I dag ser allt positivt ut, om man är hangflygare.
Solsken, plus 8 grader och nordvästlig vind.
På hyllan hemma en nygbyggd Spirit, som väntar
på premiärflygning på Hovs Hallar.
Rapport kommer med bilder.
Jag tror ingen besökare, eller någon som är bekant med mig
hyser minsta tvivel om mina känslor för Spirit Elite.
Det är en modell, som jag skattar högt, vad gäller allround
flygegenskaper.
Trots modellen är 12-14 år i konstruktionen, kan den tack vare
sitt koncept, leverera det som behövs, för att tillfredsställa
pilotens krav.
200 cm spv, sprygelvingar med skev/klaff, kropp i glasfiber.
Modellen är lätt, vilket gör tillsammans med modellens profil,
att den flygs på det svagaste hang.
Som ett resultat av att den är så lätt, så följer med nödvändighet,
att det är en spröd modell. Den tål inga landningar på
vingspetsen eller med nosen ner i marken.
Då händer det saker. Kroppen är i glasfiber, men den är tunn.
Så det gäller att flyga med förutseende.
Under byggandet hade jag i stort två problem. För det första
är det dålig plats för servona för sido- och höjdroder i kroppen.
Jag höll på länge, innan jag fick ordning på det. Det blev att
använda ett standardservo till höjden och ett miniservo till
sidorodret.
Allt funkade bra vid provflygning.
Det andra problem, som var lättare att lösa, än vad jag
förväntat, var att jag ville låsa höljena till störstängerna
till stabben även bak i kroppen, så jag fick en glappfri
förbindelse mellan servo och roder.
Ska jag flyga med precision, måste linkagen vara 100 % i
alla avseende.
Efter lite funderande, som inkluderade en ide, om att peta
in silikon med en lång pinne i kroppen och limma fast
stötstångshöljena.
Men vi vet ju alla, att silikon har en förmåga att fastna
på platser, där det inte ska vara…
Jag gjorde så här istället; Framtill i kroppen var stötstängerna
limmade i ett halvspant, så där var det förankrat. Men bak…
där tog en disksvamp av Biltemamodellen och klippte den
i två lagom bitar.
Dessa skumbitar sköt jag bak i kroppen med en pinne,
vilket på ett enkelt sätt låste stötstångshöljena. Allt fungerade
perfekt sedan.
Inte en tiondels millimeter glapp efter.
Nåväl, jag var vanvettigt flygsugen med min Spirit nu,
men vädret var emot mig.
Men i måndags hade vi mycket svag västlig vind,
vilket kunde öppna upp för hangflyg vid Tönnersa Strand
vid Laholmsbukten.
Så iväg med allt vad som behövs, montering och
koll att allt var, som jag ville ha det och iväg till min
pilotplats, som ligger 800 meter från parkeringen.
Varför, kanske vän av ordning undrar, går jag så långt ?
Det beror på, att jag vill flyga, där det är högst och
bäst kant. Alltså maximera lyftet.
Vid framkomsten indikerade min Silvavindmätare 1.5 m/sek
….inte mycket att hänga i granen. Men hoppet är det sista,
som överger en hangflygare.
Efter att ha trampat omkring på kanten och kollat
vinden tog jag beslutet att starta.
Jag startade rakt ut utan klaff. Eftersom min modell
är lätt, bedömde jag, att jag skulle kunna flyga utan klaff.
En klaff kostar energi i form lyftkraftsmotstånd och med
tanke på den ytterligt svaga vinden, ville jag försöka
hålla momentet uppe och låta modellen glida själv.
Ok, jag satsade och kastade ut. Inga konstigheter i
vänstersvängen, men jag märkte omedelbart,
då jag mallat in mig på kanten, att lyftet var dåligt
och att tyngdpunkten låg för långt bak.
Hur jag märkte det ?
Modellen var extremt känslig på höjdrodret. Jag flög
i ytterligare 20 minuter och försökte komma underfund
med denna modellens specifika egenskaper
Det enda felet jag omedelbart skulle fixa var att korrigera
tyngdpunkten.
