AB FLYGINDUSTRI I HALMSTAD DEL 1 AV 8

 

 

 

 

En berättelse om Kurt Persson

och hans arbete vid en flygplansfabrik

i Halmstad och Malmö.

 

 

 

 

43-23-_DSC5209

.

Att kunna  presentera detta och kommande material,
som handlar om Kurt Persson och AB Flygindustri för
mina besökare gör mig glad, för jag vet, det är unikt!

Vet du om, att vi i Halmstad under kriget mellan 1940-1945
hade en fabrik,
som tillverkade flygplan ?

Flyghistoria är ett av mina intressen och när jag
funderade på AB Flygindustri,
som jag naturligtvis hört
talas om tidigare, väcktes mitt intresse
för att få veta mer.

Jag beslöt mig för att se, om jag kunde få fram någon
fakta om AB Flygindustri
och till min oförställda glädje,
kom jag i kontakt med Björn, som talade om,
att hans
fader Kurt hade arbetat vid dels Flygindustri i Halmstad
och dels vid
fabriken i Malmö, dit man senare flyttade.

Det var en förmån att få  träffa Kurt, som enligt Björn
berättat var 89 år .

Ni förstår, man föreställer sig en person som är 90 år,
som just en
gammal person i sitt uppträdande.

Den förutfattade meningen kunde jag omedelbart
glömma, då jag träffade
Kurt Persson ute i hans
sommarstuga i Haveral.

Kurt är en synnerligen vital och alert man med ett
vaket och klart minne.

Kurt hade tagit fram fotoalbum, som handlade om
hans kontakter med
begreppet flyg och det sträckte sig
från ca 1940 till en bit in på 50-talet.

När jag såg bilderna, förstod jag, hur värdefulla dessa
är att bevara som
kulturhistoriska dokument om flygets
utveckling i Sverige.

Bilderna är viktiga ögonblick av det svenska segelflyget
och utvecklingen
av andra civila och militära flygplan
under och just efter kriget..

Kurt erbjöd mig att få låna bilderna, så jag kunde
fotografera av de och
publicera på min blogg.

Genom att publicera bilderna och lite om historien
blir det tillgängligt för de, som är intresserade av flygkultur.

Det såg jag som en ynnest och jag grep med frenesi
an att fotografera av
och editera bilderna.

Det fanns tekniskt bra och mindre bra bilder.
Jag lade ner all min kunskap
och använde alla
mina möjligheter, att få bilderna,  så bra det gick.

Alla blev inte bra, men eftersom de är, som jag bedömer
det, viktiga dokument, tog jag med allt i alla fall.

Totalt editerade jag 450 foto. Det tog mig ca 50 timmar.

För mig är  det Kurts bilder, som är  det absolut primära.

Det är ju hans bilder,  som för  historien framåt och
låter oss minnas den.

Jag vill mycket kort rekapitulera historien om
flygplanstillverkningen i Halmstad och
Malmö, som det
blev berättat för mig, av en som var med, Kurt Persson.

När kriget bröt ut,  fanns ett behov, att vi i Sverige
skulle kunna producera
segel- och glidflygplan,
för att kunna tillgodogöra efterfrågan på att lära
sig flyga.
30-talet hade varit allmän- och fritidsflygets
startdecennium, som ett resultat av de tekniska
landvinningarna inom motorer och flygplanskonstruktion
och flygintresset har väl aldrig, vare sig förr eller
senare, varit så starkt och utbrett.

Flygning, det var som en språngbräda in i framtiden
och ut i det okända.

Alltså började man se sig om, vilka resurser vi hade.
Dels behövde vi material,
ritningar och framför allt
hantverkare, som behärskade material och tekniker.

I Båstad fanns 1937 ett företag, som hette Kano-Verken.

De tillverkade kanoter, som var spantbyggda med
longeronger vilka man sedan dukade
med bomullsväv
, som spändes och lackades.

Det är ju inte stor skillnad mellan att klä ett kanotskrov
eller klä en kropp eller
vinge till ett flygplan.

Manen som drev frågan om tillverkning av segelplan,
var Rudolf Abelin  och hans avsikt var att tillverka
Hütter H 17 ,
som var ett tyskt segelplan,  på licens.

Kano-verken flyttade till Halmstad, byggde vid kanten
av Civila Flygfältet, bytte namn till AB Flygindustri och
under
ledning av ägarna, Axel och Birger Nilsson drogs
flygverksamheten igång.

Dessa bröder hade svårt att samarbeta och de ersattes
av Stig Sundblad,
som var chef 1940-1945.

Man hade även en ekonomisk garant för verksamheten
som hette
Carl August Wicander

Som chefskonstruktör anställdes Jan Weibull.

Under slutet av 1941 ombildades Kano-Verken till
AB Flygindustri.

Man kunde komplettera arbetsstyrkan med lokala
hantverkare och man var ca 30 montörer
anställda som mest.

Jag vet inte,  om företaget hade statligt stöd, men med
tanke på tiderna och flygvapnets behov av piloter tror jag,
att
AB Flygindustri hade stöttning av i alla fall flygvapnet.
Antingen det gällde pengar eller kunskap.

Produktionen omfattade SG-38, , Weihe, H-17, Olympia,
FI-3, Anfänger eller Grunau-9,
och FI-1 bland annat.

Fi-1 ritades av ritad av Tord Lidmalm. Planet provflögs
av Rudolf Abelin
och man tillverkade 7 styck.

En Fi-1 står på museet på Ålleberg.

Man tillverkade ett relativt stort antal flygplan och
dessutom byggsatser,
som flygklubbarna själva byggde
ihop till flygfärdiga plan.

Kurt anställdes 1940 som flygplanmontör och han
utförde  alla
förekommande arbeten.

Man hade även kvinnor anställda, som enligt Kurt,
blev experter på att klä
vingar och andra ytor.

Kurt berättade om, hur noga det var att applicera
bomullsduken med rätt
spänning och hur viktigt
det var, att lacka på spännlack i rätt mängd och
med
rätt mängd  förtunning i.

Om man spände för mycket,  kunde spännlacken
dra sönder spryglarna.

På min fråga till Kurt, om det var svårigheter, med
tanke på kriget och
avspärrningar, att få tag i material
som plywood, trä och lim, sa han, 
det var inga problem.

Kraven på kvalitet,  både vad gäller arbetet och materialet,
var höga hela tiden.

Kurt berättade, att då man använde treskiktsplywood
till exempelvis torsionsnäsan
på vingen, kontrollerades
plywooden i en ljuslåda innan användandet.

Om man i ljuslådan såg, att det i något skikt fanns en
knagge, skars materialet
bort en bit utanför knaggen
och en ny bit laskades i.

Vid bygget av Fi-3, som var en lastglidare för militären
var kroppen uppbyggd av
svetsade stålrör.

