Som vanligt…mina eviga promenader och strövtåg.
Inte har det hänt mycket i naturen…det är ännu kallt, så antagligen ligger naturen fortfarande i startblocken beredd.
Men en promenad längs stranden blev det.
Jag tog lite bilder…som i en del fall satte igång min fantasi.
Häng med om du har lust.
Här står jag…ståndaktig.
En matoppertunist vid E6 Snapparp.
Blåsippigt…
Ibland känns det lite veset…då det är kallt, regnigt och grått.
Vårt lokala väder är ju sådant, då vi närmar oss vår. Men ibland blir vi förunnade sol och svag vind, vilket har en mycket positiv effekt på mig i alla fulla fall….
Jag får lust. Lust att göra något, som till exempel att företa mig ett strövtåg i kända marker vid havet.
Detta inträffade för ett par dagar sen. Jag var inte sen att ge mig iväg klockan 10 ner till Lagaoset för att insupa miljön.
Vid Lagans utlopp fann jag ett 10-tal kite-surfare i full aktion. Det blåste inte speciellt mycket, men trots det, tog de sig fram snabbt på vattnet.
Utloppet för Lagan i havet förändrar sig ständigt på grund av strömmar, vågor vilket ger en massiv sandförflyttning.
Det märktes att den sydliga sydvästliga vinden hade fört iland massor av sand, som låg som en stor valk i strandbrynet. Denna sanden kommer sedan med vindens hjälp att förflyttas upp över dynkanten, avlagras där och senare flyttas till nästa dynkant längre in mot land.
Efter 50 års promenad i området påstår jag, att dynområdet växer varje år.
Längs stranden från Lagaoset och norrut finns mycket drivvirke som Lagan fört med sig. Mest al naturligtvis, vars rötter skapar fantastiska figurer och fantasidjur.
Det gäller bara att ha ett öppet sinne och aktiverad fantasi, så blir du tagen till en annan värld !
På vägen tillbaka längs skogsstigen var jag ledsagad av bofink och för första gången i år av lövsångare.
En härlig känsla att gå på en stig i solskenet jämte havet och känna vårdofterna från en fuktig skog och salt hav ackompanjerade av bofinken och lövsångarens sånger.
Jag blir fullständigt avkopplad och är tacksam, jag får uppleva naturen på detta sätt.
Med nytankade inre batterier anlände jag till parkeringen och bilen för hemfärd.
Dock inte förrän jag blivit grundligt utskälld av två unga mopsherrar.
Detta var en bra dag !
Jo, jag tog några bilder också
Det blåser i nacken på lövsångaren
Det syns i sanden det blåst sydvästlig vind.
Han vände ryggen mot oss. Avståndet var 50 m därav suddigheten…
Den fågel vars sång väcker minnen från våra somrar.
Landskapet bakom dynkanten omvandlas, då tallen sprider sig.
Dags för länsstyrelsen att agera kanske ?
Jovisst får jag vårkänslor !
Ett almonster ligger i försåt…
Det såg vid första anblicken ut som en klumpfisk…
men det var en del en alstock.
En av de farliga predatorerna som håller sig i strandkanten, Den långnäsade hoppkrokodilen. Han ser elak och aggressiv ut.
På en äng i närheten hade strandskatorna fullt upp med att ordna sin bostad.
Den största rådjursbock jag sett. Kolla hornens storlek redan i början av April !
Jag tycker detta djur utstrålar kraft, stolthet och virilitet.
Ont om grågäss, är det icke.
Var tidigt ute vid stranden där vädret var perfekt. Solsken och nästan molnfri himmel. Där det var lä och sol 15 grader varmt.
Havet låg i stort stilla trots sydvästlig vind. De enda vågorna var då dyningen från Kattegatt bröt mot Lagans utströmmande vatten.
Ljudet av de sakta brytande vågorna är rogivande.
Inget speciellt hade tilldragit sig på stranden mer än, att någon kört med ett motorfordon. Vilket inte är tillåtet.
Träffade som vanligt trevliga människor, vilka uppskattar lugnet i vår natur. Samt förmånen att uppleva verkligheten. Alltså inte den verklighet som de flesta möter i dag, den virtuella Ifåne-verkligheten.
Hörde ett par bofinkar längs skogsvägen, som gjorde mig sällskap på min promenad och bjöd på sin typiska sång.
Häng med om du har lust…
Kommer det en kuling, varnar lokalpress, kvällspress och SMHI för jordens undergång.
Då man ser vad det blev av vädret, kan man fastslå att det varningarna och informationen…hela tiden överdrivs.
Jag förstår, varför pressen överdriver för att locka läsare, men att SMHI gör det är bedrövligt.
SMHI, anser jag, är norra Europas näst sämsta prognosmakare. Det sämsta är något som heter:
Väderinstitutet “Storm”.
Jag förlitar mig på yr.no, som är det högst rankade företaget som utfärdar väderprognoser. Det används i hela världen och speciellt folk i sjöfartsnäringen använder deras prognoser.
Länk till yr.no och halmstadväder:
Lokalpressen hade proklamerat, att stormen skulle härja Halland med som följd kaos, detta ord är populärt hos journalister som skriver om väder, våra skogar skulle fällas, taken blåsa av husen och befolkningen råddes att hålla sig inomhus. Tågen och bussarna ställdes in.