Jag landade uppe på kanten, eftersom jag var lat, lade
i 30 gram däckbalanszink i nosen och startade om.
Nu flög modellen, precis som jag ville. Höjdrodret
hade lugnat sig och modellen flög utan minsta stalltendens,
då jag släppte loss kärran på rakorna.
Vinden hade ökat till ca 2.5 m/sek, så det var a piece of cake
att flyga.
När allt var perfekt trimmat i luften, kunde jag njutande
flyga med Spiriten i ytterligare 45 minuter vetande att det
kan inte bli bättre.
Efter landning konstaterade jag, att alla roderytor var
absolut neutrala, vilket vi kan tolka som ett gott betyg för
konstruktören.
En malör inträffade. Modellen hade säkert legat obyggd
på affärshyllor under 8-10 år, vilket hade gjort, att klädseln
hade blivit spröd och förlorat elasticitet.
Klädseln kändes som smörpapper som legat i Saharas sol i 25 år…
Vid sista landning var där en liten buskgren, som perforerade
ena vingens undersida.
Surt, eftersom det var en ny modell och landningen hade
varit mjuk. Men så är det. Hem och gräva fram en bit FliteCoat
så jag kunde laga.
Men flyger man, då kan det hända sånt här.
Jag ser fram mot minst 500 timmar i luften med Spirit
nummer 3 !
Här kommer lite bilder, vilka alla (nästan) är tagna
med min lilla Mobius.
Stillbilder klippta ur videofiler och jag anser kvaliteten
är godtagbar eller rent av bra !
En liten ombordvideo blev det av första starten.
Häng med !
Monterat vid parkeringen
Redo för start, jag ska bara slå på radion…
I dessa strån landade jag och skadade klädseln…
Slå på strömmen ! Strömbrytare har jag inte nyttjat på 35 år !
Ser det inte inbjudande ut ? Fast vinden är inte överväldigande….men den räcker att flyga på.
Redo kasta ut…
Där ! Första sekunderna luftburen under min andra start.
In mot kanten och stabilisera.
Ja, sen är det bara att flyga och njuta !
Min Mobius sitter på mina solglasögons högra skalm och tar
4 bilder i sekunden eller spelar in HD-video.
Perfekt sätt att dokumentera en flygning. 
Enda bilden tagen med en monterad systemkamera,
som missade avståndsinställningen under videoinspelningen 
Du ser, jag var tvungen att gneta nära kanten i det svaga lyftet.
Det är en trevlig utmaning att flyga på gränsen eller …?
Vem argumenterar mot mig, då jag påstår hangflyg är en estetisk upplevelse ?
Min Spirit blygs inte utan visar undersidan…
Jodå…detta duger ! 
Lyftet bättrade sig en aning efter en stund, men flygningen krävde uppmärksamhet. 
Modellen är mycket närmare fotografen, än vad bilden visar.
Jag tog ett steg tillbaka för att inte bli påflugen… 
Modell – hav – strand, en symbios som räcker för mig. 
Min vanligaste höjd under flygningen.
Jag försöker alltid, under marginella förhållanden, att placera modellen
i kantrotorn för att utnyttja dess energi och omvandla den till hastighet.
Du kan se, att inga vågor bryter.
Det betyder vindhastighet under 3.5 m/sek. 
bankning 90 grader.
Vi ska bli uppvisningspiloter i “Top Pugs”…när vi blir stora.
Jag har ju skrivit en ganska omfattande redogörelse om företaget
AB Flygindustri i Halmstad, som verkade under krigsåren.
Artiklarna bygger till största delen på fakta och bilder från kanske
den ende av personalen som ännu är i livet. Det är Kurt Perssons
förtjänst.
Från en numismatiker, Arne Andersson i Halmstad, fick jag
en bild och förfrågan om en verktygsbricka som tillhört
AB Flygindustri.
Vi hoppas Arne får lite fakta om brickan av Kurt.
