Eftersom det var makalöst modellflygväder i söndags, solsken ca 2 m/sek nordväst, så for jag ut för att flyga termik.
Väderläget klockan 0930 var precis som under gårdagen, solsken bra termik lite vind.
Skyn vimlade… av glador och ormvråkar, som utnyttjade termiken…och en “Introduction” styrd av mig.
Första starten blev en timma lång. Landning och paus.
När jag satt i min stol märkte jag hur vinden vände, klockan var ca 1100. Det var sjöbrisen som anlände med kall luft.
Jag förstod, att de termiska förhållandena blev sämre och tog en snabb överläggning med mig själv.
Resultatet blev, att jag packade ihop och styrde mot Hovs Hallar, eftersom vindmätaren där indikerade NNV. Således perfekt vind för en lätt modell.
Framkommen till ett vackert Hovs Hallar blev det promenad ner till Segeltorpshanget, där vinden var svag. Uppskattningsvis ca 1 m/sek rakt på.
Men jag vet, modellen borde kunna flyta på denna vinden, så jag startade.
Denna dag på Hovs Hallars låga hang blev en av de dagar, som platsar på min tio i topp-lista av bästa flygupplevelser. Då ska du veta, att jag har flugit med mina modeller där under 51 år !
Lyftet var svagt, men ändå kunde jag se på höjdmätaren, att jag kunde klättra till 70 m. Ganska fantastiskt.
Dagen var ljuvlig, varmt, solsken och den fina flygupplevelsen.
Framför mig i buskarna höll en spelgalen näktergal sin outsinliga konsert för att markera sitt revir. Då och då flög en tornfalk upp och ryttlade på hanget på sin jakt efter föda. Tornfalken är stationär här.
När min modell flög, eller jag vill kalla det gled fram, så skedde det utan en störande påverkan av turbulens. Modellen gled helt opåverkad fram. Det var mäktigt.
Mycket folk promenerade förbi, stannade till hos mig och fick lite information om, vad jag gör.
En holländsk familj fick en speciell service, så jag flög, så de kunde plåta och filma modellen. De var djupt imponerade…att man kan flyga utan motor…
Så här var det, jag startade 1230 och avbrutet av 3 korta pauser landade jag för sista gången den dagen kl 1615 !
Alltså i stort 4 timmar i luften.
Jag skulle kunnat fortsätta med flygandet, för jag var inte mätt på det, men min mage var inte mätt, så därför packade jag ihop och for hem.
Som sagt en makalös flygupplevelse som lever i mitt minne lång tid.
Detta kan man aldrig uppleva i dvalan framför en tv…
Jag kunde ju inte plåta min modell i luften samtidigt som jag flög, så det får bli lite runtomkring bilder.
En inbjudande vy för en termikflygare.
4/8 Cu
Segeltorp
Startklart
Segeltorpshanget som välkomnar modellflygaren.
Vindmätarensitter i bakgrunden vid den bortersta lilla viken.
Visst är väl jorden rund eller…
En modellflygare njuter på modellflygbänken Segeltorp.
Vi har ju det ständiga dilemmat, väder och vind. Det gäller att ha tur med båda, så det gäller att välja rätt tidpunkt då prognosen ser hyfsad ut. Prognosen pekade mot ostliga vindar, vilket indikerade vi skulle kunna flyga på Ravlunda…
Vi hade bokat 3 övernattningar på vårt boende “Bed & Books” i Glemmingebro. SÅ det blev 5 dagar vi skulle vara i Skåne, om vi räknar med 2 resdagar.
Vi fick 3 flygdagar med mer eller mindre bra flygförhållanden. Men att flyga i sned svag vind, det är bra flygträning.
Jag har funderat på om vi skulle lägga Gubbaträffen senare, så vi kunde få bättre vindar framför allt av typen sjöbris?
Men vi var nöjda, därför vår sociala samvaro är värd att vårda efter mer än 20 års träffar.
Här kommer de nästsista bildsjoket. Det kommer ett lass bilder till och som avslutning en 7-minuters video.
Andra dagens flygningar skedde på Haväng dit vi anlände efter lunch.
Vinden var svag då vi kom och den avtog efter hand.
Men under 2 timmar kunde vi flyga. Det gällde att passa på.
Vädret då man åker till vår årliga träff är ju alltid det problematiska.
