Om absurditeter och befängdheter
…vilket gjort, att sidor har försvunnit.
Vidare så är gamla inlägg felformaterade, vad gäller texten, då jag bytt tema. Jag har 3000 poster och jag orkar inte formatera om alla manuellt.
Så är det…
Jag är inte så bra på att hantera bloggen…minst sagt.
Mats
We, who are interested in flying had been looking forward towards the Main Air Force Display in Linköping this summer with great anticipation..
The reason for not having the display, is according to The HQ of The Swedish Defence Forces ” The military and security situation due to the war on the Ukraine by tsar Putin of the russian federation.
So I say ”Thank you Valdimir for scrapping our event” !
Jag besökte stranden i Tönnersa vid Laholmsbukten
i akt och mening för att få mig några vändor med min
”Arrow”, vilken är en av mina favoritmodeller.
Den har 15 år på nacken nu !
Som vanligt parkerade jag på parkeringen, som rymmer
ca 200 bilar. Jag var den enda besökaren,
så man behövde inte trängas.
Utan att tänka mig för, satte jag min bil en liten bit från
bordet och bänkarna, för jag bekvämt skulle kunna
utföra preflightkontroller.
Därefter promenad till hanget där jag fick mitt lystmäte
tillgodosett av flygning och efter sista landningen
gick jag med glatt humör tillbaka till parkeringen.
Där fanns fortfarande bara en bil och det var min.
På väg mot bilen såg jag en illavarslande gul lapp
under vindrutetorkaren.
Jag fick en, kan vi säga, motsatt känsla som man kan få,
om man vunnit 1000 spänn på lotto…
Måtte det inte vara sant var min tanke…
Men det var sant. 700 kronor skulle det kosta mig
för jag inte ställt bilen i rutan…
Allmänpreventivt bötfällning ?
Jag vet att det inte lönar sig att argumentera mot de
som lappat bilen, men kunde han eller hon inte satt
en påminnelselapp på rutan, som säger att parkering
tillåts endast i rutorna ?
Jag vet att Halmstad Kommun har tagit i med
hårdhandskar, då det gäller parkering längs stränderna.
Tönnersa var en plats där tyska husbilsturister ställde
upp sin fordon utan kostnad under hela sin semester
och det blev under åren fler och fler.
Så jag förstår myndighetens agerande.
Om jag betalat ? Naturligtvis betalade jag, vilket var surt.
Men vad är alternativet ? Jag satte in pengarna på deras
bankgiro för att få detta debacle ur världen snarast möjligt.
Nästa gång jag var där, parkerade jag i rutan och fotograferade
min bil på rätt plats.
Tur det inte kostat 700 kr varje gång jag varit och hangflugit,
då hade jag varit en fattig man just nu, med tanke på hur
mycket jag flyger !
Satir är ett vapen starkare än Putins stridsvagnar.
Efter att ha kämpat med en hårddisk som inte ville svara
och som innehöll 450 GB bilder, hade jag nästan gett upp
hoppet.
Jag hade på möjliga och omöjliga sätt försökt komma åt
hårddisken för att kunna rädda mina med svett och möda
hopsamlade bilder.
4 olika återvinningsprogram försökte jag köra på disken,
men det sket sig varje gång.
Allt tycktes förgäves och jag hade kopplat ur den för vidare
transport till återvinningsstationen.
Men eftersom jag är envis, beslöt jag att göra ett sista försök.
Läget var:
USB- Hd 500 Gb som var nästan helt fylld med data.
Jag hade på alla sätt försökt återfå bilderna eller
komma åt datan på hårddisken och som en sista,
lite desperat kan det tyckas åtgärd, formaterade jag
, jo det gick och använde diskhanteringsverktyget
och partitionerade om disken till två partitioner.
Efter detta körde jag recovery med 4 olika program,
utan att de fann så mycket som en endaste byte…
nu var jag på väg, att om inte kasta in handduken,
så i alla fall hårddisken…
Men jag beslöt, att koppla in den igen och köra de fyra
recovery-program jag hade tillgång till i ett sista försök.
De två första fann inget.
