Kategorier
Old Timer flyg

ÅKE GUSTAVSSON, MODELLFLYGARE.

 

 

 

En av SMOS eldsjälar
har ju lämnat oss.

 

 

 

 

Åke Gustavsson lämnade oss för en tid sedan och vi förlorade en sann och hängiven modellflygare.

Åke flög friflygande modeller och var engagerad i SMOS, vilken är en organisation som tillvaratar modellflygares intressen, vilka sysslar med OT-friflyg.

Dessutom var Åke en av de pådrivande krafterna, då det gällde att skapa modellflygmuséet vid Autoseum i Simrishamn.

Jag ville skapa ett litet bildspel,  som handlar om en bråkdel av Åkes verksamhet. Inga konstigheter utan bara bilder.

Bilderna är mina egna och de från förr är ur Åkes privata album.

 

Kategorier
Segelflyg

JAG VAR SPÄND PÅ OM MIN AVA PRO SKULLE…

 

 

 

…flyga som vanligt…

 

…efter att jag reparerat den efter  en smäll.

Mina modell ramlade ner…efter att min wifi i Gopron hade stört min rx. Ett problem jag känt till länge, men genom olyckliga omständigheter hade jag aktiverat wifi då jag monterade kameran.

Skadan var att vingspetsen bröts av och blev söndertrasad.

Efter  mycket möda och lång tid fick jag ihop det. Naturligtvis var jag nyfiken på, hur den skulle flyga ?

Alltså jag ville veta,  om de utomordentligt goda egenskaperna påverkats av min  reparation.

Så ut i fin flygväder, 3 m/sek lite solinstrålning.

Borde gå bra.

Det gjorde det också. Modellen flög lika bra som förut.

Jag fick 1.5 timma i luften i svag men utbredd termik ihop med migrerande vråkar av olika slag och glador.

En lyckad dag på alla sätt.

I morgon ska jag ut igen, då det är lovat ännu bättre väder. Jag tar alla chanser att få luft under vingarna !

Bilderna tagna med min lilla Mobius, där bilderna är klippta ur videomaterial.

 

Done Deal !

Det var den högra spetsen som gick åt pipan…

 

Kategorier
Termikflyg

JAG TRILLADE NER MED MIN AVA …

 

 

 

…och jag gjorde allt
för att rädda den.

 

 

I fredags var jag ute i det  vackra termikvädret för att ge min fina Ava Pro luft under vingarna.

Min vanliga plats för termikflyg var grön och inbjudande, där den ligger på toppen av en ås, som reser sig över det Halländska kustlandskapet.

Allt såg bra ut, så jag var förväntansfull.

På modellen hade jag fäst en GoPro,  som tog ett par stillbilder i sekunden. Jag hade med kameran,  eftersom jag ville få ett par  fina, förhoppningsvis, bilder på de laddade  Cumulusmolnen.

Alltså montering, koll av roder att de går på rätt håll och fulla roderrörelser. Allt klart.

Nu återstod bara att starta min GoPro.

Start och just som jag släppte modellen kom en tanke:
Kom jag åt wifi-knappen på kameran, då jag slog på den ?

Jag vet, att om jag har wifi påslaget på min GoPro, kommer den att störa min mottagare, då fältstyrkan från min sändare sjunker med ökat avstånd.

Mitt beslut, vilket  var felaktigt, blev att fortsätta stigningen. Jag var ju så sugen att flyga.

På 50 m höjd blev det fullt sidoroder åt vänster…

Modellen i störspiral nedåt. Jag drog aerodynamisk broms och stängde motorn.

Jag gjorde allt vad 52 års radioflygande lärt mig för att komma ur detta okontrollerade läge.

Inget hjälpte,  utan modellen försvann med ett glatt visslande ner i vallen 100 m från mig.

Det var som en spann kallt vatten över mig. Dels för att modellen flyger så väldigt bra och dels så kostar en Ava Pro lite kulor idag…dessutom på grund av gangstern Putins angreppskrig på Ukraina, är det omöjligt…att handla av Wladimir Models.

Jag kunde inte se modellen,  då den låg bakom en liten vall, men hoppet hos mig fanns, att den skulle vara hyfsat hel.