Vi kan aldrig vara säkra på flygbart väder, men vi är inte kräsna, vi tar varje chans.
Vår träff är inte bara flygning, det är social samvaro, sightseeing och god mat.
Vi fick 3 flygdagar av 5 vilket gör oss nöjda. De två resdagarna inräknade, gör att vi tycker, det var bra utdelning.
Här lite bilder tagna med dels Mobius och dels med min systemkamera.
En svensk mästare i F3F på gång, Håkan.
Håkans snabba modell.
Denna modell utan motor hade sopat rent på hangen 1976…
Men vi deppade inte ihop, utan vi fördrev tiden med en tripp runt Österlen. Till Kåseberga, Sandhammaren med sina vita sandstränder och vidare mot Simrishamn, Brantevik, Kivik och slutligen till Haväng.
Vad jag som turist märkte, är att priserna för turister vid kusten ligger på topp.
Efter lunch på en restaurant, som heter “Tryffelsvinet”, vars namn visade sig vara en paradox…, där vi fick den sämsta fläskschnitzel jag nånsin ätit och fått maten serverad på en iskall tallrik och blivit arrogant behandlade av servitrisen, drog vi till hanget vid Haväng. Förresten ät aldrig på denna “Restaurant”.
45 kronor för en liten Coca-Cola Zero….
Då vi besökte Sandhammaren blåste det 12 m/sek, men vindmätaren Ravlundavisade 2.5 m/sek…
Vi drog oss till Haväng, där vinden hade just dragit igång och jag startade, så fort jag kunde, eftersom jag misstänkte, vinden skulle lägga av tidigt. Det är märkliga lokala väderförhållanden vid Ravlundas kust.
Men vi fick flyga och även njuta av den vackra naturen tillsammans med turisterna och vindsuktande skärmflygare.
Vill du besöka trakterna så undvik semestertider, ty då är det fullsatt överallt och priserna ligger på topp.
Vad man kunde märka var, att det fanns mycket fastigheter till salu…
Nöjda och belåtna och genomblåsta efter vårt flygande drog vi tillbaka till boendet i Glemmingebro.
Sen blev det att ladda för lördagens flygningar.
Här lite bilder tagna med min Mobius och min Sony.
Rolf plåtar i Kåseberga, där man har att gå 1 km från parkering till hamnen. Där är dyrt att parkera. Vid hamnen i Kåseberga finns avgiftsbelagd parkering med mycket saftiga avgifter, vilket Ystad kommun fått kraftig kritik för.
Vinden från Östersjön ruskar om växtligheten vid Sandhammaren i den då byiga vinden.
Sandhammarens fyr. Nu under renovering. Fast lanterninen roterar och sänder ut sitt pekfinger med ljus.
Stränderna med sin vita sand.
Sandhammarens Fyr.
Kent flyger på Ravlunda.
Det flögs fort…
På väg till hanget. I bakgrunden HavängsDösen.
Enkelt att landa, ingen växtlighet.
Kents modell blänker i solen.
Min “Introduction”.
Vågorna från Östersjön bryter kraftigt, eftersom vattnet är djupt nära stranden.
Varför vi åkte hit…
Dick startar
Dessa lågupplösta bilder är klippta ur videon från min Mobius.
Introduction är ett utmärkt flygplan för svagare vindar. Spännvidd 3 m. Försedd med elmotor och här en framåtseende Mobiuskamera.
…drog modellflygare från Västsverige i härnad till de hangrika trakterna av Österlen.
Platsen har vi valt, eftersom där normalt sett finns goda möjligheter för hangflyg, både med modell och skärm.
De första åren, runt 2000, var vi ca 25 personer, men nu var vi 6, som meddelat, vi skulle delta.
Varför så få ? Ingen aning, men en kombination av flera orsaker. Kanske flygintresset svalnat. Vi märker ju, hur flygklubbar och andra ideella föreningar just nu kämpar för sin existens. Vi riktiga modellentusiaster som flyger i verkligheten, vi har att slåss mot den virtuella verkligheten i datorer och Ifånar.
Men oavsett hur många vi är, så saknas inte hängivenhet och intresse för vår vår hobby.
Vår hangträff är inte bara flyg, den sociala samvaron är mycket viktig. Kan vi inte flyga, kan vi gör så mycket annat tillsammans.
