En hantverkare som sitter på en trottoar vid en av
våra gator och utför ett makalöst arbete ?
Ja, jag vet, det vore en illusion. Det vore en omöjlighet i vårt samhälle.
Men i Pakistan fungerar det.
När jag ser mannen arbeta, med ett fåtal enkla verktyg, tycks det mig som nästan rituella rörelser. Inget onödigt, utan bara det som krävs, för att lösa arbetsuppgiften att gjuta ett tandat hjul.
Allt går med en rutin som är inarbetad sedan lång tid.
Här finns inte minsta tvekan eller osäkerhet.
Tänk dig, du som bor i ett utvecklat land, att du ville ha ett sådant hjul tillverkat…hur mycket skulle det krävas, för att få det gjort ?
I Pakistan gör denna gjutningens virtuos detta på 23 minuter…
Jag kan inte nog uttrycka min respekt för denna yrkesman.
Ta dig tid och se på videon, som jag bäddat in.
Den finns på YouTube.
Det kanske ändrar din uppfattning om, vad som är möjligt att åstadkomma bara med yrkesskicklighet
och kunskap.
Tänk dig denne man sittande på en trottoar vid Storgatan i din stad…
När det är lovat bra förhållanden för hangflygning, sticker vi iväg förväntansfulla.
Tisdagen var en sådan dag, då allt skulle stämma.
Men…visserligen möttes vi av solsken och värme, men vinden vid hanget var i stort noll.
Anders startade sin lätta modell, eftersom det är en elseglare och fann att 20 meter upp och 30 m ut från hanget, bar det perfekt.
Det berodde på, att vid hanget stannade varmluft upp från klippor och strand, vilket gjorde, att den laminära svala havsvinden inte kom in till kanten.
Anders kunde njuta sin flygning, men vi andra vi fick avvakta.
Jag försökte två gånger, men båda starterna resulterade bara i 20 sekunders flygtid och landning bland buskarna.
Skärmflyg var inte att tänka på, utan det blev att beundra utsikten och sträckande ejder.
Vid 15-tiden avbröt modellflygarna och åkte hem. Dock utan besvikelse eftersom det varit en avkopplande dag med fina intryck.
Här lite bilder tagna med Mobius och bilderna är som vanligt klippta ur en video.
We will be back !
Nu fattas bara lite vind…
…även för modellflygare…
Anders startar.
Kom man ut och upp funkade allt bra.
På väg att landa
Lasse från Mellbystrand hälsade på motorcykelburen.
Försök nummer 1.
…det går vingligt…
…och landning vid stigen…mer eller mindre kontrollerat och överstegrat…
…depå…
Anders med sina modeller…från ArtHobby i Polen.
Vi borde ha en bronsstaty på Hovs Hallar som manifesterar 50 års hangflyg där…
Jag fann denna fina film på Youtube i 4K. Man ska se den som en produkt av sin tid under kalla kriget.
Den tidstypiske amerikanske hjälten, Jimmy Stewart,
vilken var en av de mest berömda skådespelarna i USA, tjänstgör i filmen som 1.st pilot ombord en B-36.
Han beledsagas naturligtvis av tidstypiska galanta damer.
Jimmy Stewart tog värvning i USAF efter Pearl Harbour. Han fick utbildning till pilot och tjänstgjorde till en
början som flyglärare.
Han förflyttades till England och tjänstgjorde som chefspilot på B-24 Liberator och flög 20 raider över Tyskland.
Stewart erhöll höga utmärkelser för sina insatser och blev så småningom brigadgeneral i USAF.
Han deltog även under Vietnamkriget och flög B-57 Canberra.
En sann amerikansk hjälte, som inte hycklade,
utan han gjorde en insats för sitt land.
Vi kan ju jämföra Jimmy Stewart med John Wayne… John Wayne deltog inte i kriget men i filmer sköt han ner det Kejserliga Japanska Flygvapnet 5 gånger om.
Han var enligt myndigheterna för gammal för att tjänstgöra i det militära försvaret och dessutom var familjeförsörjare undantagna för tjänstgöring.
Att inte få tjänstgöra och tjäna sitt land i krig,
upplevde John Wayne som en stor besvikelse hela
sitt liv.