DÅ jag kom fram,  hade vingen separerat från kroppen. Jag använder alltid polyamidskruvar till vingen, vilket ger vingen möjlighet att lossna, vilket förhindrar,  att  kroppen trasas sönder, vilket skulle skett,  om jag använt stålskruv.

Kroppen såg hel ut tack och lov, men ena ytterpanelen med vingörat var helt avbrutet och söndertrasat.

Som alltid vid en smäll är jag noga att samla ihop alla lösa delar. Som Pär Lundqvist sa till mig för 50 år sedan då vi började flyga tillsammans: Det går fortare att laga en modell än att bygga nytt.

Jag kände mig ganska vesen,  då jag gick till min pilotplats.

Då jag kollade radio så funkade den, men wifi på min GoPro var tillslaget !

Det kändes ok, att jag funnit orsaken till haveriet.

SÅ hem och upp med grejorna på byggbänken.

Det är inte som att laga en balsamodell då man ska fixa en modern segelmodell. Kolfiber, kevlar kräver sin speciella hantering.

Jag lade en hel dag på att få ihop vingpanelen. Det blev ok, men det stora problemet var,  där vingörat var fäst vid vingdelen; Här hade man använt en stående kolfiberbalk för att stärka konstruktionen. Den var ju nu avbruten och det gällde att fixa en ersättning till balken.

Efter mycket funderande borrade jag nya hål jämte den gamla balken i vinkel, så V-formen på örat skulle bli korrekt. Därefter tog jag en 4 mm fyrkants kolfiberbalk och limmade in.

Balken hjälpte mig också att fixera örat vid limningen.

Det blev mycket bra och förhoppningsvis så starkt, som det krävs.

Jag har aldrig gillat att “laga” Oralight, men nu var jag tvungen. Aldrig tycker jag det blir bra och snygg…

Men det blev halvbra och kommer att fungera.

Andra skador var att servoarmen till sidorodret hade gått av så det krävde en god stunds pyssel.

Kroppen som är  av kolfiber hade fått en skada som var sprickor i materialet. Jag funderade på att förstärka skadan med kolfiberväv, pensla på epoxiplast och vira runt tape och fixera. Detta fungerar bra,  det vet jag av erfarenhet. En sådan lagning väger nästan inget heller, eftersom då man virar tapen,  så pressar man överflödig plast mot änden, som jag sen kan torka bort.

Nu gjorde jag i stället en lättare lagning. Jag tog Biltemas CA-lim och lade i alla sprickor och drog på accelerator.

Det visade sig att lagningen blev mycket stark, så jag slipade och sprayade på klarlack.

Done deal.

Då allt var lagat,  monterade jag och testade,  att allt fungerade till belåtenhet, vilket det gjorde.

Nu blir det till att provflyga.

Jag kollade vad en vingspets kostade hos Wladimir… De säljs i par och betingar mer än 4500 kr i pris…

Det kostar att vara modellflygare.

Bilderna är inte från min Ava utan är då min Spirit Elite tappade strömmen på Hovs Hallar och blev pulveriserad då den for igenom ett träd…Så det är bara en illustration.

 

 

Kategorier
Naturbilder

HAR DU MÄRKT ATT SOMMAREN HAR HÄLSAT PÅ…

 

 

 

…sagt hej, försvunnit och kommit tillbaka och  sagt “På återseende” vid   ett kort besök ?

 

 

 

Sommaren 2023 var aningen märkligt. Juni var varm, dock inget överväldigande, men det var så vi kunde vara vid stranden ganska ofta. Det som jag saknade,  var de långa ljumma sommarkvällarna med vårt nordiska sommarljus som vi är välsignade med,  som bor norr ut på vårt klot.

Alltså dessa sommarkvällar då man kan sitta utomhus och njuta utan att behöva bylta på sig flera lager kläder.

Det är dessa kvällar som ger livet mening under sommaren för oss i Norden.

I år var det kallt… på kvällarna. Det blev till att dra på tröjan.

De vackra dagarna i Juni skred och vi möttes vi möttes av en avsevärt kallare Juli med regn, gråväder och sval luft.

Vi hoppades och hoppades på angenämare väder,  men det är inte vi, som bestämmer vädret. Det gör Jetströmmen över norra halvklotet. Beroende på om den går söder- eller norrut,  så för den med sig sina lågtryck över Atlanten in över Skandinavien.