Jag påpekar, att bilden är skyddad av upphovsrättsliga lagar
och att upphovsrätten tillhör Arne Andersson, för att ingen
tvekan ska finnas om det juridiska.
En verktygsbricka lämnade man in till den avdelningen, där man
lånade exempelvis ett specialverktyg. Då visste företaget exakt
var verktyget fanns och vem som lånat det.
Ett enkelt system att hålla ordning.
Under årstiden vinter, som i södra Sverige inte innebär
snö, is och kyla, utan klent regn, envisa vindar, dis och
dimma, då går mina tankar tillbaka till något behagligare.
Till de tillfällen då jag var ute i somras och njöt av min
flygning med en synnerligen vältrimmad HyperAva vid
ett av mina flygställen.
Denna dag bjöd på svag termik, då jag anlände och var
startklar kl 0850. Dessutom hade vi disigt väder beroende
på en passerande varmfront.
Men icke desto mindre fanns det utbredd och svag termik.
Vind fanns det under förmiddagen nästan ingen, vilket
betydde, min Ava kunde sköta sitt flygande själv.
Jag fick en blåsa på 75 meter och började kurva.
Efter ett par varv hade jag trimmat modellen och
centrerat den i centrum av blåsan. Det är det, det
handlar om.
Ligger du inte i centrum, flyger du inte effektivt.
Man ska aldrig vara rädd att korrigera läget av sin
modell i termik.
Då termiken, som vid detta tillfället är svag,
måste jag korrigera försiktig för att inte flyga
orent.
Om jag flyger i en svag blåsa, trimmar jag Avan
aningen baktung för att kunna optimera möjligheten
att stiga, vilket Avan gör möjligt tack vare sin effektiva,
vingprofil i alla fartområden.
När modellen var trimmad och centrerad, kunde jag
överlåta flygandet till min trogna Ava.
Att sitta i min BilTemaflygstol och kunna ha radion
stående på marken är en positiv upplevelse.
I och med den obefintliga vinden hade jag hela tiden
modellen rakt över mig.
Det var inte mycket korkverkan, men min variometer
talade om, jag steg stadigt med 0.5 m/sek, vilket var
betryggande.
Hur högt jag steg ? Tja det var några meter…
Dagens upplevelser väger tungt i mitt modellminne i
hjärnan, eftersom det för mig var en lustfylld erfarenhet,
som innefattade det bästa ur varje parameter, vilken har
på påverkan på mitt modellflygande.
Min åsikt är, att flygandet ska vara lustfyllt, därför det
tillfredsställer mina basala behov av, låt oss kalla det
äventyr och spänning !
Häng med på en av mina sommardagar med min Ava !
Min Ava. Tänk vad goda upplevelser jag haft med modellen!
Jovisst, den är sliten och ärrad efter mer än 800 timmar i termik
De blankaste modellerna är de som aldrig flygs…
Varmfronten nalkas med höga moln.
Varm luft klättrar upp över kallare luftmassor.
Mitt flygställe vid 15-tiden, då den lilla varmfronten passerat
och börjat släppa in nordvästliga vindar.
Klarare sky vilket ger mer instrålning och kry korkverkan.
Så här ser jag min modell oftast…
Ser du klumpen vid vingframkanten ?
Det är min nästan alltid vidhängande GoPro.
Den gamle flygaren, som ännu inte fått ut sin flygstol….
Irrigation. Något som vi kommer att få bli vana vid kanske…Jag minns, efter
klimatkonferensen i London, hur självutnämnda klimatexperter från Sverige i
massmedia varnade för, att Sverige skulle dränkas i regn…Undrar var dessa
forskare hade sina argument och utsagor under sommaren 2018 ? Vad krävs för
att kalla sig “Forskare” ? Om jag klurat ut ett garanterat säkert sätt, enligt egen mening,
att med hjälp av en begagnad tvättmaskin och ett fotogenkök lyckats skapa fusionsenergi…
…ger det mig rätten att bli kallad forskare i massmedia? Ja, jag bara funderade lite…
Detta ser ut som en köksgardin eller sovrumstapet…
Men det är en åker skördad med en tröska som styrs med GPS…
Tjänixen !