Nåväl, vi strålade samman på torsdagen runt lunchtid nere vid Haväng, som ligger vid södra delen av Ravlunda just intill Kiviks Marknad.
Väderläget var svag ostlig vind, vilket borde borga för lyft.
Efter fikapaus, var det dags att gå ut till hanget för att flyga, där vi möttes av några schweizare, som ville skärmflyga, men som insåg, det blåste för lite , för att bära skärmarna.
Men vi modellflygare, vi var glada då fick hela hanget för oss själva.
Vad vi gjorde ? Vi flög hela eftermiddagen och njöt.
Ravlunda är vackert och värt ett besök. Men ett tips, åk inte dit under semestersäsong. Då finns det bara ståplatser kvar…
Efter avslutad flygning for vi till vårt boende, vilket som vanligt var i Glemmingebro, 5 km från Kåseberga.
Ny ägarinna år en kvinna vars namn är Lena. Trevlig och mån om sina gäster. Vi rekommenderar det.
Efter lite återhämtning efter dagens resa och flygandet åt vi gemensamt i Glemmingebro.
Här åt vi och vi fick mycket och gott. Vi rekommenderar det.
Ni blir överraskade av flera orsaker !
Sedan hem för att diskutera dagens äventyr och räta ut frågetecknen om morgondagens väder.
…eftersom det var utlovat nordväst på Hovs Hallar.
Enligt yr.no kunde vi förvänta oss svag, 1-3 m/sek nordväst mellan 0800 och 1200.
Så det blev att ge sig av i ottan. Vädret var heltäckande molntäcke med låga Stratus, men ute över Kattegatt kunde jag se en uppklarning komma, så jag närde visst hopp om hyfsat väder för flyg.
Då jag anlände 0830 till parkering, möttes jag av strilande regn, men det var bara att avvakta i bilen. Efter 20 minuter slutade regnet och jag bar ner min modell och det som behövdes till Segeltorpshanget.
Segeltorpshanget når du, om du går igenom grinden på parkeringen i sydlig riktning.
Nå, jag monterade modellen, hängde på en kamera på ett enkelt sätt i nosen som filmade bakåt och tejpade en kamera på min glasögonskalm, som filmade, det jag såg på.
Men…jag hade glömt min sele till min radio…Min Frsky 20 Tandem 20 x är en tung pjäs med fästpunkterna för en sele monterade. Dock jag var för lat att gå upp till bilen igen och tänkte, det går att flyga i alla fall.
Utkast i vinden som inte översteg 1.5 m/sek och min modell flöt fram på hanget. Inga problem att hålla sig uppe även utan applicerad klaff.
Men att flyga utan sele, det är värdelöst. Jag har använt sele i 35 år och har vant mig, så dagens upplevelse då jag håller min sändare i handen var inte bra. För att göra det bekvämare, kunde jag ju sitta på bänken vid hanget och flyga.
Det fanns inga skärmflygare, så luftrummet var fritt.
Ibland vill jag bara glida på i den svaga vinden och njuta av min egen flygning. Man behöver inte flyga som en skottspole under konstant aerobatik, utan man kan faktiskt bara koppla av.
Det blir en god upplevelse trots frånvaron av sele.
Vinden mycket svag, men jag kunde enkelt klättra till nästan 100 m höjd. Det visar, hur effektivt ett havshang är med sin laminära vind.
Precis som yr.no förutsett, lade vinden av ca 1100 och jag gjorde dagens sista landning på Segeltorp 1115.
Nöjd, belåten och frusen, det var 5-6 C, packade jag ihop och åkte hem full av goda upplevelser och revitaliserad.
Jag tog lite bilder med mina två Mobius. Alla bilder är klippta ur videosnuttar.
Det blev också en icke editerad video från mina två kameror.
Förvänta inte för mycket…men det ger kanske en känsla, hur det är att flyga på Segeltorp med en lätt modell tidigt en kylig vårmorgon.
Vi ses på Hovs Hallar !
Klart för take-off.
“Regntunga skyar vartän jag ser “…om någon är gammal nog för att minnas Alice Babs, som framförde sången skriven av Hasse Ekman.
Segeltorpshanget. Bäst nordvästlig vind, men går oxå på väst.
…och en och annan mycket lätt skur mötte mig på HH idag.