Kaos i ett samhälle bruka definieras som ett tillstånd , då väsentliga funktioner i samhället har brutit samman och slutat att fungera.
Jag minns inte, då jag växte upp, att tågen ställdes in för en kuling eller storm. De som ansvarar för transporter av människor och gods på järnväg får väl överväga att sätta i stånd våra gamla ånglok igen.
De fungerade för 150 år sedan.
I dag åkte jag till stranden kl 0830 och jag fann inget av den utlovade stormen…
Här är en lista på vindstyrka.
Vindhastigheten mäts 10 m över marken under 10 minuter och då får man medelvinden.
| Benämning på land | Beaufort | Knop | m/s | km/h | Benämning till sjöss |
|---|---|---|---|---|---|
| Lugnt | 0 | <1 | 0 – 0,2 | <1 | Stilje |
| Svag vind | 1 | 1 – 3 | 0,3 – 1,5 | 1 – 5 | Bris |
| Svag vind | 2 | 4 – 6 | 1,6 – 3,3 | 6 – 11 | Bris |
| Måttlig vind | 3 | 7 – 10 | 3,4 – 5,4 | 12 – 19 | Bris |
| Måttlig vind | 4 | 11 – 15 | 5,5 – 7,9 | 20 – 28 | Bris |
| Frisk vind | 5 | 16 – 21 | 8,0 – 10,7 | 29 – 38 | Bris |
| Frisk vind | 6 | 22 – 27 | 10,8 – 13,8 | 39 – 49 | Bris |
| Hård vind | 7 | 28 – 33 | 13,9 – 17,1 | 50 – 61 | Kuling |
| Hård vind | 8 | 34 – 40 | 17,2 – 20,7 | 62 – 74 | Kuling |
| Hård vind | 9 | 41 – 47 | 20,8 – 24,4 | 75 – 88 | Kuling |
| Storm | 10 | 48 – 55 | 24,5 – 28,4 | 89 – 102 | Storm |
| Storm | 11 | 56 – 63 | 28,5 – 32,6 | 103 – 117 | Storm |
| Orkan | 12 | 64 – | 32,7 – | 118 – | Orkan |
Så här blev vinden mätt just vid havet vid Hovs Hallar:
Ingen storm så långt ögat når.
Ögonblicks bilder från stranden tidigt på förmiddagen.
Natur och mina vanliga strandfynd med sina märkliga former…
strandformer 1.
strandform 2.
strandform 3.
Gaphals.
Jovisst gulbruna mustascher från Lagans humusrika vatten.
strandform 4
Mot Lagaoset.
strandform 5
Någon som behöver ett vinterdäck ?
strandform 6
strandform 7
…som aldrig stannar upp eller kommer fram till målet, då jag företar mig mina regelmässiga strövtåg nere vid stranden i Tönnersa.
Jag tröttnar i och för sig aldrig på att vistas, där med eller utan kamera, då det i regel sker något oväntat. Varje promenad skapar lite dramatik på något sätt.
Det är nog därför, jag gärna går här…lite irrande och utan planering.
Har jag förmånen att bo vid havet, är jag förunnad med möjligheter till mycket händelser. Hav, vind och strand skapar förutsättningar för det oväntade.
Det är därför, jag finner det så givande att promenera där.
Området är för boende i Halmstad ganska okänt. Visste fler om platsen, är jag övertygad om, att fler skulle komma för att få uppleva.
Jag tröttnar aldrig på att vistas där. Därför varje promenad är olik den föregående.
Kanske mina eventuella besökare på min anspråkslösa blogg tycker det är tröttande med min irrfärder där, men så är det, jag upplever mina stunder där.
Jag var där i lördags och hade bara med min telefon att fotografera med. Så bilderna blev som de blev.
Jag vill mina bilder ska förmedla en känsla, för vad minna sinnen upplevde. Jag hoppas också, att de kan stimulera din fantasi. Det jag finner på stranden, kan hos min fantasi skapa de mest konstiga varelser !
Har du lust, så fortsätt kolla mina bilder.
När jag ser detta trädet, kopplar jag det till fontänen på Stora Torg i Halmstad. Fontänen skapades av den svenska konstnären Karl Milles och heter, som alla vet, ” Europa och tjuren”.
I hans bronsgrupp finns i varje hörn av fontänen “Tritoner” . Tritonerna kommer från den grekiska gudasagan och är hälften människa och hälften fisk.
Låter min koppling märklig och långsökt ?
Kanske. Frågan är vad han gör på min bild ?
Fantasin får jobba.
Triton
Den lilla bäcken, just vid gränsen strandskog-dyner, är nu som en å på grund av riklig nederbörd. Bäcken är en viktig del av reproduktionen av havsöring, som vandrar upp och leker där.
Orsak och verkan…vad jag menar ? Tänk efter.
Tönnersastrandens giftigaste orm. Alltid på hugget…
En av Laholmsbuktens krokodiler tappade huvudet, då jag kom instövlande i hans revir…
Välkommen till en strand, där du ser en obruten horisont.
En av de sällsynta krokodilerna i Tönnersa kliar nacken lite lustfyllt mot en tall.
Denna kända fågel gjorde mig sällskap, flygande från träd till träd, under del av min promenad.
