Etikett: fint väder

Kategorier
Termikflyg

ÅRETS FÖRSTA ”RIKTIGA” TERMIKDAG.

 

 

Solsken och termik…

 

 

 

…triggar min lust att termikflyga.

Efter en lång , i modellflygutövarens tycke, bedrövlig väderperiod tycktes denna dag kunna utvecklas, så vi suktande termikflygare kunde kunde få en flygdag.

Jag tog med min ”Introduction”,  eftersom det är en ytterst lätt 3-m elseglare.

Min nya FrSky Tandem 20X skulle invigas. I modellen satt en ”Archer” mottagare med telemetri.

Nu är det ju så, att ibland är tingen emot mig…

Då jag kom till mitt flygställe och efter att otåligt ha monterat, så testade jag…Motorn gick inte. Riva isär modellen och kolla. Aha, tänkte jag, det är trottelsladden från reglaget som lossat från mottagaren…Stoppade tillbaka sladden i mottagaren, skruvade på vingen och testade. Det enda propellern gjorde var ett sakta hackande.

Av med luckan och då såg jag, att en av sladdarna från motor till reglage lossat.

Aldrig får man vara glad eller ?

Tillbaka med sladden och nu funkade det, som det skulle.

Himmeln var vackert blå utan ett enda Cumulusmoln.

Alltså torrtermik, men med tanke på instrålning och ingen vind, var jag övertygad om,  att att det var adiabatiskt i luften

Jo det var det, men min nya radio var tyst. Inte ett pip från telemetrin. Däremot såg jag på displayen varion och höjdmätaren. Den senare pinnade på bra uppåt.

Nåväl, jag fattade att det var något i min inställning av sändaren vad gäller telemetriljud , som var fel. Men jag beslöt, att det får jag fixa, då jag kommit hem.

Hade jag inte pip från variometern,  så fick jag i alla fall höra intensivt kvitter från vårens budbärare, sånglärkan.

Runt mig hade jag ett tiotal lärkor, som spelade intensivt och hävdade revir inför häckningen. Vet du att spelande lärkor i regel håller ganska exakt 80 m höjd ?

Lärkornas spel är för mig evigt kopplat till flyg i min hjärna. När jag fullskalaflög, hörde vi lärkspelet över flygfältet.

Det lättar upp sinnet.

Jag hade startat kl 1000, så jag hade gott om tid.

1430 landade jag för dagen och kände mig otroligt nöjd.

Denna tid i luften kändes som obetalbar.

Hemkommen löste jag  ljudproblemet med min sändare genom att googla på YouTube.

Så nu funkar allt.

En härlig dag och fin start på termikåret.

Jag plåtade med min lilla Mobius som vanligt och klippte stillbilder ur videon.

Inte superbilder utan bara mina ögonblick.

Lärkorna fotograferade jag på 100 m avstånd,  då jag skulle fara hem.

Det är inte lätt att plåta lärkor fulla av flygglädje…

Häng med mig !

Då jag trodde det var ok att starta…

Till slut…

Som Ikaros

Konstig  kulör på skyn…

Ut i naturen termikburen.

Jag hade glömt min flygstol…

Sånglärka

Kategorier
Hangflyg modell

ÄVENTYR PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

Hangflygningar vid Hovs Hallar i dag innebar glädje, svett och blod…

 

 

 

Väderinstitutet yr.no lovade nordväst ca 5 m/sek för vårt  hang vid Segeltorp.

Alltså beslöt jag att åka dit med några modeller. Dels min lätta modell ”Introduction” med vikt 900 gram och spännvidd 3 meter. En lätt modell som så gott som alltid är flygbar.

Dels hade jag med en ny modell, ”Lilloo”, vilken är printad ut. Spännvidd 70 cm och vikt 270 gram. Jag hade endast handkastat den och var osäker  på dess trimning.

En annan som ville utnyttja vinden var en skärmflygare från Eslöv som heter Jan. En duktig pilot som alltid tycks kunna flyga, även om förhållandena tycks marginella.

Kan skärmar flyga, då kan mina modeller flyga, så jag startade för att omedelbart hamna i en buske…

Nåväl, ingen skada skedd, utan jag gick gjorde ett nytt försök och det gick bra. Lyftet starkt och jämnt och en piece of cake att flyga.

Dock var jag nyfiken på min ”Lilloo” hur den skulle flyga på ett hang.

Startade  i den kanske just då lite avtagande vinden.

Problem direkt. Den var alldeles för nostung. Lyckades hålla den i luften 10 sekunder, varefter jag landade mitt i buskkaoset. Buskarna är vresros, vildnypon och hagtorn. Samtlig försedda med långa taggar.

Jag var tvungen att landa eftersom det på grund av den felaktiga tyngdpunkten inte gick att få upp nosen. Men under den korta tid jag flög, kände jag att modellen hade potential och kommer att flyga ok då tyngdpunkten är ok.

Problemet nu var att bärga modellen. Jag gick ner till stranden för att försöka nå modellen den vägen. Men det var omöjligt på grund av växtligheten. Dessutom hade jag inte lämplig klädsel för att skydda mig mot alla taggar och törnen.

