Jag fick energi och framtidstro
av mitt strövtåg vid Lagaoset.
Ibland känns det lite veset…då det är kallt, regnigt och grått.
Vårt lokala väder är ju sådant, då vi närmar oss vår. Men ibland blir vi förunnade sol och svag vind, vilket har en mycket positiv effekt på mig i alla fulla fall….
Jag får lust. Lust att göra något, som till exempel att företa mig ett strövtåg i kända marker vid havet.
Detta inträffade för ett par dagar sen. Jag var inte sen att ge mig iväg klockan 10 ner till Lagaoset för att insupa miljön.
Vid Lagans utlopp fann jag ett 10-tal kite-surfare i full aktion. Det blåste inte speciellt mycket, men trots det, tog de sig fram snabbt på vattnet.
Utloppet för Lagan i havet förändrar sig ständigt på grund av strömmar, vågor vilket ger en massiv sandförflyttning.
Det märktes att den sydliga sydvästliga vinden hade fört iland massor av sand, som låg som en stor valk i strandbrynet. Denna sanden kommer sedan med vindens hjälp att förflyttas upp över dynkanten, avlagras där och senare flyttas till nästa dynkant längre in mot land.
Efter 50 års promenad i området påstår jag, att dynområdet växer varje år.
Längs stranden från Lagaoset och norrut finns mycket drivvirke som Lagan fört med sig. Mest al naturligtvis, vars rötter skapar fantastiska figurer och fantasidjur.
Det gäller bara att ha ett öppet sinne och aktiverad fantasi, så blir du tagen till en annan värld !
På vägen tillbaka längs skogsstigen var jag ledsagad av bofink och för första gången i år av lövsångare.
En härlig känsla att gå på en stig i solskenet jämte havet och känna vårdofterna från en fuktig skog och salt hav ackompanjerade av bofinken och lövsångarens sånger.
Jag blir fullständigt avkopplad och är tacksam, jag får uppleva naturen på detta sätt.
Med nytankade inre batterier anlände jag till parkeringen och bilen för hemfärd.
Dock inte förrän jag blivit grundligt utskälld av två unga mopsherrar.
Detta var en bra dag !
Jo, jag tog några bilder också
Det blåser i nacken på lövsångaren
Det syns i sanden det blåst sydvästlig vind.
Han vände ryggen mot oss. Avståndet var 50 m därav suddigheten…
Den fågel vars sång väcker minnen från våra somrar.
Landskapet bakom dynkanten omvandlas, då tallen sprider sig.
Dags för länsstyrelsen att agera kanske ?
Jovisst får jag vårkänslor !
Ett almonster ligger i försåt…
Det såg vid första anblicken ut som en klumpfisk…
men det var en del en alstock.
En av de farliga predatorerna som håller sig i strandkanten, Den långnäsade hoppkrokodilen. Han ser elak och aggressiv ut.
På en äng i närheten hade strandskatorna fullt upp med att ordna sin bostad.
Den största rådjursbock jag sett. Kolla hornens storlek redan i början av April !
Jag tycker detta djur utstrålar kraft, stolthet och virilitet.
Ont om grågäss, är det icke.