tur lyckades jag undvika damen och fick ner
min modell i diket.

Jo damen var lite skakad, men hon frågade: Gör det alltid så ?

Tja vad säger man ?

Men det är sådant som händer, då man ska visa sig på
styva linan…

5 minuter senare var jag åter luften med min kameraförsedda
model.

..synd inte kameran fungerade bara…

Två skärmflygare anlände fulla av förväntan.
Men de fick erfara,  hur hanget beter sig,  då det är termiskt.

De packade ihop efter en kort stund. 

Även för min lätta modell var det svårt att hålla sig uppe.

Men trots allt blev det en fin dag på Hovs Hallar.

…även om modellflygaregot fick sig en törn…

 

Men käre besökare, du ser att det händer alltid något
oväntat, då jag är ute med mina modeller.

Det gör det aldrig framför en tv i dvala eller om man
knappar frenetiskt på en Iphåne…

 

 

 

Här ser du, 4-6 m/sek lite från Nord.

Släppet första starten utan kamera i modellen…

                                                                                                    …sen skulle jag visa mig på styva linan för pensionärerna…

Inget lyft…

Rakt mot damen…

Jag lyckades svänga bort…

…och landa lite kontrollerat i diket..

…modellen var oskadad.

En pilots uppgivenhets gest efter fiaskot.

Men fem minuter senare var jag i luften igen.

Nu med GoPro i nosen.

                                                                                                                 Skärmflygarna kämpade på i dåligt lyft.
                                                                                                                                       Ser ut som verklig piggy-backing här…

Landningssekvens…

…ser du slyet…

…här glider jag bakom…

..nu är jag nere bland kvistarna och studsar…
…men det gick bra med landningen.

“Nu är det jag som ska flyga skärm” !!

“Fram med min skärmsele” !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

HAR DU FÖRSÖKT FOTOGRAFERA …

 

 

 

 

…en vanlig svensk humla ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är inte lätt. För en svensk jordhumla den flyger
ungefär som en UFO. Helt irrationellt med snabba
riktningsförändringar.

Du kan aldrig förutse en humlas flykt…
Förvänta dig inte,  att humlan sitter stilla och poserar
vid en blomma, så du kan få din bild.

Nä, precis då du fokuserat på den, då flyger den
snabbt till ny plats.

Ja , det var vad jag upplevde häromdagen, då jag
besökte naturen vid havet på min väg till Hovs Hallar.

Det var den första riktigt varma dagen med temperatur
på 24 grader, vilket var en befrielse efter en kylig vår.

Naturen vaknar och jag lyckades få några bilder.

Hoppas bilderna en ger en känsla av spirande liv och
pånyttfödelse i naturen …

På Hovs Hallar var det sjöbris och jag kunde kana på
hanget i splendid isolation.

Inga andra flygare, vare sig modell- eller skärmflygare.

En upplevelserik dag för mig i alla fall.

Jag har inga bilder från mitt flygande, då jag redan
publicerat
så många från Hovs Hallar redan.

Häng med !

 

 

 

 

 

 

                                                                                    Det är just nu, som du kan uppleva naturens skira grönska bland björkarna.

En av våra vackraste och vanligaste fjärilsarter; Påfågelsöga.
Varför den heter så…tja…

Den oförutsägbara humlan…

…hon vände mig ryggen…och försvann båder ur kamerafokus och sikt.

Kabbelekan sprider sin gula glädje.

Den allerstädes närvarande stenskvättan

Lätt igenkännbar.

Trifft, en havsnära växt.

Storskraken håller ordning i sitt revir.

Sångsvanpar. Sångsvanen ar ökat kraftigt i Sverige på bekostnad
av knölsvanen. Orsaken ? Fråga de som vet…

En rådjursget på språng. Fortfarande med lite av den grå vinterpälsen.

Jordbrukaren hade med sig linjalen, då han satte sina potatis…

“Jag sitter bara och relaxar”…

 

 

 

 

 

AN OUTSTANDING BUILDER…

 

 

 

 

…of free flight model planes.

