Om du är flygintresserad,
avsätt söndagen 25. augusti för ett besök på F17.
Flygvapnet genomför sin huvuduppvisning på F17,
Kallinge nere i Blekinge på söndagen den 25. Augusti.
Jag brukar alltid hävda, att flyguppvisningar med det Svenska Flygvapnet är de bäst organiserade i världen efter USAF.
Det är en upplevelse att besöka dessa .
Ska du åka dit, rekommenderar jag du åker tidigt. Det finns inget värre, än att sitta i långa köer.
Sist vi var i Kallinge, gick vi på niten att parkera på en privat åker, där man fick hosta upp 100 kr för nöjet. Fullständigt meningslöst. Parkera på den officiella parkeringen. Där kostar det inget.
Inträdesavgifter finns inte heller.
På dessa uppvisningar brukar det komma 40-70000 åskådare.
På uppvisningen på Malmen/Linköping kom det under två dagar 120000 åskådare !
Hur många kommer till en allsvensk fotbollsmatch ?
Vädret ser ut att bli bra, då yr.no lovat en
stabilisering av vädret till slutet av nästa vecka.
Dagen grydde med lite regnskurar, VSV vind ca 5 meter i
sekunden. Men det var möjligheter för termik.
Jag åkte iväg till ett av mina flygställen, där det finns en
hangkant just mot sydväst. Denna kanten har jag inte
flugit på på många år.
Kanten ligger söder om det vanliga hanget vid Tjärby Kyrka.
Du ser på bilden hur högt det är och hur terrängen runt
om gestaltar sig.
Nåväl, jag monterade ihop min Ava och kollade att allt
fungerade. Slutligen hängde jag på min GoPro på modellens kropp
och jag hade ställt in kameran för 2 stillbilder i sekunden.
Du kommer längre ner att kunna se, vad som skedde
tack vare min kamera på modellen.
Ok, jag startade flög mot vinden, som just nu var västlig
, så flygriktning i princip mot Hovs Hallar.
Då jag var ca 500 m bort och inte speciellt högt, hände
följande med min Ava;
Modellen gick i i en störtspiral åt vänster och den
förlorade höjd. När jag ser min modell på väg ner mot
marken, gäller det att ha en plan för att rädda modellen.
En snabb tanke i min hjärna var : Brownout…
Under modellen fanns en stor veteåker. Alla vet, hur lätt det är att finna en bortflugen modell där …
Jag hade ingen kontakt med modellen, och jag kunde
egentligen bara satt mig ner och inväntat smällen.
Men efter flera tusen timmars modellflygande har jag
lärt mig att reagera instinktivt i dessa situationer.
Jag gjorde följande;
Slog av sändaren och sedan på den igen. En sekund efter
jag gjort det, fann jag, att modellen ändrade beteende.
Den svängde inte lika brant och hade planat ut något så när.
Betänk att avståndet var 500 m från mig till modell,
vilket gör, att det inte är helt lätt med synintrycken,
som talar om, hur modellen ligger i förhållande till
marken.
Nåväl, jag lyckades få håll på modellen, roderna funkade
och motorn gick igång, så jag kunde flyga hem försiktigt
och landa.
Inga skador på modellen, men jag ville veta, vad som
hade skett, då mitt sidoroder gått ut ?
Jag vill tala om, att hela sekvensen med ingång okontrollerbart
läge, tills jag åter hade kontroll, handlar i tid om uppskattningsvis
6-7 sekunder.
Hela mitt agerande var en betingad reflex. Allt vad jag vidtog
kom av sig själv.
Annars hade jag aldrig löst det.
Men vad var det som hände ? Jag kan inte säga 100 % vad
detta bortfall initierades av.
Jag stod lite skymd för planet bakom ett yvigt träd och
det vet vi inte är bra för signaler på 2.4 GHz.
Vidare så hade jag min sändarantenn pekande mot
planet, vilket är det minst optimala då vi använder
1/4-vågsantenner på 2.4 gHz med dess vågutbredning.
Mina ackar var nyladdade. Om mottagaren tappat power hade jag märkt det, genom att telemetrin skulle upphöra.
Men min vario och höjdmätare rapporterade hela tiden.
Därmed inte sagt, att mjukvaran i mottagaren fungerade,
som den skulle.
Jag kan ju se på min sändares display, om min mottagare
kommunicerar med sändaren.
Men, vem tror du har tid med det, i det trängda läget
jag var i ?
Det enda jag vet, är att sidoroder och höjdroder gick i
ändläge plötsligt. Jag fick tillbaka kontrollen efter återstart av sändaren.
På RC-Universe har jag läst om, att om man grejar med
modellminnena, vilket jag gjort häromdagen just med
HyperAvan, så ska man binda om sin mottagare, för
annars kan det ske konstigheter just på JR.
Efter denna nära döden upplevelsen, bytte jag acke
kollade funktionerna noga och startade igen.
Jag fick nästan två timmar i termiken, som slutligen
stördes av en snabbt kraftigt ökande vind i samband med
att ett Cb passerade med sina kalla nedsvep och regn.
Så jag landade snabbt, för att inte utmana ödet.
Under min flygning efter incidenten funkade allt perfekt.
Sen packade jag ihop mitt pick och pack och drog hem.
Hemkommen rev jag ur allt ur Avan, vad gäller elektronik.
Det vill säga mottagare, reglage, variometer, GPS-tracker
och allt som hade med ström att göra.
Allt kollades och jag kunde inte finna fel vare sig på
antennplacering eller kopplingar för ström. Alla kontakter
från servona satt i mottagaren som de skulle.
Sen band jag om mottagaren och ställde in Fail Safen
på nytt.
Min Fail Safe-inställning är; Noll motor, full broms,
lite sidoroder och lite höjdroder.
Inställningarna har jag testat i luften. Avsikten om
mottagaren går i FailSafe är att modellen ska sjunka
och glida kontrollerat i en cirkel utan acceleration.
Vi får väl se, hur det fungerar, nästa gång jag ska ut
med modellen.
Att min HyperAva fortfarande är i flygbart skick,
är på sitt sätt en form av ett mirakel.
900 timmar i luften…
Klart den är sliten. Men den flyger bättre nu, än då jag var
ute och premiärflög den för ca 10 år sedan.
Så jag hoppas på det bästa utfallet !
Här kommer en bildsekvens på incidenten, dokumenterad
av min GoPro, som sitter på vänster sida av kroppen och
i stort fotograferar längs vänstervingen.
Kameran tar 2 bilder i sekunden. Med ledning av den
informationen, kan du räkna ut, hur lång tiden var mellan
okontrollbart till kontrollerbart.
Bilderna på modellen tagna från vingen är klipp från en
video upptagen med min Mobius.
Det är ingen dålig kvalitet med tanke på kamerans storlek !
Den gamle inför det som kunde blivit Avans sista äventyr…
Off she goes !
Här ser du Litorinavallen, som bildat en hangkant.
Bilden beskrivev väl termikflyg på sitt sätt. De två viktigaste medlen finns med; En modell och termik manifesterande sig med Cu-moln.