Naturen är obändig. Rhododendron ligger redan i startgroparna.
Alla strävar vi uppåt…
Konsten att slå knut på sig själv.
Ett offer för kanske fågelinfluensan…
Denna al har inverterat sinne för gravitationen.
En storskarv eller som jag hellre säger, en Kormoran.
Är det ett hovdjur som glömt del av sitt framben…?
Som vanligt utlovade kvällstidningarna “kaos” och jordens undergång då ett djupt lågtryck passerade norra Norge. Vi skulle också drabbas av dess härjningar allt enligt Väderinstitutet “Storm”…
Jag tänkte, vi får väl ge oss ut och se hur mycket sanning det ligger i deras postulat.
Färden gick till Lagaoset, där vi möttes av solsken och vind som i medelstyrka låg mellan 12-15 m/sek.
Alltså långt från utlovad dos.
Det blev att gå genom skogen norrut till den stora parkeringen och sedan längs stranden söderut mot bilen.
Vinden var nordväst, varför vi hade den i ryggen.
Lågtrycket och vindriktningen gjorde att vattennivån var högre än vanligt, varför promenaden delvis skedde uppe på dynerna.
Som vanligt flöt alar som transporterats av Lagan till havet i land och bildade märkliga monster.
Vi mötte inte ett enda levande väsen på vår promenad…
Men jag tog lite bilder och en snutt film.
Vill du hänga med ?
Mustascher på havet
Vakten vid Lagaoset sen 7 år börjar tappa vinterpälsen…
NNV vind
“Ge mig näven” !
Högvatten
En reminiscens av vinter.
En liten häst eller ?
Detta djuret släpade sig upp på stranden.
…denna varelse låg och svalde luft…
Jag kunde inte artbestämma detta djur…
Keep ´em coming …
Ståndaktigt.
Ja, för jag måste röra på mig, även om jag inte kan flyga mina modeller.
Denna årstid i södra Sverige är i regel inte den, som inbjuder till flygaktivitet. Kraftig blåst och regn har vi en period av nu, eftersom jetströmmen tvärs över Atlanten har flyttat sig. Jetströmmen bestämmer, hur lågtrycken över Atlanten ska vandra från väst mot öst.
Som jag skrivit otaliga gånger, är en promenad längs havet, där vi bor är en lisa för själen.
Denna promenad, där vi är förunnade en fri horisont, bjöd på mycket svag vind och solsken.
Alltså flygväder…men paradoxalt nog vinden var för svag för att kunna utöva hangflyg med mina segelmodeller.
Dock, det blir alltid en nästa gång. Bara man får ha hälsan. Min husläkare gav mig svart på vitt i går efter den årliga kollen sägande: “Du är en frisk människa, inga medicinska problem, så kör på i livet”…Så det kan inte vara bättre.
Således tar jag tillvara dagarna, så gott jag kan.
Som vanligt möter man de trogna strandpromenerarna och en och annan hundrastare.
Enda fågellivet var en kråka, som kom förbi med en mindre fågel i näbbet. Kråkor är predatorer och matoppertunister. Men sådan är naturen.
Efter promenaden längs stranden till parkeringen Tönnersa gick jag längs skogsvägen åter mot Lagaoset.
Det var inte lätt att ta sig från stranden till skogsvägen, då det var verkligt högt vatten i bäcken, som rinner just innanför dynbältet.
Jag erfor ett par försynta knackningar i skogen av den större hackspetten, men den var inte synlig.
Nåväl, efter 7 km åter till min bil nöjd och belåten och med öppet nyluftat sinne for jag åter hemmet.
Jag fotograferade med min IFåne.
Häng med om du har lust, eller varför inte ta själv en promenad i detta spännande naturreservat.
Kör till Snapparp, sväng av vid macken, kör runt och följ skylten “Lagaoset”.
Kråkan sitter stolt med sitt byte i näbben.
Man vet aldrig…
Isen skapar figurer, som endast din hjärna rik på fantasi kan se.
Tja…vad är detta…jag tog bilden för ljuset genom isen.
En al som strandat. Kanske den slår ut till våren. Det har skett förut.
Den gamle gårdvaren något ankommen bärande sin vinterpäls höll kollen…
…och hans kollega sträckte fram handen och sa “Hejsan”
Tallarna har ryckt fram till dynkanten, där de så småningom blir ihjälslagna av vinden.
En sak lade jag märke till, som jag inte sett förut. Alveden var rödbrun. Kan det bero på påverkan från kraftiga minusgrader i kombination med saltvatten ?
Kråkan flaxar iväg med sin lunch.
Storskarven har bitit i gräset. Kan vara fågelinfluensa.
Kolla näbbet. Som gjort att fånga fisk med. Vilket dessa fåglar gör med besked. Ca 1 kg om dygnet.
Vårt Halmstad 20 km bort.
En metallfågel ritar sina förgängliga streck.
En vindpinad tall. En överlevnadskonstnär i den barska strandmiljön.
Ja, detta var den isvintern…
Skuggspel.
Bäcken som avvattnar strandskogen mynnar i Lagan och är viktig för öringreproduktionen.
Detta vattendrag ändrar konstant utseende, beroende på att vattnet transporterar mycket sand.