Även segelkärran Fi-1 hade en svetsad stålrörskropp,
vilket troligtvis räddade i
alla fall en pilots liv, då han
vid en landning for in i en stor stengärdsgård.

Kurt berättade att stålrören svetsades med gas och
pinnar av hantverkare, som
hade avlagt licensprov
och alltså hade behörighet svetsa på ett flygplan.

Stålrörskropparna svetsades i en fixtur eller jigg,
så allt skulle bli exakt.

Vid Flygindustri i Halmstad,  sa Kurt, att produktionen
var rationell.

Man tillverkade långa serier, vilket gjorde, man kunde
producera ett plan
relativt fort.

Detta trots att bygget av ett plan var mycket arbetsintensivt.

Att man var så produktiv, var nog ett resultat av bra
ledning och framför allt  anställda,
som var hängivna
flygplansbyggare.

Vid AB  Flygindustri fanns det dynamiska människor
, som kom med nya friska idéer och som hade  den
kraften som krävdes för att genomföra sina visioner.

Där fanns Björn Andreasson konstruktör, som också
arbetade på KZ-fabriken i
Danmark och sedermera
flyttade till USA för att arbeta som konstruktör.

Där fanns den mycket initiativrike och drivande Rudolf Abelin.

En annan anställd, som jag träffade under mitt utövande
av min hobby som
sändareamatör, var Walter Tschannen
och han arbetade, om jag förstod honom rätt,
som provflygare
och instruktör.

Att han var engagerad i Flygindustri har jag fått bekräftat
av Bertil Dahlqvist,
som var vid denna tiden en djupt
engagerad modellflygare i Halmstad Flygklubb.

Walter kom från Schweiz och arbetade efter kriget
som pilot och navigations-lärare på Swiss-Air.

1944 på hösten påbörjades flytten till Malmö.

Så våren 1945 var AB Kockums Flygindustri etablerat
under ledning av Frans Henrik Kockum.

Platsen var Bulltoftafältet och som vd tjänstgjorde Stig Sundblad.

Produktion rullade på bra och man gjorde allmänna
jobb på alla sorters plan, 
vilket ni kommer att se på bilderna.

Kurt Persson flyttade alltså med till Malmö och arbetade
där till ca 1950.

AB Kockums Flygindustri blev sålt till Förenade Bil och
blev 1952 ombildat till MFI, Malmö Flygindustri.

1950 flyttade Kurt tillbaka till Halmstad och blev
rekryterad till Haldex i Halmstad,
där man bland annat
tillverkade taxametrar.

Här blev Kurt kvar, tills han blev pensionerad.

Innan Kurt började med fullskalaflyg, var han en
aktiv modellflygare och medlem
i Halmstad Flygklubbs
modellflygsektion.

Kurt var också en aktiv fullskalasegelflygare och mångårig
medlem i Halmstad Flygklubb
där han var byggledare i kraft
av sin erfarenhet och kunskap.

Med tanke på alla bilder så ordar jag inte mer om historiken,
utan jag kommer
att lägga kommentarer vid bilderna,
så utförligt jag kan.

Allt material jag har, kommer att kräva ca 10 inlägg
på bloggen, vilka jag
kommer att publicera efterhand,
som jag hinner.

Jag ser Kurts bilder, som det absolut viktigaste och
jag har många att publicera.

Denna första post om Halmstad Flygindustri handlar
om Kurt Persson personligen
och hans anknytning till
produktionen av flygplan och hans deltagande i flygning
och underhåll.

Alla kommande inlägg om AB Flygindustri är på något
sätt anknutna till Kurt Persson.

 

 

Alla bilder, där inte annat anges, är tagna av
Kurt Persson,
som alltså oförbehållsamt innehar
copyrighten,  vilket upphovsrättsligt
skyddar
bilderna genom nationell och internationell lag..

 

 

 

 

08-_DSC4842

Kurt Persson som värnpliktig 1945-1946 vid F 14 Halmstad.

01-1-DSC01697

Kurt Persson vid stugan i Haverdal, 89 år ung.

03-3-DSC01703

Kurt hade mycket att berätta, som jag inte hade en aning om.

04-5-DSC01737

Kurt Persson montör vid AB Flygindustri i Halmstad och
AB Kockums Flygindustri 1940-1950.

06-4-DSC01730

Kurt i berättartagen vid sina fotografier.

Kurt är troligtvis den siste,  som ännu är i livet
från montörsstyrkan vid AB Flygindustri i Halmstad.

09-24-_DSC5227

Kurts lumparkompisar vid F 14 1945-1946.
Kolla den individuella stukningen på plattsmäcken…
Kurt i bakre ledet något till vänster.

11-26-IMG_1065

Kurt vid en Grunau Baby B.

Det märkliga var,  att vid  AB Flygindustri i Halmstad tillverkades
bara 2 Grunau Baby från tyska byggsatser.
Övriga Grunau Baby tillverkades av AB Flygplan i Norrköping,

som dels tillverkade färdiga plan dels producerade byggsatser.

Som ni ser i bakgrunden,  har AB Flygindustri flyttat ut och
in kom Widengrens konfektionsfabrik.
Motorkärran i bakgrunden är en Klemm 35, vilken lätt skiljs
från Klemm 25, då vingarna är “knäckta”.

12-27-IMG_1066

Kurt och en kompis framför Halmstad Flygklubbs hangar vid
Civila Flygfältet i Halmstad på tidigt 50-tal..
Bakom dem står en av flygklubbens bilar.
Flygklubbarnas bilar var ofta målade i rött och gult

eller vitt och svart,  för att de skulle vara lätta att upptäcka.
Synd inte bilen finns kvar…hade nog varit värd några kronor.

13-29-IMG_1068

En av flygklubbens vinschbilar.

Det fanns ingen standardvinschbil man kunde köpa, utan flygklubbarna
byggde ihop sina egna konstruktioner av de mest vilda slag.
Det viktigaste var en stark V-8 motor,  som hade kraften att dra upp en

segelkärra utan att tveka !
I Lidköping, när jag bodde i Västergötland, åkte man vinsch uppdragen
av en Chevrolet Corvettmotor med 245 bhp!
Där gick det uppåt,  antingen man ville eller inte !

Kurt med foten på bakre kofångaren.

14-30-IMG_1069

En Baby som Kurt var väl förtrogen med.
Vad som sitter på nosen med en vimpel ?

Det är ett pitotrör, som ger dynamiskt tryck
till hastighetsmätaren bland annat.

15-32-IMG_1076

Under kriget var många lantbrukare utkallade
i beredskap, vilket gjorde, att andra fick
hjälpa
till att bärga skörden. Här är ett gäng från
AB Flygindustri ute i grödan och gör en insats.
Kurt i mitten i första raden med vit skjorta.
Inga sura miner här inte, utan alla besjälade
av samma anda
vilken var så klart påverkad av kriget.