Jag flög rote med en ormvråkHär börjar krisen, med att mitt sidoroder och höjdroder går ut
…helt utan kontroll på rygg…
Modellen störtspiralar mot…
..den alltmer närmande Terra Firma…
…ser inte så där hoppfullt ut…
…men genom mina åtgärder…
…återvann jag kontrollen igen. Det var nära ögat, ca 10 m över marken !
Katalog för 1951 för ovanstående företag.
Tack Inge Ahlin för inskanningen.
Lågtrycket har producerat och undfägnat oss med mycket
regn, vilket är härligt och behövligt.
Där jag bor, har det de senaste 6 dagarna kommit 100 mm,
vilket på svenska betyder 100 liter för varje kvadratmeter.
Dessutom har vi friska vindar från sydväst. Det är de
sämsta vindarna ur hangsynpunkt och även ur termiksynpunkt.
Vindar från Kattegatt vilka fejar bort termiken som med
en stor kvast.
Men inte kan man gräva ner sig för det. Jag har tagit
mig tid att gå igenom min sändare och rensat ut bland
modellminnena.
Dessutom har jag backat upp sändaren på ett sd-kort om
utifall att…
Mina gamla trötta LiPo-ackar har gjort sin sista resa till
återvinningsstationen.
Man ser att tiden går då man kollar sina ackar..
Jag har framtill nu flugit med upp till 7 år gamla ackar
för mina Avor.
Så de var trötta, antagligen för jag tagit ut för många A
ur ackarna. Det är ett säkert sätt, att degradera deras
kapacitet.
Nu har jag köpt nya Kokamceller.
Hursomhelst, kan jag inte flyga, kan jag till exempel
gå ut i naturen eller bläddra i gamla flygtidningar.
Jag älskar att förfalla till genuin modellflygnostalgi genom att läsa flygtidningar från 30- och 40-talen.
Du kan inte ana vad du kan uppleva ! De är guldgruvor inte bara med fakta, utan de ger en
förklaring till, hur hängivna modellflygarna var vid
denna tid, då vare sig ARF eller CA-lim fanns
tillgängligt.
Modellflygare vid denna tid fick göra allt själv !
Det jag märkt hos tidskrifternas annonsörer är de
fantasifulla namnen på deras företag. Det gällde
då som nu att gör intryck på presumtiva kunder.
Här kommer lite bilder, vilka visar några annonser,
ur en för mer än 70 år sen avsomnad flygtidning och
lite hippsomhappbilder från vår natur.
Hoppa upp på vagnen och häng med !
En motor från 1946. Kolla priset 109 kr. En veckolön på den tiden. “Startar med en knäpp”….?
4.75 för en byggsats…det var då det.
“Förpackad i en trevlig kartong” jaja, alla
försäljningsargument måste framhållas.
På en bazar i Stockholm kunde man köpa en dieselmotor utan namn… Men du vet ju vad den heter…
Ingen dålig åsiktsförklaring från tidningen Aero 1946
Det såldes Willys-jeepar efter kriget. De kunde allt. Till exempel dra en fjäderharv. Det bästa är dock mannen i kostym och hatt i högersätet.
Havtornen snart mogna för plockning. Vi brukar göra marmelad. Innehåller 50 gånger mer C-vitamin än en apelsin.
Naturen paketerar…
Så här ser blomkorgen egentligen ut.
En av mina kamraters hundar, Mira. Kom som
tillvaratagen gatuhund från Rumänien…
Muckie, en rejäl Newfoundland herre i pensionsåldern. Inget rubbar denna hund. En hund som alltid är glad.
Även om han verkar lite moloken på ovanstående bild…
Jag hade spetsat på att åka till Hovs Hallar för ett par hangrundor i fredags, med hänsyn taget till, att yr.no lovat nordväst 5 m/sek.
Nu vet jag, att då vi befinner oss i ett högtrycksläge, kan det vara problem med vindstyrkan. Dock räknade jag med, att det borde blir sjöbris fram på dagen, då solen värmt på.
Men eftersom jag har stort förtroende för yr.no, var min bil lastad 0830 för avfärd.
Vid Östra Karup jämte E6 fladdrade flaggorna på och indikerade nord. Bra tänkte jag, det kan inte vara bättre. Vid Båstad – Kattvik hade vi samma vind; nord ca 5-6 m/sek. Allting tycktes bra.
Vid parkeringen HH visade flaggan på NNV och cirka 4-5 m/sek.
Alltså nedmarsch till Segeltorpshanget där jag till min förskräckelse möttes av 0.5 m/sek Nordväst…
Obegripligt i och för sig, men jag vet, hur vanskliga riktningarna kan vara runt Hovs Hallar.
Vad att göra, jo jag monterade och förberedde mig i väntan
på vind. Efter ungefär 1 timmas väntan och filosoferande såg jag en
skugga på havet, som sakta kom närmare. Först tänkte jag,
vis av erfarenheten, att det var en molnskugga, men det var
det inte. Det kom ett Cumulus Congestus farande och det
var det molnets kallras, som syntes på havet.
Nu gällde det att vara på alerten. Så fort min vindvimpel
började vifta kastade jag ut min Spirit. Jovisst, den gick
utmärkt att flyga, i den då tillfälligt rådande pusten.
Jag skäms lite, men jag flög 14 vändor, eller så länge som
pusten varade. Den varade 5-6 minuter.
Sen hade jag att snabbt rädda mig in för en medvindslandning,
som lyckligtvis gick bra.
Tala om att utnyttja tillfället. Dock insåg jag, att det blir inte flygbart här mer idag,
utan det är till att plocka ihop och dra vidare. Klockan var
nu 1030.
I bilen hade jag min HyperAva och jag bestämde mig för
att flyga termik vid Tjärby.
1145 startade jag min Ava vid Tjärby i västlig vind ca 5 m/sek….
Det var härlig kry korkverkan !
Jag satt i min flygstol och njöt. På vingen på min modell
hade jag min Mobius på en pinne, som filmade min modell.
Efter 3 timmar i luften och en kort paus däremellan landade
jag tillfreds i mitt flygsinne ca 1515.
Du ser, du ska aldrig ge upp, om du är en sann modellpilot ! För då får du din belöning att lägga i erfarenheternas
kammare i din hjärna.
Lite bilder av olika slag från systemkamera och Mobius. Mobiusbilder klippta ur videon.
Hoppa i och häng med !
Du ser havet ligger blankt vid HH…
Inte mycket hopp om vind här inte…
Men vid Tjärby där blommade Cumulusmolnen
…och vimpeln viftade muntert sin signal; 4 m/sek Väst !
Bara att hiva iväg
Ett ganska trevligt perspektiv, om jag vill filma min modell i luften
Det blir rätt snygga pics, trots dålig upplösning då bilden är klippt ur en Mobiusvideo.
…är enligt min mening , F3F-modellen “Manta III” döpt
av konstruktör och byggare Kurt Lennå i Halmstad.
“Mantan” färdigställdes 1983 – 1984 som enhögpresterande
modell för pylonracingtävlingar på hang.
Jag har länge letat efter en bild på Kurts “Manta III”
och fann till slut en bild i dålig upplösning.
Men jag är övertygad om, att du kan se de vackra linjerna och iden bakom modellen.