Janne kom till min hjälp, eftersom han hade rejäla skor och handskar. Det var inte lätt att  ta sig fram, men efter ett frenetiskt jobb kom vi fram till min modell och fick den bärgad.

Stor glädje och tacksamhet.

Låt mig säga att jag var blodig efter eskapaden ! Höll på hemma i en god stund och pillade ut törnetaggar ur min späkta kropp med en synål…

Trots detta återvände jag till hemmet med rika upplevelser, nya erfarenheter och lite mindre rik på mitt blod…

Min modell klar för start.

En art av Blåvingefjäril

Jan från Eslöv

Det vi har vid havet, den obrutna horisonten,

Skärm över Bjärebygd.

Start för min modell.

Start för min ”Lilloo”.

Ingen rolig terräng att ge sig ini.

Bara taggar

Janne har fått grepp om modellen.

Vassego !

Du ser själv hur det såg ut…

 

Jo jag var något ledbruten oxå…

Här lite bilder och en hastigt hopkommen video.

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

HUR DET VAR…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…under en fin termiksommardag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under årstiden vinter, som i södra Sverige inte innebär
snö, is och kyla, utan klent regn, envisa vindar, dis och
dimma, då går mina tankar tillbaka till något behagligare.

Till de tillfällen då jag var ute i somras och njöt av min
flygning med en synnerligen vältrimmad HyperAva vid
ett av mina flygställen.

Denna dag bjöd på svag termik,  då jag anlände och var
startklar kl 0850. Dessutom hade vi disigt väder beroende
på en passerande varmfront.

Men icke desto mindre fanns det utbredd och svag termik.
Vind fanns det under förmiddagen nästan ingen, vilket
betydde, min Ava kunde sköta sitt flygande själv.

Jag fick en blåsa på 75 meter och började kurva.
Efter ett par varv hade jag trimmat modellen och
centrerat den i centrum av blåsan. Det är det,  det
handlar om.

Ligger du inte i centrum,  flyger du inte effektivt.
Man ska aldrig vara rädd att korrigera läget av sin
modell i termik.
Då termiken,  som vid detta tillfället är svag,
måste jag korrigera försiktig för att inte flyga
orent.

Om jag flyger i en svag blåsa,  trimmar jag Avan
aningen baktung för att kunna optimera möjligheten
att stiga, vilket Avan gör möjligt tack vare sin effektiva,
vingprofil i alla  fartområden.

När modellen var trimmad och centrerad, kunde jag
överlåta flygandet till min trogna Ava.

Att sitta i min BilTemaflygstol och kunna ha radion
stående på marken är en positiv upplevelse.
I och med den obefintliga vinden hade jag hela tiden
modellen rakt över mig.

Det var inte mycket korkverkan, men min variometer
talade om,  jag steg stadigt med 0.5 m/sek, vilket var
betryggande.

Hur högt jag steg ? Tja det var några meter…

Dagens upplevelser väger tungt i mitt modellminne i
hjärnan, eftersom det för mig var  en lustfylld erfarenhet,
som innefattade det bästa ur varje parameter, vilken har
på påverkan på mitt modellflygande.

Min åsikt är,  att flygandet ska vara lustfyllt, därför det
tillfredsställer mina basala behov av, låt oss kalla det
äventyr och spänning !

Häng med på en av mina sommardagar med min Ava !

 

 

 

 

 

 

Min Ava. Tänk vad goda upplevelser jag haft med modellen!
Jovisst, den är sliten och ärrad efter mer än 800 timmar i termik
De blankaste modellerna är de som aldrig flygs…

 Detta är, enligt min åsikt, världens bästa nybörjarflygplan, Blue Phoenix. Konstruerat 1981 av Leif Eriksson. Leif som också konstruerade en klassisk friflygande modell, ”Cikada”, vilken i likhet med Blue Phoenix blivit byggd i tusentals styck.
                                                               Vädret klockan 0900

Varmfronten nalkas med höga moln.
Varm luft klättrar upp över kallare luftmassor. Mitt flygställe vid 15-tiden, då den lilla varmfronten passerat
och börjat släppa in nordvästliga vindar.
Klarare sky vilket ger mer instrålning och kry korkverkan.

Så här ser jag min modell oftast…

Ser du klumpen vid vingframkanten ?
Det är min nästan alltid vidhängande GoPro.

                                                       Den gamle flygaren, som ännu inte fått ut sin flygstol….

Irrigation. Något som vi kommer att få bli vana vid kanske…Jag minns, efter
klimatkonferensen i London, hur självutnämnda klimatexperter från  Sverige i
massmedia varnade för,  att Sverige skulle dränkas i regn…Undrar var dessa
forskare hade sina argument och utsagor under sommaren 2018 ? Vad krävs för
att kalla sig ”Forskare” ? Om jag klurat ut  ett garanterat säkert sätt, enligt egen mening,
att med hjälp av en begagnad tvättmaskin och ett fotogenkök lyckats skapa fusionsenergi…
…ger det mig rätten att bli kallad forskare i massmedia? Ja, jag bara funderade lite…

Detta ser ut som en köksgardin eller sovrumstapet…
Men det är en åker skördad med en tröska som styrs med GPS…

Tjänixen !