Han tyckte om att beteckna sig såsom varande
“A true american”. Men på hans gravsten står; “Feo, Fuerte y Formal”
Filmen om B-36 nedan är mycket fin och perfekt
restaurerad. Peacemakern hade en cruisingspeed
på ca 360 km/tim och en maxfart med Westinghouse
jetmotorerna inkopplade på nästan 700 km/tim.
Kolvmotorerna, vilka var 6 stycken, gav vardera
3500 bhp…Att byta tändstift på dessa var jobbigt
…336 styck !
Ett av många problem med B-36 var att kolvmotorerna
tog fyr, beroende på att de var monterade bak/fram ,
vilket medförde dels att det blev isbildning i förgasarna,
som gav för rik bränsleblandning, vilket kunde orsaka
brand från det överflödiga bränslet och dels att motorerna
var svåra att kyla ordentligt.
Videon är ett fint tidsdokument.
När “Peacemakern” startar, tror man aldrig, den kommer att lyfta…
Den rullar med hög nos länge, innan dess hjul lämna startbanan.
Jag får vibbar till den engelska “Brabazon” ,
när jag ser den flyga…
Brabazon var ett monstruöst engelskt passagerarplan som kom i luften sent 40-tal.
Jag tror den gjorde max 10flygningar, innan den
skrotades. Flygplanet var omodernt innan det provflögs.
Luta dig bakåt och njut !
Motorn = 4 x 7 stjärnor = 28 cylindrar med 56 tändstift…
Jag vill inte trötta ut mina kära besökare, men med hänsyn till väderläget har jag inte så många options just nu.
Alternativet att ligga i dvala framför en tv och se på “Ullared” föresvävar mig inte en sekund.
Då packar jag hellre mina flygattiraljer och far till ett hang,
även om jag varit där 1000 gånger under årens lopp.
Jag måste ju göra något i dessa Covid-tider eller ?
Lyckligtvis fick jag min första vaccination för
12 dagar sen, vilken kommer att följas av ytterligare en
om 2 veckor.
På radion meddelade en “forskare” att hyfsad immunitet uppnås 14 dagar efter första sprutan.
Jaha, då kan ju livet börja igen lite smått…kan man ju säga.
Förresten, har du sett så mycket “Forskare” som plötsligt blivit immunologer nu ? Vad krävs för att kalla sig “Forskare” ?
Om jag skickar upp en raket på nyårsafton…är jag då en rymdforskare ?
Jaja, det löser väl sig med tiden…
Väderläget var ca 5 m/sek VNV, vilket sade , att nu gäller Segeltorpshanget.
Så promenad 1.2 km med modell och tillbehör ner till kanten.
Ja…sen var det bara att flyga. Jag tog lite video med min Mobius och kom på att kolfiberstaven och furustaven som jag laminerat, de räckte inte att hålla kameran stabilt.
Men bättring är på gång. Hav tålmod…
Ett par från Torekovs som är skärmflygare anlände senare och de fick en fin flygning i den för skärmflyg perfekta vinden.
Tyvärr glömde jag namnen. Mannen hette han…Niklas ? Men om han läser detta, kan han be- eller avkräfta namnen.
Min första start skedde kl 1200 och jag gjorde dagens sista landning 1500.
Förresten, det enda som bröt mönstret för min dag vid Segeltorp var, då jag skulle landa.
För att slippa bära modellen beslöt jag att hänga på mig min flygväska, mitt modellplan fodral och starta modellen för att sen kunna gå upp till parkeringen och landa där.
Jovisst, jag startade nere vid hanget och modellen for upp och iväg helt problemlöst.
Sen började jag min promenad uppför backen till parkeringen. En promenad som avbröts av promenerande, vilka var intresserade av”Hur det funkar egentligen med hangflyg”.
Ok allt gott och väl. Jag landade just söder om parkeringen bara för att märka att mitt fodral till modellen saknades…
Det var bara att gå fram och tillbaka ännu en gång. Ca 2.5 km på ganska styva ben, eftersom jag gått omkring halva dagen.