Spännvidden var ca 270 cm och vikten omkring, vilket är min minnesbild, ca 1.8 kg.
Kurt byggde kroppen i epoxiplastlaminerade glasfiber. Vingarna var ett komplicerat sprygelbygge klädda
med hemgjort glasfiberlaminat.
Klädseln av vingen utgjordes av glasfiberlaminat, som Kurt tillverkade på en spegel för att få en fin yta.
Höjdstyrverket var en svagt vinklad V-stabbe,
där stabbhalvorna var helt rörliga.
Kroppen var uppbyggd som en smal och hög fiskrygg
med sidoroder längst bak.
Stabbhalvorna var också klädda med laminat.
Kurt hade genom sin konstnärliga begåvning och känsla för form och färg lackerat modellen utsökt. Han sprutade med mycket förtunnad akryllack.
Modellen var ett mästerverk och en för ögat härlig upplevelse.
Ovanstående modell är “Manta I” som byggdes och blev klar
våren 1975. Denna modellen har som synes lite annan
vingkonfiguration och en renodlad V-stabbe.
Kurt smällde denna modell tyvärr.
Hur flög “Manta I” ? Låt mig säga att den var i grunden mycket snabb, utrustad med en Epplerprofil huvudsakligen Eppler 182.
Vi vet, att Kurt var en ytterligt försiktig och noggrann
person, då det gällde hanteringen av sina modeller.
Det kanske medförde, att han inte flög sin vackra Manta
så mycket, som han hade behövt för att flyga in sig på den.
Kurt klagade på att “Manta I” hade svårt att komma ur svängarna och att den ville klippa under belastning.
Jag såg aldrig Kurt flyga med sin “Manta III” tyvärr,
varför jag inte kan ge något omdöme.
Mantan i olika versioner kom till i mitten av 70-talet,
vilket är 45 år sen.
“Manta II” var en mindre modell, som var byggd mera konventionellt, men ändå fylld med Kurts ideer och lösningar. Kroppen byggt i glasfiber, sprygelvingar klädda med glasfiberlaminat.
Jag kan ha glömt detaljer eller kommit ihåg fel,
men det blir ju så.
Undrar var Kurts “Manta III”slutade sitt liv ?
Men att “Manta III” är den vackraste F3F-modellen som någonsin byggts i Sverige, det vidhåller jag med emfas.
Det är orsaken till, att jag publicerar ovanstående.
…då vi besökte Hovs Hallar. Det var i prognosen utlovat 5 m/sek nordväst och under dagen ökande till 7 m/sekund.
Det är en perfekt prognos både för modellflygare och skärmflygare.
Jag var på plats kl 13 och då hängde redan en skärmflygare över Segeltorpshanget, vilket är det lägre hanget vid HH.
Kommer du till parkeringen vid värdshuset, går du genom grinden till vänster och följer stigen.
Då jag kom, var parkeringen full av bilar och speciellt många tyska turister, eftersom deras semestrar just har börjat i norra Tyskland.
Jag tog mig ner till hanget, med allt som behövs och det jag hade medfört i dag, var utrustning, så jag kunde videofilma min modell från en punkt framför min vinge.
Efter montering av modell och min Mobius framför vingen,
kastade jag ut och möttes av suveränt lyft.
Det var starkt och jämnt och lättfluget, då vinden var komplett laminär.
Ibland kom turbulens då det var termiskt, men det varade inte speciellt länge.
Vetskapen om att jag hade kamera ombord, gjorde att jag flög lite noggrannare än vanligt och att jag försökte få med skärmarna på bild, då jag flög.
Efter 45 minuter i luften landade på den fria gräsytan, som förresten är turbulensfri.
Där jag efter landningen möttes av en icke blinkande kamera … Det visade sig, att ett av gummibandens om håller kameran på utliggaren, det hade glidit och aktiverat avstängsningsknappen !!!
Så det var bara, att efter en vätskepaus åter starta.
Denna gång blev det en film på min modell. Jag tog videon utan stabilisering, men det får duga, för att ge dig en känsla för, hur man upplever sin dag med en modell på Hovs Hallar.
SKärmflygarna hade sin fina dag med ett problemfritt lyft, som gjorde, de kunde njuta av sina flyg.
Vinden var nordväst och det var inte rekommendabelt att försöka kana upp på stora hanget vid Platån.
Men det gick ändå att klättra högt. Jag tror, det var Jan från Eslöv, som kom högst.
Det var som vanligt mycket människor ute i naturen och promenerade, vilket är förståeligt. Man märker, hur marken slits, nu då det är torrt. Men gräset återhämtar sig, då regnet kommer.
Klockan 1630 packade jag ihop nöjd och belåten.
Bilderna är tagna med systemkamera, Mobius och GoPro.
Bilder från luften klippta ur video.
Häng med på lite hangflyg och se hur det är !
start
De människoätande kalvarna på HH.
Hanget bar högt idag.
Bra aktivitet vid Segeltorp.
På denna och följande bilder kan ni lära er konsten
av Johan att dra upp en skärm och starta.
…eftersom det är lite varmt nu… SMHI varnar för fint väder… Hade det inte varit bättre, om SMHI varnat för tråkigt väder ?
Tänk att få höra följande från SMHI uppläst i radion:
SMHI har i dag utfärdat en Klass 3 Varning gällande för
hela landet. Från eftermiddagen kommer det att råda
extremt tråkigt väder.
Allmänheten varnas för att se upp mot skyn . Om utevistelse
är ett måste, bör ni förse er med en röd clownnäsa för
att lätta på molokenheten hos er själv och medmänniskor.
Allmänheten uppmanas att dra ner persienner och
rullgardiner
Trots domedagsbasunerna åkte jag till Hovs Hallar i dag fredag för att få mig en hangrunda och enligt skräpmedia
riskera att möta Apokalypsens fyra ryttare…
Varför jag åkte ? Jo vindmätaren på HH visade 2.9 m/sek nord. Om den är rättvisande, borde det vara perfekt på Platån.
För säkerhets skull tog jag med två modeller om utifall att…
En Spirit och en Blue Phoenix. Antingen kan jag flyga med
den ena eller den andra.
Så det var att hänga på sig utrustningen vid parkeringen
och ta sitt pick och pack och sträva uppför den hala
grusbranten.
Flaggan vid värdshuset visade N, så jag hade visst hopp
om flyg. Uppkommen på Platån gick jag till pilotplats Fortet och
vinden blåste ca 3 m/sek rakt på med dragning på NNO.
Men jag fortsatte upp till höga krönet på Platån, lade
ner mina prylar och möttes av 1 m/sek….
Som vanligt är förhållandena minst sagt omväxlande
på HH.
Frågan var, om jag skulle gå tillbaka till Fortet och
flyga där, eller jag skulle bli där jag var.
Mitt beslut var att stanna på toppen, då jag hade
förhoppning om sjöbris.
Varför jag hade hopp om sjöbris ? Jo, då jag spanade
in över land, såg jag att Cumulus började blomma
kraftigt, vilket tyder på termik.
