Därför försöker jag komma ut och flyga med någon av mina modeller, så ofta det finns förutsättningar.
Senaste veckan dominerades av en högtrycksrygg över södra Skandinavien, vilket medförde stabilt och soligt väder.
Lördagen var inget undantag. Nästan ingen vind, men med tanke på den kraftiga instrålningen och relativt labil luft inne över land, fanns det goda möjligheter för sjöbris.
Sjöbrisen vid Hovs Hallar är märklig. Det kan blåsa nord vid Båstad, väst på Platån och nordväst vid det lägre Segeltorpshanget.
Jetströmmen har nu ändrat sig, vilket kommer att medföra mera växlande väder i Skandinavien. hoppas inte sommaren är slut…
Jag anlände kl 0915 medförande en lätt modell med tanke på svag vind. Vinden var ca 2 m/sek rakt på. Detta är perfekt, om man har en lätt välflygande modell. Jag var så säker på lyftet, att jag hängde på 2 kameror också.
Start och hanget tog mig enkelt upp på 40 m AGL. Det var som att flyga i grädde. Jag förväntade mig ökande vind och det gjorde den efter hand som sjöbrisen kom igång. Men mer än 4 m blev det inte.
Men det var för mig perfekt. En ensam skärmflygare parawaitade och försökte flyga, men det fungerade inte. Problemet var dels att vinden var för svag, dels att vinden från havet var väldigt termisk.
Den termiska vinden stör den laminära svala havsvinden, vilket gjorde, att lyftet för skärm inte räckte.
En god regel om man ska flyga på det låga hanget med skärm är:
Då vågorna bryter allmänt på havet, då har du 5 m/sek eller mer, vilket normalt räcker för din skärm.
Alltså än en gång, då vågorna bryter allmänt, då finns förutsättningar för flyg.
Min modell fick sammantaget 4 timmar i luften och jag kunde fara hem mycket nöjd.
Titta på Olympiaden på tv…nä, det är bättre och mer givande att se på modellen med havet som bakgrund !
Det blev lite bilder från mina små Mobius, som jag klippt ur videofilmer. Inte topp kvalitet…men det syns, vad det föreställer…
Just i landningsögonblicket
Hämtning
Ja, så såg det ut.
Det ska vara enkelt. Kameran fäst med ett gummiband och lite tejp.
Kamerorna är Mobius.
Vid dagens slut.
Den särskilda “Hangflygarbänken” vid Segeltorpshanget.
Parawaiting…
En nöjd pilot.
Alltid nyttigt att balansera.
“Go for it” !
Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.
Modell och tillbehör.
Det finns mycket björnbär, som redan är mogna.
Domarna som kom och bedömde min flygning med kritiska blickar…
Dagens aktuella bild på Jetströmmen över Nordatlanten, vilken bestämmer lågtrycksbanorna från väster mot öster. Vi går nu in i ostabilt väderläge. Alltså typisk svensk sommar !
Jag åkte ut för att få mig en stund i luften på hanget vid Hovs Hallar häromdagen. Tyvärr var det noll vind då jag anlände, men solen sken och jag parkerade mig på min tuva uppe på Platån.
Sitter man där och iakttar, upplever man en hel del, som mina bilder kanske visar.
Jag betraktar aldrig en vistelse på HH som bortkastad, om det är vindstilla.
Efter ca en timma kom vinden, 3-4 m/sek Nord med en dragning åt väst. Bra lyft och det blev landning kl 1430 efter nästan två timmar i luften.
Jag var nöjd med allt. Under min flygning ackompanjerades jag av flyttande tranors rostiga baryton röster och gässens kacklande .
Det går mot den mörka årstiden...
Inte så ofta man ser glador, som flyger hang på Hovs Hallar.
Gladan är nu allmän i våra trakter. En skicklig jägare.
Ingen fågel…men den är 8000 meter upp i luften…
Till höger silon i Falkenberg sedd från Hovs Hallar
Halmstad Hamn
Ett torrlastfartyg kryper fram på horisonten som en kålmask på ett blad. 7 knop färdhastighet, jag kollade på AIS:en.
Ett typiskt Cumulusmoln med dragning åt Congestus.
Observera den platta undersidan…
Eftersom jag är en mycket aktiv flygare av modeller på hang, är det för mig väsentligt att veta väderläget.
Om jag vill flyga hang, vill jag veta vindriktning och styrka. Det är ju vinden, som skapar förutsättningar för mina flygningar på ett hang.
De senaste veckorna har bjudit på lågtrycksväder med i huvudsak sydvästliga vindar, vilket inte är de bästa ur hangflygsynpunkt.
Vinden ska var helst väst (Tönnersa Strand), nord-nordväst (Hovs Hallar).
I fredags skulle det växa in en högtrycksrygg mellan lågtrycksfronterna med nederbörd, vilket kunde skapa förutsättningar för hangflygning med modeller på Hovs Hallar.
Precis som yr.no utlovat, blev det solsken med behaglig temperatur och mycket svag vind från nordnordväst.
Det skulle kunna utveckla sig till en bra dag på Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp.
Men eftersom det var i stort vindstilla, for jag under resan till Litorinavallen vid Tjärby för att få flyga lite termik.
Dit anlände jag kl 1100 och fann att sjöbrisens förbannelse slagit till.
Från 0-200 meter hade vi en kall laminär sjöbris från Kattegatt, som effektivt såg till att stoppa eventuell adiabatik. Över 200 m var det de vanliga nordvästliga tryckvindarna.
Så fungerar sjöbrisen. En stor pump, vilken suger in kylig luft från Kattegatt , som ska ersätta den uppvärmda luften, som stiger över inlandet.
Så jag packade ihop min “Introduction” och satte kurs mot Hovs Hallar.
Där jag under min färd förstod att köra genom Båstad med bil, det var inte att tänka på. Det var kö redan före Båstad Entré.
Alltså körde jag en omväg över Hallandsås och kom fram till parkeringen vid Hovs Hallars Värdshus.
Parkering var överfull av naturlängtande turister. Mycket tyskar, danskar och holländare, dragande nytta av vår svaga krona.