Ibland är ju väderläget sådant, att även en så lidelsefullt
intresserad modellflygare som jag avstår från flygeri.
Men, nåt måste jag göra för att hålla mig sysselsatt.
Jag kan inte sitta och vänta på sådant, som inte kommer
att ske…
Därför tog jag kamera och cykel och begav mig ut i det
halvdimmiga, gråa och sura vädret.
Jag, blir i alla fall inte upplyft av vårt nuvarande väder.
Vinter vill jag ha med snö och -10 C !
Då jag kom till Lagan hade det klarnat upp och solen
tittade fram. Det kan du se på bilderna.
Tills rätt väder kommer, kan du ögna igenom
fuktiga naturbilder. Inget att yvas över, men lite
av jag såg längs mina strövande vid Fylleån och Lagan.
Vid Fylleån…fuktigt dimmigt. Inte är detta upplyftande nu.
Vid Tullgrens kvarn fanns relativt mycket vatten vid fångdammen…
Bilden har jag tagit med 1 sekunds slutare för att skapa en känsla
av rörelse…
Här samma motiv tagen med 1/500-dels sekund. Inte lika verkningsfullt eller ?
Fast bilden triggar min hjärna att uppleva ljudet av plaskande vatten dock…
Den sneda konstruktionen är en laxtrappa, som ska underlätta
för den återvändande vandringsfisken att nå sina lekområden.
Jovisst, den är på gång…naturen.
En gren med torra löv som ger en illusion av en dansande urtidsfågel…tycker jag i alla fall.
Strömmande vatten kan vara vackert, då det till synes
med lätthet ramlar över kanten. Har du tänkt på hur
mycket energi det finns i fallande vatten ? Fantastiskt.
Jag fascineras av solljuset, som silar genom en svensk granskog.
Jag finner det personligen svårt att passera detta motivet utan att föreviga det.
Mina associationer går till konstnären John Bauer.
Denna, den större Strandormen med kraftiga horn liggande på lur vid stranden av
Laholmsbukten hade säkert raspat i halsen på den, som spetsat på att äta upp honom…
En gammal bekant, den gamle gårdvaren kämpade på med trötta steg i den mjuka
sanden med sin tunga packning. Men han ger sig inte. Han har haft revir vid
Lagaoset i 7 år. Lite rynkigare i ansiktet bara har han blivit efter tidens påfrestningar…
…men vem blir inte det ?
Bäcken som avvattnar naturvårdsområdet. Viktig reproduktionsresurs för vandringsfisk.
Jag tycker länsstyrelsen kunde dämma upp vattendraget bakom dynområdet på gränsen mot
den strandnära skogen. Det hade skapat en fin biotop för flora och fauna.
Detta är det ständigt föränderliga Lagaoset…Lagans mynning ut i Laholmsbukten.
Dagens enda bild med ett egenvärde…tycker jag.
Dynerna förändras hela tiden. De eroderas ner och byggs upp.
Geodynamik. (Geo=Jord, Dynmik=Rörelse)
Lagans vatten pacificerar Laholmsbuktens vågor.
På andra stranden en man som bruka leta bärnsten . Fast varför rotar han i det,
som Lagan fört med sig? Där finner han garanterat ingen bärnsten.
Jag frågade, om han hittat något under sina ständiga sökexpeditioner
..Nä, sa han. Jaja, han får ju frisk luft i alla fall under sina promenader.
Jag rekommenderade honom att åka till Ravlundastranden för att hitta bärnsten.
Tyvärr har jag inte namnet på denna träskallen, som låg och kisade i det plötsliga solskenet.
Men med hans markerade överbett får jag vibbar från Bart Simpson.
Denna Pilödlan (sagitta lacerti) blängde lite ogint och misstänksamt på mig, då jag hastade förbi.
PimPim 9 år säger att både hon och jag börjar gråna i skägget…
Jag fann detta fina tidsdokument under en irrfärd på YouTube.