Så vi fick stå ut.

Medio Augusti fick vi en omställning i väderläget med övergång till varmare, växelrikt väder. Alltså både sol och nederbörd. Det kändes som den “Riktiga” sommaren kommit på återbesök. Kvällarna var ljumma och det blev angenämt att köra igång grillen och sitta ute.

Varför hade vi inte sådant väder i Juni/Juli ?

Nu har vi kommit in i sensommar? September har varit varm och bjudit på vackert väder, men enligt yr.no långtidsprognos kan vi förvänta mycket nederbörd och normala temperaturer, vad som nu är normalt…

Jag är ingen klimatalarmlist men för mig  tycks sommaren vara längre och våren kan vara sen med sin ankomst.

Efter torkan i Juni/Juli fick vi mycket regn, vilket stimulerade svamparnas tillväxt, så de formligen flög ur marken.

Jag har aldrig plockat trattkantarell i slutet av Augusti förut…Häromdagen förunnades jag vyn av ett, låt mig kalla det, “Ett hav av gula kantareller” i en skogsbacke.

Jag har aldrig sett det förut och känslan då jag plockade var nästan extatisk. Jag erkänner oförbehållsamt att jag fick “Svampfrossa “.

Under mina strövtåg utan mål,  har jag i regel min kamera med, för att jag ska kunna ha med mig minnen av mina upplevelser.

Jag tänker som så, att då det är 2 grader varmt, snöblandat regn och 14 m/sek ostlig vind, då kan det vara en lisa att se på sommarens bilder och återkalla upplevelserna tack vare bevarade bilder…

Naturen tog en liten paus under den torra delen av sommaren, men tack vare rikligt med nederbörd tog den ny sats och det började prunka igen i September.
En fin svamphöst kan vi förvänta oss.

Här lite sommarbilder i en oordnad samling.

Häng med om du har lust.

 

 

 

En imponerande livskraft i stenig natur vid havet.

Överflöd kan man sätta som epitet på naturens blomstertid.

Tänder. Närmare bestämt Käringtänder.

Vallmo…Hmm undrar vilken sort ?

Frökapsel av en ört vanlig i Afghanistan, där man rispar kapseln varvid råopium tränger fram…

Har jag inget i plånboken…finns det klöver på ängarna.

Tänk om vi var lika flitiga som en humla…Ser du frömjölet hon har samlat som en röd punkt på bakkroppen ?

Denna bofinksunge hade det nog svårt i sommarhettan…

Under en av mina svampsejourer…en John Bauerskog.
Bild från min Ifåne. Det finns ett relativt bra editeringsprogram i telefonen så du kan hyfsa dina bilder.

Kategorier
Naturbilder

SKÖNHETEN OCH ÖVERFLÖDET…

 

 

 

…upplever betraktaren
i vår natur…

 

 

 

Naturen är en outsinlig källa för inspiration.

I alla fall för mig. Den upphör aldrig att överraska eller att överväldiga mig, såsom varande en betraktande gäst.

Man upplever naturens överflöd, diversitet och genialitet vad gäller anpassning och utveckling.

Jag kan fotografera en enkel bit av en sommaräng och uppleva undret; Förnyelse och livskraft.

Jag behöver inte fotografera makrokosmos, för jag ska få inspiration från natur.

Även det minsta skapar känslor.

Jag fotograferar mycket från naturen därför jag vill föreviga vissa upplevelser. Jag ser det inte som en teknisk sak att ta en bild bara, utan jag vill  bevara något , som kan stimulera min fantasi och bevara ögonblickets sinnesintryck.

Min kamera är en enkel systemkamera, vilket medför, att jag tänjer på de tekniska gränserna och ofta överskrider dessa. Men,  det står jag ut med. Jag vill mina bilder ska skapa en känsla hos betraktaren. Mina bilder har jag alla en baktanke med, så det är inte ett slumpmässigt väljande av motiv.

Jag är en “Känslofotograf” således, som accepterar dålig teknik för att väcka en känsla.

Naturbilder som är tagna med objektiv för 100000 kronor, där motivet är en fågel på en pinne…nej, det är inget för mig.

