IBLAND BLIR SINNESINTRYCKEN NÄSTAN ÖVERVÄLDIGANDE…

 

 

 

 

 

… då man vistas i naturen.

 

 

 

 

 

 

Vi var ute för att göra ett återbesök vid en skvaltkvarn,
som är belägen i Svalilt i Mahultstrakten.

Som barn hade jag besökt den en gång förut,
då det
nästan var obligatoriskt att göra promenaden
dit och hem
till sommarhuset.

Sträckan var ca 10 km fram och tilbaka.

Denna kvarnen dök upp som en anakronism i mitt
minne
och vi beslöt att åka dit.

Efter visst besvär kom dit, men vi hade att gå ca 2 km,
innan
var framme.
Kvarnen byggdes 1849 och renoverades 1950
då den återinvigdes
av landshövdingen i Halland.

Dessa kvarnar var vanliga under 18-talets slut
och 19-talets början.

Ofta betjänade kvarnen bara en gård.

På vägen till kvarnen passerade vi den intensiva
grönskan…
som nästan bedövade oss.

Det vi också märkte var den öronbedövande tystnaden,
som rådde
här fjärran från bullret i en stad.

Denna utflykten var värd allt besvär  med tanke
på den härliga
upplevelsen.

Skvaltkvarn kan du läsa om HÄR !

Häng med på en expedition in i de djupa skogarna
öster om Halmstad.

Ha på ljudet för en intensivare upplevelse…

 

 

Kvarnen låg utomordentligt vackert vid en å.

Kvarnen utrustad med en eldstad för uppvärmning och matlagning.

 

 

 

OLDTIMERMODELL PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

 

 

Min Leprachaun fick sig en resa på hanget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att få flyga min Leprachaun på ett större hang under
bra förhållanden, det var något,  jag sett fram emot.

I onsdags var det lovat nordlig vind 4 m/sek på Hovs
Hallar. Alltså packade jag och drog dit.

Solsken och ca 5 m/sek nord mötte oss.
Uppe på Platån fanns redan 5 skärmflygare,
som väntade på rätt ögonblick att starta.

Själv höll jag till i södra änden av Platån, där jag
kastade ut min modell.

Lyftet mycket bra och laminärt, vilket borgade för
att jag kunde trimma in modellen och komma underfund
med eventuella egenskaper,  som jag skulle rätta till.

Jag märker,  då jag flyger en konverterad friflygmodell,
att den beter sig som…en friflygmodell.

Dess tjocka vingprofil är gjord för att skapa lyft, vilket
naturligtvis kostar i form av motstånd. All lyftkraft
måste betalas i form av motstånd.

Jag trimmade min modell framtung och fick den att
flyga så bra det gick. Men, jag märkte då jag flög
fort, att modellen ville öka dykningen.

Detta trots jag hade tagit bort den kraftiga anfallsvinkeln
på stabben, som gjorde den mycket bärande.

Jag landade och pallade under bakre delen på stabben
med 2 mm, vilket medförde att stabbens medellinje
var parallell med kroppens centrallinje.
Således är min stabbe helt neutral.

Ny start och test i högre fart. Nu flög den utan till
dyktendens i loopingplanet. Helt perfekt och neutral.

Efter hand som jag flög och jag startade kl 0930,
märkte jag,  att vinden vred mot väster.

Det betyder att vinden låg snett på Platån.
Lyftet var dock fortfarande ok, både för modellflyg
och för skärmflyg.

Skärmflygare landade upp på Platån. Mycket djärvt gjort
med tanke på eventuell topprotor. Men tydligen var inte
rotorn aktiv just i dag.

Efter 2.5 timma sammanlagt i luften avbröt jag och
landade på gräset bakom kanten.

Med en modell som Leprachaun gäller det att lägga
baslinjen tillräckligt långt fram,  eftersom modellen
penetrerar dåligt i motvinden.

Då jag kollade min ombordfilm som visar stabben,
förstod jag att den var skev, vilket kan ha inducerat
högersväng. Nu har jag rätat den och det blir spännande
att testflyga och se,  huruvida detta nu är fixat.

Förvånansvärt mycket folk vid parkeringen. Mest tyska
husbilar. Det är ju gratis att stå där…

Jag filmade med min Mobius från marken och från
modellen. Så det blev en massa klipp från videosnuttarna.

Häng med om du tyar…

 

 

 

 

 

 

Klar för start.

Pilot och hans skugga

Min vingspets balanserar en skärmflygare…

Leprachaun majestätisk på hanget.

Halmstad på 25 km avstånd.

Triplets

En djärv pilot som topplandar på Platån.

Till vänster en SAR-båt till höger en mer än hundra år gammal segelbåt.
Kan segelfartyget vara en “Skonert” ?

Just innan sättning då jag skulle justera stabben.

Start ovanför fortet.

 

Naturen fortfarande väldig grön

Ser du min skeva stabbe ? Som den är vriden kommer den
att vilja svänga modellen åt höger.

Nu har jag fixat skevheten och det blir spännande att provflyga.

 

 

 

På väg att landa...

Det krävs relativt stora roderrörelser för att
kontrollera modellen i turbulensen bakom hanget
.

Om en sekund… sättning !

 

TERMIKFLYG…

 

 

…förhoppningsvis…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…tisdagen den 15 September upplevde vi Sydsverige
en verklig indiansommar.

Får jag skriva “Indiansommar”, jag menar är det
politiskt korrekt i dagens samhälle ?

Jag hade planerat att få en härlig termikflygning med min
“Leprachaun” efter att ha utfört lite justeringar med dess
setup.

Kl 0915 anlände jag till flygstället,  som är utmärkt för
termikflygning. Det ligger högt, fritt, med goda landnings-
möjligheter och tillräckligt långt från kusten så inte
sjöbrisen direkt förstör möjligheterna för termik.

Vid framkomsten såg jag en liten gul bil och förstod,
att det var fler än jag,  som var flugsugna.

Anders var tidigt ute och uppe i luften med sin Fidelity.

Vädret var redan nu 23 C och praktiskt taget ingen vind.
Ska jag klaga…det var  disigt.

Men efter montering startade jag min modell,  som på
ett majestätiskt sätt vann höjd.

På 125 m stannade jag motorn, trimmade ut modellen
och letade termik.

Inget fanns, det var absolut noll vertikala rörelser i luften.

Ett par gånger försökte både Anders och jag men noll.

Orsaken till det var inversion,  vilken  förhindrade all termik.
Inversion är ett spärrskikt med varm luft,  som förhindrar
adiabatiken att utvecklas.