Lagaoset
En alstam blankpolerad som en säl…
Jag fann en isfladdermus…eller isfågel…
Dynkanten efter kraftig vind, lågtryck och således högvatten.
Det var minus 3 grader.
Fast mossan prunkade och vinkade åt mig sägandes:
“Våren kommer” !
…vilket dock inte hindrade mig från min dagliga promenad längs havet vid Laholmsbukten.
Till en början var det inte kallt, men eftersom jag står på en häftig dos betablockerare, fryser jag lättare om fingrarna nu.
Det är bara att acceptera och försöka lösa med bra vantar.
Det var så kallt så Lagans vatten rök i kylan. Längs stranden fanns en iskant, så om ett par dar, kan Laholmsbukten lägga sig om kylan fortsätter.
Jag vet det ska bli mildare några dagar, men sedan åter kallt.
Vid stranden och i naturreservatet ca 7 cm snö…inga mängder, men det blir ljust och fint, vilket lyfter i alla fall mitt sinne.
Längs skogsvägen tillbaka hälsade jag på den större hackspetten, som har sitt revir på samma ställe. Hans idoga knackande hördes väl och jag fann honom i en tall.
En färgklick bland vinterfärgerna.
Efter en timma var jag åter vid bilen och återvända mot hemmet med nya goda upplevelser.
Här är några, låt oss kalla det miljöbilder, av det jag upplevde.
Lagan rök.
En frostklädd al.
Något jag inte sett förut. Kanadagäss flyger ihop med grågäss.
Min bekant, en större hackspett.
Så här kallt var det.
Träd nära havet klädda frost.
En tall som synes dekorerad med bomullstussar.
Lagaoset januari.
Vy från en dyn.
Stranden.
Badgästerna har inte dykt upp ännu…
Laholmsbuktens vackra kurvatur.
Ingen trängsel…
Följ mig bakåt stigen…
Puder…
Efter för mycket julmat kändes det nästan som ett tvång att få ge sig ut på en promenad.
Som vanligt…blev det 8 km vid stranden och tillbaka via skogen nere vid Lagaoset.
Då jag går där, händer alltid något oväntat…och för den delen det förväntade.
Vi hade ett lågtryck och nordvästvindar av kulingstyrka häromdagen, vilket medförde högvatten i södra Kattegatt.
Det hade påverkat dynkanten så tillvida, att den blivit som avhuggen av en kniv i framkanten.
Uppe på stranden hade havet transporterat upp sand, som så småningom kommer att hamna på kanten av dynerna och bild en ny högre mjuk kant.
Alltså transporten av sand är en Perpetum Mobile, ett Pater Nosterverk av naturens eviga energi.
Inget speciellt hade spolats upp, som jag kunde se på min promenad. Jag hittade några små bärnstensbitar i strandkanten.
Annars var det mest danska mjölkförpackninger…fast jag trodde, att man bara drack öl i vårt broderland…
Inte en människa syntes, men jag mötte en glad hund, då jag lämnade stranden och gick upp mot skogen.
Det var lite spännande, då jag passerade den plats ,där jag observerat en större hackspett flera gånger. Jag stannade till och till min glädje erfor jag ett försynt knackande uppe i en tall. Om nu en hackspett kan hacka försynt.
Hur som helst han var fullt sysselsatt med att plocka fram de feta fröerna ur tallkottar.
Har du märkt, att man om du stannar upp i naturen och bara lyssnar, så kommer du att märka, hur naturen och dess invånare talar med dig ?
Jag var på plats redan 0830, så det var nog skälet till, att det var folktomt. Eller så var människorna på väg hem från Julottan…
Jag fångade några ögonblick med min telefonkamera. Som med förlov sagt tar bra bilder…
God fortsättning på Dig !
Ser du randen med brytande vågor ? Det är där Lagans utgående vatten möter Laholmsbuktens saltvatten.
Här bryter vågorna.
De brytande vågorna går efter hand mot stranden, eftersom den nordgående strömmen i Laholmsbukten driver Lagans vatten längs stranden mot norr.
Mycket skum bildades i dag. Beror inte på förorening, utan det är en alg som bildar skummet.
Svårt att se skillnad på brytande vatten och skum…
Det jag tycker om, den obrutna horisonten.
Det närmaste vinter jag kom förbi.
Min hackspettskompis…
En vacker fågel…
Den är allmänt förekommande i våra marker nu.
Inte speciellt skygg. Bilderna tagna på 30 m avstånd lite hastigt.
God Fortsättning säger han åt betraktarna !
En halländsk vinterdag med duggregn, 4 grader varmt och dimma är en treenighet i tråkighet.
Jag blir inte direkt inspirerad eller upprymd av sådant väder.
För att få lite energi till mina inre batterier tog jag mig till Tönnersastranden för en promenad.
Som förväntat behövde jag inte trängas. Jag mötte en trevlig man från Norrland, som jag försökte övertyga om förträffligheten att kunna njuta den fria horisonten där hav och himmel möts. Men utan framgång. Han hävdade att fjällen slog min horisont, vad gäller upplevelsen.
Kameran jag hade med, var min Ifåne. Den tar bra bilder, om man ger sig tid att ställa in den. Det som dessutom är bra med telefonen är, att den har ett utmärkt editeringsprogram för bilder.