Vet du, att en dansk krona kostar 1:60 nu ? Då jag växte upp, kostade en dansk krona 76 öre…
Uppackning av prylar och promenad ner till hanget. Under promenaden märkte jag, att vinden var ca 2 m/sek rakt på, vilket lovade gott.
Montering under överinseende av många nyfikna turister och start.
Inte mycket lyft, men modellen väger 1 kg med 3 m spännvidd och det var inte svårt att hålla sig uppe även i denna svaga vinden.
Sittande på bänken njöt jag av min flygning och naturupplevelsen.
Har man flugit sina modeller, så mycket som jag gjort, sitter det i förlängda märgen. Jag flyger modellen omedvetet, så min hjärna kan syssla med annat.
Ska jag göra en jämförelse hur det fungerar, jämför jag med då jag, eftersom jag är sändaramatör, kör telegrafi.
Jag kan under tiden jag sänder eller tar emot telegrafitecknen, samtidigt syssla med helt annat med fingrar eller hjärna.
Vår hjärna är fantastisk.
Jag njöt av min lugna flygning, där modellen verkligen svävade fram i lugnt tempo, skapande intrycket av något byggt av människan, som verkligen kan flyga !
Jag tycker det är ett mirakel rent känslomässigt varje gång. Jodå, jag vet varför ett plan flyger, men detta faktum skapar hos mig andra tankar också.
När jag sitter där fullständigt avslappnad skapar det en meditativ stämning, nästan ett Yogaliknande sinnestillstånd.
Men det blir en paradox…ett meditativt tillstånd ser jag som ett läge, där perceptionerna utifrån inte påverkar mig. Alltså sinnesintrycken inverkar inte på mig.
Men…jag har märkt, då jag sitter och mediterar under mina flygningar, då reagerar jag mycket starkt på plötsliga sinnesintryck…
Exempelvis en sjungande fågel, den ljumma vinden som för med sig en doft av den eterisk oljan från kryptallens varma barr och enebuskarnas bär. Eller ett över Kattegatt upptornande Nimbusmoln.
Hmm…märkligt…men det är ju paradoxalt eller ?
Dock härligt. Mina själsliga batterier laddas och min hjärna fylls med goda intryck.
Under de 3 timmar jag flög, kom det fram människor och frågade om modellflygande och jag lovar, jag försökte göra alla till modellflygare !
Alla jag träffade var trevliga och de tyckte, att sitta på marken och kunna flyga en modell till synes utan motor, det var en otrolig upplevelse.
Ofta har jag på min blogg och i andra sammanhang påpekat, hur viktig den fria havshorisonten är för mig.
Att bo i granlandet är för mig en omöjlighet.
Vi som bor vid kusten är priviligierade, då vi har tillgång till de fria vyerna vid ett hav och vi tar det som självklart.
Hur det är för de som bor i skogslandet, fick jag berättat av ett par, som flyttat till Halmstad från Anderstorp för ett år sedan. De berättade följande lite kortfattat:
“Vi besökte ofta kusten runt Halmstad för att kunna uppleva havet med dess olika attribut. Ett av de viktigaste var den fria horisonten. Då vi åter åkte hem till de småländska granskogarna, fick vi en deprimerande känsla, då vi visste, att var än vi skådade, såg vi bara granar.
Vi kunde inte vila blicken !
Till slut bestämde vi oss för att flytta till Halmstad, eftersom havet lockade oss så starkt.
Vi har inte ångrat det en sekund” !
Under 60-talet minns jag, hur smålänningar vid Midsommartid kom som utsläppta ur fållor ner till Östra Stranden för att leva ut sin längtan efter havet. Då betraktades detta som något lustigt, men nu förstår jag tankarna bakom det.
Är du modellflygare och flyger hang, får du din längtan efter fria horisonter uppfylld med råge.
Att flyga hang med en modell på Hovs Hallar är en storartad upplevelse. Skulle vinden på något sätt svika modellflygaren, kan man njuta av naturen. Jag tröttnar aldrig på denna platsen !
Pröva du också ”
Nåväl, deomde…efter 3 timmar i luften i underbart väder landade jag varande mycket nöjd med min flygupplevelse.
Vinden gick upp och ner i styrka under dagen och ibland var det på gränsen. Man ska bara aldrig ge sig !
Lite bilder som vanligt. Alla bilderna är klippta ur videon från min Mobius, som satt tejpad på vingen filmande framåt. Kvalitén är av förståeliga skäl inte på topp, men de duger.
Landningplats
30 ungnöt höll koll på mig.
Japp, jag slog emot en buske då lyftet var dåligt.
Inga skador.
Just landat
De fria horisonternas landskap
En gammal man njuter.
Livet blir inte bättre än så här.
Final
Hangflygarbänken…
Eftersom jag är lat…landade jag närmare parkeringen.
Det gäller att vara på alerten och undvika taggiga buskar och stenar.
Då jag och David flög på Hovs Hallar senast, hade han lite otur…och landade sin “Weasel”, en flygande vinge , i den djungelaktiga växtligheten framför hanget vid Segeltorp.
Vi vet alla…att det är näst intill omöjligt att få tag i en modell där. Dels är växtligheten mycket tät, buskarna har otaliga vassa taggar och buskarna är höga.
Som grädde på moset är marken kraftigt lutande och mycket svår att ta sig fram över.
Vi beslöt, då modellen lagt sig till ro i buskarna, att vi skulle bärga den om några dagar. Beslutet grundades på, att vädret skulle bli torrt och ingen skulle kunna se modellen, så den borde ligga säkert.
För att se exakt var modellen fanns tog jag flygfoto , så vi hade en uppfattning , vilken väg vi skulle välja.
I onsdags for vi ner till platsen utrustade med kläder och utrustning för att bärga Davids modell.
För modellflygare känns det som en hederssak att bärga en modell, som ligger bortflugen i naturen. Det känns inte bra, att lämna den och det handlar inte här om pengar, utan det handlar om den egna modellflygstoltheten !
Nåväl, David utrustade sig och begav sig försiktigt in i det gröna okända.