Har man tur,  försvinner inversionen, då instrålningen från
solen fått verka ett par timmar. Efter någon timma märkte
vi,  att vi kunnde förnimma svag och trasig termik.

Vi kunde, om vi gnetade idogt, hålla höjden något sånär.
Men som sagt, vi fick inget drömväder för termik, men vi
fick ändå en fin upplevelse och det är det,  vi är ute efter.

Ett väder perfekt  att trimma modellen i.
Jag är nu nöjd
med flygegenskaperna på min Leprachaun
efter de
förändringar jag gjort.

Vad jag gjort,  är i princip  att jag förändrat en friflygande
modell till en RC-modell, vilket gett modellen de
egenskaper,
som jag eftersträvar.

Klockan 14 packade jag nöjd ihop efter 2.5 timma i luften.

Bilderna kommer från min Mobius, som vanligt och från min
Sony.

Häng med om du vill.

 

 

 

 

Fidelity 2M-E

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NATURINTRYCK

 

 

 

 

 

 

En mållös promenad.

 

 

 

 

 

 

 

Ibland kommer lusten att ströva i naturen starkt
över mig och jag känner, att jag måste ge mig ut.

Jo, läget med covid-19 har på något sätt förpuppat
mig till ett halvmelankoliskt tillstånd.

Vi kan inte resa som vi vill och många publika
aktiviteter är inställda.

Vi känner oss lite instängda eller  ?

Alltnog och emedan, resan gick till havet.
Vatten och fri horisont har alltid känts för
mig som en lisa för sinnet och ett sätt att fylla
på mitt lager av psykisk energi. (Psykisk energi
innebär för mig nyfiken livslust)

Så iväg med kängor på fötterna och kamera över
axeln.

Jag beskriver min irrfärd lite annorlunda mot hur
jag brukar. Kommentarerna blir lite utförligare vid
varje bild, så det blir lättare att knyta associationer
och väcka betraktarens fantasi.

Häng med om du har lust…

 

 

 

 

Länsstyrelsen har avverkat kryptallen, som är klassad som
en invasiv växt och rekonstruerat i naturvårdsområdet.

Det innebär,  man tagit bort mycket av björk och tall. Samt att
man banat av all beväxning och blottat sanden igen till gagn
för bland annat fätlpiplärkan.

Denna vyn mot Hovs Hallar över Laholmsbukten tröttar aldrig ut mig.
Varje gång jag kommer hit möts jag av en annorlunda bild.
Lagan, havet och vinden ändrar naturen snabbare än du kan
föreställa dig.
Så alltid något nytt att upptäcka.

De som aldrig ger upp hoppet om storfångsten…Fiskarna som söker
sandskädda och rödspotta.
Att fiska är en utmärkt hobby,  som ger mycket
till utövaren. Fiskaren får spänning, natur,
väder och tillfälle och tid till
funderingar och kontemplation i väntan på hugget.
En riktig fritidsfiskare
ger aldrig upp ! Jag stod och studerade herrarna som fiskade
och de hade
inte ett napp.  Men de var glada i alla fall !

Nu mognar det. Dessa vildnyponen går att plocka
och ta tillvara, men det är inte den sorten jag vill ha.

Här är Lagaoset. Där Lagan möter Kattegatt,  finns  det ingen brytande sjö.
Lagans strömmande vatten eliminerar de inrullande vågorna.
Vidare så är djupet i Lagan en avgörande faktor. Den är ca 1.5 m djup hela
vägen, vilket betyder,  att de inkommande vågorna från havet inte bromsas
upp och bryter, som då de träffar botten…

…i stället bildas dessa små vågor, där ström och inkommande vågor möts.
Man skulle kunna benämna detta en sorts mini Hongkong-sjö.
Googla runt lite om du vill veta vad Hongkongsjö är.

Denna alen hade ett överflöd av rötter. Men vad hjälpte det ? Mot högvatten
och stark ström gäller det att träden  har
sina rötter fast förankrade i jorden.
Eftersom alen växer vid vattendrag,  har den utvecklat sitt rikhaltiga rotsystem
för att
kunna försvara sin plats. Men det hjälper inte alltid. Ofta kommer träd
flytande från uppströms Lagan och 
lägger sig i torrdocka just vid  eller just
norr om Lagaoset.

Träden som ligger vid strandkanten antar de mest fantasirika former och
utseenden.
Det gäller bara att ha ett öppet sinne, då du betraktar dess former,
så kan du lätt
föreställa dig vilka fantasifigurer som helst. Denna ser ut som
en välbarkad
urtidsödla av någon slag som genom sitt luktsinne försöker
finna nåt ätbart.
Jag har tagit tusentals bilder på fiktiva djur, som
emanerar från strandade
alar.

Här en sällsynthet: Ett förträat nospiggsvin, som
har huvudet aningen malplacerat på kroppen…

Lagan och havet har med vindens hjälp skapat en lagun…

En del skulle självsäkert slå fast,  att här kan ni se ett resultat av den
stigande havsnivån. 
Men detta är en del av den vanliga och tillhörande
dynamiken vid en sandstrand
av denna typ. Om två dagar kan hela lagunen
vara borta och ny sand kan ha transporterats
upp till dynkanten.
Sanddynamiken är ett evigt Paternosterverk.

Här ser du hur Lagan har byggt upp sandreveln med hjälp av nordvästlig vind.

Där vågorna bryter mot strand….där avlagras sand från havet.
Ser du den relativt höga vallen ? Sanden kommer att torka för att
sedan transporteras av  vinden upp
mot dynerna. Slutligen tar vinden
med sig sanden över dynkanten
och sanden hamnar i turbulensen efter
toppen bakom dynkanten.
Så byggs dynerna upp. En process som pågår
ständigt.

Sveriges längsta kusthang. FLygbart för skärm 10 km och
är utmärkt för modellhangflyg. Västlig vind ska råda.

En kvinna med två lösgående hundar.