Dimman, duggregnet och det spröda ljuset skapar i mitt sinne en speciell lite rofylld stämning. Allting tycks sakta ner och ger plats för eftertanke. Det kan behövas i dagens liv, eftersom alla ständigt “Inte har tid”.
Lite bilder blev det i alla fall. Mitt humör blev bättre… tills jag körde hem och såg vad naturförstörarna gjort.
Du ser själv bilden där husrenoverarande hantverkare har slängt sitt skräp, i stället för att köra det till en deponi.
Tror dessa kretiner, att deras mödrar kommer och plockar upp efter sina söner ?
Njut av naturbilderna i alla fall…
Den mindre trädkramaren vill vänslas med en gran…
Sångsvanarna rastar i dimman och smörjer kråset med höstsått.
Stillhet och ro tack vare ostlig svag vind. Vädret denna dag klart och kallt med solsken.
Inga damer i bikini i dag…
Halmstad Hamn skymtar 15 km bort.
Tvärs över Laholmsbukten vid Lagaoset ser du Hallandsåsen.
Vandaler i vår gemensamma natur.
Dimman mjukar upp sjön med dess öar och näs.
Speglingen i vattnet nästan lika skarp som verkligheten.
Synd det inte stod en älg här…då hade det blivit riktig Hötorgskonst.
Vattentäckt is blir som en spegel av kvicksilver.
Sydhalländsk vinter…
Den långa vindlande vägen…som jag tror leder någonstans…
Som vanligt då vädret är gynnsamt, så blev det två promenader vid Lagaoset och Påarps Strand.
Solsken, vindstilla och minus 3 grader…kan inte bli bättre.
Jag dokumenterade några av mina ögonblick…
Häng med !
Frost i gräset kl 0900
Solen lågt över horisonten. Det går mot mörker.
Glitter i gräset.
Min stig…
De tre musketörerna, som gett sig för vinden…
Sagoterräng.
Parkering Lagaoset.
Efter att solen värmt upp.
Laholmsbukten…dramatik i stillhet.
Färdigapterad julgran säljes i gott skick.
Använd endast en säsong.
Stilla Havet…
I fjärran Kullaberg 50 km bort.
En skrattmås i vinterdräkt. (Den röda näbben).
Fem knubbsälar på revet utanför Påarp.
Isläggning
Inlandsisen har lämnat sina spår.
Lågvatten i Kattegatt beroende på en högtrycksrygg, som pressar vattnet ut i Nordsjön och upp i Östersjön.
De sista hallonbladen…
Promenera vid havet då dimma rullat in med sin fuktighet…har jag inget emot.
Konturerna blir mjuka av den täta dimman vi begåvades med häromdagen. Allt i naturen pryds av vattendroppar på olika sätt.
Det blir en speciell känsla, då dimman och duggregnet tar bort alla skarpa konturer.
Jag gick, som vanligt, min dagliga promenad vid havet för att få lite positiva upplevelser.
Min telefon tar bra bilder, varför jag dokumenterade mina ögonblick.
Hoppas mina bilder skapar en tanke hos dig, hur jag upplevde dagen…
Häng med om du har lust.
Ser du den upp- och nedvända fotografen i droppen ?
Ledigt bord med havsutsikt ? Jovisst har vi det…
Vitkindade gäss. Nu allmänt förekommande.
Du är gammal, om det växer mossa på dig…
…men ungdomen spirar. Tallplantorna strävar på.
Slumpmässigt…? Säg mig vad som i naturen är slumpmässigt ?
Ett favoritmotiv vid Tönnersa
Jomenvisst, jag är fågelskådare…då jag betraktar bilden, associerar jag till en kylarprydnader från USA-bilar på 1940-talet…
En hjort med kapital hornkrona…
Havet. Inte alla i vårt land är förunnade med denna vy… Hade du bott i den halländska skogsbygden, hade du haft en mörk grankuliss i horisonten…Här har vi ett ständigt föränderligt hav.
I väntan på badgäster…och hur strandlinjen förändras.
Förståsigpåarna hävdar, att strandens dynlinje borteroderas på grund av klimatförändringar. Jag har promenerat här i 50 år och det jag upplevt är tvärtemot. Det byggs ständigt upp nya kanter. Denna kanten uppstod som ett resultat av två stormar.
Två lite impressionistiska foto från min telefon.
Kvällspressen lovade att Apokalypsens ryttare skulle spränga över himlen då “Hans” anlände.
Det var ingen ända på förväntade eländigheter.
Men som vanligt…bidde det bara en tumme. Vi fick ingen storm, vilket är, då medelvinden mätt 10 m över marken, under 10 minuter är minst 24.5 m/sek.
Vi hade kuling med enstaka stormbyar.
Syndafloden…tja, under 6 dagar indikerade min regnmätare 117 mm nederbörd. Min mätare är inget vetenskapligt instrument utan en billig elektronisk trådlös mätare från Clas Olson. Men den funkar för mig.
Pressen har inte direkt fingerspetskänsla för proportioner.
Nåväl, nu är det på gång stabilare väder med torrare luft, så vi hoppas , det som återstår av sommaren kommer tillbaka.
För egen del företog jag mig som vanligt min dagliga promenad, eller jag vill kalla det strövtåg nere vid stranden Tönnersa – Lagaoset.
Jag var nyfiken på, vad havet hade förändrat på stranden.