Kategorier
Hangflyg modell

JAG OCH MIN ”GILLETTE” PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

Det blev en resa trots allt…

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade mejlat Per om en eventuell flygresa till HH i dag fredag.
Vädret såg bra ut, om än inte med lite frisk vind.

Men det stoppar inte en hängiven modellpilot. Lite får man stå
ut med, för att få sin modell i luften.

Jag skrev, att det var blåsigt och att jag fegade..men runt lunch
märkte jag,  att vinden inte var så hård. Alltså in med grejorna
i bilen och iväg.

Min modell var en Gillette från FVK,  som är ca 12 år
gammal konstruktion. Det är en mycket vacker modell, men låt mig
säga, att den kräver sin man att flyga på ett kontrollerat sätt.

Modellen känns instabil på något sätt…det är det bästa sättet,
flygkänslan kan beskrivas. Den har varit så, ända sen jag köpte
den för många år sen.

Jag har prövat med olika tp-lägen. Modellen är synnerligen
kräsen på tp och man måste noga se till, att tp ligger
på 30 % av kordan. Personligen ligger jag nu på 26 % och
upplever att den vrenskas mindre.


Profilen är Martin Hepperles välkända MH 32, vilket
borde ge modellen goda egenskaper.

Men det är bara att trimma och pröva. Modellen har kapacitet
att flyga riktigt fort, men jag måste kunna lita på den vid hög
lastfaktor, för annars kan det inte bli hastighet.

Det var i dag rent nordlig vind med styrkan 4-6 m/sek, vilket
innebär, att vinden ligger rakt på kanten och ger bra lyft.

Så montering och lite vankande fram och tillbaka uppe på
Platån för att kunna starta i rätt ögonblick.

I dag fanns det ingen märkbar topprotor…så jag startade
rakt ut i den laminära vinden och kom genast in i bra lyft.

Gilletten flög spikrakt med alla trimmar neutrala, så det
var bara att stå på efter hand.

Min start var 1140 i solsken. Modellen flög bra, men jag pressade
inte på. Med det lyft som fanns i dag, hade jag kunnat lägga i
minst 750 gram bly i tp. Det hade ökat min speed med minst 30-40 %.

Men även obelastad flög kärran bra.

Jag försökte filma med min lilla Mobius i vänsterhanden. Det var inte
lätt, därför jag fick vara fullt fokuserad på min modell.

Släpper jag modellen en mm…så tar den själv kommandot, så det
gäller att flyga med strama tyglar.

När klockan var 1321, landade jag uppe på toppen och stigen.
Jag lovar…det var mycket svårt. Lyftet var starkt långt in från kanten
och med en högvärdig modell utan kråkbroms kan det vara i stort
omöjligt att komma ner under ordnade former då.

Det enda jag kan bromsa med, är att fälla upp mina skevroder,
vilket jag också gjorde. Med ett nödrop skramlade jag ner
framför mina fötter. Jag var övertygad om, att modellen gått
sönder, men enda skadan var att ett hödjroderhorn lossat,
men det ordnades på en minut hemma.

Så ännu en gång kunde jag åka hem med en modell i ett stycke och
lite bilder. Bilderna tagna med Mobius och några med min Sony.

Som sagt,  det blev en videosnutt också. Den sämsta videon jag
hittills gjort…men bättre än inget.
Det blev en timma och fyrtioen minuter i luften i alla fulla fall.

Synd du inte var med Per…

 

 

Min Gillette fotograferad med Mobius.

 

Ett fartyg lämnar Halmstad hamn

Halmstad 25 km bort

Gräset växer fortfarande.

Så här såg havet ut. Inga brytande vågor, alltså under 6 m/sek vindstyrka.

 

Längst bort var min pilotplats.

”JAG GER MIG” !

”MEN VI GER OSS INTE” !

Ingen frost än, björnbär finns det fortfarande gott om.
Mycket kraftig smak nu på bären då de är lite jästa av fruktsockret.

Ruling the skies…

…i alla fall just nu.

Här kan du se Gillettens vingkonfiguration

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria

SEGELFLYGMUSEET ÅLLEBERG

 

 

 

 

En för många flygintresserade förbisedd skatt.

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag ofta , flera gånger om året, besöker Falköping
och Ålleberg brukar jag i alla fall en gång om året gå en vända
i museet. Kolla på hemsidan då museet är öppet för allmänheten.

En stor del av vår svenska segelflyghistoria finns där utställd.
De finns både luftvärdiga plan och enbart statiskt utställda.

Vilka plan där finns kan du läsa på deras hemsida, så googla !

Vid detta mitt besök kollade jag extra noga på reklamaffischerna
för de evenemang som tilldrog sig på Ålleberg.

Jag tycker dessa posters är mycket tidstypiska och uttrycker väl
det som var aktuellt i tiden då.