Man får inte ha lösgående hundar i naturreservatet. Jag tänkte,
jag skulle säga till henne,
men hundarna var under kontroll,
inbillade jag mig. Hennes två hundar, vilka var någon form av
vinthundar liknade två stora upp och nervända U:n eftersom
de var så krumryggade.
De sprang  från henne, kollade något
och sprang tillbaka
till ägarinnan.
Min tanke flög genast till vår fornnordiska
historia och
mytologi. Jag kom att tänka på Oden, krigsguden, med sina
två
korpar,  Hugin i sitt allvetande och Munin med ett minne
som en kvantdator,   vilka flög omkring 
för att kunna rapportera
händelserna till Oden.
Kvinnan vinkade också snällt och vänligt till mig,
då hon gick förbi, så jag tänkte, den här gången får det gå…

Just, vad som för mig är värdefullt och som på något sätt öppnar
på locket till min behållare med positiva tankar, den fria horisonten

Den Himlaspanande Strandknaspen med sin något absurda kropp.
Det ser ut som han säger “Oj, vad är det jag skådar i skyn”?

En, som det liknar, silverglittrande salin i Sydspanien vid Medelhavet.

Vattnet i dammen var varmt…jag fick lust att hoppa i…

På sydsidan av Lagaoset finns ett hang för nordvästlig vind.
Jag har aldrig flugit där, men det skulle vara spännande
att få lova att testa det. Frågan är bara, hur jag kommer dit utan
att behöva gå en halv mil ?

Ett björkbestånd, som då det inte mer är skyddat av tallar
kommer att få ge sig för vinden. Processen går fort.
Om 2-3 år är de döda.

Detta är nyponen jag kan rekommendera för plockning.
Är mycket goda. I år har dessa buskarna en rik blomning.
Passa på.

 

Nu får du vila dig till nästa tur !

MIN HISTORIA MED EN LÄTTVIKTARE

 

 

 

 

 

Pyjamasbenet i flanell.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag kan personligen berätta ett minne från 1955.
Under sommarloven bodde jag hos min mormor
och morfar, som var småbrukare utanför Halmstad.

Deras gård ca 1 km från den allmänna landsvägen
som var en grusväg, vilken under sommaren
spred sin sötaktiga tunga  lukt av lut.

Varje eftermiddag vid 17-tiden passerades min
morfars mjölkbord av  just en lättviktare.

Han hördes långt fjärran i från. då hans ihärdiga
tvåtaktssmatter flög genom den stilla seneftermiddagen.

Kom ihåg,  att vid denna tiden var det mycket tystare
i vår miljö. Det var inte så mycket brus och buller
utan det var genuina förstahandsljud.

Nåväl, jag brukade sitta på mjölkbordet och se
på den glesa trafiken , då denna vägarnas fantom
smattrade förbi varje dag som ett avbrott i min
lantliga vistelse.

Han var en man,  som arbetade som en mångsidig
hantverkare och hade sin lättviktare som
transportmedel.

Ungefär som dagens små hantverksbilar, vilka är
så allmänt förekommande.

En kväll hände följande; Efter passage av
mjölkbordet följde en ganska skarp vänsterkurva.

Motorcyklisten kom med sina modiga 60 km/timman
och följde kurvan…då hände det för mig och även för
hantverkaren det oväntade: Han tappade sina verktyg !

Antagligen hade han verktygen fastspända med en
gammal livrem på pakethållaren och så hade
vibrationerna från motorn lossat surrningarna,
så paketet for iväg av centrifugalkraften.

Jag hörde hur verktygen med ett dovt skramlande
och klingande for iväg över den av lut hårda
grusvägen och försvann ner i det grunda dike.

Mannen med lättviktaren försvann upp mot
skogsbygden under ett långsamt försvinnande
knattrande.

Naturligtvis tog jag mig till diket med bultande
hjärta,
för detta  var något spännande i 10-årings
liv.

I diket hittade  jag ett pyjamasben…

Inuti det avrivna benet av en grå flanellpyjamas med
svarta ränder, ( hur kan jag minnas) ? hittade jag
en polygriptång, en Öberg kombinationstång
och en skruvmejsel med svart träskaft.

Pyjamasbenet var ursprungligen knutet i båda ändar
för det skulle bli som en påse, men under flygturen
över grusvägen hade ena knuten gått upp delvis..

Detta var ju något stort för mig. Första frågan var ju:

Vad skulle jag göra ? Mitt samvete våndades,
men det tog  inte lång stund för mig att bestämma,
att dessa verktyg måste räddas till min eftervärld…

Att plötsligt få tillgång till tre egna verktyg, det var
något enastående.

Jag, den lille tjuven, tog verktygen med mig till
gården, där jag smög upp på rännet,
vilket på
halländska är vinden på en lada, där man förvarade
hö.
Det blev platsen där jag gömde
verktygen
sorgfälligt bakom lite lösa golvplankor.

Jag sa inte ett ljud till någon.

Inte heller vågade jag nånsin använda de till mig
orättfärdigt tillskansade verktygen.

Eftersom ladan står kvar, kanske jag skulle åka
dit och
kolla om de tre verktygen ligger där än
efter 65 år ?

Ja,  detta var bara historien om verktygen,
som for av en
lättviktare vid min morfars
mjölkbord sommaren 1955.

Hoppas jag inte blir satt i cell för det nu….
eller ungdomsvårdskola…fast jag är nog
för gammal.

 

MERA OM REX MOTORCYKLAR…

 

 

 

 

 

och kommentarer från Ingvar i Borås.

 

 

 

 

 

 

Ingvar  skickade mig ännu en rolig och informativ
kommentar om sin Rexmotorcykel.

Den publicerar jag till alla teknikintresserades
glädje och information.

Håll tillgodo med Ingvars kommentar !

Men oj!

Ja REX-rallyt blev en riktigt blöt tillställning,
som började med litet “grov dimma” men hade
övergått till hällregn efter halva rallysträckan
och stoppet vid SIA-glass.

På fotona ser man att regplåten sitter på sidan.
Orsaken är flerfaldig och hade Mats hittat ett
foto bakifrån, så hade man kunnat se att min
REX har en autentisk 6-kantig lättviktsnummerplåt
i gjuten aluminium med pånitade siffror av
svartlackade aluminiumtecken.
(Se nedan) !

F106. Jönköpings län. Regad 1938 i Skillingaryd
av en snickare.
Denna var i trafik tills 1960-talets mitt.
Parallellt fanns under 50-talet en 250 cc DKW
registrerad med samma nummer men då
rektangulär regplåt.

Om jag nu fattat rätt,  så tillkom dessa speciella
skyltar för att fjärdingsman skulle kunna se,
att detta var en nedstrypt lättviktare som alltså
även framledes var lägre beskattad eller skattefri.

När fjärdingsman tyckte att hojen med denna
skylt gick för fort, så kunde han testa med sin
blyertspenna huruvida cylinderns insugshål
var pluggat eller inte.