 

 

 

 

 

Jag har skrivit om Markku Tähkäpää förut och
uttalat min beundran, för hans förmåga att bygga.

Här kommer ännu ett bidrag med bilder på Markkus
modeller.

Han har under sin 70 år långa karriär som modellflygare
byggt ett stort antal .

För 10 år sedan gjorde en finsk tidning ett reportage om
honom och då lade Markku ut 200 flygplan på en fotbollsplan…

Sista gången jag träffade Markku var 2018 nere i Bollerup
på SM i OT friflyg.

Markku kom till tävlingarna med sin flygkompis Matti Pyykkö,
som assisterade vid flygningarna.

Markku byggde sin “Mara” 1999-2000

Jag pratade med Markku om bland annat hans “Mara”,
som var byggd med en vacker intarsiainläggning i D-boxen.
På min fråga varför  intarsiabitarna var ilagda
med fibrerna åt olika håll, sa han,  att det var för att inte
vingen skulle slå sig. Men också att det skulle det vara fint.

Han var i högsta grad en estet, då det gäller modellbygge.

Han hade flera modeller,  där han format en kropp ur en
massiv bit asp !

Vem skulle göra det i dag ?

Här är ett bildspel, som är värt att se för att få en uppfattning
om Markkus produktion av modeller.

Luta dig bakåt och njut ! 

 

Markku Tähkäpää

1932 –  2019

 

 

FIN DAG FÖR ALLA HANGFLYGARE…

 

 

 

 

 

…vid Segeltorp Hovs Hallar på Valborgsmässoafton.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag åkte för att få mig några vändor i luften i går.

Vindutsikt för Hovs Hallar var på morgonen ONO
och under dagen vridande till VNV med styrkan 5-7 m/sek.

Den prognosen stämde på pricken från bästa vädersiten yr.no.
Jag kom ner till Segeltorp kl 14 och då hade vi NV til NNV
5 m/sek. Alltså perfekt vind.

På väg till hanget såg jag en modell i luften, vilket är ovanligt
och det visade sig vara en bekant från Västergötland, Stefan
med hustru Elisabeth.

De hade tagit en liten semester och bodde i Hallavara över helgen.
Alltid roligt om man slipper flyga ensam, vilket jag är van vid,
men flera är bättre.

Vi fick fina flygningar och kunde inte klaga på något. Jo…
det kunde varit varmare,  för vi hade bara 11 grader.

Vid 1530-tiden gick Stefan med fru, men i gengäld kom två
skärmflygare.

De fick oxå fina flygningar och då jag gick hem vid 16-tiden,
såg jag en av dem hängande under sin trasa högt över Platån
på Hovs Hallar.

Jag är säker på att han njöt…som jag, då jag flög min modell.

Bilder klippta ur video tagen med min Mobius.

Såvardetmede !

 

 

 

 

Stefan och Elisabeth

Start av min Spirit

Den börjar bli lite ärrad nu, min Spirit Elite…

 

 

 

Start

 

Kroppsspråket…

 

Klart man är glad, när modellen är i luften på ett fint hang.

Landningssekvens av Stefans modell.

…det går lite för fort…

…landning i buske…

allt ok

Stefans lilla Taranissändare

Dags att åka hem...

…sen kom skärmflygare…

…som fick luft under vingarna…eller i alla fall fick fyllda skärmar.

 

TAG DIG LITE TID, STANNA OCH SE DENNE HANTVERKARE…

 

 

 

 

…gjuta ett tandat hjul.

 

 

 

 

 

Tänk dig, om vi hade haft samma fenomen hos oss ?

En hantverkare som sitter på en trottoar vid en av
våra gator och utför
ett makalöst arbete ?

Ja,  jag vet,  det vore en illusion. Det vore en omöjlighet
i vårt samhälle.

Men i Pakistan fungerar det.

