Jag åkte ut för att få mig en stund i luften på hanget vid Hovs Hallar häromdagen. Tyvärr var det noll vind då jag anlände, men solen sken och jag parkerade mig på min tuva uppe på Platån.
Sitter man där och iakttar, upplever man en hel del, som mina bilder kanske visar.
Jag betraktar aldrig en vistelse på HH som bortkastad, om det är vindstilla.
Efter ca en timma kom vinden, 3-4 m/sek Nord med en dragning åt väst. Bra lyft och det blev landning kl 1430 efter nästan två timmar i luften.
Jag var nöjd med allt. Under min flygning ackompanjerades jag av flyttande tranors rostiga baryton röster och gässens kacklande .
Det går mot den mörka årstiden...
Inte så ofta man ser glador, som flyger hang på Hovs Hallar.
Gladan är nu allmän i våra trakter. En skicklig jägare.
Ingen fågel…men den är 8000 meter upp i luften…
Till höger silon i Falkenberg sedd från Hovs Hallar
Halmstad Hamn
Ett torrlastfartyg kryper fram på horisonten som en kålmask på ett blad. 7 knop färdhastighet, jag kollade på AIS:en.
Ett typiskt Cumulusmoln med dragning åt Congestus.
Observera den platta undersidan…
Hangflygningar vid Hovs Hallar i dag innebar glädje, svett och blod…
Väderinstitutet yr.no lovade nordväst ca 5 m/sek för vårt hang vid Segeltorp.
Alltså beslöt jag att åka dit med några modeller. Dels min lätta modell “Introduction” med vikt 900 gram och spännvidd 3 meter. En lätt modell som så gott som alltid är flygbar.
Dels hade jag med en ny modell, “Lilloo”, vilken är printad ut. Spännvidd 70 cm och vikt 270 gram. Jag hade endast handkastat den och var osäker på dess trimning.
En annan som ville utnyttja vinden var en skärmflygare från Eslöv som heter Jan. En duktig pilot som alltid tycks kunna flyga, även om förhållandena tycks marginella.
Kan skärmar flyga, då kan mina modeller flyga, så jag startade för att omedelbart hamna i en buske…
Nåväl, ingen skada skedd, utan jag gick gjorde ett nytt försök och det gick bra. Lyftet starkt och jämnt och en piece of cake att flyga.
Dock var jag nyfiken på min “Lilloo” hur den skulle flyga på ett hang.
Startade i den kanske just då lite avtagande vinden.
Problem direkt. Den var alldeles för nostung. Lyckades hålla den i luften 10 sekunder, varefter jag landade mitt i buskkaoset. Buskarna är vresros, vildnypon och hagtorn. Samtlig försedda med långa taggar.
Jag var tvungen att landa eftersom det på grund av den felaktiga tyngdpunkten inte gick att få upp nosen. Men under den korta tid jag flög, kände jag att modellen hade potential och kommer att flyga ok då tyngdpunkten är ok.
Problemet nu var att bärga modellen. Jag gick ner till stranden för att försöka nå modellen den vägen. Men det var omöjligt på grund av växtligheten. Dessutom hade jag inte lämplig klädsel för att skydda mig mot alla taggar och törnen.
Janne kom till min hjälp, eftersom han hade rejäla skor och handskar. Det var inte lätt att ta sig fram, men efter ett frenetiskt jobb kom vi fram till min modell och fick den bärgad.
Stor glädje och tacksamhet.
Låt mig säga att jag var blodig efter eskapaden ! Höll på hemma i en god stund och pillade ut törnetaggar ur min späkta kropp med en synål…
Trots detta återvände jag till hemmet med rika upplevelser, nya erfarenheter och lite mindre rik på mitt blod…
De nordlig och nordvästliga vindarna har i stort lyst med sin frånvaro under en lång tid nu.
Det är ju jetströmmen som bestämmer lågtrycksbanorna över Atlanten och därmed vädret för oss. Men i förra veckan
då jag kollade vindmätaren på Hovs Hallar, visade den nordväst.
In med modell i bilen, varma kläder och iväg. Det var nordväst med dragning på nord, men jag chansade inte utan gick ner till det låga hanget.
Inte behövde jag trängas med andra flygare, utan jag hade hanget för mig själv.
Det blev 1,5 timma i luften med min Spirit och mitt sug efter flygning lugnade ner sig.
Det gäller att ta alla chanser, som ungmön sa och hoppade kråka i sparrislandet…
Förutsättningar för hangflyg i dess olika former var enligt yr.no goda i torsdags.
Nordväst 2-5 m/sek, under dagen ökande.
Alltså packning av bil med min moderniserade Spirit. Jag har bytt alla 6 servona till servo med kraftigare drag och starkare växellådor.
Servo är ju i dag relativt billiga jämfört med då vi flög 1972…I dag lagar man inte servo…de åker i skroten, om man är osäker på funktionen.
Jag vill inte riskera en modell, därför ett servo som kostar 200 kr krånglar.
Nere vid Hovs Hallars parkering träffade jag en skärmflygare, Jan från Eslöv, som är en flitig besökare här.
Vinden var ca 2 m sekund NV varierande.
Vi gick ner till Segeltorpshanget och jag monterade modellen och efter lite övervägande, startade jag.
Vinden var svag, bara ca 1.5 m/sek och varierande.
Det var inga problem att flyga emellertid, utan jag kunde glida lugnt och majestätiskt med min Spirit på hanget.
Solen sken och det kunde inte bli bättre. Mer än att skärmflygare Jan ville ha mer vind.
Efter 30 minuter ökade vinden ganska snabbt upp till ca 5/7 m/sek, vilket man kunde se på havet, eftersom vågorna började bryta och skapa vita små mustascher.
Jan drog upp skärmen och startade och märkte genast att lyftet var bra.
Själv fortsatte jag att flyga med olika kameraalternativ på modellen.
Jag tog några bilder, då jag i stort flög bland bärlinorna i Jannes skärm. Tur jag inte trasslade i mig.
Det blev en härlig dag och jag fick ett par timmar i luften i det vackra vädret.
Senare kom ännu en skärmflygare, men jag vet inte, om han fick flyga, eftersom vinden ökat. Mer än 8-9 m/sek ska det inte blåsa för skärmflyg på Segeltorp, om det ska vara behagligt i luften och bekvämt att landa.
Runt Hovs Hallar var jordbrukarna i full fart med att sätta potatis att odla under plast.
På Bjärehalvön brukar man vara först med att skörda nypotatis i Sverige.
Kl 15 vände jag bilen hemåt mycket nöjd med dagens upplevelser.
Trots Covid-19 restriktioner, vill jag uppleva så mycket som möjligt, vilket inspirerar mig i mitt liv.
Jag vill inte ligga i dvala framför en tv och vänta på något, som aldrig kommer att hända.
Det blev en liten video och ett bildspel…om du orkar.
Efter en modellflygdag på Hovs Hallar satt jag och kollade mina bilder.
På en av bilderna tagen från Platån riktning norr ut över Kattegatt såg jag en märklighet.
I havet tycktes det finnas en segelbåt med enormt hög mast…
På en bild som jag tog lite senare, uppträder samma fenomen, vilket borde utesluta kamerafel.
Jag har funderat, vad den kan vara, men jag kommer inte fram till något vettigt.
Som sista utväg väljer jag ett föremål bortom horisonten som speglar sig som en “Fata Morgana”. Fata morgan är italienska och betyder: en fe som heter Morgana
Troligt ? Vem vet. Jag kan inte komma på någon plausibel förklaring, vad det skulle vara bortom horisonten, som skulle dyka upp som Fata Morgana.
Men vi vet ju, att reflexioner i atmosfären kan spela det mänskliga sinnena ett spratt.
Ok, vi får låta det vara ett mysterium.
Kanske någon avfyrade en raket spikrakt upp…
Ser du strecket ?
3 minuter senare tog jag denna bild. Du ser segelbåten i horisonten…
Eftersom det var lovat fina förutsättningar för hangflyg på Hovs Hallar i lördags, for jag dit med mina modeller.