Relativt snabbt kunde han rapportera, att hans modell var inom synhåll. Den hade efter tisdagens hårda vind fallit från kronan av buskarna ner mot marken och hängde bara en meter upp.
Efter en stund knakade det i buskarna och en vit modell dök upp ur det gröna följt av ett glatt men svettigt ansikte.
David hade räddat sin modell.
Det fanns inga skador på modellen utan förhoppningsvis ska det räcka att ladda acken och sen flyga på nytt.
Dagen var mycket varm, men det avskräcker inte oss hängivna vår hobby, utan vi flög ett par timmar.
Jag provade Davids “Ceres” som är en snabb F3F-modell.
Den är ganska tung och ska flygas med press genom svängarna för att hålla och om möjligt öka hastigheten.
Jag önskar, man haft en sådan modell 1975…
Vi lämnade platsen nöjda med flygning och räddningen av en “Weasel”.
Vi ses på Hovs Hallar !
Lite bilder blev det från vår återfinnandets dag.
Segeltorpshanget vid Hovs Hallar
Den mycket besvärliga terrängen..om man ska finna sin modell.
Så var det.
Endast modellflygarens hatt återstår…
En modell skymtar i det gröna…
…följt av en modellflygare…
…med sin åtråvärda modell i handen…
…det känns ok nu…
…så han lyfter på hatten !
Grejat !
Klart starta efter SAR-operationen. (SAR = Search-And-Rescue)
“Ceres”på Segeltorp.
Den gamle…men ung i sinnet !
Flygande en “Ceres”…fast han behöver nog gå till frisören…Landningssekvenser.
“Kråkbroms” aktiverad för landning.
Som innebär, att skevrodren fälls upp och klaffen fälls ner, vilket ökar sjunkhastigheten avsevärt.
Stefan och hans fu Elisabeth bördiga från Vara på Västgötaslätten hälsade på vid vårt hushang vid Hovs Hallar.
För en gångs skull blev vi förunnade med mycket
fint väder.
Solsken och svag vind rakt på hanget. Förutsättningar som skapade fina möjligheter för ett njutbart flygande.
Har man bara lätta välflygande modeller, kan man flyga på vind, som nästan är 0 på Segeltorp.
Torsdagen var det svagt, men flög, det gjorde vi i alla fall.
På fredagen startade vinden med ca 2 m/sek, för att med sjöbrisens hjälp under eftermiddagen öka till ca 6 m/sek,
vilket gjorde, att vi kunde ta ut svängarna och flyga med goda marginaler.
Men att flyga i svag vind är inte negativt. Vid svag vind prövas din skicklighet. Det gäller att flyga ekonomiskt, vilket innebär, att ligga just där lyftet är bäst.
Framför allt , måste man flyga rent. Alltså inte glida eller kana i svängarna, inte ligga och flyga med för hög nos, utan låta planet flyga i den anfallsvinkel, där det flyger bäst.
Man ska undvika att veva med spakarna i onödan. Varje spakrörelse skapar motstånd och det måste du betala med hastighet och således lyftkraft/förmågan att hålla dig uppe.
Att flyga vid Hovs Hallar är en härlig naturupplevelse tack vare närheten till havet. Att bara kunna vara där i vackert väder gör besöket värt.
Redan nu i Maj fanns många besökare på Hovet. Mycket folk från Tyskland, Danmark och Holland.
Jag tog massor av bilder från vilka jag satte ihop en enkel PhotoStory, vilken i någon mån visar vad vi gjorde och upplevde.
Jag är övertygad, att Elisabeth och Stefan var nöjda och att vi kan hälsa dem välkomna även nästa år !
Med trycken över norr Europa ganska fast parkerade, räknade jag med stabila vindförhållanden. Ett lågtryck över Baltikum borde pumpa ner arktik/polaluft över södra Sverige. Trodde jag…
Väderutsikterna enligt yr.no förutsåg för måndagen 1-3 m/sek från norr. Låter för en hangflygare som ljuv musik, om man har en lätt modell.
Från mer än 50 års erfarenhet av hangflyg på Hovs Hallar så vet jag, att det är flygbart även vid näst intill noll vind…
Jag åkte dit och möttes förutom av solsken och ett folktomt Hovs Hallar även av ett totalt vindstilla väder…
Inget att göra åt utan bara att montera och förbereda sig.
Jag hade mina aningar, att vinden skulle ta sig ganska snart.
Stående på Platån kände jag att det började dra vid toppen. Mycket svagt men det var dock rörelser i luften.
Min modell har 3 m spv ch den väger mindre än ett kg.
Modellen försedd med elmotor. Bra att ha under marginella förhållanden vid starten.
Jag prövade vid “Fortet”, men det visade sig ogörligt. Det fanns inte lyft så min lätta modell kunde hålla sig flytande. Alltså gick jag upp till toppen av Platån för att pröva där.
Jag kastade ute och klarade av att flyta ett par vändor, innan min höjd var förbrukad och jag måste landa.
Flera försök gjorde jag med samma resultat.
Efter att ha spanat efter vind i 30 minuter såg jag hur havet fick mörka partier, vilket för mig betydde, att vinden håller på att vakna till liv.
Vindstyrkan stabiliserade sig runt 1 m/sekund, vilket inte direkt är styv kuling, men det räcker att kunna flyta på hanget.
Sammantaget fick jag 1.5 timma i luften denna fina solskensdag.
Jag kan inte vara annat än glad …
Lite bilder blev och en videosnutt.
Alla bilder är klippta ur videofilm tagen med min lilla Mobiuskamera. Som med förlov sagt är en makalös kamera. Att en så liten kamera kan åstadkomma så bra bilder, är om inte ofattbart så i alla fall imponerande !
Som du ser, havet ligger stilla…platsen är vid “Fortet”
Mitt Hovs Hallar, en av mina favoritflygställen. Min modell vid min vanliga tuva beredd att starta.
Start !
Up and away…
Loss … Nu är det upp till dig !
Utsikt mot Hallands Väderö från Platån.
Landning och inflygning.
