Kategorier
Gästskribenter

INGVAR NILSSON SKICKADE EN KOMMENTAR…

 

 

 

 

 

…om mödan att programmera …

 

 

 

 

 

 

Jag fick ett mail från Ingvar och som vanligt var det intressant,
så här kommer det:

Hej!

Att programmera sådana häringa grejer brukar oftast sluta med,
att iallafall jag erkänner mig besegrad. Dessbättre är jag varken

tävlingsmänniska eller särskilt prestigebelastad så jag kan be om hjälp.

Varför håller jag på med friflyg och linstyrt modellflyg?
Jo för linflygandets del så är det fortfarande helt analogt och fullt
begripligt för alla –här är det övning och känsla som gäller.


I fråga om friflyg av äldre slag utan en massa finesser som vingar
som ändrar profil och spännvidd,  som det numera blivit i
FAI-klasserna är det trimflygningar som gäller för att hitta modellens
perfekta trim. När man släppt modellen så skall den sköta sig själv.

Jag har en modern skapelse för klass F1S (tidigare E36) som är en
friflygande motorklass med elmotor. Grundreglerna säger 10 sekunder
motortid och oftast har vi 2 eller 3 minuter max flygtid.

Hur länge modellen flyger beror ju i första hand på ifall den är
bra trimmad,
i andra hand att man skickar iväg den i en termikblåsa
och inte minst
att man programmerat motortid och flygtid rätt.

Jag har en F1S som heter Joulebox och köps som byggsats från Kanada.
Man kan köpa den i olika komplett-grader, som ritning, shortkit som
är spryglar och litet småkrafs, et standardkit som är komplett men
utan elektronik och motor, eller en fullt komplett sats med precis allt
utom batteri.

Timern i denna kompletta sats är en sådan där man skall hålla in en knapp,
sedan trycka t.ex 8 ggr för att den skall gå till program 8… kanske blir det
7 pip från den men jag tror det är 8… på 9 olika program skall alltså denna
modell kunna dels trimmas för bra motorflykt med kanske olika motortider
och även olika mycket effekt.

Dessutom när man trimflyger och råkar komma i termik vill man inte gå
en kilometer för att leta efter modellen utan man
vill att den skall flyga
kanske 5 sekunder så man ser att den tar ur på rätt 
sätt när motorn
stannar, man vill kanske flyga 30 sekunder för att se dels
hur glidet är,
dels om den kurvar som tänkt.

Ja det är gott och väl, det finns ett alltså ett program som ger 10 sekunder
motor med full effekt och 115 sekunder innan termikbromsen slår till.
Retfullt om modellen bara är 5-6 meter över marken och bromsen går till,
den landar på kanske 118 sekunder medan maxtiden är 120. Å andra sidan
räcker 115 sekunder bra om modellen är på 100 meters höjd… då blir det
en max med några sekunders marginal.

Vid en flyoff (alltså om det är 2 eller fler tävlande som har flugit bara maxar
och alltså så att säga står på delad första plats vilket man avgör med en flyoff
där man oftast ändrar antingen maxtid eller kortare motortid). Ja då räcker
inte den här enkla timern.

Jag lyckades få köpa samma sorts timer som de flesta använder i Sverige
(den tillverkas inte längre). Denna kräver en programmeringsenhet som dock
är i fickformat.

Här kan jag ställa motortid 0,1 till 99,9 sekunder, jag kan ställa motoreffekt
och jag kan välja tid för termikbromsen från motortid plus 1 – 999 sekunder.

Ja här satt jag och försökte få den dumma timern att bli programmerad.
Jag bad om hjälp – njaaa de två främsta F1S-flygarna hade inte riktigt tid.

Men så dök Martin – alltid lugn och hjälpsam – upp och sa att han kunde
hjälpa mig. Ja det största felet jag gjort var att inte avsluta programmeringen
med att hålla nere ENTER-knappen tills displayen kvitterade att programmet
hade laddats. Och sedan var det att positionera servot för termikbromsen –
jag begrep inte hur jag skulle få servot i rätt läge men det fixade Martin på
några minuter.

 
Sedan ligger det jag programmerat kvar tills jag ändrar det aktivt.

Bagateller? Kanske, men om man inte kommer vidare så kommer man INTE vidare.