Vi går en rundtur i museet så häng med !

Jag kommenterar inte så mycket, du ser vad det är.
Vill du veta mer kolla deras hemsida.

 

En Baby startar från bryggan på Västhanget.

 

Weihe

 

 

 

 

 

Mosway III

 

Anfänger kom före SG-38

    FI-2 reggad på Island. Tillåten för avancerad flygning.

 

FI-2

En Hütter H 17.

Byggd av Kanoverken sedermera AB Flygindustri i Halmstad 1939.
Utdömd 1963/1964  i samband med man förstod, att limmet som använts
förlorade sin hållfasthet .

 

Hör kommer ett urval affischer som trycktes upp för
de evenemang, som ordnades på Ålleberg under åren.
De är en kulturell skatt lika viktiga som flygplanen,
då de uttrycker det, som då var folks intressen i
samband med tillställningar av ovanstående art.

 

Som du ser står det namnet Albert Falderbaum på affischen.
Här får du historien om denna skickliga och olycksdrabbade pilot.

Albert Falderbaum var en tysk aerobatikpilot, som föddes 1913
i närheten av Bonn.
Han var tidigt intresserad av flyg och började flyga som 14-åring.
Då han var 15 fick han sitt cert och vid 18 klarade han sitt motorcertifikat.
19 år gammal avlade han godkänt prov för avancerad flygning med
segelflygplan.

Hans favoritplan var Bücker 133 och han uppnådde en andra plats
vid Tyska Mästerskapen i konstflyg 1937 i Dortmund. 1939 vann
han Tyska Mästerskapen i konstflyg, trots han hade blindtarmsinflammation.

Under kriget var han chef för Jg 110 i Altenburg. Sista krigsåren flög
han Me 163 Komet och Me 262 Schwalbe.
Vid en flygning med en Me 262 fick han en svår ryggskada efter en
explosion i flygplanet.

Efter kriget kunde man inte flyga privat i Tyskland men Albert
förnyade sina certifikat i Schweiz och kunde fortsätta flyga
uppvisningar så småningom i Tyskland med sin BÜ 133.

Han deltog i flyguppvisningar Tyskland, Italien, Sverige,
Holland och Frankrike med sin spektakulära uppvisning i
sin Lo-100 segelkärra.

1955 skulle han ge sin uppvisning som vanligt i Düsseldorf,
vilken slutade med en krasch.

Detta hände: Som avslutning på sin uppvisning kom han på 10
meters höjd på rygg parallellt med banan i hög fart ,
för att framför publiken stiga, rolla runt och landa.
Under hans ryggflygning hände följande: en av hans fastbindningsremmar
lossade i inverterat läge och snäppte upp i ansiktet på honom.
Detta gjorde att han tappade uppmärksamheten på sitt inverterade
läge och han ryckte ofrivilligt till, vilket fick planets fena och
sidoroder att toucha marken.
Först föll sidorodret av och fenan lade sig parallellt med stabben.
Så nu flög han inverterat med 200 knutar utan sidoroder/fena.
Detta är inget önskeläge och han visste inte hur illa ställt det
var med hans LO-100.
Men han lyckades stig med överskottsfarten, rollade runt
till rättvänt läge och försökte landa ett i stort sett ostyrbart plan.

Tyvärr på grund av skadorna på planet kraschade han mot
nosen på ett militärplan.
Planet var i smulor i nosen, men Albert hade överlevt med
svåra inre skador.
Han låg i koma i 14 dagar innan han vaknade. Att han slog
ner där han gjorde, var ett resultat av hans försök att undvika
att landa bland åskådarna.

Efter tillfrisknandet återupptog han konstflygandet med en
ny Lo-100 och sin BÜ 133.
1960 blev han trots att han flög med stålkorsett ännu en
gång Tysk Mästare i konstflyg med sin Bücker i Münster.

Albert hade nu 10000 flygtimmar och arbetade som testpilot
för den nystartade tyska flygindustrin.
Den 29. September 1961 skulle han i Augsburg provflyga en
Siebel Siat 222 med avseende på det planets konstflygegenskaper.
Flygplanet hamnade under utprovningen i ett okontrollerbart läge
och Albert lämnade planet för att kunna rädda sig med fallskärmen.
Uthoppet gick bra och skärmen löste perfekt. Men skärmen
fångades av delar från det störtande planet och Albert drogs med
ner i marken.
Han var vid medvetande efter kraschen men avled kort efter.

Albert fick en gata uppkallad efter sig vid flygplatsen Kassel-Waldau.

Han blev alltså 48 år gammal, om jag räknade rätt.

 

Vill du läsa hela historien om hans krasch och se filmen klicka här.

 

 

 

 

 

 

 

Läs mera om och se fler Ållebergsbilder från förr
 genom att klicka här.

Om du klickar på denna länken,
 kommer fler bilder från Ålleberg .

 

Kategorier
Flyghistoria

ÅLLEBERG OCH 40-TALS SEGELFLYGVERKSAMHET

 

 

 

 

Här kommer den utlovade del II

om Ålleberg och segelflyg…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…under den tidsperiod, då segelflyget i Sverige växte
upp och fick en enhetlig struktur.