Gick pennan i,  så var den alltså “trimmad”
det handlade då om diverse allvarliga förseelser.

Så – jag kör med denna skylt där bak och
hoppas,  att en vacker dag bli stoppad av polisen.

Givetvis är min inte strypt,  men jag betalar
både skatt o trafikförsäkring men på det
modernare reg-numret.

Jag föreställer mig,  att polisen trots allt
inte sett det mesta i världen och jag får tillfälle
att förevisa en drygt 80 år gammal motorcykel
samt upplysa om att förr,  så skulle den häpne/a
polisen provat med sin blyertspenna i insugshålet
för att avgöra,  om den var nedstrypt eller ej.

Att kunna visa ett historiskt fordon med sin korrekta
(nja – skylten menar att insuget var strypt till 5 mm
diameter vilket den aldrig varit) legala identitet,
är enligt min åsikt ett dubbelt plus.

På Mats bilder syns det en stor låda samt en rejäl
pump.

Nu var ju Rexrallyt bortemot 9 mil och det var
tveksamt,  om bensinen skulle räcka hela sträckan,
punktering kan inte uteslutas och allt utom pumpen
fick plats i lådan av brun presspan.

När man kör veteranrally,  finns det alltid några,
som kör utan att ens ha med en tändstiftnyckel
eller en bit ståltråd.
Men då kommer jag (eller någon annan som har grejer)
och kan hjälpa till.

Om lättviktaren,  som blev legal i början av 30-talet
och hade sin kulmen precis i slutet av 30-talet,
kan man säga,  att den förbättrade den generella folkhälsan
avsevärt,  genom att inaveln började få en tillbakagång.
Nu kunde ju bonddrängarna susa till grannbyn och
roa sig med flickorna!

En lättviktare kallas i västra Sverige “Spôna” (uttalas Spööna)

Sensommarhälsningar // Ingvar, Borås

 

 

 Ingvars Rex med dubbla avgasrör…
Var det därför den hette Rex Villers Sport ?

FÖLJ OSS BAKÅT VÄGEN…

 

 

 

 

…tills vi hamnar i USA just före kriget…

 

 

 

 

 

 

 

 

Modellflyget hade utvecklats mycket kraftigt under
30-talet på grund av det stora intresset för begreppet
“FLYG” som rådde vid denna tid.

Det kommersiella flyget utvecklades starkt på både
inrikes- och utrikes flygningar.

Flyguppvisningar med daredevils drog stora
åskådarmassor, som idag
skulle göra en kassör hos
ett allsvenskt fotbollslag
avundsjuk.

Modellflyget gick framåt,  genom att material gjordes
tillgängligt på marknaden och framför allt,  så
skapades systemet med utbildning och hjälp via klubbar.

Klubbverksamheten stöttades av regeringarna och var
intensiv.

Betänk att vid denna tid fanns inte tv…datorer…eller Iphånar.

Människor talade med varandra i stället för till varandra…

Under min ständiga jakt på bilder och video från denna
tid,  hittar jag ibland en och annan pärla.

Nedanstående är en officiell film, tyvärr utan ljud, från
juniorfriflyg i USA 1939.

Kolla så mycket människor och kolla den friska vinden.
Men man flög i alla fall !

Videon är en bra skildring av modellflygeriet för 80 år sen
och visar miljöer, kläder och stämming vid en modellflyg-
tävling för länge sedan.

Jag tycker du ska kolla filmen och jämföra dess miljö
med dagens tävlingsmiljö…

Jo, jag vet att ingressbilden inte symboliserar
en ungdom, men han är representant för en
nu svunnen, men dock icke glömd era !

 

 

 

 

AUTOSEUMS MOTORCYKLAR I SIMRISHAMN…

 

 

 

 

…och Ingvars egna motorcyklar i Borås..

 

 

 

 

 

 

Jag fick en initerad och intressant kommentar om
mitt inlägg angående motorcyklar på Autoseum
i Simrishamn av Ingvar i Borås.

Den var så intressant så jag publicerar den.

Här finns två länkar: En till en MC-träff i Tylesand
och En till mitt besök på Autoseum. Du finner
mycket bilder på länkade sidor.

Varså goda här är Ingvars kommentar !

Hej!

Ja det har ändrats en hel del sedan Nisse Nilsson
tog över Autoseum.

Tidigare fanns här inlånade objekt som t ex den
fantastiska campingvagnen som fanns som
byggprojekt i “Det Bästas magasin”.

Denna sevärdhet finns här inte längre tyvärr.
Det är väl rätt unikt att äga så här mycket –
ja Nisse är ju ingen ungdom precis men ändå.

Synd att detta ligger så avsides.

Tyvärr är entren ombyggd numera,  så att
Sveriges Modellflygmuseum numera inte har
gratis inträde, dock är museet fortfarande det
enda i Sverige av sitt slag.

Jag har själv några veteranfordon. Två av dessa
finns representerade i din bildkavalkad.

REX Midget Sport från 1938. Den brittiska
Villiers-motorn med integrerad växellåda är på 98 cc
och har två växlar. Motorn är ganska rå och vibrerar
kraftigt vid hastigheter över 45 kmh.

Länk.

Jag har gjutit blystänger som jag monterat i styrets
ändar och detta har hjälpt en del.

Elsystemet ger 5 Watt vid ungefär 6 Volt.

På det fotograferade exemplaret syns ett extra tillbehör
– en kedjespännare för trampkedjan. Hoppar kedja av
har man i princip ingen broms – det är Torpedonavet i
bakhjulet som ger den huvudsakliga bromskraften.

Den lilla trumbromsen fram är det inte mycket idé
att använda…

Husqvarna Mod. 30 Sport från 1953. Denna modell har
en annan cylinder och annan kolv och lär ge mellan
0,5 och 0,75 hästkrafter extra på den i övrigt standardmotorn
på 118 cc.

Skillnaden mellan 4 eller 4,5 hästar – ja det lär göra
7-8 kmh extra på toppfarten jämfört med den vanliga
Blåqvarnan.
Tre växlar med 5 växellägen – en gammal 2-taktare
har normalt friläge mellan varje växel så man kan växla
ur i nedförsbackar.

Hastighetsmätare var standard på Sportmodellen och
kunde köpas som tillval på dessa 118-kubikare.

Växellådan är ju samma som för de modeller med
handväxel på tanken. Men på Blåqvarna Sport så
är det fotväxel.

Jag tog mitt MC-körkort några månader efter att vi
fick högertrafik och körde upp på bilskolans fotväxlade
Husqvarna… läraren sa att 2:an funkar inte så du
har 1:an o 3:an.