Jag hade svår abstinens från för lite hangflyg, men fick idag lite lindring. Vinden lovad nord på HH ca 3 m/sek, vilket borde borga för bra lyft på Platån.
Kom ner, monterade, kollade och startade. Bara för att mötas av stark turbulens och ett misstänkt oresponsivt sidoroder.
Jag flög ett par vändor, landade och kollade modellen. Sidoroderhornet hade lossat, men jag hade med CA i bilen ,så det var enkelt att fästa.
Sedan ny start och allt var, som det skulle vara med min “Introduction” . Denna modell har jag med, då vinden är svag, därför den kan flyga på den minsta vindpust.
I två timmar var jag i luften och bara…flög. Ingen aerobatik och inga konstigheter, utan jag bara njöt av det faktum, att jag kan styra en modell som flyger till synes utan motor…
Två gånger fick jag en kort regnskur med några droppar, men inget som hindrade mig i min flygning.
Så nöjd efter 2 timmar i luften i 7 graders värme landade jag vid sydvästra delen av Platån.
I morgon eller övermorgon, vilket är torsdag, åker jag dit igen, eftersom svag nordväst är lovad.
SM i hangflyg för modell avhölls 2005 på Ålleberg, vars Västhang skulle svara för lyftet.
Hang SM hade sedan slutet av 80-talet fört en tynande tillvaro, varför ÅMFK tog ett lovvärt initiativ att dra igång tävlandet igen.
Det blev inte som 70-talet med 40-50 deltagare, utan vi var väl ca 15, som dök upp med modeller och fulla av hopp.
Att anordna ett hang-SM i inlandet är en chansning, beroende på vindarnas nyckfullhet.
Tävlingsdagen i april bjöd på västlig vind, vilket är bra, men den var ostabil i styrka och var ca 2-4 m/sek.
Bestämmelserna enligt FAI säger, man ska ha minst 3 m i medelvind, då man flyger.
Men vi deltagare var ju införstådda med att vinden kunde bli skral, så vi körde på, även om modellen studsade fram på björktopparna på Västhanget.
Tävlingen genomfördes avslappnat utan 70-talets tävlingsfanatism och alla var säkert nöjda.
Joakim Ståhl blev värdig mästare med sin “Flamingo”, vem kunde tro det ? Undertecknad blev två, därför jag gjorde bort mig och missade en vändning…, trea blev arrangörsklubbens Rolf Maier.
Här är ett litet bildspel, om vad som tilldrog sig på Ålleberg 2005.
Jag åkte ut för att få mig en stund i luften på hanget vid Hovs Hallar häromdagen. Tyvärr var det noll vind då jag anlände, men solen sken och jag parkerade mig på min tuva uppe på Platån.
Sitter man där och iakttar, upplever man en hel del, som mina bilder kanske visar.
Jag betraktar aldrig en vistelse på HH som bortkastad, om det är vindstilla.
Efter ca en timma kom vinden, 3-4 m/sek Nord med en dragning åt väst. Bra lyft och det blev landning kl 1430 efter nästan två timmar i luften.
Jag var nöjd med allt. Under min flygning ackompanjerades jag av flyttande tranors rostiga baryton röster och gässens kacklande .
Det går mot den mörka årstiden...
Inte så ofta man ser glador, som flyger hang på Hovs Hallar.
Gladan är nu allmän i våra trakter. En skicklig jägare.
Ingen fågel…men den är 8000 meter upp i luften…
Till höger silon i Falkenberg sedd från Hovs Hallar
Halmstad Hamn
Ett torrlastfartyg kryper fram på horisonten som en kålmask på ett blad. 7 knop färdhastighet, jag kollade på AIS:en.
Ett typiskt Cumulusmoln med dragning åt Congestus.
Observera den platta undersidan…
Högtrycksrygg smög in över Skandinavien och gav oss stabilt väder med svaga vindar.
yr.no lovade 1-2 m/sek nord på Hovs Hallar, så jag gav mig iväg med min lätta 3 m modell 940 gram.
Kom fram och möttes av ett fullkomligt stilla Kattegatt.
Tog fram min Stiga vindmätare som indikerade NOLL.
Ok, jag vill inte åka någon bomkörning, så jag kastade ut min modell längst upp på Platån. Tack vare den har elmotor, har jag en säkerhet just vid dessa tillfällen, då jag osäker på lyftet.