När jag ser mannen arbeta,  med ett fåtal enkla verktyg,
tycks det mig som nästan rituella rörelser.
Inget onödigt, utan bara det som krävs,  för att lösa
arbetsuppgiften att gjuta ett tandat hjul.
Allt går med en rutin som är inarbetad sedan lång tid.
Här finns inte minsta tvekan eller osäkerhet.

Tänk dig, du som bor i ett utvecklat land, att du ville
ha ett sådant hjul tillverkat…hur mycket skulle det
krävas, för att få det gjort ?

I Pakistan gör denna gjutningens virtuos detta på
23 minuter…

Jag kan inte nog uttrycka min respekt för denna
yrkesman.

Ta dig tid och se på videon, som jag bäddat in.
Den finns på YouTube.

Det kanske ändrar din uppfattning om, vad som
är möjligt att åstadkomma bara med yrkesskicklighet
och kunskap.

 

Tänk dig denne man sittande på en trottoar vid Storgatan i din stad…

 

 

IBLAND VÄNTAR VI…

 

 

 

 

 

…förgäves.

 

 

 

 

 

 

 

 

När det är lovat bra förhållanden för hangflygning,
sticker vi iväg förväntansfulla.

Tisdagen var en sådan dag, då allt skulle stämma.

Men…visserligen möttes vi av solsken och värme,
men vinden vid hanget var i stort noll.

Anders startade sin lätta modell, eftersom det är
en elseglare och fann att 20 meter upp och 30 m
ut från hanget,  bar det perfekt.

Det berodde på,   att vid hanget stannade varmluft
upp från klippor och strand, vilket gjorde, att den
laminära svala havsvinden inte kom in till kanten.

Anders kunde njuta sin flygning, men vi andra
vi fick avvakta.

Jag försökte två gånger, men båda starterna
resulterade bara i 20 sekunders flygtid och
landning bland buskarna.

Skärmflyg var inte att tänka på, utan det blev
att beundra utsikten och sträckande ejder.

Vid 15-tiden avbröt modellflygarna och åkte
hem. Dock utan besvikelse eftersom det varit
en avkopplande dag med fina intryck.

Här lite bilder tagna med Mobius och bilderna
är som vanligt klippta ur en video.

We will be back !

 

 

 

 

Nu fattas bara lite vind…

…även för modellflygare…

Anders startar.

Kom man ut och upp funkade allt bra.

På väg att landa

     Lasse från Mellbystrand hälsade på motorcykelburen.

Försök nummer 1.

 

 

…det går vingligt…

…och landning vid stigen…mer eller mindre kontrollerat och överstegrat…

…depå…

Anders med sina modeller…från ArtHobby i Polen.

Vi borde ha en bronsstaty på Hovs Hallar som manifesterar 50 års hangflyg där…

Jan från Eslöv, skärmflygare av hög kvalitet.

 

 

“SIX TURNING AND FOUR BURNING”…

 

 

 

 

 

… ett epitet som tillskrevs B-36 “Peacemaker”..

 

 

 

 

 

 

B-36 var ett amerikanskt, gigantiskt bombplan som
kom i tjänst just i skärningstiden mellan kolv-
och jetmotorn.

Du kan läsa här om planet.

Jag fann denna fina film på Youtube i 4K.
Man ska se den som en produkt av sin tid
under kalla kriget.

Den tidstypiske amerikanske hjälten, Jimmy Stewart,
vilken
var en av de mest berömda skådespelarna i USA,
tjänstgör i filmen som 1.st pilot ombord en B-36.

Han beledsagas naturligtvis av tidstypiska
galanta damer.

Jimmy Stewart tog värvning i USAF efter Pearl Harbour.
Han fick utbildning till   pilot och tjänstgjorde  till en
början som flyglärare.

Han förflyttades till England och tjänstgjorde som
chefspilot på B-24 Liberator och flög  20 raider över
Tyskland.