Landning med full klaff och full kontroll.
Min trogna JR, 7 år gammal.
Fungerar perfekt och har alla funktioner jag behöver. Varför skulle jag byta ?
Jag har som regel; Ändra inte något, som fungerar !
Mellan lågtrycken med regn, hårda vindar från sydväst
dök det helt osannolikt upp en dag, som innebar möjligheter att få flyga hang med en av mina modeller på Hovs Hallar.
Det var utlovat 3-5 m nordlig vind med dragning på väst
under dagens lopp. Dessutom, som grädde på moset, kunde vi förvänta solsken.
Inga dåliga förutsättningar, vilka naturligtvis triggade mig att förbereda min gamla Spirit Elite för flygning.
Vi for iväg ordentligt påklädda vid 1300-tiden och möttes
av ett Hovs Hallar med NNV vind.
Dock var inte vinden 3-5 utan 6-10 m/sek…
Det lovade, det kunde bli en kylig upplevelse.
Montering och utkast vid “Fortet”. Jag var för lat
att gå upp till toppen av Platån. Med tanke på vinden
var jag övertygad om, att lyftet skulle vara monumentalt,
även där jag startade.
Starten problemfri då jag kommit förbi kantrotorn
och kommit ut i den laminära havsvinden.
Här steg min modell som en raket, precis så högt som jag ville och som det kändes bekvämt.
Jag hade glömt min sele för sändare och jag hade fel vantar. Temperaturen var minus 1 grad, så du kan förstå, att det var aningen kylslaget att flyga under de omständigheterna med bara fingrar…
Själva flygningen var problemlös, men som alltid här så är det vid landningen, då agnarna sållas från vetet…
Men det menar jag, att det krävs en del erfarenhet att få ner en modell vid denna vindstyrka, allt med tanke på topprotorns kraft.
Jag gjorde två landningar och båda gick mycket bra med full kontroll trots en infernalisk turbulens. Kanske i någon mån beroende på mina 50 års erfarenhet av modellflyg på Hovs Hallar…
En tid på hanget hade jag sällskap av en ganska närgången ormvråk, vilket är ovanligt. Vråkar brukar vara skygga och hålla sig borta från mina modeller.
Ska jag flyga under dessa kyliga betingelser, drar jag mig efter starten bakåt och ställer mig i lä bakom enebuskarna. Där var det behagligare.
Så behagligt så jag fick sammanlagt 1.5 timma i luften.
Att jag stod ut så länge i kylan…? berodde på att modellflyg är den bästa sysselsättning jag vet och speciellt på Hovs Hallar.
Ett besök på detta hanget ger mig alltid goda upplevelser, vilket gör livet värt att leva.
Alla bilderna är tagna med min lilla Mobiuskamera, där jag också klippt bilder ur videofilmen.
Videon från mitt flygande tog jag med kameran monterad på min glasögonskalm. Jag har funnit, att detta är bästa sättet att dokumentera min verksamhet med.
…borde det vara perfekta förhållanden för att flyga hang.
Det var det just denna dag.
Men under vissa betingelser, det vill säga, då vinden ligger på nord med en aning dragning på NO och styrkan är ca 5 m/sek, då händer märkligheter.
Vi som brukar flyga på platsen känner väl till fenomenet…
att det blåser ut mot havet vid nordlig vind högst uppe på Platån…
Märklig ? Nja, under ovanstående omständigheter bildas en topprotor som roterar medsols sett från parkeringen, vilket medför att vinden närmast kanten och bakom kanten vid nordlig tryckvind tar helt omvänd riktning.
Detta har många modell- och skärmflygare smärtsamt fått uppleva på olika sätt. Modellflygare genom att modellen viker sig efter start och skärmflygare med ett inslag…
Som sagt, det känns märkligt att stå uppe på Platån vid nordlig vind och känna att vinden blåser i nacken vid utkast…
Har du lyckats kasta ut och kommit utanför kanten, kommer du att mötas av det vanliga genuina lyftet då kantrotorn inte existerar framför kanten. Så därefter är det en piece of cake att flyga.
Hur jag vet detta ?
51 års erfarenhet av hangflyg med modell och erfarenhet av skärmflyg på Hovs Hallar.
De nordlig och nordvästliga vindarna har i stort lyst med sin frånvaro under en lång tid nu.
Det är ju jetströmmen som bestämmer lågtrycksbanorna över Atlanten och därmed vädret för oss. Men i förra veckan
då jag kollade vindmätaren på Hovs Hallar, visade den nordväst.
In med modell i bilen, varma kläder och iväg. Det var nordväst med dragning på nord, men jag chansade inte utan gick ner till det låga hanget.
Inte behövde jag trängas med andra flygare, utan jag hade hanget för mig själv.
Det blev 1,5 timma i luften med min Spirit och mitt sug efter flygning lugnade ner sig.
Det gäller att ta alla chanser, som ungmön sa och hoppade kråka i sparrislandet…
Vi har nu ett högtrycksbetonat tryckläge över Skandinavien, tack vare ett delvis blockerande högtryck över Azorerna.
Detta förhindrar nu i viss mån lågtrycksvandringen över Atlanten in över oss.
Ett högtryck innebär i regel vid denna tid svaga vindar och uppehåll.
Det var exakt så det var, för möjligheten för N vindar fanns på Hovs Hallar. Visserligen kunde vinden vridas av sjöbris efter lunch, men eftersom vi i kustluftrummet hade en stabil skiktning utan Cumulusbildning, var inte risken speciellt stor.
Alltså iväg med min tjeckiska modell “Introduction” med 3 m spännvidd och vägandes 900 gram.
Under färden noterade jag vindar vid Båstad – Kattvik på ca 5 m/sek norväst…Såg bra ut och lovade gott.
Men framkommen till parkeringsplatsen vid Hovs Hallar möttes jag av nästan ingen vind !
Typiskt Hovs Hallar som påverkas av Hallandsåsens
näsa ut i Kattegatt.
Parkeringen nästan tom på bilar. Det märks semestrarna börja sina.