MVH / Ingvar

 

Kategorier
Gästskribenter Hangflyg modell

HANGMODELLER I ANDREAS HANGAR

 

 

 

 

 

Tekniken går framåt…

 

 

 

12

 

 

Andreas Zuch, Malmö,  skickade mig bilder på sina hangkärror och
ögonblick
från sina flygningar vid Lernacken, Öresundsbrofästet,
norr om Barsebäcksverket och Hammars
Backar vid Ystad.

Att få se andras modeller är alltid berikande och kan ge andra
hangflygare ny  inspiration.

Vad jag såg var,  att Andreas har mycket finare modeller, än vad jag har,
men jag har ju den gamle modellflygarens inställning.

Det behöver inte gå superfort, då jag flyger.

Jag flyger ju mest, bara för det är så förbålt roligt !

Säkerligen tycker Andreas,  det är roligt att flyga sina modeller,
för har man fina modeller man investerat tid och pengar i,
då kommer ju belöningen förhoppningsvis vid flygningen.

Andreas flög vid Lernacken och Sinushanget vid Hammars Backar.

Sinushanget, vad är det ? Jo hanget vid Hammar ser ut som en
Sinuskurva (normalfördelningen) därav namnet.

Här kommer bilderna och jag hoppas Andreas presenterar fler
i framtiden för han har en professionell inställning till sitt flygande.

Så här skrev Andreas i sitt mail:

Hej Mats,

Såg precis att du var utomlands, trevligt för er…!
Här är förhoppningsvis lite material som kan hjälpa till att råda bot på
stiltjen när du är tebax.

Har gjort en enkel sammanställning över de modeller jag flyger hang med.
Det mesta är klippt från mina Mobius-filmer så du får ha överseende med
den tekniska kvaliteten…. :o).

Skickar länk till min dropbox där det finns lite bilder att välja på.

KULBUTIN – Top Model. Spv: 1820mmm
Glasfiberkropp med plankade vingar. Endast skevroder.
Lite av en 3D aerobatickärra med all moving tail (nästan 180 grader) och
stora roderutslag.

(Behöver definitivt träna mer med den här.)

SIRIUS – Reichard Modelsport. Spv. 3050mm
Glasfiberkropp med plankade vingar. Skev och klaff.

Min elseglare och fotoplattform.

SUNBIRD – Rcrcm. Spv: 1520mm
Helgjuten i glas o kol. Skev och klaff. Ballaströr.
Snabb och lite lurig om man flyger för långsamt. Man kan inte ”fegköra”
med denna lilla raket.

TUCAN – Rcrcm: Spv 2000mm
Helgjuten i glas o kol. Skev och klaff. Ballaströr.

En F3F-inspirerad kärra i miniformat som flyger riktigt bra och har ett brett register.
Går att köra i relativt svag vind med lite camber och med full ballast kan man
dra på ordentligt. Gillar den här modellen o den är alltid med.
Har fått sig en del rejäla smällar sen den flög först gången i April 2014…

VAGABOND 1500 – Hacker Model. Spv: 1500mm
Min senaste leksak. Modell för Ultrabatic på låg höjd och nära inpå sk. VTPR.
Gjord i EPP med vingar, fena och stabbe klädd med lamineringsfilm och tål
väldigt mycket, vilket passar undertecknad alldeles utmärkt!!!

Väger bara drygt 600g och har mycket stora roderutslag.
All moving tail som ger nästan 180 grader rörelse.

Med denna i flottan så kan man flyga även om vinden är lite svag.
Måste definitivt träna mer på den här typen av flygning. Klart underhållande vid rätt förhållande.

WILLOW 2 F3F – Ian Mason. Spv: 2750mm
Helgjuten i glas o kol med rejäl D-box i kolfiber. Skev och klaff. Ballaströr.
En riktig F3F-racer utvecklad av Ian Mason i UK som får den producerad i Asien.
En utveckling av
den första Willow som kom för några år sedan.
Håller väldigt hög kvalitet och finish. Framför allt i förhållandet till priset,
som är ungefär hälften av vad en potent maskin i den här klassen normalt ligger på.
Går relativt bra på tävlingar i UK där många av de allra finaste modellerna är med och kör.

Ian är dessutom en riktigt bra kille som är mån om sina Willow-kunder.
Har ännu så länge bara flugit den två-tre gånger i Barsebäck och sen fick den sin
riktiga maiden på Sinushanget nu senast. Helt underbar maskin som går som tåget
(ja, kanske inte i Sverige då…). Hade inte full barlast utan tog det lite försiktigt, ca 65%.