Perfekt väder med en relativt frisk vind från NNV. Jag fick mina stunder i luften med min modell,
där flygtrafiken var intensiv.
Våra vänner skärmflygarna, som också har stenkoll på väder och vindar, hade samlats för att flyga.
Jag räknade till mest som 12 skärmar i luften samtidigt.
Det gäller att fånga ögonblicken ! Du får aldrig en chans till…
För skärmflygarna var förhållandena mycket bra, även om jag vid 12-tiden trodde vinden skulle friska i väl mycket.
Nu skedde inte detta utan den låg stabilt på 5-8 m/sek NNV.
Det var mycket människor på HH. Parkeringen välfylld med bilar. Fast med hänsyn till viruspandemin undrar jag, om restaurang och cafeteria var lika välfyllda ?
Under min hemresa, som jag lade om Hjärnarp för att slippa trafikproblemen i Båstad, där det pågår gatuarbeten, vilket kräver reglering av trafiken med hjälp av trafiksignaler och som medför, att trafikströmmen rinner på ytterligt sakta, såg jag årets första tofsvipor långt ute på en åker.
Jo , våren är på gång, vilket känns inspirerande och som ökar framtidstron i dessa tider.
Häng med på min utflykt !
Höger broms…ser du ?
Centrifugalkraften tvingar ut piloten mot svängens periferi.
Tripp-trapp-trull
Snyggt färgmönster på trasan…
I den friska vinden kanske det krävs lite tryck på speeden…
I horisonten till vänster ett Ro-RO fartyg och till höger ett torrlastfartyg.
Segeltorpshanget
Le pilote solitaire...
Du se själv…mycket folk.
Tofsviporna anlänt. Foto tagna på mycket långt håll.
I torsdags var det en av de sällsynta dagarna, under denna
årstiden, som bjöd på västlig eller nordvästlig vind.
Det borde alltså vara lite upplagt för hangflyg vid
Tönnersa Strand.
Solen sken och vindens styrka var 3-5 m /sek, vilket
kunde skapa goda förhållanden dels för flygandet och
dels att kunna stå ute i det vackra vädret utan att bli
genomblåst och genomfrusen.
Nåväl, jag var på plats 1230 och beredd att starta med min, nästan under alla omständigheter, flygbara Blue Phoenix.
Varför jag inte skulle flyga någon av mina snabba F3F
modeller ?
Jo för en Blue Phoenix klara de flesta väder. Från mycket
svaga till starkare vindar.
Jag har ju modifierat profilen för att på en bättre polarkurva, varför den penetrerar hyfsat. Dessutom är en Blue Phoenix en enkel modell, som man monterar snabbt. Fyra gummiband,
sen är den flygklar.
Jag är främst ute efter en flygupplevelse, inte att jag ska flyga
som en skållad råtta 10 cm över kanten.
Flygglädjen är det väsentliga för mig.
Med var också dels min nya Mobiuskamera, dels min gamla Mobius nu försedd med nytt pc-board.
Jag ville se, att båda fungerade. En kamera hade jag tejpat på min glasögonskalm som vanligt. Detta är ett mycket fint sätt att filma/fotografera, om du vill dokumentera skeendet.
Det du ser, det är det du fotograferar. Det bästa av allt är,
att Mobiusen tar så bra bilder, med hänsyn till pris och storlek.
Då jag kom fram till min vanliga pilotplats, såg jag att länsstyrelsen gjort ett hack i den främre dynkanten.
Varför ?
Bra fråga. Kanske för att underlätta för eventuell häckning av fältpiplärkan.
Dock kan jag garantera att naturen med vindens hjälp inom ett par år har återuppbyggt dynkanten igen.
De som planerat detta borde gå en kurs i grundläggande (sand)dynamik.
Ok nog klagat. Jag var absolut ensam på stranden, så
när som på en Golden Retriever, vilken vallade sin
husse långt borta på den öde sandstranden.
Start och ut med min Blue Phoenix i det laminära härliga lyftet. Det bar perfekt och det var mycket goda förhållanden.
Hanget har ju blivit högre, vilket inte minst skärmflygarna erfarit, då de nu kan flyga på Sveriges längsta kusthang.
Med den vinden vi hade i dag, bar det upp till ca 50 meter just över strandkanten.
En tjusning med att flyga vid detta kusthang är att jag har
min modell mycket nära mig. Det skapar en speciell känsla.
Att landa kan var besvärligt, eftersom det bakom hanget är
turbulent, vilket ställer krav på reaktionsförmåga och och förmågan att förutse skeenden, men som du kan se på
videon, så gick det att komma ner under relativt
kontrollerade former.
Två timmar i luften fick jag med min kära Blå Fenix
och jag njöt varje sekund.
Sedan var mina inre batterier laddade och jag var
beredd att möta världen med öppna ögon och friska
tag igen.
Än en gång; Tack gode Gud att jag är förunnad att få
bo vid en kust och där kunna fånga en fri horisont med
min blick !
Innan jag gick till bilen, tog jag en promenad på stranden för att kolla, om jag kunde hitta lite bärnsten.
Det blev noll i dag, men jag har förhoppningar, att på måndag finna strandfynd, då vi kommer att få 10 – 13 m/sek
vind på söndag, vilket kan föra iland gods från havets botten.
Kvällstidningsträsket utlovar som vanligt världens
undergång på söndag då de säger det blir orkanvindar med
det annalkande lågtrycket.
Vi får väl se, om boulevardpressen eller yr.nohar rätt.
Den norska vädertjänsten har förutsett 12-14 m/sek
på söndag kväll.
SÅ var min dag på hanget och jag dokumenterade mitt görande med mina Mobiuskameror.
Stillbilderna klippta ur videon.
Jump into the seat, buckle up and hitch a ride with me !
Undrar du, varför jag är ute och flyger, så fort tillfälle ges ? Mycket enkelt: Det är det roligaste jag vet och det ger mig
oändligt med upplevelser !
Sådant du aldrig får framför din tv.
Sanden pudrad med frost. Det närmaste
vi varit vintern i Halland hittills i år.
Den fula stövelknekten låg och tjurade
Vintern 2020 Tönnersa. Härligt !
Naturen där jag flyger. Härligt ljus.
Kattegatt med sin horisont. Inga granar här…
En Blue Phoenix gör det den ska…flyger.
Enda nackdelen vintertid vid 13-tiden är att solen står lågt.
Snart start. Vingen sitter med 4 gummiband.
Enkelt. Varför klabba med skruvar ?
Man måste använda sidorodret ordentligt på en Blå Fenix…
En klassisk modell
En jetkärra ritar sitt skarpa spår i skyn och min modell glider på…
Efter landningen. Allt under kontroll.
Kanske det som kan dra lika mycket som hangflygning...
I onsdags for jag till HH för att få mig några rundor i luften med antingen min Gillette eller min Spirit.
Vädermannen hade lovat 4-6 m/sek NNV för att sedermera öka till 5-7 NV.
Men vind och dess riktningar på Hovs Hallar är ett kapitel för sig. Vädret är ofta, vad gäller vindar, avvikande från prognoser.
Då jag anlände 0900, hade vi N 5-7 sekundmeter.
Alltså var det läge, att bära upp vad som behövs till
Platån.
Där jag möttes av relativt frisk vind rakt på.
Ute över Kattegatt åt syd en molngata med höga och
välutvecklade Cu-moln. Det var bara att hoppas, de inte
drog sig norröver med sin eventuella nederbörd.
Bra, tänkte jag, det är till att montera min Gillette och
kasta ut.
Jag gick bort till bortre delen av Platån för att kolla vinden. Då märkte jag, att vi hade en topprotor av osedvanlig styrka och utbredning. Stod jag på toppen, blåste det 5-6 sekundmeter i nacken på mig. Alltså det blåste ut från hanget på toppen.
Detta komplicerar det hela, då det gäller starten. Inte
bara topprotorn är besvärlig, det innebär ju start i
medvind och att även kantrotorn snurrar energiskt på,
just under de omständigheter som rådde .
Eftersom topprotorn var kraftig, pressade den kantrotorn ut från hanget. Det skulle medföra för en modell dåligt lyft, dels då jag kastar ut på toppen, dels att jag inte skulle vara hjälpt av kantrotorn vid starten.