Att se en knivskarp bild på en stork, som står på en äng blick  stilla, det väcker inget hos mig mer än jag ser framför mig en fotograf med utrustning värd lika mycket som ett hus. Man kunde lika gärna sågat ut en stork i masonite och ställt träfågeln på en åker och fotograferat…
…om jag får ha den synpunkten.

Nåväl, jag ska presentera lite naturbilder med en och annan kommentar.

Häng med om du vill…

 

Det är lätt att förstå, att maskrosen sprider sina frö hängande under sin fallskärm för att förvissa sig om sitt släktes fortbestånd.

Åkertistel är en vacker växt, trots den negativa värdeladdning växten har…

Denna örts blomhänge är ca 5 cm

Blommande tistel med vacker färg.

Jag tycker formen är vacker helt enkelt.

 

 

Ett gäng folkpartister eller ?

Enade vi stå…

Har du försökt fotografera en jordhumla som svirrar runt mellan blommande örter…inte enkelt.

Ögonblicket

En bild tagen sent på kvällen i dåligt Ållebergsljus.
Men så är det också en outslagen Nattviol.

Överflöd

Strået som slipar sandväggen säger:” Ge mig tid och vind och jag ska slipa ner hela sandväggen”.

Nu kan du ta fram Linnés Flora och examinera !

 

Det kommer mera.

Kategorier
Naturbilder

VID ETT HAV.

 

 

 

Ett besök vid Hallandskust mot Kattegatt.

 

Av olika anledningar kunde jag inte modellflyga idag…

Men i stället for jag till stranden vid Påarp, där de slipade hällarna av inlandsisen möter Västerhavet.

Detta är en vacker och dramatisk strand. Kontrasten mellan hällarna och havet blir som ett utropstecken i naturen.

Jag brukar vara här,  då fåglarna sträcker på vår och höst, men jag hade inga stora förhoppningar att få se mycket fågel idag.

Längst ut på udden vid parkeringen finns en bänk där vandraren kan sitta och filosofera i splendid isolation.

Sitter man där en stund, kommer naturen inpå en utan att du märker det. Är du tyst uppfattas du inte som en fiende av insekter och fåglar.

Det är mycket rogivande att sitta utan att tänka på en massa måsten…Vi, som kallas moderna människor har ju ständigt tankar och hugskott som far runt i hjärnan och som kräver reaktion.

Sitter jag på en bänk vid havet kan jag stänga av dessa tankar. Alltså jag lyckas betrakta utan att ständigt överlägga med min hjärna.

Det är en befrielse. Mina inre batterier blir nyladdade.

Jag var där 2 timmar inberäknat den tid,  då jag också gick omkring och tog lite bilder. Utan några avsikter, mer än att jag ville fånga lite av det ögat ser…

Goda upplevelser alltså.

Häng med om du orkar…

 

Kategorier
Termikflyg

VAD ÄR DET FÖR MENING MED ATT MODELLFLYGA…

 

 

 

…egentligen…

 

Tja, det beror vilka preferenser och värderamar man har.

För mig är modellflygning något som ger mig mycket upplevelser.

Både positiva och negativa. För mig har det varit mycket positiv input. Alla dessa goda saker lagras i min hjärna och hågkomsterna stimulerar mitt tänkande och fantasi, vilket gör livet härligt !

Alltså modellflyg medför så mycket mer än själva det mekaniska flygandet. Modellflyg är för mig porten till upplevelsernas förlovade land.

Dagens flygning med en termikmodell väckte många tankar, vilket jag i någon mån beskrivit i undertexterna på mina bilder.

Syftet med dagen förutom att flyga termik var att försöka fotografera migrerande ormvråkar, som nu samlas i stora mängder för färden mot Afrika och södra Europa, där de tillbringar vintern.

Därför hade jag monterat min trogna GoPro på kroppen av min modell och ställt in den på video. Det går ju alltid att klippa bilder ur en video, även om kvaliteten inte blir bra.

Termiken var av typen “Torrtermik” , vilket innebär att den stigande varmluften inte når sådan höjd, att dess fuktighet kondenserar och bilder de ulliga sommarmolnen, eller som det heter Cumulusmolnen.

Att fuktigheten inte kondenseras beror på ett spärrskikt, som kallas “Inversion”, vilket kan vara ett lager med varm luft, som spärrar den stigande luften, då energin i termiken inte räcker till att komma högre.