Stewart erhöll höga utmärkelser för sina insatser
och blev så småningom brigadgeneral i USAF.

Han deltog även under Vietnamkriget och flög
B-57 Canberra.

En sann amerikansk hjälte, som inte hycklade,
utan han gjorde en insats för sitt land.

Vi kan ju jämföra Jimmy Stewart med John Wayne…
John Wayne deltog inte i kriget men i filmer sköt han
ner det Kejserliga Japanska Flygvapnet 5 gånger om.

Han var enligt myndigheterna för gammal för att
tjänstgöra i det militära försvaret och dessutom var
familjeförsörjare undantagna för tjänstgöring.

Att inte få tjänstgöra och tjäna sitt land i krig,
upplevde John Wayne som en stor  besvikelse hela
sitt liv.

Han tyckte om att beteckna sig såsom varande
“A true american”. Men på hans gravsten står;
“Feo, Fuerte y Formal”

Filmen om B-36  nedan  är mycket fin och perfekt
restaurerad. Peacemakern hade en cruisingspeed
på ca 360 km/tim och en maxfart med Westinghouse
jetmotorerna inkopplade på nästan 700 km/tim.

Kolvmotorerna, vilka var 6 stycken,  gav vardera
3500 bhp…Att byta tändstift på dessa var  jobbigt
…336 styck !

Ett av många problem med B-36 var  att kolvmotorerna
tog fyr,  beroende på att de var monterade bak/fram ,
vilket medförde dels att det blev isbildning i förgasarna,
som gav för rik bränsleblandning, vilket   kunde orsaka
brand från det överflödiga bränslet och dels att motorerna
var svåra att kyla ordentligt.

Videon är ett fint tidsdokument.

När “Peacemakern” startar, tror man  aldrig,
den kommer att lyfta…

Den rullar med hög nos länge, innan dess hjul lämna
startbanan.

Jag får vibbar till den engelska “Brabazon” ,
när jag ser den flyga…

Brabazon var ett monstruöst engelskt passagerarplan
som kom i luften sent 40-tal.

Jag tror den gjorde max 10 flygningar, innan den
skrotades. Flygplanet var omodernt
innan det provflögs.

Luta dig bakåt och njut !

 

 

Motorn = 4 x 7 stjärnor = 28 cylindrar med 56 tändstift…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

ORKAR DU MED…

 

 

 

 

…mera hangflygning från mitt hushang ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vill inte trötta ut mina kära besökare, men med hänsyn
till väderläget har jag inte så många options just nu.

Alternativet att ligga i dvala framför en tv och se på “Ullared”
föresvävar mig inte en sekund.

Då packar  jag hellre mina flygattiraljer och far till ett hang,
även om jag varit där 1000 gånger under årens lopp.

Jag måste ju göra något i dessa Covid-tider eller ?

Lyckligtvis fick jag min första  vaccination för
12 dagar sen, vilken
kommer att följas av ytterligare en
om 2 veckor.

På radion meddelade en “forskare” att hyfsad immunitet
uppnås  14 dagar efter första sprutan.

Jaha, då kan ju livet börja igen lite smått…kan man ju säga.

Förresten, har du sett så mycket “Forskare” som plötsligt
blivit immunologer nu ? Vad krävs för att kalla sig “Forskare” ?

Om jag skickar upp en raket på nyårsafton…är jag då en
rymdforskare ?

Jaja, det löser väl sig med tiden…

Väderläget var ca 5 m/sek VNV, vilket sade , att nu gäller
Segeltorpshanget.

Så promenad 1.2 km med modell och tillbehör ner till
kanten.

Ja…sen var det bara att flyga. Jag tog lite video med
min Mobius och kom på att kolfiberstaven och furustaven
som jag laminerat, de räckte inte att hålla kameran stabilt.

Men bättring är på gång. Hav tålmod…

Ett par från Torekovs som är skärmflygare anlände
senare och de fick en fin flygning i den för skärmflyg
perfekta vinden.