Stiger varm luft, ska den ersättas och därviduppstår
sjöbrisen, då kall luft sugs in , för att ersätta den luft
som stigit och bildat Cu.
Eftersom det var mycket svag vind, monterade jag
min Blå Fenix och hängde på en kamera. Sen var det
bara att vänta sittande på min tuva och vätskekompensera.
Jag hade med 1.5 kylt vatten och det gick åt under
de 4 timmar, jag befann mig på HH.
När jag märkte, att vinden började öka, jag kunde
se vindkårar komma från Kattegatt, kastade jag ut.
Jag fick kasta 5 gånger, innan jag hittade lyft.
Jovisst, jag kunde hålla mig uppe, men det var
på håret. Flyger jag under marginella förhållanden på Platån,
får jag inte riskera att modellen sjunker under kanten,
för då kan jag inte rädda mig in på kanten och landa.
För att hålla mig uppe fick jag använda 45 års
hangflygerfarenhet.
Annars hade det aldrig gått. Det gällde att flyga
ekonomiskt, veta var det bästa lyftet är och inte vifta
med roderna.
Det gäller, att modellen får flyga själv, så mycket det
går i sin egen trimfart.
Ibland släppte en blåsa vid kanten och då steg jag
in i den och hängde med den upp.
Men det var lite termik, eftersom luften troligtvis
var genomvarm och inte var adiabatisk.
Tusan vet vad jag flög på…troligtvis ett svagt hanglyft
parat med en och annan svag blåsa. Ingen varmluft
som steg från klippor, för där hade solen inte värmt på.
Jag hattade mig fram, tills klockan var 1530, då jag
packade ihop. Klockan 1100 exakt kastade jag ut.
Därefter hemfärd. Då jag hamnade i bilköer till en
hantverksmässa i Norrvikens Trädgårdar.
Jag vände och körde en annan väg.
Man märker man sitter i en bilköpå sommaren,
hur blöt vägen är från alla ac-aggregat. Att ha AC är ju ett måste i dag… Jag hade 18 grader
i min bil. Yttertempen var 26.5.
Jag tog lite bilder från kanten med min GoPro.
Om du orkar i värmen så häng med !
Om jag ska ut och flyga i morgon ?
Självklart, för då är det läge för fin termik, då det
finns utsikter för en passerande åskfront, som kyler
ner luften.
Då kan det bli adiabatiskt.
Den gamle hangflygaren…men han har gnistan kvar !
Oralight släpper igenom ljuset.
På väg ut mot kanten
Inte roligt att landa i denna brant !
Här ser du, att det börjar blomma över land.
Denna sluttning har jag besegrat tre gånger, när jag bärgat en modell eller resterna därav !
Denna näsa skapar turbulens vid nordostlig vind.
Miljöpartistens hemliga blöta dröm; att äga en sådan bränsleslukande farkost…
Inte mycket vågor eller vind…
Mot eftermiddagen växte Cu-molnen till sig.
En sädesärla pinnade på med de tunna benen och letade mat till sina ungar. Jag tyckte hon lyfte fötterna högt över den varma marken…?
Bilden togs med en GoPro därav kvaliteten, då fågeln var
10 meter från mig.
Jag skulle egentligen inte ut på någon fotosejour i dag, det var bara meningen, jag skulle fixa ett bakljus på bilen.
Således for jag ner till handikappbadet för att kunna byta lampan där.
När jag gjort, vad som skulle göras, såg jag mig omkring och märkte, hur det blommade överallt.
Det är högsommar nu.
Jag tog min kamera och gick en runda för att
dokumenterade några naturmotiv.
På 5 minuter fick jag naturen med mig hem.
Man behöver inte åka till Sri Lanka för att se växter i ymmig blom…det räcker, man åker ner till trakten av handikappbadet i Halmstad.
Vad som för mig ter sig märkligt, är växternas förmåga
att anpassa sig i den grusiga marken.
Men växterna har under 100000-tals år anpassat sig till barska miljöer, för annars hade de inte i sann Darwinistisk anda överlevt som släkte.
Marken är relativt artfattig, eftersom endast de starkaste,
eller de mest anpassade överlever.
Jag fick med mig några ögonblick hem, vilka speglar
naturen just i dag tisdag.
Vassego !
Varje art har sin bestämda plats i biotopen. Därför har arterna lättare att överleva, då de inte behöver slåss om livsutrymmet och livsbetingelserna.
Havtorn fanns det ymnigt förra året, men det är en växt, som har varannanårscykel på sin fruktsättning kan det tyckas. I år finns det inte alls så mycket bär som föregående år.
Denna blomma med sin invecklade form på kronbladen är ca 10 mm stor.
Den är fulländad i formen !
Allt tycks blomma nu. Helst så spektakulärt som möjligt för att attrahera insekter och bi för pollineringen, vilket säkrar artens fortbestånd.
Synnerligen iögonfallande….
En fiskmåsunge promenerade förbi min bil och levererade sitt visitkort… Jag får associationer till en medeltida drake, då jag ser vad måsen skapat…
bild 1
bild 2
bild 3
Naturen är slösaktig…
Hur många kronblad ? Det är en liten blomma; ca 10 mm.
När jag ser denna bild , tänker jag mig sittande i skyn seende ner, då två blomraketer startat och försiktigt stiger uppåt…eller vad tycker du ?
Denna örten heter…..jag orkar inte kolla i floran, men det är inget sällsynt.
Åkertistel….men vacker för det !
En kämpande åkertistel.
Som en gul parasoll…
En jordhumla samlar pollen och hjälper blomman att fortplantas genom sina besök.
Hej…jag kan inte flyga egentligen, men jag gör det i alla fall !
Käringtand finns överallt.
Strandgrönska.
Smällglim.
Märkligt nog finns på ett begränsat område ett tiotal ekplantor. Varför vill de växa i torrt grus ? Hade jag planterat plantorna i god jord hade de säkert tynat bort…Men sådan är naturen.
Ta inget för givet, ibland tar evolutionen ett snedsteg.
Ingen trängsel på stranden. Men kvällspress och radio har ju lovat jordens undergång, det ska bli 25 – 30 grader varmt. Då blir det tjockt på stranden,
Detta projektet blev aningen…större än jag planerat.
Men skit samma, det är inte dyrare med lite mer bilder.
Hoppas de kan vara till glädje, vilket jag tror, eftersom jag ser hur många, som besöker min blogg efter föregående års redovisning.
Bilderna från Wheels and Wings är en av de kategorier,
som drar mest gäster till min lilla blogg.
Du är alltid välkommen som gäst !!
Tyvärr…blev det så att mina inlägg kom i bakvänd ordning:=(
Det börjar alltså med post 6 och slutar med post 1.
Kom ihåg det finns 6 (sex) inlägg med 400 bilder upplagda !
Kommentera gärna. Det gör du längst ner på sidan, där det bland mycket annat står “Leave a comment “
Nu åker vi igen !
Five Little Queenies riding in a car…
Tänk minimalistiskt…Ett sådant ekipage hade varit perfekt som
tjänstefordon för miljöpartisternas båda så kallade språkrör.
Med två modifieringar…ta ur motorn och sätt in trampor
och byt ut mc:n mot en sparkcykel från Biltema.