Jag hade tur med fåglarna, för det fanns gott om “Skruvar” med rovfåglar, vilka kurvade upp sig i termiken, för att de sedan skulle kunna glidflyga vidare söderut. Rovfåglar flyger energisnålt och utnyttjar termiska uppvindar mycket skickligt.

Att fotografera en fågel i luften från min modell… det är inte lätt, eftersom man hela tiden får chansa med riktning av kameran. Går det så går det…

Efter mer än 2,5 timma i termik var jag nöjd, packade hop och for hem nöjd.

Men allt har två sidor…då jag monterade minneskortet i datorn, så jag att acken i kameran gett upp andan i ett ganska tidigt stadium…Alltså Murphys Lag gäller…

Jag fick några bilder, men de som jag var säker på borde blivit bra, de blev bara en förhoppning.

Nu har  jag bytt acke i kameran och det kommer fler tillfällen.

Dock inte i dag då det ska bli relativt frisk vind, vilket är ett aber,  då man flyger termik. Exempelvis om det på 100 m höjd blåser 6 m/sek, betyder det att för varje termikvarv jag gör, så kommer modellen att driva i väg ca 25 m..

Alltså förstår du att 5 minuters termikflyg i frisk vind driver modellen åt lä en avsevärd sträcka.

På söndag blir det Hovs Hallar, där yr.no har lovat svag nordvästlig vind.
Det ser jag fram emot ! En söndag på Segeltorpshanget i svag vind…härligt.

Här kommer lite bilder som är klippta och kraftigt uppdragna från videon, därav kvaliteten.
Jag är ingen vän av knivskarpa bilder,  som visar ett statiskt objekt…hellre lite suddigt som fantasin stimuleras av…

Luta dig tillbaka…

 

En glada flyger rote med mig. Det finns en liten “Koloni” med glador,  just där jag flyger.

Gladan är en ganska risig termikflygare. Det är en piece of cake att stig ifrån den, om man ligger ihop i en blåsa.
Ormvråken är mycket skickligare.

En glada drar fram axlarna för att kunna öka hastigheten.

4 ormvråkar.

Gladan är en skoningslös predator.

Gladan med sitt typiska kännemärke; den kluvna stjärten.

Här reagerar gladan på min annalkande modell.

Min rote etta.

Avstånd till fågeln är mindre än två meter.
GoPron gör, att det ser ut som 10 m…

Förr hette traktorerna, Volvo, Bolinder Munktell och Fordson. Nu heter de Valmet och John Deere…

Dammet som harv/såmaskin drar upp fångas och stiger upp med termiken.

Kan inte bli bättre; Min modell, Biltemstol och fint flygväder med vacker natur.

Jag kräver inte mer.

Blåklocka under sen blomning…

En nöjd åldring…

Kategorier
Hangflyg modell

KAN MAN FLYGA HANG OM DET ÄR VINDSTILLA ?

 

 

 

Jo…om man är på Hovs Hallar vid rätt tidpunkt.

 

 

 

 

Högtrycksrygg smög in över Skandinavien och gav oss stabilt väder med svaga vindar.

yr.no lovade 1-2 m/sek nord på Hovs Hallar, så jag gav mig iväg med min lätta 3 m modell 940 gram.

Kom fram och möttes av ett fullkomligt stilla Kattegatt.

Tog fram min Stiga vindmätare som indikerade NOLL.

Ok, jag vill inte åka någon bomkörning, så jag kastade ut min modell längst upp på Platån. Tack vare den har elmotor, har jag en säkerhet just vid dessa tillfällen, då jag osäker på lyftet.

Starten assisterad av elmotorn. Jag märkte, då modellen var trimmad,  att om jag drog 25 grader klaff, då kunde jag flyta…

Märkligt, för inte ett löv rörde sig på hanget.

Jag fick 2 timmar i luften, där jag verkligen fick flyga med kunskap och all erfarenhet.

Det var en ständig kamp om lyftet  Men det gick. Man får inte ge upp.

Varför jag kunde flyga ? Tja, det finns två förklaringar. Antingen var det tryckvind,  som sakta pyste mot kanten och skapade lyft, eller så var det varmluft,  som steg upp från klipporna och stenarna. Det var 25 grader varmt och sol.