Jovisst, fodralet låg vid min startplats, där det fallit ur min väska utan min vetskap.
Det man inte har i skallen, det får jag ha i benen.
Hur som helst ännu en härlig dag på Hovs Hallar med en ytterligt välflygande modell !
Alla bilder är från min Mobius. Stillbilderna är klippta ur videosnuttarna.
Häng med !
Skärmflygare från Torekov.
Bitvis sandbotten som nästan har en fluorescerande grön färg.
Parkering och värdshus och i bakgrunden Platån.
Den gamle…
Startplatsen
Modell och skärm.
Tänk vad mycket goda upplevelser denna kant har
skapat för olika flygare under de senaste 50 åren…
Att jag hade ställt in Fail-Safe på min Spirit noga, räddade min modell från haveri i går.
Jag var nere vid Segeltorp för att flyga hang,
då vädret tycktes kunna bli, enligt yr.no, mycket
bra. Det norska väderinstitutet lovade nordligt till kl 12 och sedan vridning till nordväst sakta ökande till
ca 5 m/sek.
När jag anlände 1030, var det mycket svag nordväst,
men jag vet, efter 50 års erfarenhet från HH, att
sjöbrisen tar sig runt 12-tiden.
Med modellen monterad, svassade jag runt på
hanget som en äggasjuk höna och överlade med mig
själv, om den svaga vinden skulle bära min modell.
Till slut klarade jag inte väntan mer, så jag startade i en vindstyrka på ca 1.5 m/sek.
Jag vet, min Spirit klarar mycket svagt lyft och
det finns möjligheter till en forcerad landning,
om så krävs.
Vilket jag fick erfara lite brutalt senare…
Hanget fungerade och det lyfte svagt.
Under marginella förhållanden är det viktigt att
flyga rent.
Alltsåinte kana eller glida i svängarna,
använda i huvudsak sidoroder därför om du
flyger enbart med skevroder i svängarna,
då modellen ligger just över viknngsgränsen i hastighet,
då är risken att det nedfällda skevrodret överstegrar
vingen och du får en snaproll…
Du ska inte heller veva med spakarna i onödan.
Om du flyger med spakarna så de går som
gräddvispar skapar du motstånd, som naturligtvis
du få betala med din flyghastighet.
Ja, du förstår säkert mitt resonemang.
När modellen var perfekt intrimmad, var det en
njutning att flyga.
Jag tröttnar aldrig på att hangflyga. Hangflyg är
för mig essensen av det magiska begreppet
” att kunna flyga”.
Efter en timme i luften landade jag, då vi skulle
intaga fika.
Eter pausen monerade jag på en ombordkamera
som filmar snett nedåt, bakåt.
Vinden hade tagit sig lite, så det blåste ca 3 m/sek.
Så start med mycket förväntan och laddad Mobius
i hopp om fina bilder…
Sekunder efter starten märkte jag, att roderna
“frusit”.
Jag kunde inte svänga in på kanten, som jag ville,
utan modellen flög sin egen bana.
Inget gick att röra, utan jag såg som passagerare på, hur min Spirit följde kanten och sakta svängde
över kanten in till vänster mot en nysatt potatisåker.
Ingenting kunde jag göra, men nödläget löste ut en gammal betingad reflex hos mig. Just
som hos Pavlows hundar…
Jag lyfte upp sändaren och vred den, så antennen kom i annan polarisation.
Det var ju så vi gjorde, då vi körde AM på 27 mHz.
Dock inget hjälpte, utan modellen försvann i ett mindre rökmoln av jord från potatisåkern.
Landningen…såg bra ut…inga delar som flög i luften, utan modellen låg snyggt i potatisåkerns tiltor.
Problemet är snarast att ta sig över gärdsgården och elstaketen.
Men det lyckades utan benbrott, modellen hämtades och jag felsökte.
Felet som orsakade FailSafen, var att kopplingen
mellan rx och satellit-rx var glapp.
Jag fixade problemet, provade att failsafen var ok
och startade på nytt.
Allt fungerade, som det skulle. Jag kollade om allt , då jag kom hem och nu är allt ok.
Jag startade kl 1055, landade två gånger varvid den sista kl 1433.