Under 30- och 40-talen upplevde begreppet ”Flygning”
en  snabb och kraftig popularisering bland allmänheten
i hela den industrialiserade världen.

Att flyga var något som låg i tiden med dess snabba
tekniska landvinningar. Inte bara fördes allmänflyget
framåt, även modellflyget hade gyllene tider med
många utövare.

Att se något i luften som kunde flyga, det var
fortfarande för de flesta ett mirakel.

En modellflygtävling kunde samla tusentals åskådare.

Betänk att detta var en tid då man inte hade
förfallit till passivitetens samhälle med ifånar,
datorer och sömngivande tv.

Man fick själv bygga sina modeller, om man
ville flyga.
Det medförde att man kom in i föreningar och
kamratgäng, där man kunde få hjälp och råd.

Naturligtvis danade detta deltagarna i dessa
aktiviteter.
Jag ska inte moralisera över förhållandet jämfört
med i dag…det får du själv bedöma.

Segelflyget upplevde under tiden före Andra
Världskriget en snabb expansion<

I Tyskland hade man utvecklat nya högvärdigare
 segelplan  i de stora tyska universitetsstäderna.
Staten försåg dessa organisationerna med resurser
i form av utrustning och pengar, då man förstod,
att utbildade segelplanspiloter i dag kunde bli
militära piloter i morgon.

Organisationen av segelflyget i Sverige kunde
inte organiseras som i nazidiktaturen men statsmakterna,
läs Flygvapnet, ville ha struktur på den svenska
segelflygutbildningen för att dra nytta av kunskapen
vid utbildning till militära piloter.
Detta var ett av skälen varför segelflygcentrumet
Ålleberg skapades.

Så vitt jag kunnat erfara förekom segelflygveksamhet
på Ålleberg redan 1941-1942. Men KSAK:s huvudmannaskap
trädde inte i kraft förrän 1943-1944.

Jag har tidigare skrivit om bakgrunden, så du
kan söka på min blogg, så finner du inläggen.
Man organiserade  utbildning av segelflygpiloter,
där Flygvapnet/staten gav utbildningsbidrag till
eleverna,  för att de skulle kunna erövra sina
C-Diplom och certifikat.

I Sverige startade storskalig licens- och egenproduktion
av flygplan på  olika platser i Sverige.

Exempelvis AB Flygindustri i Halmstad och AB Flygplan
i Norrköping. Dessutom byggdes många flygplan
från byggsatser ute i klubbarna.

Allt ovanstående ledde till en snabb spridning av
segelflyget i Sverige.
Att det lyckades så väl,  berodde på att man fick
resurser, man hade  dynamiska ledare och man hade
gratis en bred rekryteringsbas ute i modellflygklubbarna.

En vanlig utveckling för en segelflygare var att
först flyga modeller och sedan börja sin C-diplomutbildning.
Då hade man med sig mycket kunskap och förståelse
för aerodynamik och flygmekanik.

Sedan under sent 50-tal och början av 60-talet
kom nästa stora steg inom segelflyget, då man på
grund av en Weihe som ”tappade” vingarna under
IFR-flygning, dömde ut alla plan tillverkade före
en viss datum på grund av påstådda brister i Kasein-limmet.

Lennart Ståhlfors såg till,   efter tuffa förhandlingar
med statsmakterna, att  KSAK   med statligt stöd kunde
köpa in moderna Bergfalke från Tyskland för att skola med.

Sen har utvecklingen rullat på både allmänt och på Ålleberg.
Har du aldrig varit på Ålleberg, rekommenderar jag
ett besök i slutet av Maj. Upplev flygning, flygplan,
museum och den vackra naturen.

Nu kommer del två av mitt bildinlägg om Ålleberg
och KSAK:s segelflyganläggning där.
Nästan alla bilder från Digitalt Museum.

Flyg med upp !

En vy över ett nyanlagt Ållebergscentrum för segelflyg.
Vi ser restaurangen och hangaren.

En söndag på Ålleberg drog alltid folk från bygden och andra segelflygintresserade.
En Moth bogserar upp en Baby.

Slit och släp…när Sg-38 ska upp till starten. Man hade en vinsch
som underlättade arbetet.

En Baby på finalen

En kraftig skada vid en utelandning på torsionsnäsan.
Skulle väl kallas D-boxen idag…planet en Olympia
tillverkat vid Kanoverken Halmstad. Sedermera kallat
AB Flygindustri.

Reparation/svetsning av krokig kropp i stålrörskonstruktion på verkstaden Ålleberg.

En fin bild på hur en Baby togs upp till starten efter en landning nere på slätten.
Jag skulle verkligen velat varit med vid denna tiden !

Skolchefen, Yngve Norrvi, instruerar en besökande iransk kunglighet av något slag på Ålleberg. .

En Kranich i släpet efter en De Havilland Tiger Moth.

En Grunau-9 också benämnd Anfänger. (Nybörjare)

En blank Baby i regnet med en förväntansfull pilot i cockpit.