Ser ut som en hotfull krigsmaskin eller ?
Ett perfekt färgval för bilen, som speglar den tidens trend. Minglande vid torget.
Det kom en tysk familj och beskådade tillställningen, just jämte där jag satt och plåtade. De var oerhört förvånade, att man kunde köra stora bilar och spela musik högt, utan att ordningsmakten ingrep, eftersom tyskarna kände sig störda… Då jag behärskar deras språk, kunde jag inte hålla mig, utan jag sa på min bästa Hamburgdialekt, att så här gör vi varje lördag hela sommaren i Sverige…
Ser ut som en bil som den Bonnie och Clyde blev knäppta i….
men det var väl en årsmodell 34 de gjorde sin sista resa i…
Här skulle nog Crocodile Dundee sagt: This is what I call rear lights ! Detta utförandet av en VW-buss gör den mycket eftersökt och värdefull. Fönsterna i taket höjer priset.
En bil kan vara lååång. Bara en av fälgarna är säkert värd mer än min gamla Golf…
Jag vill ha en Charger eller Challenger ! Minns ni skurkens bil i “Bullit”,
som Steve McQueen jagade in en tankbil ? Just precis, en Dodge Charger 68.
Ford Edsel, vem minns inte ? Vi, alla grabbarna i 4. klassen, fick i alla fall göra var sin i träslöjden…
Jag hade lyckan att åka i en sådan i mitten av 50-talet
och blev kung för en dag bland kvarterets ungar !
Ein deutscher PKW. Klasse und Qualität ! En populär bil . En Cheva Impala. Impala är ett ord, som kommer från södra Afrika och har sitt ursprung i Zulu-språket. Impalan är ett snabbt hjortdjur. Sådeså.
Ett drama i fyra akter: Man och hustru i pantningsbranschen, ska över gatan med sitt flasklager i plastsäckar…
Allt under kontroll på väg till panteriet… tills…
...mannens säck spricker och sprider flask- och burkförmögenheten på gatan…
Mannen stod paralyserad verkade det och stirrade, medans hans väldresserade fru snabbt
och energiskt plockade upp familjeförmögenheten, varefter hon gav mannen en utskällning,
som hette duga…synd om karlen.
Varför kör jag Golf, om man köra en sån här ?
Snygg klassisk bil.
Inget prål, inget bling. Bara det som behövs. Resultat blev enastående.
Däck och hjul ihop med fronten danar bilens karaktär, tycker jag.
Den sluttande fronten gör att de stora hjulen inte dominerar.
Bilburen motorintresserad ungdom naturligtvis.
Hyfsade bromsskivor fram.
Gänget av glädjespridare
Värmen kräver kontinuerlig påfyllning av vätska. Två av dagens hjältar…
…kanske på väg hit ?
En ganska finurlig konstruktion om man behöver lätta på trycket.
Anordningen ser nästan ut som en skulptur med sina rena linjer, eller vad säger du ?
Undrar om bilen har fått en lackkonservering ?
Flera av damerna bar 50-tals kjolar/klänningar. De utgjorde en fräsch färgklick i Falkenberg.
Detta blir den sista posten jag lägger för nu. Nästan 400 bilder har jag visat fram och det får väl räcka, för att ge dig som gäst en känsla för, hur vi hade det, som besökte Cruisingen i Falkenberg 2019 i samband med Wheels and
Wings.
Vill du ha någon bild i full size så maila mig. Du hittar min adress under rubriken:
“About myself…” som finns på min bloggs första sida. Klicka och du finner min adress och telefon.
Jag tar inget betalt för att skicka dig en bild.
Eventuellt…lägger jag 850 editerade bilder i min Dropbox, som då kommer att ligga öppet för nedladdning, så kan du välja själv.
Jag har gott om plats på servern i Indien… på mitt Webhotel.
Sen är det ju så att en bild säger mer än 1000 ord…
Vad jag ser på mina bilder är glada och goa människor, vilket man inte ser för ofta i dagens samhälle, där alla springer runt med sin ifånar för att “vara uppdaterade”.
Synd att dessa tycks glömma glädjen i livet.
Så håll tillgodo så kör vi en ny runda !
Ungdomen av idag är rojalister…
Där borta !
Sveriges hopp och framtid…ja jag menar allvar!
Osannolikt liten ratt. Undrar vad de gjort med styrservots styrventil ?
Att ha ett Pa på 1200 watt + kräver mycket påver.
Om det lät ? Din fråga är retorisk…
“Nämen vad säger du”…
Härliga chicks med lite hull…ja, jag vet det låter lite mansgrisigt, men jag tycker så !
Nägon slår klackarna i taket bokstavligt.
Bilarna kan man väl säga skiljer sig från Medelsvenssons en aning…
Du ser att ungdomarna är litterärt intresserade genom att skriva
en känd författares namn på bakflygeln. Det gläder en gammal lärare.
Inga sura miner här inte.
Ibland blir det spontan glädjedans…
Hon fick i alla fall en isglass att slicka på…
Överst en skönhet, undre bilden…är texten satiriskt menad eller “Bara sköj” ?
Snygg motivlackning. Både formen och färgen harmonierar med bilen.
En sådan bil åkte min nygifte kompis och hans fru med på deras bröllopsresa vid mitten av 60-talet. De skulle till Tyskland. Vid Hallandsås
gick kopplingen sönder. Han körde hela semestern utan koppling. Han sa,
det var lite jobbigt att starta från stoppljus och sitta i bilköer där det var
ständiga stop and go…
Lite mer bilder på fordon plåtade rakt upp och ner, inga konstigheter.
Ta en koll du vet aldrig…
Det kommer många fler bilder efter hand.
Tur jag har 200 Gb utrymme på min server.
Håll tillgodo !
Modellen blev inte en överväldigande framgång, då den presenterades.
Inte för jag kopplar intrycket av fronten till något maskulint, utan det jag
får är mera associationer till sinnlighetens kvinnliga värld …
Personligen har jag varit där de senaste 4 åren och låt mig säga, att det är en enastående upplevelse att kunna besöka Cruisingen på lördagkvällen.
Inte bara kan du njuta av perfekt restaurerade bilar, utan du kan träffa människor, som kompromisslöst lever upp sina intressen.
Att gå omkring på torget, där cruisingbilarna kan parkera mellan sina varv är en inspirerande och rolig upplevelse.
Jag måste personligen säga, att den för mig roligaste delen är där, låt oss kalla det “Motorintresserad Ungdom” har sina bilar uppställda.
Deras bilar är inte blanka. Tvärtom, man kan se, att bilarna har levt ett hårt liv. Vad som utmärker dessa bilar, är ofta att de är sänkta där bak, så undedel kan gå i marken. Jag antar, man har installerat stötdämpare?, som går att med luft jacka upp/ner för att justera markfrigången.
Lacken på dessa fordon är ett minne, vad det ett gång varit. Ofta sitter det för medelsvensson mycket provocerande stickers på bilen. Det är ofta så många, för att folk ska förstå, att det handlar om satir.
Wheels And Wings betyder mycket för kommunen, då man kan se att alla matställen är packade med bilintresserade.