Funkar ok på ett litet hang som Barsebäck men kommer helt till sin rätt i Hammar
när det friskar i lite. Ser verkligen fram emot att få flyga denna excellenta modell
med full ballastkammare.

Man undrar bara varför man inte började med detta tidigare…, he he!

För de riktiga hangmaskinerna kör jag generellt med mixad skev o klaff,
två olika camber- samt en reflex-inställning, snapflap och slutligen kråkbroms
på trottelspaken. (Man kan lära sig väldigt mycket via nätet…) :o)

Med önskan om en riktigt trevlig helg,
//Andreas

Hacker Vagabond 1500 VTPR Ultrabatic_1

Kulbutin_1

Sunbird_1

 

Tucan_1

 

20150524_171657

Depå Sinushanget.

20150524_173320

Det ser proffsigt ut med likadana emballage…

20150524_173544

Hela gepäcket för hangflygning.

 

Bilderna som följer är från stranden norr Barsebäck

och kräver inga speciella kommentarer.

 

 

14

 

16

17

Det gäller att banka ordentligt, för att vidmakthålla sitt momentum.

18

Skånsk idyll

19

Att ligga där lyftet är bäst…essentiellt.

21

Hangflyg ger inte bara en illusion av hastighet, det går fort i verkligheten också.

23

En fin modell med bra hastighet…vad känner piloten ? Jag hade känt flygglädje !

24

En snabb och aggressiv modell  är ju en stark kontrast till jordbrukslandskapet inneboende lugn.

25

…men man kan göra intrycket lite mjukare.

28

Jag har sagt förut, att det mest lugnskapande, det är idisslande kor
liggande på en sommaräng…

30

En treenighetssymbol.

Kor vårdande  landskapet, en modell buren av vind och i bakgrunden
ett monument över garagerad svensk kärnkraft.

31

À toute vitesse !

32

Som en pil…

 

 

 

33

 

39

 

41

 

Namnlösandreas 1

Kategorier
Gästskribenter

ETT MAIL KAN GE BLOGGAREN LÖN FÖR MÖDAN

 

 

 

 

Jag fick ett mail från Andreas,

som uttryckte sig positivt

om min enkla blogg.

 

Att ha en blogg kräver intresse, energi och fantasi. Ibland saknas någon
av delarna och då tycker man, det få gå i alla fall.

Ibland tänker jag, vad är det för mening att lägga ner allt arbete ?

Jag vet, att  jag har många besökare och det skulle kännas som ett svek
mot dessa, att
sänka målsättningen med bloggen.

Jag försöker vara noga med språket. Att det är rätt svenska, att det är
grammatiskt korrekt samt,  att det är rätt kommaterat.

Vidare att bilderna är relaterade till texten och att de kan kittla
betraktarens
fantasi.

Därför kör jag på.

För ibland får man en feedback, som gör det all mödan värd !

Att få reaktioner på det man skriver på en blogg, det betyder, att
besökare har reagerat, vilket är just vad jag vill.

Jag vill påverka läsarens känslor och fantasi,  för att kanske
öka hans inspiration för begreppet flygning.

Häromdagen fick jag ett mejl från Andreas, som gjorde mig glad.

Jag bad att få publicera det och fick ok på min fråga.

Om ni läser mejlet,  förstår ni,  vad detta betyder för en liten bloggare
i det enorma blogghavet.

Här är mailet:

Hej Mats,

Mitt namn är Andreas och jag har följt din blogg med stort intresse den
senaste tiden.

Har läst både gamla o nya inlägg och är speciellt förtjust i alla dina filmer
och beskrivningar
av olika hang samt hangflygning med modeller.

Gillar kvaliteten på dina bilder o filmer, märks att du har koll på detta!

Lång historia kort; jag har blivit helt biten av denna typ av flygning och
satte igång helt på
egen hand förra sommaren. Träffade av en händelse
Rolf o Co förra året då de var nere i
Skåne (du kanske var med då…?).
Var ute på en tur runt landskapet med min motorcykel

och och såg från vägen att de flög på baksidan vid Hammar.
Åkte upp o snackade lite med
grabbarna och kollade när de flög.

Hade då ännu inte provat denna suveräna form av modellflygning.
Nu är jag helt fast o vill lära mig ännu mer….

Har flugit i Hammar, Kåseberga och ”ert” hang vid Löderup.