1-12-Fullskärmsinfångning 2015-08-01 192545
                                                                                                 Bilden från en tysk bok från 1944 “Segel Flug”

2-08-Fullskärmsinfångning 2015-08-01 192352

Kurt vid vingen på Gunnar Brenkners Grunau Baby
vid Segel-SM i Örebro 1945. Kolla den härliga bilen
med sufflett…hade varit något att glida med idag.
Denna Grunau Baby var byggd 1942 och havererade
1958 då den skrotades.

16-33-IMG_1089

Fyra man ur montörsstyrkan vid AB Flygindustri Halmstad.
Från vänster: Kurt, Nisse A, Nisse J och “Blacki”.

17-34-IMG_1092

Samma gäng som bilden ovan.
Jag minns fortfarande eternitplattorna,  som byggnaden var klädd med.
Håller i tusen år.

44247-img-web-0 birger nilssonEn av delägarna från Kano-Verken Birger Nilsson sittande i en
SG-38 utstyrd med den tidens störthjälm…han var vd 1939-1941.

1-1111
Ingenjör Rudolf Abelin 1943

civila

Vy mot de västra stadsdelarna från Civila Flygfältet.

18-35-IMG_1099

Ett glatt gäng med medlemmar i   Halmstad Flygklubb    framför en SG-38.
Bilden från tidigt 50-tal och representerar med de
närvarandes klädsel
väldigt väl, hur ungdomen såg ut då…

Jag tänker tanken….tänk om en riktig punkare med hår stående rätt upp,
säkerhetsnålar genom kinder och öron,  som genom ett under dykt upp  helt plötsligt?
Hade han blivit omhändertagen och insatt på hospital
eller hade nedanstående  herrar blivit totalchockade ?
Ja, det var bara en tanke som slog mig…

För övrigt var det  vid denna tidsepok, som det var ett honnörsbegrepp att
vara hel och ren !
En dygd så god som någon.

19-37-IMG_1107

Piloter och likasinnade verkar spana mot aktiviteter i skyn
ovanför Civila Flygfältet. Alla på bilden medlemmar
i Halmstad Flygklubb.
Platsen just framför hangaren,
vilken tillsammans med medlemmarna 1956 flyttades till F 14.

20-39-IMG_1110

Motorburen ungdom 50-talet.

Motorcykeln till vänster…? jag tycker märket på tanken ser ut som
ett BMW-märke, fast motorn är ju en JLO. Jag vet JLO byggde en
250 cc twinmotor i början av 50-talet. Kan vara en sådan eller ?
Den andra cykeln är en   Ardie  . Kurt står längst åt höger.

21-40-IMG_1111

Utrustning: Hatt skinnjacka eller rock. Inget annat.
Det var hårda grabbar på den tiden. Ganska allvarliga
var man också. Kolla regskyltarna fram. Inga dåliga grejor.
Kurt på Ardien. Jag undrar,  om inte bilden är tagen nere
vid gamla industriområdet på Söder i Halmstad.

22-01-_DSC4736

Halmstad Flygklubbs lag vid SM i segelflyg vid sin Fi-1.
Piloten längst till höger Gunnar Brenkner,  före detta Gunnar Jönsson…
Kurt i vit skjorta till vänster vid Grunau Babyn. De andra två är Bertil och Brandt.

23-02-_DSC4762

Laget vid SM i segelflyg 1944 på  Ålleberg  framför kärran,
som är en Fi-1, tillverkad av  AB Flygindustri Halmstad.
Planet hade för den tiden goda flygegenskaper och var godkänd för avancerad flygning.
Piloten i mörka glasögon, Gunnar Brenkner och till höger om honom Kurt Persson.
Det måste ha varit en stor fördel,  att ha med männen i laget,  som hade byggt kärran.

24-04-_DSC4767

Förberedelser för start.

25-05-_DSC4777

3 man ur laget. Kurt, Kjell och Gunnar Brenkner

26-06-_DSC4838Bygget av en vinge till en Weihe utomhus vid AB Flygindustri Halmstad.
Kanske för att undvika gaserna från lösningsmedlen man arbetade med…

27-07-_DSC4852

Kurt Persson i en Grunau Baby på Ålleberg då han avlade prov för sitt C-Diplom.
Båtmössa var nog ett vanligt plagg inom flyget vid denna tid.Inga baseballkepsar
då inte. Grunau Baby kunde man både flyga som “Sedan”, täckt cockpit och som
“Cabbe” öppen cockpit.

28-08-_DSC4888

Kurt är med och kör  vinschen i kostym, vit skjorta och slips
ihop med Bernt nere vid Civila Flygfältet.
Notera fälgarna på vinschvagnen….träfälgar.

29-09-_DSC4913

Arbetsstyrkan med flygplanmontörer vid AB Flygindustri 1943-1944.
Kurt i bakre ledet till höger. Se de unga arbetarna som sitter bakom
stabben till
den färdigbyggda Weihe-kroppen.

30-10-_DSC4950

Kurt och “Blacki” monterar bromsarna(?) på hjul till kanske en Fi-3.

31-11-_DSC4970

Gunnar Brenkner beredd starta med sin Grunau Baby vid Segelflyg-SM
i Örebro 1945.
Vid höger vingspets stöttar Kurt Persson.

32-12-_DSC4976

Man är på väg att hämta kanske efter en utelandning vid SM i Örebro.
Ingen dålig bil ! Fast här krånglar den…varför ser inte dagens bilar ut så här ?
Då hade man kunnat laga de själv…När man studerar flygplansvagnen
och jämför med dagens smidiga vagnar,
ser vi,  att tiden fört utvecklingen
framåt med stora steg.
Tänk vi denna tid, mitten av 40-talet,  om en pilot
landade ute? Det var inte enkelt. Leta upp var man är på kartan. Se efter om
man kan köra
fram bil och flygplansvagn till planet. Leta upp någon med
telefon på landsbygden. Det var inte många, som hade
telefon på landet vid
denna tiden. Sen ringa till TL eller tävlingsledaren, om det nu var på Ålleberg

och informera var plan och pilot finns. Sen var det att sitta ner och vänta.
För du vet…det fanns ju inte så mycket Iphånar då….som man kunde sitta och fippla på…

33-13-_DSC4977

Inför starten vid SM i Örebro 1945 studerar piloten Gunnar Brenkner
iförd rock, spetsbyxor och långa läderstövlar samt en militärliknande
båtmössa och selen till en sittfallskärm skyn över startplatsen.
Kurt Persson står avslappnad till höger.

34-14-_DSC4994

Kurt övervakar monteringen av Babyn i Örebro.
Han ser till,  att vingen hakas på rätt,  så att vingbultarna,
då den andra vingen ska på passar in.

35-15-_DSC4995Nere vid Halmstad Flygklubb, som har dragit ut sin flygplansflotta av segelplan.
Ett glatt gäng ställer upp för foto. Jag kan identifiera Gunnar Brenkner med båtmössa,

Bernt,  Kurt och längst bak Bengt Klauser.