Så jag monterade min Spirit, eftersom den är snällare att flyga jämfört med min Gillette, som kan vara en elaking.
Att kasta ut Gilletten i detta läget hade varit ett renodlat kamikazeuppdrag. Det var ingen “Gudomlig Vind” som ju ordet Kamikaze betyder.
Startar jag på Platån, finns det två möjligheter . Antingen i östra eller västra delen. Vid dessa två platser är påverkan från rotorer minst.
Så jag fick vackert vänta i startläge, tills omständigheterna var gynnsamma.
Alltså startade jag, då jag kände topprotorn tillfälligtvis
tappat andan. Det sket sig. Modellen kastades åt höger, utan att jag kunde hålla emot med skev och sida.
Tursamt nog landade modellen i en enebuske, varför inga skador uppstod. Mer tur än skicklighet.
Nåväl, nytt försök och nu gick det med ett nödrop. Min Spirit for som ett torrt löv, då jag startade, men då jag kommit ut 20 m från kanten, fick jag den laminära vinden, som skapade ett starkt lyft.
Sen var det enkelt att flyga, så jag kunde avslappnat sitta på min flygtuva och njuta.
Som vanligt på Hovs Hallar var det mycket flanörer,
vilka kom förbi, vilka stannade och frågade hur det
fungerar. Alltid lika roligt att försöka omvända flanörer till
modellflygare !
I modellen satt min GoPro i nosen. Vilken fick fotografera en ung gråtrut, som ville flyga rote med mig.
Efter 45 minuter i luften landade jag, vilket du kan se
på mina bilder. Inte helt enkelt att ta sig ner, men gör du som jag,
brukar det lösa sig.
Flyg rejäla banor, så får du tid att bedöma din höjd och kan komma in rätt. Att ha klaff är nästan ett måste,
då du flyger här. Det ger dig möjlighet att säkert reducera din höjd och kontrollerat landa bland diverse taggiga buskar.
För nästa start monterade jag min Mobius på en pinne vid ena vingspetsen. Allt för att få en annorlunda bild av min Spirit. Kameran väger 25 gram och pinnen 50 gram. Pinnen som håller kameran är en furulist laminerad med ett kolfiber fyrkantrör.
Detta innebär en vikt på ena vinghalvan, vilket jag måste kompensera med skevrodret, som du kan se på bilderna.
För övrigt påverkade det inte flygningen, utan jag fick de bilder jag önskade. Bilderna från min Mobius är klippta ur en videofilm. Jag kan inte nog uppskatta min Mobius goda egenskaper. Då jag kommit hem beställde jag en till, om den nuvarande skulle lägga av.
Varför en Mobius slutar funka ? Det är vid flitigt användande
utsatt för ett mekaniskt slitage. Det går inte att undvika.
Men den tar lika bra bilder, som då den var ny. Vad som man ska vara uppmärksam på med en Mobius är två saker: Laddaren till batteriet ska helst vara enligt modellen Ifåneladdare som ger bra med ström
Du ska ha ett bra SD-kort med bra prestanda. Låg
kvalitetkort ställer till besvär. Vilka kort du ska använda,
kan du se i RC-Groupsmycket omfångsrika tråd om
Mobius.
Efter hand som timmarna gick, minskade vinden och
vid ett tillfälle kom det termisk vind, som effektivt spärrade hanget för den laminära vinden.
Det fick jag erfara, då jag flög, eftersom lyftet markant minskade, men det var inget problem att hålla sig upp.
Vilket däremot en skärmflygare fick erfara. Han kom smygande under kanten, vilket är sämsta platsen vid detta väderläge. Han skulle gått längre ut från kanten för att få lyft.
Skärmflygaren flög riktning Kattvik utan att få lyft, men vände och flög västerut.
Hoppas han kom säkert ner framför värdshuset eller nere vid Segeltorp.
Jag såg honom inte mer sedan, så antagligen hade han packat ihop och åkt hem.
Efter en kort stund kom en laminära vinden igång igen och jag kunde klättra så högt jag ville.
Jag hade startat 0945 och klockan 1435 landade min modell på gräset bakom fortet.
En härlig dag lade jag till handlingarna.
Man upplever mycket, då man modellflyger !
Hemkommen lade jag märke till, då jag laddade, att jag
förbrukat 826 mA ström. 6 servo +telemetri krävde det.
Sammanlagd tid i luften ca 3.5 timma.
Foto är klipp ur video tagen av min Mobius, stillbilder från min goda GoPro och några bilder från min Sony systemkamera.
Om du vill, häng med !
Min Spirit utrustad med två kameror. En GoPro i nosen och en Mobius på ett spröt vid höger vingspets.
Ett mäktigt Cu Congestus.
Ser du elefanten med sin saluterande snabel ?
Som du ser regnar det ur molnet. Min bror befann sig i Helsingborg och han hade samma moln framför sig. Då får man en aning om den stota utbredningen av ett Cumulusmoln som växt på.
Min Spirit på väg ut. Kolla höger skev, som kompenserar för vikten av min Mobius.
Modellen landade utan kontroll i en enebuske sedan rotorn tagit befälet.
Här ser du hur turbulent det kan var i vid start genom en rotor. Dessutom kan jag informera att mitt sidoroder låg maxat åt vänster.
Nåväl, efter att ha kommit ut i den laminära vinden var allt bara en njutning !
Landning med utnyttjande av full klaff.
Piloten mycket fokuserad på att landa modellen ok.
Allt under kontroll hittills…
Ser du buskarna…kan skada Oracovern om man har otur.
Men allt gick utan problem.
Vildnyponen perfekta att plocka nu. Smakar mycket bättre än odlade.
Björnbären behöver 10 dagar till. Hoppas det inte blir frost bara. På Hovs Hallar finns ett överflöd av dessa bär.
Om man brygger själv finns här enebär för kryddning av ginet.
En skärmflygare kommer kanande under kanten…
…det är ett dåligt läge…
…dessutom är faran för frontalt inslag stor, om man inte är uppmärksam.
En duvhök ? kom förbi…
eller sparvhök..tror jag
Truten som ville flyga rote…
Vem kunde tro, vi skulle kunna ta dessa bilder för 20 år sen ?
Här sitter piloten på sin tuva och flyger och njuter av livet. Här har vi
inga fjantiga depåordningsvakter, som går och blänger i marken och
letar fel, utan vi som är riktiga modellflygare använder sunt förnuft !
Landning bakom fortet.
Ser du stenen ? Den har kostat några modeller under 45 års flygning här.
Jag lyckades undvika den, men den har kostat modeller !
Måndagen såg ut att bli en dag med svag vind och ca 23
grader varmt.
Som modellflygare har jag ständig koll på väderläget,
för att kunna vara beredd om tillfälle ges till flygning.
Du vet ju att chanserna kommer aldrig tillbaka…
Jag kollade vindmätaren vid Hovs Hallar vid 10-tiden.
Den visade 3.6 m/sek Nord.
Nu vet jag, att om mätaren visar ett värde, är det inte
säkert det har giltighet på HH.
Men jag gav mig iväg med två modeller i bilen.
Dels en ordinär hangkärra och dels en mycket lätt
modell om utifall vinden skulle visa sig svag.
Kl 1045 hade jag klättrat upp på Platån och stod
pustande vid min pilotplats vid grästuvan. Jag konstaterade att det var noll vind…som jag befarat.
Men jag bedömde sannolikheten för sjöbris som stor,
varför jag monterade min Little Queenie och var beredd.
Under tiden fick jag sitta och njuta av naturen.
En tornfalk flög på hanget och spanade efter byte.
Detta indikerade för mig att det fanns laminär vind en
bit upp över kanten, eftersom fågeln kunde flyta på.
I det vackra vädret kom en ständig ström av turister
förbi mig och ställde frågor.
Jag försökte övertyga de passerande, att de skulle bli modellflygare med kanske tveksamt resultat.
Redan nu i slutet av Juni kan vi se, hur slitet gräset
blir på Platån av alla passerande strövares fötter.