Men…då jag använde det tredje, vilket heter Stellar Phoenix
Recovery Scan, då skedde något, som jag inte förväntat, då
jag tryckte på ”Enter” för att påbörja scanningen…
Programmet började hitta förlorade filer !
Varför det fungerade nu ? Jag har ingen aning, för jag
hade kört det flera gånger förut efter formatering och
ompartitionering utan resultat.
Jag trodde inte det var sant, att mina filer hittades.
Min hjärna fylldes av förväntningar och mitt sinne av
oföreställbar glädje, om det var så, att problemet löste sig
och mina bilder återuppstod.
Scanning och recovery av mina bilder tog mer än 55
(FEMTIOFEM) timmar…
Resultatet blev, att jag fick tillbaka, som jag bedömer
det, 98% av bilderna.
Som du förstår, är detta en hyfsad volym med material,
hur skulle jag fortsätta och kunna hantera allt detta ?
De återvunna filerna fanns i 9 mappar, där bilder låg
helt utan ordning för mig.
För att kunna hantera det, ordnade jag bilderna efter
storlek och kastade alla bilder, vilka var 500 Kb eller mindre.
Det var ju skärmdumpar och annat krafs.
Nästa åtgärd, för att få bilderna om möjligt samlade i
”fotosession”, ordnade jag bilderna efter tidpunkt.
Därifrån fick jag sedan sortera bilderna till mitt editerings-
program, som är det enklaste tänkbara, Picasa.
Programmet kan du ladda ner i länklistan till vänster på
min bloggs första sida.
Photoshop…det tar för mig evigheter att använda.
Vän av ordning och jag undrar naturligtvis, varför det
plötsligt fungerade med recoveryprogrammet ?
Jag har ingen aning, eller kan vi säga ”These things happen”…
Var säkra på att jag sparar mina bilder nu !
Dels säkerhetskopierar jag alla bilder i Picasa till en ny 2Tb
USB-hd, dels sparar jag bilderna till en annan likadan hd,
vilken jag normalt sett har urkopplad, då jag inte behöver
bilder därifrån.
Jag vet…ladda upp till en molntjänst. Kostar 250 spänn i månaden
med allt mitt material.
Sånuedesomdee…
Som du käre besökare säkert förstår, är fotografering
och behandling av bilder för bloggen ett av mina intressen.
Jag har hundratusentals bilder lagrade på mina hårddiskar
och jag vakar över dessa, med all den omsorg jag kan uppbåda.
För att säkra mina bilder har jag två (2) externa hd med vardera
2 TB lagringsutrymme. Detta för att fördela riskerna vid ett
haveri.
Jag kände mig ganska säker och bekväm med detta.
Men…Murphy slog till. En av de externa hårddiskarna gick
sönder rent fysiskt. Den slutade att fungera, då jag skulle
hantera bilder därifrån.
Förstår du, att jag blev svett…och fick en dålig magkänsla ?
Jo, jag googlade allt jag kunde för att rädda min hårddisk,
men efter en veckas jobb insåg jag, det klarade jag inte.
Det finns företag, som för 10 000 kr återvinner havererade
diskar, men nej tack, jag biter i sura äpplet.
Förlorade bilder kan man få tillbaka från en fungerande
hårddisk i ganska stor omfattning genom att använda
de olika recovery-programmen, som finns.
Eftersom jag bollat mina bilder mellan olika lagringsmedia,
tänkte jag, att jag kör recovery på dessa.
Det gjorde jag i en vecka, eftersom det tog i stort ett dygn
att göra en Deep-Scan på varje hd.
Jag lyckades få tillbaka ca 40% av mina naturbilder.
Men till min besvikelse fick jag inte hem de allra
bästa, som jag samlat i en speciell mapp.
Jag biter i det sura äpplet och inser, jag får ut med min
kamera igen. Jo, jag vet, jag kan aldrig ta om samma
bild. Men jag ska försöka ersätta, så gott jag kan..
I alla fall har jag ordnat upp de återvunna bilderna
och jag kunde ju hämta mina bilder, jag laddat upp
till min bloggserver där alla (18000) finns lagrade.