Även Ålabodarna har besökts.
Bor strax norr om Malmö så det är en bit att köra till sydkusten.
Har på senaste tiden upptäckt att Barsebäck som bara ligger 10
från hemmet funkar rätt bra vid NV,
trots att det bara är ca 5m högt

Det var med stor glädje jag följde er hangsession nu i veckan och
jag var så sugen att hänga på.

Sicket flyt ni hade med väder o vind. Lite avundsjuk var jag allt.
Men en annan måste ju jobba för
att finansiera fritiden….., he he!
Synd att inte helgen ingick i sejouren, hade definitivt besökt er då.

Imorn har de lovat NV runt 10 m/s på eftermiddagen då blir det
Barsebäck för undertecknad.

Skulle vara riktigt inspirerande att få lära sig flyga Hovs Hallar
och Tönnersa strand samt lära sig
ännu mer om denna suveräna form
av flygning och tekniken runt hangflygning.

Om du har lust att få flygsällskap nån gång så får du gärna höra av dig!

Ha en bra söndag!

Bästa hälsningar,
//Andreas

Kategorier
Gästskribenter

JAG FICK ETT MAIL…..

…från en av Sveriges främsta friflygare i OT-klasserna.

En modern F1C modell flugen av en ukrainsk pilot vid VM. Vid start, för att minska motståndet, fälls vingarna ihop, så spännvidden blir knappt hälften av vad den är med utfällda vingar. Efter motorn stängts av flappar vingarna blixtsnabbt ut. Mycket imponerande.

En ryssbyggd F1C-motor. 36000 r/min !!!!!  Ett mästerverk. Jag skulle vilja säga att det är ”A piece of art”

Det var Sten Persson som fyllde på med lite fakta

om klassen F1C, som den tilldrog sig vid senaste VM i Frankrike.

Så här skriver han:

Hej,

Har just tittat på filmen från F1C-fly-off’en – visst är det imponerande maskiner!

I en av våra förnämsta friflygtidskrifterna (Free Flight Quarterly) läste jag idag ett utförligt reportage om detta F/F-VM. Av detta kan man få intrycket att ryktet om friflygets snara hädangång nog är betydligt överdrivet – kostnader och hi-tech till trots.

Segelklassen (F1A) hade 115 deltagare, varav 62 st flög 7 perioder felfritt och gick till fly-off, som gick i tre steg fram till 9 min max! Reglerna föreskriver 3 tidtagare per modell i en så här viktigt fly-off, men fransoserna hade inte kunnat förutse att de skulle behöva 3×62=186 tidtagare vid ett och samma tillfälle, så man var tvungen att godkänna 2 tidtagare per tävlande!

Wakefield hade 65 deltagare, varav 30 gick till fly-off. F1C samlade 71 deltagare, där 48 gick till första fly-off (5 min max). Efter flera skiljeflygningar var det en australiensare, som vann fjärde skiljeflygningen. Han och en ryss hade då klarat 9 min-maxen och siktade på 12 min., något som ingen av dem uppnådde.

Jag får det till 251 deltagare. Inte illa – och tänk vilka värden deras modeller representerar (minst 3 modeller/man)!

På You-tube-filmen såg vi enbart fina flygningar, men enligt artikeln kvaddade ett osedvanligt stort antal F1C-modeller och faran med detta ska tas upp på nästa FAI-möte. Av de kraschande modellerna skadade ett par stycken parkerade bilar (varav en rejält) och en modell, som dök rakt ner i hög underljudsfart demolerade totalt en fältstol av aluminium, som en medhjälpare satt på. Han chockades förstås, men undgick med en hårsmån en säker död!

På ”vår tid” samlade VM-tävlingarna ännu fler deltagare och de var dessutom uttagna ur ett brett underlag duktiga flygare. I dagens tävlingar är det i flera fall ett lands hela friflygelit, som åker till internationella tävlingar och att det ändå blir så många beror nog till viss del på att vi fått ett antal nya, tävlingssugna (och duktiga) nationer från bl.a. Balkan och Asien. Bland de 39 nationerna fanns t.ex. ett fulltaligt lag från Mongoliet!

Förmodligen blir det dessa länder och så småningom afrikanska nationer, som får uppleva friflygets svanesång!

Ha det så bra, Mats, och flytta inte från Halmstad!

Sten

Filmen hittar ni på min blogg om ni bläddrar bakåt.
mats