Detta trots vi fått relativt gott om regn.
Dessutom fördärvas grässvålen av kreaturen, som går på HH och betar.
Efter att ha suttit och suktat i en timma, kunde jag
inte hålla mig längre. Min modell åkte ut över kanten i startförsök.
3 gånger var jag tvungen att rädda mig in på kanten,
eftersom lyftet var för dåligt.
Jag avvaktade ytterligare en halv timma, innan jag
försökte på nytt. Innan start såg jag, att löven i björkarna vid kanten
rörde sig en aning, vilket jag tolkade som ett tecken,
att vinden tagit sig.
Fram med vindmätaren och den visade imponerande 0.8 m/sek…
Nåväl, jag startade kameran i nosen på min modell
och tog i ordentligt i utkastet för att få överskottsfart,
vilket ger mig viss frihetm att manövrera min modell.
Modellen har bara sida/höjd-roder.
Jag märkte det lyfte, men lyftet stördes av den kraftiga
turbulens, som finns just vid och över kanten.
Men jag gnetade på och då jag nått 30 m över kanten, flög
jag in i den laminära havsvinden, som naturligtvis
skapade ett bra lyft.
Efter att jag nått säker höjd, kunde jag slå mig ner
på min tuva och njuta av natur och modell.
Lyftet var svagt, men det lyfte över stora områden,
så jag behövde inte anstränga mig.
Att flyga avkopplat, vara i vacker natur och prata
med intresserade passerande, kan det bli bättre ?
Varje sekund i luften njöt jag och tanken for genom
huvudet, att tänk vad jag är privilegierad, som kan
sitta vid denna vackra plats och få ha en välflygande
modell i luften, som gör exakt det jag vill ?
Livet kan för mig inte vara bättre. För för mig är
livet att få positiva upplevelser. Tids nog kommer
kanske problem, som gör att man inte fysiskt kan
ta sig ut.
Därför gäller det att leva nu. Inte ligga i dvala framför en tv.
Min radio, som är en JR GX8,vilken jag köpte för
5 år sen i USA fungerar som vanligt perfekt.
Det har inte uppträtt det minsta problem med den.
Med tanke på hur mycket jag flyger och hur jag
tänjer gränserna med min utrustning, kan jag inte
kräva mer. Jag har under alla flygningarna inte haft en enda
felfunktion på radion.
Endast en felfunktion som inte kan härledas till min JR, utan det var en kontakt som gled isär,
så min Spirit flög i 125 km/tim genom ett träd,
som förpassade modellen till konfetti på branten
framför hanget… eftersom strömmen var väck
från mottagare och servon.
Efter 1.5 timma landade jag för att byta kamerabatteri… som jag naturligtvis glömt hemma…
Men jag fyllde på med vätska, tog en liten promenad och plåtade lite växtlighet och var sen beredd att starta igen.
Modellen har två miniservo och en kinesmottagare. Acken är 2 celler LiPO på 1200 mA, vilket borgar för många flygtimmar.
Hur som helst så landade jag min modell nere vid
fortet, där det finns fria ytor och då var klockan 1545.
Jag hade, trots ingen vind vid ankomst fått nästan
4 timmar i luften. Dessa 4 timmar hade dragit mindre
än 250 mA ur acken då jag laddade upp den hemma.
Vevar du inte för mycket med spakarna, då spar du ström.
Naturligtvis ska din modell därför alltid vara vältrimmad.
Det viktigaste är rätt tyngdpunkt, rätt anfallsvinkel på
vinge och stabbe och linkage som funkar lätt och utan
glapp.
Det är mina modeller.
Jag tog bilder med min Mobius, vilket då det gäller
stillbild naturligtvis inte kan jämföras med bilder
från nån av mina systemkameror, men med tanke
på Mobius storlek och pris är det ok.
Vad gäller videofilm från Mobiuskameran,
har jag inget att klaga på. Det finns en film längre ner. Inget avancerat utan bara filmat rätt upp och ner från nosen på modellen.
Därför du kan alltid förvänta dig sällskap i någon
form.
Mitt sällskap under min flygeftermiddag var den
trogna tornfalken, flera ormvråkar och en glada.
Tyvärr flög de långt från mig, så jag fick inte de bilder jag ville ha. Men de visar, att ensamhet är inget jag känner då jag är ute i naturen för att uppleva modellflyg !
Då vädret var fint för termikflyg, ca 4 m/sek VNV
drog jag till ett av mina flygställen, där det normalt
sett, är utmärkta förhållanden för både termik och
hang.
Hanget är ca 12 – 20 m högt och ligger 7 km från Kattegatts kustlinje. Vi är inte speciellt utsatta för sjöbrisen här.
Jag monterade min Ava och förstod efter några
minuter hur läget var i luften. Vid hanget skapades
tidvis starkt hanglyft och gick man ut från hanget
hade man lyft upp till ca 50 m höjd. Men lyftet var inte jämnt eller laminärt.
För att komma över problemet klättrade jag med
min Ava upp till lite höjd, 120 m, där det var möjligt
att få kontakt med stabil termik.
Väl i termiken var det enkelt att hålla sig uppe. Det lyfte över stora områden och jag hade som mest
4- 5 m i stig. Alltså kry korkverkan.
Sittande i min stol fick jag mer än 2 timmar i termiken
under en flygning, då jag kunde flyga fullständigt
avslappnat. Som vanligt…hade jag min GoPro monterad
som tickade 2 bilder i sekunden. Bilderna blev suveräna
och jag är helnöjd med kameran, efter att fått em riktig
service på kameran nere i Tyskland.
Efter en kort paus, parkerade jag Avan på marken
och tog fram min mycket lätta segelmodell med ca 1 m
spännvidd och med vikten 390 gram.
Min avsikt var att kasta ut på hanget, ligga där och
kana för att sen kunna sno åt mig en blåsa, som kom
rullande över åkrarna.
Vid framkomsten till hanget borde blåsan släppa
från marken, vilket kallas orografisk utlösning.
Alltså då blåsan puffar upp då den får en uppåtriktad
rörelse på grund av ett terränghinder.
Vinden, då jag kastade ut, hade ökat till 5-7 m/sek
och den kom från nordväst, vilket är snett på hanget.
Det var turbuent och min modell tycktes fladdra iväg
som ett asplöv…
Jag testflög hanget och det bar i hela dess längd. Då en blåsa var på gång, antingen ute på åkrarna
framför hanget, eller just vid hanget, var det ganska
enkelt att hänga med. Den nästan kontinuerliga
ankomsten av termikblåsor, eller ska vi säga
varmare luft, det gjorde emellertid, att lyftet på
hanget stördes.
Den laminära vinden mot hanget hackades i
bitar, då det var så termiskt väder.
Jag behövde inte kurva med min lilla modell,
utan jag kunde ägna mig åt delfinflygning rakt
fram. Att komma högt var enkelt.
Nu är ju modellen så liten, bara 1 m spännvidd,
så jag ville inte klättra för högt. Vidare hade jag inga
aerodynamiska bromsar att ta till, om det krävts
för att bli av med höjd.
Mitt lilla flarn flög jag med i 1 timma och 5 minuter. Sen landade jag. Inte för jag behövde det av höjdbrist,
utan för jag hade ryggont, då jag inte hade med min
flygstol ut.
Det var längesen, jag flög med en så liten modell på
ett hang. Om det är roligt med en liten modell på ett litet hang ?
Njae, jag tycker man flyger på liten yta på hanget, men för den som vill träna upp sina reflexer,
så är det ett bra sätt att förbättra sin flygskicklighet !
Förutom mina modeller i lusten hade jag sällskap av den lokala tornfalken och en ormvråk under en stor del av
min flygning. Tornfalken har häckat vid hangets norra del i flera år
och känns som vore den en gammal bekant.
1245 startade jag och 1615 landade jag, packade ihop
och for hem.
Bilderna som följer är klippta från en video, som jag
tog med min lilla Mobius.
Hoppa ombord och knyt fast !
Min enkla termikmodell. När inget annat funkar så…
Klart för utkast.
Gå !
Även det enkla flyger. Utan kevlar och kolfiber.