36-16-_DSC5002

Som sagt: Mycket slit och lite släp…Kurt under vänster vinge.
Babyn hade ju inte hjul utan en skida. Men man kunde montera

ett hjul tillfälligt vid marktransporter,  för det skulle gå lättare.
En situationsbild från Halmstad Flygklubbs aktiviteter

vid Civila Flygfältet på Söder.

37-17-_DSC5075

Kurt och Bernt kör vinschen vid Västra Strandens kant i Halmstad.
Bernt sköter gasen och Kurt sköter bromsen, samt det viktiga verktyget,
som hugger av wiren,
om det uppstod en kritisk situation och segelplanet
behövde göra en snabb landning och lösgöras från linan.

Det fanns visserligen på vinschlinan  ett bleck försett med en brottanvisning,
som då belastningen blev för stor skulle ge sig, vilket
medförde att linan lossade
mellan vinsch och flygplan. Men det var inte alltid det fanns tid att
montera blecket….Vindstruten med dess stolpe i bakgrunden. Enligt uppgift
från Kurt ska stolpen stå kvar fortfarande,
60 år efter att struten togs bort…

38-18-_DSC5089

Medlemmar i Halmstad Flygklubb. Glada och förväntansfull ansikten.
Fast Gunnar Brenkner till höger i båtmössa tycker jag ser ut som en nitisk SJ-konduktör…

39-19-_DSC5129

Arbetsstyrkan vid AB Kockums Flygindustri i Malmö
stående framför en P-51 Mustang
döpt till “STINKER”..
Jag tror Kurt stå längst bak med huvudet vid frontrutans
list på Mustangen.

44-björn persson

Kurts medlemskort i Halmstad Flygklubb. Vad som är
intressant för mig i alla fall, är att det  är
en gammal
modellflygkamrat till mig,  som var kassör i föreningen.

Det var Bertil Dahlqvist, fotograf i Laholm sedermera,
som skrivit under kortet.
8 kronor i årsavgift…hmm vad
kostar det i dag ?

1-10-Fullskärmsinfångning 2015-08-01 192510
Bertil Dahlqvist 1982

1-11-Fullskärmsinfångning 2015-08-01 192525Halmstad Flygklubb 1944.

Det var noga med titlarna…se på Bertil Dahlqvist…kandidat !

45-DSC_1004Intyget som visar att Kurt var byggledare i Halmstad Flygklubbs Segelflygsektion.
Troligtvis blev han byggledare i kraft av sin erfarenhet och sitt hantverkskunnande.
Byggledaren svarade för reparationer och underhåll av klubbens plan, vilket gjorde

uppdraget ansvarsfullt.

Ja,  detta var den första lite allmänna delen om Kurt Persson, då han arbetade
vid AB Flygindustri i Halmstad och AB Kockums Flygindustri i Malmö.
Denna artikel uppdaterar jag efterhand,  då jag finner något värt att lägga till.

Snart kommer del II så häng på låset !

Allt material på denna blogg, hangflygning.se,
är skyddat enligt
Lagen om Upphovsrätt.

MERA OT-FRIFLYG

 

 

 

Jag tröttar väl inte ut dig med mina bilder ?

 

 

 

 

 

 

För här kommer ett litet bildspel med bilder
från perioden 2010 – 2020.

Bara några ögonblick och människor att minnas.

Tiden går…

Häng med !

 

 

 

 

 

 

FI-3, ETT FLYGPLAN FRÅN AB FLYGINDUSTRI.

 

 

Lastseglare  från Halmstad

 

 

 

 

 

 

 

I slutet av kriget beslöt myndigheterna,  att Sverige på grundval
av krigserfarenheten, skulle konstruera och bygga en lastseglare,
vilken kunde transportera trupp och material.

En lastseglare är ett motorlöst glidflygplan som kunde lösa
logistiska problem, innan helikoptern fanns.

Uppdraget gick till AB Flygindustri i Halmstad som var en väl
fungerande och effektiv produktionskälla för segelplan.

Man hade utrustningen och framför allt skicklig personal.

Lastseglaren döptes till Fi-3, vilket betyder “FlygIndustri Projekt 3.” 

Planet hade två piloter och kunde ta 10 utrustade soldater.

Planet fick en modern konstruktion, jämför med modernare plan
som Hercules eller Caribou.

Kroppen var av svetsade stålrör och byggdes i jiggar.
Vingen var konventionellt uppbyggd och var kanske
planets akilleshäl.

1944-1945 lades produktionsfabriken i Halmstad ner och flyttades
till Malmö, där Kockums övertog projektet.

Det byggdes 4 lastseglare. Planet provflögs 1944, men under den
fortsatta flygutprovningen uppstod troligen
ett brott på vingen,
vilket orsakade ett totalhaveri med förlust
av plan och pilot.

Piloten lämnade planet men fick en felfunktion på sin
räddningsskärm och  omkom. 

Kanske skärmen var av den konstruktionen,  där utlösningslinan
var fäst i planet ? Någon som vet varför skärmen inte fungerade ?

Man beslöt,  att med hänsyn till detta en kort tid efter, att skrota
projektet. Dessutom hade möjligheterna kommit att köpa in
helikoptrar för vertikala förflyttningar.

Så vitt jag vet, finns inget av de skrotade lastseglarna kvar.

Jag hade den ofattbara turen att träffa Kurt Persson, som var montör
vid AB Flygindustri och som kunde hela historien, om vad som
producerades där och vad som skedde.

Dessutom fick jag kopiera hans fina fotoalbum, med kan jag lova
helt unika bilder. Jag är mycket tacksam för det.

Tidigare har jag publicerat hundratals bilder på min blogg om
AB Flygindustri. Skriv “Flygindustri” i sökrutan upp till höger,
så finner du bilderna. Det är det värt, om du är intresserad av
svensk flyghistoria.

Copyrighten på alla bilder tillhör Kurt Persson Halmstad.

Här kommer några bilder och du ser att denna konstruktion
är avsevärt modernare,  än de vilka användes av tyskar eller
allierade under kriget.

 

Fi-3 bakkropp med longeronger och spant och linor till höjd- och sidoroder.

Förarkabindel Fi-3.

Stålrörskonstruktionen till kroppen Fi-3.

Framåt mot cockpit.

Kropp Fi-3 och till höger Björn Andreassons första
motorplanskonstruktion,
vilket var prototypen till BA-4.

Kroppen där man kan se den relativt tunna vingprofilen.

Närmast Kurt Persson monterande hjul till Fi-3.

De 4 lastseglarna som byggdes klart. En provflögs
och havererade,
resten skrotades.

UTPRINTNING AV EN MODELL.

 

Framtidens sätt sätt att bygga ?

 

 

 

 

 

 

En kamrat, Frankie, har printat ut under ganska lång tid
och jag var hemma och kollade hans senaste alster.

Det som behövs är en printer, substrat och program till printern,
så den skriver ut,  det som ska skrivas ut.