Jag överlever framtiden med bilderna, för jag har
skaffat nya externa hårddiskar.
Men man vet aldrig. Endast politiker och
kvällstidningsjournalister kan sia om framtiden.
För se vad som skedde för mig…en av mina
säkerhetshårddiskar kollapsade.
Tidsmässigt har jag lagt minst 40 timmar framför min dator
i arbetet att försöka återfå mina bilder.
Har du problem att få tiden att gå ? Köp dator !
En regel kommer jag att följa i framtiden…kasta
inga bilder innan du tänkt efter noga !
Behöver du inte bilden idag, så kan du behöva den om 5 år…
Vi är ivriga svampplockare och vistas mycket i skogarna
öster min hemstad, Halmstad.
Marken ägs av statliga Sveaskog, som driver en försökspark
just där vi plockar.
Häromdagen var vi ute och möttes av bilderna, som finns
nedan.
Jag kan argumenten, varför det måste se ut, som det gör,
allt på den heliga lönsamhetens altare.
Det värsta i skogen är dessa monokulturer med miljoner
granar planterade i raka led som en nordkoreansk militärparad.
Varför vore det en omöjlighet att plantera ytor med
barr- respektive lövträd ?
Vi ska veta att hela detta skogsområde planterades i
början av 1900-talet med gran.
Före planteringen var området en hed strösslad med
större och mindre rullstensåsar.
Områden som är slutavverkade körs över av markberedare
för att underlätta nyplantering. Området jag fotograferat
är just avverkat och genast kom det litauiska planterare
och satte nya granplantor.
Dessa kalhuggna områden kallas ”Föryngringsytor” vilket
ju är ett positivt värdeladdat ord. Jag menar ”föryngring”
det är väl bra ?
Vad tänker du, då du ser det ? För mig ser det ut som
en krigshärjad zon fullständigt förödd.
Hur går det med den biologiska mångfalden ?
Hur går det med känsliga ekosystemen ?
Jag blir ledsen och upprörd, då jag ser hur naturen
behandlas och allt sker i storskalighetens och vinstens
namn.
Det spelar ingen roll, hur mycket jag skriver om det,
inget kommer att förändras, förrän vi förstår, att allt
det vi har i naturen lever i symbios och är beroende av
varandra.
Vår gemensamma natur är inte en organism, som fungerar
i oändlighet, då vi människor på ett avgörande sätt förändrar
villkor och förutsättningar !
Då vi for längs skogsvägen, stod där bilvrak vid vägkanten,
på flera ställen hade man tippat byggskräp och gamla
bildelar. Vad är det för människor, som agerar på det
sättet ? Har dessa ingen respekt för natur och andra
människor ?
Vad gör man ? Ändra attityder ?
Jag var tvungen att skriva ner detta för jag blev så upprörd.
Här kommer lite bilder så håll tillgodo och njut och
förfäras ! Bilder från min Ifåne.
Polskt öl, polsk vodka och polska konserver…
tack så mycket polska gästarbetare !
Verdun…Ypres 1917 ?
Sveaskog 2021.
Granskog är mörk, men den lever upp, om det kommer ljus…
En mindre rullstensås som formades under inlandsisen.
Området har många rullstensåsar som ger omväxling i landskapet.
Här fann vi gott om trattisar…
Lite av skörden
Från slutet av 30-talet till mitten av 50-talet spred duon
”Abbot och Costello sina gags på framför allt den amerikanska
radioscenen . Sedermera gick de över till filmens värld
och var mycket framgångsrika med sin humor som drev
partnern till vansinne.
Denna video spelar upp den klassiska ”Who´s on first base”
och det är troligtvis deras mest känd nummer.
Bud Abbot var han som förde ordet i sketcherna och den som
utsattes för hans humor var Lou Costello.
Du kan läsa om grabbarna, om du googlar. Mycket av deras
produktion finner du på YouTube.
Kör videon ett par gånger, så du hör vad Lou säger,
därför han talar mycket fort.
Försök håll dig för skratt, om du kan !