Balansering på ett inlandshang är bra reflexträning.
Jo det är turbulent…
Som synes torradiabatik i dag.
Landning nummer 1.
Ibland önskar jag, att jag haft bromsar även på detta flygetyg…
Vinden var stark, därför är nosläget som det är…
…för att jag…
…ska kunna…
…trycka ner modellen.
Men här ligger hon.
Min revirtrogna tornfalk står och ryttlar 100 m bort.
Ibland kunde jag se dess vackra rostbruna rygg.
Fågeln är mycket skygg och försiktig.
Ålleberg Modellflygklubbs Hangträff i Ystad genomfördes
för, rätta mig om jag ha fel, 17. gången.
Jag kan gott erinra mig, hur det såg ut de första
gångerna, då vi kunde vara 25 deltagare.
Årets hangträff var de sista entusiasternas möte och
vi var 7 stycken.
Ganska tråkigt tycker vi och naturligtvis undrar vi
varför.
Träffen är känd och praktiska problem som inkvartering är inget problem.
Problemet har varit som nummer ett, vädret.
Vi som hangflyger vet, att vi måste ha vind och vind från rätt riktning, för att vi ska kunna flyga våra modeller.
I trakten av Ystad-Ravlunda finns ett flertal hang som passar någon riktning.
Vi kan inte påverka vårt väder, utan vad vi kan göra är att kolla prognoserna på olika fora.
Det institut som jag (vi) litar mest på är yr.no.
Deras prognos sade, att vi kunde räkna med flygbart 2 av 4 dagar. Att blåsa av träffen är svårt med tanke på bokat boende, hänsyn till arbete, familj, så det var bara att köra.
På lördagen förstod vi att vinden på söndagen -måndagen skulle bli Nord till NordVäst vilket i stort omöjliggör vettigt hangflyg och vi tog beslutet att vi drar hem på söndagen.
Att det blev nord till nordväst passade mig, för jag
var på Hovs Hallar både måndag och tisdag i perfekt
hangväder !
Alltså vädret bestämmer verksamheten. Har vi gjort
nog reklam för träffen ? Ja, allt kan göras bättre,
men de som är intresserade vet om vad som sker.
Kanske den beska sanningen är, att modellflygare
inte tycker att hangflyg är intressant ?
Det kanske upplevs som alltför besvärligt ?
Man måste ju trava iväg uppför kullar och kanter, innan man kan flyga.
Hangflyg är kanske ett passerat kapitelför yngre
modellflygare.
Det ligger inte i tidens anda, då allt ska vara lätt och
färdigt ??
Nu ska man flyga drönare och turbinmodeller,
om vi kollar i MFN och det som finns i tidningen är
väl…det som representerar modellflyget i Sverige.
Vi som hänger oss klamrande kvar på hangen,
vi är fornminnen från en tid som varit..
Vi är artefakter eller ?
Jag har hangflugit i 46 år, har jag verkligen blivit så gammal och flugit så mycket utan att tycka det är tråkigt ?
Mot alla besvärligheter med hangflyg kan du ställa
upplevelsern, då du kan flyga din modell utan gränser.
Du kan flyga plan, som har världsrekord i hastighet
för modeller, vilket är mer än 800 km/timmen i
dynamic soaring.
Du flyger modeller, som ligger i spetsen av teknik
och innovationer.
Men du kan också flyga det enklaste enkla på ett hang.
Om vi ser, hur många som deltar i exempelvis F4C på SM… Kan man räkna deltagarna på ena handens fingrar ?
Men ger deltagarna upp ? Nej och det gör inte vi hangflygare
heller.
Glöm inte heller alla naturupplevelser du får.
Vi kommer att köra på tills vi tar slut på barrikaderna !
Vi tänker inte ge upp och sluta. Att tänka på är den sociala
samvaron, då man utbyter ideer och tankar, som kan främja
vars och ens modellflyg.
Att träffas är viktigt. Mycket viktigare än att ligga i dvala framför en tv eller fippla fingrarna krulliga på en IFåne.
Så vi kommer att ses på hangen i framtiden också.
Var övertygade om det !
Vi fick uppleva så mycket positivt i Ystad, som vi bär
med hos hem i våra minnen !
Här kommer en laddning avslutande bilder, som beskriver våra flygningar under de 2 dagar vi kunde flyga av planerade 4.
Vi ses nästa år ! Välkommen du oxå !
Boendet hos Henry på Österlens Gästhärbärge.
Vårt boende är ett före detta ålderdomshem, som väl är ett passande ställe
för oss gamlingar, som dock inte vill lägga oss ner att dö och som vägrar
sluta flyga. Dessutom ligger det granne med kyrkogården…
Tumflygare
Fast jag föredrar detta sättet. Mer stabilitet, lugnare rörelser.
REB
Löderupshanget – Ålleberg Modellflygklubbs hushang vid Ystad.
Pilotplatsen från min selfie-stick.
Mot Kåseberga. Kåsebergas affärer och restaurangers policy är att skinna turister på så mycket pengar som möjligt. En stekt strömming med en klick potatismos 130 kronor…Dessutom, parkeringen kostar 14 spänn/timman.
Hur många vänder, då de ser parkeringsavgiften ? Troligtvis hade det för handlarna varit
bättre med fri parkering. Jag träffade en tysk, som skakade på huvudet åt parkeringsavgiften.
Men det är klart, kan Ystad Kommun tjäna ett par spänn så…
Vågornas mönster återspeglas på sluttningarna, på vilka
kreaturen betat och skapat de terrasserande stigarna.
Det är detta vi gör då vi flyger…Främst Andreas och bakom en åldring…
En kärra ger horisonten ett nålstick
Östersjön, med en yta som smält bly i solskenet.
Roffes Grafas över Fredens Hav som Sovjetunionen kallade det…
... comme un mirage
Svårt att ta denna bild med en selfiestick…
Här ser du förutom en modell, de terrasser som kreaturen
, får och kvigor åstadkommit då de betar sluttningarna.
På baksidan av kanten mot den skånska slätten kan du flyga vid nordlig vind.
Hangflyg den bästa upplevelsen !
Japp, det blåser på hanget.
Rolf planerar…
Taggtrådsstaketet…jodå, det hade påhälsning av en modell i år oxå !
Väderprognosen från yr.no lovade sydväst på lördagen med styrka 4-7 m/sek.
Lät ju för bra för att vara sant i våra öron. Men alltnog, vi for iväg till Löderup i solsken utan dimma.
Framkomna möts vi av strålande väder…och västlig vind.
Det betydde att vinden låg snett på hanget, men vi vet att kanten vrider upp vinden och då första modellen åkte ut över kanten, såg vi att med noggrann flygning kan man få sig en tur.
Alla startade och vi märkte att det var skärmflygare vid Ales Stenar, vilket indikerade väst.
Vi höll oss emellertid vi Löderup, som blivit ÅMFK hushang. Genom att flyga på kanten mot Kåseberga fick vi finfint lyft och kunde göra det vi avsett med vår resa söderut och det är att kunna flyga våra modeler på hanget utan att tänka på att hålla oss i lyftet, eftersom på denna västkant var lyftet mycket starkt.
Alltså inget att klaga på, bara att flyga, fika och njuta av naturen och vyerna.
Vid lunchdags kom Andreas med sina fina modeller och anslöt.
Andreas en ambitiös och hängiven hangflygare med en positiv inställning till sin hobby. Här hans YouTubeadress.
Dagen fortgick och då det gick mot kväll drog vi till vårt boende, genomblåsta och solbrända, med flera timmar i luften för våra modeller.
Skåneleden passerar vår pilotplats och de flesta som passerade ville ha en förklaring hur detta med hang- och modellflyg fungerar. Det är alltid positivt att fä göra ohöljd propaganda för vår hobby !
På kvällen kollade vi cruising som jag beskrev i tidigare post.
Nu hoppades vi på bra prognos för söndag-måndag.
Men det var en annan historia…
Här kommer lördagsbilder utan kommentarer, för du ser vad det är. Bilderna tagna från den höga västkanten vid Löderup.