Frank har skrivit ut två segelmodeller de senaste dagarna och
resultat blev fint. Delarna blev lätta, lättare än vad du bygger med balsa.

Efterbehandling av ytor behövs egentligen inte, men man kan våtslipa
om man vill. Alla spryglar, förstärkningar och vinglås är inkorporerade
i vingen. Segelmodellen har en tredelad vinge,   där delarna snäpper in i
varandra med hjälp av de printade låsen och ett kolfiberrör.

Det ska bli ytterst spännande att se,  hur modellen flyger…

Programmet till denna 2-meters el-seglare kostade 40 dollar på
nätet. Vad substratet kostade vet jag inte, men det var inte dyrt.

Här kommer några bilder på modeller och hans utrustning.

 

 

2 m elseglare printad

Hur vingen är uppbyggd.

Här syns hålet för kolfiberröret och låsen för vingfastsättningen.

                                                                                                                          Cockpit med färdiga servohållare

Printer 1.

Printer 2.

Kroppen till en Sinbad. Vikt 69 gram…

SVENSKA MÄSTERSKAPET FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER 2014-2016

 

 

 

 

En tillbakablick på ögonblicken…

 

 

 

 

 

…då vi inte drabbats av Covid och vi kunde samlas
utan rädsla för smitta.

Håll med om att livet var enklare innan pandemin.

Jag fann dessa bilder bland återfunna bilder på en
bortglömd hårddisk.

Så jag beslöt att publicera det. Jag gör det som ett
bildspel för att spara utrymme på min webserver.

Det är dyrt nog som det  är att hålla liv i min blogg
med sina 20000 bilder…

Det kostar mig 2500 kr per år.

Men jag vill inte klaga, då jag får mycket tillbaka
från mina besökare.

Här kommer ett litet enkelt bildspel. Glöm inte att
kolla så din webläsare står i HD läge.

Häng med !

 

 

JAG KUNDE INTE MOTSTÅ…

 

 

 

 

…tillfället att fotografera lite vadarfåglar.

 

 

 

 

 

 

 

Vi har nu haft,  i stort sett,  ostlig vind i 10 dagar,
vilket naturligtvis påverkar vår natur.

Längs västkusten innebär det, att tång och alger,
som ligger vid strandkanten ackumuleras och växer
till större depåer, där fåglar finner mycket mat.

Vår Laholmsbukt ligger som ett parkettgolv vid ostlig
vind, vilket skapar betingelser för att observera sjö-
och vadarfåglar.

Jag åkte ner till Skummeslöv igen, eftersom det var
gott om småvadare där i strandkanten, där de letade
mat inför flytten.

För ett par dagar sedan var jag där och vi  såg då
en ägretthäger. Tyvärr bommade jag den med kameran.

Ägretthägrar fanns även uppe vid Ringhals.

I dag var det gott om strandpipare,  som springer på
sina oroliga  spindelben i letandet efter godbitar i
vattenbrynet.

Många unga kärrsnäppor dök upp och de var ganska
lättplåtade.

Jag kunde komma ca 50 m från fåglarna.

Så här kommer några fågelögonblick från min expedition
till stranden Skummeslöv.

 

Strandpipare

 

 

Ung kärrsnäppa

 

 

Kärrsnäppan lutar sig mot sidvinden…

 

 

 

STORSEGLARE PÅ ÅLLEBERG

 

 

 

 

 

Var skulle storseglare vara,
om inte på Ålleberg ?

 

 

 

 

 

 

 

 

De senare åren har jag besökt Storsegelträffarna
på Ålleberg och imponerats.

Stora modeller flyger i regel bra och skalalikt.
Synd de är så dyra…

Jag har samlat på mig en väldig mängd bilder
och i stället för att ha de liggande på hårddiskar
kan jag ju lika gärna publicera det här.

Det följer inga kommentarer, utan du får själv
låta fantasin flöda runt bilderna.

Luta dig bakåt och njut…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

HANGFLYG…SOM VI UPPLEVDE DET.

 

 

 

 

 

Bilderna från Hovs Hallar,
Tjärby och Tönnersa
för några år sedan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag satt och bläddrade på en gammal hårddisk,
som jag kört en recovery på och fann lite bilder.

Tycker de är synd att radera, då de för oss som flög
innehållere mycket minnen om episoder och händelser,
som vi vi erfor under våra flygningar.

Hovs Hallar är ett av mina favoritflygställen.

Kan jag inte flyga, får jag en naturupplevelse.

Här kommer några bilder på mig och Pär L.

 

 

 

Tönnersa Strand efter en storm

                                                 Pär med sin “Lunak”

En av Pärs modeller i skyn över Tjärby

Pär startar sin “Banana” vid Tönnersa Strand.

Lunak efter landning i buskarna segeltorp

 

Den gamle…

Blue Phoenix på hanget Segeltorp.

 

 

Uppe på Platån

DRÖM DIG TILLBAKA TILL 1945…

 

 

 

 

…och återupplev SM i segelflyg 1945.

 

 

 

 

 

Andra Världskriget var slut, gränserna öppnades och
frihetens vindar blåste.

Så var läget sommaren 1945, vilket måste ha inneburit
en kraftig vitalisering för segelflyget i Sverige.

Under 30- och 40-talet var flygintresset mycket stort
i vårt land. Vid denna tiden såg människor upp mot skyn,
om ett flygplan passerade. Det var ju en ovanlighet, som
bröt vardagens förmenta tristess.

Vem ser upp mot skyn idag ? Nä, inte många, då människor
i dag har fullt jobb med att fippla med sina Ifånar…

1945 var engagemanget stort för olika hobbyverksamheter.
Man var tvungen att var fysisk aktiv för att kunna deltaga.

I dag handlar allt om Ifåne, dator och tv. Man lever i en
virtuell värld, där allt ska vara omedelbart gripbart…

Men 1945 var det annat. Då gällde verkligheten.

Segelflyget dog inte ut under kriget i Sverige. Tvärtom
det var mycket aktivitet och vi byggde många nya plan
både ute i klubbar och i industriell skala.

Så plan fanns det.

1945 avhölls SM på Ålleberg, som då var en ny institution
administrerad av KSAK och finansierad av staten för att
fånga upp flygintresset och som spinoff-effekt få piloter
till flygvapnet, som då behövde mycket personal.

Under denna period utgavs nästan ett oändligt antal
flygtidningar, med mer eller mindre långvarig utgivning.
De flesta var av typen “Hon dansade en sommar “…

Bilderna har jag tagit ur tidskrifter som sedan mer än
75 år varit avsomnade och därmed är upphovsrätten
enligt svensk lagstiftning upphävd.

Hoppas bilderna ger en bild av material, entusiasm
under detta SM och “Örebrotävlingen” 1945 !