Under de gånger jag varit där hittills, har jag aldrig sett några sura människor eller slagsmål. Alla verkar gå in för att ha roligt, vilket ännu är tillåtet i Sverige.
De enda poliser jag såg under kvällen, var två cyklande
Kling och Klang. En av crusingvärdarna sa till mig, att polisen håller sig borta för att inte provocera och det har hittills funkat bra.
Sprit ? Öl ? Självklart ! Men ingen störde eller var våldsam.
De som kommit med, låt oss kalla det “Raggarbilar”, hade för det mesta utrustat bilarna med enorma musikanläggningar.
Flera hade PA som gav 1500-2500 W. Det hördes och kändes, då man passerade en sådan bil, då man drog på och baslådorna pumpade .
Jag kommer att presentera massor med bilder, på det jag beskrivit ovan.
Sammanlagt klämde jag 8000 bilder och av dessa har jag editerat 800…som jag kommer att selektera ytterligare en gång.
Varje post på bloggen kommer att innehålla ca 50 bilder.
Så förvänta 5-… poster med bilder.
Mina bilder kommer endast från trakterna runt torget i Falkenberg i samband med Cruisingen på lördagen.
Alla fordon som körde Cruisingrundan på lördagen, har jag plåtat…tror jag. Så det är bara att vänta så kanske du dyker upp med din bil… Jag lägger upp en post om dagen.
Spänn fast dig, så åker vi första heatet !
Jag kommenterar inte i större omfattning, för då avslöjas min djupa okunnighet om USA-bilar !
Förresten, om någon önskar en fullsizebild, så kan du maila mig.
Min adress hittar du under rubriken: Welcome to my …
på första sidan. Bara klicka på rubriken så kommer du till
mina kontaktmöjligheter.
Undrar hur det känns som “Medelsvensson” att hamna i Cruisingkaravanen…
En vanlig bil på träffen; Chevrolet Impala.
En raritet…Ford Thunderbird…
En av mina favoriter
Kallas detta ett Dollargrin…
Ett exempel på hur man kan manipulera frigångshöjd med hydraulik eller lufttryck.
Buick…det var då det.
En tatuerad dam, en dam och en av cruisingvärdarna.
Det var stort antal vackra kvinnor med under tillställningen.
Nog hade bilarna mer karaktär på 50-60-talet…nu ser alla likadan ut…i stort sett.
Mäktig front !
En episk formgivning !
Tänk dig en sådan bakdel på den nya Volvon….
Fenorna hade sin glansperiod…
Denna bilen också en av mina favoriter.
Ja, vad säger du om denna ?
En klassiker.
Svensk ungdom.
Falkenberg vars centrum var fyllt med folk.
Många som såg på bilar som denna tänkte säkert; Tänk om jag haft en sådan …
Hade SAAB haft sådana fenor och bakljus på 9-5 hade man nog inte konkat ?
Det var varmt och för att inte motorn skulle koka under den långsamma
cruisingen, satte man motorrummet till vädring med hjälp av en ölburk.
Pontiac GTO…en drömbil.
Ännu ett bilmärke som gått i graven.
…Å vi kommer från Falkenberg !
Chevor på rad…
Ladies in the boot…
Stay tuned ! Det kommer mycket mer bilder ! Detta var bara en aptitretare !
Eftersom jag gillar att flyga och experimentera monterade jag en kamera på vingen på min Ava.
Genom att använda en furulist ihopsatt med ett kolfiberrör fick jag en stabil förlängare för min Mobius.
Syftet var, att jag skulle filma hela mina modell.
Jag tycker, det blev bra och det gav mig lite annan syn, på hur min modell flyger egentligen.
Min uppfattning är, att anfallsvinkeln är för för låg på vingen. Det har jag haft en känsla
av under lång tid…
Jovisst, lite hög nos har man, då man kurvar
termik, men i detta fallet anser jag, att jag ska
öka anfallsvinkeln på vingen, vilket kommer
att sänka kroppens exponering mot den passerande
luften.
En förändring av alfa på vingen torde räta kroppen i
förhållande till horisonten.
Eftersom det är all-flying- stab på Avan, möter den
inga problem vid förändrad anfallsvinkel.
Den som lever får se, hur det går…
Håll tillgodo med bilder och videosnutten !
Många promenerare…
Vackert vädersmolnen bullar upp sig…
Det jag helst sysslar med…
Denna dagen innebar för mig “gammaldags högsommar”.
24 grader varmt , solsken och vita ulliga moln på himmeln. Detta tillsammans med de överväldigande dofter naturen
med sina blommande örter bjuder på, skapade för mig en intensiv
sommarupplevelse som den jag upplevde hos min mormor och morfar, då man bodde hos dessa på sommarloven för 60 år sedan.
Efter debaclet med min Dean-kontakt åkte jag ut
för att kolla funktionerna på min HyperAva.
Jo, jag vet, jag har bytt kontakterna som var slitna, men jag ville övertyga mig under realistiska förhållanden, att allt är 100 % ok.
Därför drog jag till mitt flygställe. Det var nästan vindstilla, då jag ankom kl 1000. Solsken och begynnande Cu-bildning i kanterna. Där jag var, rådde torradiabatik.
Förutom att jag fixat kontakterna, hade jag klätt om sidorodret, då den gamla klädselen var raddig…
Så igång med all elektronik, koll av räckvidd, roder åt rätt håll och fulla utslag.
Allt är som det ska vara och just som jag skulle starta, kom en glada flygande och la sig i en blåsa framför kanten.
Naturligtvis ville jag plåta den, men det hade flyttat sig, så jag fick inte de bilder jag ville ha, men de får duga.
Sen åter till starten. Jag kastade iväg, kameran i modellen tickade på sina 2 bilder i sekunden som vanligt.
Jag styrde min Ava mot blåsan, där gladan låg och på 50 m höjd slog jag av motorn och började kurva i en ojämn och inte speciellt stark blåsa. Men efter 1 minut och lite justeringar sa min Picolario, att jag steg med 1 m/sek under hela varvet.
Jag tog mig upp, så långt jag behövde och sedan kunde jag sitta i min flygstol och njuta av flyg och natur.
Sammanlagt fick jag 3 timmar i luften endast avbrutet av en kort vätske och batteribytarpaus.
Under min vistelse hade jag märkt, hur kraftig Cu-tillväxten var och att molnen drog sig mot mig. Redan 1130 hade det bildats Cumulus Congestus och dessa var på gång, att slå hål på inversionen och bilda CumuloNimbus.
Detta kan bli något häftigt i väderväg, tänkte jag.
Strax efter kl 12 hörde jag de första åskknallarna, men jag bedömde, det skulle vara ok att flyga en stund till.
Molnen hade gått över till mäktiga Cb och då de närmade sig, märkte jag en markant vindökning och temperatursänkning.
Således tog jag beslutet, att landa innan regnet kom. Lite surt, för termiken var rekordeligt stark nu.
Landning, demontering och inlastning i bilen för avfärd.
Jag skulle ett ärende till markerna där jag jagar och det var i riktning åskvädret.