På grund av min höga ålder ?? hade jag glömt mina
systemkameror på boendet i morgonstressen.
Så bilderna tog jag med en enkel compact kamera,
vilket naturligtvis sänker kvaliteten och bildmöjligheterna.
Det kommer en drös bilder snart igen.
Just ankomna till Löderup.
En startbild säger mycket i sin expressivitet och man
kan nästan se pilotens förväntningar på flygningen.
Modellhangflyg hävdar jag är en estetisk upplevelse.
Intresserade flanörer vilka var hos oss en god stund.
Blivande hangflygare kanske ?
Sångsvanar sträckte ljudlöst förbi i fjärran.
En av mina favoriter, alltid flygbar, Blue Phoenix konstruerad av Leif Eriksson.
Kan jag inte flyga med något annat kan jag alltid flyga med min Blue Phoenix.
Roffe, Andreas och Karl Henrik djupt koncentrerade på sin flygning.
I bakgrunden Ales Stenar.
Häng med i bankningen !
Ett utomordentligt hang för modellflyg.
Ser du att vågornas mönster fortsätter på sluttningarna ??
Några av de sista entusiasterna…
Andreas kärra. Tror jag ?
Gött i solen !
Vingar över Östersjön.
Kalle smyger ner sin modell. Här är lätt att landa…dock se upp för taggtrådsstaketet.
F3 modell. Betänk utvecklingen från låt oss säga 1975 fram till i dag. Att man inte använde fenor/sidoroder/stabbe/höjdroder med stort sidoförhållande redan för 40 år sen märkligt. Det är ju gammal känd fakta att ett stort sidoförhållande ger ett högre Re-tal och en effektivare bär- eller roderyta.
Andreas och Kalle njuter av sin flygning.
Andreas lätta polska modell 775 gram mellan staketbräderna.
Ytterligt agil och rörlig.
Här är Andreas lågt inför en förbiflygning. Men genom
att glida in mot kanten kunde han hämta hem höjd.
Klaff och lite uppfällda skevroder för att få ner hastigheten så jag kunde plåta med min enkla kamera.
En modell som är väl optimerad. Fast jag tror den är ganska spröd, så man måste vara försiktig vid landningarna…
En av de stora vattendelarna inom modellfluyget är elmotorn och ackarnas utveckling. Det har givit modellflygarna nästan oändliga möjligheter. Tänk att slippa gummirep eller vinschar då man idkar allmän flygträning.
De andra nya innovationerna som revolutionerat modellflyget är CA-limmet,
nya radioapparater med obegränsade, nästan, programmeringsmöjligheter och
tillgången till kompositmaterial.
Naturen hälsade oss med de vårtidiga örternas blom. Klart vi blir på gott humör !
…som var tät som vid Lützen 1632 under 30-åriga kriget.
Att åka för att flyga hang, det är ett vågspel. Vi är utlämnade till vädrets makter och har bara att anpassa oss.
Egentligen skulle vi inte bestämma exakt datum, utan vi skulle haft en period, där vi kunde hållit träffen. Men det är svårt, för du ska lösa det med ledighet, transport och boende. Man måste boka i god tid.
Så inte lätt att få ihop det. Men vi skulle försöka. Vinden var under 5 dagar lovad att bli sydväst under två och annan riktning under tre. Inga lysande utsikter, men vi är vana vid det och brukar alltid finna en plats att flyga på.
På torsdagen hade vi V vind, vilket skickade oss till Löderup där kanten svänger och ger lite olika möjligheter.
Vad som inte var bra, var att det var dimmigt. Lite dimma gnäller vi inte över, men i dag var det tätt.
Jag kom till platsen vid 12-tiden och efter viss tvekan hivade jag ut min Spirit. Jo, det lyfte i den bitvis friska vinden, men det gällde att hålla modellen inom synhåll.
Efter hand som eftermiddagen gick, anlände de andra som aviserat ankomst. De möttes i alla fall av en flygande pilot med modellen på hanget.
Efter hand kom de andra i luften och vi flög till kvällningen.
Vårt boende var hos Henry på Österlens Gästhärbärge
, vilket är ett trivsamt ställe i Glemmingebro ca 5 km från
hangen.
Dag 2, fredag var dimman ännu tätare och vi ställde in
flygeriet trots många flygförsök. Det var alltför osäkert.
I stället blev det sightseeing i trakten.
Lördagen hade dimman lättat och möjliggjorde flygning
på Löderupshanget.
Vi hade kunnat flyga vid Kåseberga, men där var det
skärmaktivitet så vi stannade vid vårt hushang.
Vinden var sned med dt var flygbart och gick vi till
kanten riktning Kåseberga, fick vi starkt lyft och vi kunde
flyga som vi ville.
Andreas kom med sina fina modeller och speciellt hans
polska lätta modell imponerade. Utbudet av hangmodeller
är stort och de presterar oxå !
På kvällen kollade vi Cruisingen i Ystad med amerikanska bilar. Jag beundrar de som håller dessa bilar i så fint skick. Det var en familjeföreställning så epitetet ” Raggare” hade inte stor relevans här. Alla var glada och vinkade åt fotografen.
Söndagen och måndagen var utlovad med nordlig till
nordvästlig vind, varför vi på söndagen tog beslutet att
vi bryter här. Vi hade fått två flygdagar och vi hade att vara nöjda med det.
Så vi kvistade hemåt, var och en på sitt håll. Nöjda och glada… ja om vi hade kunnat flyga i 4 dagar, då hade allt varit ok, men vi var ändå tillfreds, för hangflyg är inte bara flyg, det är också social samvaro.
Frågan som väcktes hos mig är varför inte fler är intresserade av hangflygning ? Är det för obekvämt ? Vi har gemensamt försökt göra så mycket positiv reklam vi kan för hangflyg, men det tycks inte ha påverkat modellflygare.
Men skit samma, det viktiga är, att vi som håller på,
tycker det är roligt och berikande.
Därför ses vi här nästa år igen !
Här kommer bilder med och utan kommentarer.
Bilderna är från torsdagen, första dagen.
Bilderna tagna med olika sorters kameror så håll tillgodo !
Rolf-Erik
Du kan själv se, hur Rolf-Erik står i dimman…
Wings over Löderup…
Kent startar…
Kalle Thorsell programmerar.
RE startar Rolf Maiers Grafas
En mycket välflygande modell.
Fighting face…Roffe.
I dimman…
Löderup kan vi kalla ÅMFK:s hushang vid Ystad.
Tucano…som är namnet på en sydamerikansk fågel med lång näbb.
Jag har funderat på en sådan modell.
F3B eller F3J-modeller funkar bra på ett hang.
Klaff, skev sida och höjd…det tar en stund att programmera upp allt.
Landning underlättas med klaff.
Så här var väderläget på torsdagen.
En matpaus sitter bra säger Kalle, Kent, Roffe och RE Blomdahl.
Man behöver en del…
Solen sken igenom under korta minuter på torsdagen.
Det kommer mycket mer bilder i kommande poster så häng på !
Egentligen hade vi annat att göra, men med yr.no
rapporten att det kunde förväntas finfint väder på
Hovs Hallar för hangflygning, gjorde att jag kastade
om mitt dagsschema.
Fram med min Spirit, kameror och annat jag behöver
för min flygning och iväg.
Där jag vid framkomsten togs emot av solsken,
11 grader och nordlig vind med dragning mot ost.
Dragningen mot ost hade stor påverkan på hangets funktion, vilken förklaras av en av mina bilder.
Eftersom jag fått min kära GoPro tillbaka efter service, satte jag den på nosen på Spiriten, där den tog bilder framåt. På min glasögonskalm satt min Mobius och tog sina vanliga 4 bilder i sekunden.
Alltså jag var uppe på Platån och skulle lura ut, var jag skulle kasta ut.
Längst upp blåste vinden mig i nacken, då jag såg
ut mot havshorisonten. Flyttade jag mig framåt 5 meter,
var det vindstilla !
Alltså förstod jag, att topprotor och kantrotor var starka i dagens vind.
Jag beslöt, eftersom vinden var dragen lite åt ost, att starta vid den högra delen av platån.