 

 

 

 

 

 

Du kan kolla detta, om du vill se på modernt segelflyg:

 

 

 

 

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER I BOLLERUP 2022

 

 

 

 

 

Här kommer del VII !

 

 

 

 

Bilderna tycks aldrig ta slut eller ?

 

 

 

 

 

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER I BOLLERUP 2022

 

 

 

 

Här kommer del nummer 6 från tävlingen.

 

 

 

…bara ett enkelt bildspel…som är uppdaterat 12.9 2022

 

 

 

 

 

MORE PICS OLD TIMER FREE FLITE SWEDEN

 

 

 

Bollerup 2022 part IV

 

 

 

 

 

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER I BOLLERUP 2022

 

 

 

 

…här kommer inlägg nummer IV…

 

 

 

 

Bara bilder…

 

 

 

 

 

 

SM I OT-FRI FLYG BOLLERUP 2022

 

 

 

 

Här kommer del 3 !

 

 

 

 

 

 

“Jag tillhör Modellflygvapnet” !

 

Ännu ett bildspel utan krusiduller…

Du kan stanna bildspelet, om du vill detaljstudera
en bild.

Önskar du en fullsizebild, alltså i stort format, PM:a
mig, så skickar jag.

Buckle up and enjoy !

 

 

 

 

 

EN VÄLSKRIVEN KOMMENTAR FRÅN SM I BOLLERUP AV…

 

…Ingvar Nilsson,

som beskriver lite av hans

modellflygande och erfarenheter.

 

 

 

 

                                                              Ingvar skriver:

Snygga foton -som alltid!
Ja,  Mats är en verklig entusiast och kan massor om
luftens mystiska rörelser.

Jag är relativ nybörjare inom friflyg och först för
några år sedan,  fick jag lärt mig, hur man känner termik
i startlinan på en segelmodell.

De modeller som är konstruerade för 70 år sedan “söker termiken”.
Hur detta går till,  har jag aldrig fattat, men för c:a 15 år sedan kom
en av mina radioassisterade motormodeller med konstruktionsår
1935 ungefär, in i en termikblåsa och radio-assist betyder,
att man inte kan styra så mycket utan mer få modellen att flyga
hemåt igen, men den fastnade i en blåsa och flög högre och högre
och drev bortåt med vinden.

Den har en elmotor så jag försökte flyga ur blåsan med full fart
på motorn och fulla roderutslag, men den kom inte ur…
till sist syntes den inte.

Senare samma dag kom ett ungt par med modellen.
Den hade dom hittat under en solitärfura på ett stort kalhygge
4,5 km längre bort och fattat, att det nog var vi som hyste
modellens ägare…

Ja det var en tävling i Flugebyn. En tävling som kallas 4+4.

Man flyger max 4 minuter med motor, därefter skall man
glidflyga så nära 4 minuter som möjligt och landa inom en
cirkel med 15 meters radie om jag minns rätt.

Det var detta, som fick in mig på friflyget, ja redan de gamla egyptierna
höll på med modellflyg och då “handkastglidare”.

Ja termik… den modell som jag syns med i bildserien,  när jag
handkastglider (testar så den är i trim) den är från tidigt 1950-tal
och heter Viking och är konstruerad av en Ragnar Odenman.

Tävlingsklassen heter S-int, alltså Segelplan internationell klass.
Klassen finns kvar men heter idag F1A och tävlar man med
färdigköpta grejer om man skall vinna VM.

Men dessa modeller är inte lika godmodiga som de 70 år
äldre “Sintorna”.

Så – en modell i klass S-int startas med 100 meter lina.
Min drar startlinan uppåt med bortemot vad ett enliters mjölkpaket
väger när den hittat termik. Innan den hittar termik, så får man
springa mot vinden för att hålla linan sträckt, annars kan linan
koppla ur.

När jag känner att jag har stabilt drag i linan,  kopplar
jag ur och tidtagaren startar sin klocka och brukar behöva en
kikare för att följa modellen.

Idag flyger vi normalt bara 120 sekunder för att få en MAX.

Max poäng per flygning är då 120 poäng.
Modellen har ett ur,  med en arm som släpper från uret,
när inställd tid har gått,  sedan urkopplingen av linan.


Vi säger att vi fusar. FUSE – ja det är något som brinner av.
En elektrisk smältsäkring heter ju Fuse på engelska.
Istället för klocka kan man använda bomullssnöre som indränkts
med salpeter och sedan fått torka. Den blir som en långsamtbrinnande
stubintråd.

För att få modellen att gå ur termikblåsan,  fusar man.
Med detta menas oftast,  att man låter stabilisatorn fällas upp upp
30-40 grader och då blir det obalans i modellen, eftersom även
stabilisatorn på dessa friflygande modeller oftast har en vingprofil
som ger lyftkraft. Ja så börjar den komma ner.

Istället för ett snöre till timern från stabilisatorns bakkant kan man
ha två pianotrådar längst bak, en i stabben och en i bakkroppen
så båda sticker rakt bakåt med 7-8 mm avstånd.

Då sätter man en bit fusesnöre mellan ett gummiband,
som håller stabbens  bakkant på plats. När glöden i snöret når gummibandet,
brinner det av och stabben fälls upp.

Alltså – vill man veta något om luftens egenheter,  så är Mats en
mästare att förklara på ett begripligt språk för oss nybörjare…

 

Ingvar Nilsson

SM I OT-FRI FLYG BOLLERUP 2022 DEL II.

 

 

 

 

 

…och här kommer bildspel nummer II av troligtvis V….

 

 

 

 

 

Det är inga märkvärdigheter…bara några fångade
ögonblick från tävlingen…

 

 

 

 

 

 

 

 

SM FÖR FRIFLYGANDE OLD TIMER MODELLER I BOLLERUP 2022.

 

 

 

 

Här följer del bildspel 1 av troligen 5…

 

 

 

 

 

 

 

Ja…nu är det genomfört, SM i OT-friflyg i Bollerup 2022.

Här kommer mina tankar och mina intryck.

För mig, som varande en icke speciellt friflygande utan
mestadels radioflygande person, är SM i Bollerup en av årets
höjdpunkter, då det gäller modellflygupplevelser.

Jag åker alltid dit, som alla tror jag, full av förväntan.

Att vi kan flyga på marker tillhörigt Bollerups
Lantbruksgymnasium är helt Bo-Eskils förtjänst.

All heder till honom för detta !

Inkvarteringen skedde huvudsakligen på Österlens
Gästhärbärge, under många år drivet av vår vän Henry.

Nu har han dragit sig tillbaka för att göra annat och den
nya ägarinnan, Lena, har kavlat upp ärmarna.

Vi hoppas hon kan dra runt hjulen så hennes verksamhet
går bra och att det för oss gäster fortfarande blir lika
trivsamt att bo hos henne, som det var, då Henry var
“Le petit patron”.

Lycka till Lena !

Mitt första intryck inför briefingen var: Det är ganska få
deltagare…och tanken som slog mig var ju varför ?