Men en gammal seg hangflygare ger inte upp. Han tar beslutet att knega upp på Platån med sitt pick och pack.
Beslutet grundade jag på 50 års erfarenhet av hangflyg på Hovs Hallar…
Uppkommen erfor jag , att vinden var ca 1 m/sek Nord.
Inte mycket att hänga i granen, men jag vet, att har jag en lätt modell, behövs inte mer vind, för att det ska bära.
Så ut i kan det som kan tyckas flygovissheten…
Först bara sjunk och turbulens, men jag vet, att man ska ha is i magen och fortsätta rakt ut.
Jovisst jag fick lyft. Mycket svagt men stabilt.
Efter en vända åt höger hade jag fått 50m höjdvinst
och ett stabilt läge.
Inga problem att flyga och samtidigt kunna sitta ner
och njuta av naturen och den egna modellen,
som jag vill säga i den lugn vinden majestätiskt gled !
Dagens väderläge innebar, att det bildades varm luft framför hanget ovanför all sten och klippor. Detta hindrar den laminära tryckvinden från havet och gör att hanget “pustade” lyftet. Men eftersom jag var på tillfredsställande höjd, var det inga problem.
Inte bara får jag fin flyg- och naturupplevelse, då jag flyger här. Jag träffar i regel trevliga och nyfikna människor, som är nyfikna på mitt flygande och vill bli informerade. Jo, jag försöker att övertyg alla att börja med modellflyg !
Många vill oxå få info om själva Hovs Hallar, vilket jag i mån av kunskap försöker delge…
Under flygningen använde jag två av mina Mobiuskameror för dokumentation.
En okänd flög med drönare samtidigt som jag på hanget. Jag fotograferade drönaren, men kan inte publicera bilderna innan de är godkända av Lantmäteriet för offentliggörande på publika medier.
Jo, jag fick 3 timmar i luften och fick mitt modellflygbehov tillgodosett.
Fantastiskt att kunna flyga med en modell på ett hang
vid havet, då havet är blankt som kvicksilver…
Det är en av orsakerna till, varför jag aldrig tröttnar på mitt utövande intresse att vara en aktiv modellflygare !
Jag kan inte tänka mig ett liv, där jag sitter och talar om, hur det skulle vara att modellflyga. Jag vill ut och göra det i verkligheten och få goda och stimulerande upplevelser !
Det gäller att utnyttja tiden, för du kan aldrig få den tillbaka.
Här ett par bilder och alla är tagna ur videon min
Mobius tog.
Panoramabilder mot havet tagna från högsta punkten på Platån…om någon undrar.
Äntligen, efter tre månaders suktande fick jag chansen på Hovs Hallar.
Vädret för modellflygare har varit bedrövligt i södra Sverige. Vi har haft ett fåtal dagar med sol, men vi har nästan inte haft några dagar med rätt vind.
Som jag upplevt det,, har det varit blåsigt och regnigt. Lågtrycken och varmfronterna har kommit på löpande band från Atlanten.
Men så i dag måndag lovade yr.no 4 m/sek nord tidigt på morgonen vridande till nordväst och avtagande. Det lät för bra för att vara sant, eftersom man nu efter tre månader är luttrad.
Dock jag kollade min “Inside” som är en 3-m RES-modell, så den var flygklar.
Skulle jag få flyga, gällde det att vara flygklar på kanten vid 9-tiden.
Det var jag också. Vinden var ca 3 m/sek rakt på. Perfekt.
Jag har ju en elmotor på modellen, som kom väl till pass, då jag startade. Det var mycket turbulent och motorn drog mig igenom
ut i den laminära havsvinden.
Sen var det bara att glida i det stadig och kyttfria lyftet. Eftersom jag inte fått nån flygning på hanget på 3 månder, var jag sugen…
Jag experimenterade lite med kameror på modellen, då jag ville se, hur den uppförde sig.
Modellen flyger mycket bra och är väldigt responsiv och följsam i luften.
Jag klarade 1.5 timma i luften, sen var jag genomblåst och
avbröt och landade för sista gången den dagen.
Det var minus 1 grad ……
Utomordentligt nöjd packade jag ihop och for hem kl 1100.
Hemma återstod en liten justering på ena klaffen. Tejpen som höll klaffen var på väg att lossna i ena änden, men det är fixat nu och jag är beredd för nya flygningar.
På parkeringen stod två skärmflygare och kollade vindmätaren och fick sorgsamt konstatera, att det var inte deras dag. Vinden hade lagt av.
Tur jag var ute i god tid…
Start Platån
Turbulent
Fint lyft i laminär havsvind
Landningen var knepig i turbulens och topprotor.
Ner kommer man alltid
“Inside” F5J
Lite is…perfekt att stå på öronen på, då man har uppsikt på modellen i skyn…
samtidigt som man promenerar på isen…
Sådant tycks livet just nu vara för oss, som är modellflygare, med tonvikt på “Flygare”.
Tråkigheterna påspädda och påeldade av domedagsprofeterna
i kvällspressen med dess katastrofrubriker om den nya
Corona-virusvarianten.
Nu dansar boulevardpressens journalister en rubrikernas
jitterbug , som vältrar sig i människor ängslan och rädsla .
Allt ovan gör, att för en flygare tycks inte livet just nu vara en dans på ett blankt golv, enligt vad jag tycker.
Vi hade planerat att fara till Hovs Hallar idag för lite
hangflyg, eftersom yr.no lovat 2-5 m/sek nord.
Dessutom var det förutspått solsken och lite
högtrycksbetonat väder.
Såg fint ut och jag förberedde mig och mina
modeller. För att raskt återföras till realiteterna då jag vaknade
på morgonen och fann, att mätaren på Hovs Hallar visade 8 m/sek NO med byar på 12 m/sek…
Prata om tappade sugar…
Men det är ju inte första gången, detta inträffar
och jag vet av erfarenhet, att väderläget och
framförallt vinden är svår att förutse innan mitten
av januari vid kusten.
Att flyga hang på Hovs Hallar en fin vinterdag
med solsken och 3 m/sek Nord, det är en mycket
positiv upplevelse.