Att starta där brukar vid vind rakt på, vara ett av de
bättre alternativen och vara relativt säkert.
Alltså check av funktioner, fulla roderrörelser på rätt
håll och koll av klaff och aerodynamiska bromsar.
Allt var ok och jag satsade ordentligt vid utkastet. Jag hade trimmat upp nosen en aning innan utkastet, så jag skulle knipa åt mig lite extra höjd med hjälp av rörelseenergin från mitt utkast.
Tur var det ! För jag har aldrig…upplevt så kraftig
turbulens vid kanten någon gång förut !
Min modell kom ut över kanten på 3 m höjd liggande
helt på sidan, för att sedan fångas av kantrotorn och
där modellen kastades runt i en virvlande malström !
Vet du, jag fick använda alla mina 45 års erfarenhet
som varande aktiv hangflygare för att kunna stabilisera
min modell….
Det var inte lätt, trots jag tog mig upp och ut från
kanten.
Jag har som modellflygare ett Damoklessvärd över
mig , om jag är tvungen att landa vid stranden,
vilket det är små möjligheter att lyckas med.
Oftast vill jag säga att flygningen slutar med en krasch
in i bergskanten, på en plats där det nästan är omöjligt
att hämta modellen.
Således försökte jag ta mig till laminär luft, så modellen blev stabil i sin flygning. Tursamt nog är min Spirit ytterst agil, vilket underlättar flygning i turbulens.
Så småningom hade jag tagit mig åt höger, alltså riktning Båstad och kom ut i det goda lyftet.
Nu var det en barnlek att flyga. Trimma ner nosen rejält och låt modellen flyga sin egen bana med bra hastighet.
Härligt !
Jag kunde idag troligtvis slå mitt rekord i höjdvinst på HH.
Det lyfte mycket högt och lyftet var starkt.
Efter 45 minuter i luften var det dags att förbereda
landningen. Att landa på HH-Platån är inte helt enkelt eftersom
enligt vad jag tidigare beskrivit, rotorerna ställer till
det.
Dessutom är landningsplatsen full av vresrosbuskar
och mindre stenar som sticker upp sina huvuden ur
jorden, där de är beredda att utgöra ett stabilt stopp
för en klen glasfiberkropp eller vingframkant.
Normalt sett bruka jag landa längs med gångstigen och använda klaffen för att reducera hastighet och höjd. Men med tanke på topprotorn beslöt jag att landa rakt
mot vinden.
Så det det blev en vanlig 2 x 90 landning och en kort
klaffad final.
Mina bromsar är synnerligen effektiva och jag kunde efter den korta finalen göra en perfekt landning.
Problemet med stora klaffar vi landningen är, att jag
som pilot vid landningen måste dra in klaffen 10 cm
innan sättning, för att inte skada servo eller klaffar
vid markkontakten. Precis som då man landar en Pa-18.
Dags för en paus och se sig om i naturen. Det var nästan
inga fåglar i luften mer än de sedvanliga kluckande
korparna, som bjöd på akrobatisk flygning med sina
snabba halvrollar. Växtligheten började spira på skyddade ytor, där vit- och
gulsippor slagit ut lite försynt.
Väderutsikterna sa att vi kunde förvänta en vridning
av vinden mot NV, vilket skulle kräva en omgruppering
till Segeltorpshanget, vilket jag ville undvika.
Så jag förberedde nästa flygning med min modell och
tillbehör.
Denna gången startade jag till vänster, just jämte fåran
som finns i Platån till vänster.
Det var bättre, men ändå svårt. Jag tänkte, att det är
tur att jag har 2 kameror som dokumenterat problemen
vid starten, så andra kan få se den kraftiga turbulensens
påverkan på modellen…
Ännu en timma i luften där jag flög så långt mot Båstad
jag kunde, med hänsyn taget till att jag flög utan glasögon
eller kontaktlinser. Det gjorde att min ögonskärpa inte var 100 %.
Men långt bort var jag i riktning mot Knösen och ju
längre bort jag flög, desto starkare blev lyftet tack vare
vinden var dragen mot ost.
Förr flög vi ibland vid NO vind uppe på knösen, men sista gången jag var där, det var 1996…
Nåväl, landningen efter sista rundan i luften på HH utförde jag exakt som min första och det gick picobello.
Sen marsch till bilen, demontera och transport hem efter två fina flygningar.
Jag startade exakt kl 1000 och landade 1237. Två timmar
i luften inberäknat en kort paus.
Om jag var nöjd ? Tror jag det !
Hemkommen kollade jag mina bilder vilka var stillbilder
Mobius, video Mobius, stillbilder GoPro och min
Sonykamera och video från min GoPro.
Jag hade förväntat fina bilder, men det sket sig…. Batterierna i både GoPron och Mobiusen var urladdade…..
vilket förklarades av att båda kamerorna var påslagna då
jag anlände till HH.
Troligtvis påslagna av misstag då jag hanterade dem
och packa ner de. Det är inte första gången det händer.
Så nu vet jag det…
Så det var en besvikelse, då jag ville illustrera den
kraftig turbulensen filmat med 2 kameror.
Jag tar den nästa gång i stället!
Lite mesiga bilder, i brist på action, blev det,
så hoppa ombord och spänn fast dig för några ögonblick
med den gamle hangflygarens äventyr på Hovs Hallars Platå.
Alla översiktsbilder naturligtvis tagna med hjälp av min
väldigt långa selfiepinne…
Lokala skrönor sägs att smugglare utnyttjade denna naturliga grotta. Men det finns inga historiska belägg för det.
Här se du den utstickande kilen, som skapar den infernaliska
turbulensen, då vinden kommer lite från höger eller ost.
Så här ser det ut uppifrån kanten
Ser du hur havet ordnar stenarna på stranden ? Detta är en
landningsplats för skärmflygare, då de har brist på lyft och höjd.
Gångstigen vilken är min normala landningsplats. Observera hur de talrika turisterna sliter på grässvålen…
Här är det virvlar i luften…
Det gäller att ligga rätt på vingarna.
Landningen skedde mot kanten. Du ser att det finns inga brytande vågor.
Härligt att landa i dessa buskar med en balsamodell klädd med Oralite… Modellen skulle se ut som klädd med konfetti efteråt !
Spirit Elite
Jag fick inte flyga, eftersom jag busflög förra veckan…
Vitsipporna har slagit ut där det finns bra betingelser.
Många örter är nu på gång.
Gulsippor är talrika och allmänt förekommande på Platån.
En gulsippa tycker jag trumpetar ut begreppet Vår och Nu är det maj !
Uppe i bygden, en skogsbrand…trodde jag, men
det var militären som brände av skjutfältet.
Jag är tacksam, att jag är förunnad att bo vid havet !
I söndags var vi välsignade med ett perfekt flygväder i mina trakter.
Det var 15 grader varmt, vindstilla och cumulusbildning. Således utmärkta förhållanden för termikflyg.
Självklart åkte vi ut för att flyga termik, Johnny och jag.
Vi drog till inlandshanget vid Tjärby kyrka just norr om metropolen Laholm, där vi brukar flyga.
Jag startade min HyperAva, vad annars, med vilken jag nöp en blåsa på 70 m knappt och hjälpt av termiken,
ca 1 m/sek klättrade jag, till den höjden jag ville ha.
Vi hade lite dis i luften som ett resultat av varmlufts- inträngningen från sydväst, men det hindrade inte
instrålningen, som drev på termiken.
Det var riktigt adiabatiskt i dag.
Min Ava gled som vanligt…majestätiskt, trots det
finns en hel del wear and tear på den efter 823 timmar
i termik.
Eftersom jag medförde min Blue Phoenix med ny
drivacke, ville jag testa den oxå. Den nya acken
gjorde att modellen steg som en raket och en
Blå Fenix är ju alltid en Blå Fenix, vilket står som
en garanti för en välflygande modell.
Johnny hade med en av sina nybyggda “Leprachaun” segelmodeller. Leprachaun betyder “Troll” eller “Pyssling”och
begreppet härstammar från Irland, därav deras
gröna färg. Irland, Den Gröna Ön.