Inte var det mycket, som skett. Stranden såg ut som vanligt. Inga remarkabla strandfynd. Men min 8 km runda klämde jag som vanligt. 4 km strand och 4 km genom skogen.
Min kompis, alltså min kamera, var med som vanligt, för det kan ju dyka upp något, som jag ville dokumentera.
Det blev lite bilder och här kommer några, så om du orkar…häng med.
Jo, det stämmer, jag tycker om att kommatera. Det gör nog vi, vilka gick i gamla Realskolan och gymnasiet och som tycker dagens satsbyggnad kan vara en styggelse…du vet…gnälliga pensionärer är aldrig nöjda.
Vågorna bryter Lagans humusvatten mot stranden.
Prima välvuxen julgran på pall säljes med barrförlustgaranti och julgransfot.
Skiltvakt Lagaoset.
Ett äpple förklarar lite om aerodynamikens lagar.
Lagans utlopp i Kattegatt…Lagaoset.
En tax sa, att han ville till andra sidan…
Detta djuret hade redan börjat anlägga vinterpäls på ryggen.
“Hit med näven, så är vi överens”!
Den norska husbilsägaren glömde en del…på parkeringen i naturreservatet.
Vi som äldre säger ofta, att nu för tiden är det inga vintrar.
Men jag undrar, om vi hade mer snö i Halland förr om åren ?
Hur som helst begav jag mig till stranden för min dagliga promenad, eller låt mig säga planlösa irrande, för jag vet aldrig, var jag hamnar till slut…
Åker jag till stranden, observerar jag alltid något, som fångar mitt öga.
Fast i dag hade inte mycket nytt skett på stranden. Jag hade önskat en rejäl vinterstorm från väst, vilken hade rört om ordentligt och presenterat nya strandfynd.
Att ströva längs stranden av Kattegatt är rofyllt och laddar mina inre batterier.
Hemkommen efter 8 km promenad känner jag alltid tillfredsställelse, med det jag upplevt lagrat i hjärnan.
Min väg i naturreservatet börjar vid parkeringen Tönnersa och om du parkerar där, då ska du vara noga att följa parkeringsreglerna. Parkeringsbolaget anställt av Länsstyrelsen kör omkring med sina sheriffer ivrigt spanande efter eventuella felparkerare.
Det kostar 700 kr att parkera fel…
De enda fåglar som syntes var kråkor, havstrut, gråtrut och fiskmås, så inget speciellt.
Jag tog som vanligt många bilder i det gråa disiga vädret, vilka kan ge en känsla för, vad jag upplevde.
Häng med mig !
Halländsk vinter…grått, disigt.
Den nya gårdvaren vid Lagaoset.
Lika bister som den hädangångne gamle.
Stridsropet…
Bockfoten vid stranden… 
“Kom och hjälp mig”…
Sandreveln som Lagan bygger upp vid mynningen.
En surpuppa.
tja…?
Vågorna bryter då Lagans strömmande vatten möter Kattegatt.
Träulken sätter nosen i vädret bara för han kan.
Den allerstädes närvarande kråkan.
Den ständige matoppertunisten
Ingen trängsel bland badgäster i dag…
En liten valp vilar sig i sanden…
Istäcket Laholmsbukten 2023 
En tall svänger om i en virvlande vals…
Man talar ibland om fina horn…detta är inte dåligt,
om man ser på djurets huvudstorlek…
Vinden vänder tallens grenar, som vore den nypermanentad.
Så här elegant blev länsstyrelsen av med alla tyska gratiscampare med sina husbilar.
Om jag vill fylla på min hjärnas förråd av intryck,
går jag en promenad, utan större mål, längs stranden
vid Lagoset – Tönnersa.
Alla intrycken påverkar mig att tänka i lite annat än
vardagens rutinmässiga banor och ger mig chansen
att uppleva, det jag inte förväntat.
Du kommer till Lagaosets parkering genom att köra av
E 6 vid Snapparp. Därifrån är det skyltat “Lagaoset”.
Parkera din bil och gå ner till vänster till Lagan och sedan
fortsätter du riktning Halmstad norrut.
Är du ambitiös går du till Tönnersareservatets parkering
svänger där av söderut längs grusvägen, som går parallellt
med E 6. Då kommer du så småningom till din bil.
Under ditt strövtåg genom skogen kan du just nu
uppleva ett intensivt spelande av våra fåglar.
Detta naturområde är ganska okänt för
gemene man, men det är sannerligen värt ett besök.
Just omväxlingen mellan strandmiljön och dess påverkan
av havet och den intensiva växtligheten i strandskogen
med sitt rika fågelliv nu, är det som gör promenaden
spännande.
Det överraskande sker, man upplever alltid något oväntat !
Så gör du också en promenad och upplev världen
genom egna ögon.
Här kommer lite bilder jag fick med mig.
Mina bilder vill jag, att de ska ha ett tema.
I dag kallar vi det lugnet och dramatiken…
Jag kommer att publicera bilder från gamla promenader
här på bloggen med jämna mellanrum, eftersom jag vill
delge dig lite av mina upplevelser och ögonblick vid ett hav.
Häng med !
Ett ganska svårfångat objekt: Sjöflickssländan med
sin vackra färg och osannolikt långa kropp.
Båda vingparen lika långa.