Hur som helst en spännande och fordrande flygning !

Denna flygning i svagt och sporadiskt lyft tränar pilotens reaktioner och teknik.

Bilder från min Mobius och en liten snuttevideo.

Ska du kolla videon ha volymen på…så kan du nog höra min Picolario pipa.

 

 

Inget brusande hav i dag…

Kusten är ganska vild,  där den sticker ut näsan i Kattegatt.

Ser du piloten på sin plats?  Det är min främsta njutningstuva…

Pilotplats på Platån.

Motorassisterad start i stiltje

Landning…naturligtvis i en vresros. Dock utan skador på Oralighten.

Väntan och förväntan.

 

Kategorier
Hangflyg modell

LITE HANGFLYG MED ANDERS PÅ TÖNNERSA.

 

 

 

Det var fin vind i lördags…

 

 

 

 

…på vårt kusthang vid Tönnersa/Laholmsbukten.

Cirka 6-7 m/sek väst, vilket är rakt på kanten. Svårigheten, om man vill tala om det, var att komma ner till hanget, eftersom bäcken mellan dynerna och skogen var översvämmad, så det blev till att gå en omväg.

Anders hade med sin mycket lätta “Zuni” vägande ca 300 gram…

Finns att köpa HÄR.

Jag hade med min ärrade Spirit, som jag alltid kan lita på…nästan.

Det visade sig att ett av oken satt fel på klaffservot, varför jag fick deaktivera klaffen.

Det är stor hjälp med rejäl klaff,  då man ska landa på kanten för att slippa ta sig ner på stranden.

Att flyga utan klaff är inget reellt problem, utan jag kom ner hel efter mina landningar.

Lyftet var bra, men Tönnersahanget ger bäst lyft vid 3-5 m/sek… Märkligt…tja det är bara så. Man lär sig egenskaperna på hanget efter att ha flugit där under 50 år…

Anders “Zuni” är en relativt snabb och vändbar modell. Hade Anders lagt i 100 gram barlast, hade modellen ökat hastigheten och penetrationen.

Modellen är attraktiv, tål lite dåliga landningar på grund av sin låga vikt, men är modellen så lätt, så kommer det med ett pris…sprödhet.

Så man får flyga med vett och sans.

Jag fick chansen att flyga modellen och det var med den setupen Anders hade mycket svårt för mig att komma överens med modellens karaktär. Jag är van att flyga utan exponentiella utslag och jag flyger med mycket små spakrörelser.

Anders modell krävde i stort sett tvärt om. Stora rörelser, speciellt på höjd, som reagerade först vid nästan fulla spakutslag. Men vi har alla vår egna inställningar…

Vi landade på på kanten lite bakom hanget vilket var relativt enkelt. Du kan se bilderna. Anders kunde flappa ner elevonerna och få klaff, som underlättade landningen.

Alla bilder har jag tagit med min Mobius. Dels en ombordkamera och dels min “glasögonkamera”.

Alltså kameran på glasögonskalmen filmar det jag ser. Mycket enkelt och bra.

Bilderna klippta ur videon och med tanke på kamerans storlek är de inte dåliga.

Det finns en bra sekvens då Anders landar på kanten, som är värd att kolla.

Här kommer en bunta bilder…

…och en hastigt editerad video…som jag inte är stolt över direkt…

Spänn fast dig och häng med !

 

Anders “Zuni”

Ingen trängsel på stranden i dag. Min ärrade Spirit…still going …

Start

Efter landning

Japp, så här ser den ut.

Mannen på toppen…

Vingarna klädda med tunn balsa förstärkt med lätt glasfiberväv.

“Go for it”!

Så här landar man vid Tönnersa !

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

Done deal!

Min Spirit på väg att landa.

Anders vadar till parkeringen

Kategorier
Old Timer flyg

NÄSTAN GLÖMT…

 

 

 

…videosnuttar från Bollerup 2023

 

 

Bara lite video från Bollerup. Filmat med min telefon.

 

Kategorier
Old Timer flyg

PER QVARNSTRÖM

 

 

 

 

En modellflygare i aktion.

 

Bilder klippta ur en telefonvideo från Bollerup.

Kommentarer är inte nödvändiga.