Heder åt de som tar sig tid att samla och sammanställa dessa
kulturminnen.
En speaker som sakligt berättar till unika bilder är något
man inte ser alltför ofta.
Intressanta fakta framställs, som då han beskriver första
starten med J-21.
Om du råkar ha vägarna förbi Malmen, gå in besök
Flygvapenmuseet och upptäck vilket STORT flygplan
en J-21 är !
Här kommer videon.
Enjoy !
Inte har jag flugit de sista 10 dagarna…men tingen
har varit mot mig. (Väder och ledig tid).
Så inte har jag något eget flygande att presentera.
Emellertid fann jag denna fina film på Youtube.
Klippte lite bilder och inbäddade videon eftersom
filmen visar duktiga piloter och duktiga flygare.
Detta gänget har lagt upp många fina filmer på tuben
till allmänt beskådande.
I denna film, som är inspelad i Bretagne (Brittany) i Frankrike
kan du se både OT-modeller och modernt material.
Jag säger bara, sitt ner och njut och börja sen och hangflyg !
Det ger dig mycket fina upplevelser av din modell,
för dig som pilot och naturen.
Som synes inget dåligt hang…plus mycket termik.
Reiher, en konstruktion som är 80 år gammal.
Måsvingekonceptet…för att underlätta utelandningar.
Start K8B. I en sådan fullsize har jag gnetat termik i många timmar.
Jag tycker denna bild förmedlar aningen av förväntan !
K8 ett populärt plan som man fick flyga, då certet var bärgat.
Fast jag har aldrig gillat Schleichers konstruktioner…?
Snyggt bygge.
För att fotografen ska få en bra bild,
åker piloten broms för att sänka hastigheten.
Som ett bombplan från 1930…fast det är en Kranich DK-kärra.
Konstruktionen användes från 30-talet fram till ca 1960 i Sverige.
Landningsvänlig terräng jämfört med HH hos oss.
Ett från sin tid avancerat plan, Fafnir.
“If it looks good, it flies good”!
Kelly Johnson Lockheed Skunk Works.
Vackert
Gammalt och nytt
Du ser konstruktionen…inte enkelt limma ply som krävs här.
En liknande konstruktion Nemere från Ungern byggde Rolf
Maier i ÅMFK. Kolla pilotens fönster…?
Undrar vad som hände med kroppen om man gjorde en groundloop ?
Här får ett begrepp om modellens storlek.
“Jag hade hellre flugit än suttit bakom galler ” !
En av mina modellflygkompisar, Johnny Johansson
från Laholm har i vinter byggt två nya modeller.
Vi vet sen gammalt att Johnny är en duktig byggare
och som får saker och ting snabbt ur händerna och
dessa de senaste är av sedvanlig hög Johansson-kvalitet.
Modellen är lätt och kommer säkert att majestätiskt
glida på hanget vid Hovs Hallar i svag vind !
Det ska bli spännande att få njuta av modellen i luften !
Jag får lite JohnWoodfield-vibbar , då jag ser
denna modell…
Eftersom vi besökte Linköping, då jag hämtade en
modell, körde vi inom Malmen och Flygvapenmuseum.
Jovisst, jag hade varit där förut, för ca 5 år sedan, men
jag anade, att vissa förändringar hade skett.
Dessutom skulle vi inta lunch i restaurangen.
Vi såg inte direkt några nya plan, men man hade
stuvat om lite i utställningarna.
Det går utmärkt att fotografera där utom i källaren,
där utställningen med den av Sovjetunionen
nedskjutna DC-3:an finns.
Man har där där en mycket svag belysning för att
inte bleka de utställda föremålen.
Det är vanligt, man använder tekniken med svagt ljus,
då det gäller utställda artefakter. Se på RAF-museet
i Hendon utanför London.
Tycker du bilderna har konstig färg, beror det på
bristen av ljus.
Nåväl, vi gick en runda och jag klämde lite bilder,
som jag presenterar nedan utan särskilda kommentarer.