Överflöd
En märklig varelse i vinden med fladdrande mantel eller ?
Öronmanetens tid nu. Stranden full av ilandspolade.
Till en början vackra…efter någon dag…en blöt fläck i sanden.
Öronmaneten är ett djur…
En symbolbild av Tönnersastranden för mig.
En tumlare har givit upp livet och blivit mat för vitfågel.
Tumlaren är en allmänt förekommande liten tandval i Kattegatt.
Du kan se valens garnityr på bilden.
Havssula som lämnat detta livet. Fågelinfluensa ?
Enligt dansk tv kom fågelinfluensa från de skotska öarna till Jylland.
Det har drabbat främst havslevande fåglar som havssulor.
Havssulor har ju hittats under nästan ett års tid längs
Laholmsbukten stränder. Detta fyndet anmälde jag till
Statens Naturhistoriska Museum.
En surgubbe…med horn i pannan…
Överflöd igen…
Klöverblomma
Vildnyponen bara blommar på…
…för att locka insekter för pollinering.
Vid Laholmsbukten sätter man näten på land,
som synes av denna vakare…
Detta magra beläte har varit på språng
upp i dynerna nu i 6 månader…
Kolla färgen på växtligheten…
Strandpiggsvinet…vid Porcupine Bay ?
Ja…du ser bäst själv, vad det är…använd din fantasi.
Hur många ansikte kan du se ?
Kanadagäss
En man och ett hav…
Den fria horisonten…viktigt för mig.
Trots vi har vår…tycker jag inte, jag har samma positiva
framtidstro som förr. Jag tänker på Covid-pandemin, som
ingalunda är överstånden. Vi vet alla hur påverkat samhället
och människorna har blivit av denna den moderna tidens
smitta.
Som väldresserad medborgare har jag naturligtvis tagit
de vaccinationsdoser, som rekommenderats mig och
iakttagit den försiktighet som förväntas..
Det har aldrig varit problem med de första tre doserna,
men nu…
Jag blev riktig dålig ett par dagar efter vaccineringen.
För 14 dagar sedan träffade jag en man som haft Covid.
Han höll på att dö.
I 4 veckor låg han i konstgjord koma, så hans kropp skulle
kunna klara påfrestningen.
Han sa, att det var det värsta han varit med om och han
kunde inte förstå, varför folk inte tar de säkerhetsregler
beaktande, som man bör följa.
Han påpekade, att vi har en pågående pandemi.
Därför vaccinerade jag mig utan tvekan.
Dessutom blir jag betryckt av att våldsverkaren i öster,
som drömmer om att återupprätta Sovjetunionen genom att anfalla och
förstöra ett självständigt alliansfritt land, inte en gång,
utan två gånger. Glöm inte han annekterade Krim som tillhör
Ukraina 2014.
Vad gjorde omvärlden ? Ja, Tysklands före detta förbundskansler,
Gerhard Schröder (spd) åkte och fjäskade för Putin för att kunna
genomföra NordStream. Inte så konstigt eftersom Schröder
hade ekonomiska intressen i projektet.
Vad blir den nya tsar Vladimirs nästa mål ?
Sverige…Finland…Moldavien ?
Måtte denna dvärgliknande varelse få betala för sitt agerande
mot Ukraina. Hans soldater har redan fått göra det med sina liv…26000 gånger.
Synnerligen usel kände jag mig och för att skingra mina
tankar och få lite annat att tänka på, så for jag till stranden
av Laholmsbukten för en rejäl promenad.
Vid en promenad, där får jag nya intryck, som stimulerar
min hjärna, så jag på något sätt känner mig, låt oss säga,
pånyttfödd.
Jo, det kändes bättre efter promenaden, efter jag sett
och upplevt min omgivning.
Inte bara natur och djur utan oftast möter man positiva
och intressanta människor under promenaden, vilka man
kan ha berikande samtal med.
Det kändes bra efter min promenad och dagen efter började
de märkliga influensasymptomen sakta avklinga.
Naturligtvis hade jag släpat med min kamera, för det kunde
ju dyka upp något motiv, som jag ville dokumentera.
Det blev några bilder så håll tillgodo !
Krokodiler vid Lagaoset ? Jovisst finns de.
Här en hona på väg upp för att lägga sina ägg
i sanden…
Storskarven tycker jag…har minskat i antal.
Tack och lov.
Större strandpiparen trippar runt på sina pinniga ben
med oanad fart. En vanlig fågel, men i år inte så talrik
som vanligt. Precis som tofsvipan. Har inte sett en
enda tofsvipa vid de kustnära ängarna i år…
Ett långsmalt beläte klättrar mödosamt uppför dynerna för att…
Ejdrarna ordnar nu sina familjeförhållanden.
De tycks ökat i antal, om man jämför med de föregående åren.
Saltarven sticker upp sina läderartade blad genom sanden.
Undrar vad de får sin näring ifrån ? En perfekt anpassad art.
Varför tänker jag på Elsa Beskow, då jag ser en styvmorsviol ?
Förstår du min tanke?
Sädesärlan bygger sitt hus…
En fågel som sprider energi och glädje…
…som även mopsar gör !
Du ser…de är ständigt på hugget… !
Modellflygbetingelserna senaste tiden har inte varit goda.