Resten av denna veckan ser inte hoppingivande ut,
vad gäller modellflygväder.
Vi åker ut och plockar svamp istället och räddar
hem de sista trattkantarellerna.
Om tre dagar får jag den tredje Covidsprutan.
Den årliga “vanliga” influensasprutan har jag tagit
, så jag har gjort vad som är möjligt för att förbli frisk…
Vi får, vad gäller modellflyg och hälsa, göra som loppan:
Vi har haft dåligt modellflygväder sista 10 dagarna, med få undantag.
Torsdagen kunde bli bra, då jetströmmen nu flyttat på sig, så lågtrycken inte påverkar oss så direkt.
Alltså en väderstabilisering på gång och det kunde bli fina förhållanden för hangflyg på Hovs Hallar.
yr.no lovade 2-4 m/sek NordOst på förmiddagen vridande mot NNV efter 12.
Alltså lastade jag bilen och kom till HH kl 1230.
Hängde på mig det jag behöver för flygningen och tog mig upp på Platån. Problemet är, att den branta stigen nu är svårforcerad. Förut fanns där en trappa, men den är i småbitar.
Uppe på Platån parkerade jag mig vid min vanliga tuva, monterade och tänkte flyga.
Men vinden var svag. Dessutom kom den något
från NO.
Då vet jag, efter min erfarenhet, att lyftet vid kanten blir väldigt turbulent.
Men efter att ha gått och vankat fram och tillbaka
i en halvtimma, beslöt jag mig för att prova att
starta.
Jag gick till högsta delen av Platån, där jag vet från tidigare flygningar, att där är fördelaktigast att
starta och kastade ut, om inte för kung och fosterland,
så i alla fall så hårt jag kunde.
Jag hamnade i svårigheter direkt. Inget lyft och
turbulent. Här gällde det att rädda modellen in över kanten,
så den inte hamnar i bergskanten, för då kan vara
förlorad.
Modellen flög på stallgränsen och den vacklade
just in över kanten och landade relativt kontrollerat.
Inga skador på modellen, men då jag gick upp till pilotplatsen igen, insåg jag , vilken tur jag haft.
Du kan se förloppet på videon.
Så jag fick avvakta, tills vinden vred eller ökade.
Precis som yr.no lovat, vred vinden vid 13-tiden till Nord.
Nytt startförsök. Om det gick som på räls, det vill jag inte säga, men ut kom jag, som du ser på videon.
Väl ute i laminära havsvinden var det en baggis att flyga.
Jag landade och hängde på min Mobius i nosen,
så du kan flyga med och se, hur fint denna plats är.
Att köra till Hovs Hallar för att flyga hang, det är ett vågspel.
Låt mig säga så här: Tack vare vindmätaren vid
Norrehamn får jag en indikation på vindens
huvudriktning och ofta är det vindmätaren som
avgör, om jag ska åka eller inte.
I 80 % av mina besök på HH kan jag flyga omedelbart.
Men det är ju de andra 20 % som är problemet.
Jag hamnar ofta i valsituationer mellan att flyga eller fara hem.
Då fattar jag mina beslut grundat på min snart 50-åriga erfarenhet av hangflyg på HH och med vilken modell jag har med.
Jag har lärt mig hur hanget fungerar under olika
betingelser och det kan tyckas, ibland då jag startar,
att detta borde inte gå.
Men det gör det i de flesta fall.
Under sommartid har vi sjöbris, som medför
hangvind vid det lägre hanget vid Segeltorp nästa
alltid.
Jag flyger mera vid Segeltorp än uppe på Platån än förr i tiden.
Med erfarenhet lär man sig, var svårigheterna finns, var jag kan landa någorlunda under kontroll och var man absolut aldrig ska landa.
Det värsta som kan ske är att flyga in i bergskanten.
Jag har gjort det två gånger. En gång för många år sedan och en gång för 3 år sedan, vilket jag beskrivit på min blogg.
Det är väldigt svårt och framför allt farligt att klättra upp för bergskanten och rädda en modell.
Första gången jag drog i bergskanten var det en slutkörd mottagaracke. Andra gången hade skarvdonen mellan acke och mottagare glidit isär…
Hur som helst så startade jag 1313 och landade 1538.
Det blev mer än två timmar i luften. Då var jag nöjd.
Jag skulle inte flyga så länge, men det kom två trevliga människor, som var verkligen intresserade av hangflyg.
Vi pratade nästan en timma, därför blev det längre tid i luften, än vad jag förutsett.
Men nöjd och glad åkte jag hem, rik på nya upplevelser.
Bilderna klippta ur video från min Mobius.
CB-molnen följer kusten och avlevererar sin nederbörd.
Du ser…havet stormar inte speciellt…
Blåbärsodling. Första steget i exploatering av åtråvärd mark…?
Landa in i bergkanten…inge vidare !
Tur inte detta kom till HH
Ut mot ovisst…
Landning med klaff. Klaff är nödvändigt, om du ska komma ner med full kontroll.
De som flög, då jag gick…Hovs Hallars herrar, korparna.
I torsdags ville jag som vanligt flyga, vilket jag gör varje dag, det är hyfsat väder.
For till Hovs Hallar därför det var lovat Nord, som skulle vrida till NV.
Allt bra för hangflyg på Segeltorpshanget.
Möttes av NNV, men jag gick ner till det låga i alla fall.
Vinden ca 5-6 m/sek lite snett på från norr.
Dock lyftet mycket bra.
Jag lade märke till, att vinden var termisk, det vill säga det kom blåsor med varm luft från havet och störde hangets funktion. Detta är inte ovanligt.
Då det kom varmluft försvann lyftet, eftersom den laminära havsvinden stördes av varmluften.
Det kom två pensionärer, som var inresserade av vad jag gjorde och jag utlovade en demonstration.
Stående på pilotplatsen var det bra vind, så jag startade min modell rakt ut.
Bara för att erfara att det fanns inget lyft !
En varmluftsbubbla hade parkerat och stängt av lyftet…
Kvinnan stod nedanför och min modell for emot henne.