“leprachaun” uttalas; (leprakån med långty “å”)
Inte för jag tycker modellen ser ut som ett troll i sin oldtimerstuk…kanske som en pyssling…
Modellen var aldrig flugen och dess vikt var 300 gram. Han handkastade modellen ett par gånger för att kolla trimmen och slog fast, att 15 gram bly i nosen skulle göra den bättre.
Leprachaunen kastade jag ut för Johnnys första start
på hanget.
Det blåste vid 14-tiden ca 1.5 m/sek, då vi bedömde vinden tillräcklig, för att lyftet skulle hålla en sådan
modell i luften.
Det var också tillräcklig vind, för det var inga problem att hålla sig uppe, om man flög noga och utan att veva med spakarna.
Ju mindre utslag du gör, desto mindreskadligt motstånd
och ju bättre glidtal.
Modellen flög oväntat bra manövrerad av sida och höjd. Enda justeringen var att Johnny ökade sidoroderutslaget.
Denna modelltyp, lätt med ganska mycket V-form och
endast med sida/höjd har en tendens att bli “gungig”
i luften i rollplanet.
Men inte denna modellen och det beror på dess
elliptiska vingspetsar.
Vingspetsarnas utformningminskar det inducerade
motståndet på vingen, vilken har ett lågt Re-tal
beroende på förhållandet mellan spännvidd och korda.
En rak vinge hade skapat mycket mer spetsvirvlar och
därmed lättare inducerat gungning i en nästan självskapad
och självunderhållande rörelse.
Johnny har byggt en stor Leprachaun också, vars kropp är 210cm lång…Vingens korda är vid roten 50 cm
spännvidd 275 cm.
Vingbelastning på båda versionerna är 16 gram per kvadratdecimeter ! Så det är garanterat lätt !
Ska bli utomordentligt spännande att få se den flyga antingen i 2 m/sek vind på Hovs Hallar en fin sommar- kväll. Eller få se den på Tjärbyhanget, där man hakar
på termikblåsorna, då de släpper vid hangkanten.
Efter 4 timmar på flygstället packade vi ihop med våra modeller flugna och hela i bilarna.
Vi såg förvånansvärt lite fåglar. Enstaka lärkor flög förbi, men inga drilla hördes. Bofinkarna spelade försynt inne bland träden mellan provianteringarna på de nysådda fälten. Två glador kom förbi och en tornfalk.
Det som dock talade om, att det är vår, var den bedövande gödseldoften från åkrarna. Det var en stark ammoniakdoft över nejden, så man nästan kippade efter andan.
Fast inte tycker jag, att det luktade illa ! Det är ju en
budbärare med det glad budskapet, om att varmare tider är på gång.
Fast nu har yr.no lovat kallare väder i form av nordvästliga vindar. Men sen…om 10 dagar…
Jag tog som vanligt massor av bilder och om du orkar se på resultatet, kommer de här.
Häng på !
Har du frågor om modellen, ritningar eller byggsatser
till Johnny, kan du maila mig, så ska jag vidarebefordra.
Då är det dags…
Pinnar och balsa
Stolt byggare och pilot.
Ser du så harmonisk formgivningen på kroppen är ?
Spännande nu för piloten…
Sidoroder manövrerat av linor.
Nu !
Första starten.
Flyg nu !
Den glider i alla fall.
Test på hanget där vinden var ca 1.5 m/sek…
Jovisst, den flög på den svaga vinden.
Jag tycker ett troll kan vara vackert i luften !
Här ser du de elliptiskt utformade vingspetsarna som medför en del goda egenskaper.
Minns att Spitfire också hade elliptiska vingar.
Det var fantastiskt att se Leprachaunen glida på den nästan obefintliga vinden…
…men väger en modell 300 gram så…
En vacker modell.
Man måste flyga noga och effektivt under förhållanden med svag vind.
Landning i kanten.
Den gamle hangflygaren när han njuter mest !
Jag kommer att flyga precis så länge jag rent fysiskt kan !
En sådan sele med tömmar hade jag, då jag var 2 år och min mor skulle hålla styr på mig efter att ha tagit bort min barnvagn och satt den på vinden till ett eventuellt kommande syskon.
Nu sitter barnen i barnvagn tills de är 5-7 år….säkert nyttigt för deras motorik, koordinationsförmåga, muskelbildning och balansförmåga…
823 timmar i termik nu !
Jag undrar hur länge den hänger med ? Den flyger
ju bara exakt som jag vill, så varför ändra något ?
Ånyo fann jag en ny modell och video av John Woodfield i England, som är bosatt vid Cornwalls kust, vilket ger
möjligheter till härligt hangflyg.
Att John hinner bygga och flyga så mycket, som
han gör är beundransvärt. Modellerna är i de
flesta, för att inte säga alla fall, helt särskiljande
från det vi är vana att se.
De är lätta och byggda i balsa. Det jag som åskådare ser, är vilken flygglädje John har.
Men vem hade inte haft det med hans modeller och
det fina hanget.
Denna modellen, Lazy Bee, kan man bygga som
motor- eller segelmodell.
Den ser ju inte ut, som man förväntar av en
segelmodell med sidoförhållandet för vingen.
Re-talet kan inte vara överväldigande…
Men icke förty,den flyger bra och har en mycket
god manövrerbarhet.
Denna modell i luften ger mig bara en enorm lust att
flyga hang !
Håll tillgodo på filmen från Youtube och dröm dig
bort från vardagen !
Johnny och jag körde till HH, eftersom väderutsikterna
såg bra ut med 3-4 m/sek nordväst.
Vi var på plats vid 1230, monterade och startade.
Fast jag hade problem med min ena klaff, där servots
växellåda skadats.
Jag smällde i vingen, då jag lastade i min bil…men
det går att flyga utan klaff, även om landningen blir
problematisk.
Det blir svårt att komma ner under full kontroll på
den ganska snålt tilltagna landningsytan.
Dock kom jag ner hel, vid de tre landningarna jag
gjorde.
Johnnys modell bröt ner åt vänster efter en start
till synes utan anledning och landade i buskarna
oskadad.
Vi kom på felet. Hans sidoroder hade låst sig fullt
vänster, vilket naturligtvis medförde, att modellen
överraskande svängde vänster.
Efter 3 timmar vid Segeltorp var vi milt sagt avkylda… så vi avslutade och drog oss hemåt.
Att vi åkte hem berodde också på att vinden tvärtemot
prognosen ökade upp till 7-8 m/sek. Det ska vara
behagligt och njutbart att flyga.
Vi ägnar oss inte åt något kvalificerat självplågeri !
Lite onödigt vetande: Min modell drog 418 mA för
varje timma jag flög. Min acke är en 2-cells lipo på
2.6 Ah.
Kanske vän av ordning undrar varför jag kanar
runt med min Spirit i bra lyft ?
Det beror på att om jag flyger med någon av min snabba F3F-modeller här, kan jag inte komma ner säkert.
Ytorna är för små. Snabba modeller flyger jag uppe på Platån. Jag är inte intresserad att alltid flyga fort, jag flyger, så det känns komfortabelt med en välflygande modell som Spiriten.
Johnny med sin ASW. En termikmodell som betingar ett lågt pris.
Min Spirit vilar på sin vanliga plats innan start.
Jaha, då ska det flygas…
Johnny har motor i nosen…vilket idag var en överloppsgärning att använda, eftersom lyftet på hanget var starkt. Dock var det turbulent.
Johnnys modell efter släppet just…
Även “Frigolitmodeller” kan vara vackra i luften.
Lite skalavibbar får betraktaren.
Johnny, en nygammal modellflygare.
Reach for the sky !
En skalalik pilot gör mycket på intrycket.
Vår högteknologiska vindsensor…
Ny start.
En koncentrerad hangflygare.
Propellern frihjulade under flygningen.
Buskarna där Johnnys ASW dök ner omedelbart efter utkastet.
Landningen ok.
Alltid skönt att komma ner hel…i alla fall
där det är trångt och fullt med hinder runt landningsytan.
En skärmflygare slogs med sin skärm då han försökte balansera. Han hamnade i buskarna bakom hanget.