Eftersom det nu var 40 kmh i staden fortfarande
efter högertrafikomläggningen, så sa läraren,
att kör hellre för sakta än för fort.

Alltså redan 1967 var denna växellåda ett mysterium
för en körlärare… Tvåan fanns säkert bara det att
man måste ha känsla i högerfoten när man skall hitta
tvåan.

Det är alltså ingen crick-crack-låda,  där man trampar
i en växel i taget utan här kan man trampa direkt från
ettan till trean med ett enda tramp.

Ja denna har 25 W lampa i strålkastaren. Bra att synas
i trafiken särskilt om det regnar.

Övriga hojar i min ägo är en Triumph Tiger 110, 1954.
Denna var på sin tid världens snabbaste standardmotorcykel
och toppade alltså 110 (mph – det motsvarar ungefär 176 kmh).

4 växlar, 648 cc parallelltwin som skall ge 42 hästkrafter.
Gjutjärnscylinder o gjutjärnstopp gör denna motor otroligt
driftsäker och ventilspelen behöver nästan aldrig justeras.
Lucas dynamo och Lucas magnet.
Obekväm körställning för mina långa ben…

Svalan M75 Lyx 1953. Byggs i Falun med hjul och litet
annat från NSU samt brittisk Panther-motor 348 cc och
4 växlar. Lucas dynamo och Lucas magnet.
Härlig att köra med bra körställning.

Triumph Tiger Cub 1956. Denna är under renovering.
En supergullig 198 cc tung MC. Det lär bara ha importerats
44 st genom åren – ja det blev ju tung MC och då köpte
man nog en större maskin hellre.

En orenoverad Husqvarna Novolette mod 3311 från 1953.
Den har alltså den tyska REX-motorn. Denna har jag
som bruksfordon. Går 9 mil på en tank (2,2 liter)

Tack för fina foton och några roliga texter!

MVH / Ingvar, Borås

 

 

Några bilder på Ingvars fina Rex.

 

 

Ingvars Rex Midget Sport 1938 inför Rex-Rallyt 2019.

 

LITE STATISTIK FÖR MIN BLOGG

 

 

 

 

 

 

Detta inlägg kan vi placera i kategorin onödigt vetande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag  har drivit denna blogg i ca 11 år och det
har varit roligt och givande.

Mycket jobb…tja man lär sig med tiden och för
mig har WordPress fungerat bra.

Har det krånglat,  har jag kontaktat den trevliga
supporten och fått hjälp.

Här kommer lite fakta:

Jag har 16000 bilder uppladdat till servern.
Att editera och sovra bland 2000 bilder från en
händelse, det fixar jag snabbt nu. Man får helt
enkelt rutin.

Det har blivit 2351 inlägg, där en del är ok och en
del är substanslösa.

Att skriva inlägg har jag aldrig haft problem med.

En blogg eller hemsida som sällan uppdateras,
det är garanterat en död anka.

Har du en blogg,  får du stora mängder Spam.

Spammarna har program,  som kryper som spindlar
över nätet
och samlar adresser.

Lyckligtvis har jag ett suveränt antispamprogram,
som heter Akismet.

Under åren har jag fått 218862 spammail, som
programmet tagit död på.

Ett enda spammeddelande har slunkit igenom,
vilket skedde för 7 år sen.

Mina besökare kan kommentera mina inlägg
via raden längst ner på inlägget.

Det har landat 2065 kommentarer hos mig.

Att ha mycket besökare är inspirerande.
Här är statistik över de 10 mest besökta sidorna
för sista veckan:

 

TERMIKFLYGTEST AV MIN LEPRACHAUN…

 

 

 

 

 

 

…eller min “Pyssling”.

 

 

 

 

 

Efter att ha utfört lite justeringar var jag spänd
på, hur modellen skulle bete sig i termiken.

Jag körde tidigt,  eftersom yr.no lovat i stort vindstilla
fram till 12-tiden.

Solen sken och Cu-molnen blommade, då jag kom till
flygstället.

Där redan Anders stod och flög med sin senaste modell.
Jag monterade, kollade att allt funkade och startade.
Efter utflygning och trimning fann jag, den gled ok.

Men att flyga termik är en helt annan sak än att glida
runt med eller utan motor.

Jag märkte,  efter min justeringar,  att den betedde sig
i termiken som jag ville.
Modellen flög harmoniskt och kunde åstadkomma,
mycket snäva termiksvängar.

Nu är det så,  att denna modellen ska flygas noggrant.
När jag svänger,  initierar jag sväng med skev- och sidoroder.
I svängen balanserar jag nosen med sidoroder och håller emot
i svängen med skevroder.

Man måste flyga aktiv för att flyga effektivt.

Jag märkte,  då jag låg i en relativt stark blåsa, att det var
svårt att komma ner utan aerodynamiska bromsar.

Om jag klaffar ner vingarna och trycker bort höjd, är risken
att man inducerar fladder i vingar  eller stabbe.

Därför kommer jag att sätt i bromsar i vingarna, så är
problemet löst.

Jag tyckte, då jag  nu vant mig lite  vid modellen ,
att den är
utomordentlig bra att flyga termik med
i vindar som
är måttliga.

Blåser det mycket,  driver du med och eftersom
vingprofilen skapar mycket lyft, kostar det
höjd,
att öka farten.

Sen ser den ju ståtlig ut i luften oxå.

Lite bilder och en filmsnutt från min Mobius.
Häng med min Pyssling !

 

Biltemas stol kan används till mycket…

Klart för start med GoPron på sidan.

Off she goes…

Leprachaun eller som jag säger “Pysslingen”.

Final

Om du undrar varför luckan är borta bakom
nosen, så är det för att kyla ner reglaget.

Piloten med sin stol.

Min plats där jag flyger termik.

Bygden

Skuggan av en modell.

Modellen som kommit till ro 1110.

 

 

PROVFLYGNING AV ANDERS MED SIN NYA “FIDELITY E 2 M” ELSEGLARE.

 

 

 

 

 

 

Från Polen kommer denna läckra modell.

 

 

 

 

 

Anders skulle provflyga sin nya modell och jag inbjöds.
Platsen var nere vid Haga, söder om Halmstad, som är
ett utmärkt ställe att flyga termikmodeller på.

Det är fritt med goda landningsmöjligheter och det
ligger tillräckligt långt från havet för att inte omedebart
bi påverkat av sjöbrisen, som vi vet förstör förutsättningarna
för termik.