Tyvärr glömde jag namnen.  Mannen hette han…Niklas ?
Men om han läser detta,  kan han be- eller avkräfta namnen.

Min första start skedde kl 1200 och jag gjorde dagens sista
landning 1500.

Förresten,  det enda som bröt mönstret för min dag vid
Segeltorp var, då jag skulle landa.

För att slippa bära modellen beslöt jag att hänga på mig
min flygväska, mitt modellplan fodral och starta modellen
för att sen kunna gå upp till parkeringen och landa där.

Jovisst, jag startade nere vid hanget och modellen for upp
och iväg helt problemlöst.

Sen började jag min promenad uppför backen till parkeringen.
En promenad som avbröts av promenerande, vilka var
intresserade av”Hur det funkar egentligen med hangflyg”.

Ok allt gott och väl. Jag landade just söder om parkeringen
bara för att märka att mitt fodral till modellen saknades…

Det var bara att gå fram och tillbaka ännu en gång. Ca 2.5 km
på ganska styva ben, eftersom jag gått omkring halva dagen.

Jovisst, fodralet låg vid min startplats, där det fallit ur min väska
utan min vetskap.

Det man inte har i skallen, det får jag ha i benen.

Hur som helst ännu en härlig dag på Hovs Hallar med
en ytterligt välflygande modell !

Alla bilder är från min Mobius. Stillbilderna är klippta
ur videosnuttarna.

Häng med !

 

 

Skärmflygare från Torekov.

Bitvis sandbotten som nästan har en fluorescerande grön färg.

Parkering och värdshus och i bakgrunden Platån.

Den gamle… 

Startplatsen

Modell och skärm.

Tänk vad mycket goda upplevelser denna kant har
skapat för olika flygare under de senaste 50 åren…

 

 

 

 

 

FAIL-SAFE…

 

 

 

 

 

…kan vara bra att ha inställt på modellen…

 

 

 

 

 

…för man kan ju aldrig veta.

Att jag hade ställt in Fail-Safe på min Spirit noga,
räddade min modell från haveri i går.

Jag var nere vid Segeltorp för att flyga hang,
då vädret
tycktes kunna bli, enligt yr.no, mycket
bra.

Det norska väderinstitutet lovade nordligt till kl 12
och sedan vridning till nordväst sakta ökande till
ca 5 m/sek.

När jag anlände 1030,  var det mycket svag nordväst,
men
jag vet, efter 50 års erfarenhet från HH, att
sjöbrisen tar sig runt 12-tiden.

Med modellen monterad, svassade jag runt på
hanget som en
äggasjuk höna och överlade med mig
själv,  om den svaga
vinden skulle bära min modell.

Till slut klarade jag inte väntan mer, så jag startade i
en vindstyrka på ca 1.5 m/sek.

Jag vet, min Spirit klarar mycket svagt lyft och
det finns
möjligheter till en forcerad landning,
om så krävs.

Vilket jag fick erfara lite brutalt senare…

Hanget fungerade och det lyfte svagt.
Under marginella förhållanden är det viktigt att
flyga rent.

Alltså inte kana eller glida i svängarna,
använda i huvudsak sidoroder
därför om du
flyger enbart med skevroder i svängarna,
då modellen ligger just över viknngsgränsen i hastighet,
då är risken att det nedfällda skevrodret överstegrar
vingen och du får en snaproll…

Du ska inte heller veva med spakarna i onödan.
Om du flyger med spakarna så de går som
gräddvispar skapar du motstånd, som naturligtvis
du få betala med din flyghastighet.

Ja, du förstår säkert mitt resonemang.

När modellen var perfekt intrimmad, var det en
njutning
att flyga.

Jag tröttnar aldrig på att hangflyga. Hangflyg är
för mig
essensen av det magiska begreppet
” att kunna flyga”.

Efter en timme i luften landade jag,  då vi skulle
intaga 
fika.