Tja,  den bistra sanningen är ju,  att vår medelålder är
mycket hög och Karon kommer och ror sina resor
över Styx med tidens oundvikliga regelbundenhet.

VI dör bort helt enkelt.  Samtidigt som nyrekrytering
är ett svårt kapitel. Jag tror,  det är gjort, vad som kan
praktiskt göras och vad vår energi orkar med.

Vi lever i en annan värld i dag, jämfört med den
verklighet
som fanns då våra OT-modeller konstruerades
för 70-80 år sedan.

Då fanns inte tv-, dator- eller Iphonevärlden.

Då fanns ett program i radion, matiné, cykel och
vindtygsjacka och Karlsson Klister.

I dag ska allt vara omedelbart tillgängligt och klart
att bruka.

Det fungerar inte så med att vara oldtimerfriflygare…

Där har allt sin tid.

Tiden i dag kräver inte fysiskt arbete,  utan i nu krävs det
omedelbar tillgänglighet och uppdateringar !

Kanske dags att backa lite…kanske allt inte var bättre
förr men…

Vi modellflygare kanske måste bli mera öppna och utåtriktade.
Inte vara ett litet skrå…Låt mig förklara lite.

Då jag är ute och flyger med mina radiostyrda segelmodeller
på hang eller termik, passar jag på att att göra ohöljd
propaganda för vår hobby genom att sprida info om modellflyget.

Människor jag möter på Hovs Hallar, då jag flyger hang,
de är ofta intresserade och vill ha förklaringar.

Men de säger…jag kan inte bygga. Jag frågar…hur många
friflygande OT-modeller ligger i garderoberna outnyttjade,
som det inte flygs med ?

Kanske en outnyttjad resurs, som kan styras över med lite
mentorassistans till presumtiva friflygare ?

För som sagt, vad har vi att konkurrera med ?

Vår hobby har totalt förändrat sig med tiden naturligtvis.

Om du vill bli världsmästare i F1C,  köper du 4 färdigbyggda
och intrimmade modeller i Ukraina för 200000 kr.

Sen har du bara att flyga…lite hårddraget kanske.

Vi som är kvar, vi håller flaggan högt och halar den inte
ens då vi sjunker !

Nåväl, jag anlände fredag på morgonen och väderläget
var bra med sol och instrålning med aningen lite för frisk
vind, men det påverkade inte tävlingen, mer än att hämtarna
fick långa promenader efter modellerna.

Termiken var regelbunden och stark och tävlingen malde på.

Naturligtvis flögs det bort modeller…Det är oundvikligt, då
man flyger exempelvis 5 minuter i 8 sekundmeters vind på
ca 120 m höjd.

Under dessa 5 minuter flyttar sig en modell ca 2.5 km !

Vi var i det lyckliga läget,  att åkrarna vara nyskördade,
varför
modellerna syntes väl mot den skånska myllan.

Men ändå…Jag hade med min drönare och avspanade
kvadratkilometer av jordbruksmark i sökandet efter
bortflugna plan. Drönaren tar högupplösta bilder och
finns modellen på marken, då ser jag den.

Så en drönare är ett ypperligt hjälpmedel. Fast sitter
modellen i ett träd, kan det vara kört.

Jag menar, att har man lagt ner sin själ på att bygga en
modell, då skulle jag minimera risken för bortflygning.

Alltså i första hand se till att lita 100 % på timern så
modellen fusar i rätt tid.

I andra hand skulle jag förse modellen med en radiobeacon
som jag kan pejla.

I tredje hand, vilket är det bästa;

förse modellen med en GPS-tracker, som används via
en app i telefonen. Enligt uppgift väger en sådan idag 2-3 gram.

Jag förutsätter att alla har försett sina modeller med en adress
och telefonnummer för en eventuell upphittare.

Samt att denna information är korrekt.

Att flyga bort en modell, det är ju en stor besvikelse.

På lördagen blev vädret fantastiskt. Lite frisk vind på
förmiddagen, men fram emot 11-tiden stillnade vinden
helt.

Det hela blev mycket njutningsfyllt.

Dessutom tillkom 4-5 nya piloter på lördagen. Roligt.

Hur det gick tävlingsmässigt,  kan du läsa på SMOS
hemsida så småningom.

Än en gång, det jag skrivit ovan är mina reflexioner
och tankar.

Jag tog 3500 bilder och har editerat fram 500…
Av dessa kommer jag att publicera ca 300.

Dessutom tog jag 25 videosnuttar med min lilla
Mobiuskamera, som jag ska editera, när jag har tid och
publicera
på min blogg och på YouTube.

Så häng i, det kommer bilder !

Bilderna kommer i tidsföljd och är en blandning av
bilder klippta ur
video, bilder från Mobiuskamera och
bilder från mina systemkameror.

Så kvaliteten kan variera.

 

 

 

 

 

 

INTE BARA FLYGPLAN…

 

 

 

 

… svävar över vårt land….

 

 

 

 

Ofta hävdar jag, att det händer alltid något
icke planerat, då jag är ute för att få mig en
sväng i luften.

Det gör det också. Behållningen av min flygning
behöver inte vara själva flygandet med modellen,
utan något som är associerat till det.

Läget onsdag var vad gäller vädret, att vi hade
en högtrycksrygg över södra Sverige, som gav
ett stabilt väder med mycket sol från en klar sky.

Ingen molnbildning på grund av inversion,
luften troligtvis genomvarm varför förutsättningarna
för termik som bildar Cu-moln var dåliga.

Dock, torrtermik, det vill säga termik (varm luft som stiger)
som inte skapar de vita Cu-molnen var trolig.

Start kl 11 med min “Introduction” försedd med vario
och en Mobius i fall att…

På 40 m fick jag en blåsa och kunde efter lite gnet
komma så högt jag önskade. Väl på höjd märktes
att termiken var stark och framför allt utbredd.

Man tycktes glida runt i konstant lyft. Det gjorde
det hela enkelt, men för att få lite spänning i
flygandet, bromsade jag ner mig, för att se på
vilken lägsta höjd jag kunde fånga en blåsa.

Det lägsta, enligt min exakta höjdmätare angav,
det var 14 meter.

Uppe i skyn drog vråkar förbi under sin migration
till södra Europa eller Afrika för en behaglig
vintervistelse.

Ännu tycks inte flytten kommit igång riktigt,
för då kan du få se,  hundratals vråkar ligga

kurvande i samma termikblåsa.

Ormvråk är en mycket skicklig termikflygare…
nästan lika bra som min modell…
…vilket man inte kan säga om gladorna.

De har inte samma nedärvda förmåga att flyga
termik som vråkar och bra modellflygplan.

Ofta piggybackar gladorna på ormvråkar eller
min modeller. det märkliga med glador är,
att om jag lägger min modell och kurvar i sjunk,
händer regelmässigt att gladorna slår sällskap
med min sjunkande modell…inte speciellt smart.