Då kan du räkna ut ungefär, hur mycket jag flög.
Hemkommen laddade jag min mottagaracke, vilket är 5 celler av BilTemas Mh-batterier av nya sorten.
Jag fick i 1255 mA.
Vilket ger mig en tanke då vi flög på 70-talet med Deac-DKZ-celler på 350 mA….
Nu flyger vi med Mh 2700 mA!
Japp, jag tog bilder endast med min Mobius.
Stillbilderna är klippta ur videon från Mobiuskameran.
Denna lilla eminenta kamera har tagit större del
av mitt fotoliv, då den levererar bilder av hög kvalitet
, enligt mitt sätt att se det.
Jag använder min Mobius ofta som en “Fångare av ögonblick”
om jag är ute på något. Enkel och bekvämt.
Med minneskort på 64 Gb kan jag låta kameran
tugga på med 4 bilder/sek en halv dag
Allt hänger på ackens kapacitet i kameran.
Så här kommer resultatet av min dag på Segeltorp,
vilket blev en av de finaste flygdagar, jag någonsin haft
å Hovs Hallar.
Börja med hangflyg, du kommer att få ett rikare liv !
Start med kamera på nosen
Nu har mottagaren gått i FailSafeläget.
Modellen svänger sakta åt vänster…hur mycket jag än håller emot…
Obönhörligt mot åkern..
Du ser att sidorodret står stilla…
…nära…
Här kör vi, så det ryker i den skånska potatisåkern…
…det gick nog bra…
Potatisåker som är nysådd = skitiga fötter om man har lågskor
Inte lätta hoppa över en gärdsgård…
Bärgat och klart.
Du ser att havets yta är nästan blank…se den knivskarpa horisonten !
Första starten…med funderingen; Ska det bära ?
Det bär…härligt !
Lyftet var som sakta stigande grädde i en gryta…
En man som njuter av modellflyglivet !
Det är ett privilegium att vara förunnad att
bo vid kusten och ha tillgång till de fina hangen.
Förbi Segeltorp går en mycket utnyttjad promenadväg.
Fortsätter man söderut kommer man till
den lilla “Norrehamn”, där oxå vindmätaren sitter.
“I am Chief Inspector at The Royal Pugs Airforce” !
Till exempel längtan efter god hälsa, rikedom, lyckade modellflygningar. Det är ju detta som driver oss framåt.
Tänk om alla drömmar blev sanna…då hade vi ju inget att drömma om. Vårt liv hade varit fattigt i sådana fall.
Därför drömmer jag om den perfekta dagen på något av mina hangflygställen.
En vårdag på Hovs Hallar, då det bjuds på 15 graders värme, solsken och nordlig vind 3 m/sek, då har mina drömmar om den perfekta flygdagen infriats.
Jag har varit med om många sådana dagar på Hovs Hallar och jag får en upplyftande glädjekänsla, då jag kommit fram
till hanget.
Min modell kan inte fort nog monteras och göras klar för
flygning, för jag vill upp och njuta av min välflygande modell.
Mina modeller är välflygande, eftersom de har så goda egenskaper. Men framför allt, därför jag flyger modellerna så mycket.
All erfarenhet ger mig möjligheter att utnyttja mina modellers kapacitet optimalt.
Kom ihåg att ska du bli en bra flygare, så krävs ovanstående.
Jag hade sett fram emot denna helgen, men möts jag av 10-14 m/sek vind från väst, då håller jag mig hemma.
Att stå i gråväder på Tönnersahanget i mer än 10 m/sek är ingen njutning. Flygsanden kommer farande genom kantrotorn och blästrar mitt rynkiga ansikte…och det är kallt.
Nej, då tar jag mig en stund med min blogg och fixar upp lite bilder som väcker goda minnen från 2020.
Tyvärr drabbades ju vår meetingverksamhet hårt av restriktionerna för pandemin, men nu borde det lossna.
Vi som är de aktivaste inom hangflyg och OT-flyg är ju mogna pojkar i som det heter övre medelålder och det betyder, vi borde vara vaccinerade nu.
Jag fick min första Phizer Biontech för 4 dagar sen.