Då jag kommit en bit närmare åskan, såg jag vilket monumentalt Cb-moln där fanns. Det var fullt utvecklat med städet längst upp och omgivet av iskristaller.
Dessutom, i den södra änden av molnet, hade det börjat
att bildas den typiska valken av moln, som utmärker en
Gust-Front.
Googla, så får du reda på, vad det är.
I anslutning till molnet möttes jag av intensivt blixtrande och ett kraftigt regn med stora hagel i.
Jordbrukarna i trakten fick i alla fall en riktig rotblöta !
I basen på molnet, som jag nästan…vill kalla en SuperCell, kunde jag se virvlande luft, som utmärkte sig som små trattar mot marken.
Dock såg jag ingen av tromberna som fick markkontakt.
Det är typiskt, att det bildas tromber under höga moln,
då det förekommer kraftiga uppvindar där.
Denna vädertyp med passerande kallfronter är mera vanlig
i augusti/september, vilket manifesteras av åskväder och
kraftigare tromber.
Efter passage av molnen kom jag åter ut i strålande solsken.Tala om kontraster !
Om jag hade åskledare då jag flög ? Nä, men jag har blixtlås !
Jag tog lite bilder, vilka illustrerar min dånande flygdag.
Hoppa in !
Här vid X:et hade min Ava landat , då den var ute på egen flygtur. Betänk den hade
ca 1.5 m höjd vid sädesåkerns vänstra kant. Gled över den sådda åkern, passerade
den lilla vägen, passerade ett körfält, gled med ett nödrop över mittstaketet, klarade ytterligare ett körfält för att sedan landa just vid dikeskanten. Stabben låg 1 dm från vägens asfaltkant !
Nu ska vi flyga igen…
Motorstart och kameran medföljer som nästan alltid…
Start
Jag startar aldrig på fullgas…
…utan jag nöjer mig med ca 60 % trottel…
…så det är därför jag aldrig behöver ladda min acke när jag är ute för att termikflyga…
…vilket gladan gör här…
…den är en dålig termikflygare jämfört med en ormvråk eller en gammal ärrad HyperAva !
Naturen stå i sin yppersta blomning just nu i början av högsommaren.
Allt som kan blomma gör det nu i syftet att locka insekter för pollinering.
Min modell efter fullgjort värv.
Det för mig viktigaste; Min modell och min flygstol. De flesta, med ett undantag, har förstått hur viktig stolen är för mig, då jag har en havererad rygg.
Cu Congestus på gång.
Molnen växer och det regnar ur kärnan.
Det blev labilt skiktat efter en kallfront passerat. I gränsområdet mellan kall och varm luft finns förutsättningar för just det väder jag beskriver.
Här växer molnen på höjden. Termiken, uppvindarna i molnet är så starka så den kan slå igenom inversionen.
Här kan man ana konturen av ett Cb.
Mörkret kommer…
Här tycks som en explosion har inträffat…
Det närmsta molnet är en GustFront som håller på att bildas.
En solbelyst väg på landet och i fonden ett apokalyptiskt moln.
Jag tycker det åskar mindre nu, än då jag växte upp ?
Detta är en hemlig bild egentligen…för det är avtrycken av ett UFO som landat i åkern…
Denna bilden vore väl något för tefatskonspiratörerna eller ?
Jag får ibland uppleva skeenden, som skapar lättnad och glädje.
Det skedde för mig i dag torsdag, då jag var ute och flög termik.
Det var torrtermik med spridda blåsor, som efter hand jag steg i dem blev starkare och starkare.
Således satt jag i min goa Biltemastol och njöt av flygning och natur. Allt flöt på, precis som förväntat.
Tills jag skulle ner och landa för att sätta på min kamera på
modellen.
På ca 50 m höjd och med kurs mot havet fick jag tutvarning,
att min sändare tappat kontakt med mottagaren och modellen.
Vad känner jag? Överraskning ? Självklart och sedan maler hjärnan på med skadebegränsning.
Att inte kunna påverka modellen skapar en speciell känsla i magen på mig. Lite grann som då man åker Berg och Dalbana…
Jag agerar inte logiskt i dessa lägen alltid. Hjärnan försöker finna ett sätt att komma ur situation och en stressad hjärna fattar inte alltid rationella och adekvata beslut.
Jag testade roder och det blev inget resultat. All telemetri till sändarens display var försvunnen och jag förstod, att läget var minst sagt akut.
Modellen gled rakt på vingarna västerut och det första
jag gjorde var att slå av sändaren, så modellen skulle gå
i failsafe.
Failsafe har jag programmerat med lite höjd, lite sidoroder
och full broms samt ingen motor.
Inget skedde, då jag inte hade power till mottagaren och jag
förstod, att jag nu bara var en passagerare på min Ava och
jag kunde inte påverka något mer utan bara åka med.
Naturligtvis förstod jag att försöka gå i Failsafe är en
dödfödd idé, eftersom jag saknar ström till mottagaren.
Men sådan beslut tar man under stress.
Modellen flög in över kyrkan i Tjärby, där den till min
lättnad började svänga. Det är ju inte så inbjudande
att landa inne byn bland fastigheter, bilar och gravstenar.
Modellen svängde runt och gled elegant mot mig och hanget. Jag hoppades den skulle vara så kursstabil, så den kunde ta sig fram dit, där jag befann mig.
Då modellen kom i höjd med hanget, låg den på ca 10 m höjd och mitt hopp ökade.Jag hoppades att den snabbt skulle
förlora höjd, men en Ava har högt glidtal och ville inte det jag
önskade.
Då modellen kom till kanten där jag stod, utsattes den för
turbulens från hanget och svängde 90 grader höger, alltså flög modellen riktning Laholm.
Jag lade ner min radio och sprang fram till kanten för att kunna se varthän modellen flög. Sikten från hanget skyms av träd. Jag sågi alla fall, att modellen gled majestätiskt
söderut och jag bad en bön, att den skulle landa i veteåkern.
Det sista jag såg av den, var att modellen vred åt väster igen, innan den försvann för mig.
Min slutsats omedelbart var, att Avan borde ligga i veteåkern.
Eftersom jag tappade ögonkontakt med den, då den var på
ca 3 m höjd, inbillade jag mig, att den kan inte glida så långt.
Men då hade jag underskattat min Ava !
Jag tog mig ner till veteåkern och gick längs kanten ivrigt
spanande efter något blått och vitt.
Jag tänkte, att denna relativt stora modell, inte skulle kunna
helt uppslukas av sädesfältet, med tanke på de stråförkortningsmedel
man använder idag.
Men jag kammade noll. Så jag gick längs cykelvägen tillbaka men ingen Ava.
Jag klättrade upp för hangkanten och fann en plats,
där jag kunde spana ut mot fältet. Jag scannade fältet noga,
men jag såg ingen Ava.
Nu började jag bli svett. Mitt beslut nu var att gå i spåren
jordbrukarens traktor gjort på fältet för att kunna få syn på
något, då jag var närmare.
Jag ska säga, att det var jobbigt. Inte såg jag någon modell
för den delen heller.
Jag var säker på?, att modellen låg i sädesfältet. Det borde
den göra med tanke på vad jag såg innan den försvann…
Hur skulle jag finna den, om jag inte kunde se den,
då jag gick runt på åkern?