Med tur lyckades jag undvika damen och fick ner min modell i diket.
Jo damen var lite skakad, men hon frågade: Gör det alltid så ?
Tja vad säger man ?
Men det är sådant som händer, då man ska visa sig på styva linan…
5 minuter senare var jag åter luften med min kameraförsedda model.
..synd inte kameran fungerade bara…
Två skärmflygare anlände fulla av förväntan. Men de fick erfara, hur hanget beter sig, då det är termiskt.
De packade ihop efter en kort stund.
Även för min lätta modell var det svårt att hålla sig uppe.
Men trots allt blev det en fin dag på Hovs Hallar.
…även om modellflygaregot fick sig en törn…
Men käre besökare, du ser att det händer alltid något
oväntat, då jag är ute med mina modeller.
Det gör det aldrig framför en tv i dvala eller om man
knappar frenetiskt på en Iphåne…
Här ser du, 4-6 m/sek lite från Nord.
Släppet första starten utan kamera i modellen…
…sen skulle jag visa mig på styva linan för pensionärerna…
Inget lyft…
Rakt mot damen…
Jag lyckades svänga bort…
…och landa lite kontrollerat i diket..
…modellen var oskadad.
En pilots uppgivenhets gest efter fiaskot.
Men fem minuter senare var jag i luften igen.
Nu med GoPro i nosen.
Skärmflygarna kämpade på i dåligt lyft. Ser ut som verklig piggy-backing här…
Landningssekvens…
…ser du slyet…
…här glider jag bakom…
..nu är jag nere bland kvistarna och studsar…
…men det gick bra med landningen.
Jag åkte för att få mig några vändor i luften i går.
Vindutsikt för Hovs Hallar var på morgonen ONO och under dagen vridande till VNV med styrkan 5-7 m/sek.
Den prognosen stämde på pricken från bästa vädersiten yr.no. Jag kom ner till Segeltorp kl 14 och då hade vi NV til NNV 5 m/sek. Alltså perfekt vind.
På väg till hanget såg jag en modell i luften, vilket är ovanligt och det visade sig vara en bekant från Västergötland, Stefan med hustru Elisabeth.
De hade tagit en liten semester och bodde i Hallavara över helgen. Alltid roligt om man slipper flyga ensam, vilket jag är van vid, men flera är bättre.
Vi fick fina flygningar och kunde inte klaga på något. Jo… det kunde varit varmare, för vi hade bara 11 grader.
Vid 1530-tiden gick Stefan med fru, men i gengäld kom två skärmflygare.
De fick oxå fina flygningar och då jag gick hem vid 16-tiden, såg jag en av dem hängande under sin trasa högt över Platån på Hovs Hallar.
Jag är säker på att han njöt…som jag, då jag flög min modell.
Bilder klippta ur video tagen med min Mobius.
Såvardetmede !
Stefan och Elisabeth
Start av min Spirit
Den börjar bli lite ärrad nu, min Spirit Elite…
Start
Kroppsspråket…
Klart man är glad, när modellen är i luften på ett fint hang.
Landningssekvens av Stefans modell.
…det går lite för fort…
…landning i buske…
allt ok
Stefans lilla Taranissändare
Dags att åka hem...
…sen kom skärmflygare…
…som fick luft under vingarna…eller i alla fall fick fyllda skärmar.
Jag vill inte trötta ut mina kära besökare, men med hänsyn till väderläget har jag inte så många options just nu.
Alternativet att ligga i dvala framför en tv och se på “Ullared” föresvävar mig inte en sekund.
Då packar jag hellre mina flygattiraljer och far till ett hang,
även om jag varit där 1000 gånger under årens lopp.
Jag måste ju göra något i dessa Covid-tider eller ?
Lyckligtvis fick jag min första vaccination för
12 dagar sen, vilken kommer att följas av ytterligare en
om 2 veckor.
På radion meddelade en “forskare” att hyfsad immunitet uppnås 14 dagar efter första sprutan.
Jaha, då kan ju livet börja igen lite smått…kan man ju säga.
Förresten, har du sett så mycket “Forskare” som plötsligt blivit immunologer nu ? Vad krävs för att kalla sig “Forskare” ?
Om jag skickar upp en raket på nyårsafton…är jag då en rymdforskare ?
Jaja, det löser väl sig med tiden…
Väderläget var ca 5 m/sek VNV, vilket sade , att nu gäller Segeltorpshanget.
Så promenad 1.2 km med modell och tillbehör ner till kanten.
Ja…sen var det bara att flyga. Jag tog lite video med min Mobius och kom på att kolfiberstaven och furustaven som jag laminerat, de räckte inte att hålla kameran stabilt.
Men bättring är på gång. Hav tålmod…
Ett par från Torekovs som är skärmflygare anlände senare och de fick en fin flygning i den för skärmflyg perfekta vinden.
Tyvärr glömde jag namnen. Mannen hette han…Niklas ? Men om han läser detta, kan han be- eller avkräfta namnen.
Min första start skedde kl 1200 och jag gjorde dagens sista landning 1500.
Förresten, det enda som bröt mönstret för min dag vid Segeltorp var, då jag skulle landa.
För att slippa bära modellen beslöt jag att hänga på mig min flygväska, mitt modellplan fodral och starta modellen för att sen kunna gå upp till parkeringen och landa där.
Jovisst, jag startade nere vid hanget och modellen for upp och iväg helt problemlöst.
Sen började jag min promenad uppför backen till parkeringen. En promenad som avbröts av promenerande, vilka var intresserade av”Hur det funkar egentligen med hangflyg”.
Ok allt gott och väl. Jag landade just söder om parkeringen bara för att märka att mitt fodral till modellen saknades…
Det var bara att gå fram och tillbaka ännu en gång. Ca 2.5 km på ganska styva ben, eftersom jag gått omkring halva dagen.
Jovisst, fodralet låg vid min startplats, där det fallit ur min väska utan min vetskap.
Det man inte har i skallen, det får jag ha i benen.
Hur som helst ännu en härlig dag på Hovs Hallar med en ytterligt välflygande modell !