Skevroder…javisst…och rejäla dessutom.

Tänk att möta detta ekipage i dag ?
Bil och vagn under en tävling ca 1948.

Grabbar med energi och hängivenhet för sin sport. 

Förläggningen för elever på Ålleberg.
Ser likadant ut i dag 2017 i stort sett.

En Olympia gummirepsstartar från startbryggan vid Västhanget.
Bryggan riven, återuppbyggd men eftersom den byggdes i vanligt
virke är den åter riven och uppeldad?

I väntan på start. Golfbyxor, nedkavlade knästrumpor och grova kängor.
Standarutrustning för en pilot 1947

Startbryggan vid Västhanget på Ålleberg.
Med vindstrut och en rutig flagga som indikerar
att flygledare finns på plats. En Baby kanar på Västhanget
i sned vind.

Varför flygplanen hade måsvingekonfiguration ?
För att öka markfrigången och minska risken för skador
vid utelandningar.

En skada på en stabbe diskuteras av ett gäng med toppluvor, som det hette då.

En Anfänger bogseras utrustad med hjul.
Kolla pilotens utrustning, men framför allt
bilen med sin tjusiga sufflett och bilens ekerhjul.
Mannen i overall… har han en åskledare på mössan ?
Ålleberg ? Skarpnäck ?

”Sträck” !
Ålleberg ?

En  Baby Falken med en beteckning som man  i dag
kanske associerar till något annat… Ålleberg ?

Kranich med lärare i baksits.

Det bästa till sist. Modellflygare.
Kolla de andlöst iakttagande små åskådarna !
Visst var modellflyg en sensation vid denna tid.

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

SEGELFLYGVERKSAMHET ÅLLEBERG 40-TAL

 

 

 

 

 

KSAK på Ålleberg

 

 

 

 

 

 

 

Under min ständiga spaning efter material om flyg och speciellt
sådant från 40-50-talen,  fann jag  lite material i en öppen källa,
alltså en resurs man får använda till icke kommersiella ändamål,
utan särskilt tillstånd.

Källan är Digitalt Museum, som jag varmt rekommenderar,  om du
söker bilder av något slag. Lär dig hantera sökmotorn och du finner
en guldgruva av fakta.

I många fall kan du ladda ner bilder med bra upplösning. Jag
har här använt något mindre upplösta bilder.
Efter hemtagning har jag kört bilderna ett varv  i ett
bildbehandlingsprogram och försökt rätta till de värsta felen.

Bilderna är i de flesta fall fria att använda
för ickekommersiella syften. Det står angivet vem Copyrighten
tillhör vid varje foto.

Så det blev,  som det blev. Hittade två modellflygbilder också.

Lite kommentarer har jag lagt och det kommer
på min blogg ytterligare en post med bilder från Ålleberg och någon
annan plats.

För oss nostalgiker som tycker att allt var bättre förr….kan detta väl
vara av visst intresse ?

Bilderna med det mindre formatet är skärmdumpar från
filmpekoralet ”Örnungar” med Lasse Dahlqvist och Alice Babs
från det sena krigsåret 1944.

Då jag ser och läser om segelflyg från 40-talet, önskar jag
ibland att jag varit med…Det var säkert en annan anda bland
pionjärerna och en större  entusiasm, där allt inte styrdes av pengar.
De flesta kunde skaffa sig en segelflygutbildning för ett rimligt belopp.

Se i dag vad  en högvärdig segelkärra kan kosta med instrument,
6 miljoner…

 

Ålleberg 1944 Osthanget.

FI-I vid SM i segelflyg Ålleberg. Flögs av laget från Halmstad
understödda av anställda som byggt planet från AB Flygindustri Halmstad.
En av de som byggde är Kurt Persson på höger sida vid stabben.

 

Inkoppling bogserlinan i nosen på en Baby.
Ovanpå nosen ett pitotrör och närmast ett Venturi-rör. Behövs för hastighetsmätare,
höjdmätare och drivning av spaden för svängindikatorn. Kolla pilotens käcka mössa..
.högsta mode mitten av 40-talet.

Färdig att ratta en Baby Falken. Flygplanet byggt vid
AB Flygindustri Kockums i Malmö under kriget.
Vid denna tid flög man i mörk kostym, vit skjorta och slips…
Bilden troligtvis inte från Ålleberg. Kanske Halmstad då
piloten var anställd vid Kanoverken Halmstad, som sedermera
blev AB Flygindustri…

En Baby, SE-SBR görs beredd för start.
Kolla vingens välvda profil.
Här handlar det om  lyftkraft.

En fattad och koncentrerad elev, jag tror han heter Henry Wersterlund tillhörig
Fors Scoutkår, i träsitsen på en SG-38 inför en gummirepsstart,
assisterad av sin instruktör,  vilken tidsenligt är utrustad med basker.