Modellen han hade med heter Fidelity E 2 M och är en 2 m
elseglare.

Vikt med allt 540 gram…Modellen i hög kvalitet och tillverkad
av Art-Hobby i Polen.

Väderläget var svag vind från ost och kvällssol.
Alltså utmärkta förutsättningar för modellflyg.

Hur det gick ? Alldeles perfekt. Efter lite småjusteringar
kommer modellen att bereda piloten mycket flygglädje.

Modellen hade ett imponerande glid, vilket gör den
lämplig för att flyga hang med. Den kan flyga fort
utan att betala för det med mycket höjdförlust, tack
vare den effektiva profilen.

Du kan läsa om den på tillverkarens hemsida.
Pris ca 1900 kr och frakt 200.

Jag blev sugen på en likadan…

Här kommer lite bilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

SM I OT-FRIFLYG I BOLLERUP 2020. DEL 3/3

 

 

 

 

Här kommer mitt sista bidrag från Bollerup med bilder.

 

 

 

 

 

 

Detta är mitt sista bidrag med bilder från tävlingen.

Jag har många fler men lite håller jag tillbaka. Det jag
publicerar,  vill jag ska ha allmänt intresse  för besökaren.

Bilderna är tagna med mina två Sonykameror, vilka
vilka jag är mycket nöjd med.

Så här kommer resultatet av mitt fotograferande !

 

 

 

 

Vad har en plog med flygning att göra ?
Utan den hade vi inte kunnat tävla.
En 4-skärig växelplog med norska vändskivor.

 

 

 

 

 

 

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER 2020 I BOLLERUP. DEL 2/3.

 

 

 

 

 

 

Mera bilder…

 

 

 

 

 

 

Trots Covid-19 och skakiga väderprognoser,
tyckte jag,  det var glädjande många flygare,
som mötte upp.

Hoppet är det sista,  som överger den hängivne OT-flygaren.

Vädret blev slutligligen bra med fint väder på torsdagen,
lite regn på fredagen och superfint på lördagen.

Så javisst ska vi vara nöjda,  att tävlingen gick bra att
genomföra.

Vad som är dåligt för flygande med friflygande modeller,
är att Fortifikationsverket, som förvaltar Rinkabyfältet, har
satt stopp för organiserat modellflygande där.

Vi har tack vare Bo-Eskils försorg fått tillgång till Bollerups
marker i slutet av augusti, då man tagit av grödan.

Problemet är i slutet av augusti det ostadiga vädret.

Bäst att avhålla modellflygtävlingar är slutet av april
och maj.

Men läget är som det är…i alla fall tills vidare.

Att vi inte kan utnyttja Rinkaby betyder också
att vidmakthållande av vår medlemskader och eventuell
nyrekrytering försvåras.

Nåväl, här kommer nästa batch med bilder i form av
en video.

Hoppas du gillar det…

Håll tillgodo och ha ljudet på.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det kommer minst en del till… klicka här så kommer du till del 3.

BOLLERUP SM FRIFLYGANDE OT-MODELLER DEL II.

 

 

 

 

 

Här kommer photostory nummer 1.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har ju så många bilder, som jag tycker är värda
att publicera på bloggen.

Problemet är,  att de är för många. Min webserver
spricker väl snart, trots jag köpt extra utrymme…

Min blogg innehåller nu 16000 bilder …

Där för beslöt jag göra ett inbäddat bildspel för
att presentera bilderna med.

Bildspelet har jag satt ihop lite yrvaken tidigt
på morgonen. Inget komplicerat utan bara bilder
rätt upp och ner. Varför ska man krångla till det ?

Hoppas du gillar mina bilder och vill du ha någon
i stort format så maila mig.

Detta är del 1 av planerade 3.

Luta dig bakåt i stolen och kolla vad SM var !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Klicka här så kommer du till del 2.

SVENSKT MÄSTERSKAP FÖR FRIFLYGANDE OLDTIMERMODELLER 2020

 

 

 

 

En av årets modellhöjdpunkter avhölls i Bollerup.

 

 

 

Att arrangera ett SM i modellflyg i slutet av augusti
är ett vågspel.

Dels på grund av Coronaviruset, men framför allt
på grund av ostadigt väder.

Utsikterna för sista helgen i augusti var inte helt ljusa.

Men med sedvanlig tur fick arrangörerna SMOS till det.
Torsdagen var bra, fredagen lite regnstänk och lite för
mycket vind, men lördgen blev helt lyckad.

Lördagen började med regnskurar men det klarnade
upp och solen sken, vilketskapade goda förutsättingar
för termik. Vinden var svag 1-2 m/sek från i huvudsak
ost.

Jag var i Bollerup för att i någon mån dokumentera med
min kamera.

Själva fotograferandet gick bra och jag for hem med ett
par tusen bilder. (Tack för det finns digital fotografi)!

Hemkommen skulle jag föra över minneskortens
innehåll till en av mina hårddiskar.

Jag förde över den första med 1500 bilder och allt såg ok
ut. Jag tog minneskortet och formaterade det.

Men till min fasa såg jag då jag kollade hårddisken att
det fanns inte en bild…Jag rev huvudet och insåg jag
tagit ut minneskortet för snabbt ur kortläsaren.

Processen var inte 100 % genomförd….

Jovisst, jag blev svett, för att bli av med alla bilderna…
en hemsk upplevelse att sumpa fler timmars jobb.

Men jag använde ett recoveryprogram, ställde in det
att leta bilder på det nyformaterade minneskortet
och lät programmet söka under natten. Detta tar
lång tid.

Till min lättnad såg jag att jag lyckades återställa
alla mina bilder.

Som information har jag  editerat 600 bilder av
de 2500 jag tog, så jag har att välja av.

Problemet är,  att välja ut de bilder som intresserar
mina besökare på bloggen.

Därför blir det detta inlägget som en inledning
och sen kommer det tre till. De kommande inläggen
kommer jag att disponera med lite text, några
bilder och ett bildspel som en video.

Ett bildspel är ju lätt att se på.

Om någon under resans gång vill ha någon eller
några bilder, så kan du maila mig.

Här finner du min mailadress.

 

Det kommer massor med bilder i kommande inlägg av mig.

Hav tålamod !

 

Fredagen

Det såg hotande ut…

Full broms…

Vackraste knäna enligt Ingvar Nilsson…

Om Frede skulle flyga bort.

Hur många modeller har dessa händer byggt ?

Själva verket…

A pure American …

Här biter Anders ihop och vevar.