På den platsen jag flyger häckar, vill jag säga nästan
en koloni med glador i ett skogsparti, så att flyga
med glador här, det är ingen ovanlighet.

Så även i dag var det livlig rovfågelsaktivitet.

Naturligtvis hoppades jag få med någon fågel
i min kamera,
som jag flög rote med i blåsan.

Min kamera satt monterad i 45 graders vinkel åt
vänster på ovansidan av nosen filmande video.

Min kamera, en Mobius, som är en favorit,
den tar förvånansvärt bra bilder och video
och jag rekommenderar den varmt.

Bilderna är till ytterligare visso klippta ur videon,
vilket på verkar kvaliteten. Mina bilder är oxå
starkt uppdragna, vilket försämrar bildkvaliteten.

Men det handlar inte bara om kvalitet och pixlar.
Det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tid.

Så lite bilder blev det.

Mun tid i luften blev nästan 3 timmar och för dessa
3 timmars flygning hade jag förbrukat 545 mA för
mottagare, servo och elmotor. Ganska energisnålt
eller ?

Eller kanske en indikation på hur bra termiken var.

Efter 3 timmar i flygstolen var jag genomstekt och
avbröt. Jag sitter, om jag kan, alltid i skuggan av
min bagagelucka för att inte bli för knaperstekt i solen.

Men jag for hem mycket belåten efter en fin upplevelse
och spänd på,  hur min eventuella bilder blev.

I morgon blir samma väder, så då tar jag med
en ny stor elseglare !

 

 

En gröda som håller sig grön även i torka är fodermajs.
Fortfarande grönskande i det gula landskapet.

Glada

 

 

Lätt att känna igen på den delade stjärten.

 

 

EN UPPLEVELSEDAG PÅ HOVS HALLAR…

 

 

 

 

…som jag inte velat vara utan !

 

 

 

 

 

Vi har nu ett högtrycksbetonat tryckläge över Skandinavien,
tack vare ett delvis blockerande högtryck över Azorerna.

Detta förhindrar nu i viss mån lågtrycksvandringen över
Atlanten in över oss.

Ett högtryck innebär i regel vid denna tid svaga vindar och
uppehåll.

Det var exakt så det var, för möjligheten för N vindar fanns
på Hovs Hallar. Visserligen kunde vinden vridas av sjöbris
efter lunch,  men eftersom vi i kustluftrummet hade en stabil
skiktning utan Cumulusbildning, var inte risken speciellt stor.

Alltså iväg med min tjeckiska modell “Introduction” med 3 m
spännvidd och vägandes 900 gram.

Under färden noterade jag vindar vid Båstad – Kattvik på ca
5 m/sek norväst…Såg bra ut och lovade gott.

Men framkommen till parkeringsplatsen vid Hovs Hallar
möttes jag av nästan ingen vind !

Typiskt Hovs Hallar som påverkas av Hallandsåsens
näsa ut i Kattegatt.

Parkeringen nästan tom på bilar. Det märks semestrarna
börja sina.

Men en gammal seg hangflygare ger inte upp. Han tar beslutet
att knega upp på Platån med sitt pick och pack.

Beslutet grundade  jag på  50 års erfarenhet av hangflyg på
Hovs Hallar…

Uppkommen erfor jag , att vinden var ca 1 m/sek Nord.

Inte mycket att hänga i granen, men jag vet, att har jag en
lätt modell,  behövs inte mer vind, för att det ska bära.

Så ut i kan det som kan tyckas flygovissheten…

Först bara sjunk och turbulens, men jag vet,  att man
ska ha is i magen och fortsätta rakt ut.

Jovisst jag fick lyft. Mycket svagt men stabilt.
Efter en vända åt höger
hade jag fått 50m höjdvinst
och ett stabilt läge.

Inga problem att flyga och samtidigt kunna sitta ner
och njuta
av naturen och den egna modellen,
som jag vill säga
i den lugn vinden majestätiskt gled !

Dagens väderläge innebar,  att det bildades varm luft
framför hanget ovanför all sten och klippor. Detta
hindrar den laminära tryckvinden från havet och gör
att hanget “pustade” lyftet. Men eftersom jag var på
tillfredsställande höjd, var det inga problem.

Inte bara får jag fin flyg- och naturupplevelse,  då
jag flyger här. Jag träffar i regel trevliga och nyfikna
människor,  som är nyfikna på mitt flygande och vill
bli informerade. Jo, jag försöker att övertyg alla
att börja med modellflyg !

Många vill oxå få info om själva Hovs Hallar, vilket
jag i mån av kunskap försöker delge…

Under flygningen använde jag två av mina
Mobiuskameror för dokumentation.

En okänd flög med drönare samtidigt som jag
på hanget. Jag fotograferade drönaren,  men kan
inte publicera bilderna innan de är godkända av
Lantmäteriet för offentliggörande på publika medier.

Jo, jag fick 3 timmar i luften och fick mitt modellflygbehov
tillgodosett.

Fantastiskt att kunna flyga med en modell på ett hang
vid havet, då havet är blankt som kvicksilver…

Det är en av orsakerna till,  varför jag aldrig tröttnar på
mitt utövande intresse att vara en aktiv modellflygare !

Jag kan inte tänka mig ett liv, där jag sitter och talar
om,  hur det skulle vara att modellflyga. Jag vill ut
och göra det i verkligheten och få goda och stimulerande
upplevelser !

Det gäller att utnyttja tiden, för du kan aldrig få den tillbaka.

Här ett par bilder och alla är tagna ur videon min
Mobius tog.

Panoramabilder mot havet tagna från högsta punkten
på Platån…om någon undrar.

Häng med mig…om du orkar…

 

 

“Introduction” en tjeckisk utmärkt modell.

Min pilotplats och allt klart för start.

Kolla på “Stilla Havet”…

Nu…

“Få luft under vingarna”…

Min utsikt från toppen av Platån

Landning

 

 

 

Ja…mer vind behövs inte.

 

 

ME 163, DET TYSKA RAKETPLANET…

 

 

 

 

…byggdes som en friflygande modell,

av Sten Persson,

mångfaldig svensk mästare.

 

 

 

 

Här är två bilder på Stens Messerschmitt 163 Komet.

Jag låter bilderna tala för sig själv.

Här kan du fördjupa dina kunskaper om Me-163.

 

 

 

 

 

Jo, detta är Stens modell som flyger…

JAG BLÄDDRADE BLAND MINA BILDER…

 

 

 

 

 

…och hittade några…

 

 

 

 

Bilderna berättar för betraktaren vad ögat ser
och fantasin fyller på med resten.

Här lite allmänt av ögonblick, med som jag tycker
hyfsade bilder, vilka uttrycker olika saker och känslor.

Om inte annat så märker jag, att tiden har gått…

Håll tillgodo och det finns lite tankar på bilderna
som förklarar ett och annat.