SG betyder ICKE SchulGleiter, utan det betyder” Schneider in Grunau.”
Alltså firman Schneider i orten Grunau.
Som du ser,  har piloten tåjärn på sina pjuck  för att spara lädersulorna.
Skor var bristvara under kriget. Kolla pilotens hjälm…och hans rejäla kallingar.
Att man döpte planen var vanligt förekommande. Man ville inte vara sämre än de
amerikanska stridspiloterna med sina bemålade maskiner. Därför döptes detta
spjälstaket till ”EVA”.
Instruktören heter Birger Nilsson, en förgrundsperson inom segelflyget.

En Kranich på Ålleberg. Havererade 1956. Märk eleven (?) med fallskärmsselen
längst till höger. Selen avsedd för de då vanliga sittfallskärmarna,
som kunde knäppas av eller på. Varför man lyfter kärran ?
Kanske för att man skulle  sätta dit dollyn undertill för en start
eller förflyttning. Planet i bakgrunden SE-SCL är en Weihe, som dömdes
ut inför VM i segelflyg i Örebro 1950 efter ett antal haverier.

Från en tävling Ålleberg efter kriget. Gengasaggregaten på bilarna…
och förråden av gengasved i säckar och korgar…Flygplanen Weihe, Baby, Olympia…vem minns ?

Restaurangen på Ålleberg i originalutförande. Ser i stort
likadant ut i dag om än något ombyggd.

Vem sa,  att Babyn inte var ett vackert plan ?

Vet någon vilka dessa taktfast marscherande herrarna är ?

Thorsten Fridizius han visste och talade om att mannen i mitten
är en av 30-40-talets playboys, Prins Bira av dåvarande Siam.
Han var bland annat känd för att köra racerbil. Minns jag rätt
körde han en Bugatti.
Mannen längs bort är ”Gidde” Karlsson och mannen närmast är
en av de som betytt mycket för populariseringen och utvecklingen
av segelflyget i Sverige, Yngve Norrvi.

Program på Ålleberg 1944 klippt ur ”Örnungar”. Den första
sanktionerade segelflygtävlingen tror jag… avhölls 1942
på Ålleberg i KSAK:s regi.

Om det var intressant med segelflyg 1944 ? Undrar hur mycket folk en allsvensk
fotbollsmatch drar i dag jämfört med en segelflygtävling 1944 ?

Detta var innan tv, dator och IFånens existens.
Vid denna tid upplevde människor verklighet.
Inte en virtuell sådan…

Start för släpet draget av en Tiger Moth från..F5 Ljungbyhed ?

Babyn just lättat.

Tror du människor hade det roligare vid denna tid ?
När man inte hade 2498 tv-kanaler ? Utan man
tog sig till händelsernas centrum.

Två av hjältarna i filmen ”Örnungar”.
Hatt är vad som gäller, även om man bara är 16 år…

Piloten i en FI-2 med namnet Gunnar Brenkner från Halmstad.
Flög iförd ridbyxor och ridstövlar …ja, sådant var modet för en
brav pilot på 40-talet.
Han tog sin Klemm med sig och flyttade till Norrland
där han blev segelflyglärare.

Gummirepsstart på sluttningen.

Elevhemmen ser likadana ut i dag efter 75 år…

En Olympia startar från bryggan på Västhanget.
8 raska gossar skjuter upp en kärra med gummirep.

Ganska nya Babies. Man ser,  att det inte finns några
laskningar på vingens torsionsnäsa…

En landande Olympia och på marken en Sk 11 och en Kranich.

Efter landning med en SG på slätten nedanför berget,
satte man på en dolly, kopplade viren och vinschade upp
maskinen för en ny runda i luften.

En landande Grunau Baby

Fotot bör var taget ca1940- 1942. 1943 tilldelades en Weihe beteckningen SE-SCK

Uppför Västhanget med en Baby. Du ser restaurangen upp till höger.

En Kranich hänger i släpet efter en 11:a.

Bilen skulle jag gärna ägt…

SE-SDD

SE-SDR

Filmen ”Örnungars” hurtfriska hjältepar…Lasse Dahlqvist och Alice Babs.
Uppställda framför restaurangen på Ålleberg.
Åker du dit,  kan du se, att den står kvar nästan likadant i dag.
Dock inte skådisarna…

Någon…har landat och parkerat en Fi-2 i en västgötagärdsgård…
och letar splitter…

Weihe, då 1944,  det bästa som fanns

De som inte spelade i Weihe-divisionen fick
hålla tillgodo med Grunau-Baby.

Hangaren och startbryggan Västhanget  på Ålleberg.
Startbryggan återuppbyggdes i mitten av 90-talet. Men…
man glömde underhålla den, så den ramlade ihop ca 2010.
Ställ dig på platsen där bilden är tagen, så kan du se
hur naturen har förändrat sig.

Gummirepsstart från startbryggan Västhanget.
Som att skjuta iväg en flygmaskin med slangbella.

Nedtransport av wire och av dollyn för upptransport av en Baby.

Babyn på spåret…

En elev sitter på Västhanget i en SG-38 och balanserar på skidan
med hjälp av vindens tryck på planets roder.. Det gjorde vi också med
Bergfalke 1968. Nyttig träning med skevroderna , sidoroder och höjdrodret.