Har du aldrig varit vid museet så besök det, om du är
intresserad av militärt flyg.
Lunchen vi intog…låt mig säga, att kocken hade inte
sin bästa dag, då vi var där.
Inträdet är gratis. Museet har en hyfsad hemsida här.
En lastseglare, Fi-2, tror jag den heter från AB Flygindustri i Halmstad.
Entrén
Cockpit J-35 Draken
57 mm akan för B-18T.
Ett konstruktions- och funktionsmässigt mästerverk av Bofors.
Stora hallen. 
Kronmärke från nedskjutna DC-3:an.
Sporrhjulet, där däcket vridits av fälgen.
Kan indikera att planet slog ner i vattnet på sidan.
Hål i kroppen av 23 mm akaneld från den sovjetiska angriparen.
En av besättningens stolar. Man kan förmoda planet slog
ner på vänster sida med hänsyn till hur stolen deformerats.
Angriparen var sovjetiskt Mig-15
Flög mellan 1949-2005.
Vapenpaketet till Mig-15. En 37 mm akan och två 23 mm akan.
En snygg kärra. S-31 Spitfire
j-29
J-33 Venom
Hawker Hunter, piloternas plan.
S-31 från spaningsflottiljen F11
28 och 29
J-21 R som inte var något lyckat.
En pod med 8 styck 8 mm ksp.
Lill Draken
Jag tycker flygplanen var vackrare förr…
Det mest imponerande planet. En J-21 med DB-motor.
Planet mycket större än du tror.
Tacka vet jag skidor…tänk en Jas 39 Gripen med skidor….
Caproni ett vackert plan med dåligt rykte. Användes som störtbombplan
men var konstruerat som spaningsplan. Problem med brinnande motorer.
J-22 ett jaktplan av sin tid. Tydligt inspirerat av Kurt Tanks
konstruktion Fw-190.
En V-8 i Fieseler Storch.
Argus AS-10 210 bhp.
Rejäla doningar från 30-talet på en B-3.
Däck från Gislaved på J-21
J-9
B-3 minns jag, då den sakta kravlade sig över skyn utanför Halmstad
Snyggt eller hur ?
J-21 R med vapenkapseln “Paddan” som innehöll 8, 8 mm ksp.
Så här borde krigsflygplanen se ut i dag…?
I tisdags åkte vi till Linköping för att hämta min
Spirit Elite hos Sören Gustavsson.
Vi möttes av mycket kraftigt snöfall på Nissastigen
norr om Gislaved. Trafiken gick långsamt bakom
plogbilarna, men det var bara att ta det lugnt och avvakta.
Tack vare navigatorn i bilen körde vi rätt med en gång,
vilket underlättades av att Sören bodde i utkanten av
staden. Navigatorn är ett utmärkt och billigt hjälpmedel
om man håller den uppdaterad och om man litar på
dess data.
Vidare är det ett måste, att du ställt in den korrekt,
som till exempel att du valt “Snabbaste vägen” i stället
för “Kortaste vägen”.
Jag valde kortaste vägen en gång och hamnade ute på
en skogsstig…
Sören är en modellflygare sen många år och hade
inrett ett av sina rum som modellfabrik.
Längs väggarna hängde många års produktion av modeller
både för luft och hav.
Min Spirit låg i sin originallåda och allt var oöppnat.
Efter lite prat packade jag modellen i bilen och vi vände söderut.
Fast bara till Flygvapenmuseet där vi skulle mellanlanda
för en rundgång och lunch.
Efter vi gjort det vi skulle anträdde vi hemresan i klart
väder.
Kl 18 lade jag min Spirit i sin låda på en av hyllorna i min
modellverkstad
600 km bilkörning i delvis tjockt snöfall…vad gör man
inte för sin hobby ?
Sören Gustavsson, en ungdomlig modellflygare…
Han hade tagit fram Spiriten och den var precis som jag förväntade mig; Ny i kartong. 
Has hobbyrum var fullpackat med vad 50 års modellflygande hade producerat.