Eter pausen monerade jag på en ombordkamera
som
filmar snett nedåt,  bakåt.

Vinden hade tagit sig lite, så det blåste ca 3 m/sek.

Så start med mycket  förväntan och laddad Mobius
i hopp
om fina bilder…

Sekunder efter starten märkte jag,  att roderna
“frusit”.
Jag kunde inte svänga in på kanten, som jag ville,
utan modellen flög sin egen bana.

Inget gick att röra, utan jag såg som passagerare
på,  hur min Spirit följde kanten och sakta svängde
över kanten in till vänster 
mot en nysatt potatisåker.

Ingenting kunde jag göra, men nödläget löste
ut en gammal betingad reflex hos mig. Just
som hos Pavlows hundar…

Jag lyfte upp sändaren och vred den,  så antennen
kom i annan polarisation.

Det var ju så vi gjorde,  då vi körde AM på 27 mHz.

Dock inget hjälpte, utan modellen försvann i ett
mindre rökmoln av jord från potatisåkern.

Landningen…såg bra ut…inga delar  som flög i luften,
utan modellen låg snyggt i potatisåkerns tiltor.

Problemet är snarast att ta sig över gärdsgården
och  elstaketen.

Men det lyckades utan benbrott, modellen hämtades
och jag felsökte.

Felet som orsakade FailSafen,  var att kopplingen
mellan rx och satellit-rx var glapp.

Jag fixade problemet, provade att failsafen var ok
och startade
på nytt.

Allt fungerade,  som det skulle. Jag kollade om allt ,
då jag kom hem och nu är allt ok.

Jag startade kl 1055, landade två gånger varvid
den sista kl 1433.

Då kan du räkna ut ungefär, hur mycket jag flög.

Hemkommen laddade jag min mottagaracke, vilket
är 5 celler av BilTemas Mh-batterier av nya sorten.

Jag fick i 1255 mA.

Vilket ger mig en tanke då vi flög på 70-talet med
Deac-DKZ-celler på 350 mA….

Nu flyger vi med Mh 2700 mA!

Japp, jag tog bilder endast med min Mobius.

Stillbilderna är klippta ur videon från Mobiuskameran.
Denna lilla eminenta kamera har tagit större del
av mitt fotoliv, då den levererar bilder av hög kvalitet
, enligt mitt sätt att se det.
Jag använder min Mobius ofta som en “Fångare av ögonblick”
om jag är ute på något. Enkel och bekvämt.

Med minneskort på 64 Gb kan jag låta kameran
tugga på med 4 bilder/sek en halv dag
Allt hänger på ackens kapacitet i kameran.

Så här kommer resultatet av min dag på Segeltorp,
vilket blev
en av de finaste flygdagar,  jag någonsin haft
å Hovs Hallar.

Börja med hangflyg, du kommer att  få ett rikare liv !

 

Start med kamera på nosen

 

Nu har mottagaren gått i FailSafeläget.

Modellen svänger sakta åt vänster…hur mycket jag än håller emot…

Obönhörligt mot åkern..

Du ser att sidorodret står stilla…

…nära…

Här kör vi,  så det ryker i den skånska potatisåkern…

…det gick nog bra…

Potatisåker som är nysådd = skitiga fötter om man har lågskor

Inte lätta hoppa över en gärdsgård…

Bärgat och klart.

Du ser att havets yta är nästan blank…se den knivskarpa horisonten !

Första starten…med funderingen; Ska det bära ?

Det bär…härligt !

Lyftet var som sakta stigande grädde i en gryta…

En man som njuter av modellflyglivet !

Det är ett privilegium att vara förunnad att
bo vid kusten och ha tillgång till de fina hangen.

Förbi Segeltorp går en mycket utnyttjad promenadväg.
Fortsätter man söderut kommer man till
den lilla “Norrehamn”, där oxå vindmätaren sitter.

                   “I am Chief Inspector at The Royal Pugs Airforce” !