Olympia  (Meise) Denna, SE-SAI,  tillverkad av AB Flygindustri Halmstad,
som vid tillverkningstillfället av detta plan hette Kano-Verken.

FI-1. Tillåten för avancerad flygning.

Mycket frisk luft till piloten…

Ja, som du ser,  gick flygvapenpiloter i ridbyxor och läderstövlar
på marken vid denna tid av militarism i Sverige….
Mannen är dåvarande chefen för Flygvapnet Bengt Nordenskiöld.
Känd som varande den, vilken skrotade våra propellerkärror,
då reaperioden kom. ”Vi ska inte spara gammalt skrot”…och så
skrotades alla våra exempelvis B-18.

Då jag gick en militär utbildning vid P4 i Skövde hade vi en fanjunkare
som stoltserade i ridbyxor, koppel och ridstövlar. Han blev sur, då jag
påpekade att vi red inte på hästar, vi åkte i stridsvagnar…

 

B-18 skrotades delvis under senare delen av 50-talet i Halmstad,
 av en av mina föräldrars goda vänner, som hetter Bernhard Aronsson,
vilken var innehavare av större skrotfirma.
Huvuddelen av planen skrotades i  Västerås.

Han berättade för min fader, att detta var hans bästa affär nånsin.
Enbart glykolen i kylarvätskan som han tappade  från kylarna för
motorerna och som han emballerade och sålde vidare till åkare
och jordbrukare hade med råge finansierat hela hans affär.

Flottiljen F14 i Halmstad hade ju 4 ? divisioner B-18 och jag minns
hur det lät, då man varmkörde DB-motorerna på plattan.

Flygplanen lastades på järnvägsvagnar för vidare transport till
smälterier ?Järnvägsvagnarna med de skrotade planen stod
uppställda på vägen till vår skola och vi passade på att bära iväg
prylar, ”som kunde vara bra att ha”. En kompis lyckades genom
flitigt skruvande korpa en förarstol, som han under lång tid
förvarade på sin vind…Undrar var den är i dag ? En annan
försigkommen yngling skruvade bort det som återstod av
bombsiktet och dess mekaniska detaljer. Varför vi samlade på skrot ?
Tja vi hade ingen tv, dator eller Ifåne, därför var vi nyfikna
på teknik och allt nytt !

Annars var främsta bytet plexiglasbitar, som vi kunde såga ut
och forma till ringar för fingrar  eller nyckelringar.
Det var prestigefyllt att ha en nyckelring i plexiglas vid slutet
av  50-talet att stoltsera med i skolan.

Allvarliga grejor detta med ledning av ansiktsuttrycken på utövarna.
Två modellflygare på Ålleberg.Kan någon identifiera piloter eller modeller ?

KSAK har dragit till Gotland med  segelkärra och vagn.
Lossning av flygplansvagn med en ”Baby” i akt och mening för att utföra
”Termikutprovning på Gotland” under ledning av  skolchefen Ålleberg Yngve Norrvi.

Försvaret rycker ut i form av tre bogserförare ur Flygvapnet
på en segelflygtävling ca 1946-1947. Ser ni så väldresserade de är ?
De går i takt även här. Fast glada för gratis flygtid och uppmärksamhet.

Tre okända  flygentusiaster vid en Willys jeep.
Verkar inte direkt klackarna i taket…Dålig termik kanske ?
Eftersom jag är detaljernas människa och tycker om att notera
småsaker….ser du mannen till höger, läser han ur Luthers Katekes?
Medan personen till vänster behöver en skoputs..

Kroppen spändes upp med pianotråd/wire på SG-38 och Grunau-9 Anfänger.
Nästan som då harpisten stämmer sin harpa…

En lokal kändis, ”VästgötaBengtsson” håller föredrag vid restaurangen
om Ålleberg.
Jag åkte runt i Västergötland under en av hans resor,  eftersom om
man gjorde lumpen på P4, så fick man en sådan tur. VästgötaBengtsson slutade
aldrig prata,  när munvädret gått igång . Han var omöjlig att få tyst på i sin
iver att berätta sina bygdehistorier.
Dock en trevlig och lokalt kunnig person, som fick rikserkännande ett par år
före sin död för sin kulturhistoriska gärning.

En SG-38 släpas upp för berget efter en landning på slätten.
Planen drogs upp av en vinsch på toppen.  Planet  vilade på en
hjulförsedd dolly, som gick i en träränna på marken.
Jag undrar, hur många gånger segelflygplan har landat
på lantmännens åkrar nedanför berget under årens lopp ?

En Olympia ? på Västhanget. 5/8 Cumulus.

Svensktillverkat under kriget
Olympia – FI- 1 – Kranich

Jag kan inte ange platsen för ovanstående…

Vill ni få lite kött på benen om segelflyg under 40-talet, 
kan du läsa om Flygindustri i Halmstad på min blogg.

Det finns 8 poster om produktionen av segelplan under kriget i
Sverige. Jag garanterar att materialet är unikt och exklusivt.

Du kan också söka på ”Ålleberg”,  så finner du bilder från dagens
Ålleberg.