Starten assisterad av elmotorn. Jag märkte, då modellen var trimmad, att om jag drog 25 grader klaff, då kunde jag flyta…
Märkligt, för inte ett löv rörde sig på hanget.
Jag fick 2 timmar i luften, där jag verkligen fick flyga med kunskap och all erfarenhet.
Det var en ständig kamp om lyftet Men det gick. Man får inte ge upp.
Varför jag kunde flyga ? Tja, det finns två förklaringar. Antingen var det tryckvind, som sakta pyste mot kanten och skapade lyft, eller så var det varmluft, som steg upp från klipporna och stenarna. Det var 25 grader varmt och sol.
Hur som helst en spännande och fordrande flygning !
Denna flygning i svagt och sporadiskt lyft tränar pilotens reaktioner och teknik.
Bilder från min Mobius och en liten snuttevideo.
Ska du kolla videon ha volymen på…så kan du nog höra min Picolario pipa.
Inget brusande hav i dag…
Kusten är ganska vild, där den sticker ut näsan i Kattegatt.
Ser du piloten på sin plats? Det är min främsta njutningstuva…
Pilotplats på Platån.
Motorassisterad start i stiltje
Landning…naturligtvis i en vresros. Dock utan skador på Oralighten.
Cirka 6-7 m/sek väst, vilket är rakt på kanten. Svårigheten, om man vill tala om det, var att komma ner till hanget, eftersom bäcken mellan dynerna och skogen var översvämmad, så det blev till att gå en omväg.
Anders hade med sin mycket lätta “Zuni” vägande ca 300 gram…
Jag hade med min ärrade Spirit, som jag alltid kan lita på…nästan.
Det visade sig att ett av oken satt fel på klaffservot, varför jag fick deaktivera klaffen.
Det är stor hjälp med rejäl klaff, då man ska landa på kanten för att slippa ta sig ner på stranden.
Att flyga utan klaff är inget reellt problem, utan jag kom ner hel efter mina landningar.
Lyftet var bra, men Tönnersahanget ger bäst lyft vid 3-5 m/sek… Märkligt…tja det är bara så. Man lär sig egenskaperna på hanget efter att ha flugit där under 50 år…
Anders “Zuni” är en relativt snabb och vändbar modell. Hade Anders lagt i 100 gram barlast, hade modellen ökat hastigheten och penetrationen.
Modellen är attraktiv, tål lite dåliga landningar på grund av sin låga vikt, men är modellen så lätt, så kommer det med ett pris…sprödhet.
Så man får flyga med vett och sans.
Jag fick chansen att flyga modellen och det var med den setupen Anders hade mycket svårt för mig att komma överens med modellens karaktär. Jag är van att flyga utan exponentiella utslag och jag flyger med mycket små spakrörelser.
Anders modell krävde i stort sett tvärt om. Stora rörelser, speciellt på höjd, som reagerade först vid nästan fulla spakutslag. Men vi har alla vår egna inställningar…
Vi landade på på kanten lite bakom hanget vilket var relativt enkelt. Du kan se bilderna. Anders kunde flappa ner elevonerna och få klaff, som underlättade landningen.
Alla bilder har jag tagit med min Mobius. Dels en ombordkamera och dels min “glasögonkamera”.
Alltså kameran på glasögonskalmen filmar det jag ser. Mycket enkelt och bra.
Bilderna klippta ur videon och med tanke på kamerans storlek är de inte dåliga.
Det finns en bra sekvens då Anders landar på kanten, som är värd att kolla.
Här kommer en bunta bilder…
…och en hastigt editerad video…som jag inte är stolt över direkt…
Spänn fast dig och häng med !
Anders “Zuni”
Ingen trängsel på stranden i dag. Min ärrade Spirit…still going …
Start
Efter landning
Japp, så här ser den ut.
Mannen på toppen…
Vingarna klädda med tunn balsa förstärkt med lätt glasfiberväv.
Eftersom jag är en mycket aktiv flygare av modeller på hang, är det för mig väsentligt att veta väderläget.
Om jag vill flyga hang, vill jag veta vindriktning och styrka. Det är ju vinden, som skapar förutsättningar för mina flygningar på ett hang.
De senaste veckorna har bjudit på lågtrycksväder med i huvudsak sydvästliga vindar, vilket inte är de bästa ur hangflygsynpunkt.