Jo, jag funderade på att åka hem, hämta en annan elseglare
försedd med kamera och min laptopdator och sedan ta ett
par hundra bilder från 100 m höjd, för att jag sen skulle kunna
kolla bilderna i datorn i bilen.
Om jag gjorde så, drog jag slutsatsen att modellen skulle dyka upp…
Jag menar en modell…den kan ju inte bara försvinna.
Dock, innan jag åkte hem, tog jag bilen och körde längs de vägar,
som fanns där.
Jag började inne i Tjärby, sen körde jag ut på stora vägen riktning söderut.
Något blått blixtrade till på min högra sida och efter en koll i backspegeln såg jag en Ava vid vägrenen…Klang och jubel !
Först ville jag inte tro det, men det var min Ava.
Således körde jag ner till rondellen, svängde in på den mindre vägen, som går parallellt med den stora.
Då kunde jag parkera och ta mig över vägen trots den
vanvettiga trafiken till Avan.
Jag vill säga, att då jag kom till min modell, kände jag en enorm tillfredsställelse och glädje, att jag funnit modellen.
Modellen låg helt utan skador och dess mottagare var,
då jag kollade, död.
Då jag tog isär modellen, förstod jag, det var glappkontakt i Dean-kontaktdonet. Dessa hankontakter är försedda med två fjädrande bleck, som ska tillförsäkra en absolut kontakt.
Den hane som satt i modellens LiPo hade förlorat det ena blecket, därför inträffade händelsen. Det var enkelt för mig att provocera
fram glappkontakten.
Att modellen var oskadd, måste vara resultatet av ett flertal
mirakel. Den hade glidit 150 m på 1-2 m höjd, just klarat norrgående fils täta trafik, med ett nödrop klarat mitträcket och klarat att landa just vid vägkanten på åkern.
Med tanke på den täta trafiken på vägen och hur fort fordonen kör här, är det osannolikt, hur modellen kunde ta sig till dikeskanten utan skador.
Hemkommen satte jag i en ny Dean-kontakt och nu fungerade
det perfekt.
Att kontakten var sönder var inte så märkligt, med tanke på alla
de gånger jag har anslutit min acke till modellen.
Men nu vet jag det och kommer att hålla koll på ansluningsdonen
i framtiden.
Att få tillbaka min kära Ava var härligt och att den desutom
var i perfekt skick.
Tänk om en långtradare kommit, då min Ava sakta gled över vägen… Det kunde blivit småpinnar av den. I och för sig ett ärorikt slut för en trotjänare !
Men nu hänger den fortfarande med.
Vad detta lärde mig ? Jo, det visar, hur viktigt det är, att man
följer en bortflygande modell med blicken, så länge det går. Sen börjar man leta, med den fakta man har.
I mitt fall kan jag säga, att om jag stått kvar på kanten, hade jag sett var modellen landade, men jag hade brått.
Aldrig kunde jag tro, att min Ava kunde glida så långt !
Som jag brukar säga; Då jag är ute och flyger, händer alltid det oplanerade eller oväntade.
Det är väl det, som ger krydda i livet för en aktiv modellflygare.
Att så mycket oväntat drabbar mig, beror på att jag flyger i stort sett varje dag. Gör jag det, är ju sannolikheten för felfunktioner större ! Enkel sannolikhet; Gynnsamma/Möjliga.
Förstå, att det var en glad modellflygare, som kuskade hem med en hel modell !
Jag tyckte, jag bara ville berätta denna händelsen med
lycklig utgång.
Det kunde ha blivit totalhaveri. Med en skrotad modell,
med skrotad telemetri, med skrotad GPS-tracker och med
pulveriserad Picolario variometer.
Trackern kunde jag inte använda, eftersom strömförsörjningen
fallerade. Kanske man skulle ha ett särskilt batteri till GPS-trackern ?
Men det finns ju ingen plats i modellen !
…två stridsvagnar, P5 och P6, förevisades hos maskinbyggarna.
Två av andra världskrigets bästa stridsvagnar förevisades i modell på Ålleberg vid maskinbyggarnas utställning.
Det var dels en Panter, panzerkampfwagen 5 och en Tiger, panzerkampfwagen 6.
Dessa två typer var totalt överlägsna de stridsvagnar, som de allierade hade till förfogande.
Om du googlar finner du oändligt med material om ovanstående stridsfordon.
Ska jag rekommendera en bok förslår jag Otto Carius “Tiger”.
Modellerna var ett bevis på ett utsökt hantverk. Modellerna vägde 100-130 kg styck.
Byggarna tog ut stridsvagnarna och visade hur de såg ut då de körde. Imponerande och verklighetstroget.
Så när som på en sak…jag saknade klappret av bandplattor mot asfalten.
Vad som återstår på dessa modeller, så vitt jag förstår, är smådetaljer och målning.
Hoppas de återkommer nästa år då vi även hoppas få se strv 103 färdigbyggd.
Jag videofilmade stridsvagnarnas körning, men enligt Murphy´s Lag, fipplade min GoPro så det rann ut i sanden.
Dock så tog jag en massa bilder som jag redovisar med lite kommentarer.
Hoppa upp och åk med !
Tiger
Att sitta i en Sherman och möta en Tiger i en duellstrid…dåliga odds !
På tornets sida 3 rör…det är rökgranater man kan skjuta i väg,
för att dimma in stridsvagnen om man blir plötsligt påskjuten.
Närmast en Tiger, bortom en Panter.
Inget sluttande pansar här inte. Otto Carius berättar i sin bok att hans Tiger hade 37 träffar efter en strid, men att den fortfarande var helt stridsduglig.
Här ser du vad som utmärker Tigern; Tung bepansring,
bra bandaggregat och rejäl bössa.
Panter, som efter att barnsjukdomarna kurerats blev ett formidabelt vapen. Var under utveckling hela tiden med större kanon, gyrostabbat sikte, ir-belysning och även gyrostabbad kanon i höjdled.
Det geniala bandaggregatet med sina bärhjul som satt om lott. Bärhjulen upphängda i pendelarm och avfjädrade med torsionsfjärdring, vilket gav en mjuk gång i terrängen.
Banden var mycket breda för att ge lågt bandtryck, vilket man erfor var viktigt under fälttåget i Ryssland.
Den gula grejen framtill är mörkläggningslyktan.
På sidan en startvev…Jo man kunde veva igång Maybach-motorn, då den var försedd med en Inertia-start som var allmänt förekommande på flygplan.
Bakpansar
Rejäla patroner.
Motorluckorna
Jämte tornet en läskstång för att dra ur kanonen.
Vagnchefens och laddarens lucka i tornet
Låsning av bandbultar med bricka och saxsprint. Dock undrar jag om inte det var bricka och fjäderring på originalet.
Drivhjulet
Gummit från den tyska tillverkaren Continental. Senaste versioner av Panter skulle ha helmetall- bärhjul för att spara på gummi.
Här hålle en bandbult på att krypa ut. Hände ibland.
Här börjar krisen, med att mitt sidoroder och höjdroder går ut
Senaste kommentarer