Jag har ställt in planerade flygningar på grund av alla
väderrelaterade skäl som finns…
Vi har haft dåliga vindar för hangflyg på HH och Tönnersa.
Vinden har i stor utsträckning varit ost eller sydost.
Inget vidare då man vill vistas på hangen.
Ett par fina termikdagar har vi haft med svaga vindar och
bra adiabatik. Naturligtvis var jag ute och flög då.
Just nu ser det dystert ut med prognostiserat regn de
kommande 8 dagarna !
Bara att bida sin tid.
Vi hoppas på nästa år, då vi också kanske kan leva ut
våra intressen utan restriktioner med hänsyn tagen
till pandemin.
Dock, häromdagen gick jag en sväng vid Laholmsbukten.
Det är ett av mina vanliga promenadstråk längs havet,
vilket påverkar mig, så att jag känner mig vitaliserad
både till kropp och själ.
Eftersom vi haft kraftiga sydvästliga vindar senaste
veckan, förväntade jag mig, att naturen hade blivit
förändrad.
Det hade den. Jag vet inget som är så föränderligt
som just Lagaoset och kuststräckan norrut mot Halmstad.
Ett resultat av vinden och vågorna men framför allt av
Lagans utrinning i Laholmsbukten, där den flyttar
stora mängder sand, beroende på vind- och strömriktning.
Jag tillbringade två timmar där och det enda som bröt
vardagen , om jag kallar det så, var en båt, som gick
på grund vid Lagans mynning.
Jag såg inga speciella fåglar eller andra djur.
Men min kamera fann ändå några motiv.
Som kanske kan stimulera fantasin…
Så håll tillgodo med vad jag kan erbjuda.
Lagaoset vid Laholmsbukten
Ett nytt monster vid strandbrynet vakande på rov…
Det jag är förunnad, som bor vid havet: En fri horisont.
Inte speciellt mycket badgäster i dag…i bakgrunden Sveriges längsta hang.
Har du läst Daniel Defoes bok “Robinson Crusoe” ?
Då minns du, vad vad han sa, då han upptäckte fotspåret
på stranden….“Jag stod, som om träffad utav blixten,
eller som om jag hade sett ett spöke..”.
Ovanstående tallar har …
dött det senaste året…märkligt alla dog samtidigt…
Den gamle skiltvakten vid Lagaoset…
…han blir som vi alla, äldre och mer medfaren.
Men han är lika stolt som förr.
En belåten strandgalt med ett leende i mjugg njuter av solen.
De ständigt närvarande matoppertunisterna, havstrut och storskarv.
En ung skrattmås tar ett snabbt morgondopp.
Hjälp på väg för den grundsatta båten…
Japp, två fots djup….piratflaggan borgade inte för sjömansskap.
Till slut en större båt som drog den grundstötte ut på fritt vatten.
Gulsparvar
“Var är min modell” ?
Jag och många med mig, som är vindberoende för vår flygning,
har väl svurit åt den eviga ostvinden, som omöjliggör
hangflyg på de bästa hangen i Sydsverige.
Hovs Hallar är kört, skärmflyg Ystad är kört, så vad
återstår att göra…mer än att gnälla på vädret på vädret.
Högtrycket över Ryssland innebär ett låst väderläget över
Skandinavien och har hindrat väst- och nordvästliga vindar
att nå oss.
Det är ett, vad som kallas låsande högtryck.
Platsen för det bestäms av jetströmmarna med sin
lågtrycksvandring.
Det finns vissa utsikter till förändring, då högtrycket
hotas av lågtrycksfronter från väster, som om inte
annat, för med sig något kallare luft med regn.
Vi får se hur det går. Om framtiden kan vi inte sia.
Det kan bara politiker och kvällstidningsjournalister…
Ja, jag har inte ens försökt flyga, men jag har mina
grejor ständigt lastade i bilen, om möjligheten skulle
dyka upp för flygväder.
Så det som för mig återstår i dessa virustider, det
är att gå ut i naturen.
Som vanligt promenerade jag mina 8 km vid stranden.
Men det var segt. Det brukar alltid ske något oväntat,
då jag går där.
Jag brukar finna sådant som havet spolat iland, men
eftersom det är ostlig vind flyter det till Jylland i stället.
Inte ett enda strandfynd i stort sett.
Men jag var nöjd i all fall.
Att promenera vid havet då det ligger platt och kunna
fästa blicken på en fri horisont, det är upplyftande.
Jag tog några föga optimistiska bilder, som jag vill
ska skapa en känsla för miljön, där jag tycker om
att ströva.
Vi håller ut, men jag hoppas vaccinet för Covid-19
distribueras snabbt bland befolkningen utan käbbel
och en massa förbehåll.
Vi har haft ett för termik- och hangflygning
uselt väder sista 10 dagarna.
yr.no lovar inget bättre för de närmsta veckorna
heller.
Surt, för det drar i flygtarmen.
Men vad göra med ständigt ostliga och sydostliga
vindar ?
Jo, inte kan jag sitta inomhus och uggla…jag får
ge mig ut i naturen, vilket för mig för det mesta
är vid havet.
Du får stå ut med mina motiv.
Alla bilderna tagna med min Mobiuskamera,
som tar 4 bilder/sekunden.
Det blir som det blir.
Den obrutna horisonten