Let´s fly…

Sten med sin framgångsrika Mjölner.

Jaha och denna modell tillhör…

På gräsvallen till höger var vi.
Men stubben utanför
skördade sina offer i klädseln.

Det finns mer hårdvara än man tror på en friflygande modell.

En bild som kanske skapar en känsla hos betraktaren hur det såg ut…

Ännu blommar det i vallen.

Varför vi var vid Bollerup…

En viktig kugge i maskineriet.
Kvinnan som hjälper till att hämta modellerna efter flygning.

 

Det kommer mycket mera !

 

By the way…detta var mitt 2530. inlägg på bloggen…

AUTOSEUMS MOTORCYKLAR OCH MOPPAR.

 

 

 

 

 

 

I Simrishamn kan du uppleva

tvåhjulingar som är 100 år gamla.

 

 

 

 

 

 

 

Den fina anläggningen Autoseum har mycket av
det pojkar och män drömmer om.

Inte bara bilar, utan man visar nästan allt, som
tekniktörstande ungdomar suktade efter.

Däribland mopeder och motorcyklar.
De utställda föremålen är i mycket gott skick
och det är ganska lätt att fotografera fordonen.

Jag tog lite bilder, så du får en känsla, för vad det
är som väntar dig som besökare.

År du intresserad av tvåhjulingar besök museet.

Jag blev mycket imponerad.

Bilderna tagna i naturligt ljus med något undantag.
Kamera är min Sony. Jag tog RAW-bilder,
som jag editerade hemma vid datorn.

Bilderna på bloggen är i mindre format, för att jag
ska spara plats på min server som handhar min
blogg.

Hoppa upp i sadeln, öppna kranen, flöda förgasaren
och kicka igång så kör vi !

 

 

 

Raleigh…hur många kan uttala det rätt…?

Kolla fjädringen på framgaffeln…så var det på 30-talet.
På regskylten skattemärket.

En drömhoj för blöjknuttarna på 50-talet.

Detta var min drömbåge…

…italiensk snygg design…

…med en 125 cc motor som är tvåcylindrig med alternativt
jobbande kolvar. Hade 9 hk direkt från fabrik, men kunde
trimmas av de som hade kunskapen upp till 15-17 hk.
Mitt minne av Rumi är ylandet av den högvarviga motorn
ekande mellan husen,  som triggade oss cyklande smågrabbar
att drömma om en Rumi.

Ibland tystnade motorn tvärt, som om man klippt
en högtalarledning…då hade den skurit.
Körde du med fel hårdhet på stift,  kunde det medföra
skärning.

Så var det på den tiden !

Puch…en ikon från slutet 50-talet och 60-talet.
Hade man en sådan , var det första man gjorde
att knacka ut pluggen, vilket var en piece of cake att göra.
Då gjorde den ca 55 km/tim
och då den varvade hördes
ylandet av kylfläkten
långt,  vilket naturligtvis väckte
intresset från
Kling och Klang…

Tänk att se en japansk eller italiensk supermotorcykel
med
en växelspak på tanken…vilken anakronism !

Där jag växte upp hade de allra hårdaste grabbarna Norton.
Bara namnet imponerade. Det lät tufft.

Ariel, som betyder Guds Lejon. Varför döper
man inte mc
i dag till liknande namn ?

Detta kan vi väl kalla en genuin “Sketraka” ?

En mc byggd av Göte Lindström. En legendar.

Motocrossmotorcykel grundad på Husqvarna med
egna innovationer och modifieringar.
Många suktade efter en “Lindström Silverpil”.

Sån här skulle man haft i dag med eldrift eller ?
En kompis i realskolan hade en Novelette, som han fick utstå
spott och spe för, då det ansågs vara en dammoped. Alla de
hårda pojkarna körde Kreidler eller Ducati. Men han tog hämnd.
Han hade en släkting som var skicklig motortrimmare.
Han trimmade motorn så mcket det gick och sen åkte
Novelettepiloten ifrån hela gänget…

Se på proportionerna mellan motor och ram….

Ganska pluttig maskin eller ….

…fast den var snabb…om vi dömer efter namnet “Comet” .
Tänk att susa fram 1925  på grusvägarna i ett dammoln
hem från dansbanorna,  just då solen är på väg upp

Ett fordon som skattelagstiftningen skapade. Lättviktaren.
Ett fordon som ofta småhantverkare körde omkring på.
Trampades i gång och hördes långt med sitt smattrande
avgasljud. Ingen som ville kalla sig riktig skinnknutte satte sig
någonsin på en lättviktssadel med sin ära i behåll.

Härligt namn…betyder väl närmast “från Paris”.

En radmotor eller ? Jag minns den danska Nimbus från
besöken i Köpenhamn på tidigt 50-tal. De smög fram
med sin 4-cylindriga radmotor.

Så här fixar man bromsen…som på en gammal
hästkärra…

Är inte detta så typiskt engelskt ?

BSA, Birmingham Small Arms.
Började med att tillverka gevär.
Jag hade ett luftgevär som hette BSA,
var det från den fabriken ?

Indian. En kompis på jobbet hade en lite nyare.
Imponerande maskin med sina reglage, tändning och fotpedal.

 

 

Tre generationer. Den blålackerade Husqvarnan
till höger  är säkert välkänd för den äldre generationen.

 

 

 

 

AUTOSEUM SIMRISHAMN…

 

 

 

 

…mina personliga intryck av modellflygutställningen

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är en trägen besökare av olika museum, men ett
museum saknades i min besökslista och det  var
Autoseum i Simrishamn.

Naturligtvis har jag vetat om dess existens genom
mitt medlemsskap i SMOS, men jag hade aldrig besökt det.

Måndagen var  en lämplig dag att göra resan dit.

Låt mig säga,  att anläggningen är stor.  En positiv
överraskning för mig.

Inträdet inget att gnälla över, 160 kr med hänsyn
till alla upplevelserna man får.

Du kan läsa om museet om du klickar på länken i texten.

Här  kommer en redogörelse av modellflygpresentationen.
SMOS har gjort ett förtjänstfullt arbete på att
presentera modellflyghobbyn på ett instruktivt och
intressant sätt ! Mycket frivilligt arbete är nerlagt på
att visa så många aspekter som möjligt av hobbyn.

Jag tog massor av bilder, men du ska veta, det är
inte lättfotograferat. Det är mörkt, det finns
mycket glasskivor som ger reflexer, men jag gjorde,
så gott jag kunde.