Låt oss behålla våra drömmar och låt oss förverkliga våra drömmar om den där fina modellflygdagen !
Det gör livet lättare att leva.
Nedanstående text, som ofta framfördes av Marlene Dietrich, inspirerade mig i mitt resonemang
om begreppet drömmar.
Man hat uns nicht gefragt, als wir noch kein Gesicht ob wir leben wollten oder lieber nicht. Jetzt gehe ich allein, durch eine große Stadt und ich weiß nicht, ob sie mich lieb hat. Ich schaue in die Stuben durch Tür und
Fensterglas und ich warte und ich warte auf etwas.
Wenn ich mir was wünschen dürfte käm ich in Verlegenheit. Was ich mir denn wünschen sollte eine schlimme oder gute Zeit.
Wenn ich mir was wünschen dürfte möchte ich etwas glücklich sein. Denn wenn ich gar zu glücklich wär’ hätt’ ich Heimweh nach dem Traurigsein.
Wenn ich mir was wünschen dürfte käm ich in Verlegenheit. Was ich mir denn wünschen sollte eine schlimme oder gute Zeit
Wenn ich mir was wünschen dürfte möchte ich etwas glücklich sein. Denn wenn ich gar zu glücklich wär’ hätt’ ich Heimweh nach dem Traurigsein.
Det tål att läsas mer än en gång.
Häng med och kolla lite bilder från SM i FriFlyg för OldTimermodeller i Bollerup utanför Ystad 2020 i
bildspelet.
De andra bilderna är från SM i friflygande skalamodeller
vid Skånes Fagerhult
Jag skrev ovanstående på engelska, för att locka besökare från den internationella arenan…
Först vill jag säga, att jag tycker jag har fått tillbaka en del av livet, sen jag erhöll min första vaccinspruta mot Covid-19.
Andra sprutan får jag i mitten av Maj.
Efter vad jag läst i pressen, mest utländsk, kunde biverkningar uppträda efter Astra Zenecas vaccin.
Jag hade, låt oss kalla det tur, … jag fick Phizer Biontechs.
Det känns nu, som jag tagit mig över två av de tre hindren i samband med pandemin. Första hindret att man ransonerat sociala kontakter under ett helt år, det andra är första injektionen och det tredje är sista injektionen med vaccin.
Nu börjar livet, som han som fyllt 100 år sade… eller ?
Pandemin påverkar naturligtvis modellflygverksamheten och då speciellt tävlingsaktiviteten. Vi har ju att iakttaga de förhållningsregler, som är utfärdade av myndigheterna.
Detta påverkade SMOS tävlingar under året.
De flesta deltagarnas ålder ligger mellan 65-95 år … och det är förståeligt, att dessa är rädda om sin hälsa.
Det medförde, att antalet tävlande sjönk vid exempelvis OT-SM vid Bollerup.
Jag har redan redovisat många bilder därifrån, men jag grävde lite i mitt omfångsrika bildarkiv och fann
lite ytterligare.
Jag publicerar dessa, för att vi ska kunna minnas och planera inför 2021, nu när vi blir vaccinerade.
Hoppas det blir många deltagare 2021 på alla modellflyg- tävlingar.
Här kommer ett bildspel, som vanligt ihopsatt av mig lite hastigt…
Den kategori modellflygare som flyger OldTimermodeller inom friflygeriet, det är de, som samlar flest…deltagare i Sverige vid träffar och tävlingar.
Vi kan väl säga, att OT-friflyget vilar på unga och breda axlar.
Jag har samlat lite porträtt/actionscener, som inbegriper dessa pojkars och flickors aktiviteter ur mitt ganska enorma arkiv av OT-bilder från och med 2009.
Kanske det kan stimulera någon att om inte börja med OT-friflyg, så i alla fall åka och titta på en tävling.
Du kommer inte att bli besviken. Ja, jag vet…det ska vara jetmodeller för 150000 spänn eller konstflygmodeller för lika mycket.
Här är det ju bara lite balsa och furupinnar som flyger fritt…
…och det är ju det som är meningen.
Vill du veta, när OT-friflygarna träffas och tävlar, rekommenderar jag ett besök HÄR.