Vinden ska var helst väst (Tönnersa Strand), nord-nordväst (Hovs Hallar).
I fredags skulle det växa in en högtrycksrygg mellan lågtrycksfronterna med nederbörd, vilket kunde skapa förutsättningar för hangflygning med modeller på Hovs Hallar.
Precis som yr.no utlovat, blev det solsken med behaglig temperatur och mycket svag vind från nordnordväst.
Det skulle kunna utveckla sig till en bra dag på Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp.
Men eftersom det var i stort vindstilla, for jag under resan till Litorinavallen vid Tjärby för att få flyga lite termik.
Dit anlände jag kl 1100 och fann att sjöbrisens förbannelse slagit till.
Från 0-200 meter hade vi en kall laminär sjöbris från Kattegatt, som effektivt såg till att stoppa eventuell adiabatik. Över 200 m var det de vanliga nordvästliga tryckvindarna.
Så fungerar sjöbrisen. En stor pump, vilken suger in kylig luft från Kattegatt , som ska ersätta den uppvärmda luften, som stiger över inlandet.
Så jag packade ihop min “Introduction” och satte kurs mot Hovs Hallar.
Där jag under min färd förstod att köra genom Båstad med bil, det var inte att tänka på. Det var kö redan före Båstad Entré.
Alltså körde jag en omväg över Hallandsås och kom fram till parkeringen vid Hovs Hallars Värdshus.
Parkering var överfull av naturlängtande turister. Mycket tyskar, danskar och holländare, dragande nytta av vår svaga krona.
Vet du, att en dansk krona kostar 1:60 nu ? Då jag växte upp, kostade en dansk krona 76 öre…
Uppackning av prylar och promenad ner till hanget. Under promenaden märkte jag, att vinden var ca 2 m/sek rakt på, vilket lovade gott.
Montering under överinseende av många nyfikna turister och start.
Inte mycket lyft, men modellen väger 1 kg med 3 m spännvidd och det var inte svårt att hålla sig uppe även i denna svaga vinden.
Sittande på bänken njöt jag av min flygning och naturupplevelsen.
Har man flugit sina modeller, så mycket som jag gjort, sitter det i förlängda märgen. Jag flyger modellen omedvetet, så min hjärna kan syssla med annat.
Ska jag göra en jämförelse hur det fungerar, jämför jag med då jag, eftersom jag är sändaramatör, kör telegrafi.
Jag kan under tiden jag sänder eller tar emot telegrafitecknen, samtidigt syssla med helt annat med fingrar eller hjärna.
Vår hjärna är fantastisk.
Jag njöt av min lugna flygning, där modellen verkligen svävade fram i lugnt tempo, skapande intrycket av något byggt av människan, som verkligen kan flyga !
Jag tycker det är ett mirakel rent känslomässigt varje gång. Jodå, jag vet varför ett plan flyger, men detta faktum skapar hos mig andra tankar också.
När jag sitter där fullständigt avslappnad skapar det en meditativ stämning, nästan ett Yogaliknande sinnestillstånd.
Men det blir en paradox…ett meditativt tillstånd ser jag som ett läge, där perceptionerna utifrån inte påverkar mig. Alltså sinnesintrycken inverkar inte på mig.
Men…jag har märkt, då jag sitter och mediterar under mina flygningar, då reagerar jag mycket starkt på plötsliga sinnesintryck…
Exempelvis en sjungande fågel, den ljumma vinden som för med sig en doft av den eterisk oljan från kryptallens varma barr och enebuskarnas bär. Eller ett över Kattegatt upptornande Nimbusmoln.
Hmm…märkligt…men det är ju paradoxalt eller ?
Dock härligt. Mina själsliga batterier laddas och min hjärna fylls med goda intryck.
Under de 3 timmar jag flög, kom det fram människor och frågade om modellflygande och jag lovar, jag försökte göra alla till modellflygare !
Alla jag träffade var trevliga och de tyckte, att sitta på marken och kunna flyga en modell till synes utan motor, det var en otrolig upplevelse.
Ofta har jag på min blogg och i andra sammanhang påpekat, hur viktig den fria havshorisonten är för mig.
Att bo i granlandet är för mig en omöjlighet.
Vi som bor vid kusten är priviligierade, då vi har tillgång till de fria vyerna vid ett hav och vi tar det som självklart.