Bilderna presenterar jag som ett bildspel, eftersom
det är många.

Har du inte besökt platsen, så gör det.
Det är ett av de mest välskötta museum jag sett.

Du kommer inte att ångra besöket. Jag la 2.5 timma
på besöket utan att tröttna.

Här blir det bilder !

 

 

 

Det är en imponerande anläggning

SMOS avdelning med de fina presentationerna

 

 

 

 

 

Här är ett bildspel. Klicka på pilen och ner till höger så du får full bild.

JAG FICK TILL EN TESTFLYGNING MED…

 

 

 

 

…min nygamla Ava Pro i dag.

 

 

 

 

 

 

 

 

Min Ava Pro har hängt på väggen nästan två år,
efter att jag just provfluget den.
Normalt flyger jag
med min gamla HyperAva,
men den har nu loggat
967 timmar i termiken
och är pensionerad och utsliten
till viss del.

Min nya Ava är vacker med sin slanka allflying stab.
Som är mycket effektivare än den gamla.

Eftersom modellen inte varit i luften på länge,  ville
jag få bekräftat,  att den betedde sig,  som jag vill i luften.

Så klockan 0900 for jag iväg till mitt flygställe söder om
Halmstad vid Haga.

Vädret indikerade inte termik,  eftersom det var 8/8 Cumulus
eller heltäckande molntäcke. Det var ingen solinstrålning,
som kunde bryta molntäcket ,vare sig då jag kom eller
for därifrån.

Bland Cu-molnen fanns ett och annat Cirrusmoln.

0945 startae jag efter att ha noggrant kollat modellen.
Bränd av erfarenheten kollar jag alltid alla roder med
fulla roderrörelser och att  de går på rätt håll.

Jag hade en ny Mega-motor i och mycket välbalanserad
spinner och propeller, så allt såg ok ut.

Naturligtvis har jag en vario i modellen. Fabrikatet är
Renschler och typen heter Picolario.

Start och modellen ville dyka kraftigt.

Jag förstod,  att stabben satt felinställd. Så det blev till
att svänga runt, landa och justera stabbinställningen.

Sedan ny start och stig till 50 meter. Utflygning och trim
av stabbe. Jag märkte,  modellen hade tendens att stalla,
varför 30 gram i nosen skulle behövas…men…jag ska
flyga den lite mer, för  att se om jag dynamiskt kan balansera
modellen först.

Det fanns lite termik här och där. Dock kunde jag inte flyga
ett helt varv i termik, utan det var plottrigt.

Fast med gnet kunde jag hålla mig runt 100 m.

Sammanlagt fick jag 1.5 timma i luften där vindstyrkan
ökade något efterhand.

Jag var nöjd,  med vad modellen presterade, vilket var,
vad jag hade väntat mig.

Det blev lite bilder och en videosnutt.

Bilderna klippta ur en video, som min Mobius monterad
på mina solglasögons skalm tog.

Jag är klart imponerad av denna lilla kamera.

Ibland hörs på videon något som piper och det
är telemetri från sensorerna i modellen.

Häng med om du har lust…och jag såg inte en enda
migrerande rovfågel i dag…

Förresten att flyga förbi sig på låg höjd och höra det
laminära suset i vingarna på Avan, det  är,
som att höra en orgel långt bort,  där alla register är
utdragna och alla tangenter är nertryckta…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DET SKULLE BLIVIT EN TESTFLYGNING AV…

 

 

 

 

 

…min Ava Pro…

 

 

 

 

 

…men av det blev intet.

Vädret såg hyfsat ut då jag for hemifrån och vid
framkomsten monterade jag.

Just som skulle ta min radiosele, såg jag en blixt och
hörde jag en knall söderut.

Där stora Cb-moln tornade upp sig och började
ladda ur sin energi.

Eftersom det ofta kommer en mindre Gustfront innan
åskan, där vindarna är starka beslöt jag, trots det sved
i flygtarmen, att demontera och lägga in allt i bilen.

I stället kollade jag lite,  på snart flyttande rovfåglar.
Ovanför mig passerade ormvråkar söderut och på
en åker i närheten rastade en antal ormvråkar och
enstaka bruna kärrhökar.

I luften fanns det ett par glador, som är allmänt
förekommande och häckar varje år i närheten av
mitt flygställe.

Jag tog  lite bilder från min bil, vilket innebär
2-300 m avstånd från kameran.

När fåglarna dragit vidare, drog jag hem.

Till min besvikelse blev det ingen åska.

Men man kan aldrig sia om framtiden.
Det kan bara journalister i kvällstidningträsket.

Men det kommer fler tillfällen, dock icke i morgon
då SMHI lovat skyfall och nästan världen undergång.

Vi får väl se vad det blir. Jag hänger på flyglåset
i alla fall !

Här några bilder, som blev som de blev…

 

Du ser ovädret vid horisonten

 

 

 

Till höger brun kärrhök, en ung hane med ljust huvud.
Till vänster ormvråk som flög över i stort antal.

 

 

 

 

 

glada

 

 

 

HAR DU FUNDERAT PÅ EN SAK…

 

 

 

 

 

…varför måste vi ständigt vara tillgängliga på telefon ?

 

 

 

 

 

 

 

I dagens samhälle tycks det finnas en oskriven regel
att vi alltid måste vara tillgängliga och nåbara på vår
mobiltelefon…

Alltså,  jag förväntas ha på min telefon 24 timmar om dygnet.

För mig,  synes telefonen för många vara en sorts terapeutisk
snuttefilt, som man hänger upp sitt liv på.

Mobilen tycks vara det centrala i många människors liv.
Mobilen är det första som greppas på morgonen och
det sista man lägger ifrån sig på kvällen, efter att
man för säkerhets skull för 500:e gången kollat om
man fått SMS eller fått “likes” på Facebook.

Hur kunde vi klara oss förr ?

Får du ett bättre liv med en Ifåne i handen ?

Jag tycker tre saker är bra med en telefon:

Jag kan ringa då jag vill, jag kan använda BankId
vid legitimering och
jag kan överföra pengar via Swish.

Men jag tar mig också rätten att ha telefonen på eller av,
då jag vill.
Ibland vill jag vara ifred, alltså stänger jag av.

Härligt. Har du provat att ha din telefon avstängd ett dygn ?

Testa och du blir en erfarenhet rikare.

Den vanligaste frågan du kommer att få är:

Varför har du inte telefonen på ?

Då kan du med glatt hjärta säga:

För  jag vill var ifred och det ger mig rätt att stänga av !