Alla bilder är från min Mobius. Stillbilderna är klippta ur videosnuttarna.
Häng med !
Skärmflygare från Torekov.
Bitvis sandbotten som nästan har en fluorescerande grön färg.
Parkering och värdshus och i bakgrunden Platån.
Den gamle…
Startplatsen
Modell och skärm.
Tänk vad mycket goda upplevelser denna kant har
skapat för olika flygare under de senaste 50 åren…
Att jag hade ställt in Fail-Safe på min Spirit noga, räddade min modell från haveri i går.
Jag var nere vid Segeltorp för att flyga hang,
då vädret tycktes kunna bli, enligt yr.no, mycket
bra. Det norska väderinstitutet lovade nordligt till kl 12 och sedan vridning till nordväst sakta ökande till
ca 5 m/sek.
När jag anlände 1030, var det mycket svag nordväst,
men jag vet, efter 50 års erfarenhet från HH, att
sjöbrisen tar sig runt 12-tiden.
Med modellen monterad, svassade jag runt på
hanget som en äggasjuk höna och överlade med mig
själv, om den svaga vinden skulle bära min modell.
Till slut klarade jag inte väntan mer, så jag startade i en vindstyrka på ca 1.5 m/sek.
Jag vet, min Spirit klarar mycket svagt lyft och
det finns möjligheter till en forcerad landning,
om så krävs.
Vilket jag fick erfara lite brutalt senare…
Hanget fungerade och det lyfte svagt.
Under marginella förhållanden är det viktigt att
flyga rent.
Alltsåinte kana eller glida i svängarna,
använda i huvudsak sidoroder därför om du
flyger enbart med skevroder i svängarna,
då modellen ligger just över viknngsgränsen i hastighet,
då är risken att det nedfällda skevrodret överstegrar
vingen och du får en snaproll…
Du ska inte heller veva med spakarna i onödan.
Om du flyger med spakarna så de går som
gräddvispar skapar du motstånd, som naturligtvis
du få betala med din flyghastighet.
Ja, du förstår säkert mitt resonemang.
När modellen var perfekt intrimmad, var det en
njutning att flyga.
Jag tröttnar aldrig på att hangflyga. Hangflyg är
för mig essensen av det magiska begreppet
” att kunna flyga”.
Efter en timme i luften landade jag, då vi skulle
intaga fika.
Eter pausen monerade jag på en ombordkamera
som filmar snett nedåt, bakåt.
Vinden hade tagit sig lite, så det blåste ca 3 m/sek.
Så start med mycket förväntan och laddad Mobius
i hopp om fina bilder…
Sekunder efter starten märkte jag, att roderna
“frusit”.
Jag kunde inte svänga in på kanten, som jag ville,
utan modellen flög sin egen bana.
Inget gick att röra, utan jag såg som passagerare på, hur min Spirit följde kanten och sakta svängde
över kanten in till vänster mot en nysatt potatisåker.
Ingenting kunde jag göra, men nödläget löste ut en gammal betingad reflex hos mig. Just
som hos Pavlows hundar…
Jag lyfte upp sändaren och vred den, så antennen kom i annan polarisation.
Det var ju så vi gjorde, då vi körde AM på 27 mHz.
Dock inget hjälpte, utan modellen försvann i ett mindre rökmoln av jord från potatisåkern.
Landningen…såg bra ut…inga delar som flög i luften, utan modellen låg snyggt i potatisåkerns tiltor.
Problemet är snarast att ta sig över gärdsgården och elstaketen.
Men det lyckades utan benbrott, modellen hämtades och jag felsökte.
Felet som orsakade FailSafen, var att kopplingen
mellan rx och satellit-rx var glapp.
Jag fixade problemet, provade att failsafen var ok
och startade på nytt.
Allt fungerade, som det skulle. Jag kollade om allt , då jag kom hem och nu är allt ok.
Jag startade kl 1055, landade två gånger varvid den sista kl 1433.
Då kan du räkna ut ungefär, hur mycket jag flög.
Hemkommen laddade jag min mottagaracke, vilket är 5 celler av BilTemas Mh-batterier av nya sorten.
Jag fick i 1255 mA.
Vilket ger mig en tanke då vi flög på 70-talet med Deac-DKZ-celler på 350 mA….
Nu flyger vi med Mh 2700 mA!
Japp, jag tog bilder endast med min Mobius.
Stillbilderna är klippta ur videon från Mobiuskameran.
Denna lilla eminenta kamera har tagit större del
av mitt fotoliv, då den levererar bilder av hög kvalitet
, enligt mitt sätt att se det.
Jag använder min Mobius ofta som en “Fångare av ögonblick”
om jag är ute på något. Enkel och bekvämt.
Med minneskort på 64 Gb kan jag låta kameran
tugga på med 4 bilder/sek en halv dag
Allt hänger på ackens kapacitet i kameran.
Så här kommer resultatet av min dag på Segeltorp,
vilket blev en av de finaste flygdagar, jag någonsin haft
å Hovs Hallar.
Börja med hangflyg, du kommer att få ett rikare liv !
Start med kamera på nosen
Nu har mottagaren gått i FailSafeläget.
Modellen svänger sakta åt vänster…hur mycket jag än håller emot…
Obönhörligt mot åkern..
Du ser att sidorodret står stilla…
…nära…
Här kör vi, så det ryker i den skånska potatisåkern…
…det gick nog bra…
Potatisåker som är nysådd = skitiga fötter om man har lågskor
Inte lätta hoppa över en gärdsgård…
Bärgat och klart.
Du ser att havets yta är nästan blank…se den knivskarpa horisonten !
Första starten…med funderingen; Ska det bära ?
Det bär…härligt !
Lyftet var som sakta stigande grädde i en gryta…
En man som njuter av modellflyglivet !
Det är ett privilegium att vara förunnad att
bo vid kusten och ha tillgång till de fina hangen.
Förbi Segeltorp går en mycket utnyttjad promenadväg.
Fortsätter man söderut kommer man till
den lilla “Norrehamn”, där oxå vindmätaren sitter.