Hur det är för de som bor i skogslandet, fick jag berättat av ett par, som flyttat till Halmstad från Anderstorp för ett år sedan. De berättade följande lite kortfattat:
“Vi besökte ofta kusten runt Halmstad för att kunna uppleva havet med dess olika attribut. Ett av de viktigaste var den fria horisonten. Då vi åter åkte hem till de småländska granskogarna, fick vi en deprimerande känsla, då vi visste, att var än vi skådade, såg vi bara granar.
Vi kunde inte vila blicken !
Till slut bestämde vi oss för att flytta till Halmstad, eftersom havet lockade oss så starkt.
Vi har inte ångrat det en sekund” !
Under 60-talet minns jag, hur smålänningar vid Midsommartid kom som utsläppta ur fållor ner till Östra Stranden för att leva ut sin längtan efter havet. Då betraktades detta som något lustigt, men nu förstår jag tankarna bakom det.
Är du modellflygare och flyger hang, får du din längtan efter fria horisonter uppfylld med råge.
Att flyga hang med en modell på Hovs Hallar är en storartad upplevelse. Skulle vinden på något sätt svika modellflygaren, kan man njuta av naturen. Jag tröttnar aldrig på denna platsen !
Pröva du också ”
Nåväl, deomde…efter 3 timmar i luften i underbart väder landade jag varande mycket nöjd med min flygupplevelse.
Vinden gick upp och ner i styrka under dagen och ibland var det på gränsen. Man ska bara aldrig ge sig !
Lite bilder som vanligt. Alla bilderna är klippta ur videon från min Mobius, som satt tejpad på vingen filmande framåt. Kvalitén är av förståeliga skäl inte på topp, men de duger.
Landningplats
30 ungnöt höll koll på mig.
Japp, jag slog emot en buske då lyftet var dåligt.
Inga skador.
Just landat
De fria horisonternas landskap
En gammal man njuter.
Livet blir inte bättre än så här.
Final
Hangflygarbänken…
Eftersom jag är lat…landade jag närmare parkeringen.
Det gäller att vara på alerten och undvika taggiga buskar och stenar.
Då jag och David flög på Hovs Hallar senast, hade han lite otur…och landade sin “Weasel”, en flygande vinge , i den djungelaktiga växtligheten framför hanget vid Segeltorp.
Vi vet alla…att det är näst intill omöjligt att få tag i en modell där. Dels är växtligheten mycket tät, buskarna har otaliga vassa taggar och buskarna är höga.
Som grädde på moset är marken kraftigt lutande och mycket svår att ta sig fram över.
Vi beslöt, då modellen lagt sig till ro i buskarna, att vi skulle bärga den om några dagar. Beslutet grundades på, att vädret skulle bli torrt och ingen skulle kunna se modellen, så den borde ligga säkert.
För att se exakt var modellen fanns tog jag flygfoto , så vi hade en uppfattning , vilken väg vi skulle välja.
I onsdags for vi ner till platsen utrustade med kläder och utrustning för att bärga Davids modell.
För modellflygare känns det som en hederssak att bärga en modell, som ligger bortflugen i naturen. Det känns inte bra, att lämna den och det handlar inte här om pengar, utan det handlar om den egna modellflygstoltheten !
Nåväl, David utrustade sig och begav sig försiktigt in i det gröna okända.
Relativt snabbt kunde han rapportera, att hans modell var inom synhåll. Den hade efter tisdagens hårda vind fallit från kronan av buskarna ner mot marken och hängde bara en meter upp.
Efter en stund knakade det i buskarna och en vit modell dök upp ur det gröna följt av ett glatt men svettigt ansikte.
David hade räddat sin modell.
Det fanns inga skador på modellen utan förhoppningsvis ska det räcka att ladda acken och sen flyga på nytt.
Dagen var mycket varm, men det avskräcker inte oss hängivna vår hobby, utan vi flög ett par timmar.
Jag provade Davids “Ceres” som är en snabb F3F-modell.
Den är ganska tung och ska flygas med press genom svängarna för att hålla och om möjligt öka hastigheten.
Jag önskar, man haft en sådan modell 1975…
Vi lämnade platsen nöjda med flygning och räddningen av en “Weasel”.
Vi ses på Hovs Hallar !
Lite bilder blev det från vår återfinnandets dag.
Segeltorpshanget vid Hovs Hallar
Den mycket besvärliga terrängen..om man ska finna sin modell.