Detta var en scratchbygd P-51.
En segelmodell producerad på 80-talet. Hög kvalitet med goda flygegenskaper.
En rad med lätta inomhusmodeller, av vilka Sören särskilt framhöll Pitts S-2.
Segelbåtar och en gammal Kavan ? Bell Jetranger.
Den närmsta modellen är inte att ta miste på. En Blue Phoenix konstruerad av Leif Eriksson.
Är detta världens mest byggda 2 m segelkärra ? Som då elflyget kom fick en renässans.
En parad med segelmodeller.
Kropp till Bell Jetranger.
Längst upp en komplett Lama helikopter. Under den en Schlüter Superior. 
Detta är en fin modell, säger Sören.
Jag kommer med lite framtida rapporter om projektet Spirit Elite.
Det gör mig mycket lycklig. På tisdag åker vi till
Linköping för att träffa Sören, som har modellen.
På hemvägen blir det en sväng in till Malmen och
Flygvapenmuseum. Det är alltid värt ett besök.
Jag var där för 5 år sen och något nytt har säkert
dykt upp.
Det kommer ett litet reportage om besöket.
Denna modell med 8 m spännvidd kan du läsa om ,
då du klickar HÄR.
En stor modell flyger, som jag ser det, majestätiskt och
övertygande. Ju större modell desto större skalakänsla
upplever jag. Jo, jag vet en modell med 2 m spännvidd
kan flyga bra, men skalenligheten i dess dynamik får
du leta efter.
En modell som denna får du punga ut 100000 kr för…
alltså lite dyrare än en Blue Phoenix…
Men så länge vi har modellflygare, som har hängivenheten
och en välfylld plånbok, så kommer dessa stora modeller
att byggas och flygas.
Det är, enligt mig, en känsla av estetik då jag ser en 8 m
modell i luften. En sådan stor modell kopplar jag lättare
ihop med en fullskalmodell och med dess flygegenskaper.
Sen ska vi tänka på, att om du investerat 100000 kronor
i en modell, så ska du styra den med i stort samma radio,
som du styr en Blue Phoenix med…
Be till högre makter att din elektronik fungerar under
alla omständigheter !
Jag såg en så stor seglare åka i backen i närheten av Kempten
i Allgäu i Bayern. Felfunktion på radion. Denna gigantiska
Ka6-E skar ner åt sidan ner i en tall, där den upplöstes i
mindre delar..
Låt mig påpeka, att det uppstod en deltagande tystnad
med piloten. Ingen vågade säga något, för vad skulle sägas ?
Denna video, som du finner inbäddad längst ner på sidan,
beskriver den första starten från ett hang med en Arcus.
Stillbilderna har jag klippt ur YouTubefilmen.
Om jag skulle vilja ha en 8 m modell ?
Självklart, men de logistiska problemen skulle kanske visa sig
vara oöverstigliga…
Jag får vara nöjd, med de modeller jag har.
En så här stor modell kräver startmanskap…
Denna dagen bjöd på 14-17 m/sek vind.
Därför förlägger man starten en bit ner i backen för att undvika toppvirveln.
Minst två man får hålla modellen…
…och tre kan behövas…
…off she goes !
Iväg !
Nu ut i den laminära vinden.
Arcus cruising
En blandad division… 
Se på vingkonfigurationen…moderna segelplan ser ut så.
Två piloter…dubbelt så bra eller ?
Close call !
Frisk vind-mycket lyft.
Observera vingarnas krökning…
En Arcus under några G i en sväng.
Planering för landning med aktiverade
aerodynamiska bromsar. Stället ute
Snart nog…
Allt under kontroll hittills…
Attityd, hastighet…ser bra ut nu..
Då är det bara sättningen kvar i stort sett
Klaff + aerodynamiska bromsar
Piloten fick trycka lite för att undvika den plöjda ytan…
Där satt modellen efter en lyckad premiärflygning.
Modellen ser fin ut…
Liksom att piloten verkar nöjd med den första testflygningen…