Så var det.
Endast modellflygarens hatt återstår…
En modell skymtar i det gröna…
…följt av en modellflygare…
…med sin åtråvärda modell i handen…
…det känns ok nu…
…så han lyfter på hatten !
Grejat !
Klart starta efter SAR-operationen. (SAR = Search-And-Rescue)
“Ceres”på Segeltorp.
Den gamle…men ung i sinnet !
Flygande en “Ceres”…fast han behöver nog gå till frisören…Landningssekvenser.
“Kråkbroms” aktiverad för landning.
Som innebär, att skevrodren fälls upp och klaffen fälls ner, vilket ökar sjunkhastigheten avsevärt.
Häromdagen träffade jag David från Falköping vid Hovs Hallar, där han ville flyga hang.
David bor numera mellan Gislaved och Smålandsstenar, varför han ju har en bit att köra.
Vädret var perfekt med svag nordvästlig vind och behaglig försommartemperatur.
Förvånansvärt lite folk vid denna normalt välbesökta naturplats.
David flög med dels in flygande vinge, vilket jag ska berätta om senare och med sin fina “Ceres” fullkompositmodell.
Jag kanade runt med min “Introduction” alltid pålitlig i svag vind.
Vi hade en bra dag med näktergalar, gulsparvar, gökar och glador. Gladorna rövade ägg ur fiskmåsarnas bon vid stranden. Glador är rovdjur !
Då David flög med sin Multiplexvinge ? var han nog lite okoncentrerad, därför vi stod och pratade och var tvingad att göra en forcerad landning just framför hangkanten.
Alla som varit och flugit vid Segeltorp vet, att landar du i slyet framför kanten…då har du ordnat jobb åt dig, då du ska bärga modellen.
Modellen ligger ca 6 m in i slyet nere på kanten och vi beslöt, att modellen ska vi bärga, då vi har bättre kläder och utrustning.
Ett långt glasfibermetspö, minst 8 meter är en god hjälp att fiska upp modeller med. Spöet försett med en snara i spetsen.
Jag själv några gånger fått bärga min modell från denna täta djungel av vildnypon, vresros och hagtorn. För att inte tala om, då jag åkt ner där med min skärm…
Därför vet jag, vad som krävs för att komma helskinnad därifrån. Man ka ha en kraftig overall, rejäla skor och tjocka skyddshandskar. Allt för att vara skyddad mod de miljoner taggar, som finns på växtligheten.
Jag har plockat taggar i en vecka från händer och armar efter att ha rotat efter en modell…
Bortsett från Davids bortflygning hade vi en fin dag och vi kunde åka hem trötta, solbrända och med fina upplevelser.
Modellen ska vi om nån dag åka ner och bärga. Som modellen ligger och med torrt väder närmsta tiden, så ligger den säkert där den ligger i sitt rede.
Jag ska redovisa bärgningen här senare.
Häng med !
Mina bilder tagna med min Sony och framför allt med min lilla eminenta Mobius actioncam.
Här kommer ett urval.
Hanget vid Segeltorp. Cirka 30 m högt och utmärkt lyft. Synd invasiva växtarter har brett ut sig. Då vi började flyga här under tidigt 70-tal, fanns här bara gräsbeväxta sluttningar.
Davids flygande vinge, som gick ett oväntat öde till mötes…
Ceres, en fin högpresterande modell.
Gladan som rövade ägg vid stranden bland fiskmåsarna.
Ständigt spanande efter möjligheter till mat…
Davids flygande vinge tar i under sväng…
En av de stadiga fåglarna vid HH är gulsparven med sitt typiska läte ” Fi-fi-fi-fi-fi fritt flyt”
Tjänare ! Kolla som han kniper om grenen, han sitter på..
Ceres över Kattegatts fria horisont.
Tänk om haft en sådan modell 1975 ?
David koncentrerad
“Ceres”en snabb modell.
Modell och pilot Segeltorp Juni 2023
Tidigt på dagen kom dimmoln rullande in söderifrån.
Ja, du ser själv modellen…inte det enklaste att bärga, men vi kommer att göra det.
…någon av mina modeller.
Rolfs”Introduction”
Väntan och förväntan.
Min ärrade Spirit…still going …
Grejat !
Landningssekvenser.
Här var det nära ögat med slickstenen…
